The Islamic Golden Age was a period of cultural, economic, and scientific flourishing in the history of Islam, traditionally dated from the 8th century to the 14th century. This period is traditionally understood to have begun during the reign of the Abbasid caliph Harun al-Rashid (786 to 809) with the inauguration of the House of Wisdom in Baghdad, the world's largest city by then, where Islamic scholars and polymaths from various parts of the world with different cultural backgrounds were mandated to gather and translate all of the world's classical knowledge into Arabic and Persian. Several historic inventions and significant contributions in numerous fields were made throughout the Islamic middle ages that revolutionized human history.

Property Value
dbo:abstract
  • يستخدم وصف العصر الذهبي للإسلام لوصف مرحلة تاريخية كانت الحضارة الإسلامية فيها متقدمة، وتمتد من منتصف القرن الثامن لغاية القرن الرابع عشر والخامس عشر الميلادي. خلال هذه الفترة، قام مهندسو وعلماء وتجار العالم الإسلامي بالمساهمة بشكل كبير في حقول الفن والزراعة والاقتصاد والصناعة والأدب والملاحة والفلسفة والعلوم والتكنولوجيا والفلك، من خلال المحافظة والبناء على المساهمات السابقة وبإضافة العديد من اختراعاتهم وابتكاراتهم. خلق الفلاسفة والشعراء والفنانون والعلماء والأمراء المسلمون ثقافة فريدة من نوعها أثرت بدورها على المجتمعات في كل القارات. (ar)
  • L'edat d'or islàmica està tradicionalment datada entre la meitat del segle viii i la meitat del segle xiii. Durant aquest període, els artistes, enginyers, erudits, poetes, filòsofs, geògrafs i comerciants del món islàmic van contribuir en gran manera a l'agricultura, les arts, l'economia, a la indústria, al dret, la literatura, la navegació, la filosofia, les ciències, la sociologia i la tecnologia, a la vegada que conservaven les tradicions i aportaven invents i innovacions pròpies. va escriure que els artistes i científics musulmans, els prínceps i els treballadors van fabricar junts una cultura única que va influenciar les societats dels altres continents. Es considera que aquest període s'inicià durant el regnat de Harun al-Raixid del califat abassida (786-809), amb la inauguració de la Casa de la Saviesa de Bagdad, on els acadèmics de diferents cultures d'arreu del món s'hi reunien per a traduir tot el coneixement clàssic a l'àrab. Aquesta esplendor arribà a la fi amb la caiguda del califat abbasida arran de les invasions mongòliques i el Setge de Bagdad de 1258. Alguns acadèmics contemporanis, però, marquen la fi de l'Edat d'Or de l'Islam a les darreries dels segles XV i XVI. (ca)
  • Termín islámský zlatý věk se vztahuje na historické období islámu, které se datovalo od 8. století po 13. století, kdy byla velká část islámského světa ovládána různými chalífáty a zažívala vědecký, ekonomický a kulturní rozkvět. Toto období je tradičně chápáno tak, že začalo během panování abbásovského chalífy Hárúna ar-Rašída (786-809) spolu s otevřením Domu moudrosti v Bagdádu, kde sídlili učenci z různých částí světa, kteří měli různé kulturní zázemí a mandát shromážďovat a překládat veškeré světové klasické poznatky do arabštiny. Obecně toto období skončilo kolapsem abbásovského chalífátu společně s mongolskou invazí a obležením Bagdádu roku 1258, třebaže několik současných učenců má za konec islámského zlatého věku dobu okolo 15. až 16. století. (cs)
  • Η Χρυσή Εποχή του Ισλάμ είναι μία περίοδος στην Ιστορία του Ισλάμ που χρονολογείται από τον 8ο έως τον 14ο αιώνα, στην οποία μεγάλο μέρος του ιστορικού Ισλαμικού κόσμου ήταν οργανωμένο σε χαλιφάτα, και άνθιζαν η επιστήμη, η οικονομική ανάπτυξη και τα πολιτιστικά έργα. Η περίοδος άρχισε κατά τη διάρκεια της βασιλείας του Αβασίδη χαλίφη Χαρούν αλ-Ρασίντ (786 έως 809) με τα εγκαίνια του Οίκου της Σοφίας στη Βαγδάτη, όπου λόγιοι από διάφορα μέρη και πολιτισμούς του κόσμου εντάλθηκαν να συγκεντρώσουν και να μεταφράσουν όλη την παγκόσμια κλασική γνώση στην αραβική γλώσσα. Η περίοδος έληξε με την κατάρρευση του χαλιφάτου των Αβασιδών από επιδρομές των Μογγόλων και την Πολιορκία της Βαγδάτης το 1258 μ.Χ.. Για πολλούς σύγχρονους μελετητές η Χρυσή Εποχή του Ισλάμ τελείωσε αργότερα, περί τα τέλη του 15ου με 16ου αιώνα. (el)
