About: World War I

An Entity of Type: societal event, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

World War I or the First World War, often abbreviated as WWI or WW1, and referred to by some Anglophone authors as the "Great War" or the "War to End All Wars", was a global conflict which lasted from 1914 to 1918, and is considered one of the deadliest conflicts in history. Belligerents included much of Europe, the Russian Empire, the United States, and the Ottoman Empire, with fighting occurring throughout Europe, the Middle East, Africa, the Pacific, and parts of Asia. An estimated 9 million soldiers were killed in combat, plus another 23 million wounded, while 5 million civilians died as a result of military action, hunger, and disease. Millions more died in genocides within the Ottoman Empire and in the 1918 influenza pandemic, which was exacerbated by the movement of combatants durin

Property Value
dbo:abstract
  • La Primera Guerra mundial o la Gran Guerra fou un conflicte bèl·lic que va tenir lloc a Europa i al Pròxim Orient entre 1914 i 1918. La política exterior cada vegada més agressiva d'Àustria-Hongria, Rússia i especialment Alemanya va originar el conflicte. El detonant de l'esclat de la guerra fou l'assassinat, el 28 de juny de 1914 a Sarajevo (Bòsnia), de l'hereu al tron dels Habsburg, Francesc Ferran d'Àustria. Després de la declaració de guerra d'Àustria a Sèrbia el 28 de juliol, la majoria d'estats europeus es van veure implicats en el conflicte. Rússia es va mobilitzar en suport de Sèrbia els dies 29 i 30 de juliol. Alemanya va declarar la guerra a Rússia el 1r d'agost i a França el 3 d'agost. Dels 32 països bel·ligerants, els principals estats involucrats van ser, d'una banda, els anomenats «aliats»: França, l'Imperi britànic, Sèrbia, l'Imperi Rus, els Estats Units i el Regne d'Itàlia, i de l'altra les «potències centrals»: l'Imperi alemany, l'Imperi Austrohongarès, l'Imperi turc i Bulgària. L'Estat Espanyol va romandre neutral durant tota la guerra. Finalitzà amb la signatura de l'armistici de Compiègne l'11 de novembre de 1918, que establia la derrota de les potències centrals, provocada més per un desgast que impossibilitava la continuació de l'esforç militar que no pas per cap derrota militar. En aquest sentit, i amb la decisió dels dos bàndols de no arribar a un status quo després dels primers mesos de guerra, amb l'estil de guerra de desgast i guerra total, la I Guerra mundial representa un canvi radical respecte als conflictes del segle xix. Durant tota la guerra ambdós bàndols van haver d'anar adaptant-se a noves situacions estratègiques, per a les quals no estaven preparats. Hi respongueren amb una escalada militar sense precedents en la història europea que causà un total de nou milions de morts. La guerra va donar lloc a una profunda reestructuració de la geografia europea: quatre grans imperis, l'austrohongarès, l'alemany, l'otomà i el rus, van deixar d'existir, i van aparèixer els nous estats de Txecoslovàquia, Iugoslàvia, Hongria, Estònia, Letònia, Lituània, Finlàndia i Polònia. Alemanya, a més, perdé les colònies d'ultramar. (ca)
  • První světová válka (před rokem 1939 známá jako Velká válka nebo světová válka) byl globální válečný konflikt probíhající od 28. července 1914 do 11. listopadu 1918. První světová válka zasáhla Evropu, Afriku a Asii a bojovalo se i na světových oceánech. Formální příčinou války byl úspěšný atentát na následníka rakousko-uherského trůnu arcivévodu Františka Ferdinanda d'Este v Sarajevu dne 28. června 1914. Měsíc poté, 28. července 1914, vyhlásilo Rakousko-Uhersko odvetou válku Srbsku. Na základě předchozích aliančních smluv následovala řetězová reakce ostatních států a během zhruba čtyř týdnů se ve válečném konfliktu ocitla většina Evropy. Ve válce se střetly dvě znepřátelené koalice: Trojdohoda (dále jen „Dohoda“) a Ústřední mocnosti. Dohodovými mocnostmi byly při vypuknutí války Francie, carské Rusko a Spojené království (resp. celé Britské impérium) stojící na straně napadeného Srbska a Belgie, jejíž neutralitu na počátku války nerespektovalo během útoku na západě Německo. K Dohodě se postupně připojovaly další státy: v roce 1914 Japonsko, v roce 1915 Itálie, v roce 1916 Rumunsko a Portugalsko a v roce 1917 Spojené státy americké a Řecko. K Ústředním mocnostem Německu a Rakousko-Uhersku se v roce 1914 přidala Osmanská říše a v roce 1915 také Bulharsko. Na konci války zůstaly v Evropě neutrální pouze Španělsko, Švýcarsko, Nizozemsko, Lichtenštejnsko a státy Skandinávie. Boje první světové války probíhaly v Evropě i mimo ni na vícero frontách. Jako rozhodující bojiště se ukázala západní fronta, kde se na belgickém a francouzském území střetla německá armáda s Francouzi a Angličany od roku 1917 podporovanými také Američany. Dlouhé a nerozhodné boje zde do značné míry probíhaly v zákopech, a proto se hovoří o zákopové a opotřebovávací válce. Na západní frontě došlo i k nejdelším a nejkrvavějším bitvám celé války, u Verdunu a na Sommě. Vedle západní fronty se v Evropě bojovalo také na východní, srbské, italské a soluňské frontě. V bojích se octla i koloniální území zapojených států v Africe a Asii a po vstupu Osmanské říše do války se nové fronty otevřely rovněž na Kavkaze, v Persii, v Mezopotámii nebo . V letech 1914 až 1918 bylo mobilizováno přes 60 milionů vojáků, z nichž 9,5 milionu během konfliktu padlo. Miliony civilistů navíc zemřely přímo v důsledku vojenských operací, při masakrech, pogromech, při genocidě Arménů nebo kvůli hladu a vyčerpání, rozšířeným nemocem a při pandemii španělské chřipky. Za konec světové války se pokládá, a ve světě v rámci Dne válečných veteránů oslavuje, 11. listopad 1918, kdy od 11 hodin zavládlo na všech frontách příměří (11. 11. v 11 hodin), podepsané téhož dne v 5.30 hodin ráno německou generalitou ve štábním vagóně vrchního velitele dohodových vojsk, francouzského maršála Ferdinanda Foche v Compiègne. Formálním zakončením války byla pařížská mírová konference konaná v roce 1919, na které byly s poraženými státy Ústředních mocností uzavřeny pařížské předměstské smlouvy. První světová válka představuje historický zlom v oblasti politické, kulturní i ekonomické. V důsledku války došlo ve světě k sérii revolucí a povstání a k zániku ruské, rakousko-uherské, osmanské i německé říše. Versailleská smlouva nadiktovaná Německu vítěznými státy Dohody během konference v Paříži však předznamenala další světový konflikt, který vypukl po dvaceti letech. (cs)
  • اَلْحَرْبُ الْعَالَمِيَّةُ الْأُولَى، عُرفَتْ حينئذٍ بالْحَرِبِ الْعُظْمَى، هي حرب عالمية نشبت بدايةً في أوروبا من 28 يوليو 1914 وانتهت في 11 نوفمبر 1918. وُصِفتْ وقت حدوثها بـ«الحرب التي ستنهي كل الحروب». جُمِعَ لها أكثر من سبعين مليون فرد عسكري، 60 مليون منهم أوربِّيين، للمشاركة في واحدة من أكبر الحروب في التاريخ. لقي أكثر من تسعة ملايين مقاتل وسبعة ملايين مدني مصرعهم نتيجة الحرب، وتعتبر أيضًا عاملا مساهما في عدد من جرائم الإبادة الجماعية والإنفلونزا الإسبانية عام 1918، والتي تسببت في ما بين 50 و100 مليون حالة وفاة في جميع أنحاء العالم. تفاقم معدل الخسائر العسكرية بسبب التطور التقني والصناعي للمتحاربين، والركود التكتيكي الناجم عن حرب الخنادق القاسية. تعد هذه الحرب أحد أعنف الصراعات في التاريخ، وتسببت في التمهيد لتغييرات سياسية كبيرة تضمنت ثورات 1917–1923 في العديد من الدول المشتركة. ساهمت الصراعات غير المحلولة في نهاية النزاع في بداية الحرب العالمية الثانية بعد عشرين سنة. جمعت الحرب جميع القوى العظمى الاقتصادية في تحالفين متعارضين: قوات الحلفاء (الوفاق الثلاثي وهم المملكة المتحدة لبريطانيا العظمى وإيرلندا والجمهورية الفرنسية الثالثة والإمبراطورية الروسية) ضد دول المركز (الإمبراطورية الألمانية والإمبراطورية النمساوية المجرية والدولة العثمانية ومملكة بلغاريا). مع أن إيطاليا كانت من ضمن الحلف الثلاثي مع الإمبراطورية الألمانية والإمبراطورية النمساوية المجرية إلا أنها لم تنضم معهما في حلف دول المركز بسبب خرق الإمبراطورية النمساوية المجرية لشروط الحلف الثلاثي. تم إعادة تنظيم هذه التحالفات وتوسيعها مع دخول المزيد من الدول إلى الحرب: إيطاليا واليابان والولايات المتحدة انضموا إلى الحلفاء بينما انضمت الدولة العثمانية ومملكة بلغاريا لدول المركز. بين عامي 1908 و1914، كانت منطقة البلقان قد زُعزِع استقرارها بسبب مزيج من الدولة العثمانية الضعيفة وحروب البلقان 1912-1913 والأهداف الروسية والنمساوية المجرية المتنافسة. وفي يوم 28 يونيو 1914، قام القومي الصرب البوسني اليوغوسلافي غافريلو برينسيب باغتيال ولي عهد النمسا الأرشيدوق فرانتس فرديناند مع زوجته في سراييفو، ما أدى إلى نشوب أزمة يوليو. وفي 23 يوليو، أصدرت النمسا-المجر إنذارا نهائيا إلى صربيا. وسرعان ما استقطبت التحالفات المتشابكة جميع القوى الأوروبية الرئيسية مع الإمبراطوريات الاستعمارية الخاصة بها، وانتشر الصراع بسرعة في جميع أنحاء العالم. أصدرت الحكومة الروسية في 25 يوليو أوامر «لفترة التحضير للحرب». وبعد قصف النمسا-المجر للعاصمة الصربية بلغراد يوم 28، تمت الموافقة على التعبئة الجزئية من المناطق العسكرية الأقرب إلى النمسا، بما في ذلك كييف وكازان وأوديسا وموسكو. تم الإعلان عن تعبئة روسية عامة مساء 30 يوليو. وفي 31، فعلت النمسا-المجر وألمانيا الشيء نفسه، في حين طلبت ألمانيا من روسيا تسريح في غضون 12 ساعة. عندما فشلت روسيا في الامتثال، أعلنت ألمانيا الحرب في 1 أغسطس، وتبعتها النمسا-المجر في يوم 6. أمرت فرنسا بالتعبئة الكاملة لدعم روسيا في 2 أغسطس. الدخول الفرنسي في الحرب جاء رغبةً في استعادة مقاطعتي الألزاس واللورين التي تنازلت عنها بعد الحرب الفرنسية-البروسية 1870-1871، والقلق من قوة ألمانيا المتزايدة والالتزامات العسكرية المتفق عليها مع روسيا. كانت الاستراتيجية الألمانية للحرب على جبهتين ضد فرنسا وروسيا هي تركيز الجزء الأكبر من جيشها في الغرب على هزيمة فرنسا في غضون أربعة أسابيع، ثم تحويل القوات إلى الشرق قبل أن تتمكن روسيا من التعبئة بالكامل؛ هذه ستعرف لاحقاً بخطة شليفن. في 2 أغسطس، طالبت ألمانيا بالمرور الحر عبر بلجيكا، وهو عنصر أساسي في تحقيق انتصار سريع على فرنسا. عندما تم رفض ذلك، دخلت القوات الألمانية بلجيكا في وقت مبكر من صباح 3 أغسطس وأعلنت الحرب على فرنسا في نفس اليوم. استخدمت الحكومة البلجيكية معاهدة لندن (1839) وامتثالاً لالتزاماتها بموجب المعاهدة، أعلنت بريطانيا الحرب على ألمانيا في 4 أغسطس. وفي 12 أغسطس، أعلنت بريطانيا وفرنسا الحرب على النمسا-المجر. وفي 23، انضمت الإمبراطورية اليابانية إلى قوات الحلفاء، واغتنمت الفرصة لتوسيع دائرة نفوذها من خلال الاستيلاء على الممتلكات الألمانية في الصين ومنطقة المحيط الهادئ. في 24 أغسطس، حققت صربيا انتصار كبير على النمسا-المجر في معركة سير. توقف التقدم الألماني إلى فرنسا في معركة مارن وبحلول نهاية عام 1914، استقرت الجبهة الغربية على معركة استنزاف تميزت بسلسلة طويلة من خطوط الخنادق التي تغيرت قليلاً حتى عام 1917. على الجبهة الشرقية، دخل جيشان روسيان شرق بروسيا في 17 أغسطس، امتثالا لاتفاقهما مع فرنسا عام 1912 لمهاجمة ألمانيا خلال 15 يومًا من التعبئة. أجبر الألمان على تحويل قوات من الغرب، لكنهم نجحوا في صد هذا الغزو بانتصارات في تانينبرغ وبحيرات ماسوريان. ومع ذلك احتل الروس مقاطعة غاليسيا الشرقية في النمسا والمجر. في نوفمبر 1914، انضمت الدولة العثمانية إلى دول المركز، وفتحت جبهات في القوقاز وبلاد الرافدين وشبه جزيرة سيناء. في عام 1915، انضمت إيطاليا إلى دول الحلفاء وانضمت بلغاريا إلى دول المركز. انضمت رومانيا إلى قوات الحلفاء في عام 1916. وبعد غرق سبع سفن تجارية أمريكية بواسطة غواصات ألمانية، والكشف عن أن الألمان كانوا يحاولون تحريض المكسيك على شن حرب على الولايات المتحدة، أعلنت الولايات المتحدة الحرب على ألمانيا في 6 أبريل 1917. انهارت المقاومة العسكرية الروسية، مما سمح بنقل أعداد كبيرة من القوات الألمانية إلى الجبهة الغربية. وفي أبريل 1918 وقعت روسيا على معاهدة برست ليتوفسك مع القوى المركزية لتخرج من الحرب. أنهت ثورة فبراير 1917 في روسيا الحكم الاستبدادي القيصري وجاءت بالحكومة المؤقتة، لكن استمرار السخط الشعبي على ثمن الحرب أدى إلى ثورة أكتوبر وإنشاء الجمهورية السوفياتية الاشتراكية. كان الهجوم الألماني في مارس 1918 ناجحًا في البداية ولكن الحلفاء احتشدوا ودفعوهم مرة أخرى إلى التراجع في هجوم المائة يوم؛ في 28 سبتمبر، طلب قادة الجيش الألماني الهدنة. في 4 نوفمبر 1918 وافقت الإمبراطورية النمساوية المجرية على هدنة فيلا غوستي. ومع حدوث ثورة في الداخل وعدم رغبة الجيش في الاستمرار بالقتال، تخلى القيصر فيلهلم عن العرش الألماني في 9 نوفمبر، كما وقعت ألمانيا أيضًا هدنة في 11 نوفمبر 1918، والتي عرفت فيما بعد بهدنة كومبين الأولى. نتيجة للحرب استبدلت الإمبراطوريات الروسية والألمانية والنمساوية المجرية والعثمانية بدول جديدة قائمة على القوميات. فرضت القوى الأربع بريطانيا وفرنسا والولايات المتحدة وإيطاليا شروطها في سلسلة من المعاهدات المتفق عليها في مؤتمر باريس للسلام عام 1919. كان الهدف من تشكيل عصبة الأمم هو منع حرب عالمية أخرى، ولكن لأسباب مختلفة فشلت في القيام بذلك. الشروط القاسية التي فرضتها معاهدة فرساي على ألمانيا ساهمت في صعود الحزب النازي ونشوب الحرب العالمية الثانية. غيرت الحرب العظمى أجزاء كبيرة من أوروبا والشرق الأوسط بطرق لها تبعات باقية إلى اليوم. (ar)
