An Entity of Type: military conflict, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The history of Spain dates to the pre-Roman peoples of the Mediterranean coast of the Iberian Peninsula made contact with the Greeks and Phoenicians and the first writing systems known as Paleohispanic scripts were developed. During Classical Antiquity, the peninsula was the site of multiple successive colonizations of Greeks, Carthaginians, and Romans. Native peoples of the peninsula, such as the Tartessos people, intermingled with the colonizers to create a uniquely Iberian culture. The Romans referred to the entire Peninsula as Hispania, from where the modern name of Spain originates. The region was divided up, at various times, into different Roman provinces. As was the rest of the Western Roman Empire, Spain was subject to the numerous invasions of Germanic tribes during the 4th and 5

Property Value
dbo:abstract
  • يعود تاريخ إسبانيا إلى بدايات القرون الوسطى. ففي سنة 1516 وحدت إسبانيا هابسبورغ عددا من الممالك المتباينة. ثم قدمت الشكل الحديث للملكية دستورية في 1813، ويعود الدستور الديمقراطي الحالي إلى سنة 1978. بعد الانتهاء من حروب الإسترداد، تمكنت إسبانيا من التوحد تحت حكم آل هابسبورغ سنة 1516. وفي نفس الوقت بدأت الإمبراطورية الإسبانية بالتمدد تجاه العالم الجديد عبر المحيط، فكان ذلك بداية عصرها الذهبي الذي استغرق مابين سنوات 1500 إلى عقد 1650، مما جعل إسبانيا هابسبورغ إحدى أقوى دول العالم. فخلال تلك الفترة شاركت إسبانيا في جميع الحروب الأوروبية الكبرى، بما في ذلك الحروب الإيطالية و"حرب الثلاثين عاما وحرب الثمانين عاما والحرب الفرنسية-الإسبانية. ولكن ومع انتهاء القرن 17 بدأت عظمة إسبانيا بالانحدار بعد وفاة آخر حكام هابسبورغ، حيث اندلعت حرب الخلافة الإسبانية التي انتهت بخفض منزلة إسبانيا -والتي بدأت بحكم البوربون- إلى قوة من الدرجة الثانية مع ضعف في تأثيرها بالشؤون الأوروبية. حاولت إصلاحات البوربون تجديد مؤسسات الدولة، وقد نجحت بعض الشيء. ولكن مع انتهاء القرن بدأ كل شيء ينجرف أمام الصخب الذي تخطى إسبانيا وأوروبا في مطلع القرن 19 وهي الثورة الفرنسية وحروب نابليون. والحرب في شبه الجزيرة، وبذا بدا أن إسبانيا لا يمكنها العودة إلى سابق مجدها وقوتها. وفي بداية القرن 19 ظهرت إسبانيا متشظية بسبب الحرب، وبدأت الأحزاب السياسية التي زعزعت من استقرار أسبانيا بالظهور وهي تمثل مجموعات من القوى «الليبرالية» و«الرجعية» و«المعتدلة» حيث تقاتلت تلك الأحزاب خلال الفترة المتبقية من القرن من أجل سيطرة لم تدم طويلا من دون أي إدارة قوية لتحقق الاستقرار الدائم. فقد تفككت الإمبراطورية الإسبانية العتيقة في الأمريكتين بسرعة مع حروب استقلال أمريكا اللاتينية، ثم فقدت ماتبقى لها من مستعمراتها في الحرب الإسبانية الأمريكية سنة 1898. وقد أصاب التوازن الهش بين القوى الليبرالية والمحافظة في إقامة ملكية دستورية في الفترة 1874-1931 ولكنه لم يقدم حل دائم لمشاكل إسبانيا، فدخلت إسبانيا في مستنقع الحرب الأهلية بين الجمهوريين والفصائل القومية. انتهت الحرب بانتصار الدكتاتورية القومية بقيادة فرانسيسكو فرانكو الذي سيطر على الحكومة الأسبانية حتى 1975. فتمكن من تحقيق الإستقرار النسبي في فترة مابعد الحرب (مع استثناء ملحوظ لحركة الاستقلال المسلحة في إقليم الباسك)، وقد شهد البلد نمو اقتصادي سريع في عقد 1960 وأوائل عقد 1970. وبعد وفاة فرانكو سنة 1975 تمكنت إسبانيا من استعادة الملكية الدستورية. فاستلم الأمير البوربوني خوان كارلوس الملك في إسبانيا وبدأت عملية انتقال إسبانيا نحو الديمقراطية. ثم دخلت السوق الأوروبية المشتركة في 1986 (حولت إلى الاتحاد الأوروبي بعد معاهدة ماستريخت سنة 1992) ثم منطقة اليورو في 1999. ولكن أتت الأزمة المالية 2007-2008 فأنهت عقدا من لإسبانيا مما أدخلها في أزمة ركود وديون ولا تزال تعاني من بطالة عالية جدا وضعف في الاقتصاد. تعتبر إسبانيا قادرة على بسط نفوذها الإقليمي ولكنها ليست مثل بعض القوى الأخرى التي تماثلها (ألمانيا وإيطاليا واليابان) فهي ليست جزءا من مجموعة الثماني ولكنها ضيف في مجموعة العشرين. وأيضا هي جزء من مجموعة الست الأوروبية. (ar)
  • Dějiny Španělska začaly zhruba před 35 000 lety, kdy se první lidé usadili na Pyrenejském poloostrově. Vlny nájezdníků, osadníků a dobyvatelů přicházely po celá tisíciletí: Iberové byli následováni Kelty, poté Féničany, Řeky a Kartáginci. Po roce 200 př. n. l. se Ibérie postupně zmocnil starověký Řím. Římané poloostrovu přinesli svoji civilizaci, jazyk a později rovněž křesťanství. Součástí Římské říše zůstala Hispánie až do 5. století, kdy zemi ovládli Vizigóti. Po roce 711 se jejími pány stali severoafričtí, muslimští Maurové. Dalších více než sedm staletí kontrolovali muslimové velkou část země, jež byla nazývána Al-Andalus. Svého vrcholu dosáhla islámská kultura na poloostrově v 10. století. Po roce 1000 začala muslimská moc upadat, čehož křesťané ze severu poloostrova využili k jeho postupnému znovudobytí (reconquista). Tento proces byl završen v roce 1492 pádem Granady, posledního maurského státu. V téže době se spojila dvě význačná křesťanská království – Kastilie a Aragonie, což vedlo ke vzniku jednotného Španělska. V roce 1492 nastala ještě jedna významná historická událost, když mořeplavec Kryštof Kolumbus objevil Nový svět, čímž započala éra španělské říše. Několik následujících staletí představovalo Španělsko největší mocnost v Evropě a v celém světě. Za panování dynastie Habsburků (po nichž nastoupili Bourboni) bylo ohromné bohatství pocházející z kolonií vyplýtváno v nesčetných válkách, které nakonec připravily Španělsko o jeho prosperitu a državy v Itálii a v Nizozemí. Španělská kultura a literatura zažívaly zlatý věk (Siglo de Oro), avšak opakující se bankroty a porážky odsunuly Španělsko na pozici druhořadého státu. Na počátku 19. století museli Španělé vést válku za nezávislost proti Napoleonovým armádám. Celé toto století se vyznačovalo neustálým neklidem, politickým napětím a občanskými válkami, čehož využili obyvatelé amerických kolonií k získání samostatnosti. Opožděný nástup průmyslové revoluce na konci století vedl k zásadním změnám ve španělské společnosti. I přesto, že si Španělsko zachovalo neutralitu během Velké války, politický chaos pokračoval i v prvních desetiletích 20. století. V roce 1936 zemi zachvátila krvavá občanská válka, jež si vyžádala stovky tisíc obětí. Konflikt skončil nastolením fašistické diktatury generála Francisca Franca, která přetrvala do roku 1975. Diktátorova smrt v témže roce znamenala počátek demokratické přeměny země. Španělsko se záhy poté vyvinulo v moderní, dynamický a demokratický evropský stát. (cs)
