About: Naiad

An Entity of Type: mythological figure, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In Greek mythology, the naiads (/ˈnaɪædz, ˈneɪædz, -ədz/; Greek: ναϊάδες, translit. naïádes) are a type of female spirit, or nymph, presiding over fountains, wells, springs, streams, brooks and other bodies of fresh water. They are distinct from river gods, who embodied rivers, and the very ancient spirits that inhabited the still waters of marshes, ponds and lagoon-lakes such as pre-Mycenaean Lerna in the Argolis.

Property Value
dbo:abstract
  • في الأساطير الإغريقية الناياد هي نوع من روح مؤنثة، أو حورية، تترأس النوافير،الآبار،الينابيع، الجداول وغيرها من المسطحات المائية العذبة. (ar)
  • Najády (latinsky Naiades) jsou v řecké mytologii vodní nymfy, bohyně či polobohyně. Jsou to bytosti nejvíce podobné našim pohádkovým vílám nebo rusalkám. (cs)
  • Les Nàiades (en grec antic Ναϊάδες), són unes divinitats menors de la mitologia grega. Les nàiades eren nimfes que personificaven l'aigua de brolladors, llacs i fonts. Són filles de Zeus, segons Homer, però es relacionen també amb Posidó o amb Oceà, o són simplement, filles del déu del riu on viuen o on aporten les seves aigües. Totes les fonts famoses tenien la seva nàiade, i en cada cas amb un nom i una llegenda pròpia. És coneguda la nàiade o nimfa Aretusa, a Siracusa, de qui es deia que era una nimfa d'Acaia companya d'Àrtemis. De vegades una font només tenia una nàiade, però d'altres la mateixa font en tenia moltes, que es consideraven germanes i iguals entre elles. A les Nàiades se'ls atribuïen propietats curatives bevent o banyant-se en les seves aigües, encara que, en alguns casos, el bany o el simple fet de veure-les es considerava un sacrilegi que comportava les represàlies de les nàiades. Hi ha moltes llegendes relacionades amb aquestes nimfes, i segurament es podria considerar com una d'aquestes la de les goges de . (ca)
  • Στην ελληνική μυθολογία οι Ναϊάδες ήταν νύμφες των γλυκών νερών, πηγών (κρηνών), ποταμών, λιμνών. Αναλόγως του τύπου ονομάζονταν Πηγαίες, Κρηναίες ή Κρηνίδες, Ποταμίδες, Λιμνάδες ή Λιμνακίδες, Ελειονόμοι κτλ. Περιγραφές των Ναϊάδων βρέθηκαν, μεταξύ άλλων, στη βιβλιοθήκη του Απολλοδώρου, Θεογονία του Ησιόδου και στην Ιλιάδα και την Οδύσσεια του Ομήρου. (el)
  • Die Najaden (altgriechisch Ναϊάδες Naïádes, Plural zu Ναϊάς Naïás; von νάειν náein, deutsch ‚fließen‘) sind Nymphen in der griechischen Mythologie, die über Quellen, Bäche, Flüsse, Sümpfe, Teiche und Seen wachen. (de)
  • Laŭ la helena mitologio najadoj (greke Ναιάδες Naiádes, Ναίδες Naídes aŭ Νάιτιδες Náitides, el νάειν, ‘flui’ kaj νἃμα, ‘fluanta akvo’) estis la nimfoj rilantaj al nemara fluanta akvo (fontoj, putoj, rojoj kaj riveretoj), kiuj diece personigis la akvofluaĵon kie ili loĝis, same kiel la oceanidoj faris pri riveroj kaj aliaj antikvaj spiritoj pri nefluantaj akvoj kiaj lagetoj kaj diglagoj. La antikvaj grekoj pensis ke ĉiu akvo en la tuta mondo apartenis al la sama vasta unuaĵo: mara akvo filtriĝis ĝis la profunda subtero kaj poste spruĉis sur ĝia surfaĉo, formante riverojn kaj fontojn, kiuj poste revenis al granda oceano. Do, kvankam najadoj rilatis nur al nemara akvo, la rankontaro kutime konfuzas ilin kun la oceanidinoj (diaj personigoj de mara akvo) kaj la nereidinoj (nimfoj de la Mediteranea maro). Pro tio, ekzemple, oni diris ke Aretuzo, fonta nimfo, fluadis sub la Peloponezo kaj la Mediteraneo kaj spruĉadis poste en Sicilio. Same kiel la ceteraj nimfoj, la najadoj