  • Ο Α΄ Παγκόσμιος Πόλεμος, επίσης γνωστός ως Α' ΠΠ, ο Πρώτος Παγκόσμιος Πόλεμος ή ο Μεγάλος Πόλεμος (αγγλ. the Great War, γαλλ. Grande Guerre), όπως λεγόταν πριν το ξέσπασμα του Δεύτερου Πολέμου, ήταν η πρώτη γενικευμένη παγκόσμια σύγκρουση του 20ου αιώνα που διήρκεσε από τις 28 Ιουλίου 1914 ως τις 11 Νοεμβρίου 1918. Στην ουσία ήταν μία μεγάλη ενδοευρωπαϊκή διένεξη με τα κύρια μέτωπα στη Γηραιά Ήπειρο, η επέκτασή της ωστόσο και στην περιφέρεια, με ενεργό συμμετοχή αποικιακών στρατευμάτων και με την εμπλοκή ακόμα και των ΗΠΑ, της προσέδωσαν τελικά την έννοια του παγκοσμίου πολέμου. Μια από τις πιο πολύνεκρες συρράξεις στην ιστορία, υπολογίζεται ότι περίπου 10 εκατομμύρια άνθρωποι έχασαν τη ζωή τους στη μάχη, ενώ άλλα 10 εκατομμύρια άμαχοι πολίτες πέθαναν από την κατοχή, τους βομβαρδισμούς, την πείνα, τις κακουχίες και τις ασθένειες. Οι ακρότητες και οι γενοκτονίες που τελέστηκαν από τους Οθωμανούς και η Ισπανική γρίπη του 1918 που μεταδόθηκε κατά τις μετακινήσεις των μαχόμενων, προκάλεσαν πολλά επιπλέον εκατομμύρια θανάτους παγκοσμίως. Το 1914, οι Μεγάλες Δυνάμεις ήταν χωρισμένες σε δύο αντιμαχόμενες συμμαχίες, τις Ενωμένες Δυνάμεις, καλούμενες και Δυνάμεις της Αντάντ που αποτελούνταν από τη Μεγάλη Βρετανία, τη Γαλλία και τη Ρωσία, και τις Κεντρικές Δυνάμεις καλούμενες και Τριπλή Συμμαχία που αποτελούνταν από τη Γερμανία, την Αυστροουγγαρία και την Ιταλία. Οι εντάσεις στα Βαλκάνια κορυφώθηκαν στις 28 Ιουνίου του 1914 μετά τη δολοφονία του αρχιδούκα Φραγκίσκου-Φερδινάνδου (Φραντς Φέρντιναντ), του Αυστροουγγρικού κληρονόμου, από τον Σερβοβόσνιο Γκαβρίλο Πρίντσιπ. Η Αυστροουγγαρία κατηγόρησε τη Σερβία και οι αλληλένδετες συμμαχίες ενέπλεξαν τις δυνάμεις σε μια σειρά από διπλωματικές ανταλλαγές, γνωστές και ως "Κρίση του Ιουλίου". Στις 28 Ιουλίου, η Αυστροουγγαρία κήρυξε τον πόλεμο στη Σερβία. Η Ρωσία υπερασπίστηκε τη Σερβία και στις 4 Αυγούστου, η σύγκρουση είχε επεκταθεί για να συμπεριλάβει τη Γερμανία, τη Γαλλία και τη Βρετανία, μαζί με τις αντίστοιχες αποικιακές αυτοκρατορίες τους. Τον Νοέμβριο, η Οθωμανική Αυτοκρατορία, η Γερμανία και η Αυστρία σχημάτισαν τις Κεντρικές δυνάμεις, ενώ τον Απρίλιο του 1915 η Ιταλία προσχώρησε στις Συμμαχικές Δυνάμεις της Βρετανίας, της Γαλλίας, της Ρωσίας και της Σερβίας. Αντιμετωπίζοντας έναν πόλεμο σε δύο μέτωπα, η γερμανική στρατηγική το 1914 βασίστηκε σε ένα θεωρητικό σενάριο που είχε εκπονήσει ο κόμης Άλφρεντ φον Σλίφεν το 1905, όπου ο γερμανικός στρατός θα νικούσε αρχικά τη Γαλλία στα δυτικά και έπειτα θα μετατόπιζε τις δυνάμεις του προς την ανατολή για να χτυπήσει τη Ρωσία, ένα σχέδιο που όμως είχε ήδη ξεπεραστεί. Το σχέδιο απέτυχε όταν η προέλασή τους στη Γαλλία σταμάτησε στον ποταμό Μάρνη. Μέχρι το τέλος του 1914, οι δύο πλευρές αντιμετώπιζαν η μία την άλλη κατά μήκος του Δυτικού Μετώπου, μια συνεχόμενη σειρά χαρακωμάτων που εκτεινόταν από τη Μάγχη έως την Ελβετία, έχοντας αλλάξει ελάχιστα έως το 1917. Αντίθετα, το Ανατολικό Μέτωπο ήταν πολύ πιο ρευστό, με την Αυστροουγγαρία και τη Ρωσία να κερδίζουν και στη συνέχεια να χάνουν μεγάλες εκτάσεις εδάφους. Άλλα σημαντικά θέατρα πολέμου περιλάμβαναν τη Μέση Ανατολή, το Μέτωπο των Άλπεων και τα Βαλκάνια, φέρνοντας τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Ελλάδα στον Πόλεμο. Οι ελλείψεις που προκλήθηκαν από το ναυτικό αποκλεισμό των Συμμάχων οδήγησαν τη Γερμανία στο να ξεκινήσει έναν ανελέητο υποβρυχιακό πόλεμο στις αρχές του 1917, φέρνοντας τις προηγουμένως ουδέτερες ΗΠΑ στον πόλεμο, στις 6 Απριλίου 1917. Στη Ρωσία, οι Μπολσεβίκοι κατέλαβαν την εξουσία στην Οκτωβριανή Επανάσταση του 1917 και έκαναν ειρήνη με τη Συνθήκη του Μπρεστ-Λιτόφσκ στις 3 Μαρτίου του 1918, απελευθερώνοντας μεγάλο αριθμό γερμανικών στρατευμάτων και προσδίδοντας πάνω από 150.000 τετραγωνικά χιλιόμετρα έκτασης της πρώην Ρωσικής Αυτοκρατορίας στη Γερμανική και Αυστροουγγρική Αυτοκρατορία. Με τη νίκη τους στο Δυτικό Μέτωπο, το Γερμανικό Γενικό Επιτελείο ήλπιζε να κερδίσει μια αποφασιστική νίκη προτού οι αμερικανικές ενισχύσεις μπορούσαν να επηρεάσουν το πόλεμο και έτσι ξεκίνησε η εαρινή γερμανική επίθεση με το κωδικό όνομα "Μιχαήλ" στις 21 Μαρτίου του 1918. Παρά την αρχική τους επιτυχία, σύντομα η προέλαση σταμάτησε κοντά στο παλιό πεδίο μάχης του Σομμ, ανατολικά της Αμιένης, όπου οι Σύμμαχοι κατάφεραν να συγκρατήσουν τους Γερμανούς. Στις 8 Αυγούστου, οι Σύμμαχοι ξεκίνησαν μια σειρά μαζικών επιθέσεων, γνωστή και ως Επίθεση των Εκατό Ημερών, και παρόλο που ο γερμανικός στρατός συνέχισε να πολεμά σκληρά, δεν μπορούσε πλέον να σταματήσει την προέλασή τους. Οι Κεντρικές Δυνάμεις άρχισαν να καταρρέουν. Η Βουλγαρία υπέγραψε ανακωχή στις 29 Σεπτεμβρίου, ακολουθούμενη από τους Οθωμανούς στις 31 Οκτωβρίου και στη συνέχεια την Αυστροουγγαρία στις 3 Νοεμβρίου. Η Γερμανία βρέθηκε απομονωμένη, αντιμέτωπη με την εσωτερική επανάσταση που είχε ξεσπάσει και έναν στρατό στα πρόθυρα της ανταρσίας. Ο Κάιζερ Βίλχελμ παραιτήθηκε από το θρόνο στις 9 Νοεμβρίου και η νέα γερμανική κυβέρνηση υπέγραψε την ανακωχή της 11ης Νοεμβρίου 1918, φέρνοντας το τέλος των μαχών. Η Σύνοδος της Ειρήνης του Παρισιού το 1919 επέβαλε διάφορες διευθετήσεις στις ηττημένες δυνάμεις, με πιο γνωστή αυτή της Συνθήκης των Βερσαλλιών που αφορούσε τη Γερμανία. Άλλες ήταν η Συνθήκη του Σεν Ζερμέν για την Αυστρία, η Συνθήκη του Νεϊγύ για τη Βουλγαρία, η Συνθήκη του Τριανόν για την Ουγγαρία και η Συνθήκη των Σεβρών για την Τουρκία και την Ελλάδα. Η διάλυση της Ρωσικής, της Γερμανικής, της Οθωμανικής και της Αυστροουγγρικής αυτοκρατορίας οδήγησε σε πολυάριθμες εξεγέρσεις και στη δημιουργία ανεξάρτητων κρατών, συμπεριλαμβανομένων της Πολωνίας, της Τσεχοσλοβακίας και της Γιουγκοσλαβίας. Για λόγους που ακόμα συζητούνται, η αποτυχία διαχείρισης της αστάθειας που προέκυψε από αυτή την αναταραχή κατά τη διάρκεια της περιόδου του Μεσοπολέμου έληξε με το ξέσπασμα του Β' Παγκοσμίου Πολέμου το 1939. Σε αρχική φάση, δημιουργήθηκε η Κοινωνία των Εθνών. (el)
  • La Unua Mondmilito (1914–1918) estis la unua milito, en kiu implikiĝis nacioj, kiuj etendiĝis trans pli ol duono de la terglobo, tial mondmilito. La milito estis inter la Aliancanoj (ĉefe Britio, Francio, Italio, Rusio kaj Usono), kies bazo estis la Triopa Entento, kaj la Centraj Potencoj, ankaŭ misnomataj Centraj Imperioj (Germanio, Aŭstrio-Hungario, la Otomana Imperio kaj Bulgario). Oni kutime nomis ĝin La Granda Milito (aŭ iafoje en la angla La milito por fini ĉiujn militojn), ĝis la komenco de la Dua mondmilito, kvankam la esprimo mondmilito estis lanĉita jam en 1920. Iuj kleruloj rigardas la unuan mondmiliton kiel la unuan fazon de (nova) 30-jara milito, kiu daŭris de 1914 ĝis 1945. (eo)
  • Der Erste Weltkrieg wurde von 1914 bis 1918 in Europa, in Vorderasien, in Afrika, Ostasien und auf den Ozeanen geführt. Etwa 17 Millionen Menschen verloren durch ihn ihr Leben. Er begann am 28. Juli 1914 mit der Kriegserklärung Österreich-Ungarns an Serbien, der das Attentat von Sarajevo vom 28. Juni 1914 und die dadurch ausgelöste Julikrise vorausgegangen waren. Der bewaffnete Konflikt endete mit dem Waffenstillstand von Compiègne am 11. November 1918, der gleichbedeutend mit dem Sieg der aus der Triple-Entente hervorgegangenen Kriegskoalition war. Wichtige Kriegsbeteiligte waren das Deutsche Kaiserreich, Österreich-Ungarn, das Osmanische Reich und Bulgarien einerseits sowie Frankreich, Großbritannien und sein Britisches Weltreich, Russland, Serbien, Belgien, Italien, Rumänien, Japan und die USA andererseits. 40 Staaten beteiligten sich am bis dahin umfassendsten Krieg der Geschichte, insgesamt standen annähernd 70 Millionen Menschen unter Waffen. Beim Attentat von Sarajevo wurden der österreichische Thronfolger Erzherzog Franz Ferdinand und seine Gemahlin Sophie Chotek, Herzogin von Hohenberg, von Gavrilo Princip, einem Mitglied der revolutionären Untergrundorganisation Mlada Bosna, ermordet, die in Verbindung mit offiziellen Stellen Serbiens stand oder gebracht wurde. Hauptmotiv war die angestrebte „Befreiung“ Bosnien-Herzegowinas von der österreich-ungarischen Herrschaft mit dem Ziel einer Einigung der Südslawen unter Führung Serbiens. Für ein Vorgehen gegen Serbien suchte Österreich die Rückendeckung des Deutschen Kaiserreichs (Mission Hoyos), da mit einem Eingreifen Russlands als Schutzmacht gerechnet werden musste. Kaiser Wilhelm II. und Reichskanzler Theobald von Bethmann Hollweg sagten Österreich-Ungarn Anfang Juli ihre bedingungslose Unterstützung zu. Mit der Ausstellung dieses sogenannten Blankoschecks begann die Julikrise. Am 23. Juli forderte Österreich-Ungarn ultimativ von Serbien eine gerichtliche Untersuchung gegen die Teilnehmer des Komplotts vom 28. Juni unter Beteiligung von K.-u.-k.-Organen. Dies lehnte die serbische Regierung, bestärkt durch Russlands Zusage militärischer Unterstützung im Konfliktfall, als unannehmbare Beeinträchtigung ihrer Souveränität ab. Russlands vom panslawistischen Motiv mitbestimmte Haltung wurde im Zuge des französischen Staatsbesuches in St. Petersburg (20. bis 23. Juli) wiederum durch Frankreich unterstützt, das in Bekräftigung der Französisch-Russischen Allianz den Russen für den Kriegsfall mit Deutschland Unterstützung garantierte. Am 28. Juli 1914 erklärte Österreich-Ungarn Serbien den Krieg. Die Interessenlagen der Großmächte und die deutschen militärischen Planungen (Schlieffen-Plan) ließen den Lokalkrieg innerhalb weniger Tage zum Kontinentalkrieg unter Beteiligung Russlands (deutsche Kriegserklärung vom 1. August 1914) und Frankreichs (deutsche Kriegserklärung vom 3. August 1914) eskalieren. Die politischen Konsequenzen des Schlieffen-Plans – unter Umgehung des französischen Festungsgürtels zwischen Verdun und Belfort griffen deutsche Truppen Frankreich von Nordosten an und verletzten dabei die Neutralität Belgiens und Luxemburgs – führten zum Kriegseintritt der belgischen Garantiemacht Großbritannien und seiner Dominions (britische Kriegserklärung vom 4. August 1914), was zur Ausweitung zu einem Weltkrieg führte. Der deutsche Vormarsch kam im September an der Marne zum Erliegen, zwischen November 1914 und März 1918 erstarrte die Front im Westen. Da Russland im Osten bis zur Oktoberrevolution 1917 und dem separaten Friedensvertrag von Brest-Litowsk weiter am Krieg teilnahm, befand sich Deutschland für lange Zeit entgegen der Planung im Zweifrontenkrieg. Zu typischen Merkmalen des Kampfgeschehens wurden der Stellungs- und Grabenkrieg sowie Materialschlachten mit hohen Verlusten bei zumeist nur geringfügigen Geländegewinnen. Das betraf etwa die Schlacht um Verdun, die Schlacht an der Somme, elf der zwölf Isonzoschlachten und die vier Flandernschlachten. Als besondere Eskalationsstufen gelten der Gaskrieg, der uneingeschränkte U-Boot-Krieg – der 1917 den Kriegseintritt der USA gegen die Mittelmächte zur Folge hatte – und der in Zusammenhang mit dem Kriegsgeschehen stehende Völkermord an den Armeniern. Russlands Ausscheiden aus dem Kriegsgeschehen nach dem Separatfrieden mit den Bolschewiki ermöglichte zwar die letztlich erfolglose Deutsche Frühjahrsoffensive 1918, aber die Versorgungsmängel infolge der britischen Seeblockade, der Zusammenbruch der Verbündeten und die Entwicklung an der Westfront während der alliierten Hunderttageoffensive führten zur Einschätzung der deutschen Militärführung, dass die deutsche Front unhaltbar geworden sei. Am 29. September 1918 informierte die Oberste Heeresleitung entgegen allen bisherigen Verlautbarungen den Deutschen Kaiser und die Regierung über die aussichtslose militärische Lage des Heeres und forderte durch Erich Ludendorff ultimativ die Aufnahme von Waffenstillstandsverhandlungen. Am 4./5. Oktober 1918 ersuchte Reichskanzler Max von Baden die Alliierten um einen Waffenstillstand. Indem die Seekriegsleitung mit dem Flottenbefehl vom 24. Oktober 1918 im Sinne eines „ehrenvollen Untergangs“ die bisher vermiedene, nahezu aussichtslose Entscheidungsschlacht mit der Grand Fleet suchte, weckte sie den Widerstand von Matrosen, die in wachsender Zahl den Befehl verweigerten und als Folge die Novemberrevolution auslösten. Am 11. November 1918 trat der Waffenstillstand von Compiègne in Kraft. Die Friedensbedingungen wurden in den Jahren 1919 bis 1923 in den Pariser Vorortverträgen geregelt. Von den Verlierermächten konnte lediglich Bulgarien die staatliche Verfasstheit der Vorkriegszeit erhalten, das Osmanische Reich und Österreich-Ungarn zerfielen, in Russland ging das Zarentum unter, in Deutschland das Kaiserreich. Der Erste Weltkrieg war Nährboden für den Erfolg des sowjetischen Leninismus sowie für den Faschismus in Italien und den Nationalsozialismus in Deutschland und wurde zum Vorläufer des Zweiten Weltkriegs, den die Nationalsozialisten explizit als „unerledigte[s] Vermächtnis des Ersten“ sahen. Wegen der Verwerfungen, die der Erste Weltkrieg in allen Lebensbereichen auslöste, und seiner bis in die jüngste Vergangenheit nachwirkenden Folgen gilt er als die „Urkatastrophe des 20. Jahrhunderts“. Er markiert das Ende des Zeitalters des (Hoch-)Imperialismus. Die Frage der Schuld am Ausbruch dieses Krieges wird bis heute kontrovers diskutiert, die entsprechende Fischer-Kontroverse ist inzwischen ihrerseits ein Teil der deutschen Geschichte. Auf kulturellem Gebiet bedeutete der Erste Weltkrieg ebenfalls eine Zäsur. Das vieltausendfache Fronterlebnis in den Schützengräben, das Massensterben und die durch Not bedingten Umwälzungen des Lebensalltags veränderten die Maßstäbe und Perspektiven in den Gesellschaften der beteiligten Staaten. (de)