  • La Islama Orepoko startis per la propra eksploda apero de Islamo kaj la establado de la unua islama ŝtato en 622. La fino de la epoko estas varie konsiderita kiel en 1258 kun la mongola Rabado de Bagdado, aŭ 1492 pro la kompletigo de la kristana Reconquista de la Emirlando de Granado en Al-Andalus, Iberia Duoninsulo. Dum la regado de la abasida kalifo Harun ar-Raŝid (786 al 809), estis inaŭgurita la Konhejmo en Bagdado kie studentoj el variaj partoj de la mondo klopodis traduki ka arigi la tutmondan konon en araban. La Abasidoj estis influencitaj de la Korano kaj de haditoj, kiaj "la inko de studento estas pli sankta ol la sango de martiro," kiu emfazis la valoron de kono. Dum la epoko de Fatimidoj (909–1171) Egipto iĝis la centro de imperio kiu inkludis je sia pinto Nordafrikon, Sicilion, Palestinon, Jordanion, Libanon, Sirion, la marbordon ĉe Ruĝa Maro de Afriko, , Heĝazon, kaj Jemenon. Dum tiu epoko, la ĉefaj islamaj ĉefurboj Bagdado, Kajro, kaj Kordovo iĝis la ĉefaj intelektaj centroj por scienco, filozofio, medicino, komerco, kaj edukado. La araboj montris fortan intereson en asimilado de la scienca kono el la civilizoj kiujn ili konkeris. Multaj klasikaj verkoj de la antikveco kiuj estus perdiĝinta alimaniere estis tradukitaj en araba kaj persa kaj poste siavice tradukitaj en turkia, hebrea, kaj Latino. Ili asimilis, sintezis, kaj antaŭenigis la konon akiritan el la antikvaj greka, romia, persa, hindia, ĉina, egipta, kaj fenicia civilizoj. Strebante dispeli kelkajn miskomprenojn ĉirkaŭantaj islamanojn hodiaŭ, la ses-voluma eldono de Unesko, The Different Aspects of Islamic Culture [La Diferencaj Aspektoj de Islama Kulturo] (1977 ĝis 2016) estas ĝustatempa kaj informa. Ĝi informas legantojn pri islamo, ekde ĝia revelacio ĝis la kredoj kaj kutimoj de islamanoj. La verko priskribas la diversecon en islamo tra ĝiaj diversaj skoloj de pensado . (eo)
  • Als Blütezeit des Islam (auch Goldenes Zeitalter des Islam genannt) wird in der populärwissenschaftlichen Literatur die unter den Abbasiden (750 n. Chr. – 1258 n. Chr.) entwickelte Zivilisation in den islamisch beherrschten Gebieten bezeichnet.Ein Zentrum für Kunst, Kultur, Wissenschaft und Forschung entstand in wenigen Jahrzehnten in der im Jahr 762 gegründeten Stadt Bagdad. Es beerbte die wenige Kilometer entfernte im Jahr 637 von den Arabern eroberte persische Metropole Seleukia-Ktesiphon. Ebenfalls zu einem Zentrum des Wissens und der Literatur entwickelte sich die Region Chorasan in Zentralasien. Sie bildete später den Kern der iranischen Renaissance. Auch das von den Mauren beherrschte Al-Andalus, insbesondere das Emirat von Córdoba/Kalifat von Córdoba und das spätere Emirat von Granada im Süden der Iberischen Halbinsel erreichten im Mittelalter eine Blüte an Kultur und Wissenschaft. Die führende Stellung in den Wissenschaften ist noch heute an der arabischen Vorsilbe al- bei grundlegenden Fachbegriffen wie Algebra, Alchemie, Alkohol und Alkalien erkennbar. Die bekanntesten Wissenschaftler waren in folgenden Gebieten tätig: (de)
  • La Edad de Oro del islam, también conocida como Renacimiento islámico​ se data comúnmente a partir del siglo VIII hasta el siglo XIII,​ si bien algunos la extienden hasta el siglo XIV o XV.​ Durante este periodo, ingenieros, académicos y comerciantes del mundo islámico contribuyeron enormemente en aspectos como las artes, agricultura, economía, industria, literatura, navegación, filosofía, ciencias y tecnología, preservando y mejorando el legado clásico por un lado, y añadiendo nuevas invenciones e innovaciones propias.​ Los filósofos, poetas, artistas, científicos, comerciantes y artesanos musulmanes crearon una cultura única que ha influenciado a las sociedades de todos los continentes.​ (es)
  • Zaman Kejayaan Islam (750 M - 1258 M) adalah masa ketika para filsuf, ilmuwan, dan insinyur dari Dunia Islam menghasilkan banyak kontribusi terhadap perkembangan teknologi dan kebudayaan, baik dengan menjaga tradisi yang telah ada ataupun dengan menambahkan penemuan dan inovasi mereka sendiri. (in)
  • L’Âge d’or islamique est traditionnellement daté entre le milieu du VIIIe siècle et le milieu du XIIIe siècle. Durant cette période, les artistes, ingénieurs, érudits, poètes, philosophes, géographes et commerçants du monde islamique ont fortement contribué à l'agriculture, aux arts, à l'économie, à l'industrie, au droit, à la littérature, à la navigation, à la philosophie, aux sciences, à la sociologie et aux technologies. La civilisation islamique, qui s'appropria d'abord l'héritage des mondes méditerranéen, iranien et indien antiques, développa en l'espace de quelques décennies à partir de 850 une culture originale, unifiée par la langue arabe, le commerce et la religion. Présente sur trois continents, elle s'épanouit sur un espace extrêmement vaste et joua ainsi un rôle crucial dans le maintien et la diffusion de la numération de position, des connaissances géographiques et astronomiques, et enfin des œuvres philosophiques de l'Antiquité. Howard R. Turner écrit : « Les artistes et scientifiques musulmans, les princes et les travailleurs ont fabriqué ensemble une culture unique qui a directement et indirectement influencé les sociétés sur les autres continents. » (fr)
