About: Celts

An Entity of Type: ethnic group, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Celts (/kɛlts/, see pronunciation for different usages) or Celtic peoples (/ˈkɛltɪk/) are a collection of Indo-European peoples in Europe and Anatolia, identified by their use of Celtic languages and other cultural similarities. Historical Celtic groups included the Britons, Boii, Celtiberians, Gaels, Gauls, Gallaeci, Galatians, Lepontii and their offshoots. The relation between ethnicity, language and culture in the Celtic world is unclear and debated; for example over the ways in which the Iron Age people of Britain and Ireland should be called Celts. In current scholarship, 'Celt' primarily refers to 'speakers of Celtic languages' rather than to a single ethnic group.

Property Value
dbo:abstract
  • En un sentit ampli, celtes (grec: Κέλτoι) és el terme utilitzat per lingüistes i historiadors per a descriure el poble, o conjunt de pobles, de l'edat del ferro que parlaven llengües celtes pertanyents a una de les branques de les llengües indoeuropees. En aquest sentit, el terme no és, per tant, ètnic ni arqueològic, ja que molts dels pobles que van parlar llengües cèltiques, cas dels goidèlics d'Irlanda, mai van arribar a participar en els corrents culturals materials de la cultura de Hallstatt o La Tène. Hi ha, però, un concepte més restringit del terme, referit en aquest cas als anomenats celtes històrics, entesos aquests com el grup de societats tribals d'Europa que van compartir una cultura material iniciada en la primera edat del ferro (1200-400 aC) al voltant dels Alps (període Hallstatt) i, més tard, en el ferro tardà (període La Tène), i que van ser així anomenats pels geògrafs grecs i llatins. En aquest grup, s'adscriuen els celtes continentals de la Gàl·lia, nord d'Itàlia, Alemanya i Bohèmia, diversos grups d'Ibèria (entre ells, els celtibers), els gàlates d'Anatòlia, pobles de l'est i centre de Romania i ja amb més reticències pels historiadors britànics i irlandesos, els celtes insulars. Actualment, el terme celta s'utilitza sovint per a descriure la gent, les cultures i llengües de diversos grups ètnics de les illes Britàniques i de Bretanya, i restringit a l'aspecte cultural, de Galícia i Astúries. (ca)
  • القِلْطُ هم مجموعة من الشعوب الهندية الأوربية عاشت في مناطق واسعة من أوروبا والأناضول، وتمتاز باستعمالها للغات القلطية وبعناصر ثقافية أخرى متشابهة. من بين الشعوب القلطية القديمة: الغاليون، ، ، والجليقيون. عُرِفَ القلط قديماً عند العرب، الذين جاؤوا في تفسير معنى اسمهم، وإن لم يكن عربياً، بإحدى الروايات، وهي أن «العرب قالت القلطي للقصير جداً من الناس والسنانير … لأن القلط كانوا مشهورين بصغر أجسامهم وعظم شجاعتهم.» لطالما كان القلط في صراع مع الرومان كما في غزوات الغاليين على إيطالية (من القرن الرابع إلى القرن الثاني ق.م)، وغزو الرومان لبلاد الغال (القرن الأول ق.م)، وغزوهم لبريطانيا (القرن الأول ب.م). بالرغم من أن القلط اليوم منحصرون في الحافة القلطية المزعومة في ساحل الأطلسي من جهة غرب أوروبا، فإن اللغة القلطية كانت اللغة المهيمنة على أوروبا، من إيرلندا حتى البرتغال وشمال إيطاليا وسلوفاكيا. تشير المصادر الأثرية والتاريخية إلى أن أقصى امتداد للقلط كان في القرون السابقة للميلاد، وأنهم وجدوا أيضاً في شرق أوروبا وآسيا على شكل أقليات. (ar)
  • Keltové byli velkou skupinou indoevropských národů z Evropy, charakteristické používáním keltských jazyků a dalšími kulturními podobnostmi. Historie předkeltské Evropy a konkrétní vymezení Keltů z hlediska etnických, jazykových nebo kulturních rysů je nejasné a je předmětem dohadů. Přesný zeměpisný rozsah území, kde starověcí Keltové žili, je sporný; zejména způsoby, jakými by se obyvatelé Velké Británie a Irska z doby železné měli považovat za Kelty, jsou také předmětem debat. Podle jedné teorie vznikl společný kořen keltských jazyků, protokeltština, v kulturách popelnicových polí pozdní doby bronzové ve střední Evropě, která vzkvétala kolem roku 1200 př. n. l. Podle jiné teorie z 19. století byli prvními lidmi, kteří přijali kulturní charakteristiky považované za keltské, obyvatelé halštatské kultury v době železné ve střední Evropě (cca 800–450 př. n. l.), pojmenované podle bohatých hrobových nálezů v Hallstattu v Rakousku. Díky tomu se tato oblast někdy nazývá „keltskou vlastí“. Během laténské kultury (cca 450 př. n. l. až do dobytí Římany) měla tato keltská kultura expandovat difúzí nebo migrací na Britské ostrovy („ostrovní Keltové“), do Francie a Nizozemí (Galové), Čech, Polska a velké části střední Evropy, na Pyrenejský poloostrov (Keltiberové, Celtici, Lusitánové a Galeci) a severní Itálie (kultura Golasecca a Předalpská Galie), a dále do jihovýchodní Evropy od roku 279 př. n. l., a odtud na východ až do centra Malé Asie (Galacie) v dnešním Turecku. Nejstaršími nespornými přímými příklady keltského jazyka jsou nápisy ze 6. století před naším letopočtem. Kontinentální keltské jazyky jsou doloženy téměř výhradně nápisy a místními názvy. Ostrovní keltské jazyky jsou doloženy začátkem 4. století v nápisech Ogamu, ačkoli se zde jistě používaly mnohem dříve. Keltská literární tradice začíná texty ve staré irštině kolem 8. století našeho letopočtu. Ucelené texty rané irské literatury, jako je Táin Bó Cúailnge („krádež dobytka v Cooley“), přežívají v recenzích 12. století. V polovině 1. tisíciletí se expanzí Římské říše a stěhováním germánských kmenů keltská kultura a ostrovní keltské jazyky omezily na Irsko, západní a severní části Velké Británie (Wales, Skotsko a Cornwall), ostrov Man a Bretaň. Mezi 5. a 8. stoletím se keltsky mluvící komunity v těchto atlantických regionech objevily jako soudržná kulturní entita. Měly společné jazykové, náboženské a umělecké dědictví, které je odlišovalo od kultury okolních zřízení. Nicméně kontinentální keltské jazyky už okolo 6. století nebyly výrazněji používány. Ostrovní keltská kultura se ve středověku a novověku rozvětvila na gaelskou kulturu (Irové, Skotové a Manx) a keltské Brity – Britony (Velšané, Cornwall a Bretonci). Moderní keltská identita vznikla jako součást romantického keltského oživení ve Velké Británii, Irsku a dalších evropských územích jako Portugalsko a Galicie. Dnes se v částech historických území stále používá irština, skotská gaelština, velština a bretonština. Kornština a manština zažívají oživení. (cs)
