About: Saka

An Entity of Type: WikicatNomadicGroupsInEurasia, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Saka (Old Persian:𐎿𐎣𐎠 Sakā; Kharoṣṭhī: 𐨯𐨐 Saka; Ancient Egyptian: 𓋴𓎝𓎡𓈉 sk, 𓐠𓎼𓈉 sꜣg; Chinese: 塞, old *Sək, mod. Sè, Sāi), Shaka (Sanskrit (Brāhmī): 𑀰𑀓, , Śaka; Sanskrit (Devanāgarī): शक Śaka, शाक Śāka), or Sacae (Ancient Greek: Σάκαι Sákai; Latin: Sacae) were a group of nomadic Iranian peoples who historically inhabited the northern and eastern Eurasian Steppe and the Tarim Basin. Prominent archaeological remains of the Sakas include Arzhan, Tunnug, the Pazyryk burials, the Issyk kurgan, Saka Kurgan tombs, the Barrows of Tasmola and possibly Tillya Tepe.

Property Value
dbo:abstract
  • Sakové (též Šakové, staropersky Sakā, starořecky Σάκαι, Sákai, latinsky Sacae) byli příslušníci podskupiny íránských nomádských kmenů Skytů, kteří se v době mezi 6. stoletím př. n. l. – 3. stoletím pohybovali napříč Persii až po Čínu, resp. mezi eurasijskou stepí a tarimskou pánví. V 6. století př. n. l. jim vládl , známý z reliéfu a popisky na Behistunském nápisu. Ačkoliv Sakové byli úzce příbuzní, často spojenci a spolubojovníci sousedních kmenů, přece se odlišovali od Skytů z pontské stepi a Massagetů z oblasti Aralského jezera, i když jsou součástí širších . Stejně jako Skytové jsou i Sakové nakonec spojováni s ranou andronovskou kulturou. Jejich jazyk tvořil součást skytských jazyků. Mezi významné archeologické ostatky Saků patří Aržan, Tunnug, pohřebiště Pazyryk a Issyk kurgan, kurganské hrobky, tasmolské mohyly a možná . Ve 2. století před naším letopočtem bylo mnoho Saků vytlačeno Jüe-či ze stepí v Sogdianě a Baktrii, a poté pronikli na severozápad indického subkontinentu, kde byli známí jako Indoskythové. Na území Indie založili království Indoskythů a později říši Západních kšatrapů. Jiná část Saků napadla Parthskou říši a nakonec se usadila v , zatímco jiní se možná přesunuli do Dianu v Jün-nanu na území Číny. V oblasti tarimské pánve a pouště Taklamakan v severozápadní Číně se usadili v Chotanu, Jarkendu, Kašgaru a dalších místech, která byla v různých dobách vazaly větších mocností jako Říše Chan a Říše Tchang. (cs)
  • Els saces era el nom donat pels perses a la branca oriental dels escites: Saka (grec sakai, llatí sacae, xinès sseu pronunciat sseuk) Els sacae (saces) segons Ptolemeu limitaven a l'oest amb els sogdians, al nord amb els escites, i a l'est amb els seres. Eren nòmades i vivien en coves. Es dividien en caratae i comerae (al riu Iaxartes), comedae (a les muntanyes Comedi), massagetes (a les muntanyes Ascatancas), els grynaei scythae (veïns dels anteriors), els toornae (al sud dels massagetes) i els byltae. Formaren part de la satrapia XV juntament amb els caspii i vivien entre Astarabad i Balkh A la meitat del segle ii aC es van veure atacats per la confederació tribal dels yuezhi, que empesos pels xiongnu es van presentar a la vall de Fergana, i van emigrar envaint la Sogdiana i la Bactriana on se suposa que van eliminar el regne grec de Bactriana. El 128 aC l'ambaixador Txang Ki'en va visitar als yuezhi. Segons l'historiador Sseu-ma Ti'en ja ocupaven la Sogdiana al nord del riu Wei (Oxus). En aquest any sembla que el regne grec de Bactriana no estava ocupat pels yuezhi, i no és clar que estigués totalment ocupat pels saces. Podria molt bé ser que la major part encara fos en mans dels grecs. El 126 aC els yuezhi haurien creuat l'Oxus i haurien ocupat la major part de la Bactriana sota domini dels grecs. Els saces sembla que es van dirigir al sud-oest i van ocupar Drangiana (Sistan) i Aracòsia (Kandahar). Una vegada a la Drangiana i Aracòsia, aquestes terres foren conegudes amb el nom de Sakastan (Sakastana, país dels saces o saka) que va originar el nom Sistan. El rei part Mitridates II de Pàrtia (124-87 aC) va poder imposar la seva sobirania a la regió abans del 87 aC, però el 77 aC els saces van poder imposar a un rei del seu grat: Sanatrokes I de Pàrtia, que quan va tractar de separar-se de la seva tutela fou mort per ells. (ca)
