About: Lares

An Entity of Type: FictionalCharacter109587565, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Lares (/ˈlɛəriːz, ˈleɪriːz/ LAIR-eez, LAY-reez, Latin: [ˈlareːs]; archaic Lasēs, singular Lar) were guardian deities in ancient Roman religion. Their origin is uncertain; they may have been hero-ancestors, guardians of the hearth, fields, boundaries, or fruitfulness, or an amalgam of these. Lares were believed to observe, protect, and influence all that happened within the boundaries of their location or function. The statues of domestic Lares were placed at the table during family meals; their presence, cult, and blessing seem to have been required at all important family events.

Property Value
dbo:abstract
  • لار هي آلهة الحماية عند شعب روما القديمة. أصلهم غير محدد، ومع حلول حقبة الجمهورية، تم تبجيلهم على هيئة تماثيل. في العصر الروماني القديم، كان في كل منزل تقريباً تمثال واحد أو أكثر للار، اعتقاداً من الشعب بأن اللار يعطي الحماية للأسرة والمنزل. (ar)
  • Larové (latinsky Larēs) jsou římská ochranná božstva střežící různá místa, především obytné domy. Podobají se jim penáti, kteří chránili určitou rodinu, s nimiž byli často spojováni či ztotožňováni. Jedná se pravděpodobně o dobrotivé duchy zemřelých, o kterých Římané věřili, že se po smrti vracejí na místa, kde žili, a dohlížejí na správný chod věcí ve svém bývalém domově. Víra v ně pravděpodobně souvisí s pohřbíváním v domech. Proto na rozdíl od penátů zůstávají na svém místě i v případě přestěhování rodiny. Jsou velmi často zobrazováni na malbách, reliéfech nebo v podobě sošek a jejich uctívání přetrvalo nejdéle ze všech římských kultů. Lidská obydlí chránili podle římského názoru lares familiarie, „larové rodiny“, a lares domestici, „larové domácnosti“, jejichž sošky byly umístěny ve skříni zvané lararium v blízkosti krbu. Byli uctíváni při mnoha příležitostech a různých rodinných událostech a obětovalo se jim víno, koláčky a kadidlo, při významnějších příležitostech také tele, jehně nebo sele. Na rozdíl od penátů, kteří chránili pána domu a jeho nejbližší rodinu, střežili larové všechny členy domácnosti, například tedy i služebníky a otroky. Kromě domácích larů byli známi také lares compilates, „larové křižovatek“, lares viales chránící pocestné, lares urbani ochránci měst, lares hostilii odvracející nepřítele nebo lares rustici, „venkovští larové“. Své ochránce lares praestites měl také celý římský stát a některé významné rody – lares gentium. (cs)
  • Els lars (en llatí Lares) eren unes divinitats de la mitologia romana que formaven part dels cultes familiars. L'origen es remunta als cultes dels etruscs vers els déus familiars. Segons Ovidi, són descendents de la nimfa Lara i de Mercuri, i tenien gairebé les mateixes atribucions d'aquest déu com la tutela de la llar i de la família, i la protecció a les cruïlles de camins. Un altre origen és la paraula etrusca Lar ('senyor' o 'heroi'). (ca)
  • Οι Λάρητες (πληθ) (Λατινικά: Lares) (επίσης γνωστοί ως , ή αρχαϊκότερα, Λάσες) ήταν αρχαίες Ρωμαϊκές θεότητες που προστάτευαν την οικία και την οικογένεια. Βλέπε επίσης Γκένιους, , , . Οι Λάρητες θεωρούνται γιοί του Μερκούριους και της , και τιμώνταν ευλαβώς από τους αρχαίους Ρωμαίους με μικρά αγάλματα, συνήθως τοποθετημένα σε υψηλά μέρη του σπιτιού, μακρυά από το έδαφος, ή ακόμα και στην οροφή. Μερικά από τα αγάλματα αυτά βρίσκονταν επίσης σε σταυροδρόμια. Με τον καιρό η επιρροή τους επεκτάθηκε επί των οικιών, της υπαίθρου, της θάλασσας και των πόλεων, καθώς συγχωνεύτηκαν με άλλες Ρωμαϊκές θεότητες και πνεύματα προστασίας. Ο