  • Οι Κέλτες είναι μια ομάδα Ινδοευρωπαϊκών λαών που ιστορικά εμφανίστηκε σε περιοχές της Ευρώπης και της Μικράς Ασίας. Ο εθνολογικός προσδιορισμός Κέλτες στηρίζεται επάνω στη χρήση των Κελτικών γλωσσών και σε άλλες πολιτισμικές ομοιότητες. Οι ομοιότητες αυτές όμως, δεν μας επιτρέπουν να μιλάμε για μία φυλή, έθνος ή εθνότητα, ούτε πολύ περισσότερο για κάποιο κελτικό κράτος με τη σύγχρονη έννοια του εθνικού κράτους. Οι ιστορικές Κελτικές ομάδες περιλάμβαναν πολυάριθμες φυλές, με πιο γνωστές τους Γαλάτες, τους Κελτίβηρες, τους Γαλάτες της Μικράς Ασίας, τους Βρετονούς και τους Γαέλους, που ήταν διηρημένοι σε διάφορα εθνολογικά παρακλάδια. Η σχέση μεταξύ εθνότητας, γλώσσας και πολιτισμού στον κελτικό κόσμο είναι ασαφής και αμφιλεγόμενη. Οι Κέλτες της αρχαιότητας, οι οποίοι εμφανίζονται πρώτοι -αλλά και συνηθέστερα- στις ιστορικές πηγές ήταν οι Κέλτες της ιστορικής περιοχής που στα λατινικά αρχαία κείμενα αναφέρεται ως Gallia, και που σήμερα την ονομάζουμε Γαλατία. Η περιοχή αυτή περιλάμβανε τις επικράτειες της σημερινής Γαλλίας και Ελβετίας και πολλές ακόμα περιοχές. Αυτός ο λαός είχε διάφορα ονόματα. Ένα από αυτά τα ονόματα ήταν το Galli (ελληνιστί Γάλλοι, εξ ου και η σύγχρονη ελληνική ονομασία των κατοίκων της Γαλλίας), το οποίο στη γλώσσα των Κελτών σήμαινε Πολεμιστές ή Γενναίοι Άνδρες. Όμως, την εποχή του Ιουλίου Καίσαρα οι Galli φαίνεται να προτιμούσαν για τον λαό τους την ονομασία, την οποία ο Καίσαρας διασώζει ως "Celtae". Φαίνεται ότι το όνομα Celtae σήμαινε Πολεμιστές, δηλαδή ήταν μάλλον συνώνυμο με το Galli, και η προέλευση του ονόματος μάλλον ήταν κοινή με αυτήν της Παλαιο-νορβηγικής λέξεως "hildr", που σήμαινε "πόλεμος" και "μάχη". Από την αρχαία λοιπόν ονομασία Celtae σχηματίστηκαν οι σύγχρονες ονομασίες "Κέλτες" και "κελτικός", που χρησιμοποιούνται για την εν θέματι εθνολογική ομάδα στην ολότητά της. Να διευκρινίσουμε όμως, σε σχέση με τη Βρεττανία και την Ιρλανδία, ιστορικές κοιτίδες του κελτικού πολιτισμού, ότι κανένας συγγραφέας της κλασσικής αρχαιότητας δεν χρησιμοποίησε τον όρο Κέλτες προκειμένου να προσδιορίσει εθνικά κατοίκους των βρεττανικών νήσων. Γενικά μιλώντας, εϊναι περίπλοκο να ανεύρει κανείς ακριβείς και ιστορικά τεκμηριωμένους ορισμούς που να προσδιορίζουν την ταυτότητα των Κελτών. Η σοβαρότερη και πειστικότερη απόδειξη της ιστορικής ύπαρξης της κελτικής ταυτότητας είναι τα γλωσσολογικά τεκμήρια που πιστοποιούν την ιστορική χρήση της κελτικής γλώσσας. Η κελτική ή πρωτο-κελτική γλώσσα, σε κάποιο απροσδιόριστο χρονικό σημείο διαχωρίστηκε σε δύο συγγενικούς μεν αλλά και διάφορους μεταξύ τους κλάδους : ο ένας είναι η Κ Κελτική (Q Celtic) ή Γοϊδελική και η άλλη είναι η Π Κελτική (P Celtic) ή Βρυθονική. Οι σύγχρονες Γοϊδελικές γλώσσες είναι η Ιρλανδική Γαελική, η Σκωτσέζικη Γαελική και η Μανξ, ενώ οι αντίστοιχες σύγχρονες Βρυθονικές γλώσσες είναι η Ουαλλική, η Κορνουαλική (Cornish) και η Βρετονική (Breton). Ένα μεγάλο μέρος όσων είναι σήμερα αποδεκτά ως κελτική ιστορία συνθέτουν ένα σύγχρονο μύθο, που δημιουργήθηκε τον 18ο αιώνα, και αποτέλεσε βάση πολλών σύγχρονων εθνικιστικών και θρησκευτικών κινημάτων. Η προσαρμογή φανταστικών στοιχείων αδικεί τη μεγαλοπρέπεια ενός μονολιθικού πολιτισμού, που όχι μόνον εξαπλώθηκε σε όλη την Ευρώπη, αλλά πέρασε τις επιδράσεις και τις επιρροές του και στην ασιατική ήπειρο. (el)
  • Keltoj (el greka κελτοι (keltoj) unuafoje uzita de Hekateo el Mileto pr. 500 a.K., lat. celtae [keltaj] - la sama vorto per aliaj prononcoj donis ankaŭ galloj (= gaŭloj) kaj galatoj, du grandaj triboj keltaj) estas grupo de hindeŭropaj triboj. Ili vivis jam dum la 2-a jarmilo a.K. en la okcidenta Eŭropo. (eo)
  • The Celts (/kɛlts/, see pronunciation for different usages) or Celtic peoples (/ˈkɛltɪk/) are a collection of Indo-European peoples in Europe and Anatolia, identified by their use of Celtic languages and other cultural similarities. Historical Celtic groups included the Britons, Boii, Celtiberians, Gaels, Gauls, Gallaeci, Galatians, Lepontii and their offshoots. The relation between ethnicity, language and culture in the Celtic world is unclear and debated; for example over the ways in which the Iron Age people of Britain and Ireland should be called Celts. In current scholarship, 'Celt' primarily refers to 'speakers of Celtic languages' rather than to a single ethnic group. The history of pre-Celtic Europe and Celtic origins is debated. The traditional "Celtic from the East" theory, says the Proto-Celtic language arose in the late Bronze Age Urnfield culture of central Europe, which flourished from around 1200 BC. This theory links the Celts with the Iron Age Hallstatt culture which followed it (c. 1200–500 BC), named for the rich grave finds in Hallstatt, Austria, and with the following La Tène culture (c. 450 BC onward), named after the La Tène site in Switzerland. It proposes that Celtic culture spread from these areas by diffusion or migration, westward to Gaul, the British Isles and Iberia, and southward to Cisalpine Gaul. A newer theory, "Celtic from the West", suggests Proto-Celtic arose earlier, was a lingua franca in the Atlantic Bronze Age coastal zone, and spread