  • Οι Σάκες ήταν πολεμικός λαός της Ασίας. Ήταν νομάδες Ασιάτες Σκύθες, γνωστοί στους Κινέζους ως Σάι (κινεζικός χαρακτήρας: 塞, Στα αρχαία σινικά *sək). Κατοικούσαν στην περιοχή της Κασπίας και σε περιοχές του Εύξεινου Πόντου, μέχρι την Κίνα, και ήταν γείτονες των και . Πήραν μέρος τόσο στη Μάχη του Μαραθώνα το 490 π.Χ., όσο και στην εκστρατεία του Ξέρξη στην Ελλάδα το 480 π.Χ., ως υποτελείς των Περσών. Σύμφωνα με τον Ηρόδοτο, φορούσαν στο κεφάλι κυρβασίες, είδος καλύμματος αρκετά ψηλό που κατέληγε σε μύτη, καθώς και περισκελίδες, ήταν δε οπλισμένοι με τόξα, μαχαίρια και σαγάρεις, είδος σκυθικού όπλου. Ήταν ονομαστοί για τη δικαιοκρισία και τη σωφροσύνη τους. Ένας από τους Επτά Σοφούς της αρχαιότητας, ο Ανάχαρσις, καταγόταν σύμφωνα με την παράδοση από τους Σάκες. (el)
  • ساكا بالفارسية القديمة: शक ساكا؛ الإغريقيةΣάκαι؛ اللاتينية سكاي؛ (بالبشتوية: سکه زی)‏ ساكازي؛ : *ساك) جميعهم كانوا ينتمون إلى الساكا حيث يطلق الإيرانيون على السكوثيين ساكا بينما يطلق السكيثيين على انفسهم وبلغتهم اسم ساكاس أو ساس Sakas, Sas ا. تشير النصوص الإغريقية واللاتينية أن مصطلح السكيثيين كان يُشير إلى قبائل بدوية من أوروبا الشرقية بالأصل منتشرة بشكل كبير في منطقة سكيثيا، والتي تتضمن أجزاء في أوروبا الشرقية وآسيا الوسطى. (ar)
  • Die Saken (in Indien Shaka, in Persien Sakā) waren (vielleicht vorwiegend) iranischsprachige Nomadenverbände in Zentralasien. Im engeren Sinne bezeichnet die althistorische Forschung höchstwahrscheinlich iranische Stammesgruppen als „Saken“, die vom 8. bis 1. Jh. v. Chr. in den Steppen des östlichen Mittelasiens lebten. In der Altiranistik bezeichnen einige Autoren die „sakā“ im weiteren Sinne als alle iranischen Steppennomaden vom 8. bis 1. Jh. v. Chr. Die Archäologie sieht diese Saken als mittelasiatische Vertreter der Kultur der Skythen. Die ursprünglich nomadischen Saken wurden seit dem 7./ 6. Jahrhundert im westlichen Tarimbecken und in der Region um den Syrdarja teilweise sesshaft. Mit der Expansion der Yuezhi im 2. Jahrhundert v. Chr. emigrierten einige Saken vom Syrdarja in die nach ihnen benannte Region Sistan und die nordindische Region Gandhara, von wo aus sie gemeinsam das Reich der Indo-Skythen, bzw. Indo-Saken gründeten (ca. Ende 2. Jahrhundert v. Chr. bis Anfang 1. Jahrhundert n. Chr.), dessen regionale Nachfolgestaaten im westlichen Indien noch bis ins 4. Jahrhundert n. Chr. fortbestanden. Im Tarimbecken wurden sakische Texte noch bis ins 10. Jahrhundert n. Chr. geschrieben. (de)
  • La Sakaoj (Perse: malnove Sakā, nove ساکا; sanskrite Śaka; greke Σάκαι, Sákai; latine Sacae; ĉine 塞, malnove *Sək, mod. Sāi) estis la termino uzita en fontoj en la persa kaj sanskrito por la skitoj, granda grupo de orientaj iranaj eŭraziaj nomadaj triboj de la Eŭrazia Stepo.. Modernaj fakuloj kutime uzas la terminon Saka por referenci al irananoj de la Orienta Stepo kaj la baseno Tarim. René Grousset verkis ke ili formis partikularan branĉon de "Skit-Sarmata familio" origininta el nomada irana popolo de nordokcidenta stepo en Eŭrazio. En la regionoj de la Tarim-baseno kaj Taklamakano de Nordokcidenta Ĉinio, ili fondis la setlejojn Hotan kaj Kaŝgar, samkiel la Regnon Ĥotan kiu estis je diversaj epokoj vasalo de pli grandaj povoj, kiaj la Han kaj la Tang dinastioj de la Imperia Ĉinio. (eo)
  • Sakak (persieraz saka) jatorri iraniarreko tribu-talde edo herri bat izan ziren. Gaur egungo Kazakhstan, Uzbekistan, Tajikistan, Xinjiang, Turango lautada, Ukraina eta Errusiako hegoaldeko lautada osoan zehar ibiltzen ziren abeltzain transhumanteak izan ziren, hizkuntza indoeuroparreko gerlari nomadak. (eu)