estis inaj spiritoj kuj tre longe vivis, sed estis mortulinoj. Kaj tial kial sia ekzisto rilatis al akva fluado, se sia fonto aŭ rivereto sekiĝis ili, simple, mortis. Ilia genealogio diferencas depende de ĉiu verkisto. Homero multfoje nomas ilin filinoj de Zeŭso, sed ankaŭ asertas ke ilia patro estis la titano Oceano. Kutimas ankaŭ konsideri ilin filinoj de la rivero kie ili loĝas. Tiaj akvaj estaĵoj oftas ankaŭ en aliaj mitologioj kaj legendoj tra Eŭropo, eĉ ene de tiuj tute ne rilantaj al la greka kulturo, kiaj la putaj diinoj de la nordokcidentaj keltoj. De tiu kulto, ekzemple, devenis poste, dum mezepoko, kelkaj historioj pri lokaj sanktuloj kaj la demono nomata Meluzino. Ĉiu fonto havis sian propran najadon aŭ aron da ili (kutime, fratinoj) kaj sian respektivan legendon. De la pratempoj ĉiu komunumo adoris sian lokan akvonimfon kiel peranto de tera kaj homa fekundeco. Dum ceremonioj pri oficiala plenkreskado, junuloj oferis siajn infanajn hartufojn al ili. Ofte najadoj havas sanigintan povon, kaj tial malsanuloj trinkis ilian akvon aŭ (ne tro kutime) baniĝis en ĝi. Pro tio famis , kie oni ceremonie dronigis bestojn. Multaj orakoloj troviĝis apud tiuj sanigaj fontoj, kaj de ĝia sciiga povo devenas la historio de Aristeo, duondio kiu, serĉante siajn abelojn, estis invitita de sia onklino Arestuso subakviĝi en rivero, kaj tiel la animoj de dronintoj donis al li tre utilajn konsilojn, pere de la najadoj. Tamen, kelkaj najadoj ankaŭ danĝeris: baniĝi en ilia akvo aŭ rekte rigardi ilin povis esti konsiderata puninda sakrilegio. Tiam, la ofendinto kutime freneziĝis. Ili povis esti ankaŭ tro pasiemaj kaj ĵaluzaj: la argonaŭto Hilaso estis forkaptita de najadoj pro sia beleco, kaj Dafno blindigita fare de sia amantino Nomia kiam ŝi malkovris lian nefidelecon. Multaj gloraj genealogioj (ekzemple tiuj de Ikario, Eriktonio aŭ Tiesto) devenas de najado. La mitologiisto Robert Graves opiniis ke, per tiaj geedziĝoj inter herooj kaj lokaj najadoj, la helenoj pravigis ilian alvenon kaj regadon sur la urbo. Tia estis, ekzemple, la historio de Hipseo, lapita reĝo kiu edzinigis kaj estis patro per ŝi de Kireno. Laŭ Graves, saman originon havis la konstantaj enamiĝoj kaj perfortoj de Zeŭso, kiuj simbolas la anstataŭigon de antikvaj kultoj per tiuj olimpaj. (eo)
  • Greziar mitologian naiadeak (antzinako grezieraz: Ναιάδες, Naiádes, Ναίδες, Naídes edo Νάιτιδες, Náitides, ναίωtik, isuri esan nahi duena) ur gezatako ninfak ziren (iturriak, putzuak, iturburuak eta errekaztoak), bizi ziren ur ibilguaren jainkosaren papera eginez, ozeanidak ibaien jainkotiar pertsonifikazioak eta uharka, urmael eta aintziretako ur geldietan, mizenastar aurreko Argolidako kasuan bezala, bizi ziren antzinako izpirituak ziren bezala. Naiadeak ur gezarekin, ozeanideak ur gaziarekin eta nereidak Mediterraneoarekin zehazki, nolabaiteko uztarketa zegoen, greziarrek munduko uretan sistema bakarra bailitzan pentsatzen baitzuten, itsasotik, lurraren barreneko gune leizetsu sakonetara isurtzen zena, nondik jada geza isurketa eta iturburuetan igotzen zen. Aretusa, iturburu baten ninfa zena Peloponesoko lurrazpiko korronteetan zehar joan zitekeen lurrazalera Sizilia uhartean irteteko. Euren ninfa izaeran, naiadeak emakumezko pertsonaiak dira, oso luzaro bizi daitezkeenak, baina hilkorrak. Naiade baten esentzia bere ur masarekin lotua zegoen, hau lehortzen bazen, naiadea hil egiten zelarik. Baina, Walter Bukertek dioenez "Iliadan (xx. 4-9) Zeusek jainkoak Olinpo mendiko