  • La història d'Espanya és la pròpia d'un estat europeu, incloent tant el període comprès des de la prehistòria i la creació de la Hispània romana, passant per la Hispània visigoda, al-Àndalus, els regnes cristians, la Monarquia Hispànica i la formació i caiguda de l'Imperi Espanyol, fins a la formació del modern Estat-nació i la instauració de l'actual Regne Constitucional espanyol. (ca)
  • Die Geschichte Spaniens reicht 1,4 Millionen Jahre zurück. Der Neandertaler verschwand wohl vor 45.000 Jahren. Das Neolithikum (ab dem 6. Jahrtausend v. Chr.), der Übergang von der aneignenden Lebensweise der Jäger, Fischer und Sammler zur produzierenden, letztlich bäuerlichen Lebensweise setzte durch Zuwanderung aus dem zentralen Mittelmeergebiet ein, die ihren Ursprung im Nahen Osten hatte. Ab dem 10. Jahrhundert v. Chr. ist der Handel phönizischer Seefahrer mit den südspanischen Küstenregionen nachweisbar. Spätestens ab dem 8. Jahrhundert v. Chr. gründeten sie Kolonien, die als Basen für den Handel dienten; später folgten Griechen, vor allem aus dem phokäischen Massalia. Im 5. und 4. Jahrhundert v. Chr. gelangten keltische Stämme vom Norden auf die Halbinsel und vermischten sich in den nördlichen und westlichen Regionen mit den einheimischen Iberern (siehe Keltiberer). Während der Punischen Kriege eroberten die auf die Phönizier zurückgehenden Karthager weite Teile des Südens und des Ostens der Halbinsel. Nach der Niederlage Karthagos eroberten die Römer in einem langen Prozess die gesamte Halbinsel. Die Provinz Hispania entwickelte sich zu einem wichtigen Bestandteil des Römischen Reiches. Als das Weströmische Reich im 5. Jahrhundert zusammenbrach, eroberten Westgoten das Land. Ihre Herrschaft wurde ab 711 durch muslimische Heere beendet. Diese als Mauren bezeichneten Berbergruppen eroberten den Großteil der iberischen Halbinsel, bis der Gote Pelayo (er ist nur in einer gefälschten Chronik belegt) ihren Vormarsch in der Schlacht von Covadonga in Nordspanien beendete. Dieses Ereignis sollte im Rückblick den Beginn der Rückeroberung des Landes durch die Christen markieren, der sogenannten Reconquista. Das maurische Spanien wurde nach 750 unabhängig vom arabischen Weltreich, 929 rief Abd ar-Rahman III. Al-Andalus zu einem eigenen Kalifat aus. Streitigkeiten zwischen den Adelsfamilien führten dazu, dass das Kalifat nach einem Jahrhundert in zahlreiche kleine Reiche zerfiel. Inzwischen wurde der Einigungsprozess im Norden vor allem durch Kastilien vorangetrieben. Das Königreich León wurde 1037 von König Ferdinand dem Großen erobert; zudem verfolgten die Kastilier imperiale Ziele und nahmen zeitweise den Kaisertitel an. Die beiden Königreiche brachen 1157 wieder auseinander, als König Alfonso VII. eine Erbteilung vornahm. Um 1230 wurden sie von Ferdinand III. wieder im Königreich Kastilien vereinigt. 1469 heirateten die Thronfolgerin von Kastilien Isabella und Ferdinand, der Thronfolger von Aragonien. Nach der Regierungsübernahme 1474 in Kastilien und 1479 in Aragonien regierten sie die Herrschaftsgebiete gemeinsam. Es kam dabei nicht zu einer Vereinigung der Reiche zu einem Staat. 1492 eroberten christliche Truppen das letzte von muslimischen Herrschern regierte Gebiet auf der spanischen Halbinsel. Ebenfalls 1492 entdeckte Kolumbus Amerika. Nach dem Tod der Königin Isabella I. von Kastilien, im Jahr 1504, wurde ihre Tochter Johanna I. zur Königin von Kastilien proklamiert. Durch ihre Ehe mit Philipp, dem Sohn des römisch-deutschen Kaisers Maximilian entstand eine dauerhafte Verbindung der spanischen Königreiche mit dem Haus Habsburg (spanisch Casa de Austria). Ihr Sohn, König Karl I. wurde als Karl V. Kaiser des Heiligen Römischen Reiches. Nachdem Karl 1556 von allen Ämtern zurückgetreten war, wurden seine Herrschaftsgebiete zwischen der spanischen und der österreichischen Linie der Habsburger aufgeteilt. Als 1700 der letzte König der spanischen Linie der Habsburger Karl II. ohne Nachkommen gestorben war, folgte ihm Philipp von Bourbon, der Enkel des französischen Königs Ludwig XIV. Der Spanische Erbfolgekrieg wurde in weiten Teilen Westeuropas ausgetragen. Ein Jahrhundert später setzte Napoleon, der nach der französischen Revolution (1789 bis 1799) die Herrschaft in Frankreich angetreten hatte, in Spanien seinen Bruder Joseph Bonaparte als König ein. Die Spanier wehrten sich in einem langwierigen Guerillakrieg. Nach der Niederlage Napoleons kehrte Ferdinand VII. als König nach Spanien zurück. Ihm folgte 1833 seine (damals zweijährige) Tochter Isabella II. Sie regierte bis 1868. Nach dem Rücktritt des 1870 zum König gewählten Amadeus von Savoyen wurde 1873 die Erste Spanische Republik ausgerufen. Durch einen Putsch wurde 1874 die Monarchie unter Alfons XII. wieder hergestellt. Am Ende des Kriegs gegen die USA, verlor Spanien 1898 seine Kolonien in der Karibik und im Pazifischen Ozean. Spanien nahm nicht am Ersten Weltkrieg teil. Die Weltwirtschaftskrise traf Spanien wegen seiner geringen Außenhandelsverflechtung deutlich schwächer als andere Staaten. Die Verbindung des Königs Alfons XIII. mit dem Diktator Miguel Primo de Rivera diskreditierte die Monarchie; am 14. April 1931 rief Niceto Alcalá Zamora die Zweite Republik aus. Die Spannungen zwischen der republikanischen Regierung und den in Katalonien verwurzelten Anarchisten und der nationalistischen Opposition gipfelten schließlich im Bürgerkrieg der Jahre 1936 bis 1939, in den sich auch Deutschland, Italien und die Sowjetunion militärisch einschalteten. Die Nationalisten unter Francisco Franco setzten sich 1939 durch. Franco hielt Spanien zwar aus dem Zweiten Weltkrieg heraus, seine Diktatur führte aber zu politischer und wirtschaftlicher Isolation. Diese Isolation konnte erst nach seinem Tod 1975 aufgebrochen werden und eine konstitutionelle Monarchie entstand. Juan Carlos I. stellte sich 1981 gegen einen Putschversuch. Ministerpräsident Adolfo Suarez setzte Reformen durch, die den Übergang zur Demokratie brachten. Spanien trat 1982 der NATO und 1986 der Europäischen Gemeinschaft bei und führte 2002 den Euro als Bargeld ein. 2007 platzte in Spanien eine Immobilienblase; 2008 geriet das Land in die Finanzkrise. Zugleich wurden separatistische Bewegungen, vor allem in Katalonien, stärker. (de)