  • Los sacas (del persa antiguo saka; en sánscrito: शाक saka; transcripto al griego como Σάκαι; y del griego al latín como Sacæ; en escritura china: 塞, pinyin: Sai; antiguo chino * Sək) fueron una tribu o grupo de tribus escitas o bien un grupo de tribus de origen iranio.​ Eran ganaderos trashumantes y eventualmente guerreros nómadas de idioma indoeuropeo que vagaban por las estepas de los actuales Kazajistán, Uzbekistán, Tayikistán, Sinkiang, casi toda la llanura del Turán, Ucrania y zonas del extremo sur de Rusia. Los textos antiguos griegos y latinos sugieren que el término sacas se refiere a tribus iranias de la región mucho más extensa de estepas que recorrían los escitas, ya que su territorio incluía partes de Europa oriental y Asia central.​​ (es)
  • Les noms Saces ou Sakas désignent, de manière assez floue, des peuples cavaliers indo-européens de langues iraniennes, qui vivaient dans l'Antiquité en Asie centrale, dans la steppe eurasienne, en pasteurs nomades, mercenaires, marchands et parfois caravaniers ou pillards de la route de la soie reliant l'Europe orientale au monde chinois. Il s'agit des branches orientales des peuples scythes, qui sont le plus souvent mentionnées dans les sources perses sous le terme saka. Les Scythes étaient un vaste ensemble d'indo-européens d'Eurasie centrale. (fr)
  • The Saka (Old Persian:𐎿𐎣𐎠 Sakā; Kharoṣṭhī: 𐨯𐨐 Saka; Ancient Egyptian: 𓋴𓎝𓎡𓈉 sk, 𓐠𓎼𓈉 sꜣg; Chinese: 塞, old *Sək, mod. Sè, Sāi), Shaka (Sanskrit (Brāhmī): 𑀰𑀓, , Śaka; Sanskrit (Devanāgarī): शक Śaka, शाक Śāka), or Sacae (Ancient Greek: Σάκαι Sákai; Latin: Sacae) were a group of nomadic Iranian peoples who historically inhabited the northern and eastern Eurasian Steppe and the Tarim Basin. The Sakas were closely related to the European Scythians, and both groups formed part of the wider Scythian cultures and ultimately derived from the earlier Andronovo culture, and the Saka language formed part of the Scythian languages. However, the Sakas of the Asian steppes are to be distinguished from the Scythians of the Pontic Steppe; and although the ancient Persians, ancient Greeks, and ancient Babylonians respectively used the names "Saka," "Scythian," and "Cimmerian" for all the steppe nomads, the name "Saka" is used specifically for the ancient nomads of the eastern steppe while "Scythian" is used for the related group of nomads living in the western steppe; and while the Cimmerians were often described by contemporaries as culturally Scythian, they may have differed ethnically from the Scythians proper, to whom the Cimmerians were related, and who also displaced and replaced the Cimmerians. Prominent archaeological remains of the Sakas include Arzhan, Tunnug, the Pazyryk burials, the Issyk kurgan, Saka Kurgan tombs, the Barrows of Tasmola and possibly Tillya Tepe. In the 2nd century BC, many Sakas were driven by the Yuezhi from the steppe into Sogdia and Bactria and then to the northwest of the Indian subcontinent, where they were known as the Indo-Scythians. Other Sakas invaded the Parthian Empire, eventually settling in Sistan, while others may have migrated to the Dian Kingdom in Yunnan, China. In the Tarim Basin and Taklamakan Desert of today's Xinjiang Uyghur Autonomous Region, they settled in Khotan, Yarkand, Kashgar and other places. (en)
  • Saka atau Saca (bahasa Persia: lama Sakā, modern ساکا; bahasa Sanskerta: Śaka; Yunani: Σάκαι, Sákai; bahasa Latin: Sacae; Hanzi: 塞, lama *Sək, modern Sāi) adalah istilah yang digunakan di sumber-sumber Persia dan Sanskerta untuk menyebut bangsa Skithia yaitu masyarakat Iran Timur nomaden di . Ilmuwan modern umumnya menggunakan istilah Saka untuk menyebut masyarakat Iran di Stepa Timur dan Cekungan Tarim. René Grousset menyebutkan bahwa mereka merupakan cabang dari "rumpun Skithia-Sarmatia" yang berasal dari masyarakat Iran di stepa bagian barat laut Erasia. Di Cekungan Tarim dan Gurun Taklamakan, orang Saka mendirikan daerah Khotan dan Kashgar termasuk Kerajaan Khotan yang menjadi vasal China pada masa Dinasti Han dan Dinasti Tang. Perdebatan modern mengenai identitas "Saka" muncul sebagian karena penggunaan kata tersebut secara ambigu oleh sumber-sumber non-Saka. Menurut Herodotus, orang Persia menyebut "Saka" untuk semua bangsa Skithia. Plinius (Gaius Plinius Secundus, 23–79) menyebutkan bahwa orang Persia hanya memberikan nama "Sakai" untuk suku-suku Skithia "yang paling dekat". Masyarakat Asyur pada masa , mencatat penyerbuan melawan kelompok orang yang disebut Ashkuza atau Ishhuza dalam . Pengertian umum di antara para ilmuwan kini adalah bahwa bahasa dari orang Saka, sumber dari di India Utara dan bahasa Khotan di Xinjiang, termasuk ke dalam bahasa-bahasa Skithia. Kelompok masyarakat lainnya yaitu , disebut di sumber Yunani Kuno sebagai , memiliki kaitan erat dengan orang Saka. Pada naskah kuno Ibrani, Ashkuz disebut sebagai keturunan langsung dari Gimirri (Gomer). Orang Saka bagi orang Babilonia sama dengan Gimirrai. Kedua nama digunakan di Inskripsi Behistun yang dipahat tahun 515 SM atas perintah Raja Darius yang Agung. Orang-orang tersebut disebutkan bermukim di Kerajaan Urartu di Armenia. Shacusen di Provinsi Uti diberi nama dari mereka.) Inskripsi Behistun awalnya hanya menyebutkan Saka sekali untuk kemudian memisahkannya menjadi beberapa kelompok yaitu: * Sakā tigraxaudā – "Saka bertopi runcing", * Sakā haumavargā – dipahami sebagai "Saka peminum " namun ada pula pendapat lain, * Sakā paradraya – "Saka setelah laut", ditambahkan setelah oleh Darius, utara Sungai Danube. * Sakā para Sugdam – "Saka di luar Sugda (Sogdiana)", istilah lain yang ditemukan di dua inskripsi lain. Istilah yang digunakan oleh untuk menyebut orang-orang di perbatasan negaranya di arah berlawanan dari Kush (Ethiopia) akan berada di sebelah timur. Sakā paradraya adalah bangsa Skithia di barat (Skithia Eropa) atau Sarmatia. Sakā tigraxaudā dan Sakā haumavargā diyakini berada di sebelah timur Laut Kaspia. Sakā haumavargā dinilai sama dengan , orang Saka di dekat Baktria dan Sogdiana. Sakā haumavargā juga telah diajukan sebagai Sakā para Sugdam, sehingga Sakā haumavargā berada lebih jauh ke timur daripada Sakā tigraxaudā, kemungkinan di Pamir atau Xinjiang, walaupun kemungkinan mereka berada di Jaxartes karena yagn disebut adalah "di luar Sogdiana" bukan Baktria. Di dunia modern, arkeolog (1863–1913) adalah orang pertama yang mengaitkan Saka dengan bangsa Skithia. , dalam The Cambridge History of Iran, menyebutkan bahwa nama Persia "Sakā" dan nama Yunani dan Asyur "Skuthai" ("Iškuzai") merupakan nama umum untuk penduduk nomaden di wilayah utara. Sumber-sumber Persia umumnya menyebut mereka sebagai satu suku tunggal bernama "Saka" (Sakai atau Sakas), namun sumber Yunani dan Latin menyebutkan bahwa bangsa Skithia terdiri atas banyak kelompok. Ilmuwan modern kemudian umumnya menggunakan istilah Saka untuk menyebut masyarkat berbahasa Iran yang menghuni Stepa Erasia bagian timur dan Cekungan Tarim. (in)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 사카 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 석가모니가 속한 인도아리아인 종족에 대해서는 샤캬 문서를 참고하십시오.) 사카(Saka)는 이란계 유목민족으로 중앙아시아에 살던 스키타이인을 부르는 명칭이다. 유라시아의 평원을 이동하며 살던 민족이다. (ko)
  • De Saken (Saka of Shaka) waren een Iraans of Turks nomadenvolk in de 6e-1e eeuw v.Chr. in Centraal-Azië. Ze worden beschouwd als oostelijke vertegenwoordigers van de Scythische steppencultuur. (nl)
  • サカ (Saka) は、紀元前6世紀頃から中央アジアに現れるイラン系遊牧民族。サカとはペルシア側の呼び名で、古代ギリシアではサカイ (Sakai) と呼んだ。また、中国の史書では塞(そく)と呼ばれる種族がサカにあたるとされるが異論もある。 (ja)
  • I Saci (persiano antico: 𐎿𐎣𐎠 Sakā; sanscrito: शक, Śaka; greco antico Σάκαι, Sákai; latino: Sacae; cinese: 塞, Sāi) erano un antico gruppo di popolazioni, per lo più nomadi, della Siberia e dell'Asia Centrale, generalmente considerati il ramo orientale degli Sciti, e quindi di stirpe iranica. Ai Saci vengono generalmente associati i Sogdiani, i Massageti, gli Issedoni, i Sacarauli, gli Ashguzai e gli Indo-sciti (Saci migrati nel subcontinente indiano). I Saci erano strettamente imparentati con gli Sciti europei, entrambi i gruppi derivavano dalla precedente cultura di Andronovo, e la lingua dei Saci faceva parte delle Lingue scitiche. Di norma, il nome "Saka" è usato specificamente per gli antichi nomadi delle steppe orientali, mentre "Scita" è usato per quelli che vivevano nelle steppe occidentali. Invece i Cimmeri, che sono stati spesso descritti dai contemporanei come culturalmente sciti, potrebbero essere stati etnicamente differenti dagli Sciti propriamente detti, con i quali i Saci erano imparentati. (it)