biltzarrera deitzen dituenean, ez dira soilik olinpiar jainko ezagunak biltzar horretara doazenak, baizik eta baita ninfa eta ibai guztiak ere, soilik Ozeano geratuz bere postuan" (Burkert, 1985) greziar entzuleek ezinezkotasun hau olerkariaren hiperbole bat bezala onartuz, Zeusek antzinako mundu naturalaren gainean zuen botere unibertsala aldarrikatzen zuena: "jainko hauen gurtza", berresten du Burkertek, "modu banaezinean toki zehatz batekin identifikatuta egoteagatik baino ez dago mugatua". Euren genealogia aldatu egiten da mitografoaren eta kontsultatutako elezaharraren arabera: Homerok "Zeusen alaba" deitzen ditu, baina beste toki batzuetan Ozeanoren alabak zirela aipatzen da. Ohikoagoa da bizi diren ibai-jainkoaren alabatzat hartzea. Euren genealogia, edozein kasutan, oso bariatua da. Iturri zehatz batekin lotutako ur ninfa Europa guztian izan zen ezaguna, Greziarekin zuzeneko harremanik ez zuten tokietan, beranduago santuei eskainiak izan ziren Europa ipar-mendebaldeko putzu zeltetan eta Erdi Aroko biziraunez. Iturri eta iturburu ezagun guztiek dute euren naiadea edo naiade taldea, ohi ahizpatzat hartzen direnak, baita euren elezaharra ere. Sarri tokiko gurtza objektu ziren, ugalkortasun eta giza bizitzarentzat funtsezko bezala gurtuak. Adin nagusitasunera iristen ziren gazteak, euren haurtzaroko ile zati bat tokiko iturburuko naiadeari eskaintzen zioten. Sarri, naiadeei bertute sendagileak ematen zitzaizkien: gaixoek naiadeak lotuta zeuden ura edaten zuten edo, askoz arraragoa zen arren, ur horietan bainatzen ziren. Hau zen Lernaren kasua, non erritualki animaliak ere itotzen ziren. Orakuluak iturri zaharren ondoan egon zitezkeen. Naiadeak arriskutsuak ere izan zitezkeen. Batzuetan, euren uretan bainatzea sakrilegiotzat jotzen zen, eta naiadeek sakrilegioa egin zuenaz mendekatzen ziren. Ikustea ere zigortzeko modukoa izan zitekeen, ohi, zigor bezala, zoritxarreko lekukoaren eromena zekarrena. Hilas, Argo ontziko tripulatzaile bat, bere edertasunaz txundituta zeuden naiade batzuek bahitu zuten. Naiadeak euren jelosiagatik ere ezagunak ziren. Teokritok naiade baten jelosiaren istoria kontatzen du, non izeneko artzain bat maitalea zen, honi zenbait aldiz adarrak jarriz, honek, mendeku bezala, itsu utzi zuen arte. Genealogia askoren jatorrian, Ikario, Eriktonio eta kasuan bezala, naiade bat agertzen da. Errege mitiko batek naiade batekin ezkondu zela eta hiri bat sortu zuela uste zenean, Robert Gravesek irakurketa soziopolitiko bat eskaintzen du: heleniar iritsi berriek euren presentzia iturriko naiadearekin ezkonduz justifikatzen zuten, Aristeoren mitoaren aurreko istorioan bezala, non lapitarren errege bat zen Hipseo ninfarekin ezkondu zen, honekin Zirene izan zuelarik. Hilezkorren artean, pareko bezala, Zeusen maitakeria eta bortxaketak daude, Gravesen arabera, antzinako tokiko gurtzak olinpiarrak ziren beste batzuengatik ordezkatu izana erregistratzen dutenak (Graves, 1955). Aristeok naiadeekin ohikotik haratagoko esperientzia bat izan zuen: bere erleak Tesalian hil zirenean, kontsulta egitera joan zitzaien. Bere izeba Aretusak urpera pasatzera gonbidatu zuen, non betiereko iturburu batean garbitua izan zen eta aholkua jaso zuen. Hilkor bat baina naiadeekin lotua zegoena ito egin zen, honela mezulari bezala bidalia izan zelarik bere herriarentzat naiadeen aholku eta mesedeak lortzeko. (eu)