  • L'Epoca d'oro islamica è un periodo storico ricadente nel Califfato abbaside e che ebbe termine con la conquista mongola di Baghdad nel 1258. Ebbe inizio intorno alla metà dell'VIII secolo con l'avvento del Califfato abbaside e il trasferimento della capitale da Damasco a Baghdad. Gli abbasidi furono influenzati dalle prescrizioni del Corano e dagli ʾaḥādīth della Sunna, ritenendo che "l'inchiostro di uno studioso fosse più sacro del sangue di un martire", frase che sottolineava il valore della conoscenza. Durante questo periodo, il mondo arabo divenne un centro intellettuale per la scienza, la filosofia, la medicina, l´astrologia, la matematica, l´alchimia e l'istruzione, visto che gli abbasidi sostennero la causa della conoscenza e istituirono la Casa della Saggezza a Baghdad, dove studiosi musulmani e appartenenti ad altre religioni cercarono di tradurre e raccogliere tutta la conoscenza del mondo in arabo. Molte opere classiche dell'antichità, che altrimenti sarebbero andate perdute, vennero tradotte in arabo e persiano e poi, a loro volta, in turco, ebraico e latino. Durante questo periodo il mondo arabo divenne un insieme di culture che riuscirono a sintetizzare la conoscenza acquisita dagli antichi romani, cinesi, indiani, persiani, egiziani, greci e bizantini. (it)
  • イスラーム黄金時代(イスラームおうごんじだい、英語: Islamic Golden Age)とは、1258年のバグダードの戦いまで続いたアッバース朝時代の呼称である。イスラム黄金時代やイスラム黄金期と表記されることもある。 イスラーム黄金時代は8世紀中期にアッバース朝が成立し、ダマスカスからバグダードへの遷都が行われて始まった。アッバース朝の学問に対する姿勢は「学者のインクは殉教者の血よりも尊い」といった、知識の価値を強調するクルアーンの訓戒やハディースの姿勢に大きく影響を受けた。アッバース朝時代、アラブ世界は科学、哲学、医学、教育などの知識の集積所となった。アッバース朝は知識人の庇護を行い、バグダードに知恵の館を建設した。知恵の館ではムスリムの学者もそうでない学者もすべての世界の知識を収集し、アラビア語へと翻訳していた 。他の地域では失われてしまった多くの知識はアラビア語やペルシア語へと翻訳された後、さらにトルコ語やヘブライ語、ラテン語へと翻訳された。この時代、アラブ世界は古代ローマ、中国、インド、ペルシア、エジプト、ギリシャ、東ローマ帝国から得た知識を集積、大きく発展させ文化の中心地となっていた。 (ja)
  • 이슬람의 황금 시대(아랍어: العصر الذهبي للإسلام, 페르시아어: دوران طلایی اسلام, 영어: Islamic Golden Age)는 와 이슬람을 기초로 하여 그리스·로마의 고전 문화나, 페르시아·인도의 여러 문화를 받아들여 성립된 일대 총합 문화이며, 중세 및 르네상스기의 서구 문화에 결정적인 영향을 줌으로써 그 역사적인 의의는 매우 크다. 무함마드의 사후 《꾸란》의 해석을 통해 법학이나 신학이 성립되었지만, 옴미아드 왕조 때부터 외래 학문의 이식이 시작되고, 아바스 왕조 시대가 되면서 그리스어 문헌 번역이 적극적으로 진행되고 철학·수학·과학의 연구가 발달했다. 특히 제7대 칼리프인 마문(재위 813~833)이 바그다드에 '지혜의 집'을 세우고, 그리스어 문헌의 수집 및 번역을 장려하게 되자 절정에 이르렀다. 이들 문화 활동에 종사한 사람은 아랍인보다도 오히려 피정복민이었으며, 특히 페르시아인의 역할이 컸다. 이슬람 문화의 전성기는 9세기부터 11세기에 걸쳐서이며, 12세기에는 쇠퇴하기 시작했다. (ko)
  • Het islamitische gouden tijdperk is een historische periode die duurde van circa 750 tot 1257, het tijdperk der Abbasiden, die zich kenmerkt door de grote invloed die filosofen en wetenschappers uit de islamitische wereld in deze tijd hadden op het gebied van kunst, wetenschap, beschaving, geneeskunde en architectuur. Er wordt ook gesproken van een tweede gouden tijdperk dat begon in 1453 toen Mehmet II, ook wel de veroveraar genoemd, Constantinopel veroverde waarmee het Byzantijnse Rijk verviel en een nieuw islamitisch tijdperk begon. (nl)
  • A Idade de ouro islâmica, também conhecida como Renascimento islâmico é datada comumente entre os séculos VIII e XIII, embora alguns a estendam até ao século XIV ou XV. Durante esse período, engenheiros, acadêmicos e comerciantes do mundo islâmico contribuíram grandemente em áreas como artes, agricultura, economia, indústria, literatura, navegação, filosofia, ciências, e tecnologia, preservando e melhorando o legado clássico, por um lado, e acrescentando novas invenções e inovações próprias. Os filósofos, poetas, artistas, cientistas, comerciantes e artesãos muçulmanos criaram uma cultura única que influenciou as sociedades de todos os continentes. (pt)
  • The Islamic Golden Age was a period of cultural, economic, and scientific flourishing in the history of Islam, traditionally dated from the 8th century to the 14th century. This period is traditionally understood to have begun during the reign of the Abbasid caliph Harun al-Rashid (786 to 809) with the inauguration of the House of Wisdom in Baghdad, the world's largest city by then, where Islamic scholars and polymaths from various parts of the world with different cultural backgrounds were mandated to gather and translate all of the world's classical knowledge into Arabic and Persian. Several historic inventions and significant contributions in numerous fields were made throughout the Islamic middle ages that revolutionized human history. The period is traditionally said to have ended with the collapse of the Abbasid caliphate due to Mongol invasions and the Siege of Baghdad in 1258. A few scholars date the end of the golden age around 1350 linking with the Timurid Renaissance, while several modern historians and scholars place the end of the Islamic Golden Age as late as the end of 15th to 16th centuries meeting with the Age of the Islamic Gunpowders. (The medieval period of Islam is very similar if not the same, with one source defining it as 900–1300 CE.) (en)