θεωρούνταν πως λάμβανε μέρος σε ό,τι συνέβαινε εντός του σπιτιού, και αγάλματά του τοποθετούνταν επίσης στο τραπέζι κατά τη διάρκεια του γεύματος. Στην πρώιμη Ρωμαϊκή περίδο, σε κάθε σπίτι βρισκόταν τουλάχιστον ένας Λαρήτης. Αργότερα, συνδέθηκαν με τη μορφή των , θεοτήτων του Άδη αλλά και των πιο ενάρετων νεκρών προσώπων της οικογένειας. Τελικά, η σύγχώνευση συμπεριέλαβε και τις Πενάτες (άλλες ελάσσονες θεότητες). Στην Ύστερη Αρχαιότητα αντιπροσώπευαν τους "ένδοξους νεκρούς" της πόλης και της αυτοκρατορίας της Ρώμης. Ο ιστορικός Cyril Bailey στο βιβλίο του Φάσεις στη Θρησκεία της Αρχαίας Ρώμης (Phases in the Religion of Ancient Rome) παρουσιάζει κάποιες ενδιαφέρουσες πληροφορίες σχετικά με τους Λάρητες. Η εορτή των Λαρητών ήταν γνωστή ως Κομπιτάλια, που αναφέρεται στα σταυροδρόμια. Τα σταυροδρόμια ήταν η παραδοσιακή τοποθεσία όπου παραθέτονταν τιμές στους Λάρητες. Τα σταυροδρόμια έχουν επίσης συνδεθεί με τη μαγεία από την αρχαιότητα. Ο φιλόλογος στο βιβλίο του Αρχαϊκή Ρωμαϊκή Θρησκεία, αναφέρει ότι η λατρεία των Λαρητών περιλάμβανε μικρούς πύργους με ένα βωμό εμπρός τους. Οι αρχαιολόγοι Lesley και Roy Adkins σημειώνουν στο βιβλίο τους Λεξικό της Ρωμαϊκής Θρησκείας (Dictionary of Roman Religion) ότι το ιερό των Λαρητών στα σταυροδρόμια ήταν "ανοιχτό και προς τις τέσσερεις κατευθύνσεις για να επιτρέψει το πέρασμα του Λάρητα". Ο αρχαίος συγγραφέας Οβίδιος στο έργο του , αναφέρεται στους Λάρητες ως "νυχτερινοί φύλακες". (el)
  • Die Laren (lateinisch Lares; Singular Lar) sind in der römischen Religion die Schutzgötter oder Schutzgeister bestimmter Orte und Familien. Die Lares Familiares waren gemeinsam mit den Penaten die Schutzgeister der Familie und symbolisierten den Haushalt. Sie wurden mit den vergöttlichten Seelen der verstorbenen Vorfahren gleichgesetzt. Sie wurden bei allen Familienfesten verehrt und begleiteten die Familie, wenn diese fortzog. Der Kult geht wohl auf urzeitliche Hausbestattungen zurück. Der Komödiendichter Plautus lässt sich einen Laren wie folgt selbst charakterisieren: „Ich bin der Lar familiaris des Hauses, aus dem ihr mich habt treten sehen. Dieses Haus besitze und hege ich schon viele Jahre, schon für den Vater und Großvater dessen, der es jetzt bewohnt“. Er fährt fort, dass er von der Tochter des Hauses verehrt werde und von ihr täglich Opfergaben empfange. Die Lares Loci waren hingegen die Schutzgeister eines bestimmten Platzes. Im Lararium wurden die Lares Loci der Stelle, an der ein Haus gebaut worden war, durch eine oder mehrere Schlangen repräsentiert und verehrt. Lares Loci waren ortsfest, d. h., sie zogen nicht mit den Bewohnern eines Hauses um. Lares Publici waren die Schutzgeister ganzer Ortschaften. In Mittelitalien wurden sie in den Städten auch Lares Compitales, in den Dörfern Lares Paganales genannt. Laren waren auch Schutzgeister von öffentlichen Plätzen und Wegkreuzungen, die nach allgemeinem Glauben nicht ungefährlich waren. Im antiken Rom gab es an jeder Kreuzung einen Schrein, der ihnen geweiht war. Diese Aufgabe wurde von den so genannten übernommen. Laren waren männlich und sehr zeugungskräftig. Ihre weiblichen Partner waren die . Die Verehrung der Laren und Penaten wurde am 8. November 392 verboten. Der Lar ist der Titel eines Romans von Wilhelm Raabe aus dem Jahr 1889. Rainer Maria Rilke veröffentlichte 1895 den Gedichtband Larenopfer. (de)
  • Larak (latinez: Larēs, ˈɫa.reːs ahoskatua, singularrez Lar) Erromako mitologian, etxeko jainkoa da, etxeko babesletzat hartua. naiadearen eta eta Merkurio jainkoaren semeak, familia jainkoen etruriar gurtzan jatorria omen zituzten. (eu)