eastward. Another newer theory, "Celtic from the Centre", suggests Proto-Celtic arose between these two zones, in Bronze Age Gaul, then spread in various directions. After the Celtic settlement of Southeast Europe in the 3rd century BC, Celtic culture reached as far east as central Anatolia, Turkey. The earliest undisputed examples of Celtic language are the Lepontic inscriptions from the 6th century BC. Continental Celtic languages are attested almost exclusively through inscriptions and place-names. Insular Celtic languages are attested from the 4th century AD in Ogham inscriptions, though they were clearly being spoken much earlier. Celtic literary tradition begins with Old Irish texts around the 8th century AD. Elements of Celtic mythology are recorded in early Irish and early Welsh literature. Most written evidence of the early Celts comes from Greco-Roman writers, who often grouped the Celts as barbarian tribes. They followed an ancient Celtic religion overseen by druids. The Celts were often in conflict with the Romans, such as in the Roman–Gallic wars, the Celtiberian Wars, the conquest of Gaul and conquest of Britain. By the 1st century AD, most Celtic territories had become part of the Roman Empire. By c. 500, due to Romanisation and the migration of Germanic tribes, Celtic culture had mostly become restricted to Ireland, western and northern Britain, and Brittany. Between the 5th and 8th centuries, the Celtic-speaking communities in these Atlantic regions emerged as a reasonably cohesive cultural entity. They had a common linguistic, religious and artistic heritage that distinguished them from surrounding cultures. Insular Celtic culture diversified into that of the Gaels (Irish, Scots and Manx) and the Celtic Britons (Welsh, Cornish, and Bretons) of the medieval and modern periods. A modern Celtic identity was constructed as part of the Romanticist Celtic Revival in Britain, Ireland, and other European territories such as Galicia. Today, Irish, Scottish Gaelic, Welsh, and Breton are still spoken in parts of their former territories, while Cornish and Manx are undergoing a revival. (en)
  • Als Kelten (altgriechisch Κελτοί Keltoí oder Γαλάται Galátai, lateinisch Celtae oder Galli) bezeichnet man seit der Antike Volksgruppen der Eisenzeit in Europa. Archäologische Funde zeugen von einer ausgeprägten Kultur und hochentwickelten sozialen Struktur dieser Volksstämme. (de)
  • Zelta (latinez, celtae; , Κέλτoι), hitza, hizkuntza zeltaren bat hitz egiten zuten Europako antzinako herrietako edozein deskribatzeko erabiltzen da. Beren buruari galiain, hau da, «galiar» deitzen zioten. Bestalde, zelten lurraldeari edo nazioari Keltia deitzen diote askok, eta hortik dator keltiar gentilizioa, zeltaren sinonimotzat erabilia. Zeltiar, berriz, gaizki sortutako jentilizioa da (*egipziar, *marrokiar eta beste hainbat bezala). Izan ere, ez dago Zeltia izena duen luralderik. Gaur egun arte hizkuntza zeltak gorde dira, nahiz eta oso murriztuak, Europako zena bit lurraldetan. haiei "Zelta nazioak" izena ematen zaie. (eu)
  • Celta es el término utilizado por lingüistas e historiadores para referirse, en un sentido amplio, al pueblo o conjunto de pueblos de la Edad de Hierro que hablaban lenguas celtas, una de las ramas de las lenguas indoeuropeas.​ En este sentido, el término no es por lo tanto étnico ni arqueológico, pues muchos de los pueblos que hablaron lenguas célticas, caso de los Goidelos de Irlanda, nunca llegaron a participar de las corrientes culturales materiales de Hallstatt o La Tène.​ Existe, sin embargo, un concepto más restringido del término, referido en este caso a lo llamado, entendidos estos tradicionalmente como el grupo de sociedades tribales de Europa, que compartieron una cultura material iniciada en la primera Edad de Hierro (1200-400 a. C.) en torno a los Alpes (periodo Hallstatt) y más tarde en el hierro tardío (periodo La Tène), y que fueron así llamados por los geógrafos griegos y latinos. En este grupo se adscriben los celtas continentales de la Galia, norte de Italia, Alemania y Bohemia, los celtíberos y los celtas hispánicos de Iberia, los gálatas de Anatolia, este y centro de Rumanía y, ya con mayores reticencias por parte de los historiadores británicos e irlandeses, los celtas insulares. En tiempos antiguos los celtas que llegaron a lo largo del primer milenio, hacia el 1200 a. C. a Europa y según el punto de vista tradicional, hacia el 900 a. C. en la península ibérica, eran un cierto número de pueblos interrelacionados entre ellos que habitaban en Europa Central; todos estos pueblos hablaban lenguas indoeuropeas, indicativo de un origen común. Hoy, el término "celta" se utiliza a menudo para describir a la gente, las culturas y lenguas de muchos grupos étnicos de las islas británicas, Francia, en la región de Bretaña; España, en Galicia, Asturias, Castilla y León y Cantabria; y Portugal, en la región de Minho. Sin embargo, tribus o naciones, como los atrébates, Menapii, y Parisii, desde regiones celtas de tierra firme, incluyendo la Galia y Bélgica, se sabe que se movieron hacia Gran Bretaña e Irlanda y contribuyeron al crecimiento de aquellas poblaciones. El uso del término celta para referirse a gente de Irlanda y Gran Bretaña surge en el siglo XVIII. Vivían en pueblos amurallados llamados castros. Los griegos los llamaron keltoi o gente oculta, que proviene del griego Hecateo de Mileto del 517 a. C. No se puede hablar de un Estado propiamente celta, ya que cada zona tenía su líder y, siendo los celtas un pueblo guerrero siempre había rivalidades entre ellos. (es)