  • NOTO: Sekva artikolo temas pri la nuna regno Hispanio. Oni notu ke la unua parto de la historio estas komuna kun Portugalio, kaj oni povus uzi la esprimon . Inter la 8-a kaj 15-a jarcentoj la teritorio apartenis al sendependaj regnoj. De post la fino de la 15-a jarcento la lando en la duoninsulo havis pli-malpli la saman konsiston kiel nuntempe, kaj ankaŭ apartenis al ĝi la nunaj Baleara kaj Kanaria insularoj; tamen, tiam okazis la malkovro de Ameriko, kaj la regno ampleksis multe pli grandan surfacon; oni do povas rigardi al artikolojn pri Historio de Ameriko por pliaj informoj. Komence de la 19-a jarcento sendependiĝis la plimulto de amerikaj kolonioj kaj fine de la sama jarcento la lastaj. Dum la 20-a jarcento al Hispanio apartenis diversaj afrikaj kolonioj. La lasta ŝanĝo de landlimoj okazis en 1975. (eo)
  • Espainiako historia egungo estatu horretako lurraldeak eta herriek denboran izan duten bilakaeraren azalpena eta narrazioa da. Egungo lehen gizakiak Iberiar penintsulara iritsi zirenean hasten da, Historiaurrean. Espainiako estatua, baina, Erdi Aroaren amaieran hasi zen eratzen, Gaztelako Isabel erreginaren eta Aragoiko Fernando II.aren erregealditik aurrera. Epe horretan, zenbait erresuma elkartu (Gaztelako Koroa eta Aragoiko Koroa) eta beste batzuk inbaditu ziren: Nafarroako Erresuma (1512) eta Granadako Erresuma (1491). (eu)
  • The history of Spain dates to the pre-Roman peoples of the Mediterranean coast of the Iberian Peninsula made contact with the Greeks and Phoenicians and the first writing systems known as Paleohispanic scripts were developed. During Classical Antiquity, the peninsula was the site of multiple successive colonizations of Greeks, Carthaginians, and Romans. Native peoples of the peninsula, such as the Tartessos people, intermingled with the colonizers to create a uniquely Iberian culture. The Romans referred to the entire Peninsula as Hispania, from where the modern name of Spain originates. The region was divided up, at various times, into different Roman provinces. As was the rest of the Western Roman Empire, Spain was subject to the numerous invasions of Germanic tribes during the 4th and 5th centuries CE, resulting in the loss of Roman rule and the establishment of Germanic kingdoms, most notably the Visigoths and the Suebi, marking the beginning of the Middle Ages in Spain. Various Germanic kingdoms were established on the Iberian peninsula in the early 5th century CE in the wake of the fall of Roman control; germanic control lasted about 200 years until the Umayyad conquest of Hispania began in 711 and marked the introduction of Islam to the Iberian Peninsula. The region became known as Al-Andalus, and excepting for the small Kingdom of Asturias, a Christian rump state in the north of Iberia, the region remained under the control of Muslim-lead states for much of the Early Middle Ages, a period known as the Islamic Golden Age. By the time of the High Middle Ages, Christians from the north gradually expanded their control over Iberia, a period known as the Reconquista. As they expanded southward, a number of Christian kingdoms were formed, including the Kingdom of Navarre (a Basque kingdom centered on the city of Pamplona), the Kingdom of León (in the northwest, originally an offshoot of, and later supplanting, the Kingdom of Asturias), the Kingdom of Castile (in central Iberia), and the Kingdom of Aragon (in Catalonia and surrounding areas of Eastern Iberia). The history of these kingdoms and other are intertwined and they eventually consolidated into two roughly equivalent polities, the Crown of Castile and the Crown of Aragon, roughly occupying the central and eastern thirds of the Iberian Peninsula respectively. During this period, the southwestern portion of the Peninsula developed into the Kingdom of Portugal, and developed its own distinct national identity separate from that of Spain. The early modern period is generally dated from the union of the Crowns of Castile and Aragon under the Catholic Monarchs, Isabella I of Castile and Ferdinand II of Aragon in 1469. This marked what is historiographically considered the foundation of unified Spain, although technically Castile and Aragon continued to maintain independent institutions for several centuries. The conquest of Granada, and the first voyage of Columbus, both in 1492, made that year a critical inflection point in Spanish history. The victory over Granada marked the official end of the Reconquista, as it was the last Muslim-ruled kingdom in Iberia, and the voyages of the various explorers and Conquistadors of Spain during the subsequent decades helped establish a Spanish colonial empire which was among the largest the world had ever seen. King Carlos I, grandson of Ferdinand and Isabella through their daughter Joanna, established the Spanish Habsburg dynasty. It was under the rule of his son Philip II of Spain that the Spanish Golden Age flourished, the Spanish Empire reached its territorial and economic peak, and his palace at El Escorial became the center of artistic flourishing. However, Philip's rule also saw the calamitous destruction of the Spanish Armada, coupled with financial mismanagement that led to numerous state bankruptcies and independence of the Northern Netherlands, which marked the beginning of the slow decline of Spanish influence in Europe. Spain's power was further tested by their participation in the Eighty Years' War, whereby they tried and failed to recapture the newly independent Dutch Republic, and the Thirty Years' War, which resulted in continued decline of Habsburg power in