  • Sakowie, Śakowie (sanskryt: शक Śaka, staropers. Sakā, gr. Σάκαι; zwani też Scytami ałtajskimi, wschodnimi lub środkowoazjatyckimi) – koczownicze i osiadłe plemiona spokrewnione ze Scytami i Sarmatami, zamieszkujące w I tysiącleciu p.n.e. tereny Azji Środkowej. (pl)
  • Sacas (em farsi: سَکاها, do antigo iraniano sakā, plural masculino nominativo; em grego antigo: Σάκαι, transl. Sakai; em sânscrito: शक) foram uma população de tribos nômades da Ásia Central, que falavam uma . A área que ocuparam se estendia da Europa Oriental até a província de Xinjiang, na China, e seu idioma sofreu uma integração com a língua turcomana, a partir do ano 1000, devido à interação ocorrida após a . Ainda hoje existe uma nação saca, a República Saca-Iacútia, federada à Rússia. (pt)
  • Saker (sanskrit: caka) var ett tidigt iranskt folkslag. Det levde runt år 0 i Centralasien och utvandrade senare söderut och in i Indien. Folket har i historien ofta sammanblandats med skyterna. Tidigast förekommer folknamnet Saka i de fornpersiska (Akemenid-)inskrifterna, brukat om vad man brukar sammanfatta under namnet skyter. En del av dessa saker (skyter) var säkert av ariskt ursprung och hade sina boplatser i Centralasien och omkring Syr-Darja. Under 100-talet f.Kr. trängdes de av Yuezhifolket i rörelse mot söder samt besatte landet omkring , vilket efter dem fick namnet Sakastan, nu Seistan. Möjligen var även de nämnda Yuezhi ("de små Yue") av sakisk härkomst. Dessa bröt under namn av Kusha eller - med mindre rätt - Kushana) från Pamirtrakterna (och Östturkestan) ned i norra och västra Indien och grundlade där ett rike, som ägde bestånd ett eller annat århundrade. (sv)
  • Са́ки (др.-перс. Sakā, др.-греч. Σάκαι, лат. Sacae) — собирательное название группы ираноязычных кочевых и полукочевых племён I тыс. до н. э. — первых веков н. э. в античных источниках. Название восходит к скифскому слову saka — ‘олень’ (ср. осет. sag 'олень'). И древними авторами, и современными исследователями саки, наряду с массагетами, считаются восточными ветвями скифских народов. В ахеменидских надписях «саками» называются все скифы. Саки считаются потомками носителей древностей срубной и алакульского варианта андроновской культур. Именно на основе андроновского антропологического типа формируется сакское население Средней Азии. Таким образом, антропологические данные подтверждают заключение о преемственности культуры ираноязычных саков и савроматов с андроновской, полученное ретроспективным методом. (ru)
  • 塞迦人(古波斯語:𐎿𐎣𐎠 Sakā;佉盧體:𐨯𐨐 Saka;婆羅米體: Śaka;梵語:शक、 शाक Śaka、Śāka; 古希臘語:Σάκαι Sákai; 拉丁語:Sacae;中文:塞,上古漢語:*Sək; 古埃及語:sk、sꜣg),又稱塞種人、塞人、塞族,起源自伊朗高原的斯基泰人部落。古代著名的游牧戰士,在大草原中漫遊,其領土約在今天的哈薩克斯坦地區。 (zh)
  • Саки — етнонім, який використовувався як: 1. * узагальнююча назва іраномовних кочових і напівкочових племен VII ст. до н. е. — IV ст. до н. е. (дав.-гр. Σάκαι, лат. Sacae < мід. *saka-), у Мідійському царстві та імперії Ахеменидів й згодом була поширена на всі без винятку кочові іраномовні етноси Азії; 2. * назва групи кочових племен Семиріччя (сакаравлів), яка відома нам в першу чергу з китайських (кит.: 塞; піньїнь: Sāi), а згодом античних (грец. Σακάραυλοι) та індійських (санскр. śaka) джерел. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 176861 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 118354 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124714967 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:caption
  • Drawing of the Issyk inscription. (en)
  • Issyk dish with inscription. (en)
  • Cataphract-style parade armour of a Saka royal, also known as "The Golden Warrior", from the Issyk kurgan, a historical burial site near Almaty, Kazakhstan. Circa 400–200 BC. (en)