  • Ba ghrúpa treibheanna iad na Ceiltigh a bhí i gceannas ar chuid mhór den Eoraip roimh theacht chun cinn na Róimhe. Sa tríú haois roimh Chríost ba iad na Ceiltigh a bhí i gceannas, ó Éirinn is ón mBreatain sa tuaisceart, sa Fhrainc is sa Spáinn ó dheas agus chomh fada soir agus na Balcáin is an Tuirc. Níor dream amháin a bhí iontu, áfach, ach grúpaí lena ríthe féin, cé go raibh an teanga is an cultúr céanna acu uile. (ga)
  • Les Celtes ont constitué lors de la protohistoire européenne un groupe de populations indo-européennes parlant des langues celtiques et présentant une certaine unité culturelle, bien que les interactions culturelles de l'Europe celtique ancienne demeurent incertaines et controversées. Par ailleurs, la connaissance du processus de diffusion territoriale des anciennes populations celtiques reste à améliorer, en particulier quant à celles des Îles Britanniques et de la péninsule Ibérique. Le proto-celtique serait apparu en Europe centrale avec la culture des champs d'urnes de l'Âge du bronze récent, à partir de 1350 av. J.-C. ou en France, vers le nord des Alpes antérieurement à 1000 av. J. C., selon des recherches plus récentes. Cependant, selon un consensus se dégageant depuis le XIXe siècle, les premiers peuples à adopter des caractéristiques culturelles considérées comme pleinement celtiques furent ceux de la culture de Hallstatt, en Europe centrale (1200 - 450 av. J.-C.) : Autriche, Suisse, grande moitié sud de l'Allemagne, Bohême, Moravie, ouest de la Hongrie, ouest de la Slovaquie, Galicie, Italie du Nord et grand est français. Au cours de la période de La Tène (450 av. J.-C. jusqu'à la conquête romaine), le territoire de l'Europe celtique s'est étendu par migration vers les régions suivantes : îles Britanniques (Celtes insulaires), moitié ouest de la France (Gaulois transalpins), Grand Sud-Est français (Celto-Ligures), Benelux (Belges), sud de la Plaine du Pô (Gaulois cisalpins), péninsule Ibérique (Celtibères), péninsule cimbrienne et Frise, Pannonie (Scordiques), centre de l'Anatolie (Galates de la Grande Expédition)… Les premiers exemples directs incontestés d'une langue celtique sont les inscriptions lépontiques qui commencent au VIe ou VIIe siècle av. J.-C.. Les langues celtiques continentales sont attestées par des inscriptions (sur divers supports : pierre, plomb, poterie, monnaie) et des noms propres (noms de lieux, théonymes, anthroponymes, ethnonymes) et des noms communs entrés dans diverses langues, notamment dans le français. Les langues celtiques insulaires, hormis les plombs de Bath du Ier siècle, ne sont attestées qu'à partir du IVe siècle dans les inscriptions Ogham, bien qu'elles soient clairement parlées beaucoup plus tôt. La tradition littéraire celtique commence avec les vieux textes irlandais autour du VIIIe siècle. Des textes cohérents de la littérature irlandaise précoce, tels que Táin Bó Cúailnge (« Rafle des Vaches de Cooley »), survivent dans les recensions du XIIe siècle. Au milieu du Ier millénaire, après l'expansion de l'Empire romain et les invasions des peuples germaniques, la culture celtique et les langues celtiques insulaires sont réduites à l'Irlande, à l'ouest et au nord de la Grande-Bretagne (Pays de Galles, Écosse et Cornouailles), l'île de Man et la Bretagne. Entre les Ve et VIIIe siècles, les populations de langue celtique de ces régions atlantiques formaient une entité culturelle car elles avaient un héritage linguistique, religieux et artistique commun les distinguant de la culture des entités politiques environnantes. Au VIe siècle, cependant, les langues celtiques continentales s'étaient éteintes, le breton ayant été (ré)introduit par des migrations à partir des îles britanniques dès le IVe siècle. La culture celtique insulaire des périodes médiévales et modernes s'est diversifiée en celle des Gaels (Irlandais, Ecossais et Mannois), et des Celtes brittoniques (Gallois, Corniques et Bretons). Une « identité celtique » moderne a été construite dans le cadre de la renaissance celtique romantique, en Grande-Bretagne, en Irlande, en Bretagne et dans d'autres territoires européens, tels que le Portugal et la Galice espagnole pourtant sans langue celtique parlée, ni même attestée. Aujourd'hui l'irlandais, le gaélique écossais, le gallois et le breton sont encore parlés dans certaines parties de leurs territoires historiques, le cornique et le mannois connaissant une renaissance. (fr)
  • Kelt merupakan sebutan bagi sejumlah suku kuno Eropa Tengah pada masa silam yang memelihara kebudayaan dan bahasa yang termasuk subrumpun bahasa Keltik. Pada masa kini, istilah Kelt juga digunakan untuk menyebut sebagian penduduk Kepulauan Britania, daerah Bretagne di Prancis, dan daerah Galicia di Spanyol yang masih memelihara ciri-ciri serupa Kelt asli, terutama dari bahasanya. Walau demikian, pada masa silam mereka tidak dianggap terkait dengan bangsa Kelt oleh orang luar. (in)
  • I Celti furono un insieme di popoli indoeuropei che, nel periodo di massimo splendore (V-III secolo a.C.), erano stanziati in un'ampia area dell'Europa, dalle Isole britanniche fino al bacino del Danubio, oltre ad alcuni insediamenti isolati più a sud, frutto dell'espansione verso le penisole iberica, italica e anatolica. Uniti dalle origini etniche e culturali, dalla condivisione di uno stesso fondo linguistico indoeuropeo e da una medesima visione religiosa, rimasero sempre politicamente frazionati; tra i vari gruppi di popolazioni celtiche si distinguono i Britanni, i Galli, i Pannoni, i Celtiberi e i Galati, stanziati rispettivamente nelle Isole britanniche, nelle Gallie, in Pannonia, in Iberia e in Anatolia. Portatori di un'originale e articolata cultura, furono soggetti a partire dal II secolo a.C. a una crescente pressione politica, militare e culturale da parte di altri due gruppi indoeuropei: i Germani, da nord, e i Romani, da sud. Furono progressivamente sottomessi e assimilati, tanto che già nella tarda antichità l'uso delle loro lingue appare in netta decadenza e il loro arretramento come popolo autonomo è testimoniato proprio dalla marginalizzazione della loro lingua, presto confinata alle sole Isole britanniche. Lì infatti, dopo i grandi rimescolamenti altomedievali, emersero gli eredi storici dei Celti: le popolazioni dell'Irlanda e delle frange occidentali e settentrionali della Gran Bretagna, parlanti lingue brittoniche o goideliche, le due varietà di lingue celtiche insulari. (it)