  • En la mitología griega, las náyades (en griego antiguo Ναϊάδες Naiádes, Ναίδες Naídes o Νάιτιδες Náitides de νάω ‘fluir’) eran las ninfas de los cuerpos de agua dulce —fuentes, pozos, manantiales, arroyos y riachuelos— y encarnaban la divinidad del curso de agua que habitaban, de la misma forma que los oceánidas eran las personificaciones divinas de los ríos y algunos espíritus muy antiguos que habitaban las aguas estancadas de pantanos, estanques y lagunas como en la Lerna premicénica de la Argólida. Casi siempre las náyades son hijas de un dios fluvial, o incluso del propio Océano (confundiéndose así con las oceánides, cuya principal diferencia con las náyades es la de ser esposas de dioses, no de héroes locales). (es)
  • In Greek mythology, the naiads (/ˈnaɪædz, ˈneɪædz, -ədz/; Greek: ναϊάδες, translit. naïádes) are a type of female spirit, or nymph, presiding over fountains, wells, springs, streams, brooks and other bodies of fresh water. They are distinct from river gods, who embodied rivers, and the very ancient spirits that inhabited the still waters of marshes, ponds and lagoon-lakes such as pre-Mycenaean Lerna in the Argolis. (en)
  • Dalam mitologi Yunani, Naiad (bahasa Yunani: Ναϊάδες) adalah kaum nimfa yang menempati daerah-daerah yang berair, seperti sungai, air mancur, mata air, dan sebagainya (kecuali air laut). Naiad tinggal di tempat yang berair tawar dan segar, sedangkan Okeanid tinggal di air laut. Naiad adalah makhluk air. Hidupnya bergantung pada air. Apabila tubuhnya kering, maka ia akan mati. Naiad sangat cantik. Mereka juga bisa menjadi berbahaya jika seseorang terpikat dengan kecantikannya. dan kru Argo menghilang diculik Naiad karena terpikat dengan kecantikannya. Naiad diasosiasikan dengan air tawar, berbeda dengan Okeanid yang diasosiasikan dengan air asin dan Nereid dengan air Mediterania. Namun , nimfa musim semi, bisa melakukan perjalanan melewati aliran subterrania dari Peloponnesia, ke permukaan air di Pulau Sisilia (in)
  • Le Nàiadi (in greco antico: Ναϊάδες, Naiádes, da νάειν, "fluire", e νᾶμα, "acqua corrente") sono figure della mitologia greca. (it)
  • Dans la mythologie grecque, les naïades (du grec Ναϊάδες / Naïádes ou Ναίδες / Naídes ou Νάιτιδες / Náitides, de νάειν / náein, « couler ») sont des nymphes aquatiques qui vivent dans les eaux douces, en particulier les rivières, les sources, les fontaines, etc. Elles font l'objet d'un culte particulier. Elles passent pour les filles de Zeus, des déesses fleuves ou de l'Océan (c'est pourquoi elles sont les sœurs des Néphélées), et sont parfois comptées au nombre des prêtresses de Dionysos. Quelques auteurs en font les mères des satyres et de Silène. À l'époque, des chèvres et des agneaux, avec des libations de vin, de miel et d'huile leur étaient offerts en sacrifice ; plus souvent, du lait, des fruits et des fleurs étaient déposés sur leurs autels. Elles étaient des divinités champêtres, leur culte ne s'étendait pas aux villes. Elles sont peintes jeunes, jolies, habituellement les jambes et les bras nus, appuyées sur une urne qui verse de l'eau, ou tenant à la main un coquillage et des perles dont l'éclat relève la simplicité de leur parure ; une couronne de roseau orne leur chevelure argentée qui flotte sur leurs épaules. Elles sont également couronnées, parfois, de plantes aquatiques. (fr)
  • ナーイアス(古希: Ναιάς, Nāïas)は、ギリシア神話に登場する妖精種族で、泉や川のニュンペーである。ギリシア語のνάειν, naein (流れ)またはνἃμα, nama (流水)に由来する。英語、フランス語などではナイアド(英: Naiad、仏: Naïad)。英語ではネイアドとも発音する。ドイツ語などではナヤーデ(Najade)。 複数形はナーイアデス(古希: Ναιάδες, Nāïades)。英語ではナイアズ(Naiades)。 日本語では長母音を省略してナイアス、ナイアデスとも表記される。海のニュムペーであるネーレーイス(ネレイド)とは別。 (ja)