  • Lehen Mundu Gerra, Gerra Handia edo Guda Nagusia Europan piztu eta gehienbat bertan jazotako mundu gerra bat izan zen, 1914ko uztailaren 28an hasi eta 1918ko azaroaren 11ra arte iraun zuena. Bere garaian, "gerra guztiekin amaituko duen gerra" deitu zioten. Historiako gudarik handienetako bat izan zen, 70 milioi pertsona mobilizatu baitziren militar aritzeko, tartean 60 milioi europar. Estimazioen arabera, bederatzi milioi militar eta zazpi milioi zibil hil ziren gerraren ondorio zuzenez. Horrezaz gainera, hainbat genozidio erraztu zituen, baita 50-100 milioi pertsona hil ere 1918ko gripe pandemiaren hedakuntzan. Galera militarrak asko handitu ziren garapen teknologiko eta industrialaren eta lubaki-gerraren ondorioz. Historiako gatazkarik hilgarrienetako bat izan zen, eta oso eragin politiko garrantzitsuak izan zituen hainbat herrialdetan, 1917–1923ko iraultzak barne. Gerratearen amaieran, gatazka batzuk konpondu gabe geratu ziren, hogei urte geroago Bigarren Mundu Gerraren pizgarri izan zirenak. Euskal Herriari ere sekulako hondamendia eragin zion: Lapurdin, Nafarroa Beherean eta Zuberoan «belaunaldi oso bat desagertu zen». 1914rako Europako potentziak bi koaliziotan banatuta zeuden: Entente Hirukoitza alde batetik, Frantzia, Errusiako Inperioa eta Britainia Handiarekin; Aliantza Hirukoitza bestetik, Alemaniako Inperioa, Austria-Hungaria eta Italiarekin. Bigarren hau "defentsarako" sortua zenez gero, 1914an gerratik kanpo gelditzeko aukera eman zion Italiari: geroago sartu zen, 1915ean, Entente Hirukoitzarekin bat eginda. 1914ko uztailaren 24an, Serbia babesteko helburuz, "gerrarako prestaketa garaia" abiarazi zuen Errusiak eta, lau egun geroago Austria-Hungariak Belgrad bonbardatu zuenean, Austriatik gertuen zeuden barruti militarrak mobilizatu zituen. Uztailaren 30ean, Errusiaren mobilizazio orokorra iragarri zen, eta biharamunean berbera egin zuten Austria-Hungariak eta Alemaniak. Alemaniak Errusiari desmobilizazioa galdatu zion baina, ez zuenez egin, gerra deklaratu zion abuztuaren 1ean; Austria-Hungariak gauza bera egin zuen hilaren 6an, eta Frantziak Errusia babesteko mobilizazio orokorra iragarri zuen abuztuaren 2an. Alemaniak bi fronte zituen, Frantziaren eta Errusiaren aurkakoak. Haren estrategia zen armada guztia mendebaldean biltzea Frantzia lau astean garaitzeko eta, ondoren, ekialderako bidea hartzea, Errusia erabat mobilizatu aurretik; Schlieffen Plana izena eman zitzaion egitasmo horri. 1914 amaieran, ordea, Marneko guduak geldiarazi zuen Alemaniaren aurrerabidea. Hortik aurrera, Mendebaldeko Frontea higadura-gerra batean sartu zen, 1917 arte lubaki lerro luzeetan trabatua. Aldiz, Ekialdeko Frontean gertatu ziren fronte mugimendu handienak. Serbiak 1915ean galdu zuen gerra, eta Errumania, 1916an Aliatuekin bat egin zuena, 1917an izan zen garaitua. Hala ere, botereek ez zuten inongo galera handirik izan 1918 arte. 1917an, Otsaileko Iraultza gertatu zen Errusian, tsarraren autokraziaren ordez, behin-behineko gobernu bat ezarri zuena. Errusia gerratik kanpo gelditu zen, iraultzaileek izenpetutako Brest-Litovskeko Itunaren bitartez. Horren ondorioz, Alemaniak ekialdean zituen tropak mendebaldera lekualdatu zituen, eta 1918ko Udaberriko Ofentsiban erabili. Erasoaldi horrek, baina, huts egin zuen, eta irailaren 28an Alemaniako buruzagi militarrek armistizioa eskatu zuten. Azaroaren 4an, Austria-Hungariak izenpetu zuen. Aldi berean, Gilen II.a Alemaniakoak iraultza zuen bere herrian, eta haren militarrek ez zuten borrokan segitu nahi; hori zela eta, azaroaren 9an uko egin zion koroari eta, bi egun geroago, 1918ko azaroaren 11ko armistizioa izenpetu zuen Alemaniak. Gerraren ondorioz, Errusia, Alemania, Austria-Hungaria eta Otomandar Inperioa nazionalitateetan oinarritutako estatu berritan banatu ziren. Britainia Handia, Frantzia, AEB eta Italiak hainbat baldintza ezarri zituzten 1919ko Parisko Bake Biltzarrean. Beste mundu gerra bat saihesteko, Nazioen Liga sortu zen baina, hainbat arrazoi zirela eta, ez zuen helburu hori lortu. Bigarren Mundu Gerran Alemaniako Langile Alderdi Nazionalsozialistak hartu zuen garrantzia zela eta, askotan Versaillesko Itunak Alemania nola tratatu zuen aipatzen da egun, baina bake horrek Europa eta Ekialde Hurbila ere guztiz eraldatu zituen, gaur egunera arte dirauten duten mugekin, kasu batzuetan. Bestalde, Estatu Batuetako Gerra Zibilean hasitako joeratik, gerraren kontzeptua erabat aldatu zuen: amaitu egin zuen Lehen Mundu Gerra aurretik giza aurrerabideari buruz mekanizazioan jarrita zegoen baikortasun guztia. Mekanizazioak, izan ere, gizatasunaren erabateko galera ekarri zuen, eta egoera lazgarriak. Existentzialismoaren gorakada ekarri zuen, eta auzitan jarri zituen ohiko kristautasunaren interpretazioak, baina baita estatu-nazioen goraldia eta lehia ere. (eu)
  • La Première Guerre mondiale, aussi appelée la Grande Guerre, est un conflit militaire impliquant dans un premier temps les puissances européennes et s'étendant ensuite à plusieurs continents, qui s'est déroulé de 1914 à 1918. D'ailleurs, elle est parfois désignée par le chrononyme guerre de 14-18. Le 28 juin 1914, à Sarajevo, un jeune nationaliste serbe originaire de Bosnie, Gavrilo Princip, assassine le couple héritier du trône austro-hongrois, le prince François-Ferdinand d'Autriche et son épouse la duchesse de Hohenberg. L'Autriche-Hongrie réagit à l'attentat en formulant un ultimatum à l'encontre du royaume de Serbie, en accord avec son allié allemand. L'une des exigences austro-hongroises étant jugée inacceptable par les Serbes, l'Autriche-Hongrie déclare la guerre à la Serbie. Ce qui aurait pu n'être qu'une guerre balkanique de plus, dégénère en guerre mondiale par le jeu des alliances entre les grandes puissances européennes qui sont à la tête d'empires s'étendant sur plusieurs continents. Considérée comme un des événements marquants du XXe siècle, cette guerre met essentiellement aux prises deux grandes alliances : la « Triple-Entente » (ou « Alliés de la Première Guerre mondiale ») et la « Quadruplice » des Empires centraux. La « Triple-Entente » est composée initialement de la France, du Royaume-Uni, de la Russie et de leurs empires. Plusieurs autres États se joignent à cette coalition, dont la Belgique, envahie par l'Allemagne, qui fait appel à la France et au Royaume-Uni, garantes de son indépendance. Le Japon rejoint la coalition en août 1914, l'Italie en avril 1915, la Roumanie en août 1916 et les États-Unis en avril 1917, ainsi que de nombreux autres pays moins puissants. En revanche, la Russie sort du conflit en décembre 1917 lorsque la République russe devient un état bolchevik. Les Empires centraux sont l'Allemagne et l'Autriche-Hongrie, et les colonies qu'elles contrôlent. L'Empire ottoman les rejoint en octobre 1914, suivi un an plus tard du royaume de Bulgarie. Parmi les nations européennes, seuls les Pays-Bas, la Suisse, l'Espagne, le Danemark, la Norvège, la Suède, le Liechtenstein et Monaco demeurent officiellement neutres, bien que certains d'entre eux participent financièrement ou matériellement aux efforts de guerre des protagonistes. Les combats se déroulent sur différents fronts situés principalement en Europe, mais une petite partie de l’Asie, de l'Océanie et de l'Afrique, ainsi que l’Atlantique Nord connaissent également des actions militaires. Le front de l'Ouest est caractérisé par un ensemble de tranchées et de fortifications séparées par une aire surnommée le no man's land. Ces fortifications s'étendent sur plus de 600 kilomètres, et donnent lieu à la « guerre des tranchées ». Sur le front de l'Est, l'étendue des plaines et la faible densité ferroviaire empêchent la stabilisation des champs de bataille, mais le conflit est tout aussi étendu. D’importants combats ont lieu dans les Balkans, au Moyen-Orient et en Italie. Cette guerre est la première où les aéronefs (ballons fixes ou dirigeables puis, de plus en plus, les avions) jouent un rôle tactique important, d'abord pour l'observation et la reconnaissance, puis pour la chasse et le bombardement. Les premiers véhicules blindés motorisés apparaissent alors, essentiellement au sein de la Triple-Entente à la supériorité de laquelle ils contribuent. Elle donne également lieu au premier engagement massif de sous-marins de combat, et à une guerre de course menée contre des flottes commerciales, qui atteint son paroxysme lors de la première bataille de l'Atlantique. Parfois qualifiée de guerre totale, elle atteint une échelle et une intensité inconnues jusqu'alors. Elle implique plus de soldats, provoque plus de morts et cause plus de destructions que toute autre guerre antérieure. Plus de soixante millions de soldats y prennent part. Pendant cette guerre, environ dix millions de civils et de militaires sont morts et environ vingt millions sont blessés. D'autres événements historiques majeurs surviennent pendant ce conflit, comme le génocide arménien (1915-1916), la révolution russe (1917) ou la grippe de 1918, qui augmentent la mortalité et la détresse des populations. Pour toutes ces raisons, cette époque marque profondément ceux qui la vivent. Cette guerre entraîne de nombreux changements géopolitiques et infléchit fortement le cours du XXe siècle. Elle cause l'effondrement ou la fragmentation des empires allemand, austro-hongrois, russe et ottoman. L'Allemagne voit son territoire réduit ainsi que sa puissance économique et militaire amputée lors du traité de Versailles. En conséquence, les frontières européennes et du Proche-Orient sont redessinées. Des monarchies sont remplacées par des États communistes ou par des républiques démocratiques. Pour la première fois, une institution internationale est créée dans le but de régler les différends internationaux : la Société des Nations (SDN). (fr)
  • La Primera Guerra Mundial, anteriormente llamada la Gran Guerra,​ fue un conflicto militar de carácter mundial, aunque centrado en Europa, que empezó el 28 de julio de 1914 y finalizó el 11 de noviembre de 1918, cuando Alemania aceptó las condiciones del armisticio del 11 de noviembre de 1918. Recibió el calificativo de «mundial» porque se vieron involucradas todas las grandes potencias industriales y militares de la época, divididas en dos alianzas.​ Por un lado, la Triple Alianza formada por las Potencias Centrales: el Imperio alemán y Austria-Hungría. Italia, que había sido miembro de la Triple Alianza junto a Alemania y Austria-Hungría, no se unió a las Potencias Centrales, pues Austria, en contra de los términos pactados, fue la nación agresora que desencadenó el conflicto.​ Por otro lado se encontraba la Triple Entente, formada por el Reino Unido, Francia y el Imperio ruso. Ambas alianzas sufrieron cambios y fueron varias las naciones que acabarían ingresando en las filas de uno u otro bando según avanzaba la guerra: Italia, el Imperio del Japón y Estados Unidos se unieron a la Triple Entente, mientras el Imperio otomano y el Reino de Bulgaria se unieron a las Potencias Centrales. Más de 70 millones de militares, de los cuales 60 millones eran europeos, se movilizaron y combatieron en la entonces guerra más grande de la historia.​​ Hasta antes del comienzo de la Segunda Guerra Mundial, esta guerra era llamada «Gran Guerra» o «Guerra Mundial»,​​​ expresión esta última que en Alemania comenzó a utilizarse desde su comienzo (Weltkrieg), aunque solo se generalizó en Francia (Guerre Mondiale) y en el Reino Unido (World War) en la década de 1930, mientras que en Estados Unidos la denominación se impuso a partir de su intervención en 1917,​ ya que allí se la conocía como «Guerra Europea».​ Aunque el imperialismo que venían desarrollando desde hacía décadas las potencias involucradas fue la principal causa subyacente, el detonante del conflicto se produjo el 28 de junio de 1914 en Sarajevo con el asesinato del archiduque Francisco Fernando de Austria,​​ a manos de Gavrilo Princip, un joven nacionalista serbio.​​ Este suceso desató una crisis diplomática cuando Austria-Hungría dio un ultimátum al Reino de Serbia y se invocaron las distintas alianzas internacionales forjadas a lo largo de las décadas anteriores. En pocas semanas, todas las grandes potencias europeas estaban en guerra y el conflicto se extendió a muchas otras áreas geográficas. El 28 de julio, los austrohúngaros iniciaron las hostilidades con el intento de invasión de Serbia.​​ Mientras Rusia se movilizaba, Alemania invadió Bélgica, que se había declarado neutral, y Luxemburgo en su camino a Francia. La violación de la soberanía belga llevó al Reino Unido a declarar la guerra a Alemania. Los alemanes fueron detenidos por los franceses a pocos kilómetros de París, y se inició una guerra de desgaste donde las líneas de trincheras apenas sufrirían variación alguna hasta 1917. Este frente es conocido como frente occidental. En el frente oriental, el ejército ruso logró algunas victorias frente a los austrohúngaros, pero fueron detenidos por los alemanes en su intento de invadir Prusia Oriental. En noviembre de 1914, el Imperio otomano entró en la guerra, lo que significó la apertura de distintos frentes en el Cáucaso, Mesopotamia y el Sinaí. Italia y Bulgaria se unieron a la guerra en 1915, Rumanía en 1916 y los Estados Unidos en 1917. Tras años de relativo estancamiento, la guerra empezó su desenlace en marzo de 1917 con la caída del gobierno ruso tras la Revolución de Febrero y la firma de un acuerdo de paz entre la Rusia revolucionaria y las Potencias Centrales después de la Revolución de Octubre, en marzo de 1918. El 3 de noviembre de 1918, el Imperio austrohúngaro firmó un armisticio. Tras una gran ofensiva alemana a principios de 1918 a lo largo de todo el frente occidental, los Aliados hicieron retroceder a los alemanes en una serie de exitosas ofensivas. Alemania, en plena revolución, solicitó un armisticio el 11 de noviembre de 1918, poniendo fin a la guerra con la victoria aliada. Tras el fin de la guerra, cuatro grandes imperios dejaron de existir: el alemán, el ruso, el austrohúngaro y el otomano. Los Estados sucesores de los dos primeros perdieron una parte importante de sus antiguos territorios, mientras que los dos últimos se desmantelaron. El mapa de Europa y sus fronteras cambiaron por completo y varias naciones se independizaron o se crearon. Al calor de la Primera Guerra Mundial se fraguó la revolución rusa, que concluyó con la creación del primer Estado en la historia autodenominado socialista: la Unión Soviética. Tras seis meses de negociaciones en la Conferencia de Paz de París, el 28 de junio de 1919 los países aliados firmaron el Tratado de Versalles con Alemania, y otros a lo largo del siguiente año con cada una de las potencias derrotadas. Más de nueve millones de combatientes y siete millones de civiles perdieron la vida (el 1 % de la población mundial),​​ una cifra extraordinaria, dada la sofisticación tecnológica e industrial de los beligerantes. Es el quinto conflicto más mortífero de la historia de la Humanidad.​ La convulsión que provocó la guerra allanó el camino a grandes cambios políticos, sociales y económicos, con revoluciones de un carácter nunca visto en varias de las naciones involucradas.​ Se fundó la Sociedad de Naciones, con el objetivo de evitar que un conflicto de tal magnitud se repitiese; sin embargo, dos décadas después estalló la Segunda Guerra Mundial. Entre sus razones se pueden señalar: el alza de los nacionalismos, una cierta debilidad de los Estados democráticos, la humillación sentida por Alemania tras su derrota, las grandes crisis económicas y, sobre todo, el auge del fascismo. (es)