favor of French Bourbon dynasty. Matters came to a head during the reign of Charles II of Spain, whose mental incapacity and inability to father children left the future of Spain in doubt. Upon his death, the War of the Spanish Succession broke out between the French Bourbons and the Austrian Habsburgs over the right to succeed Charles II. The Bourbons prevailed, resulting in the ascension of Philip V of Spain. Though himself a French prince, Philip quickly established himself as his own person, taking Spain into the various wars to recapture the Spanish-controlled lands in Southern Italy recently lost. Spain's apparent resurgence was cut short by losses during the Napoleonic era, when Napoleon placed his own brother, Joseph Bonaparte, as King of Spain, turning it into a French puppet state. Concurrent with, and following, the Napoleonic period the Spanish American wars of independence resulted in the loss of most of Spain's territory in the Americas. During the re-establishment of the Bourbon rule in Spain, constitutional monarchy was introduced in 1813. As with much of Europe, Spain's history during the nineteenth century was tumultuous, and featured alternating periods of republican-liberal and monarchical rule. The twentieth century began for Spain in foreign and domestic turmoil; the Spanish-American War led to losses of Spanish colonial possessions and a series of military dictatorships, first under Miguel Primo de Rivera and secondly under Dámaso Berenguer. During Berenguer's dictatorship, the king, Alfonso XIII was deposed and a new Republican government was formed. Ultimately, the political disorder within Spain led to a coup by the military which led to the Spanish Civil War, in which the Republican forces squared off against the . After much foreign intervention on both sides, the Nationalists emerged victorious thanks to the help provided by Nazi Germany and Italy, their leader Francisco Franco, who led a fascist dictatorship for almost four decades. Francisco's death ushered in a return of the monarchy King Juan Carlos I, which saw a liberalization of Spanish society and a re-engagement with the international community after the oppressive and isolated years under Franco. A new liberal Constitution was established in 1978. Spain entered the European Economic Community in 1986 (transformed into the European Union with the Maastricht Treaty of 1992), and the Eurozone in 1998. Juan Carlos abdicated in 2014, and was succeeded by his son Felipe VI, the current king. (en)
  • La historia de España engloba el período comprendido desde la primera colonización humana en la prehistoria en la península ibérica hasta la actualidad. La formación del Estado español inicia a finales de la Edad Media con la unión o invasión (caso de Navarra y Granada) de los reinos que acabarán formando Castilla, León, Aragón, Navarra y Granada. (es)
  • Cuimsíonn Stair na Spáinne tréimhse ó réamhstair Leithinis na hIbéire agus bhunú, ina dhiaidh sin, , go dtí Ríocht chomhaimseartha na Spáinne. (ga)
  • L'histoire de l'Espagne, pays du sud-ouest de l'Europe qui occupe la plus grande partie de la péninsule Ibérique, se caractérise par plusieurs périodes et événements marquants : depuis la période ibérique en passant par l'époque romaine, la période wisigoth, la conquête musulmane, la reconquête puis le Siècle d'or, à l'expansion coloniale dont elle fut la plus ancienne puissance européenne avec le Portugal. Le pays s'est enrichi du XVe siècle au XVIIIe siècle, mais a décliné avec la perte de ses colonies tout au long du XIXe siècle ; après la transition démocratique espagnole, l'expansion économique des dernières années, en passant par les guerres civiles et le franquisme. L'Espagne devient membre de l'Organisation du traité de l'Atlantique nord (OTAN) en 1982 et de l'Union européenne en 1986. (fr)
  • La storia della Spagna è stata studiata da quando l'Homo Sapiens arrivò nella penisola iberica, ossia oltre 35 000 anni fa. Nei secoli successivi, popoli di origine diversa, tra cui celti, fenici, greci, romani e germani si stabilirono in Spagna. Agli inizi dell'VIII secolo un esercito di popolazioni arabe e berbere conquistò quasi l'intera penisola. Nei 750 anni successivi, si formarono stati musulmani indipendenti, così tutta l'area sotto dominazione araba era conosciuta come Al-Andalus. Intanto i piccoli regni cristiani del nord riuscirono lentamente a conquistare l'intera penisola iberica. Questo processo, chiamato Reconquista durò per oltre cinque secoli. Nel 1492 Cristoforo Colombo, grazie all'aiuto dei re spagnoli, intraprese il primo viaggio verso il Nuovo Mondo. Intanto veniva instaurata l'Inquisizione spagnola; gli ebrei e i musulmani furono espulsi dai regni iberici. Nei tre secoli successivi la Spagna fu la più grande potenza coloniale, fondando un impero che si estendeva dalla California alla Patagonia e dai Caraibi alle Filippine. Fu anche il più potente stato del periodo rinascimentale. In questo periodo fiorirono le arti e la letteratura spagnole. Tra il Cinquecento e il Seicento la Spagna si trovò imbrigliata in molti conflitti europei. Le guerre portarono a un forte dissesto finanziario, così nel Seicento la potenza spagnola andò verso il declino. Con la guerra di successione spagnola venne confermato il ridimensionamento della Spagna nel teatro europeo. Nel Settecento si instaurò la dinastia dei Borbone, la quale fece notevoli sforzi per rinnovare le istituzioni statali. Agli inizi dell'Ottocento la Spagna venne invasa dalle truppe napoleoniche. Questo evento portò ad una vittoriosa ma devastante guerra d'indipendenza, che indebolì fortemente la Spagna e creò le premesse per l'emancipazione delle colonie americane. Nel corso dell'Ottocento, esausta dalle guerre di inizio secolo, la Spagna fu destabilizzata dalla nascita di varie formazioni politiche, liberali, reazionari ed altri gruppi. Alla fine dell'Ottocento, dopo una guerra contro gli Stati Uniti, la Spagna perse le ultime reliquie dell'antico impero, ossia