  • De naiaden (Oudgrieks: Ναϊάδες, Naïades, van het werkwoord νάω, vloeien) zijn in de Griekse mythologie waternimfen, en waarschijnlijk dochters van de potamiden, de riviergoden. Ze personifieerden en bewaakten volgens de Grieken alle rivieren, meren, moerassen, fonteinen en bronnen. De Naiaden zijn vooral verwant aan het zoete water, hoewel er overlappingen zijn met de Oceaniden. (nl)
  • 나이아데스 또는 나이아스(그리스어: Ναϊάδες)는 그리스 신화에서 일종의 물의 요정으로 연못, 호수, 우물, 개천 등 담수에 살고 있다고 여겨졌다. 다른 물, 바다의 요정과 비교해 보면 오케아니스는 큰 바다, 대양, 바다의 요정, 네레이스는 바다, 그중에서도 지중해, 에게 해의 요정인데 비해 나이아데스는 흐르는 물 중에서 작은 개천, 우물 들의 정령이다. 그러나 고대 그리스 인들의 세계관에서 세상의 모든 물은 하나로 연결되어 있다고 믿었다. 나이아데스는 자신이 속한 연못이나 물의 원천과 연결되어 만약 그 물이 모두 마르면 그 요정도 죽게 되었다. 대부분의 나이아데스는 동물과 인간에게 우호적이었으나 아르고 호의 선원 중 하나인 힐라스의 이야기에서 보는 것처럼 때로는 인간에게 위험하기도 했다. (ko)
  • Наяды (др.-греч. Νηϊάδες, Ναΐδες, Ναϊάδες) — божества в греческой мифологии, дочери Зевса, были нимфами водных источников — рек, ручьёв и озёр. Наяды были покровительницами определённого водного объекта, его душой и воплощением. Наяды родственны другим водным нимфам — нереидам и океанидам. Наяды часто сопровождали Зевса, а также Посейдона, Диониса, Аполлона, Афродиту, Деметру, Персефону. Наяды считались долговечными, но не бессмертными. Будучи связанными с реками, ручьями и озерами, они умирали, если их водный объект пересыхал. Изображались наяды в виде прекрасных обнажённых или полуобнажённых девушек с распущенными волосами, с убором из венков и цветов, рядом со своими водными источниками. Упомянуты в «Одиссее» (XIII 104). (ru)
  • As náiades (em grego: Ναϊάδες, "naiádes", de ναϊς, naís, "nadar'), na mitologia grega, são ninfas de água doce, de rios, lagos, fontes e riachos. Possuem o dom da cura e da profecia e têm certo controle sobre as águas. Assemelhavam-se às sereias e, com a voz igualmente bela, elas viviam em fontes e nascentes ou até cachoeiras. Apesar de permitirem as pessoas de beber das águas em que viviam, elas não permitiam que se banhassem nelas, e puniam os infratores com amnésia, doenças e até com a morte. Homero, na Ilíada, dá-lhes como pai Zeus, mas outros consideram-nas filhas de Oceano ou do Potamos onde residem. As filhas do deus-rio Asopo, por exemplo, são náiades. Eram belas; tinham pele clara um pouco bronzeada ou até azulada e olhos azuis e marrons escuros. As náiades se dividem em cinco tipos diferentes: * Crineias (Κρηναῖαι): Náiades que habitam fontes; * Pegeias (Πηγαῖαι): Náiades que habitam nascentes; * Potâmides (Ποταμίδες): Náiades que habitam os rios; * Limnátides (Λιμνατίδες) ou Limnades (Λιμνάδες): Náiades que habitam os lagos; * Heleionomos (Ἑλειονόμοι) ou Heleíades (Ἑλειάδες): Náiades que habitam os pântanos. (pt)
  • Najady (gr. Ναϊάδες Naïádes, łac. Naiades) – w mitologii greckiej nimfy wód lądowych: wodospadów, potoków, strumieni, źródeł rzek, jezior. (pl)
  • I grekisk mytologi är najaderna (grekiska: νάειν, "flöda", "strömma") färskvattensnymfer som styr över floder, bäckar, strömmar, källor, brunnar, kärr, dammar och sjöar. Medan najaderna förknippades med färskvatten associerades deras systrar okeaniderna med haven och nereiderna speciellt med Medelhavet. (sv)
  • Ная́ди (грец. Naiades) — німфи джерел, річок та озер. Належали до почту Зевса, Посейдона, Афродіти та інших богів. Їх шанували як покровительок сил природи, прихильних до людей і тварин. Наяди опікувалися шлюбом, уміли лікувати й віщувати, їх пов'язували зі співом та поезією, а плескіт води вважали за розмову наяд. (uk)