  • Lares (/ˈlɛəriːz, ˈleɪriːz/ LAIR-eez, LAY-reez, Latin: [ˈlareːs]; archaic Lasēs, singular Lar) were guardian deities in ancient Roman religion. Their origin is uncertain; they may have been hero-ancestors, guardians of the hearth, fields, boundaries, or fruitfulness, or an amalgam of these. Lares were believed to observe, protect, and influence all that happened within the boundaries of their location or function. The statues of domestic Lares were placed at the table during family meals; their presence, cult, and blessing seem to have been required at all important family events. Roman writers sometimes identify or conflate them with ancestor-deities, domestic Penates, and the hearth. Because of these associations, Lares are sometimes categorised as household gods, but some had much broader domains. Roadways, seaways, agriculture, livestock, towns, cities, the state, and its military were all under the protection of their particular Lar or Lares. Those who protected local neighbourhoods (vici) were housed in the crossroad shrines (Compitalia), which served as a focus for the religious, social, and political lives of their local, overwhelmingly plebeian communities. Their cult officials included freedmen and slaves, otherwise excluded by status or property qualifications from most administrative and religious offices. Compared to Rome's major deities, Lares had limited scope and potency, but archaeological and literary evidence attests to their central role in Roman identity and religious life. By analogy, a homeward-bound Roman could be described as returning ad Larem (to the Lar). Despite official bans on non-Christian cults from the late fourth century AD onwards, unofficial cults to Lares persisted until at least the early fifth century AD. (en)
  • Los lares eran deidades guardianas en la antigua religión romana. Su origen es incierto, y pueden haber sido héroes-ancestros, guardianes del hogar, de los campos, de las fronteras o de la fecundidad, o una amalgama de todo ello. Eran hijos de Lara (o Larunda),​una de las náyades, y el dios Mercurio (algunas fuentes mencionan a Júpiter)​ cuyo origen se encuentra en los cultos etruscos a los dioses familiares. Se creía que los Lares observaban, protegían e influían en todo lo que ocurría dentro de los límites de su ubicación o función. Las estatuas de los Lares domésticos se colocaban en las mesas durante las comidas familiares; su presencia, culto y bendición parecen haber sido necesarios en cualquier evento familiar importante. Autores romanos a veces los identifican o combinan con ancestros-deidades, los penates domésticos y el hogar. Debido a estas asociaciones, los Lares se clasifican a veces como dioses domésticos, pero algunos tenían dominios mucho más amplios. Los caminos, las vías marítimas, la agricultura, la ganadería, los pueblos, las ciudades, el Estado y el ejército estaban bajo la protección de sus respectivos Lar o Lares. Los que protegían los barrios locales (vici) se alojaban en los santuarios de las encrucijadas (Compitales), que servían de centro de la vida religiosa, social y política de sus comunidades locales, mayoritariamente plebeyas. Entre los funcionarios de su culto se encontraban libertos y esclavos, excluidos de la mayoría de los cargos administrativos y religiosos por su estatus o por sus propiedades. En comparación con las principales deidades de Roma, los lares tenían un alcance y una potencia limitados, pero las evidencias arqueológicas y literarias