Cuba, Porto Rico e Filippine. Rimasta neutrale durante la Grande guerra, la Spagna scivolò nel 1923 in una dittatura di stampo reazionario sostenuta dal Sovrano e con a capo il generale Miguel Primo de Rivera, terminata nel 1930. Appena un anno dopo, la monarchia, ormai screditata, cadde cosicché venne proclamata la repubblica. Dopo un periodo di forte instabilità, nel 1936 scoppiò la guerra civile spagnola. La guerra terminò con l'instaurazione di una dittatura di stampo fascista. La Spagna fu neutrale nella seconda guerra mondiale, però ci furono volontari che combatterono per conto di entrambi i fronti. I decenni del dopoguerra, con Francisco Franco al comando, fino al 1975, furono relativamente stabili e, dagli anni sessanta la Spagna sperimentò una certa crescita economica. La morte di Franco nel 1975 portò al ritorno della monarchia borbonica. Sebbene rimangano alcune tensioni, specie nei Paesi Baschi e in Catalogna, la Spagna contemporanea ha visto irrobustirsi le sue istituzioni democratiche. (it)
  • この項目ではスペインの歴史について述べる。 (ja)
  • 스페인의 역사는 선사시대 현생 인류가 살기 시작한 이래 고대에는 히스파니아로 불렸던 이베리아 반도에 있었던 많은 민족과 국가들이 연관되어 있다. 오늘날에도 이베리아 반도에 있는 나라는 스페인과, 포르투갈, 안도라, 그리고 영국의 해외 영토인 지브롤터가 있다. 이베리아 반도에 현생 인류가 살기 시작한 것은 약 32,000년 전으로 알타미라 동굴 등에 유적이 남아있다. 고대 시기에도 이베리아 반도에는 이베리아족, , 켈트족, 켈티베리아족, 페니키아, 고대 그리스, 고대 로마, 수에비족, 서고트족 등이 저마다 다른 문화를 이루고 살았다. 711년 우마이야 왕조에 속한 베르베르족과 아랍인들로 이루어진 무어인 군대가 이베리아 반도의 대부분을 차지하였다. 이들은 우마이야 왕조가 몰락한 다음에도 각자 독립적인 타이파 국가를 유지하였는데, 아랍 세계에서는 무슬림 지배하의 이베리아 반도를 알안달루스로 불렀다. 한편, 이베리아 반도 북단에는 레온 왕국, 카스티야 왕국, 아라곤 왕국과 같은 기독교 왕국들이 자리잡았고, 이들은 무슬림 타이파를 상대로 지속적으로 전쟁을 벌여 영토를 늘려나갔다. 1492년 마지막 이슬람 타이파 국가였던 그라나다 왕국이 함락되기까지 약 750년간 느리지만 지속적으로 진행된 기독교 국가의 영토 확장을 레콘키스타라고 한다. 스페인의 역사에서 1492년은 여러 가지로 중요한 의미를 갖는데, 그라나다 왕국이 함락되어 레콘키스타가 끝난 해이면서 카스티야 왕국과 아라곤 왕국이 연합하여 스페인 왕국이 세워진 해이기도 하고 콜럼버스가 아메리카로 첫 항해를 한 해이기도 하다. 스페인 왕국은 레콘키스타가 마무리되자 로마 가톨릭으로 개종하기를 거부한 무슬림과 유대인을 추방하는 종교 재판을 시작하였다. 한편, 콜럼버스 이후 아메리카 대륙에 식민지를 만들기 시작하였다. 스페인은 여기서 나온 막대한 재화를 이용하여 16세기에서 17세기 중반까지 150년간 유럽에서 가장 강력한 국가이자 가장 넓은 해외 영토를 갖는 세계 제국이 되었다. 스페인의 아메리카 식민지는 캘리포니아에서 파타고니아에 이르렀다. 이 시기 스페인에서는 회화, 건축과 같은 문화가 발전하고, 문학과 철학이 융성하였으며, 대외적으로는 프랑스, 잉글랜드, 스웨덴 등과 전쟁을 벌이고 유럽 각국 정치에 간섭을 벌이는 등 강력한 영향력을 유지하였다. 17세기 중반부터 스페인의 경제 사정은 잦은 전쟁으로 악화되기 시작하였고, 스페인 왕위 계승 전쟁으로 스페인의 영향력은 약화되었다. 그러나, 스페인은 여전히 유럽 국가 가운데 모스크바를 제외하고 가장 넓은 영토를 갖고 있는 강력한 국가였다. 18세기에 들어 부르봉 왕가가 새로운 왕조를 열었고, 지방 행정 구역을 정비하는 등 개혁을 실행하였다. 18세기 후반, 미국 독립 전쟁에서는 신생 미국의 편에 서서 영국을 견제하였으나, 프랑스 대혁명 이후 뒤이어 일어난 나폴레옹 전쟁에서 프랑스 군대에 대패하고 만다. 19세기 스페인은 멕시코 독립 전쟁을 기점으로 식민지들이 하나 둘 독립하기 시작하였고, 스페인-미국 전쟁에서도 패하여 쿠바와 필리핀을 미국에 할양하여야 하였다. 국내에서도 공화파와 왕당파 사이의 갈등이 심화되어, 결국 19세기 말 스페인 제1공화국이 세워져 왕정이 폐지되었으나 곧바로 군부쿠데타와 왕정복고가 연달아 일어나 심각한 내부 갈등이 끊이지 않았다. 20세기에 들어 인민 전선의 승리로 수립된 스페인 제2공화국은 프란시스코 프랑코의 반란으로 시작된 스페인 내전에서 패하였고, 1939년 프랑코 정권이 수립되어 이후 프랑코가 사망한 1975년까지 36년간 군부 독재가 지속되었다. 프랑코에 의해 후계자로 지목되었던 후안 카를로스 1세는 집권하자 입헌군주제를 표방하고 보통선거를 실시하여 스페인의 민주화를 가져왔다. 독재정권이 물러난 후 스페인은 고도의 경제 성장과 사회적 안정을 이루었으며 1986년에는 유럽 연합에 가입하였다. 1992년 하계 올림픽이 바르셀로나에서 열렸다. 2008년 발생한 세계 금융 위기가 진정되지 않고 있는 가운데 2011년까지 스페인은 금융 위기를 겪고 있다. (ko)
  • Dit artikel geeft een overzicht van de geschiedenis van Spanje. (nl)
  • W swojej historii Hiszpania była podbijana przez wiele państw. W starożytności jej tereny zamieszkiwały ludy pochodzenia iberyjskiego, a później także celtyckiego (tzw. Celtyberowie). Następnie Hiszpania stanowiła część imperium rzymskiego. Po okresie panowania Rzymian została podbita przez plemiona Wandalów i Wizygotów. Następnie została najechana przez ludy islamskie. Ich wypędzenie zapoczątkował pierwszy król Asturii. Po okresie rekonkwisty Hiszpania na dwa stulecia dostała się pod panowanie Habsburgów, tworząc wówczas globalne imperium, w 1700 przeszła pod panowanie Burbonów. W okresie wojen napoleońskich stanowiła ważną część koalicji antyfrancuskiej. W 1939 stała się republiką autorytarną rządzoną przez Francisco Franco. Od czasu śmierci Franco i demontażu reżimu frankistowskiego jest monarchią parlamentarną. (pl)
  • O nome "Espanha", evolução da designação do Império Romano "Hispânia", era, até o século XVIII, apenas descritivo da Península Ibérica, não se referindo, assim, a um país ou Estado específico, mas ao conjunto de todo o território ibérico e dos países que nele se incluíam. A Espanha foi unificada durante o Iluminismo. Até então, era um conjunto de reinos jurídica e politicamente independentes governados pela mesma monarquia. Até a data da unificação, a monarquia era formada por um conjunto de reinos associados por herança e união dinástica ou por conquistas. A forma de governo era conhecida como aeque principaliterː os reinos eram governados cada um de forma independente, como se tivesse, cada reino, o seu próprio rei. Cada reino mantinha o seu próprio sistema legal, a sua língua, os seus fóruns e os seus privilégios. A Constituição de 1812 adopta o nome "As Espanhas" para a nova nação. A Constituição de 1876 adopta pela primeira vez o nome "Espanha". Os termos "As Espanhas" e "A Espanha" não eram equivalentes e eram usados com muita precisão. A expressão "As Espanhas" referia-se a um conjunto de unidades jurídico-políticas, isto é, referia-se a um conjunto de reinos independentes, primeiramente apenas aos reinos cristãos da Península Ibérica, depois apenas aos reinos unidos sob a mesma monarquia. A expressão "A Espanha" referia-se a um espaço geográfico e cultural que englobava diversos reinos independentes. A partir de Carlos V o uso do título "rei das Espanhas" referia-se à parte de Espanha que não incluía Portugal, mas esta designação era apenas uma forma de designar coletivamente um extenso número de reinos, uma abreviação, que não tinha validade jurídica para uma longa lista de títulos reais cuja forma oficial era rei de Castela, de Leão, de Aragão, de Navarra, de Granada, de Toledo, de Valência, da Galiza, de Maiorca, de Menorca, de Sevilha, etc. (da mesma forma utilizava-se o título Sua Majestade Lusitana para o rei de Portugal, ou rei lusitano). A partir de 1645, com a Restauração da Independência em Portugal, a designação "Rei de Espanha" manteve-se, apesar de a união dinástica já não englobar toda a Península. A abordagem da História de Espanha mais comum é a de descrever, nos seus tópicos iniciais, a história da Península Ibérica até os períodos anteriores à conquista da América. (pt)