  • Is éard a bhí i gceist leis an gCéad Chogadh Domhanda nó an Cogadh Mór ná coimhlint dhomhanda a mhair ón mbliain 1914 go dtí an bhliain 1918. Sháraigh sé na cogaí go léir roimhe sin, agus inniu féin glactar leis go raibh sé ar an gcogadh ba mhó agus ba scriosúla i stair an chine dhaonna roimh an Dara Cogadh Domhanda. Cuireadh an chuid ba mhó den chogadh san Eoraip. Fágadh na milliúin marbh, agus tháinig domhan nua chun saoil de thoradh an chogaidh. Is gnách na Comhghuaillithe agus na Cumhachtaí Láir a thabhairt ar an dá thaobh sa chogadh seo. * Ba iad na Cumhachtaí Láir ná Dé-mhonarcacht na hOstaire is na hUngáire agus Impireacht na Gearmáine, an Bhulgáir agus an Tuirc Otamánach. * Ba iad na Comhghuaillithe an Ríocht Aontaithe, Impireacht na Rúise, agus an Fhrainc, is é sin, an Entente Triarach, chomh maith leis an Iodáil nach ndeachaigh sa chogadh ach ní ba déanaí. Le fírinne bhí an chuma ar an scéal i dtús an chogaidh go dtaobhódh an Iodáil leis na Cumhachtaí Láir, ach ní mar sin a tharla. An "cogadh a chuirfeadh deireadh le gach cogadh"... b'shin a chreid daoine a bhí thart nuair a tháinig an sos cogaidh i bhfeidhm, ar an 11 Samhain 1918. An 11ú uair, ar an 11ú lá den 11ú mí. Bhí breall orthu; tá cogaí níos uafásaí tarlaithe ó shin. (ga)
  • Perang Dunia I (PD1) adalah sebuah perang global terpusat di Eropa yang dimulai pada tanggal 28 Juli 1914 sampai 11 November 1918. Perang ini sering disebut Perang Dunia atau Perang Besar sejak terjadi sampai dimulainya Perang Dunia II pada tahun 1939, dan Perang Dunia Pertama atau Perang Dunia I setelah itu. Perang ini melibatkan semua kekuatan besar dunia, yang terbagi menjadi dua aliansi bertentangan, yaitu Sekutu (berdasarkan Entente Tiga yang terdiri dari Britania Raya, Prancis, dan Rusia) dan Blok Sentral (terpusat pada Aliansi Tiga yang terdiri dari Jerman, Austria-Hongaria, dan Italia; namun saat Austria-Hongaria melakukan serangan sementara persekutuan ini bersifat defensif, Italia tidak ikut berperang). Kedua aliansi ini melakukan reorganisasi (Italia berada di pihak Sekutu) dan memperluas diri saat banyak negara ikut serta dalam perang. Lebih dari 70 juta tentara militer, termasuk 60 juta orang Eropa, dimobilisasi dalam salah satu perang terbesar dalam sejarah. Lebih dari 9 juta prajurit , terutama akibat kemajuan teknologi yang meningkatkan tingkat mematikannya suatu senjata tanpa mempertimbangkan perbaikan perlindungan atau mobilitas. Perang Dunia I adalah keenam dalam sejarah dunia, sehingga membuka jalan untuk berbagai perubahan politik seperti revolusi di beberapa negara yang terlibat. Penyebab jangka panjang perang ini mencakup kebijakan luar negeri imperialis kekuatan besar Eropa, termasuk Kekaisaran Jerman, Kekaisaran Austria-Hongaria, Kesultanan Utsmaniyah, Kekaisaran Rusia, Imperium Britania, , dan . Pembunuhan tanggal 28 Juni 1914 terhadap Adipati Agung Franz Ferdinand dari Austria, pewaris takhta Austria-Hongaria, oleh seorang di Sarajevo, Bosnia dan Herzegovina adalah pencetus perang ini. Pembunuhan tersebut berujung pada ultimatum Habsburg terhadap Kerajaan Serbia. Sejumlah aliansi yang dibentuk selama beberapa dasawarsa sebelumnya terguncang, sehingga dalam hitungan minggu semua kekuatan besar terlibat dalam perang; melalui koloni mereka, konflik ini segera menyebar ke seluruh dunia. Pada tanggal 28 Juli, konflik ini dibuka dengan invasi ke Serbia oleh Austria-Hongaria, diikuti invasi Jerman ke Belgia, Luksemburg, dan Prancis; dan serangan Rusia ke Jerman. Setelah pawai Jerman di Paris tersendat, Front Barat melakukan pertempuran atrisi statis dengan yang mengubah sedikit suasana sampai tahun 1917. Di Timur, angkatan darat Rusia berhasil mengalahkan pasukan Kesultanan Utsmaniyah, namun dipaksa mundur dari Prusia Timur dan Polandia oleh angkatan darat Jerman. Front lainnya dibuka setelah Kesultanan Utsmaniyah ikut serta dalam perang tahun 1914, Italia dan Bulgaria tahun 1915, dan Rumania tahun 1916. Kekaisaran Rusia runtuh bulan Maret 1917, dan Rusia menarik diri dari perang setelah Revolusi Oktober pada akhir tahun itu. Setelah serangan Jerman di sepanjang front barat tahun 1918, Sekutu memaksa pasukan Jerman mundur dalam serangkaian serangan yang sukses dan pasukan Amerika Serikat mulai memasuki parit. Jerman, yang bermasalah dengan revolusi pada saat itu, setuju melakukan gencatan senjata pada tanggal 11 November 1918 yang kelak dikenal sebagai . Perang ini berakhir dengan kemenangan di pihak Sekutu. Peristiwa di sama rusuhnya seperti front depan, karena para pihak terlibat berusaha memobilisasi tenaga manusia dan sumber daya ekonomi mereka untuk melakukan perang total. Pada akhir perang, empat kekuatan imperial besar—Kekaisaran Jerman, Rusia, Austria-Hongaria, dan Utsmaniyah—bubar. Negara pengganti dua kekaisaran yang disebutkan pertama tadi kehilangan banyak sekali wilayah, sementara dua terakhir bubar sepenuhnya. Eropa Tengah terpecah menjadi beberapa negara kecil. Liga Bangsa-Bangsa dibentuk dengan harapan mencegah konflik seperti ini selanjutnya. Nasionalisme Eropa yang muncul akibat perang dan pembubaran kekaisaran, dampak kekalahan Jerman dan masalah dengan Traktat Versailles diyakini menjadi faktor penyebab pecahnya Perang Dunia II. (in)
  • 제1차 세계 대전(영어: World War I, WWI)은 1914년 7월 28일부터 1918년 11월 11일까지 일어난 유럽을 중심으로 한 세계 대전이다. 1914년 오스트리아가 세르비아에 선전포고를 하며 시작되었고, 1918년 독일의 항복으로 끝이 났다. 제2차 세계 대전이 발생하기 전까지는 단순히 세계 대전(World War) 또는 대전쟁(Great War)이라고 불렸다. 미국에서는 처음에 유럽 전쟁)라고 불렸다. 제1차 세계 대전으로 병사 900만명 이상이 사망했다. 기술 및 산업의 고도화와 전술적 교착 상태로 인해 사상자 비율이 악화되었다. 제1차 세계 대전은 사망자가 많았던 전쟁 중 하나이며, 참전국의 수많은 혁명 등을 포함하여 주요한 정치적 변화가 일어났다. 이 전쟁은 전 세계의 경제를 두 편으로 나누는 거대한 강대국들 동맹끼리의 충돌이다. 한쪽 편은 대영제국, 프랑스, 러시아 제국의 삼국 협상을 기반으로 한 협상국이며, 다른 한편은 독일 제국과 오스트리아-헝가리 제국이 있는 동맹국이다. 이탈리아 왕국은 독일 제국, 오스트리아-헝가리 제국과 함께 삼국 동맹에 가입되어 있었지만 동맹국에 참여하지 않았고 나중에는 협상국으로 참가하며 오스트리아-헝가리 제국을 침공했다. 이러한 동맹은 재조직되었고 더 많은 국가가 전쟁에 참여하도록 압력을 가하면서 확장되었다. 이탈리아 왕국, 일본, 미국이 연합국에 가입했으며 오스만 제국, 불가리아 왕국이 동맹국에 가담했다. 궁극적으로 유럽인 6천만 명을 포함한 군인 7천만 명이 전쟁에 가담하면서 역사적으로 가장 큰 전쟁 중 하나에 동원되었다. 이 전쟁의 근본적인 원인은 신제국주의때문이었지만, 직접적인 원인은 1914년 6월 28일 사라예보에서 오스트리아-헝가리 제국 왕위 후계자인 프란츠 페르디난트 대공이 세르비아 국민주의자 가브릴로 프린치프에게 암살당한 사건이다. 이 사건으로 인해 오스트리아-헝가리 제국이 세르비아 왕국에게 최후 통첩을 내리면서 7월 위기가 시작되었고, 지난 수십년에 걸쳐 형성된 국제적 동맹끼리 서로 연결되었다. 수주 이내에 강대국끼리 전쟁이 시작했고 이 분쟁은 전 세계로 퍼져나갔다. 7월 28일, 오스트리아-헝가리 제국이 세르비아를 침공하면서 제1차 세계 대전이 시작되었다. 러시아가 총동원령을 내리면서 독일군은 중립국인 룩셈부르크와 벨기에를 침공하면서 프랑스로 진격했고, 이로 인해 영국이 독일에게 선전포고했다. 파리 앞에서 독일군이 진격을 멈춘 이후, 서부 전선은 1917년까지 참호전과 같은 소모전 양상으로 굳어지게 된다. 한편, 동부 전선에서는 러시아군이 오스트리아-헝가리 제국 내로 진격하는데는 성공했지만 은 독일군의 반격으로 실패하게 된다. 1914년 11월에는 오스만 제국이 참전하면서 전역이 코카서스, 메소포타미아, 시나이반도 등으로 확대되게 된다. 이탈리아와 불가리아는 1915년 참전했고, 루마니아 왕국은 1916년 참전했으며, 미국은 1917년 참전했다. 러시아 정부가 1917년 3월 붕괴된 이후 동부 전선이 해소되었으며 이후 10월 혁명으로 인해 동맹국이 러시아 영토를 획득했다. , 오스트리아-헝가리 제국은 휴전에 합의했다. 1918년 서부 전선에서 독일군의 춘계 공세 이후, 연합군은 일련의 공세를 방어하고 이후 진격하여 독일군 참호들을 점령하기 시작했다. 독일 11월 혁명 이후, 독일이 1918년 11월 11일 휴전에 합의하면서 연합국이 전쟁에서 승리하게 되었다. 전쟁이 끝나면서, 독일 제국, 오스트리아-헝가리 제국, 러시아 제국, 오스만 제국 등 4개 주요 제국이 해체되게 되었다. 앞의 2개 제국은 승계국가가 탄생했지만 많은 영토를 잃었으며 후자의 2개 제국은 완전히 해체하게 되었다. 유럽 및 서남아시아 지도는 새로운 독립 국가가 생기면서 새롭게 그려지게 되었다. 또한, 이러한 끔찍한 전쟁이 일어나는 것을 막기 위한 목적으로 국제 연맹이 탄생하게 되었다. 그러나, 이 목표는 유럽의 민족주의 부활과 독일에서 파시즘의 장악으로 인해 상황이 악화되며 실패하게 되었다. 이러한 상황으로 인해 제2차 세계 대전이 시작하게 되었다. (ko)
  • World War I or the First World War, often abbreviated as WWI or WW1, and referred to by some Anglophone authors as the "Great War" or the "War to End All Wars", was a global conflict which lasted from 1914 to 1918, and is considered one of the deadliest conflicts in history. Belligerents included much of Europe, the Russian Empire, the United States, and the Ottoman Empire, with fighting occurring throughout Europe, the Middle East, Africa, the Pacific, and parts of Asia. An estimated 9 million soldiers were killed in combat, plus another 23 million wounded, while 5 million civilians died as a result of military action, hunger, and disease. Millions more died in genocides within the Ottoman Empire and in the 1918 influenza pandemic, which was exacerbated by the movement of combatants during the war. Prior to 1914, the European great powers were divided between the Triple Entente, comprising France, Russia, and Britain, and the Triple Alliance, containing Germany, Austria-Hungary, and Italy. Tensions in the Balkans came to a head on 28 June 1914 following the assassination of Archduke Franz Ferdinand, the Austro-Hungarian heir, by Gavrilo Princip, a Bosnian Serb. Austria-Hungary blamed Serbia, which led to the July Crisis, an unsuccessful attempt to avoid conflict through diplomacy. On 28 July 1914, Austria-Hungary declared war on Serbia, and Russia came to the latter's defence. By 4 August, the system of entangling alliances drew in Germany, France, and Britain, along with their respective colonies, although Italy initially remained neutral. In November 1914, the Ottoman Empire, Germany, and Austria-Hungary formed the Central Powers, and on 26 April 1915, Italy joined Britain, France, Russia, and Serbia as the Allies of World War I. Facing a war on two fronts, German strategy in 1914 was to concentrate its forces on defeating France in six weeks, before moving them to the Eastern Front and doing the same to Russia. However, this was defeated at the Marne in September 1914, and the year ended with the two sides facing each other along the Western Front, a continuous series of trenches stretching from the English Channel to Switzerland. The frontlines in the West changed little until 1917, while the Eastern Front was far more fluid, with both Austria-Hungary and Russia gaining and losing large swathes of territory. Other significant theatres included the Middle East, Italy, Asia Pacific, and the Balkans, which drew Bulgaria, Romania, and Greece into the war. Over the course of 1915, both Russia and Austria-Hungary suffered enormous casualties in the East, while Allied offensives in Gallipoli and on the Western Front ended in failure. German attacks at Verdun in 1916, and a combined Franco-British offensive on the Somme cost participants heavy losses for limited strategic gains, while the Russian Brusilov offensive ground to a halt after early success. By 1917, Russia was on the verge of revolution, and the failure of the French Nivelle Offensive, as well as costly British attacks in Flanders, meant all belligerents were short of manpower and under severe economic stress. Shortages caused by the Allied naval blockade led Germany to initiate unrestricted submarine warfare in early 1917, bringing the previously-neutral United States into the war on 6 April 1917. In Russia, the Bolsheviks seized power in the 1917 October Revolution and exited the war with the March 1918 Treaty of Brest-Litovsk, freeing up large numbers of German troops. The German General Staff used these additional resources to launch the March 1918 offensive, which was halted by stubborn Allied defence, heavy casualties, and supply shortages. When the Allies began the Hundred Days Offensive in August, the Imperial German Army continued to fight hard but could only slow the advance, not stop it. Towards the end of 1918, the Central Powers began to collapse; Bulgaria signed an armistice on 29 September, followed by the Ottomans on 31 October, then Austria-Hungary on 3 November. Isolated, facing the German Revolution at home and a military on the verge of mutiny, Kaiser Wilhelm abdicated on 9 November, and the new German government signed the Armistice of 11 November 1918, bringing the conflict to a close. The Paris Peace Conference of 1919–1920 imposed various settlements on the defeated powers, with the best-known of these being the Treaty of Versailles. The dissolution of the Russian Empire in 1917, the German Empire in 1918, the Austria-Hungarian Empire in 1920, and the Ottoman Empire in 1922, led to numerous uprisings and the creation of independent states, including Poland, Czechoslovakia, and Yugoslavia. For reasons that are still debated, failure to manage the instability that resulted from this upheaval during the interwar period ended with the outbreak of World War II in September 1939. (en)