  • 켈트족(Celts)은 인도유럽어족의 한 일파인 켈트어파를 쓰는 인도유럽인을 가리킨다. 갈리아의 라틴어 켈타이(Celtae)에서 유래한 명칭이다. 또한 켈트미술과 같은 문화적 특성이 고고학적 증거로서 발견되는 지역의 언어를 사용하는 민족도 포함하는 개념이다. 이들은 붉거나 금발에 땋은 머리를 하며. 유럽 최초로 바지를 입음으로써 활동하기 좋도록 하는 지혜를 가지고 있었으며, 날개달린 투구를 썼다. 또한 로마에서 포도주를 먹을 때 이들은 벌써 맥주를 마시는데, 이상의 이미지는 켈트족의 트레이드 마크가 되었다. 르네 고시니의 만화 《아스테릭스》는 로마군에 맞서 싸우는 켈트족들의 이야기로, 켈트인들은 금세공으로 유명하다. (ko)
  • Celtowie (Galowie, Galatowie) – grupa ludów indoeuropejskich wydzielona na podstawie kryteriów językowych. Za kolebkę przyszłych Celtów uważa się region kurhanów w południowych Niemczech, między Lasem Czeskim i Renem, zasiedlony w połowie II tysiąclecia p.n.e. przez tzw. , mających za sąsiadów . W latach między 1800 a 1600 p.n.e. strefa kurhanów rozciąga się ku zachodowi, za Ren, obejmując Franche-Comte, Burgundię, Alzację i Lotaryngię. W odkrytych na tych terenach kurhanowych grobach znaleziono wyposażenie grobowe świadczące o wojowniczości zmarłych. Ta kultura archeologiczna epoki brązu była spokrewniona z kulturami środkowej Europy. Około 1000 r. p.n.e. nastąpiła w tej części Europy zmiana obrządku pogrzebowego: zrezygnowano z usypywania kurhanów, pochówek szkieletowy zastąpił wcześniejszy . W tej prowincji kulturowej, której część była praceltycka, od roku 800 p.n.e. rozprzestrzeniło się używanie nowego metalu, żelaza. Przodkowie Celtów, zamieszkujący obszar w widłach górnego Renu i Dunaju, znaleźli się pod wpływem ludności (Ilirów) kultury halsztackiej. Nowa kultura wczesnego okresu epoki żelaza szybko rozprzestrzeniła się w kierunku zachodnim, tworząc zespół zachodniohalsztacki. Na całym obszarze ponownie występują należące do arystokracji plemiennej kurhany, z bardzo bogatym wyposażeniem grobowym (groby np. koło Heuneburga i Asperg). W drugim okresie epoki żelaza, czyli okresie lateńskim (450 r. p.n.e. – pocz. n.e.) kulturowa dominacja Celtów osiągnęła apogeum. Kultura archeologiczna, która jest odzwierciedleniem osadnictwa Celtów i ich oddziaływania na inne ludy Europy Środkowej i Zachodniej, nazywana jest przez archeologów kulturą lateńską (od stanowiska archeologicznego La Tène w Szwajcarii). (pl)
  • ケルト人(ケルトじん、英語: Celt, Kelt [ˈkɛlt], Celt では [ˈsɛlt] とも)は、以前は黒海沿岸部から馬と車輪付きの乗り物(戦車、馬車)を持ってヨーロッパに渡来したインド・ヨーロッパ語族ケルト語派の言語を用いていた民族であると考えられていた。ケルトとは古代ローマで「未知の人」を意味し、もともとは民族を示す言葉ではない。 現在のケルトという言葉は、言語・文化の区分を示すための近現代になってから作られた用語であり、古代から中世において右図で表されている地域の住民が「ケルト人」として一体的な民族意識を持っていたとは考えられていない。そのため歴史学などでは、「ケルト人(Celts)」という言葉は使わず、「ケルト系(Celtic)」という言葉を便宜的に使っている。 古代ローマ人からはガリア人とも呼ばれていたが、「ケルト人」と「ガリア人」は必ずしも同義ではなく、ガリア地域に居住してガリア語またはゴール語を話した人々のみが「ガリア人」なのだとも考えられる。 東は現在のポーランドから西は現在のアイルランド島までとヨーロッパの広範囲に居住してた民族だが、現在はブリテン諸島のアイルランド、スコットランド、ウェールズ、コーンウォール、コーンウォールから移住したブルターニュのブルトン人などに言語が現存している。 (ja)
  • De Kelten waren volkeren en stammen die gedurende het millennium voor het begin van de jaartelling en de eeuwen daarna een Keltische taal spraken. Het is dus primair een linguïstisch begrip. Een Kelt was en is een spreker van een Keltische taal. Hun voorouders verspreidden zich vanuit een kerngebied in Centraal-Europa zowel in westelijke als oostelijke richting. Rond het begin van de jaartelling bevolkten Keltische stammen de Britse Eilanden, Gallië, het Iberisch Schiereiland en delen van Midden-Europa, de Balkan en als Galaten zelfs Anatolië. De Keltische talen behoren tot de Indo-Europese taalfamilie. Kenmerkende elkaar opvolgende Keltische culturen zijn de Hallstatt-cultuur, de La Tène-periode gevolgd door de Gallo-Romeinse periode en ten slotte de periode van de Keltische naties tot op heden, zoals aangegeven op het kaartje hiernaast. Kelten dreven handel met Romeinen. (nl)
  • Kelter är en i historiskt och arkeologiskt syfte använd benämning på flera besläktade folkstammar av indoeuropeiskt ursprung med utbredning över större delen av nordvästra Europa, samt delar av den Iberiska halvön, Balkan, och Mindre Asien kring årtusendet före Kristus och framåt. Kelterna utvecklade en högtstående kultur som, tillsammans med den grekiska och romerska, utgjorde grunden till den tidiga medeltiden i Europa. Det keltiska kulturella arvet återfinns idag främst hos etniska grupper i de keltiska nationerna (Irland, i Wales, Skottland, Bretagne och Cornwall). (sv)
  • Ке́льты (греч. Κελτοί, лат. Celtae) — близкие по языку и материальной культуре племена индоевропейского происхождения, в древности на рубеже эр населявшие обширную территорию в Западной и Центральной Европе. (ru)