  • Den muslimska guldåldern eller den islamiska guldåldern är en period som anses som den islamiska civilisationens vetenskapliga storhetstid och som varade i drygt 500 år mellan cirka 750 och 1250. Det muslimska rikets expansion på 600- och 700-talen e. Kr. ledde till en gynnsam ekonomisk utveckling och framväxten av en väl utvecklad civilisation som var ett multireligiöst, mångkulturellt och multietniskt samhälle. Forskare med olika trosuppfattningar arbetade under denna tid tillsammans inom ett geografiskt område som sträckte sig från Spanien till Kina. Genom det islamiska rikets expansion kom muslimerna i kontakt med ett stort antal civilisationer och högkulturer. Arabernas utbredning stannade inte vid politiskt och militärt och ekonomiskt herravälde, utan omfattade även vetenskapliga utbyten. Muslimernas vetenskapliga framsteg tycks ha berott på att de lyckades skapa en balans mellan tro och vetande. Detta gjorde det möjligt för muslimska lärda att utnyttja de andra kulturernas bildningsarv samt deras kunskaper inom administration och förvaltning. Under denna tid framträdde en rad muslimska teologer och filosofer, som hade tagit intryck av grekiska filosofer. De underströk förnuftets och vetenskapens värde för förståelsen av religionens grundläggande principer. Framväxten av en materiellt och kulturellt välutvecklad civilisation medförde att ett stort antal vetenskapliga institutioner och lärdomscentra grundades. Muslimska härskare underhöll vetenskapsmän i sina palats och ställde stora bibliotek, astronomiska observatorier och liknande institutioner till deras förfogande. Ett stort antal verk översattes från grekiska, persiska och andra språk till arabiska och bidrog på så sätt till att en stor del av den tidens samlade lärdom blev tillgänglig för muslimska tänkare. Det medeltida kristna Europa hade mycket att lära av muslimernas vetenskapliga och filosofiska kompetens. Denna blev utgångspunkten för europeiska tänkare som lade grunden för den vetenskapliga revolutionen under 1600-talet. Européerna byggde upp en ny världsbild med nya kritiska och experimentella metoder vars förebilder hämtades från den muslimska lärda traditionen. Denna utveckling kunde ha gått betydligt långsammare eller fått ett annorlunda förlopp om inte muslimernas vetenskapliga och filosofiska arv blivit tillgänglig för européerna. När man tänker på medeltiden så tänker de flesta på mörka tider då många dog och hade det allmänt tufft, men så var inte fallet för det muslimska imperiet. I Muslimheritage webbsida står det att den muslimska guldåldern varade mellan 700-talet till ungefär 1500-talet, men olika sidor säger olika. Webbsidan 1001 menar att det var en väldigt kreativ period för imperiet och fick namnet som den muslimska guldåldern (The Golden Age Of The Muslim Civilisation). Under denna period skedde stora framsteg inom vetenskap, teknologi, medicin, politik och ekonomi. Imperiet var så stort att det sträckte sig från Spanien hela vägen till Kina där inspirerande män och kvinnor från olika kulturer med olika trosuppfattningar kunde förena sig och upptäcka många uppfinningar som har en större påverkan på samhället idag än vad människor tror. De två största drivkrafterna bakom den framgångsrika civilisationen Enligt So-rummet fanns det en stor splittring mellan stammarna som bodde på den arabiska halvön. Denna splittring berodde dels på att de olika stammarna tillbad olika gudar och dels på att det fanns nästan inga regler mellan dem. Så varje stam kunde helt enkelt göra vad den ville och det gjorde att de olika stammarna kunde inte vara sams. Under denna tid kom en ny religion till och fick namnet Islam. Profeten Muhammed som är bäraren av budskapet Islam lyckades däremot att förena den arabiska halvöns stammar och tillsammans kunde de strida mot yttre gemensamma fiender. Efter Muhammeds död ville man fortsätta att sprida Islam. Det kom flera efterträdare efter Muhammed och var och en av dem lyckades sprida Islam till olika delar av världen. So-rummet lyfter även upp att Abbasiderna som regerade från år 750 till år 1258, och lyckades skapa det stabila muslimska samhället där intresset för medicin, matematik, filosofi m.m. växte. Humanistportalen säger att en av de största anledningarna som låg bakom byggandet av imperiet var den ekonomiska faktorn. Arabien innan föreningen var fylld av handlare och köpmän som gjorde affärer med närliggande regioner. Med hjälp av expansionen som skedde skulle de nu få chans att komma åt rikedomarna som fanns i dessa regioner. Flera av dessa regioner var områden runt Medelhavet, vilket var mittpunkten för världshandeln. Eftersom muslimerna inte hade så mycket kunskap om administration och förvaltning förlitade de sig på administratörer och förvaltare som bodde i samma område som de hade erövrat. På så sätt skapades tillit mellan erövrarna och folket som gjorde att imperiet kunde bli stabilt. Vetenskap Humanistportalen menar att muslimernas vetenskapliga framsteg skedde för att de kunde hitta en balans mellan tro och vetande. Det gjorde att muslimerna kunde utnyttja andra kulturers kunskaper och utveckla dem. Men att använda termen den muslimska guldåldern när man pratar om vetenskap under medeltiden