  • 那伊阿得斯(希腊语:Ναϊάδες,来源于动词νάειν,“流动”,以及νἃμα,“流动的水”)希腊神话中的一类低階女神(仙女),宁芙的一种。 宁芙是希腊神话中体现自然现象与自然力的女性精灵,分为很多种,而那伊阿得斯就是其中象征江河、湖泊、溪流、山泉乃至井水的仙女。那伊阿得斯只与淡水联系在一起,代表海洋的是俄刻阿尼得斯诸女神;而地中海则地位特殊,专门由涅瑞伊得斯诸女神代表(俄刻阿尼得斯与涅瑞伊得斯都属于宁芙仙女)。古希腊诗人在他的名作《狄俄倪索斯传教记》中使用了一个自造的词来形容那伊阿得斯:“许得里阿得斯”(意为“水之少女”)。 那伊阿得斯在本质上与她所代表的泉水紧密相连。如果一个那伊阿得斯所代表的水体干涸,那她也就死了。 那伊阿得斯诸女神经常成为一些地方教派的崇拜对象,它们被当作丰产和人的生命的象征来敬奉。在希腊的一些地区,男孩和女孩达到一定年龄后就把他们孩提时的头发献给当地山泉的那伊阿得斯。在某些地方,如,举行对水体的祭祀仪式;动物被淹死在水里当作祭品。一些古老的泉水旁或许会有。这些可能说明,对宁芙仙女的崇拜是古老的万物有灵思想的残留。 在希腊神话中有时会出现凡人与女神结婚的故事。在阿里斯泰俄斯(古希腊的农业神)的神话里,讲述了阿里斯泰俄斯的母亲忒萨利的库瑞涅的身世:她是的国王与当地山泉中的那伊阿得斯的女儿(品达:《》)。这类故事被英国学者罗伯特·格雷夫斯解读为当希腊人(假设中的多利安人)作为新来者定居于希腊时,他们为了使自己的存在合法化而编造出的与当地水神结婚的神话。 那伊阿得斯也可能是危险的:之子许拉斯(赫拉克勒斯的侍童,神话描述他为俊美无双)在参加阿耳戈英雄远征时,一次到水泉边取水,水中的那伊阿得斯立刻爱上了这位美少年,于是仙女把许拉斯拖入水中淹死(伪阿波罗多洛斯,《书库》,I)。 宁芙仙女是古老的神祇,为她们编制家谱非常困难。一般认为那伊阿得斯是宙斯或俄刻阿诺斯的女儿。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 82841 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 36069 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1116389804 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:caption
  • A Naiad by John William Waterhouse, 1893; a water nymph approaches the sleeping Hylas. (en)
dbp:grouping
  • Mythological (en)
dbp:habitat
  • Any body of fresh water (en)
dbp:name
  • Naiad (en)
dbp:similarCreatures
dbp:subGrouping
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • في الأساطير الإغريقية الناياد هي نوع من روح مؤنثة، أو حورية، تترأس النوافير،الآبار،الينابيع، الجداول وغيرها من المسطحات المائية العذبة. (ar)
  • Najády (latinsky Naiades) jsou v řecké mytologii vodní nymfy, bohyně či polobohyně. Jsou to bytosti nejvíce podobné našim pohádkovým vílám nebo rusalkám. (cs)
  • Στην ελληνική μυθολογία οι Ναϊάδες ήταν νύμφες των γλυκών νερών, πηγών (κρηνών), ποταμών, λιμνών. Αναλόγως του τύπου ονομάζονταν Πηγαίες, Κρηναίες ή Κρηνίδες, Ποταμίδες, Λιμνάδες ή Λιμνακίδες, Ελειονόμοι κτλ. Περιγραφές των Ναϊάδων βρέθηκαν, μεταξύ άλλων, στη βιβλιοθήκη του Απολλοδώρου, Θεογονία του Ησιόδου και στην Ιλιάδα και την Οδύσσεια του Ομήρου. (el)
  • Die Najaden (altgriechisch Ναϊάδες Naïádes, Plural zu Ναϊάς Naïás; von νάειν náein, deutsch ‚fließen‘) sind Nymphen in der griechischen Mythologie, die über Quellen, Bäche, Flüsse, Sümpfe, Teiche und Seen wachen. (de)
  • En la mitología griega, las náyades (en griego antiguo Ναϊάδες Naiádes, Ναίδες Naídes o Νάιτιδες Náitides de νάω ‘fluir’) eran las ninfas de los cuerpos de agua dulce —fuentes, pozos, manantiales, arroyos y riachuelos— y encarnaban la divinidad del curso de agua que habitaban, de la misma forma que los oceánidas eran las personificaciones divinas de los ríos y algunos espíritus muy antiguos que habitaban las aguas estancadas de pantanos, estanques y lagunas como en la Lerna premicénica de la Argólida. Casi siempre las náyades son hijas de un dios fluvial, o incluso del propio Océano (confundiéndose así con las oceánides, cuya principal diferencia con las náyades es la de ser esposas de dioses, no de héroes locales). (es)
  • In Greek mythology, the naiads (/ˈnaɪædz, ˈneɪædz, -ədz/; Greek: ναϊάδες, translit. naïádes) are a type of female spirit, or nymph, presiding over fountains, wells, springs, streams, brooks and other bodies of fresh water. They are distinct from river gods, who embodied rivers, and the very ancient spirits that inhabited the still waters of marshes, ponds and lagoon-lakes such as pre-Mycenaean Lerna in the Argolis. (en)