  • La prima guerra mondiale fu un conflitto che coinvolse le principali potenze e molte di quelle minori tra il 28 luglio 1914 e l'11 novembre 1918. Inizialmente definita "guerra europea" dai contemporanei, con il coinvolgimento successivo delle colonie dell'Impero britannico e di altri Paesi extraeuropei, tra cui gli Stati Uniti d'America e l'Impero giapponese, prese il nome di guerra mondiale o Grande guerra: fu infatti il più grande conflitto armato mai combattuto fino alla successiva seconda guerra mondiale. Il conflitto ebbe inizio il 28 luglio 1914 con la dichiarazione di guerra dell'Impero austro-ungarico al Regno di Serbia in seguito all'assassinio dell'arciduca Francesco Ferdinando, avvenuto il 28 giugno 1914 a Sarajevo per mano di Gavrilo Princip. A causa del gioco di alleanze formatesi negli ultimi decenni del XIX secolo, la guerra vide schierarsi le maggiori potenze mondiali, e le rispettive colonie, in due blocchi contrapposti: da una parte gli Imperi centrali (Impero tedesco, Impero austro-ungarico e Impero ottomano), dall'altra gli Alleati, rappresentati principalmente da Francia, Regno Unito, Impero russo (fino al 1917), Impero giapponese e Regno d'Italia (dal 1915). Oltre 70 milioni di uomini furono mobilitati in tutto il mondo (60 milioni solo in Europa), di cui oltre 9 milioni morirono; si registrarono anche circa 7 milioni di vittime civili, non solo per i diretti effetti delle operazioni di guerra, ma anche per le conseguenti carestie ed epidemie. Le prime operazioni militari del conflitto videro la fulminea avanzata dell'esercito tedesco in Belgio e nel nord della Francia, azione fermata però dagli anglo-francesi nel corso della prima battaglia della Marna nel settembre 1914; il contemporaneo attacco dei russi da est infranse le speranze tedesche in una guerra breve e vittoriosa, e il conflitto degenerò in una logorante guerra di trincea, che si replicò su tutti i fronti e perdurò fino al termine delle ostilità. A mano a mano che procedeva, la guerra raggiunse una scala mondiale con la partecipazione di molte altre nazioni, come Bulgaria, Persia, Romania, Portogallo, Brasile, Cina, Siam e Grecia; determinante per l'esito finale fu, nel 1917, l'ingresso in guerra degli Stati Uniti d'America a fianco degli alleati. La guerra si concluse definitivamente l'11 novembre 1918 quando la Germania, ultimo degli Imperi centrali a deporre le armi, firmò l'armistizio imposto dagli Alleati. Alcuni dei maggiori imperi esistenti al mondo – tedesco, austro-ungarico, ottomano e russo – si estinsero, generando diversi stati nazionali che ridisegnarono completamente la geografia politica dell'Europa. (it)
  • De Eerste Wereldoorlog, ook de Grote Oorlog genoemd, was een wereldoorlog die in Europa begon op 28 juli 1914 en tot 11 november 1918 duurde. Elf november bleef bekend als Wapenstilstandsdag. Alle grootmachten van de wereld waren bij deze oorlog betrokken en werden samengesteld in twee conflicterende allianties: de geallieerden (gecentreerd rond de Triple Entente van het Verenigd Koninkrijk, Frankrijk en Rusland) en de centralen (oorspronkelijk gecentreerd rond de Triple Alliantie van Duitsland, Oostenrijk-Hongarije en Italië). Deze bondgenootschappen reorganiseerden zich (Italië liep in 1915 over naar de geallieerden) en breidden zich uit naarmate er meer landen meededen met de oorlog (Roemenië sloot zich aan bij de geallieerden en het Ottomaanse Rijk en Bulgarije kwamen bij de Centralen). Uiteindelijk werden er meer dan 70 miljoen militairen, onder wie 60 miljoen Europeanen op een bevolkingsgrootte van 460 miljoen, gemobiliseerd in een van de grootste oorlogen in de geschiedenis. Meer dan 9 miljoen soldaten (13%) werden gedood, vooral als gevolg van de grote technologische vooruitgang in vuurkracht (het was de eerste oorlog waarin fabrieksmatig en snel geproduceerde middelen en de techniek de overhand kregen, zoals machinegeweren, gifgas, kanonnen en prikkeldraad, en waarin tanks en vliegtuigen algemeen in gebruik genomen werden) zonder overeenkomstige ontwikkelingen in mobiliteit (de gebruikte tactieken dateerden nog uit de 19e eeuw en dat was volgens polemologen een van de oorzaken van de enorme aantallen doden (meer dan 16 miljoen) en gewonden (meer dan 21 miljoen gewonde militairen (30%)). Een andere belangrijke factor die ook bijdroeg aan de massale opoffering van mensenlevens was de mogelijkheid enkele jaren achtereen constant opeenvolgende lichtingen met duizenden jonge mannen als dienstplichtigen op te roepen, naar de fronten te voeren en daar in te zetten. Deze inzet werd vooral berucht doordat er door de verouderde tactieken vaak slechts futiele successen konden worden gemeld, ondanks de opoffering van zeer grote aantallen militairen. Dit uitte zich in de verovering van kleine stukjes veelal kapotgeschoten niemandsland, die vervolgens over en weer opnieuw moesten worden verdedigd of heroverd met even massale tegenaanvallen, de zogenoemde stellingenoorlog. Het was het op vijf na dodelijkste conflict in de wereldgeschiedenis, dat vervolgens de weg vrijmaakte voor politieke hervormingen en/of revoluties in de betrokken landen. In Frankrijk (in 1914 41 miljoen inwoners) stierf naar schatting 4,3% van de bevolking, in Verenigd Koninkrijk 2,1% (op 43 miljoen inwoners), in Duitsland (67 miljoen inwoners ) 3,8%, in het Oostenrijks-Hongaarse monarchie 3,7% (van de 51 miljoen inwoners), in het Ottomaanse rijk (met een bevolking van 18,5 miljoen ) 14,5%, in het Russisch rijk 1,7% (van de 166 miljoen inwoners ). Op 28 juli begon het conflict met de Oostenrijks-Hongaarse invasie van Servië, gevolgd door de Duitse aanval op Frankrijk via België en Luxemburg en een Russische aanval op Duitsland. Nadat de Duitse opmars naar Parijs tot stilstand was gebracht, vestigde het westfront zich in een statische uitputtingsslag van een loopgravenoorlog die weinig veranderde tot 1917. In het oosten vocht het Russische leger met succes tegen de Oostenrijks-Hongaarse troepen, maar werd teruggedrongen door het Duitse leger. Bijkomende fronten werden geopend nadat het Ottomaanse Rijk toetrad tot de oorlog in 1914, Italië en Bulgarije in 1915 en Roemenië in 1916. Het Russische Rijk ging ten onder in de Russische Revolutie van 1917, en Rusland stapte uit de oorlog na de Oktoberrevolutie later dat jaar. Na een Duits offensief langs het westfront in 1918, betraden Amerikaanse troepen de loopgraven en de geallieerden drongen de Duitse legers terug in een reeks van succesvolle offensieven. Duitsland, dat zijn eigen problemen had met revolutionairen op dat moment (de Novemberrevolutie), stemde in met een staakt-het-vuren op 11 november 1918, dat later bekend zou staan als Wapenstilstandsdag. De oorlog eindigde als een overwinning voor de geallieerden. Tegen het einde van de oorlog waren vier van de imperialistische grootmachten – het Duitse, Russische, Oostenrijks-Hongaarse en Ottomaanse rijk – militair en politiek verslagen: de opvolgersstaten van de eerste twee verloren veel grondgebied, terwijl de laatste twee volledig ophielden te bestaan. Uit het Russische Rijk ontstond de revolutionaire Sovjet-Unie, terwijl in Centraal-Europa allerlei nieuwe kleine staten werden gevormd. De Volkenbond werd gesticht in de hoop een dergelijk conflict in de toekomst te voorkomen. Maar uit deze oorlog kwam het Europese nationalisme voort en het uiteenvallen van de vroegere rijken. De gevolgen van de nederlaag van Duitsland en de Vrede van Versailles zouden op termijn bijdragen aan het uitbreken van de Tweede Wereldoorlog in 1939. (nl)
  • 第一次世界大戦(だいいちじせかいたいせん、英: World War I、略称:WWI)は、1914年7月28日から1918年11月11日にかけて、協商国と同盟国の間で戦われた世界規模の戦争である。7000万以上の軍人(うちヨーロッパ人は6000万)が動員され、史上最大の戦争の一つとなった。第二次産業革命による技術革新と塹壕戦による戦線の膠着で死亡率が大幅に上昇し、ジェノサイドの犠牲者を含めた戦闘員900万人以上と非戦闘員700万人以上が死亡した。史上死亡者数の最も多い戦争の一つであった。戦争が長引いたことにより革命が勃発し、4つの帝国(ドイツ帝国、オーストリア=ハンガリー帝国、オスマン帝国、ロシア帝国)が崩壊した。終戦後(戦間期)も参戦国の間に対立関係が残り、その結果わずか21年後の1939年には第二次世界大戦が勃発した。 戦争は世界全ての経済大国を巻き込み、それらを連合国(ロシア帝国、フランス第三共和政、グレートブリテンおよびアイルランド連合王国の三国協商に基づく)と中央同盟国(主にドイツ帝国とオーストリア=ハンガリー帝国)の両陣営に二分した。イタリア王国はドイツ帝国およびオーストリア=ハンガリー帝国と三国同盟を締結していたが、未回収のイタリアを巡ってオーストリアと対立したため、英仏とロンドン密約を結んで連合国側で参戦した。 諸国が参戦するにつれて両陣営の同盟関係は拡大されていき、例えばイギリスと同盟を結んでいた大日本帝国は連合国側に、ドイツと同盟を結んでいたオスマン帝国は中央同盟国側について参戦した。 参戦国や戦争に巻き込まれた地域は、2018年時点の国家に当てはめると約50カ国に達する。 (ja)
  • I wojna światowa (przed II wojną światową nazywana Wielką Wojną) – wojna światowa, trwająca od 28 lipca 1914 do 11 listopada 1918 pomiędzy ententą (Trójporozumieniem), tj. Wielką Brytanią, Francją, Rosją, Serbią, Japonią, Włochami (od 1915) i Stanami Zjednoczonymi (od 1917) a państwami centralnymi (Trójprzymierzem), tj. Austro-Węgrami i Niemcami, wspieranymi przez Imperium Osmańskie oraz Bułgarię. Był to największy konflikt zbrojny w Europie od czasu wojen napoleońskich. Wojna zakończyła się klęską państw centralnych, likwidacją mocarstw Świętego Przymierza oraz powstaniem w Europie Środkowej i Południowej licznych państw narodowych. Była też jedną z głównych przyczyn rewolucji lutowej (1917) i rewolucji październikowej (1918) w Rosji. W jej wyniku zginęło ponad 14 milionów ludzi. Mimo ogromu strat i wstrząsu wywołanego nimi, wojna ta nie rozwiązała większości konfliktów, co 21 lat później doprowadziło do wybuchu II wojny światowej. I wojna światowa była zderzeniem XX-wiecznej techniki z XIX-wieczną strategią i taktyką. Wybuch I wojny światowej wyznaczył symboliczny koniec wieku XIX oraz koniec hegemonii europejskiej na świecie. Od jej zakończenia coraz większą rolę w stosunkach międzynarodowych zaczęły odgrywać Stany Zjednoczone i utworzony w 1922 Związek Radziecki. (pl)
  • Первая мировая война или Великая война (в советской историографии иногда — Первая мировая империалистическая война; 28 июля 1914 года — 11 ноября 1918 года) — военный конфликт с участием 38 государств и между двумя коалициями государств в Европе, боевые действия которого распространились также на Ближний Восток, Африку и некоторые районы Азии. Один из самых смертоносных конфликтов в истории: около 9 миллионов человек погибли в боях и более 5 миллионов мирных жителей — в результате военной оккупации, бомбардировок, голода и болезней. Ещё миллионы людей погибли в результате геноцида армян в Османской империи и пандемии гриппа 1918 года. К 1914 году великие державы Европы были разделены на два военно-политических блока: Антанту, в которую входили Франция, Россия и Великобритания; и Тройственный союз Германии, Австро-Венгрии и Италии. Напряжённость на Балканах достигла апогея 28 июня 1914 года после убийства эрцгерцога Франца Фердинанда, наследника Австро-Венгрии, боснийским сербом Гаврило Принципом. Австро-Венгрия обвинила в этом Сербию, что привело к Июльскому кризису — попытке избежать конфликта дипломатическим путём. Австро-Венгрия объявила войну Сербии 28 июля. Россия объявила о защите Сербии, и к 4 августа система альянсов втянула в войну Германию, Францию и Британию с их соответствующими колониями. В ноябре Османская империя, Германия и Австро-Венгрия образовали блок Центральных держав, а в апреле 1915 года Италия перешла на сторону Великобритании, Франции, России и Сербии, образовав блок Союзников в Первой мировой войне. В начавшейся войне на два фронта стратегия Германии в 1914 году согласно плану Шлиффена заключалась в том, чтобы сначала победить Францию, затем перебросить свои силы в Восточную Европу и победить Россию. Однако продвижение Германии во Францию было остановлено, и к концу 1914 года Западный фронт стабилизировался от Ла-Манша до Швейцарии, мало изменяясь вплоть до 1917 года. Напротив, Восточный фронт был более подвижным — Австро-Венгрия и Россия завоёвывали и теряли значительные территории. Другие театры боевых действий — Ближневосточный, Итальянский и Балканский, втянувший в войну Болгарию, Румынию и Грецию. В августе и сентябре 1914 года Российские войска победили в битве при Гумбиннене, но проиграли в битве на Мазурских озёрах. Успех содействовал русским войскам в Галицийском, Варшавско-Ивангородском сражениях. Осада Перемышля так же увенчалась успехом для России. К маю немцы начали наступление на Горлице и Тарнув, которое вынудило отступить Российские войска. К 5 августа Варшава была оккупирована немцами. Их наступление закончилось в сентябре 1915 года, когда вся Польша и часть Минской губернии были оккупированы. В 1916 году Россия провела успешное Брусиловское наступление. В начале 1917 года Германия начала неограниченную подводную войну, в результате чего 6 апреля 1917 года в войну вступили ранее нейтральные Соединённые Штаты. В России большевики захватили власть в результате Октябрьской революции 1917 года и заключили мир по Брест-Литовскому договору 3 марта 1918 года, высвободив большое количество немецких войск. Перебросив эти силы на Западный фронт, немецкий генеральный штаб в марте 1918 года начал немецкое весеннее наступление. Наступление вскоре было остановлено союзниками, и в августе они начали Стодневное наступление, и хотя имперская немецкая армия продолжала упорно сражаться, она уже не могла остановить их продвижение. К концу 1918 года союз Центральных держав начал распадаться; 29 сентября Болгария подписала перемирие, 31 октября за ней последовала Турция, 3 ноября — Австро-Венгрия. Оказавшись в изоляции, столкнувшись с немецкой революцией внутри страны и армией на грани мятежа, кайзер Вильгельм отрёкся от престола 9 ноября, а новое правительство Германии подписало перемирие 11 ноября 1918 года. Парижская мирная конференция 1919—1920 годов навязала побеждённым державам различные соглашения, самым известным из которых является Версальский договор. Распад Российской, Германской, Османской и Австро-Венгерской империй привёл к многочисленным восстаниям и созданию независимых государств, включая Польшу, Чехословакию и Югославию. Нестабильность, возникшая в результате этих потрясений в межвоенный период, привела к началу Второй мировой войны в сентябре 1939 года. (ru)