är lite fel menar Muslimheritage. Eftersom de vetenskapliga uppfinningarna och framgångarna skrevs ned på arabiska är det mer passande att använda termen arabisk vetenskap. Alla vetenskapsmän var inte heller muslimer, många lärda kom från olika bakgrunder och hade olika trosuppfattningar som t.ex. kristna, judar och zoroastrier. De viktigaste vetenskapliga institutionerna var i Bagdad, Damaskus och Cairo. Institutionerna omfattade grupper av lärare och elever som delade liknande tankar. Al Karaouine Universitetet i Marocko byggdes av det muslimska imperiet år 859 och anses vara det äldsta universitetet som står kvar än idag. Många viktiga vetenskapsmän var verksamma under den muslimska civilisationen så som Ibn al-Nafis, Avicenna, Geber, Al-Zahrawi, Ibn al-Haytham och al-Khwārizmī m.m. Ibn al-Haytham och al-Khwārizmī En viktig person under den tiden var Al-Hassan Ibn al-Haytham som föddes 965 e.kr. i Basra (Irak) och dog år 1040 i Kairo. Han är mer känd i västvärlden under namnet Alhazen och var en revolutionerande vetenskaplig tänkare som bidrog till förståelsen av hur synen fungerar, hur saker speglar sig och även hur ljuset beter sig. Hans sätt att utföra undersökningar var mycket effektivt då han använde sig av experiment för att bekräfta eller förkasta teorier. Det är väldigt likt metoden som används idag inom forskning. Genom sina studier av tidigare arbeten gav han namn till flera delar av ögat som linsen, näthinnan och hornhinnan. Han har skrivit 96 böcker totalt men endast 55 av dem finns kvar idag. Det största mästerverket han skrev heter Kitab al-Manazir där han diskuterade sina idéer och teorier om synen. Dessa idéer hade inflytande på europeiska forskare och bidrog till större uppfinningar. Han anses idag som en avgörande person i optikens historia och även känd som fadern av modern optik. Till hans ära har man namngett en asteroid, 59239 Alhazen. All information om honom är hämtad ifrån sidan 1001 inventions and the world of Ibn al-Haytham. Nationalencyklopedin (NE) skriver om Muhammad ibn Mūsā al-Khwārizmī, som föddes ca 780 i nuvarande Uzbekistan och dog år 850 i Bagdad. Han var en matematiker som skrev de första verken i aritmetik och ekvationslära. Hans verk hade stort inflytande på den tidiga västerländska matematikens utveckling då han använde sig av de indiska siffrorna 1-9, 0 och det decimala positionssystemet. NE nämner även att ordet algorism, som används när man ska prata om aritmetiska böcker från medeltiden, och termen algoritm har sina fått sina namn efter al-Khwārizmī. Algoritm är en definierad ändlig följd av matematiska operationer som används för att utföra en beräkning eller lösa ett problem. Algoritmer är viktiga inom matematik och databehandling, t.ex. kan ett dataprogram ses som en algoritm. Muslimska imperiets påverkan på Europa Handeln mellan det muslimska imperiet och Europa utvecklades och medförde kontakt mellan européerna och muslimerna. Denna kontakt bidrog till nyfikenhet om och medvetenhet av muslimerna menar Humanistportalen. Europa började då att förändras intellektuellt. Men under perioderna därefter, från 1090-talet fram till 1270-talet, pågick ett långt krig som kallas för korstågen som den kristna kyrkan inledde för att de ville bekämpa muslimernas politiska och militära kontroll. Eftersom korstågen misslyckades och muslimerna segrade skedde en muslimsk expansion även i Europa. Då tog européerna till sig kunskaperna som muslimerna hade samlat på sig de senaste fyrahundra åren. Européerna fick kunskaper om kirurgi, arkitektur, astronomi, läkemedelslära, geografi m.m. Enligt Humnaistportalen tog man de muslimska kunskaperna, utvecklade dem och gjorde dem till grunden för den vetenskapliga revolutionen i Europa. Ett exempel är översättningen av al-Khwārizmīs böcker till latin som bidrog till att européerna började använda sig av de siffror som fanns i hans böcker och kallade dem för arabiska siffror. Man fick även kunskaper om papperstillverkning, bearbetning av skinn, textilframställning, destillering av alkohol och socker etc. De fick även nya metoder inom lantbruket så som bevattningssystem och man började odla ris, saffran och bomull som man inte gjort förut. Ett citat från Humanistportalen sammanfattar det som hände efter den europeiska expansionen. ”Européerna byggde upp en ny världsbild med nya kritiska och experimentella metoder vars förebilder hämtades från den muslimska lärda traditionen. Denna utveckling kunde ha gått betydligt långsammare eller fått ett annorlunda förlopp om inte muslimernas vetenskapliga och filosofiska arv blivit tillgängligt för européerna.” Undergången av imperiet Humanistportalen berättar att imperiet kollapsade på grund av många inre och yttre faktorer. En av dessa inre faktorer var den politiska brytningen som blev ett problem för riket, först styrdes det från Damaskus och sedan från