  • Spaniens historia har präglats av landets geografiska position vid Medelhavet i förhållande till Mellersta Östern och Nordafrika.Spanien styrdes under antiken av olika imperier baserade runt Medelhavet, bland annat fenicier, karthager, greker och romare. Spanien blev erövrat av visigoterna på 400-talet. Deras rike var instabilt. Efter ungefär 300 år avlöstes visigoterna av det expanderande Kalifatet Córdoba. Spanien tillhörde under de kommande 700 år den muslimska världen. Största delen blev återigen kristet under 1200-talet, en återerövring som brukar kallas reconquistan. Granada fortsatte vara muslimskt ända fram till 1492. Under denna period skedde viktiga kulturella möten mellan den muslimska och den kristna världen. Nationen Spanien fanns egentligen inte förrän 1492 då Aragonien och Kastilien enades. År 1492 återupptäckte Christoffer Columbus Amerika för Spaniens räkning. Under 1500-talet började koloniseringen av den nya kontinenten. Den stora mängden guld gjorde Spanien rikt och mäktigt, och spanska imperiet grundades. Under 1700-talet försvagades Spanien och i början av 1800-talet förklarade sig de flesta kolonierna självständiga. Under 1800-talet var Spanien ett svagt land med många inbördeskrig och var inte lika industrialiserat som många andra europeiska länder. År 1931 avskaffades monarkin i Spanien och en demokratisk republik infördes. Republiken varade dock inte länge, och 1936 började ett inbördeskrig som pågick till 1939 då fascister tog makten under Franco. Spanien blev en fascistisk stat fram till Francos död 1975. Franco efterföljdes av kung Juan Carlos och Spanien blev åter en monarki. Han demokratiserade landet och var kung fram till 2014 då han abdikerade till förmån för sin son Felipe VI. Under 2000-talet har landet upplevt ökad arbetslöshet och politiska spänningar, inte minst i relation till den autonoma regionen Katalonien. 2017 har konflikten förvandlats till en konstitutionell kris i samband med en ensidigt utlyst folkomröstning om katalansk självständighet och Spaniens försök att åter bringa regionen under spansk kontroll. (sv)
  • Название «Испания» — финикийского происхождения. Финикийское слово «и-шпаним» означает «берег даманов». Римляне использовали его во множественном числе (Hispaniae) для обозначения всего Пиренейского полуострова. (ru)
  • 西班牙历史开始于伊比利亚的史前時期,其间经历第一个全球性帝国——西班牙帝国的崛起和衰落,及至現今作为一個主權獨立的君主立憲制國家,及欧盟成员国的现状。 公元711年,柏柏尔人和阿拉伯人的军队(西班牙人统称他們为摩尔人)入侵,并几乎征服整个伊比利亚半岛。在接下来七百五十年里,独立的穆斯林国家相继建立,而穆斯林控制的区域被称为阿尔-安达卢斯。同时,北方弱小的基督教国家在宗教势力支持下展开對半岛漫长的收复运动,史称收复失地运动。随着1492年基督徒攻取格拉纳达,该运动宣告落幕。收复失地运动的結果,使伊比利半島形成眾多基督教王國,為首的是卡斯提爾王國、阿拉貢王國、納瓦拉王國、葡萄牙王國。除上述四國外,還有卡斯提爾國王兼任君主的萊昂王國、加利西亞王國、托莱多王國、穆爾西亞王國、科爾多瓦王國、哈恩王國、塞維利亞王國、格拉納達王國、阿斯圖里亞斯親王國、阿拉瓦侯國、、(以上諸國與卡斯提爾王國形成卡斯蒂利亞王權);阿拉貢國王兼任君主的、瓦倫西亞王國、馬略卡王國(以上諸國與阿拉貢王國形成阿拉貢王權)。 1469年,卡斯提爾公主伊莎貝拉與阿拉貢王子費迪南聯姻,1474年,伊莎貝拉即位為卡斯提爾女王伊莎貝拉一世,1479年,費迪南即位阿拉貢國王費迪南二世,兩人的聯姻使兩人得以共同統治絕大部分西班牙領土。1509年,费迪南以摄政名义架空自己的女儿卡斯蒂利亚女王胡安娜并将其囚禁。费迪南於1512年成為納瓦拉國王後,成為西班牙全境唯一的实权君主,從而使西班牙全境政治達成統一。1516年费迪南死后,胡安娜的长子卡尔以与母共治的名义继位,即卡洛斯一世,因而建立了西班牙哈布斯堡王朝,并为了独揽大权继续将胡安娜囚禁至死。然而在1833年之前,西班牙境內的眾多基督教王國,並未正式形成為單一且長期持續的西班牙王國。 1492年,格拉纳达陷落的同一年,克里斯托弗·哥伦布首次扬帆出海寻找新大陆,揭开西班牙殖民帝国興盛的序幕。著名的异端裁判所也在这时建立,大批不愿改宗天主教的犹太人和穆斯林被驱逐出国。 在接下来三个世纪裡,西班牙諸國成为全球最重要殖民勢力。它是文艺复兴时期欧洲最强大的国家,同时也是16世纪和17世纪大部分时间裡最重要的全球力量。西班牙文学和艺术、各种学术研究和哲学,都在这时繁盛起来。西班牙諸國在美洲建立幅员广阔的帝国,从加利福尼亚延伸至巴塔哥尼亚,此外还包括西太平洋上多个殖民地。在殖民地源源不断的财富支持下,西班牙諸國卷入欧洲多次宗教战争和政治阴谋中,在这期间,它取得但是最后又失去廣濶的领土,包括:部分尼德兰、意大利、法国和德意志,并先後与法国、英国和瑞典爆发战争。值得一提的是,它还在地中海、北非和土耳其帝国进行数场战争。西班牙諸國的欧洲战争換来经济上的重大损失;在17世纪的下半叶,哈布斯堡皇室腐敗的统治最终导致帝国的衰落,以西班牙王位继承战争为标志,这场战争最终使西班牙从欧洲的领导地位上滑落,但西班牙仍然是個占据优势的殖民国家。 18世纪,西班牙諸國新的王朝——波旁王朝建立,由於大部分的阿拉貢王冠諸國貴族於西班牙王位继承战争中反對波旁王朝出身的費利佩五世,因此費利佩五世繼承西班牙諸國的王位後頒布新基本法令,1707年至1716年間相繼取消阿拉貢、加泰隆尼亞、瓦倫西亞、馬略卡等國的議會與自治立法權,使上述諸國納入卡斯提爾王冠領的管轄,阿拉貢王冠領消亡。波旁王朝的统治者曾努力的复兴该国家,并取得一些成功,这种成功在对美国独立战争的介入中达到顶峰。但在18世纪末,局势又开始逆转。18世纪和19世纪之交的法国大革命和拿破仑战争在全欧洲引起混乱,1808年,半島戰爭爆發,法蘭西皇帝拿破崙一世的兄長約瑟夫·波拿巴(即何塞一世)成為西班牙諸國國王,頒布,使西班牙第一次成為這個國家的正式稱呼,但戰爭的失敗使這個新生政權迅速覆滅。1812年,效忠波旁王朝的加地斯議會所通過的西班牙憲法亦沿用西班牙諸國作為國號,然而1813年12月,波旁王朝復辟後,斐迪南七世卻廢除1812年西班牙憲法。 半島戰爭使得西班牙本土對於美洲殖民地的控制力減弱,使得西班牙諸國於美洲的殖民地使以相继独立。1836年憲法使得伊莎貝拉二世成為西班牙諸國女王,此後西班牙一直是正式國號,未再變動,1869年憲法使得阿馬德奧一世成為西班牙國王,西班牙諸國到西班牙的轉變,象徵這個國家進一步的統一。然而半島战争之后,西班牙在代表自由主义、保守主义和其他派别的政党的相互纠缠中变得软弱不堪,各政党都没有足够的力量组成长期的政权以有效的解决国内的问题。民族主义运动在老帝国最后的殖民地(古巴和菲律宾)中出现,导致西班牙和美国发生美西战争,结果在19世纪末,西班牙失去其最后几块殖民地。 20世纪初,西班牙的政局越来越动荡,1931年,君主制被廢除,社會主義者建立西班牙共和國,然而1936年爆发血腥的内战。内战最后以弗朗西斯科·佛朗哥领导的民族主义独裁登台,西班牙共和國被廢除而告终结,他控制着西班牙政府到1975年。西班牙在二战中是中立国,不过许多西班牙志愿者都出现在战争双方的阵营当中。战后时期国内局势相对稳定(但仍发生注目的巴斯克民族解放運動),在60年代和70年代经历经济的快速增长。1975年,佛朗哥去世,由胡安·卡洛斯王子带领的波旁王室回到国内。尽管国内的紧张局势仍然存在(如穆斯林移民问题和巴斯克地区问题),但是现代西班牙显示在受欢迎的胡安·卡洛斯一世领导下、作为君主立宪制国家的健康、现代、民主的发展趋向,是欧洲生活水平提高快速的地区。現今西班牙是欧盟成员国之一,并举办1982年世界杯及1992年夏季奥运会。 (zh)
  • Історія Іспанії Назва «Іспанія» — фінікійського походження. Римляни, які завоювали Іспанію у 2–1 ст. до н. е., використали її у множині (Hispaniae) для позначення всього Піренейського півострова. У римські часи Іспанія складалася спочатку з двох, а потім з п'яти провінцій. Після розпаду Римської імперії вони були об'єднані під владою вестготів, а після нашестя маврів у 711 р. н. е. на Піренейському п-ові існували християнські і мусульманські держави. Іспанія як політично цілісне утворення виникла після об'єднання Кастилії та Арагону в 1474 році. З часів італійських гуманістів епохи Відродження встановилася традиція вважати нашестя варварів і падіння Риму в 410 р. н. е. відправною точкою переходу від античної епохи до Середньовіччя, а саме Середньовіччя розглядалося як поступове наближення до епохи Відродження (XV—XVI ст.), коли знову пробудився інтерес до культури античного світу. Але Середньовіччя в цьому регіоні починається з моменту мусульманського нашестя 711 року і закінчується захопленням християнами останнього оплоту ісламу — Гранадського емірату, вигнанням євреїв з Іспанії та відкриттям Нового Світу Колумбом у 1492 році. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 13299 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 201551 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124373367 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:bot