  • Första världskriget (ibland poetiskt kallat det stora kriget, av engelska: the Great War) var en världsomspännande militär konflikt centrerad i Europa som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918. Denna konflikt engagerade alla av världens stormakter, samlade i två motsatta allianser: De allierade (centrerad kring Ententen: Storbritannien, Frankrike och Ryssland) och Centralmakterna (ursprungligen centrerad kring trippelalliansen: Tyskland, Österrike-Ungern och Italien, där Italien bytte sida när det väl trädde in i kriget). Mer än 70 miljoner soldater, däribland 60 miljoner européer, mobiliserades i ett av de största krigen i historien. Mer än nio miljoner soldater dödades, vilket främst berodde på stora tekniska framsteg i eldkraft, utan motsvarande inom rörlighet. Det var den sjätte dödligaste konflikten i världshistorien och banade därefter väg för olika politiska förändringar såsom revolutioner i de berörda länderna. Långsiktiga orsaker till kriget inkluderar stormakternas imperialistiska utrikespolitik i Europa, inklusive Brittiska imperiet, Kejsardömet Tyskland, Österrike-Ungern, Osmanska riket, Kejsardömet Ryssland, Frankrike och Italien. Mordet den 28 juni 1914 på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike, tronarvinge i Österrike-Ungern, av en serbisk nationalist, Gavrilo Princip, var den omedelbara utlösande orsaken till kriget. Det resulterade i ett ultimatum till Kungariket Serbien. Med Tysklands stöd formulerade Österrike-Ungern ett ultimatum som Serbien i princip inte kunde acceptera. Med stöd av Frankrike uppmuntrade Ryssland Serbien att avvisa Österrikes ultimatum. Flera allianser som bildats under de tidigare decennierna åkallades och inom några veckor låg stormakterna i krig. Via stormakternas kolonier spred sig konflikten snart över världen. Den 28 juli inleddes konflikten med den österrikisk-ungerska invasionen av Serbien, följt av Rysslands allmänna mobilisering den 30 juli. Den 1 augusti såg sig Tyskland tvingat att mobilisera och därpå följde den tyska invasionen av Belgien, Luxemburg och Frankrike, och en rysk attack på Tyskland. Efter att den tyska marschen mot Paris stoppats, hamnade västfronten i ett statiskt utmattningskrig med en skyttegravslinje som knappt kom att förändras fram till 1917. I öst kämpade den ryska armén framgångsrikt mot de österrikisk-ungerska styrkorna men tvingades tillbaka av den tyska armén. Ytterligare fronter öppnades efter att det osmanska riket gick med i kriget 1914, Italien och Bulgarien 1915 och Rumänien 1916. Kejsardömet Ryssland kollapsade 1917, och Ryssland lämnade kriget efter Oktoberrevolutionen senare samma år. Efter en tysk offensiv längs västfronten 1918 inträdde USA i kriget och de allierade motade tillbaka de tyska arméerna i en serie av framgångsrika offensiver. Tyskland, som hade egna problem med revolutionärer vid denna tidpunkt, kom överens om en vapenvila den 11 november 1918, senare känd som Stilleståndsdagen. Kriget resulterade i seger för de allierade. När kriget avslutades hade fyra stora imperier – tyska, ryska, österrikisk-ungerska och det osmanska imperiet – blivit militärt och politiskt besegrade och upphörde att existera. Efterföljande stater i de förstnämnda två förlorade en stor del av sitt territorium, medan de två sistnämnda avvecklades helt. Centraleuropas kartbild fick ritas om i många mindre stater. Nationernas Förbund bildades i hopp om att förhindra att en liknande konflikt skulle blossa upp i framtiden. Den europeiska nationalismen som uppkom ur kriget och upplösningen av imperier och återverkningarna av Tysklands nederlag och Versaillesfreden är allmänt accepterade faktorer som bidrog till andra världskriget. (sv)
  • A Primeira Guerra Mundial (também conhecida como Grande Guerra ou Guerra das Guerras, até o início da Segunda Guerra Mundial) foi um conflito bélico global centrado na Europa, que começou em 28 de julho de 1914 e durou até 11 de novembro de 1918. A guerra envolveu as grandes potências de todo o mundo, que se organizaram em duas alianças opostas: os Aliados (com base na Tríplice Entente entre Reino Unido, França e Rússia) e os Impérios Centrais (Alemanha e Áustria-Hungria). Originalmente a Tríplice Aliança era formada pela Alemanha, Áustria-Hungria e a Itália; mas como a Áustria-Hungria tinha tomado a ofensiva, violando o acordo, a Itália não entrou na guerra pela Tríplice Aliança. Estas alianças reorganizaram-se (a Itália lutou pelos Aliados) e expandiram-se com mais nações que entraram na guerra. Em última análise, mais de setenta milhões de militares, incluindo sessenta milhões de europeus, foram mobilizados em uma das maiores guerras da história. Mais de nove milhões de combatentes foram mortos, em grande parte por causa de avanços tecnológicos que determinaram um crescimento enorme na letalidade de armas, mas sem melhorias correspondentes em proteção ou mobilidade. Foi o sexto conflito mais mortal na história da humanidade e que posteriormente abriu caminho para várias mudanças políticas, como revoluções em muitas das nações envolvidas. Entre as causas da guerra incluem-se as políticas imperialistas estrangeiras das grandes potências da Europa, como o Império Alemão, o Império Austro-Húngaro, o Império Otomano, o Império Russo, o Império Britânico, a Terceira República Francesa e a Itália. Em 28 de junho de 1914, o assassinato do arquiduque Francisco Fernando da Áustria, o herdeiro do trono da Áustria-Hungria, pelo nacionalista iugoslavo Gavrilo Princip, em Sarajevo, na Bósnia, foi o gatilho imediato da guerra, o que resultou em um ultimato da Áustria-Hungria contra o Reino da Sérvia. Diversas alianças formadas ao longo das décadas anteriores foram invocadas, com o que, dentro de algumas semanas, as grandes potências estavam em guerra; através de suas colônias, o conflito logo se espalhou ao redor do planeta. Em 28 de julho, o conflito iniciou-se com a invasão austro-húngara da Sérvia, seguida pela invasão alemã da Bélgica, Luxemburgo e França, e um ataque russo contra a Alemanha. Depois da marcha alemã até Paris ter levado a um impasse, a Frente Ocidental se transformou em uma batalha de atrito estático com uma linha de trincheiras que pouco mudou até 1917. Na Frente Oriental, o exército russo lutou com sucesso contra as forças austro-húngaras, mas foi forçado a recuar da Prússia Oriental e da Polônia pelo exército alemão. Frentes de batalha adicionais abriram-se depois que o Império Otomano entrou na guerra em 1914, Itália e Bulgária em 1915 e a Romênia em 1916. Depois de uma ofensiva alemã em 1918 ao longo da Frente Ocidental, os Aliados forçaram o recuo dos exércitos alemães em uma série de ofensivas de sucesso e as forças dos Estados Unidos começaram a entrar nas trincheiras. A Alemanha, que teve o seu próprio problema com os revolucionários, neste ponto, concordou com um cessar-fogo em 11 de novembro de 1918, episódio mais tarde conhecido como Dia do Armistício. A guerra terminou com a vitória dos Aliados. Os eventos nos conflitos locais eram tão tumultuosos quanto nas grandes frentes de batalha, tentando os participantes mobilizar a sua mão de obra e recursos econômicos para lutar uma guerra total. Até o final da guerra, quatro grandes potências imperiais — os impérios Alemão, Russo, Austro-Húngaro e Otomano — deixaram de existir. Os Estados sucessores dos dois primeiros perderam uma grande quantidade de seu território, enquanto os dois últimos foram completamente desmontados. O mapa da Europa central foi redesenhado em vários novos países menores. A Liga das Nações, organização precursora das Nações Unidas, foi formada na esperança de evitar outro conflito dessa magnitude. Esses esforços falharam, exacerbando o nacionalismo em vários países, a depressão econômica, as repercussões da derrota da Alemanha e os problemas com o Tratado de Versalhes, que foram fatores que contribuíram para o início da Segunda Guerra Mundial. (pt)
  • 第一次世界大戰(簡稱一戰、一次大戰,或稱歐戰;英語:World War I;法語:Première guerre mondiale;德語:Erster Weltkrieg;俄語:Первая война)是一場於1914年7月28日至1918年11月11日主要發生在歐洲的大戰。然而當時的歐洲列強互相牽扯下,戰火最終延燒至全球,當時世界上大多數國家都被捲入這場戰爭中。大量新式战术、科技与武器被初次广泛运用在这场战争中,包括新近发明的飞机、堑壕战、化学武器等,导致这场战争成为了人类历史中损失最大的军事冲突。1939年9月第二次世界大戰爆发前,这场战争被直接稱為世界大戰。由于主要戰場於歐洲大陸,故此20世紀早期的中文文獻經常稱為「歐戰」。 在1914年,欧洲各大列强分裂为两个阵营:由英国、法国与俄国在1907年组成的三国协约,由德国、奥匈帝国与意大利组就的三国同盟(1882年意大利加入)。1914年6月28日,奥匈帝国的储君斐迪南大公与其妻被塞尔维亚民族主义者在视察过程中刺杀后,欧洲的紧张氛围达到了最高峰。奥匈帝国随后强烈谴责了塞尔维亚,导致了七月危机,通过外交手段避免冲突的尝试并未成功。7月28日,在奥匈帝国向塞尔维亚宣战后,俄罗斯帝国以对塞尔维亚的保护责任为由向奥匈帝国宣战。讫8月4日,除意大利王国仍保持中立,英国、法国、德国与其下各自殖民地纷纷按照盟约宣布战争。在1914年11月,奥斯曼帝国选择加入同盟国。1915年4月,意大利倒戈,加入协约国,向同盟国宣战。 面對來自兩個戰線的敵人,以德國為首的同盟國的計畫為,在1914年擊敗法國後,將部隊調至東線後擊敗俄羅斯,此計畫被稱為施里芬计划 然而,德國擊敗法國的設想失敗了,到了1914年底,法国為首的協約國和德國在西線對峙,從比利时到南法的戰線在三年的時間變化不大,直到1917年。相比之下東線的機動性較高,俄罗斯帝国和奥匈帝国在數場交戰中迅速變換領土。其他戰線包含義大利和奧匈帝國交戰的義大利戰線,法國和塞爾維亞與保加利亞王國和奥匈帝国交戰的巴爾幹戰線,以及各海外戰區。 窘境中的德国军方想要彻底打击英法两国海外殖民地与母国之间的联络与毁灭两国经济,最终将局势推向有利自己的胜利,如此的战略思想使得德軍於1917年發起無限制潛艇戰,加之齐默曼电报事件,在被英国截获的电报中,德国政府同美国以南的墨西哥秘密谈论对美开战条件,一经曝光,迅速激起美国国内的愤怒情绪,最终导致了原本是中立國的美国於1917年4月6日參戰。而俄羅斯則於1917年二月革命中推翻延祚300余年的罗曼诺夫王朝,其后以克伦斯基为主导的政府仍然主张继续同德国作战,履行协约国义务,激起广泛民愤,最终于同年十月革命中被推翻。1918年3月3日,得势的苏维埃政权在列宁的授意下签订了布列斯特和约,俄国退出战争。俄国的投降使得原先東線的士兵可以調派至西方戰線。補充了大量部隊後,德国总参谋部希望能夠徹底擊敗法国和其盟國,發起了春季攻勢。儘管在初期取得了成功,但德軍於第四次香檳戰役中失敗,攻勢停止。該年8月,法國元帥費迪南·福煦發起百日攻勢,徹底擊敗德國。 這場戰爭是歐洲歷史上破壞性最强的戰爭之一,約6,500萬人參戰,約2,000萬人受傷,预估超过900万名士兵战死,500万平民死于军事行动的连带伤害、疾病或是饥荒。超百万人死于战争期间的奥斯曼帝国治下的种族灭绝与战争末期与战后流行的西班牙大流感。造成嚴重的人口及經濟損失,估計損失约1,700億美元(當時幣值),除美洲與亞洲外,歐洲各國均受到重創,特別是戰敗國還要面對巨額賠款。隨著帝國瓦解,許多新生國家建立,又没法維持國際秩序的穩定,埋下第二次世界大戰的種子。 (zh)
  • Пе́рша світова́ війна́ — світова війна, глобальний збройний конфлікт, що розвивався перш за все в Європі з 28 липня 1914 до 11 листопада 1918 року, в якому брали участь 38 держав із населенням 1,5 млрд мешканців. У той час відома як Велика війна (англ. The Great War, фр. La Grande guerre) або «Війна, щоб завершити всі війни», вона призвела до мобілізації понад 70 мільйонів військовослужбовців, зокрема 60 мільйонів європейців, що робить її однією з найбільших війн в історії, а також одним із найсмертоносніших конфліктів в історії, в якому, за оцінками істориків, загинуло до 8,5 мільйона військових і 13 мільйонів цивільних. Низка геноцидів, які були наслідками війни, та пов'язана з нею пандемія іспанського грипу 1918 року додатково спричинили багато мільйонів смертей у всьому світі. Конфлікт мав вирішальний вплив на історію людства першої половини XX століття. 28 червня 1914 року Гаврило Принцип, боснійський серб, який був югославським націоналістом і членом сербського військового товариства «Чорна Рука», вбив австро-угорського спадкоємця ерцгерцога Франца Фердинанда в Сараєво, що призвело до липневої кризи. У відповідь, Австро-Угорщина висунула Сербії ультиматум 23 липня. Відповідь Сербії не задовольнила австрійців, і вони вдалися до військових дій. Мережа взаємопов'язаних альянсів розширила й поглибила кризу, перетворивши локальну суперечку між двома балканськими країнами на велику міжнародну кризу, до якої втягнулася більшість країн Європи. До липня 1914 року великі держави Європи були розділені на дві коаліції: Троїсту Антанту, що складалася з Франції, Росії та Великої Британії; і попередньо створений Троїстий союз Німеччини, Австро-Угорщини та Італії. Троїстий союз мав лише оборонний характер, що давало Італії змогу залишатися поза війною до 26 квітня 1915 року, коли та приєдналася до союзних держав після погіршення її відносин з Австро-Угорщиною. Російська імперія вважала за необхідне підтримати Сербію і схвалила часткову мобілізацію після того, як Австро-Угорщина 28 липня 1914 року обстріляла артилерією сербську столицю Белград, розташовану за кілька кілометрів від кордону. Увечері 30 липня було оголошено повну російську мобілізацію; наступного дня, Австро-Угорщина та Німеччина зробили те ж саме. Водночас, Німеччина вимагала від Росії демобілізації протягом дванадцяти годин. Після невиконання Росією цієї вимоги, 1 серпня 1914 року, Німеччина оголосила Російській імперії війну, проголосивши тим самим підтримку Австро-Угорщині, яка пішла за прикладом союзника 6 серпня 1914 року. Франція розпочала повну мобілізацію на підтримку Російської імперії 2 серпня 1914 року. Врешті-решт, Перша світова війна призвела до розколу європейського континенту на два великих союзи — суперники: * союзні держави, до складу яких передусім увійдуть Сполучене Королівство Великої Британії та Ірландії, США, Франція, Російська імперія, Італія, Японія, Португалія, Греція, Сербія і Чорногорія; * Центральні держави, до складу яких, перш за все, увійдуть Німецька імперія, Австро-Угорська імперія, Османська імперія та Болгарія. Стратегія Німеччини щодо війни на два фронти проти Французької республіки та Російської імперії полягала в тому, аби швидко зосередити основну частину своєї армії на Заході, і розгромити Францію протягом 6 тижнів, а потім перекинути сили на Схід до того, як Росія зможе повністю мобілізуватися; згодом, даний план став відомий, як план Шліффена. 