atestiguan su papel central en la identidad y la vida religiosa romanas. Por analogía, un romano que regresara a casa podría describirse como un regreso ad Larem (al lar; esta expresión sobrevive en el español como «volver a los lares» o «por estos lares»). A pesar de las prohibiciones oficiales de los cultos no cristianos a partir de finales del siglo IV d. C., cultos no oficiales a los lares persistieron al menos hasta comienzos del siglo V d. C. La antigua Roma presentaba dos vertientes: por un lado, los cultos públicos o estatales y, por otro, los cultos privados o domésticos. Dentro de esta segunda vertiente se sitúa la adoración de los llamados dii familiaris o dioses de la familia. Entre estos se encuentran los genii locorum o lares loci, cuya función primordial era velar por el territorio en que se encontraba la casa familiar. Tanto es así, que antes de que la propiedad privada fuese regulada por el derecho, eran los dioses lares los encargados de evitar que los extraños se adentrasen en tierras ajenas mediante, según la creencia popular, la amenaza de enfermedades que podían llegar a ser mortales. Las familias romanas sentían una gran veneración por los lares, que representaban en forma de pequeñas estatuas. Estas se colocaban tanto dentro como fuera de la casa en pequeños altares llamados lararia (sg. lararium), donde se realizaban ofrendas o se les rendía oración. En la casa (sg. domus), el larario solía situarse en el atrio, lo más cerca posible de la puerta principal. En el caso de los apartamentos (pl. insulae), el lararium se colocaba cerca de la cocina, aunque en una misma casa podían existir varios y no era extraño que se encontrasen en los dormitorios. Lo que era importante, sin embargo, es que no estuviesen en lugares poco transitados o escondidos, con el fin de que no fuesen ignorados u olvidados. En los primeros tiempos romanos cada casa tenía al menos una estatuilla, más adelante surge cierta confusión entre éstas y las de los manes, almas de los antepasados muertos. (es)
  • Les Lares, parfois aussi appelés Genii loci, sont des divinités romaines liées à un lieu donné. Les Lares sont appelés à protéger les êtres humains quels qu'ils soient, les hommes les intéressant en tant qu'usagers de leur domaine. Le Lar familiaris est ainsi le dieu de la maisonnée qui protège toute la famille. On les fête le 11 des calendes de janvier (22 décembre). (fr)
  • Lares (/ˈlɛəriːz, ˈleɪriːz/; bahasa Latin: Larēs pengucapan Latin: , archaic Lases, singular Lar), adalah dewa penjaga dalam . Asal usul mereka tak jelas; mereka adalah pahlawan-leluhur, penjaga tungku api, ladang, perbatasan, atau pembuahan hasil, atau amalgamasi dari hal-hal tersebut. (in)
  • 라레스(Lares)는 고대 로마 시대의 수호신인 신들 (복수)이다. 단수는 라르 (Lar). 그 기원은 잘 알려져 있지 않다. (ko)
  • De Laren (Latijn: Lares, enkelvoud Lar; soms ook Lases of Genii loci; Etruskisch: Lars: heer, vorst) waren Romeinse godheden die het huis en het gezin beschermden. (nl)
  • I Lari (dal latino lar(es), "focolare", derivato dall'etrusco lar, "padre") sono figure della religione romana che rappresentano gli spiriti protettori degli antenati defunti che, secondo le tradizioni romane, vegliavano sul buon andamento della famiglia, della proprietà o delle attività in generale. Agostino di Ippona nella sua opera La città di Dio, in cui cita Apuleio, riporta che sono le anime dei defunti buoni: (it)