Bagdad. Det ledde till en splittring mellan de rivaliserade ledarna. En yttre faktor som bidrog till att riket gick under enligt So-rummet är att imperiet präglades av krig och invasioner som t.ex. korstågen. En invasion som påverkade imperiet var den som de mongoliska styrkorna utförde då de erövrade och förstörde Bagdad. År 1258 skedde erövringen och då kollapsade det Abbasidiska riket men guldåldern fortsatte tills ledningen togs över av turkarna och riket fick namnet Osmanska riket. Guldåldern tog slut runt 1500-talet enligt Muslimheritage (Hämtad: 2017-10-19) men den Osmanska riket varade ända fram till första världskriget enligt So-rummet. Den gick under efter att ha satsat på fel sida av kriget då de kämpade med Tyskland. Det som var kvar av den Osmanska riket förvandlades sedan till dagens Turkiet. (sv)
  • 伊斯蘭黃金時代(阿拉伯語:حضارة إسلامية)又稱伊斯蘭復興,其时间跨度在習慣上是指公元762年—13世紀之間的500年,近來的一些學術研究將之延展至15世紀。在這段時期,伊斯蘭世界的藝術家、工程師、學者、詩人、哲學家、地理學家及商人輩出,在傳統學術的基礎上保留並促進了藝術、農業、經濟、工業、法律、文學、航海、哲學、科學、社會學、科技各方面的發展,並在基礎之上對這些方面實施改革創新。作家寫道:「穆斯林藝術家、科學家、傑出人物及工人合力創造了一種獨一無二的文化,直接及間接地影響到各個大陸上的社會。」 (zh)
  • Золота́ доба́ ісла́му або Ісла́мське відро́дження, — історичний період приблизно з VIII по XIII ст., на початку якого Арабський халіфат був найбільшою державою свого часу. У рамках халіфату склався спільний мусульманський культурний простір, який продовжував існувати і після його розпаду. Завдяки цьому ісламські вчені, письменники та діячі мистецтва зазначеного періоду внесли значний вклад у розвиток світової науки і культури. Після розпаду Арабського халіфату розвиток ісламської культури поступово сповільнюється, проте досягнення мусульманських мислителів стають відомі в Європі і дають поштовх розвитку європейської культури. пише: «мусульманські художники і вчені, робітники і князі разом створили унікальну культуру, яка має прямий і непрямий вплив на всі континенти». Джим Аль-Халілі (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 37477763 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 97791 (xsd:integer)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 986206040 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:after
dbp:before
dbp:capital
dbp:caption
  • Clockwise from top: Al-Zahrawi, Abbas ibn Firnas, Al-Biruni, Avicenna, Averroes, Ibn al-Nafis, ibn Musa al-Khwarizmi, Alhazen, Ibn Khaldun (en)
dbp:commonLanguages
dbp:end
  • 14 (xsd:integer)
dbp:era
dbp:governmentType
dbp:leaders
  • Harun al-Rashid (en)
  • (en)
  • Sulayman (en)
  • Hisham (en)
  • Al-Wathiq (en)
  • Al-Ma'mun (en)
  • Al-Mansur (en)
  • Al-Mutawakkil (en)
  • Al-Walid (en)
  • Almanzor (en)
  • Ismail Samani (en)
  • Saladin Ayyubi (en)
dbp:monarch
dbp:name
  • Islamic Golden Age (en)
dbp:start
  • 8 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:yearEnd
  • 14 (xsd:integer)
dbp:yearStart
  • 8 (xsd:integer)
dct:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • يستخدم وصف العصر الذهبي للإسلام لوصف مرحلة تاريخية كانت الحضارة الإسلامية فيها متقدمة، وتمتد من منتصف القرن الثامن لغاية القرن الرابع عشر والخامس عشر الميلادي. خلال هذه الفترة، قام مهندسو وعلماء وتجار العالم الإسلامي بالمساهمة بشكل كبير في حقول الفن والزراعة والاقتصاد والصناعة والأدب والملاحة والفلسفة والعلوم والتكنولوجيا والفلك، من خلال المحافظة والبناء على المساهمات السابقة وبإضافة العديد من اختراعاتهم وابتكاراتهم. خلق الفلاسفة والشعراء والفنانون والعلماء والأمراء المسلمون ثقافة فريدة من نوعها أثرت بدورها على المجتمعات في كل القارات. (ar)
  • Termín islámský zlatý věk se vztahuje na historické období islámu, které se datovalo od 8. století po 13. století, kdy byla velká část islámského světa ovládána různými chalífáty a zažívala vědecký, ekonomický a kulturní rozkvět. Toto období je tradičně chápáno tak, že začalo během panování abbásovského chalífy Hárúna ar-Rašída (786-809) spolu s otevřením Domu moudrosti v Bagdádu, kde sídlili učenci z různých částí světa, kteří měli různé kulturní zázemí a mandát shromážďovat a překládat veškeré světové klasické poznatky do arabštiny. Obecně toto období skončilo kolapsem abbásovského chalífátu společně s mongolskou invazí a obležením Bagdádu roku 1258, třebaže několik současných učenců má za konec islámského zlatého věku dobu okolo 15. až 16. století. (cs)
  • La Edad de Oro del islam, también conocida como Renacimiento islámico​ se data comúnmente a partir del siglo VIII hasta el siglo XIII,​ si bien algunos la extienden hasta el siglo XIV o XV.​ Durante este periodo, ingenieros, académicos y comerciantes del mundo islámico contribuyeron enormemente en aspectos como las artes, agricultura, economía, industria, literatura, navegación, filosofía, ciencias y tecnología, preservando y mejorando el legado clásico por un lado, y añadiendo nuevas invenciones e innovaciones propias.​ Los filósofos, poetas, artistas, científicos, comerciantes y artesanos musulmanes crearon una cultura única que ha influenciado a las sociedades de todos los continentes.​ (es)