2 серпня Німеччина почала вимагати від Бельгії вільного проходу її територією, що було важливою складовою для досягнення швидкої перемоги над Францією. Після того, як їй в цьому було відмовлено, німецькі війська вторглися в Бельгію 3 серпня і того ж дня було оголошено війну Франції; бельгійський уряд посилався на Лондонський договір 1839 року і, дотримуючись власних зобов'язань за цим договором, Велика Британія оголосила війну Німеччині 4 серпня. 12 серпня, Англія та Франція також оголосили війну Австро-Угорщині; 23 серпня Японія стала на бік Великої Британії, захопивши німецькі володіння в Китаї та на Тихому океані. У листопаді 1914 року, Османська імперія вступила у війну на боці Австро-Угорщини та Німеччини, відкривши фронти на Кавказі, в Месопотамії та на Синайському півострові. Війна велась на теренах колоніальних володінь імперій кожної держави (і тим самим залучала їх до війни), розповсюджуючи конфлікт на Африку та по всьому світу. Просування Німеччини на землі Франції було зупинено в битві на Марні, і наприкінці 1914 року Західний фронт почав війну на виснаження, відзначену довгою серією окопних ліній, які мало змінилися до 1917 року (навпаки, Східний фронт, відзначався значно більшими обмінами територій). У 1915 році Італія приєдналася до союзних держав і відкрила фронт в Альпах. Болгарія приєдналася до Центральних держав 1915 року, а Греція приєдналася до союзників у 1917 році, розширюючи Балканський театр війни. Сполучені Штати спочатку залишалися нейтральними, хоча навіть перебуваючи нейтральними, вони стали важливим постачальником військової техніки для союзників. Зрештою, після затоплення американських торгових суден німецькими підводними човнами, заяви Німеччини про те, що її флот відновить необмежені атаки на нейтральне судноплавство, і відкриття розвідкою інформацію про те, що Німеччина намагається підбурити Мексику до війни проти Сполучених Штатів, США оголосили війну Німеччині 6 квітня 1917 року. Підготовлені американські сили не прибували на фронт у великій кількості до середини 1918 року, але зрештою сягнули близько двох мільйонів військових. Хоча Сербія зазнала поразки 1915 року, а Румунія приєдналася до союзних держав 1916-го, але зазнала поразки в 1917 році, жодна з великих держав офіційно не вийшла з війни до 1918 року. Лютнева революція 1917 року в Царській Росії призвела до заміни монархії Тимчасовим урядом, який згодом також було усунено від влади та створено Радянську Соціалістичну Республіку, що уклала з Центральними державами Брест-Литовський мирний договір у березні 1918 року, припинивши участь Російської імперії у війні. На той час, Німеччина отримала можливість перекинути значну кількість військ на Західний фронт. Використовуючи нову тактику, німецький березневий наступ 1918 року спочатку був успішним. Союзники відступили й утрималися від контратак. Останні німецькі резерви були вичерпані, оскільки щодня прибувало 10 000 свіжих американських військових. Союзники відкинули німців у стоденному наступі, безперервній серії атак, на які німці не мали протидії. Одна за одною з війни вийшли Центральні держави: спочатку Болгарія (29 вересня), потім Османська імперія (31 жовтня) і Австро-Угорська імперія (3 листопада). З поразкою своїх союзників, революцією вдома, і небажанням військових воювати, кайзер Вільгельм зрікся престолу 9 листопада, після чого Німеччина підписала перемир'я 11 листопада 1918 року, закінчивши війну. Перша світова війна стала значним поворотом у політичному, культурному, економічному та соціальному кліматі світу. Війна та її безпосередні наслідки призвела до численних революцій та повстань. Велика четвірка (Велика Британія, Франція, Сполучені Штати та Італія) нав'язала свої умови переможеним державам у серії договорів, узгоджених на Паризькій мирній конференції 1919 року, найбільш відомим з яких був Версальський договір з Німеччиною. Зрештою, внаслідок війни Австро-Угорська, Німецька, Османська та Російська імперії припинили своє існування, а з їх залишків утворилися численні нові держави, серед яких Чехословацька Республіка, Естонія, Фінляндія, Латвія, Литва, Польська Республіка та Королівство Сербів, Хорватів і Словенців. Німеччина втратила власні колоніальні території. Велика ціна ведення війни також утворила підґрунтя для розпаду Британської Імперії. Однак, попри остаточну перемогу союзників і створення Ліги Націй під час мирної конференції покликаної запобігти майбутнім війнам, Друга світова війна вже розпочалася трохи більше ніж за двадцять років потому. (uk)
dbo:causalties
  • Civilian dead: 4,000,000
  • Military dead: 5,525,000
  • Military wounded: 12,832,000
  • Total: 18,357,000 KIA, WIA and MIA
  • further details...
dbo:combatant
  • ...and others
  • Central Powers:
  • Allied Powers:
  • (from 1915)
dbo:commander
dbo:date
  • 1914-08-02 (xsd:date)
  • 1915-10-14 (xsd:date)
  • 1917-04-06 (xsd:date)
  • 1917-12-07 (xsd:date)
  • 1919-06-28 (xsd:date)
  • 1919-09-10 (xsd:date)
  • 1919-11-27 (xsd:date)
  • 1920-06-04 (xsd:date)
  • 1920-08-10 (xsd:date)
  • 1921-08-24 (xsd:date)
  • 1921-08-25 (xsd:date)
  • 1921-08-29 (xsd:date)
  • 1923-07-24 (xsd:date)
dbo:place
dbo:result
  • Allied Powersvictory
dbo:strength
  • 68,176,000 (total all)
  • Total: 25,248,000
  • Total: 42,928,000
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 4764461 (xsd:integer)
dbo:wikiPageInterLanguageLink
dbo:wikiPageLength
  • 345494 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124770278 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:border
  • black (en)
dbp:caption
  • (en)
  • Clockwise from the top: (en)
  • A British Vickers machine gun crew wearing gas masks during the Battle of the Somme, 1916 (en)
  • German Albatros D.III biplane fighters near Douai, France, 1917 (en)
  • Romania key locations 1916–1918 (en)
  • sinking after hitting a mine in the Dardanelles, 1915 (en)
  • British Mark V tanks crossing the Hindenburg Line, 1918 (en)
  • The road to Bapaume in the aftermath of the Battle of the Somme, 1916 (en)
dbp:casualties
  • dbr:World_War_I_casualties
  • Civilian dead: 3,700,000 (en)
  • Civilian dead: 4,000,000 (en)
  • Military dead: 4,386,000 (en)
  • Military dead: 5,525,000 (en)
  • Military wounded: 12,832,000 (en)
  • Military wounded: 8,388,000 (en)
  • Total: 12,774,000 KIA, WIA and MIA (en)
  • Total: 18,357,000 KIA, WIA and MIA (en)
dbp:combatant
  • 0001-03-03 (xsd:gMonthDay)
  • (en)
  • ...and others (en)
  • Central Powers: (en)
dbp:commander
  • dbr:Allied_leaders_of_World_War_I
  • dbr:Leaders_of_the_Central_Powers_of_World_War_I
  • David Lloyd George (en)
  • Eleftherios Venizelos (en)
  • Emperor Taishō (en)
  • George V (en)
  • Georges Clemenceau (en)
  • Woodrow Wilson (en)
  • (en)
  • Nicholas II (en)
  • Feng Guozhang (en)
  • Xu Shichang (en)
  • Albert I (en)
  • Alexander Kerensky (en)
  • Raymond Poincaré (en)
  • Peter I (en)
  • Nicholas I (en)
  • Charles I (en)
  • Hussein bin Ali (en)
  • Mehmed V (en)
  • Wilhelm II (en)
  • Ferdinand I (en)
  • Franz Joseph I (en)
  • Mehmed VI (en)
  • Victor Emmanuel III (en)
  • Herbert Henry Asquith (en)
  • Rama VI (en)
  • Three Pashas (en)
  • Vittorio Orlando (en)
dbp:conflict
  • World War I (en)
dbp:date
dbp:float
  • left (en)
dbp:footer
  • Left: John McCrae, author of In Flanders Fields (en)
  • Right: Siegfried Sassoon (en)
dbp:image
  • John McCrae in uniform circa 1914.jpg (en)
  • Siegfried Sassoon by George Charles Beresford .jpg (en)
dbp:imageSize
  • 300 (xsd:integer)
dbp:label
  • Bucharest (en)
  • Bulgaria (en)
  • Chișinău (en)
  • Constanța (en)
  • Hungary (en)
  • Timișoara (en)
  • Cluj (en)
  • Mărășești (en)
  • Oituz (en)
dbp:lat10Deg
  • 46.200000 (xsd:double)
dbp:lat2Deg
  • 45.759722 (xsd:double)
dbp:lat4Deg
  • 46.766667 (xsd:double)
dbp:lat5Deg
  • 47.022778 (xsd:double)
dbp:lat6Deg
  • 44.166667 (xsd:double)
dbp:lat7Deg
  • 43.900000 (xsd:double)
dbp:lat8Deg
  • 47.755000 (xsd:double)
dbp:lat9Deg
  • 45.880000 (xsd:double)
dbp:latDeg
  • 44.432500 (xsd:double)
dbp:lon10Deg
  • 26.616667 (xsd:double)
dbp:lon2Deg
  • 21.230000 (xsd:double)
dbp:lon4Deg
  • 23.583333 (xsd:double)
dbp:lon5Deg
  • 28.835278 (xsd:double)
dbp:lon6Deg
  • 28.633333 (xsd:double)
dbp:lon7Deg
  • 27 (xsd:integer)
dbp:lon8Deg
  • 20.500000 (xsd:double)
dbp:lon9Deg
  • 27.230000 (xsd:double)
dbp:lonDeg
  • 26.103889 (xsd:double)
dbp:place
  • Europe, Africa, the Middle East, the Pacific Islands, China, Indian Ocean, North and South Atlantic Ocean (en)
dbp:pos
  • bottom (en)
  • left (en)
  • right (en)
  • top (en)
dbp:reason
  • It's a self-published Weebly website (en)
  • Source says "no clear Canadian preference" and does not mention Americans, 1939 nor usage across British empire (en)
dbp:relief
  • yes (en)
dbp:result
  • 0001-11-11 (xsd:gMonthDay)
dbp:strength
  • 68176000 (xsd:integer)
  • Total: 25,248,000 (en)
  • Total: 42,928,000 (en)
dbp:totalWidth
  • 300 (xsd:integer)
dbp:url
dbp:width
  • 250 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • اَلْحَرْبُ الْعَالَمِيَّةُ الْأُولَى، عُرفَتْ حينئذٍ بالْحَرِبِ الْعُظْمَى، هي حرب عالمية نشبت بدايةً في أوروبا من 28 يوليو 1914 وانتهت في 11 نوفمبر 1918. وُصِفتْ وقت حدوثها بـ«الحرب التي ستنهي كل الحروب». جُمِعَ لها أكثر من سبعين مليون فرد عسكري، 60 مليون منهم أوربِّيين، للمشاركة في واحدة من أكبر الحروب في التاريخ. لقي أكثر من تسعة ملايين مقاتل وسبعة ملايين مدني مصرعهم نتيجة الحرب، وتعتبر أيضًا عاملا مساهما في عدد من جرائم الإبادة الجماعية والإنفلونزا الإسبانية عام 1918، والتي تسببت في ما بين 50 و100 مليون حالة وفاة في جميع أنحاء العالم. تفاقم معدل الخسائر العسكرية بسبب التطور التقني والصناعي للمتحاربين، والركود التكتيكي الناجم عن حرب الخنادق القاسية. تعد هذه الحرب أحد أعنف الصراعات في التاريخ، وتسببت في التمهيد لتغييرات سياسية كبيرة تضمنت ثورات 1917–1923 في العديد من الدول المشتركة. ساهم (ar)
  • La Primera Guerra mundial o la Gran Guerra fou un conflicte bèl·lic que va tenir lloc a Europa i al Pròxim Orient entre 1914 i 1918. La política exterior cada vegada més agressiva d'Àustria-Hongria, Rússia i especialment Alemanya va originar el conflicte. El detonant de l'esclat de la guerra fou l'assassinat, el 28 de juny de 1914 a Sarajevo (Bòsnia), de l'hereu al tron dels Habsburg, Francesc Ferran d'Àustria. Després de la declaració de guerra d'Àustria a Sèrbia el 28 de juliol, la majoria d'estats europeus es van veure implicats en el conflicte. Rússia es va mobilitzar en suport de Sèrbia els dies 29 i 30 de juliol. Alemanya va declarar la guerra a Rússia el 1r d'agost i a França el 3 d'agost. Dels 32 països bel·ligerants, els principals estats involucrats van ser, d'una banda, els anom (ca)
  • První světová válka (před rokem 1939 známá jako Velká válka nebo světová válka) byl globální válečný konflikt probíhající od 28. července 1914 do 11. listopadu 1918. První světová válka zasáhla Evropu, Afriku a Asii a bojovalo se i na světových oceánech. Formální příčinou války byl úspěšný atentát na následníka rakousko-uherského trůnu arcivévodu Františka Ferdinanda d'Este v Sarajevu dne 28. června 1914. Měsíc poté, 28. července 1914, vyhlásilo Rakousko-Uhersko odvetou válku Srbsku. Na základě předchozích aliančních smluv následovala řetězová reakce ostatních států a během zhruba čtyř týdnů se ve válečném konfliktu ocitla většina Evropy. (cs)
  • Ο Α΄ Παγκόσμιος Πόλεμος, επίσης γνωστός ως Α' ΠΠ, ο Πρώτος Παγκόσμιος Πόλεμος ή ο Μεγάλος Πόλεμος (αγγλ. the Great War, γαλλ. Grande Guerre), όπως λεγόταν πριν το ξέσπασμα του Δεύτερου Πολέμου, ήταν η πρώτη γενικευμένη παγκόσμια σύγκρουση του 20ου αιώνα που διήρκεσε από τις 28 Ιουλίου 1914 ως τις 11 Νοεμβρίου 1918. Στην ουσία ήταν μία μεγάλη ενδοευρωπαϊκή διένεξη με τα κύρια μέτωπα στη Γηραιά Ήπειρο, η επέκτασή της ωστόσο και στην περιφέρεια, με ενεργό συμμετοχή αποικιακών στρατευμάτων και με την εμπλοκή ακόμα και των ΗΠΑ, της προσέδωσαν τελικά την έννοια του παγκοσμίου πολέμου. (el)