  • ラレース(Lares、古い綴りは Lases)は、古代ローマ時代の守護神的な神々(複数)である。単数形はラール(Lar)。その起源はよくわかっていない。家庭、道路、海路、境界、実り、無名の英雄の祖先などの守護神とされていた。共和政ローマの末期まで、2体の小さな彫像という形で祭られるのが一般的だった。 ラレースは、その境界内で起きたあらゆることを観察し、影響を与えると考えられていた。家庭内のラレース像は、家族が食事中はそのテーブル上に置かれた。家族の重要な場面では、ラレース像が必須となっていたと見られている。このため古代の学者らはこれを「家の守護神」に分類していた。古代ローマの作家の記述を見ると、ラレースと同様の家の守護神とされていたペナーテースを混同している場合もある。ローマ神話の主な神々に比べると守備範囲も力も小さいが、ローマの文化には深く根付いていた。アナロジーから、本国に戻るローマ人を ad Larem (ラレースに)戻ると称した。 ラレースはいくつかの公けの祭りで祝福され礼拝された。中には vici (行政区)全体を守護するとされたラレースもある。また、ラレースを祭った交差点や境界線にある祠(コンピタレス; Compitales)は、宗教、社会生活、政治活動の自然な焦点となっていた。これらの文化はローマ帝国初期の宗教・社会・政治改革に取り込まれた。ラレースを家庭内に祭るという文化は変化しなかったようである。これらは少なくとも紀元4世紀まで持ちこたえた。 (ja)
  • Lary (łac. Lares, genii loci, lp. odpowiednio: Lar, genius loci) – dusze zmarłych, czczone w Rzymie jako chroniące przed nieszczęściami bóstwa opiekuńcze domu i sprawcy pomyślności. W kapliczkach (larariach) umieszczano ich statuetki, modlono się do nich i składano im ofiary. Z okazji wesela, urodzin lub rodzinnej uroczystości otrzymania przez chłopca bulli lub toga virilis, otwierano domowe kapliczki i składano larom ofiary z ciasta, wina, kadzidła, a całość zdobiono kwiatami. Przeciwieństwem larów były złe dusze – larwy (larvae). Do najważniejszych należały Lares familiares opiekujące się rodziną i domem; w wierzeniach starożytnych Rzymian były to dusze zmarłych przodków, sprawujące pieczę nad żyjącymi krewnymi. Przedstawiano je jako młodzieńców trzymających rogi obfitości. Ich wizerunki znajdowały się przy ognisku domowym w atrium, w tzw. lararium, bądź w jadalni. Na wstępie posiłku składano im ofiarę z pokarmu, podobnie jak podczas wszelkich uroczystości domowych, a z okazji wyjazdu lub przyjazdu odprawiano do nich modły. Etymologia tego słowa pozostaje niejasna. Wyróżniano ogółem następujące odmiany larów: * Lares familiares – opiekujące się pozostałymi przy życiu członkami rodziny: * Lares rurales – sprawujące opiekę nad członkami rodziny na polu * Lares permarini – sprawujące opiekę w zagrodzie, za granicą, na morzu * Lares militares – zapewniające opiekę na lądzie, w wojsku i podczas podróży * Lares publici – lary publiczne: * Lares urbani – sprawujące opiekę nad całym miastem * Lares praestites – opiekujące się całym państwem * Lares viales – opiekunowie dróg publicznych * Lares compitales – opiekunowie dróg i ścieżek * Lares Augusti – czczone wraz z Augusta Czczono je składaniem ofiar podczas obchodzonych 23 grudnia Larentaliów (Larentinaliów), wywodzących się z dawniejszych kultów i tradycji. (pl)
  • Larer (latin lares) är i romersk religion ett slags skyddsandar hos forntidens romare. Larer var troligen från början fältens gudar som åkallades av bönderna för att få goda skördar. Senare kom de att dyrkas i samband med penater, lagerrumsgudar som gynnade familjens rikedom. Främst fanns lares familiares, det enskilda hemmets skyddsandar som var knutna till hushållet. Deras bilder var uppställda på härden eller i en nisch i husets atrium. Hushållslarer hittas vid utgrävningar som statyetter. Denna lar var ursprungligen ensam och avbildades som en ungdomlig person i kort tunika med ett dryckeshorn i den ena handen och en bägare i den andra. Under det romerska imperiets tid blev figurerna av hushållslarerna två och stod på var sin sida om en gud – ofta Vesta. Till denna grupp figurer bad man en bön varje morgon och offrade vid familjehögtider. Förutom dessa tänkte man sig larer såsom skyddsandar för gård (hus) och grund. Därigenom hade distrikten på landet och kvarteren i städerna sina egna larer, vilka dyrkades vid korsvägarna (lares compitales), och gatuhörnen samt hyllades genom en särskild fest. Liksom familjen hade även staden sina larer – lares praestites. I överensstämmelse med den allmänna