  • Zaman Kejayaan Islam (750 M - 1258 M) adalah masa ketika para filsuf, ilmuwan, dan insinyur dari Dunia Islam menghasilkan banyak kontribusi terhadap perkembangan teknologi dan kebudayaan, baik dengan menjaga tradisi yang telah ada ataupun dengan menambahkan penemuan dan inovasi mereka sendiri. (in)
  • イスラーム黄金時代(イスラームおうごんじだい、英語: Islamic Golden Age)とは、1258年のバグダードの戦いまで続いたアッバース朝時代の呼称である。イスラム黄金時代やイスラム黄金期と表記されることもある。 イスラーム黄金時代は8世紀中期にアッバース朝が成立し、ダマスカスからバグダードへの遷都が行われて始まった。アッバース朝の学問に対する姿勢は「学者のインクは殉教者の血よりも尊い」といった、知識の価値を強調するクルアーンの訓戒やハディースの姿勢に大きく影響を受けた。アッバース朝時代、アラブ世界は科学、哲学、医学、教育などの知識の集積所となった。アッバース朝は知識人の庇護を行い、バグダードに知恵の館を建設した。知恵の館ではムスリムの学者もそうでない学者もすべての世界の知識を収集し、アラビア語へと翻訳していた 。他の地域では失われてしまった多くの知識はアラビア語やペルシア語へと翻訳された後、さらにトルコ語やヘブライ語、ラテン語へと翻訳された。この時代、アラブ世界は古代ローマ、中国、インド、ペルシア、エジプト、ギリシャ、東ローマ帝国から得た知識を集積、大きく発展させ文化の中心地となっていた。 (ja)
  • 이슬람의 황금 시대(아랍어: العصر الذهبي للإسلام, 페르시아어: دوران طلایی اسلام, 영어: Islamic Golden Age)는 와 이슬람을 기초로 하여 그리스·로마의 고전 문화나, 페르시아·인도의 여러 문화를 받아들여 성립된 일대 총합 문화이며, 중세 및 르네상스기의 서구 문화에 결정적인 영향을 줌으로써 그 역사적인 의의는 매우 크다. 무함마드의 사후 《꾸란》의 해석을 통해 법학이나 신학이 성립되었지만, 옴미아드 왕조 때부터 외래 학문의 이식이 시작되고, 아바스 왕조 시대가 되면서 그리스어 문헌 번역이 적극적으로 진행되고 철학·수학·과학의 연구가 발달했다. 특히 제7대 칼리프인 마문(재위 813~833)이 바그다드에 '지혜의 집'을 세우고, 그리스어 문헌의 수집 및 번역을 장려하게 되자 절정에 이르렀다. 이들 문화 활동에 종사한 사람은 아랍인보다도 오히려 피정복민이었으며, 특히 페르시아인의 역할이 컸다. 이슬람 문화의 전성기는 9세기부터 11세기에 걸쳐서이며, 12세기에는 쇠퇴하기 시작했다. (ko)
  • Het islamitische gouden tijdperk is een historische periode die duurde van circa 750 tot 1257, het tijdperk der Abbasiden, die zich kenmerkt door de grote invloed die filosofen en wetenschappers uit de islamitische wereld in deze tijd hadden op het gebied van kunst, wetenschap, beschaving, geneeskunde en architectuur. Er wordt ook gesproken van een tweede gouden tijdperk dat begon in 1453 toen Mehmet II, ook wel de veroveraar genoemd, Constantinopel veroverde waarmee het Byzantijnse Rijk verviel en een nieuw islamitisch tijdperk begon. (nl)
  • A Idade de ouro islâmica, também conhecida como Renascimento islâmico é datada comumente entre os séculos VIII e XIII, embora alguns a estendam até ao século XIV ou XV. Durante esse período, engenheiros, acadêmicos e comerciantes do mundo islâmico contribuíram grandemente em áreas como artes, agricultura, economia, indústria, literatura, navegação, filosofia, ciências, e tecnologia, preservando e melhorando o legado clássico, por um lado, e acrescentando novas invenções e inovações próprias. Os filósofos, poetas, artistas, cientistas, comerciantes e artesãos muçulmanos criaram uma cultura única que influenciou as sociedades de todos os continentes. (pt)
  • 伊斯蘭黃金時代(阿拉伯語:حضارة إسلامية)又稱伊斯蘭復興,其时间跨度在習慣上是指公元762年—13世紀之間的500年,近來的一些學術研究將之延展至15世紀。在這段時期,伊斯蘭世界的藝術家、工程師、學者、詩人、哲學家、地理學家及商人輩出,在傳統學術的基礎上保留並促進了藝術、農業、經濟、工業、法律、文學、航海、哲學、科學、社會學、科技各方面的發展,並在基礎之上對這些方面實施改革創新。作家寫道:「穆斯林藝術家、科學家、傑出人物及工人合力創造了一種獨一無二的文化,直接及間接地影響到各個大陸上的社會。」 (zh)
  • L'edat d'or islàmica està tradicionalment datada entre la meitat del segle viii i la meitat del segle xiii. Durant aquest període, els artistes, enginyers, erudits, poetes, filòsofs, geògrafs i comerciants del món islàmic van contribuir en gran manera a l'agricultura, les arts, l'economia, a la indústria, al dret, la literatura, la navegació, la filosofia, les ciències, la sociologia i la tecnologia, a la vegada que conservaven les tradicions i aportaven invents i innovacions pròpies. va escriure que els artistes i científics musulmans, els prínceps i els treballadors van fabricar junts una cultura única que va influenciar les societats dels altres continents. (ca)
  • Als Blütezeit des Islam (auch Goldenes Zeitalter des Islam genannt) wird in der populärwissenschaftlichen Literatur die unter den Abbasiden (750 n. Chr. – 1258 n. Chr.) entwickelte Zivilisation in den islamisch beherrschten Gebieten bezeichnet.Ein Zentrum für Kunst, Kultur, Wissenschaft und Forschung entstand in wenigen Jahrzehnten in der im Jahr 762 gegründeten Stadt Bagdad. Es beerbte die wenige Kilometer entfernte im Jahr 637 von den Arabern eroberte persische Metropole Seleukia-Ktesiphon. (de)
  • Η Χρυσή Εποχή του Ισλάμ είναι μία περίοδος στην Ιστορία του Ισλάμ που χρονολογείται από τον 8ο έως τον 14ο αιώνα, στην οποία μεγάλο μέρος του ιστορικού Ισλαμικού κόσμου ήταν οργανωμένο σε χαλιφάτα, και άνθιζαν η επιστήμη, η οικονομική ανάπτυξη και τα πολιτιστικά έργα. Η περίοδος άρχισε κατά τη διάρκεια της βασιλείας του Αβασίδη χαλίφη Χαρούν αλ-Ρασίντ (786 έως 809) με τα εγκαίνια του Οίκου της Σοφίας στη Βαγδάτη, όπου λόγιοι από διάφορα μέρη και πολιτισμούς του κόσμου εντάλθηκαν να συγκεντρώσουν και να μεταφράσουν όλη την παγκόσμια κλασική γνώση στην αραβική γλώσσα. Η περίοδος έληξε με την κατάρρευση του χαλιφάτου των Αβασιδών από επιδρομές των Μογγόλων και την Πολιορκία της Βαγδάτης το 1258 μ.Χ.. Για πολλούς σύγχρονους μελετητές η Χρυσή Εποχή του Ισλάμ τελείωσε αργότερα, περί τα τέλη του (el)