  • La Unua Mondmilito (1914–1918) estis la unua milito, en kiu implikiĝis nacioj, kiuj etendiĝis trans pli ol duono de la terglobo, tial mondmilito. La milito estis inter la Aliancanoj (ĉefe Britio, Francio, Italio, Rusio kaj Usono), kies bazo estis la Triopa Entento, kaj la Centraj Potencoj, ankaŭ misnomataj Centraj Imperioj (Germanio, Aŭstrio-Hungario, la Otomana Imperio kaj Bulgario). Oni kutime nomis ĝin La Granda Milito (aŭ iafoje en la angla La milito por fini ĉiujn militojn), ĝis la komenco de la Dua mondmilito, kvankam la esprimo mondmilito estis lanĉita jam en 1920. (eo)
  • Der Erste Weltkrieg wurde von 1914 bis 1918 in Europa, in Vorderasien, in Afrika, Ostasien und auf den Ozeanen geführt. Etwa 17 Millionen Menschen verloren durch ihn ihr Leben. Er begann am 28. Juli 1914 mit der Kriegserklärung Österreich-Ungarns an Serbien, der das Attentat von Sarajevo vom 28. Juni 1914 und die dadurch ausgelöste Julikrise vorausgegangen waren. Der bewaffnete Konflikt endete mit dem Waffenstillstand von Compiègne am 11. November 1918, der gleichbedeutend mit dem Sieg der aus der Triple-Entente hervorgegangenen Kriegskoalition war. Wichtige Kriegsbeteiligte waren das Deutsche Kaiserreich, Österreich-Ungarn, das Osmanische Reich und Bulgarien einerseits sowie Frankreich, Großbritannien und sein Britisches Weltreich, Russland, Serbien, Belgien, Italien, Rumänien, Japan und (de)
  • La Primera Guerra Mundial, anteriormente llamada la Gran Guerra,​ fue un conflicto militar de carácter mundial, aunque centrado en Europa, que empezó el 28 de julio de 1914 y finalizó el 11 de noviembre de 1918, cuando Alemania aceptó las condiciones del armisticio del 11 de noviembre de 1918. (es)
  • Lehen Mundu Gerra, Gerra Handia edo Guda Nagusia Europan piztu eta gehienbat bertan jazotako mundu gerra bat izan zen, 1914ko uztailaren 28an hasi eta 1918ko azaroaren 11ra arte iraun zuena. Bere garaian, "gerra guztiekin amaituko duen gerra" deitu zioten. Historiako gudarik handienetako bat izan zen, 70 milioi pertsona mobilizatu baitziren militar aritzeko, tartean 60 milioi europar. Estimazioen arabera, bederatzi milioi militar eta zazpi milioi zibil hil ziren gerraren ondorio zuzenez. Horrezaz gainera, hainbat genozidio erraztu zituen, baita 50-100 milioi pertsona hil ere 1918ko gripe pandemiaren hedakuntzan. Galera militarrak asko handitu ziren garapen teknologiko eta industrialaren eta lubaki-gerraren ondorioz. Historiako gatazkarik hilgarrienetako bat izan zen, eta oso eragin politik (eu)
  • La Première Guerre mondiale, aussi appelée la Grande Guerre, est un conflit militaire impliquant dans un premier temps les puissances européennes et s'étendant ensuite à plusieurs continents, qui s'est déroulé de 1914 à 1918. D'ailleurs, elle est parfois désignée par le chrononyme guerre de 14-18. Considérée comme un des événements marquants du XXe siècle, cette guerre met essentiellement aux prises deux grandes alliances : la « Triple-Entente » (ou « Alliés de la Première Guerre mondiale ») et la « Quadruplice » des Empires centraux. (fr)
  • Is éard a bhí i gceist leis an gCéad Chogadh Domhanda nó an Cogadh Mór ná coimhlint dhomhanda a mhair ón mbliain 1914 go dtí an bhliain 1918. Sháraigh sé na cogaí go léir roimhe sin, agus inniu féin glactar leis go raibh sé ar an gcogadh ba mhó agus ba scriosúla i stair an chine dhaonna roimh an Dara Cogadh Domhanda. Cuireadh an chuid ba mhó den chogadh san Eoraip. Fágadh na milliúin marbh, agus tháinig domhan nua chun saoil de thoradh an chogaidh. Is gnách na Comhghuaillithe agus na Cumhachtaí Láir a thabhairt ar an dá thaobh sa chogadh seo. (ga)
  • Perang Dunia I (PD1) adalah sebuah perang global terpusat di Eropa yang dimulai pada tanggal 28 Juli 1914 sampai 11 November 1918. Perang ini sering disebut Perang Dunia atau Perang Besar sejak terjadi sampai dimulainya Perang Dunia II pada tahun 1939, dan Perang Dunia Pertama atau Perang Dunia I setelah itu. Perang ini melibatkan semua kekuatan besar dunia, yang terbagi menjadi dua aliansi bertentangan, yaitu Sekutu (berdasarkan Entente Tiga yang terdiri dari Britania Raya, Prancis, dan Rusia) dan Blok Sentral (terpusat pada Aliansi Tiga yang terdiri dari Jerman, Austria-Hongaria, dan Italia; namun saat Austria-Hongaria melakukan serangan sementara persekutuan ini bersifat defensif, Italia tidak ikut berperang). Kedua aliansi ini melakukan reorganisasi (Italia berada di pihak Sekutu) dan (in)
  • La prima guerra mondiale fu un conflitto che coinvolse le principali potenze e molte di quelle minori tra il 28 luglio 1914 e l'11 novembre 1918. Inizialmente definita "guerra europea" dai contemporanei, con il coinvolgimento successivo delle colonie dell'Impero britannico e di altri Paesi extraeuropei, tra cui gli Stati Uniti d'America e l'Impero giapponese, prese il nome di guerra mondiale o Grande guerra: fu infatti il più grande conflitto armato mai combattuto fino alla successiva seconda guerra mondiale. (it)
  • World War I or the First World War, often abbreviated as WWI or WW1, and referred to by some Anglophone authors as the "Great War" or the "War to End All Wars", was a global conflict which lasted from 1914 to 1918, and is considered one of the deadliest conflicts in history. Belligerents included much of Europe, the Russian Empire, the United States, and the Ottoman Empire, with fighting occurring throughout Europe, the Middle East, Africa, the Pacific, and parts of Asia. An estimated 9 million soldiers were killed in combat, plus another 23 million wounded, while 5 million civilians died as a result of military action, hunger, and disease. Millions more died in genocides within the Ottoman Empire and in the 1918 influenza pandemic, which was exacerbated by the movement of combatants durin (en)
  • 第一次世界大戦(だいいちじせかいたいせん、英: World War I、略称:WWI)は、1914年7月28日から1918年11月11日にかけて、協商国と同盟国の間で戦われた世界規模の戦争である。7000万以上の軍人(うちヨーロッパ人は6000万)が動員され、史上最大の戦争の一つとなった。第二次産業革命による技術革新と塹壕戦による戦線の膠着で死亡率が大幅に上昇し、ジェノサイドの犠牲者を含めた戦闘員900万人以上と非戦闘員700万人以上が死亡した。史上死亡者数の最も多い戦争の一つであった。戦争が長引いたことにより革命が勃発し、4つの帝国(ドイツ帝国、オーストリア=ハンガリー帝国、オスマン帝国、ロシア帝国)が崩壊した。終戦後(戦間期)も参戦国の間に対立関係が残り、その結果わずか21年後の1939年には第二次世界大戦が勃発した。 戦争は世界全ての経済大国を巻き込み、それらを連合国(ロシア帝国、フランス第三共和政、グレートブリテンおよびアイルランド連合王国の三国協商に基づく)と中央同盟国(主にドイツ帝国とオーストリア=ハンガリー帝国)の両陣営に二分した。イタリア王国はドイツ帝国およびオーストリア=ハンガリー帝国と三国同盟を締結していたが、未回収のイタリアを巡ってオーストリアと対立したため、英仏とロンドン密約を結んで連合国側で参戦した。 (ja)
  • 제1차 세계 대전(영어: World War I, WWI)은 1914년 7월 28일부터 1918년 11월 11일까지 일어난 유럽을 중심으로 한 세계 대전이다. 1914년 오스트리아가 세르비아에 선전포고를 하며 시작되었고, 1918년 독일의 항복으로 끝이 났다. 제2차 세계 대전이 발생하기 전까지는 단순히 세계 대전(World War) 또는 대전쟁(Great War)이라고 불렸다. 미국에서는 처음에 유럽 전쟁)라고 불렸다. 제1차 세계 대전으로 병사 900만명 이상이 사망했다. 기술 및 산업의 고도화와 전술적 교착 상태로 인해 사상자 비율이 악화되었다. 제1차 세계 대전은 사망자가 많았던 전쟁 중 하나이며, 참전국의 수많은 혁명 등을 포함하여 주요한 정치적 변화가 일어났다. (ko)
  • De Eerste Wereldoorlog, ook de Grote Oorlog genoemd, was een wereldoorlog die in Europa begon op 28 juli 1914 en tot 11 november 1918 duurde. Elf november bleef bekend als Wapenstilstandsdag. Alle grootmachten van de wereld waren bij deze oorlog betrokken en werden samengesteld in twee conflicterende allianties: de geallieerden (gecentreerd rond de Triple Entente van het Verenigd Koninkrijk, Frankrijk en Rusland) en de centralen (oorspronkelijk gecentreerd rond de Triple Alliantie van Duitsland, Oostenrijk-Hongarije en Italië). Deze bondgenootschappen reorganiseerden zich (Italië liep in 1915 over naar de geallieerden) en breidden zich uit naarmate er meer landen meededen met de oorlog (Roemenië sloot zich aan bij de geallieerden en het Ottomaanse Rijk en Bulgarije kwamen bij de Centralen) (nl)
  • I wojna światowa (przed II wojną światową nazywana Wielką Wojną) – wojna światowa, trwająca od 28 lipca 1914 do 11 listopada 1918 pomiędzy ententą (Trójporozumieniem), tj. Wielką Brytanią, Francją, Rosją, Serbią, Japonią, Włochami (od 1915) i Stanami Zjednoczonymi (od 1917) a państwami centralnymi (Trójprzymierzem), tj. Austro-Węgrami i Niemcami, wspieranymi przez Imperium Osmańskie oraz Bułgarię. (pl)
  • Первая мировая война или Великая война (в советской историографии иногда — Первая мировая империалистическая война; 28 июля 1914 года — 11 ноября 1918 года) — военный конфликт с участием 38 государств и между двумя коалициями государств в Европе, боевые действия которого распространились также на Ближний Восток, Африку и некоторые районы Азии. (ru)
  • A Primeira Guerra Mundial (também conhecida como Grande Guerra ou Guerra das Guerras, até o início da Segunda Guerra Mundial) foi um conflito bélico global centrado na Europa, que começou em 28 de julho de 1914 e durou até 11 de novembro de 1918. A guerra envolveu as grandes potências de todo o mundo, que se organizaram em duas alianças opostas: os Aliados (com base na Tríplice Entente entre Reino Unido, França e Rússia) e os Impérios Centrais (Alemanha e Áustria-Hungria). Originalmente a Tríplice Aliança era formada pela Alemanha, Áustria-Hungria e a Itália; mas como a Áustria-Hungria tinha tomado a ofensiva, violando o acordo, a Itália não entrou na guerra pela Tríplice Aliança. Estas alianças reorganizaram-se (a Itália lutou pelos Aliados) e expandiram-se com mais nações que entraram na (pt)
  • Пе́рша світова́ війна́ — світова війна, глобальний збройний конфлікт, що розвивався перш за все в Європі з 28 липня 1914 до 11 листопада 1918 року, в якому брали участь 38 держав із населенням 1,5 млрд мешканців. У той час відома як Велика війна (англ. The Great War, фр. La Grande guerre) або «Війна, щоб завершити всі війни», вона призвела до мобілізації понад 70 мільйонів військовослужбовців, зокрема 60 мільйонів європейців, що робить її однією з найбільших війн в історії, а також одним із найсмертоносніших конфліктів в історії, в якому, за оцінками істориків, загинуло до 8,5 мільйона військових і 13 мільйонів цивільних. Низка геноцидів, які були наслідками війни, та пов'язана з нею пандемія іспанського грипу 1918 року додатково спричинили багато мільйонів смертей у всьому світі. Конфлікт (uk)
  • Första världskriget (ibland poetiskt kallat det stora kriget, av engelska: the Great War) var en världsomspännande militär konflikt centrerad i Europa som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918. Denna konflikt engagerade alla av världens stormakter, samlade i två motsatta allianser: De allierade (centrerad kring Ententen: Storbritannien, Frankrike och Ryssland) och Centralmakterna (ursprungligen centrerad kring trippelalliansen: Tyskland, Österrike-Ungern och Italien, där Italien bytte sida när det väl trädde in i kriget). Mer än 70 miljoner soldater, däribland 60 miljoner européer, mobiliserades i ett av de största krigen i historien. Mer än nio miljoner soldater dödades, vilket främst berodde på stora tekniska framsteg i eldkraft, utan motsvarande inom rörlighet. D (sv)
  • 第一次世界大戰(簡稱一戰、一次大戰,或稱歐戰;英語:World War I;法語:Première guerre mondiale;德語:Erster Weltkrieg;俄語:Первая война)是一場於1914年7月28日至1918年11月11日主要發生在歐洲的大戰。然而當時的歐洲列強互相牽扯下,戰火最終延燒至全球,當時世界上大多數國家都被捲入這場戰爭中。大量新式战术、科技与武器被初次广泛运用在这场战争中,包括新近发明的飞机、堑壕战、化学武器等,导致这场战争成为了人类历史中损失最大的军事冲突。1939年9月第二次世界大戰爆发前,这场战争被直接稱為世界大戰。由于主要戰場於歐洲大陸,故此20世紀早期的中文文獻經常稱為「歐戰」。 面對來自兩個戰線的敵人,以德國為首的同盟國的計畫為,在1914年擊敗法國後,將部隊調至東線後擊敗俄羅斯,此計畫被稱為施里芬计划 然而,德國擊敗法國的設想失敗了,到了1914年底,法国為首的協約國和德國在西線對峙,從比利时到南法的戰線在三年的時間變化不大,直到1917年。相比之下東線的機動性較高,俄罗斯帝国和奥匈帝国在數場交戰中迅速變換領土。其他戰線包含義大利和奧匈帝國交戰的義大利戰線,法國和塞爾維亞與保加利亞王國和奥匈帝国交戰的巴爾幹戰線,以及各海外戰區。 (zh)
rdfs:label
  • World War I (en)
  • الحرب العالمية الأولى (ar)
  • Primera Guerra Mundial (ca)
  • První světová válka (cs)
  • Erster Weltkrieg (de)
  • Α΄ Παγκόσμιος Πόλεμος (el)
  • Unua Mondmilito (eo)
  • Primera Guerra Mundial (es)
  • Lehen Mundu Gerra (eu)
  • An Chéad Chogadh Domhanda (ga)
  • Perang Dunia I (in)
  • Prima guerra mondiale (it)
  • Première Guerre mondiale (fr)
  • 第一次世界大戦 (ja)
  • 제1차 세계 대전 (ko)
  • Eerste Wereldoorlog (nl)
  • I wojna światowa (pl)
  • Primeira Guerra Mundial (pt)
  • Первая мировая война (ru)
  • Första världskriget (sv)
  • Перша світова війна (uk)
  • 第一次世界大战 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • World War I (en)
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:award of
is dbo:battle of
is dbo:deathCause of
is dbo:deathPlace of
is dbo:field of
is dbo:formerTeam of
is dbo:genre of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:knownFor of
is dbo:literaryGenre of
is dbo:militaryBranch of
is dbo:militaryUnit of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:occupation of
is dbo:type of
is dbo:usedInWar of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:after of
is dbp:airForce of
is dbp:anniversaries of
is dbp:awards of
is dbp:basedOn of
is dbp:battleHonours of
is dbp:battles of
is dbp:battles/wars of
is dbp:before of
is dbp:byWar of
is dbp:campaign of
is dbp:causes of
is dbp:commands of
is dbp:commemorates of
is dbp:conf of
is dbp:context of
is dbp:dates of
is dbp:deathCause of
is dbp:era of
is dbp:establishedTitle of
is dbp:event of
is dbp:eventEnd of
is dbp:events of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:genre of
is dbp:history of
is dbp:mainInterests of
is dbp:militaryBlank of
is dbp:name of
is dbp:operation of
is dbp:operations of
is dbp:partof of
is dbp:reason of
is dbp:service of
is dbp:serviceyears of
is dbp:setIn of
is dbp:setting of
is dbp:subject of
is dbp:subjects of
is dbp:title of
is dbp:type of
is dbp:unit of
is dbp:useDates of
is dbp:war of
is dbp:wars of
is dbp:warsAndBattles of
is dc:subject of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License