  • Captured Saka king Skunkha, from Mount Behistun, Iran, Achaemenid stone relief from the reign of Darius I (en)
  • The Sakas as subjects of the Achaemenid Empire on the statue of Darius I, circa 500 BC. (en)
dbp:captionAlign
  • center (en)
dbp:direction
  • horizontal (en)
dbp:footer
  • Arzhan kurgan and early Saka artifacts, dated to 8-7th century BC (en)
dbp:header
  • Saka (en)
  • Issyk inscription (en)
  • Arzhan kurgan (en)
dbp:image
  • 6 (xsd:integer)
  • 8 (xsd:integer)
  • Issyk Dish 1.JPG (en)
  • Issyk inscription.png (en)
  • Behistun.Inscript.Skunkha.jpg (en)
  • Darius I Statue Sakas.jpg (en)
  • The Golden Warrior from the Issyk kurgan.jpg (en)
  • Hairpin with deer on top burial mound Arzhan Tuva .jpg (en)
  • Аржаан - 2.JPG (en)
dbp:perrow
  • 2 (xsd:integer)
dbp:totalWidth
  • 250 (xsd:integer)
  • 275 (xsd:integer)
  • 330 (xsd:integer)
  • 400 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Οι Σάκες ήταν πολεμικός λαός της Ασίας. Ήταν νομάδες Ασιάτες Σκύθες, γνωστοί στους Κινέζους ως Σάι (κινεζικός χαρακτήρας: 塞, Στα αρχαία σινικά *sək). Κατοικούσαν στην περιοχή της Κασπίας και σε περιοχές του Εύξεινου Πόντου, μέχρι την Κίνα, και ήταν γείτονες των και . Πήραν μέρος τόσο στη Μάχη του Μαραθώνα το 490 π.Χ., όσο και στην εκστρατεία του Ξέρξη στην Ελλάδα το 480 π.Χ., ως υποτελείς των Περσών. Σύμφωνα με τον Ηρόδοτο, φορούσαν στο κεφάλι κυρβασίες, είδος καλύμματος αρκετά ψηλό που κατέληγε σε μύτη, καθώς και περισκελίδες, ήταν δε οπλισμένοι με τόξα, μαχαίρια και σαγάρεις, είδος σκυθικού όπλου. Ήταν ονομαστοί για τη δικαιοκρισία και τη σωφροσύνη τους. Ένας από τους Επτά Σοφούς της αρχαιότητας, ο Ανάχαρσις, καταγόταν σύμφωνα με την παράδοση από τους Σάκες. (el)
  • ساكا بالفارسية القديمة: शक ساكا؛ الإغريقيةΣάκαι؛ اللاتينية سكاي؛ (بالبشتوية: سکه زی)‏ ساكازي؛ : *ساك) جميعهم كانوا ينتمون إلى الساكا حيث يطلق الإيرانيون على السكوثيين ساكا بينما يطلق السكيثيين على انفسهم وبلغتهم اسم ساكاس أو ساس Sakas, Sas ا. تشير النصوص الإغريقية واللاتينية أن مصطلح السكيثيين كان يُشير إلى قبائل بدوية من أوروبا الشرقية بالأصل منتشرة بشكل كبير في منطقة سكيثيا، والتي تتضمن أجزاء في أوروبا الشرقية وآسيا الوسطى. (ar)
  • La Sakaoj (Perse: malnove Sakā, nove ساکا; sanskrite Śaka; greke Σάκαι, Sákai; latine Sacae; ĉine 塞, malnove *Sək, mod. Sāi) estis la termino uzita en fontoj en la persa kaj sanskrito por la skitoj, granda grupo de orientaj iranaj eŭraziaj nomadaj triboj de la Eŭrazia Stepo.. Modernaj fakuloj kutime uzas la terminon Saka por referenci al irananoj de la Orienta Stepo kaj la baseno Tarim. René Grousset verkis ke ili formis partikularan branĉon de "Skit-Sarmata familio" origininta el nomada irana popolo de nordokcidenta stepo en Eŭrazio. En la regionoj de la Tarim-baseno kaj Taklamakano de Nordokcidenta Ĉinio, ili fondis la setlejojn Hotan kaj Kaŝgar, samkiel la Regnon Ĥotan kiu estis je diversaj epokoj vasalo de pli grandaj povoj, kiaj la Han kaj la Tang dinastioj de la Imperia Ĉinio. (eo)
  • Sakak (persieraz saka) jatorri iraniarreko tribu-talde edo herri bat izan ziren. Gaur egungo Kazakhstan, Uzbekistan, Tajikistan, Xinjiang, Turango lautada, Ukraina eta Errusiako hegoaldeko lautada osoan zehar ibiltzen ziren abeltzain transhumanteak izan ziren, hizkuntza indoeuroparreko gerlari nomadak. (eu)
  • Les noms Saces ou Sakas désignent, de manière assez floue, des peuples cavaliers indo-européens de langues iraniennes, qui vivaient dans l'Antiquité en Asie centrale, dans la steppe eurasienne, en pasteurs nomades, mercenaires, marchands et parfois caravaniers ou pillards de la route de la soie reliant l'Europe orientale au monde chinois. Il s'agit des branches orientales des peuples scythes, qui sont le plus souvent mentionnées dans les sources perses sous le terme saka. Les Scythes étaient un vaste ensemble d'indo-européens d'Eurasie centrale. (fr)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 사카 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 석가모니가 속한 인도아리아인 종족에 대해서는 샤캬 문서를 참고하십시오.) 사카(Saka)는 이란계 유목민족으로 중앙아시아에 살던 스키타이인을 부르는 명칭이다. 유라시아의 평원을 이동하며 살던 민족이다. (ko)