  • La Islama Orepoko startis per la propra eksploda apero de Islamo kaj la establado de la unua islama ŝtato en 622. La fino de la epoko estas varie konsiderita kiel en 1258 kun la mongola Rabado de Bagdado, aŭ 1492 pro la kompletigo de la kristana Reconquista de la Emirlando de Granado en Al-Andalus, Iberia Duoninsulo. (eo)
  • L’Âge d’or islamique est traditionnellement daté entre le milieu du VIIIe siècle et le milieu du XIIIe siècle. Durant cette période, les artistes, ingénieurs, érudits, poètes, philosophes, géographes et commerçants du monde islamique ont fortement contribué à l'agriculture, aux arts, à l'économie, à l'industrie, au droit, à la littérature, à la navigation, à la philosophie, aux sciences, à la sociologie et aux technologies. La civilisation islamique, qui s'appropria d'abord l'héritage des mondes méditerranéen, iranien et indien antiques, développa en l'espace de quelques décennies à partir de 850 une culture originale, unifiée par la langue arabe, le commerce et la religion. Présente sur trois continents, elle s'épanouit sur un espace extrêmement vaste et joua ainsi un rôle crucial dans le (fr)
  • The Islamic Golden Age was a period of cultural, economic, and scientific flourishing in the history of Islam, traditionally dated from the 8th century to the 14th century. This period is traditionally understood to have begun during the reign of the Abbasid caliph Harun al-Rashid (786 to 809) with the inauguration of the House of Wisdom in Baghdad, the world's largest city by then, where Islamic scholars and polymaths from various parts of the world with different cultural backgrounds were mandated to gather and translate all of the world's classical knowledge into Arabic and Persian. Several historic inventions and significant contributions in numerous fields were made throughout the Islamic middle ages that revolutionized human history. (en)
  • L'Epoca d'oro islamica è un periodo storico ricadente nel Califfato abbaside e che ebbe termine con la conquista mongola di Baghdad nel 1258. Ebbe inizio intorno alla metà dell'VIII secolo con l'avvento del Califfato abbaside e il trasferimento della capitale da Damasco a Baghdad. Gli abbasidi furono influenzati dalle prescrizioni del Corano e dagli ʾaḥādīth della Sunna, ritenendo che "l'inchiostro di uno studioso fosse più sacro del sangue di un martire", frase che sottolineava il valore della conoscenza. Durante questo periodo, il mondo arabo divenne un centro intellettuale per la scienza, la filosofia, la medicina, l´astrologia, la matematica, l´alchimia e l'istruzione, visto che gli abbasidi sostennero la causa della conoscenza e istituirono la Casa della Saggezza a Baghdad, dove studi (it)
  • Золота́ доба́ ісла́му або Ісла́мське відро́дження, — історичний період приблизно з VIII по XIII ст., на початку якого Арабський халіфат був найбільшою державою свого часу. У рамках халіфату склався спільний мусульманський культурний простір, який продовжував існувати і після його розпаду. Завдяки цьому ісламські вчені, письменники та діячі мистецтва зазначеного періоду внесли значний вклад у розвиток світової науки і культури. Після розпаду Арабського халіфату розвиток ісламської культури поступово сповільнюється, проте досягнення мусульманських мислителів стають відомі в Європі і дають поштовх розвитку європейської культури. пише: «мусульманські художники і вчені, робітники і князі разом створили унікальну культуру, яка має прямий і непрямий вплив на всі континенти». (uk)
  • Den muslimska guldåldern eller den islamiska guldåldern är en period som anses som den islamiska civilisationens vetenskapliga storhetstid och som varade i drygt 500 år mellan cirka 750 och 1250. Det muslimska rikets expansion på 600- och 700-talen e. Kr. ledde till en gynnsam ekonomisk utveckling och framväxten av en väl utvecklad civilisation som var ett multireligiöst, mångkulturellt och multietniskt samhälle. Forskare med olika trosuppfattningar arbetade under denna tid tillsammans inom ett geografiskt område som sträckte sig från Spanien till Kina. Vetenskap Ibn al-Haytham och al-Khwārizmī (sv)
rdfs:label
  • Islamic Golden Age (en)
  • العصر الذهبي للإسلام (ar)
  • Edat d'or de l'islam (ca)
  • Islámský zlatý věk (cs)
  • Blütezeit des Islam (de)
  • Χρυσή Εποχή του Ισλάμ (el)
  • Islama Orepoko (eo)
  • Edad de Oro del islam (es)
  • Âge d'or islamique (fr)
  • Zaman Kejayaan Islam (in)
  • Epoca d'oro islamica (it)
  • イスラーム黄金時代 (ja)
  • 이슬람의 황금 시대 (ko)
  • Islamitische gouden tijdperk (nl)
  • Idade de ouro islâmica (pt)
  • Muslimska guldåldern (sv)
  • Золота доба ісламу (uk)
  • 伊斯蘭黃金時代 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:era of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:cultures of
is dbp:era of
is dbp:flourished of
is dbp:period of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of