  • Celtas é a designação dada a um conjunto de povos (um etnónimo), organizados em múltiplas tribos e pertencentes à família linguística indo-europeia que se espalhou pela maior parte do Oeste da Europa a partir do II milénio a.C..A primeira referência literária aos celtas (Κελτοί) foi feita pelo historiador grego Hecateu de Mileto no século VI a.C.. Boa parte da população da Europa ocidental pertencia às etnias celtas até a conquista daqueles territórios pelo Império Romano; organizavam-se em tribos, que ocupavam o território desde a Península Ibérica até a Anatólia. A maioria dos povos celtas foi conquistada, e mais tarde integrada, pelos Romanos, embora o modo de vida celta tenha, sob muitas formas e com muitas alterações resultantes da aculturação devida aos invasores e à posterior cristianização, sobrevivido em grande parte do território por eles ocupado. Existiam diversos grupos celtas compostos de várias tribos, entre eles os bretões, os gauleses, os escotos, os eburões, os belgas, os gálatas, os trinovantes e os caledónios. Muitos destes grupos deram origem ao nome das províncias romanas na Europa, as quais mais tarde baptizaram alguns dos estados-nações medievais e modernos da Europa. Os celtas são considerados os introdutores da metalurgia do ferro na Europa, dando origem naquele continente à Idade do Ferro (culturas de Hallstatt e La Tène), bem como das calças na indumentária masculina (embora essas sejam provavelmente originárias das estepes asiáticas). Tal como consta que traziam com eles um pequeno cavalo muito parecido com o português garrano, que nessa língua quer dizer "cavalo pequeno". Outras regiões europeias que também se identificam com a cultura celta são o País de Gales, uma entidade subnacional do Reino Unido, a Cornualha (Reino Unido), Escócia (Reino Unido), Irlanda, a Gália (França, e Norte da Itália), o Norte de Portugal e a Galiza (Noroeste da Espanha). Nestas regiões os traços linguísticos celtas sobrevivem nos topónimos, em algumas formas linguísticas, no folclore e tradições. A influência cultural celta, que jamais desapareceu, tem mesmo experimentado um ciclo de expansão em sua antiga zona de influência, com o aparecimento de música de inspiração celta e no reviver de muitos usos e costumes conhecidos atualmente como celtismo. (pt)
  • 凯尔特人(英語:Celt,/kɛlts, sɛlts/),或譯為塞尔特人、居尔特人、蓋尔特人、克尔特人等。是公元前2000年活动在西欧的一些有着共同的文化和语言(凯尔特语)特质的有亲缘关系的民族的统称,血缘上属于地中海人种的一支。 今天凯尔特人主要指海岛凯尔特人,即不列颠群岛西北部分和法国布列塔尼地区在语言和文化上与古代大陆凯尔特人存在共同点的族群,比如苏格兰人、爱尔兰人、威尔士人和曼岛人。这些族群属于海岛凯尔特语支,在古代并不被其他民族定义为是凯尔特人,而被称作是布立吞人。人们认为,欧洲大陆上的凯尔特部落和民族(如贝尔盖人和高卢人)曾迁入不列颠和爱尔兰,对这些族群的形成有重要影响。 有的历史学家认为,凯尔特人在前275年时,已经占据西欧、中欧和多瑙河中游平原和的大部分地区,并在前285年从多瑙河下游平原来的凯尔特人入侵到拉米亚之后,在前276年後被马其顿王国的时任国王在赫勒斯滂海峡打败,于前276年迁徙到小亚细亚半岛中部的加拉太,并且同时期的凯尔特人同化和消灭了高加索伊比利亚王国当地的人。罗马人进佔高卢(现在的法国、比利时,以及意大利北部),同化了高卢的凯尔特人。而后盎格鲁-撒克逊人和朱特人的入侵使得罗马在407年放弃不列颠岛,这些日耳曼入侵者于449年之后从弗兰德尔这个地方乘船渡海进入不列颠岛,消灭或同化了不列颠岛大部分地区的凯尔特人,目前只有爱尔兰人、威尔斯人、高地苏格兰人(苏格兰盖尔人)和布列塔尼人仍然坚持使用凯尔特语(包括爱尔兰语、威尔士语、苏格兰盖尔语和布列塔尼语),并以自己的凯尔特人血统而自豪。其中威尔士语是世界上现存的最后一种还在大范围使用的凯尔特语族的语言,但是由于使用人数日渐减少,也长期面临失传的危险。 早期的苏格兰人很可能也是说凯尔特语的,但是随着历史上苏格兰地区多次遭到来自于不列颠岛南部的盎格鲁-撒克逊人,以及来自北方海上的维京人、诺曼人的入侵,再加上英格兰在经济上的强烈影响,苏格兰人逐渐被这些日耳曼入侵者(英格兰人、維京人及诺曼人都属于日耳曼人)所同化,最终丧失了本民族的凯尔特语言文化,成为了一个以英语为母语的民族。尽管如此,在当今的苏格兰地区,凯尔特语言文化的残留仍然处处可见。 (zh)
  • Ке́льти — група племен індоєвропейського походження, котрі в 2-й половині 1-го тисячоліття до н. е. мешкали на теренах від сучасної Північної і Західної Іспанії до Малої Азії, Угорщини, Румунії та на Британських островах: де сучасні Франція, Німеччина, Швейцарія, Австрія, Чехія, Іспанія, Північна Італія, Велика Британія, Ірландія, частина Балкан, і на заході України. Під сильним впливом культури Греції кельти утворили власну високу культуру, вироби з заліза для рільництва та зброю, посуд роблений на гончарному крузі. Головне заняття кельтів було хліборобство, торгівля власною монетою. У «Енциклопедії українознавства» вони ідентифікуються з латенською археологічною культурою. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 6546 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 138157 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124890252 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:caption
  • (en)
  • Reconstruction of a late La Tène period settlement in Havranok, Slovakia (en)
  • Reconstruction of a late La Tène period settlement in Altburg near Bundenbach (en)
dbp:date
  • 2011-05-24 (xsd:date)
dbp:footer
  • Celtic costumes in Przeworsk culture, third century BC, La Tène period, Archaeological Museum of Kraków (en)
dbp:image
  • 877 (xsd:integer)
  • 910 (xsd:integer)
  • Bund-ro-altburg.jpg (en)
  • Celtic settlement-Open-Air Archaeological Museum Liptovska Mara - Havranok, Slovakia 1.jpg (en)
dbp:url
dbp:width
  • 170 (xsd:integer)
  • 180 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Keltoj (el greka κελτοι (keltoj) unuafoje uzita de Hekateo el Mileto pr. 500 a.K., lat. celtae [keltaj] - la sama vorto per aliaj prononcoj donis ankaŭ galloj (= gaŭloj) kaj galatoj, du grandaj triboj keltaj) estas grupo de hindeŭropaj triboj. Ili vivis jam dum la 2-a jarmilo a.K. en la okcidenta Eŭropo. (eo)
  • Als Kelten (altgriechisch Κελτοί Keltoí oder Γαλάται Galátai, lateinisch Celtae oder Galli) bezeichnet man seit der Antike Volksgruppen der Eisenzeit in Europa. Archäologische Funde zeugen von einer ausgeprägten Kultur und hochentwickelten sozialen Struktur dieser Volksstämme. (de)
  • Ba ghrúpa treibheanna iad na Ceiltigh a bhí i gceannas ar chuid mhór den Eoraip roimh theacht chun cinn na Róimhe. Sa tríú haois roimh Chríost ba iad na Ceiltigh a bhí i gceannas, ó Éirinn is ón mBreatain sa tuaisceart, sa Fhrainc is sa Spáinn ó dheas agus chomh fada soir agus na Balcáin is an Tuirc. Níor dream amháin a bhí iontu, áfach, ach grúpaí lena ríthe féin, cé go raibh an teanga is an cultúr céanna acu uile. (ga)
  • Kelt merupakan sebutan bagi sejumlah suku kuno Eropa Tengah pada masa silam yang memelihara kebudayaan dan bahasa yang termasuk subrumpun bahasa Keltik. Pada masa kini, istilah Kelt juga digunakan untuk menyebut sebagian penduduk Kepulauan Britania, daerah Bretagne di Prancis, dan daerah Galicia di Spanyol yang masih memelihara ciri-ciri serupa Kelt asli, terutama dari bahasanya. Walau demikian, pada masa silam mereka tidak dianggap terkait dengan bangsa Kelt oleh orang luar. (in)