  • De Saken (Saka of Shaka) waren een Iraans of Turks nomadenvolk in de 6e-1e eeuw v.Chr. in Centraal-Azië. Ze worden beschouwd als oostelijke vertegenwoordigers van de Scythische steppencultuur. (nl)
  • サカ (Saka) は、紀元前6世紀頃から中央アジアに現れるイラン系遊牧民族。サカとはペルシア側の呼び名で、古代ギリシアではサカイ (Sakai) と呼んだ。また、中国の史書では塞(そく)と呼ばれる種族がサカにあたるとされるが異論もある。 (ja)
  • Sakowie, Śakowie (sanskryt: शक Śaka, staropers. Sakā, gr. Σάκαι; zwani też Scytami ałtajskimi, wschodnimi lub środkowoazjatyckimi) – koczownicze i osiadłe plemiona spokrewnione ze Scytami i Sarmatami, zamieszkujące w I tysiącleciu p.n.e. tereny Azji Środkowej. (pl)
  • Sacas (em farsi: سَکاها, do antigo iraniano sakā, plural masculino nominativo; em grego antigo: Σάκαι, transl. Sakai; em sânscrito: शक) foram uma população de tribos nômades da Ásia Central, que falavam uma . A área que ocuparam se estendia da Europa Oriental até a província de Xinjiang, na China, e seu idioma sofreu uma integração com a língua turcomana, a partir do ano 1000, devido à interação ocorrida após a . Ainda hoje existe uma nação saca, a República Saca-Iacútia, federada à Rússia. (pt)
  • 塞迦人(古波斯語:𐎿𐎣𐎠 Sakā;佉盧體:𐨯𐨐 Saka;婆羅米體: Śaka;梵語:शक、 शाक Śaka、Śāka; 古希臘語:Σάκαι Sákai; 拉丁語:Sacae;中文:塞,上古漢語:*Sək; 古埃及語:sk、sꜣg),又稱塞種人、塞人、塞族,起源自伊朗高原的斯基泰人部落。古代著名的游牧戰士,在大草原中漫遊,其領土約在今天的哈薩克斯坦地區。 (zh)
  • Саки — етнонім, який використовувався як: 1. * узагальнююча назва іраномовних кочових і напівкочових племен VII ст. до н. е. — IV ст. до н. е. (дав.-гр. Σάκαι, лат. Sacae < мід. *saka-), у Мідійському царстві та імперії Ахеменидів й згодом була поширена на всі без винятку кочові іраномовні етноси Азії; 2. * назва групи кочових племен Семиріччя (сакаравлів), яка відома нам в першу чергу з китайських (кит.: 塞; піньїнь: Sāi), а згодом античних (грец. Σακάραυλοι) та індійських (санскр. śaka) джерел. (uk)
  • Els saces era el nom donat pels perses a la branca oriental dels escites: Saka (grec sakai, llatí sacae, xinès sseu pronunciat sseuk) Els sacae (saces) segons Ptolemeu limitaven a l'oest amb els sogdians, al nord amb els escites, i a l'est amb els seres. Eren nòmades i vivien en coves. Es dividien en caratae i comerae (al riu Iaxartes), comedae (a les muntanyes Comedi), massagetes (a les muntanyes Ascatancas), els grynaei scythae (veïns dels anteriors), els toornae (al sud dels massagetes) i els byltae. Formaren part de la satrapia XV juntament amb els caspii i vivien entre Astarabad i Balkh (ca)
  • Sakové (též Šakové, staropersky Sakā, starořecky Σάκαι, Sákai, latinsky Sacae) byli příslušníci podskupiny íránských nomádských kmenů Skytů, kteří se v době mezi 6. stoletím př. n. l. – 3. stoletím pohybovali napříč Persii až po Čínu, resp. mezi eurasijskou stepí a tarimskou pánví. V 6. století př. n. l. jim vládl , známý z reliéfu a popisky na Behistunském nápisu. (cs)
  • Die Saken (in Indien Shaka, in Persien Sakā) waren (vielleicht vorwiegend) iranischsprachige Nomadenverbände in Zentralasien. Im engeren Sinne bezeichnet die althistorische Forschung höchstwahrscheinlich iranische Stammesgruppen als „Saken“, die vom 8. bis 1. Jh. v. Chr. in den Steppen des östlichen Mittelasiens lebten. In der Altiranistik bezeichnen einige Autoren die „sakā“ im weiteren Sinne als alle iranischen Steppennomaden vom 8. bis 1. Jh. v. Chr. Die Archäologie sieht diese Saken als mittelasiatische Vertreter der Kultur der Skythen. (de)
  • Los sacas (del persa antiguo saka; en sánscrito: शाक saka; transcripto al griego como Σάκαι; y del griego al latín como Sacæ; en escritura china: 塞, pinyin: Sai; antiguo chino * Sək) fueron una tribu o grupo de tribus escitas o bien un grupo de tribus de origen iranio.​ Eran ganaderos trashumantes y eventualmente guerreros nómadas de idioma indoeuropeo que vagaban por las estepas de los actuales Kazajistán, Uzbekistán, Tayikistán, Sinkiang, casi toda la llanura del Turán, Ucrania y zonas del extremo sur de Rusia. (es)