  • Le Nàiadi (in greco antico: Ναϊάδες, Naiádes, da νάειν, "fluire", e νᾶμα, "acqua corrente") sono figure della mitologia greca. (it)
  • ナーイアス(古希: Ναιάς, Nāïas)は、ギリシア神話に登場する妖精種族で、泉や川のニュンペーである。ギリシア語のνάειν, naein (流れ)またはνἃμα, nama (流水)に由来する。英語、フランス語などではナイアド(英: Naiad、仏: Naïad)。英語ではネイアドとも発音する。ドイツ語などではナヤーデ(Najade)。 複数形はナーイアデス(古希: Ναιάδες, Nāïades)。英語ではナイアズ(Naiades)。 日本語では長母音を省略してナイアス、ナイアデスとも表記される。海のニュムペーであるネーレーイス(ネレイド)とは別。 (ja)
  • De naiaden (Oudgrieks: Ναϊάδες, Naïades, van het werkwoord νάω, vloeien) zijn in de Griekse mythologie waternimfen, en waarschijnlijk dochters van de potamiden, de riviergoden. Ze personifieerden en bewaakten volgens de Grieken alle rivieren, meren, moerassen, fonteinen en bronnen. De Naiaden zijn vooral verwant aan het zoete water, hoewel er overlappingen zijn met de Oceaniden. (nl)
  • 나이아데스 또는 나이아스(그리스어: Ναϊάδες)는 그리스 신화에서 일종의 물의 요정으로 연못, 호수, 우물, 개천 등 담수에 살고 있다고 여겨졌다. 다른 물, 바다의 요정과 비교해 보면 오케아니스는 큰 바다, 대양, 바다의 요정, 네레이스는 바다, 그중에서도 지중해, 에게 해의 요정인데 비해 나이아데스는 흐르는 물 중에서 작은 개천, 우물 들의 정령이다. 그러나 고대 그리스 인들의 세계관에서 세상의 모든 물은 하나로 연결되어 있다고 믿었다. 나이아데스는 자신이 속한 연못이나 물의 원천과 연결되어 만약 그 물이 모두 마르면 그 요정도 죽게 되었다. 대부분의 나이아데스는 동물과 인간에게 우호적이었으나 아르고 호의 선원 중 하나인 힐라스의 이야기에서 보는 것처럼 때로는 인간에게 위험하기도 했다. (ko)
  • Najady (gr. Ναϊάδες Naïádes, łac. Naiades) – w mitologii greckiej nimfy wód lądowych: wodospadów, potoków, strumieni, źródeł rzek, jezior. (pl)
  • I grekisk mytologi är najaderna (grekiska: νάειν, "flöda", "strömma") färskvattensnymfer som styr över floder, bäckar, strömmar, källor, brunnar, kärr, dammar och sjöar. Medan najaderna förknippades med färskvatten associerades deras systrar okeaniderna med haven och nereiderna speciellt med Medelhavet. (sv)
  • Ная́ди (грец. Naiades) — німфи джерел, річок та озер. Належали до почту Зевса, Посейдона, Афродіти та інших богів. Їх шанували як покровительок сил природи, прихильних до людей і тварин. Наяди опікувалися шлюбом, уміли лікувати й віщувати, їх пов'язували зі співом та поезією, а плескіт води вважали за розмову наяд. (uk)
  • Les Nàiades (en grec antic Ναϊάδες), són unes divinitats menors de la mitologia grega. Les nàiades eren nimfes que personificaven l'aigua de brolladors, llacs i fonts. Són filles de Zeus, segons Homer, però es relacionen també amb Posidó o amb Oceà, o són simplement, filles del déu del riu on viuen o on aporten les seves aigües. Totes les fonts famoses tenien la seva nàiade, i en cada cas amb un nom i una llegenda pròpia. És coneguda la nàiade o nimfa Aretusa, a Siracusa, de qui es deia que era una nimfa d'Acaia companya d'Àrtemis. (ca)
  • Laŭ la helena mitologio najadoj (greke Ναιάδες Naiádes, Ναίδες Naídes aŭ Νάιτιδες Náitides, el νάειν, ‘flui’ kaj νἃμα, ‘fluanta akvo’) estis la nimfoj rilantaj al nemara fluanta akvo (fontoj, putoj, rojoj kaj riveretoj), kiuj diece personigis la akvofluaĵon kie ili loĝis, same kiel la oceanidoj faris pri riveroj kaj aliaj antikvaj spiritoj pri nefluantaj akvoj kiaj lagetoj kaj diglagoj. Same kiel la ceteraj nimfoj, la najadoj estis inaj spiritoj kuj tre longe vivis, sed estis mortulinoj. Kaj tial kial sia ekzisto rilatis al akva fluado, se sia fonto aŭ rivereto sekiĝis ili, simple, mortis. (eo)
  • Greziar mitologian naiadeak (antzinako grezieraz: Ναιάδες, Naiádes, Ναίδες, Naídes edo Νάιτιδες, Náitides, ναίωtik, isuri esan nahi duena) ur gezatako ninfak ziren (iturriak, putzuak, iturburuak eta errekaztoak), bizi ziren ur ibilguaren jainkosaren papera eginez, ozeanidak ibaien jainkotiar pertsonifikazioak eta uharka, urmael eta aintziretako ur geldietan, mizenastar aurreko Argolidako kasuan bezala, bizi ziren antzinako izpirituak ziren bezala. (eu)