  • 켈트족(Celts)은 인도유럽어족의 한 일파인 켈트어파를 쓰는 인도유럽인을 가리킨다. 갈리아의 라틴어 켈타이(Celtae)에서 유래한 명칭이다. 또한 켈트미술과 같은 문화적 특성이 고고학적 증거로서 발견되는 지역의 언어를 사용하는 민족도 포함하는 개념이다. 이들은 붉거나 금발에 땋은 머리를 하며. 유럽 최초로 바지를 입음으로써 활동하기 좋도록 하는 지혜를 가지고 있었으며, 날개달린 투구를 썼다. 또한 로마에서 포도주를 먹을 때 이들은 벌써 맥주를 마시는데, 이상의 이미지는 켈트족의 트레이드 마크가 되었다. 르네 고시니의 만화 《아스테릭스》는 로마군에 맞서 싸우는 켈트족들의 이야기로, 켈트인들은 금세공으로 유명하다. (ko)
  • ケルト人(ケルトじん、英語: Celt, Kelt [ˈkɛlt], Celt では [ˈsɛlt] とも)は、以前は黒海沿岸部から馬と車輪付きの乗り物(戦車、馬車)を持ってヨーロッパに渡来したインド・ヨーロッパ語族ケルト語派の言語を用いていた民族であると考えられていた。ケルトとは古代ローマで「未知の人」を意味し、もともとは民族を示す言葉ではない。 現在のケルトという言葉は、言語・文化の区分を示すための近現代になってから作られた用語であり、古代から中世において右図で表されている地域の住民が「ケルト人」として一体的な民族意識を持っていたとは考えられていない。そのため歴史学などでは、「ケルト人(Celts)」という言葉は使わず、「ケルト系(Celtic)」という言葉を便宜的に使っている。 古代ローマ人からはガリア人とも呼ばれていたが、「ケルト人」と「ガリア人」は必ずしも同義ではなく、ガリア地域に居住してガリア語またはゴール語を話した人々のみが「ガリア人」なのだとも考えられる。 東は現在のポーランドから西は現在のアイルランド島までとヨーロッパの広範囲に居住してた民族だが、現在はブリテン諸島のアイルランド、スコットランド、ウェールズ、コーンウォール、コーンウォールから移住したブルターニュのブルトン人などに言語が現存している。 (ja)
  • Kelter är en i historiskt och arkeologiskt syfte använd benämning på flera besläktade folkstammar av indoeuropeiskt ursprung med utbredning över större delen av nordvästra Europa, samt delar av den Iberiska halvön, Balkan, och Mindre Asien kring årtusendet före Kristus och framåt. Kelterna utvecklade en högtstående kultur som, tillsammans med den grekiska och romerska, utgjorde grunden till den tidiga medeltiden i Europa. Det keltiska kulturella arvet återfinns idag främst hos etniska grupper i de keltiska nationerna (Irland, i Wales, Skottland, Bretagne och Cornwall). (sv)
  • Ке́льты (греч. Κελτοί, лат. Celtae) — близкие по языку и материальной культуре племена индоевропейского происхождения, в древности на рубеже эр населявшие обширную территорию в Западной и Центральной Европе. (ru)
  • Ке́льти — група племен індоєвропейського походження, котрі в 2-й половині 1-го тисячоліття до н. е. мешкали на теренах від сучасної Північної і Західної Іспанії до Малої Азії, Угорщини, Румунії та на Британських островах: де сучасні Франція, Німеччина, Швейцарія, Австрія, Чехія, Іспанія, Північна Італія, Велика Британія, Ірландія, частина Балкан, і на заході України. Під сильним впливом культури Греції кельти утворили власну високу культуру, вироби з заліза для рільництва та зброю, посуд роблений на гончарному крузі. Головне заняття кельтів було хліборобство, торгівля власною монетою. У «Енциклопедії українознавства» вони ідентифікуються з латенською археологічною культурою. (uk)
  • القِلْطُ هم مجموعة من الشعوب الهندية الأوربية عاشت في مناطق واسعة من أوروبا والأناضول، وتمتاز باستعمالها للغات القلطية وبعناصر ثقافية أخرى متشابهة. من بين الشعوب القلطية القديمة: الغاليون، ، ، والجليقيون. عُرِفَ القلط قديماً عند العرب، الذين جاؤوا في تفسير معنى اسمهم، وإن لم يكن عربياً، بإحدى الروايات، وهي أن «العرب قالت القلطي للقصير جداً من الناس والسنانير … لأن القلط كانوا مشهورين بصغر أجسامهم وعظم شجاعتهم.» (ar)
  • En un sentit ampli, celtes (grec: Κέλτoι) és el terme utilitzat per lingüistes i historiadors per a descriure el poble, o conjunt de pobles, de l'edat del ferro que parlaven llengües celtes pertanyents a una de les branques de les llengües indoeuropees. En aquest sentit, el terme no és, per tant, ètnic ni arqueològic, ja que molts dels pobles que van parlar llengües cèltiques, cas dels goidèlics d'Irlanda, mai van arribar a participar en els corrents culturals materials de la cultura de Hallstatt o La Tène. (ca)
  • Keltové byli velkou skupinou indoevropských národů z Evropy, charakteristické používáním keltských jazyků a dalšími kulturními podobnostmi. Historie předkeltské Evropy a konkrétní vymezení Keltů z hlediska etnických, jazykových nebo kulturních rysů je nejasné a je předmětem dohadů. Přesný zeměpisný rozsah území, kde starověcí Keltové žili, je sporný; zejména způsoby, jakými by se obyvatelé Velké Británie a Irska z doby železné měli považovat za Kelty, jsou také předmětem debat. Podle jedné teorie vznikl společný kořen keltských jazyků, protokeltština, v kulturách popelnicových polí pozdní doby bronzové ve střední Evropě, která vzkvétala kolem roku 1200 př. n. l. (cs)
  • Οι Κέλτες είναι μια ομάδα Ινδοευρωπαϊκών λαών που ιστορικά εμφανίστηκε σε περιοχές της Ευρώπης και της Μικράς Ασίας. Ο εθνολογικός προσδιορισμός Κέλτες στηρίζεται επάνω στη χρήση των Κελτικών γλωσσών και σε άλλες πολιτισμικές ομοιότητες. Οι ομοιότητες αυτές όμως, δεν μας επιτρέπουν να μιλάμε για μία φυλή, έθνος ή εθνότητα, ούτε πολύ περισσότερο για κάποιο κελτικό κράτος με τη σύγχρονη έννοια του εθνικού κράτους. Οι ιστορικές Κελτικές ομάδες περιλάμβαναν πολυάριθμες φυλές, με πιο γνωστές τους Γαλάτες, τους Κελτίβηρες, τους Γαλάτες της Μικράς Ασίας, τους Βρετονούς και τους Γαέλους, που ήταν διηρημένοι σε διάφορα εθνολογικά παρακλάδια. Η σχέση μεταξύ εθνότητας, γλώσσας και πολιτισμού στον κελτικό κόσμο είναι ασαφής και αμφιλεγόμενη. (el)
  • The Celts (/kɛlts/, see pronunciation for different usages) or Celtic peoples (/ˈkɛltɪk/) are a collection of Indo-European peoples in Europe and Anatolia, identified by their use of Celtic languages and other cultural similarities. Historical Celtic groups included the Britons, Boii, Celtiberians, Gaels, Gauls, Gallaeci, Galatians, Lepontii and their offshoots. The relation between ethnicity, language and culture in the Celtic world is unclear and debated; for example over the ways in which the Iron Age people of Britain and Ireland should be called Celts. In current scholarship, 'Celt' primarily refers to 'speakers of Celtic languages' rather than to a single ethnic group. (en)