  • The Saka (Old Persian:𐎿𐎣𐎠 Sakā; Kharoṣṭhī: 𐨯𐨐 Saka; Ancient Egyptian: 𓋴𓎝𓎡𓈉 sk, 𓐠𓎼𓈉 sꜣg; Chinese: 塞, old *Sək, mod. Sè, Sāi), Shaka (Sanskrit (Brāhmī): 𑀰𑀓, , Śaka; Sanskrit (Devanāgarī): शक Śaka, शाक Śāka), or Sacae (Ancient Greek: Σάκαι Sákai; Latin: Sacae) were a group of nomadic Iranian peoples who historically inhabited the northern and eastern Eurasian Steppe and the Tarim Basin. Prominent archaeological remains of the Sakas include Arzhan, Tunnug, the Pazyryk burials, the Issyk kurgan, Saka Kurgan tombs, the Barrows of Tasmola and possibly Tillya Tepe. (en)
  • Saka atau Saca (bahasa Persia: lama Sakā, modern ساکا; bahasa Sanskerta: Śaka; Yunani: Σάκαι, Sákai; bahasa Latin: Sacae; Hanzi: 塞, lama *Sək, modern Sāi) adalah istilah yang digunakan di sumber-sumber Persia dan Sanskerta untuk menyebut bangsa Skithia yaitu masyarakat Iran Timur nomaden di . Ilmuwan modern umumnya menggunakan istilah Saka untuk menyebut masyarakat Iran di Stepa Timur dan Cekungan Tarim. René Grousset menyebutkan bahwa mereka merupakan cabang dari "rumpun Skithia-Sarmatia" yang berasal dari masyarakat Iran di stepa bagian barat laut Erasia. Di Cekungan Tarim dan Gurun Taklamakan, orang Saka mendirikan daerah Khotan dan Kashgar termasuk Kerajaan Khotan yang menjadi vasal China pada masa Dinasti Han dan Dinasti Tang. (in)
  • I Saci (persiano antico: 𐎿𐎣𐎠 Sakā; sanscrito: शक, Śaka; greco antico Σάκαι, Sákai; latino: Sacae; cinese: 塞, Sāi) erano un antico gruppo di popolazioni, per lo più nomadi, della Siberia e dell'Asia Centrale, generalmente considerati il ramo orientale degli Sciti, e quindi di stirpe iranica. Ai Saci vengono generalmente associati i Sogdiani, i Massageti, gli Issedoni, i Sacarauli, gli Ashguzai e gli Indo-sciti (Saci migrati nel subcontinente indiano). (it)
  • Saker (sanskrit: caka) var ett tidigt iranskt folkslag. Det levde runt år 0 i Centralasien och utvandrade senare söderut och in i Indien. Folket har i historien ofta sammanblandats med skyterna. Tidigast förekommer folknamnet Saka i de fornpersiska (Akemenid-)inskrifterna, brukat om vad man brukar sammanfatta under namnet skyter. En del av dessa saker (skyter) var säkert av ariskt ursprung och hade sina boplatser i Centralasien och omkring Syr-Darja. Under 100-talet f.Kr. trängdes de av Yuezhifolket i rörelse mot söder samt besatte landet omkring , vilket efter dem fick namnet Sakastan, nu Seistan. (sv)
  • Са́ки (др.-перс. Sakā, др.-греч. Σάκαι, лат. Sacae) — собирательное название группы ираноязычных кочевых и полукочевых племён I тыс. до н. э. — первых веков н. э. в античных источниках. Название восходит к скифскому слову saka — ‘олень’ (ср. осет. sag 'олень'). И древними авторами, и современными исследователями саки, наряду с массагетами, считаются восточными ветвями скифских народов. В ахеменидских надписях «саками» называются все скифы. Саки считаются потомками носителей древностей срубной и алакульского варианта андроновской культур. Именно на основе андроновского антропологического типа формируется сакское население Средней Азии. Таким образом, антропологические данные подтверждают заключение о преемственности культуры ираноязычных саков и савроматов с андроновской, полученное ретросп (ru)
rdfs:label
  • Saka (en)
  • ساكا (ar)
  • Saces (ca)
  • Sakové (cs)
  • Saken (de)
  • Σάκες (el)
  • Sakaoj (eo)
  • Sacas (tribu) (es)
  • Saka (herria) (eu)
  • Saka (Skithia) (in)
  • Sakas (fr)
  • Saci (it)
  • 사카 (ko)
  • サカ (ja)
  • Saken (nl)
  • Sakowie (pl)
  • Sacas (pt)
  • Saker (folk) (sv)
  • Саки (племена) (ru)
  • Саки (племена) (uk)
  • 塞迦 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:related of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:combatant of
is dbp:culture of
is dbp:ethnicity of
is dbp:related of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License