uppfattningen om familjens larer ägnade man efter republikens fall sin dyrkan särskilt åt Augustus genius såsom Roms skyddsande. I samband med larernas kult stod dyrkan av en underjordisk gudinna Lara Larunda (Larentia), som sågs som larernas moder och om vilken Ovidius berättar en tämligen osmaklig myt, som han troligen är upphovsman till, i sitt arbete med en ny kultkalender. Där omnämns hon som den obskyra Tacita eller Dea Muta, som sägs en gång ska ha varit en nymf kallad Lara, vars högljudda skvallrande om Jupiters många äktenskapsbrott ska ha tystats, genom att hon under tvång eskorterades av Merkurius till underjorden, och därefter våldtogs av honom. Eftersom larerna i Ovidius version blev till på färden till underjorden, så ska detta förklara deras chtoniska (underjordiska) natur. (sv)
  • Ла́ры (лат. lares) — по верованиям древних римлян божества, покровительствующие дому, семье и общине в целом. Фамильные лары были связаны с домашним очагом, семейной трапезой, с деревьями и рощами, посвящавшимися им в усадьбе. К ним обращались за помощью в связи с родами, обрядом инициации, бракосочетанием, смертью. Августин приводит мнение Апулея, что после смерти добрые люди становятся ларами (лат. lares). Считалось, что они следят за соблюдением традиционных норм во взаимоотношениях членов фамилии, наказывают нарушителей, в частности господ, слишком жестоких к рабам. Рабы искали защиты от гнева хозяина у домашнего очага или алтаря ларов и активно участвовали в их культе, впоследствии преимущественно обслуживавшемся именно рабами. Глава фамилии был верховным жрецом культа ларов. Виды ларов: * Lares Compitales — компитальных ларов почитали на перекрёстках как покровителей соседской общины и добрососедских отношений. На перекрёстках сооружались святилища с числом отверстий, равным числу примыкавших к перекрёстку усадеб. Здесь главами семей развешивались куклы и шерстяные шары, изображавшие соответственно свободных членов семьи и рабов. Возможно, этот ритуал восходит к практике человеческих жертвоприношений ларам как хтоническим божествам, отсюда их неясная связь с хтонической Ларентой-Ларундой, Манией и иногда отождествлявшейся с ней матерью ларов, получавшей в виде жертвы бобовую кашу. * Lares Domestici — дома * Lares Familiares — семьи * Lares Patrii — отцовские, возможно, отождествлялись с духами предков * Lares Permarini — моря * Lares Praestitis — государства * Lares Privati — частные (в противовес общественным Lares Publici) * Lares Rurales — земли * Lares Viales — путешественников Праздник компиталий сопровождался общей трапезой, шутками, песнями, плясками, состязаниями за призы. Новобрачная, переходя в фамилию и соседскую общину мужа, приносила монету домашним и компитальным ларам. Компиталии, в которых участвовали и рабы, и свободные, были наиболее демократичным римским праздником, связывавшимся с «царем-народолюбцем», сыном рабыни и лара — Сервием Туллием. Коллегии плебеев и рабов обслуживали культ компитальных ларов. Август в 12 до н. э. реформировал культ ларов, образовав его коллегии из рабов, отпущенников и плебеев в каждом квартале Рима и других городов, и соединил с культом своего гения. Однако в домах и имениях лары продолжали почитаться коллегиями рабов и отпущенников вплоть до полного падения язычества. Изображались фамильные и соседские лары в виде двух юношей в собачьих шкурах и с собакой (как бдительные хранители). В провинциях лары отождествлялись с божествами родоплеменных и сельских общин. Некоторые современные исследователи связывают ларов с предками, другие считают их духами растительности и земельных участков. (ru)