  • Celta es el término utilizado por lingüistas e historiadores para referirse, en un sentido amplio, al pueblo o conjunto de pueblos de la Edad de Hierro que hablaban lenguas celtas, una de las ramas de las lenguas indoeuropeas.​ En este sentido, el término no es por lo tanto étnico ni arqueológico, pues muchos de los pueblos que hablaron lenguas célticas, caso de los Goidelos de Irlanda, nunca llegaron a participar de las corrientes culturales materiales de Hallstatt o La Tène.​ Los griegos los llamaron keltoi o gente oculta, que proviene del griego Hecateo de Mileto del 517 a. C. (es)
  • Zelta (latinez, celtae; , Κέλτoι), hitza, hizkuntza zeltaren bat hitz egiten zuten Europako antzinako herrietako edozein deskribatzeko erabiltzen da. Beren buruari galiain, hau da, «galiar» deitzen zioten. Bestalde, zelten lurraldeari edo nazioari Keltia deitzen diote askok, eta hortik dator keltiar gentilizioa, zeltaren sinonimotzat erabilia. Zeltiar, berriz, gaizki sortutako jentilizioa da (*egipziar, *marrokiar eta beste hainbat bezala). Izan ere, ez dago Zeltia izena duen luralderik. (eu)
  • Les Celtes ont constitué lors de la protohistoire européenne un groupe de populations indo-européennes parlant des langues celtiques et présentant une certaine unité culturelle, bien que les interactions culturelles de l'Europe celtique ancienne demeurent incertaines et controversées. Par ailleurs, la connaissance du processus de diffusion territoriale des anciennes populations celtiques reste à améliorer, en particulier quant à celles des Îles Britanniques et de la péninsule Ibérique. (fr)
  • I Celti furono un insieme di popoli indoeuropei che, nel periodo di massimo splendore (V-III secolo a.C.), erano stanziati in un'ampia area dell'Europa, dalle Isole britanniche fino al bacino del Danubio, oltre ad alcuni insediamenti isolati più a sud, frutto dell'espansione verso le penisole iberica, italica e anatolica. Uniti dalle origini etniche e culturali, dalla condivisione di uno stesso fondo linguistico indoeuropeo e da una medesima visione religiosa, rimasero sempre politicamente frazionati; tra i vari gruppi di popolazioni celtiche si distinguono i Britanni, i Galli, i Pannoni, i Celtiberi e i Galati, stanziati rispettivamente nelle Isole britanniche, nelle Gallie, in Pannonia, in Iberia e in Anatolia. (it)
  • Celtowie (Galowie, Galatowie) – grupa ludów indoeuropejskich wydzielona na podstawie kryteriów językowych. Za kolebkę przyszłych Celtów uważa się region kurhanów w południowych Niemczech, między Lasem Czeskim i Renem, zasiedlony w połowie II tysiąclecia p.n.e. przez tzw. , mających za sąsiadów . W latach między 1800 a 1600 p.n.e. strefa kurhanów rozciąga się ku zachodowi, za Ren, obejmując Franche-Comte, Burgundię, Alzację i Lotaryngię. W odkrytych na tych terenach kurhanowych grobach znaleziono wyposażenie grobowe świadczące o wojowniczości zmarłych. Ta kultura archeologiczna epoki brązu była spokrewniona z kulturami środkowej Europy. Około 1000 r. p.n.e. nastąpiła w tej części Europy zmiana obrządku pogrzebowego: zrezygnowano z usypywania kurhanów, pochówek szkieletowy zastąpił wcześniej (pl)
  • De Kelten waren volkeren en stammen die gedurende het millennium voor het begin van de jaartelling en de eeuwen daarna een Keltische taal spraken. Het is dus primair een linguïstisch begrip. Een Kelt was en is een spreker van een Keltische taal. Kenmerkende elkaar opvolgende Keltische culturen zijn de Hallstatt-cultuur, de La Tène-periode gevolgd door de Gallo-Romeinse periode en ten slotte de periode van de Keltische naties tot op heden, zoals aangegeven op het kaartje hiernaast. Kelten dreven handel met Romeinen. (nl)
  • Celtas é a designação dada a um conjunto de povos (um etnónimo), organizados em múltiplas tribos e pertencentes à família linguística indo-europeia que se espalhou pela maior parte do Oeste da Europa a partir do II milénio a.C..A primeira referência literária aos celtas (Κελτοί) foi feita pelo historiador grego Hecateu de Mileto no século VI a.C.. Boa parte da população da Europa ocidental pertencia às etnias celtas até a conquista daqueles territórios pelo Império Romano; organizavam-se em tribos, que ocupavam o território desde a Península Ibérica até a Anatólia. A maioria dos povos celtas foi conquistada, e mais tarde integrada, pelos Romanos, embora o modo de vida celta tenha, sob muitas formas e com muitas alterações resultantes da aculturação devida aos invasores e à posterior cristi (pt)
  • 凯尔特人(英語:Celt,/kɛlts, sɛlts/),或譯為塞尔特人、居尔特人、蓋尔特人、克尔特人等。是公元前2000年活动在西欧的一些有着共同的文化和语言(凯尔特语)特质的有亲缘关系的民族的统称,血缘上属于地中海人种的一支。 今天凯尔特人主要指海岛凯尔特人,即不列颠群岛西北部分和法国布列塔尼地区在语言和文化上与古代大陆凯尔特人存在共同点的族群,比如苏格兰人、爱尔兰人、威尔士人和曼岛人。这些族群属于海岛凯尔特语支,在古代并不被其他民族定义为是凯尔特人,而被称作是布立吞人。人们认为,欧洲大陆上的凯尔特部落和民族(如贝尔盖人和高卢人)曾迁入不列颠和爱尔兰,对这些族群的形成有重要影响。 早期的苏格兰人很可能也是说凯尔特语的,但是随着历史上苏格兰地区多次遭到来自于不列颠岛南部的盎格鲁-撒克逊人,以及来自北方海上的维京人、诺曼人的入侵,再加上英格兰在经济上的强烈影响,苏格兰人逐渐被这些日耳曼入侵者(英格兰人、維京人及诺曼人都属于日耳曼人)所同化,最终丧失了本民族的凯尔特语言文化,成为了一个以英语为母语的民族。尽管如此,在当今的苏格兰地区,凯尔特语言文化的残留仍然处处可见。 (zh)
rdfs:label
  • Celts (en)
  • قلط (ar)
  • Celtes (ca)
  • Keltové (cs)
  • Kelten (de)
  • Κελτικός πολιτισμός (el)
  • Keltoj (eo)
  • Zelta (eu)
  • Celta (es)
  • Na Ceiltigh (ga)
  • Kelt (in)
  • Celtes (fr)
  • Celti (it)
  • 켈트족 (ko)
  • Kelten (nl)
  • ケルト人 (ja)
  • Celtowie (pl)
  • Кельты (ru)
  • Celtas (pt)
  • Kelter (sv)
  • Кельти (uk)
  • 凯尔特人 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:region of
is dbo:related of
is dbo:team of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:builder of
is dbp:combatant of
is dbp:cultures of
is dbp:ethnicity of
is dbp:genre of
is dbp:mainInterests of
is dbp:name of
is dbp:origin of
is dbp:origins of
is dbp:region of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:subject of
is dbp:teamName of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License