  • InternetArchiveBot (en)
  • medic (en)
dbp:date
  • July 2022 (en)
  • October 2022 (en)
dbp:fixAttempted
  • yes (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • La història d'Espanya és la pròpia d'un estat europeu, incloent tant el període comprès des de la prehistòria i la creació de la Hispània romana, passant per la Hispània visigoda, al-Àndalus, els regnes cristians, la Monarquia Hispànica i la formació i caiguda de l'Imperi Espanyol, fins a la formació del modern Estat-nació i la instauració de l'actual Regne Constitucional espanyol. (ca)
  • Espainiako historia egungo estatu horretako lurraldeak eta herriek denboran izan duten bilakaeraren azalpena eta narrazioa da. Egungo lehen gizakiak Iberiar penintsulara iritsi zirenean hasten da, Historiaurrean. Espainiako estatua, baina, Erdi Aroaren amaieran hasi zen eratzen, Gaztelako Isabel erreginaren eta Aragoiko Fernando II.aren erregealditik aurrera. Epe horretan, zenbait erresuma elkartu (Gaztelako Koroa eta Aragoiko Koroa) eta beste batzuk inbaditu ziren: Nafarroako Erresuma (1512) eta Granadako Erresuma (1491). (eu)
  • La historia de España engloba el período comprendido desde la primera colonización humana en la prehistoria en la península ibérica hasta la actualidad. La formación del Estado español inicia a finales de la Edad Media con la unión o invasión (caso de Navarra y Granada) de los reinos que acabarán formando Castilla, León, Aragón, Navarra y Granada. (es)
  • Cuimsíonn Stair na Spáinne tréimhse ó réamhstair Leithinis na hIbéire agus bhunú, ina dhiaidh sin, , go dtí Ríocht chomhaimseartha na Spáinne. (ga)
  • この項目ではスペインの歴史について述べる。 (ja)
  • Dit artikel geeft een overzicht van de geschiedenis van Spanje. (nl)
  • Название «Испания» — финикийского происхождения. Финикийское слово «и-шпаним» означает «берег даманов». Римляне использовали его во множественном числе (Hispaniae) для обозначения всего Пиренейского полуострова. (ru)
  • يعود تاريخ إسبانيا إلى بدايات القرون الوسطى. ففي سنة 1516 وحدت إسبانيا هابسبورغ عددا من الممالك المتباينة. ثم قدمت الشكل الحديث للملكية دستورية في 1813، ويعود الدستور الديمقراطي الحالي إلى سنة 1978. بعد الانتهاء من حروب الإسترداد، تمكنت إسبانيا من التوحد تحت حكم آل هابسبورغ سنة 1516. وفي نفس الوقت بدأت الإمبراطورية الإسبانية بالتمدد تجاه العالم الجديد عبر المحيط، فكان ذلك بداية عصرها الذهبي الذي استغرق مابين سنوات 1500 إلى عقد 1650، مما جعل إسبانيا هابسبورغ إحدى أقوى دول العالم. فخلال تلك الفترة شاركت إسبانيا في جميع الحروب الأوروبية الكبرى، بما في ذلك الحروب الإيطالية و"حرب الثلاثين عاما وحرب الثمانين عاما والحرب الفرنسية-الإسبانية. ولكن ومع انتهاء القرن 17 بدأت عظمة إسبانيا بالانحدار بعد وفاة آخر حكام هابسبورغ، حيث اندلعت حرب الخلافة الإسبانية التي انتهت بخفض منزلة إسبانيا -والتي بدأت بح (ar)
  • Dějiny Španělska začaly zhruba před 35 000 lety, kdy se první lidé usadili na Pyrenejském poloostrově. Vlny nájezdníků, osadníků a dobyvatelů přicházely po celá tisíciletí: Iberové byli následováni Kelty, poté Féničany, Řeky a Kartáginci. Po roce 200 př. n. l. se Ibérie postupně zmocnil starověký Řím. Římané poloostrovu přinesli svoji civilizaci, jazyk a později rovněž křesťanství. Součástí Římské říše zůstala Hispánie až do 5. století, kdy zemi ovládli Vizigóti. Po roce 711 se jejími pány stali severoafričtí, muslimští Maurové. Dalších více než sedm staletí kontrolovali muslimové velkou část země, jež byla nazývána Al-Andalus. Svého vrcholu dosáhla islámská kultura na poloostrově v 10. století. Po roce 1000 začala muslimská moc upadat, čehož křesťané ze severu poloostrova využili k jeho p (cs)
  • Die Geschichte Spaniens reicht 1,4 Millionen Jahre zurück. Der Neandertaler verschwand wohl vor 45.000 Jahren. Das Neolithikum (ab dem 6. Jahrtausend v. Chr.), der Übergang von der aneignenden Lebensweise der Jäger, Fischer und Sammler zur produzierenden, letztlich bäuerlichen Lebensweise setzte durch Zuwanderung aus dem zentralen Mittelmeergebiet ein, die ihren Ursprung im Nahen Osten hatte. (de)
  • NOTO: Sekva artikolo temas pri la nuna regno Hispanio. Oni notu ke la unua parto de la historio estas komuna kun Portugalio, kaj oni povus uzi la esprimon . Inter la 8-a kaj 15-a jarcentoj la teritorio apartenis al sendependaj regnoj. De post la fino de la 15-a jarcento la lando en la duoninsulo havis pli-malpli la saman konsiston kiel nuntempe, kaj ankaŭ apartenis al ĝi la nunaj Baleara kaj Kanaria insularoj; tamen, tiam okazis la malkovro de Ameriko, kaj la regno ampleksis multe pli grandan surfacon; oni do povas rigardi al artikolojn pri Historio de Ameriko por pliaj informoj. Komence de la 19-a jarcento sendependiĝis la plimulto de amerikaj kolonioj kaj fine de la sama jarcento la lastaj. Dum la 20-a jarcento al Hispanio apartenis diversaj afrikaj kolonioj. La lasta ŝanĝo de landlimoj (eo)
  • The history of Spain dates to the pre-Roman peoples of the Mediterranean coast of the Iberian Peninsula made contact with the Greeks and Phoenicians and the first writing systems known as Paleohispanic scripts were developed. During Classical Antiquity, the peninsula was the site of multiple successive colonizations of Greeks, Carthaginians, and Romans. Native peoples of the peninsula, such as the Tartessos people, intermingled with the colonizers to create a uniquely Iberian culture. The Romans referred to the entire Peninsula as Hispania, from where the modern name of Spain originates. The region was divided up, at various times, into different Roman provinces. As was the rest of the Western Roman Empire, Spain was subject to the numerous invasions of Germanic tribes during the 4th and 5 (en)