  • Dalam mitologi Yunani, Naiad (bahasa Yunani: Ναϊάδες) adalah kaum nimfa yang menempati daerah-daerah yang berair, seperti sungai, air mancur, mata air, dan sebagainya (kecuali air laut). Naiad tinggal di tempat yang berair tawar dan segar, sedangkan Okeanid tinggal di air laut. Naiad adalah makhluk air. Hidupnya bergantung pada air. Apabila tubuhnya kering, maka ia akan mati. Naiad sangat cantik. Mereka juga bisa menjadi berbahaya jika seseorang terpikat dengan kecantikannya. dan kru Argo menghilang diculik Naiad karena terpikat dengan kecantikannya. (in)
  • Dans la mythologie grecque, les naïades (du grec Ναϊάδες / Naïádes ou Ναίδες / Naídes ou Νάιτιδες / Náitides, de νάειν / náein, « couler ») sont des nymphes aquatiques qui vivent dans les eaux douces, en particulier les rivières, les sources, les fontaines, etc. Elles font l'objet d'un culte particulier. Elles passent pour les filles de Zeus, des déesses fleuves ou de l'Océan (c'est pourquoi elles sont les sœurs des Néphélées), et sont parfois comptées au nombre des prêtresses de Dionysos. Quelques auteurs en font les mères des satyres et de Silène. (fr)
  • As náiades (em grego: Ναϊάδες, "naiádes", de ναϊς, naís, "nadar'), na mitologia grega, são ninfas de água doce, de rios, lagos, fontes e riachos. Possuem o dom da cura e da profecia e têm certo controle sobre as águas. Assemelhavam-se às sereias e, com a voz igualmente bela, elas viviam em fontes e nascentes ou até cachoeiras. Apesar de permitirem as pessoas de beber das águas em que viviam, elas não permitiam que se banhassem nelas, e puniam os infratores com amnésia, doenças e até com a morte. Eram belas; tinham pele clara um pouco bronzeada ou até azulada e olhos azuis e marrons escuros. (pt)
  • Наяды (др.-греч. Νηϊάδες, Ναΐδες, Ναϊάδες) — божества в греческой мифологии, дочери Зевса, были нимфами водных источников — рек, ручьёв и озёр. Наяды были покровительницами определённого водного объекта, его душой и воплощением. Наяды родственны другим водным нимфам — нереидам и океанидам. Наяды часто сопровождали Зевса, а также Посейдона, Диониса, Аполлона, Афродиту, Деметру, Персефону. Наяды считались долговечными, но не бессмертными. Будучи связанными с реками, ручьями и озерами, они умирали, если их водный объект пересыхал. Упомянуты в «Одиссее» (XIII 104). (ru)
  • 那伊阿得斯(希腊语:Ναϊάδες,来源于动词νάειν,“流动”,以及νἃμα,“流动的水”)希腊神话中的一类低階女神(仙女),宁芙的一种。 宁芙是希腊神话中体现自然现象与自然力的女性精灵,分为很多种,而那伊阿得斯就是其中象征江河、湖泊、溪流、山泉乃至井水的仙女。那伊阿得斯只与淡水联系在一起,代表海洋的是俄刻阿尼得斯诸女神;而地中海则地位特殊,专门由涅瑞伊得斯诸女神代表(俄刻阿尼得斯与涅瑞伊得斯都属于宁芙仙女)。古希腊诗人在他的名作《狄俄倪索斯传教记》中使用了一个自造的词来形容那伊阿得斯:“许得里阿得斯”(意为“水之少女”)。 那伊阿得斯在本质上与她所代表的泉水紧密相连。如果一个那伊阿得斯所代表的水体干涸,那她也就死了。 那伊阿得斯诸女神经常成为一些地方教派的崇拜对象,它们被当作丰产和人的生命的象征来敬奉。在希腊的一些地区,男孩和女孩达到一定年龄后就把他们孩提时的头发献给当地山泉的那伊阿得斯。在某些地方,如,举行对水体的祭祀仪式;动物被淹死在水里当作祭品。一些古老的泉水旁或许会有。这些可能说明,对宁芙仙女的崇拜是古老的万物有灵思想的残留。 那伊阿得斯也可能是危险的:之子许拉斯(赫拉克勒斯的侍童,神话描述他为俊美无双)在参加阿耳戈英雄远征时,一次到水泉边取水,水中的那伊阿得斯立刻爱上了这位美少年,于是仙女把许拉斯拖入水中淹死(伪阿波罗多洛斯,《书库》,I)。 (zh)
rdfs:label
  • Naiad (en)
  • ناياد (ar)
  • Nàiade (ca)
  • Najády (cs)
  • Najade (de)
  • Ναϊάδες (el)
  • Najado (eo)
  • Naiade (eu)
  • Náyade (es)
  • Naiad (in)
  • Naiadi (it)
  • Naïades (fr)
  • ナーイアス (ja)
  • 나이아데스 (ko)
  • Naiaden (nl)
  • Najady (pl)
  • Náiade (pt)
  • Наяды (ru)
  • Najader (sv)
  • 那伊阿得斯 (zh)
  • Наяди (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:imageCaption of
is dbp:shipNamesake of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License