  • L'histoire de l'Espagne, pays du sud-ouest de l'Europe qui occupe la plus grande partie de la péninsule Ibérique, se caractérise par plusieurs périodes et événements marquants : depuis la période ibérique en passant par l'époque romaine, la période wisigoth, la conquête musulmane, la reconquête puis le Siècle d'or, à l'expansion coloniale dont elle fut la plus ancienne puissance européenne avec le Portugal. Le pays s'est enrichi du XVe siècle au XVIIIe siècle, mais a décliné avec la perte de ses colonies tout au long du XIXe siècle ; après la transition démocratique espagnole, l'expansion économique des dernières années, en passant par les guerres civiles et le franquisme. L'Espagne devient membre de l'Organisation du traité de l'Atlantique nord (OTAN) en 1982 et de l'Union européenne en 1 (fr)
  • La storia della Spagna è stata studiata da quando l'Homo Sapiens arrivò nella penisola iberica, ossia oltre 35 000 anni fa. Nei secoli successivi, popoli di origine diversa, tra cui celti, fenici, greci, romani e germani si stabilirono in Spagna. Agli inizi dell'VIII secolo un esercito di popolazioni arabe e berbere conquistò quasi l'intera penisola. (it)
  • 스페인의 역사는 선사시대 현생 인류가 살기 시작한 이래 고대에는 히스파니아로 불렸던 이베리아 반도에 있었던 많은 민족과 국가들이 연관되어 있다. 오늘날에도 이베리아 반도에 있는 나라는 스페인과, 포르투갈, 안도라, 그리고 영국의 해외 영토인 지브롤터가 있다. 이베리아 반도에 현생 인류가 살기 시작한 것은 약 32,000년 전으로 알타미라 동굴 등에 유적이 남아있다. 고대 시기에도 이베리아 반도에는 이베리아족, , 켈트족, 켈티베리아족, 페니키아, 고대 그리스, 고대 로마, 수에비족, 서고트족 등이 저마다 다른 문화를 이루고 살았다. 711년 우마이야 왕조에 속한 베르베르족과 아랍인들로 이루어진 무어인 군대가 이베리아 반도의 대부분을 차지하였다. 이들은 우마이야 왕조가 몰락한 다음에도 각자 독립적인 타이파 국가를 유지하였는데, 아랍 세계에서는 무슬림 지배하의 이베리아 반도를 알안달루스로 불렀다. 한편, 이베리아 반도 북단에는 레온 왕국, 카스티야 왕국, 아라곤 왕국과 같은 기독교 왕국들이 자리잡았고, 이들은 무슬림 타이파를 상대로 지속적으로 전쟁을 벌여 영토를 늘려나갔다. 1492년 마지막 이슬람 타이파 국가였던 그라나다 왕국이 함락되기까지 약 750년간 느리지만 지속적으로 진행된 기독교 국가의 영토 확장을 레콘키스타라고 한다. 스페인의 역사에서 1492년은 여러 가지로 중요한 의미를 갖는데, 그라나다 왕국이 함락되어 레콘키스타가 끝난 해이면서 카스티야 왕국과 아라곤 왕국이 연합하여 스페인 왕국이 세워진 해이기도 하고 콜럼버스가 아메리카로 첫 항해를 한 해이기도 하다. (ko)
  • W swojej historii Hiszpania była podbijana przez wiele państw. W starożytności jej tereny zamieszkiwały ludy pochodzenia iberyjskiego, a później także celtyckiego (tzw. Celtyberowie). Następnie Hiszpania stanowiła część imperium rzymskiego. Po okresie panowania Rzymian została podbita przez plemiona Wandalów i Wizygotów. Następnie została najechana przez ludy islamskie. Ich wypędzenie zapoczątkował pierwszy król Asturii. Po okresie rekonkwisty Hiszpania na dwa stulecia dostała się pod panowanie Habsburgów, tworząc wówczas globalne imperium, w 1700 przeszła pod panowanie Burbonów. W okresie wojen napoleońskich stanowiła ważną część koalicji antyfrancuskiej. W 1939 stała się republiką autorytarną rządzoną przez Francisco Franco. Od czasu śmierci Franco i demontażu reżimu frankistowskiego jes (pl)
  • O nome "Espanha", evolução da designação do Império Romano "Hispânia", era, até o século XVIII, apenas descritivo da Península Ibérica, não se referindo, assim, a um país ou Estado específico, mas ao conjunto de todo o território ibérico e dos países que nele se incluíam. A Espanha foi unificada durante o Iluminismo. Até então, era um conjunto de reinos jurídica e politicamente independentes governados pela mesma monarquia. Até a data da unificação, a monarquia era formada por um conjunto de reinos associados por herança e união dinástica ou por conquistas. A forma de governo era conhecida como aeque principaliterː os reinos eram governados cada um de forma independente, como se tivesse, cada reino, o seu próprio rei. Cada reino mantinha o seu próprio sistema legal, a sua língua, os seus f (pt)
  • Spaniens historia har präglats av landets geografiska position vid Medelhavet i förhållande till Mellersta Östern och Nordafrika.Spanien styrdes under antiken av olika imperier baserade runt Medelhavet, bland annat fenicier, karthager, greker och romare. Spanien blev erövrat av visigoterna på 400-talet. Deras rike var instabilt. Efter ungefär 300 år avlöstes visigoterna av det expanderande Kalifatet Córdoba. Spanien tillhörde under de kommande 700 år den muslimska världen. Största delen blev återigen kristet under 1200-talet, en återerövring som brukar kallas reconquistan. Granada fortsatte vara muslimskt ända fram till 1492. Under denna period skedde viktiga kulturella möten mellan den muslimska och den kristna världen. (sv)
  • Історія Іспанії Назва «Іспанія» — фінікійського походження. Римляни, які завоювали Іспанію у 2–1 ст. до н. е., використали її у множині (Hispaniae) для позначення всього Піренейського півострова. У римські часи Іспанія складалася спочатку з двох, а потім з п'яти провінцій. Після розпаду Римської імперії вони були об'єднані під владою вестготів, а після нашестя маврів у 711 р. н. е. на Піренейському п-ові існували християнські і мусульманські держави. Іспанія як політично цілісне утворення виникла після об'єднання Кастилії та Арагону в 1474 році. (uk)
  • 西班牙历史开始于伊比利亚的史前時期,其间经历第一个全球性帝国——西班牙帝国的崛起和衰落,及至現今作为一個主權獨立的君主立憲制國家,及欧盟成员国的现状。 公元711年,柏柏尔人和阿拉伯人的军队(西班牙人统称他們为摩尔人)入侵,并几乎征服整个伊比利亚半岛。在接下来七百五十年里,独立的穆斯林国家相继建立,而穆斯林控制的区域被称为阿尔-安达卢斯。同时,北方弱小的基督教国家在宗教势力支持下展开對半岛漫长的收复运动,史称收复失地运动。随着1492年基督徒攻取格拉纳达,该运动宣告落幕。收复失地运动的結果,使伊比利半島形成眾多基督教王國,為首的是卡斯提爾王國、阿拉貢王國、納瓦拉王國、葡萄牙王國。除上述四國外,還有卡斯提爾國王兼任君主的萊昂王國、加利西亞王國、托莱多王國、穆爾西亞王國、科爾多瓦王國、哈恩王國、塞維利亞王國、格拉納達王國、阿斯圖里亞斯親王國、阿拉瓦侯國、、(以上諸國與卡斯提爾王國形成卡斯蒂利亞王權);阿拉貢國王兼任君主的、瓦倫西亞王國、馬略卡王國(以上諸國與阿拉貢王國形成阿拉貢王權)。 1492年,格拉纳达陷落的同一年,克里斯托弗·哥伦布首次扬帆出海寻找新大陆,揭开西班牙殖民帝国興盛的序幕。著名的异端裁判所也在这时建立,大批不愿改宗天主教的犹太人和穆斯林被驱逐出国。 (zh)
rdfs:label
  • History of Spain (en)
  • تاريخ إسبانيا (ar)
  • Història d'Espanya (ca)
  • Dějiny Španělska (cs)
  • Geschichte Spaniens (de)
  • Historio de Hispanio (eo)
  • Historia de España (es)
  • Espainiako historia (eu)
  • Stair na Spáinne (ga)
  • Histoire de l'Espagne (fr)
  • Storia della Spagna (it)
  • 스페인의 역사 (ko)
  • スペインの歴史 (ja)
  • Geschiedenis van Spanje (nl)
  • Historia Hiszpanii (pl)
  • História da Espanha (pt)
  • История Испании (ru)
  • Spaniens historia (sv)
  • 西班牙歷史 (zh)
  • Історія Іспанії (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:mainInterests of
is dbp:sovereigntyType of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:subject of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License