  • Lares são divindades da religião romana antiga. É mais comum a forma no plural, “os Lares”, em referência direta ao latim Lares familiares, como nome coletivo para indicar os espíritos que poderiam proteger ou prejudicar uma (conjunto de pessoas), incluindo os servos e os escravos. Por sua vez, a existência do singular “Lar”, da expressão latina Lar familiaris, provavelmente se explique por ser, no início, um “Lar” por família, que protegia tanto o local onde se vivia como a própria família. O seu sentido coletivo talvez seja resultado da multiplicidade de “Lares” (familiae) e também da variedade de divindades domésticas, que também englobavam os Penates e Vesta. Tanto as fontes literárias quanto as arqueológicas mostram que os Lares estavam bastante presentes no dia a dia dos romanos; seu culto desempenhava papel primordial, pois, desde os ritos no período arcaico, os Lares representavam a proteção e a continuidade da família. Como, além da casa, também o espaço exterior precisava de proteção, os Lares, assumindo papel protetor do campo, eram apaziguados durante a , nos cruzamentos (compita) dos caminhos. Assim, existem Lares para quaisquer lugares com os quais a pessoa ou a sociedade como um todo tenha relação importante ou duradoura, como: os campos, os cruzamentos, os caminhos, as casas, os lugares de batalha. Por isso outras tantas formas existiam de Lar, não apenas o familiar, conforme a proteção que lhe era creditada, especialmente quando considerado no seu âmbito público: Lares praestites, os guardiões da coisa pública; Lares permarinos (Lares permarini), com a função de defender e proteger os navegantes; Lares viais (Lares viales) responsáveis pelos viajantes em terra; Lares compitais (Lares compitales), protetores dos cruzamentos e aos quais se dedicava uma . Além destes, também existiam: • Lar omnium cunctalis • Lar victor • Lares alites • Lares Augusti • Lares casanici • Lares domestici • Lares grundvies ou grundvisi • Lares hostilii • Lares magni et viatorii • Lares militares • Lares privati • Lares publici • Lares quadrivii • Lares rurales • Lares salutares • Lares semitales A essa lista, podem-se acrescentar os Lares paterni e o Lar agrestis. Por causa do caráter geral dos Lares, os epítetos poderiam prosseguir indefinidamente. (pt)
  • 拉尔(拉丁語:Lar,复数为Larēs,古拉丁文复数作Lases)古罗马守护神祇之一。其起源至今众说纷纭,可能是看管灶台或田野,保护领地或丰收,或掌管以上所有这些的守护神。 古罗马人们相信拉尔可以保护和影响其领地内所发生的一切。在家庭聚餐时,拉尔常常被置于餐桌上。发生所有家庭重大事件时,都必须对他供请和祝福。因为其特性,拉尔多次出现于古罗马的艺术作品之中,影响深远。 (zh)
  • Ла́ри (лат. lares) — шановані в Римі добрі духи, що охороняли дім і родинне щастя. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 2396933 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 45713 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1108506904 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • لار هي آلهة الحماية عند شعب روما القديمة. أصلهم غير محدد، ومع حلول حقبة الجمهورية، تم تبجيلهم على هيئة تماثيل. في العصر الروماني القديم، كان في كل منزل تقريباً تمثال واحد أو أكثر للار، اعتقاداً من الشعب بأن اللار يعطي الحماية للأسرة والمنزل. (ar)
  • Els lars (en llatí Lares) eren unes divinitats de la mitologia romana que formaven part dels cultes familiars. L'origen es remunta als cultes dels etruscs vers els déus familiars. Segons Ovidi, són descendents de la nimfa Lara i de Mercuri, i tenien gairebé les mateixes atribucions d'aquest déu com la tutela de la llar i de la família, i la protecció a les cruïlles de camins. Un altre origen és la paraula etrusca Lar ('senyor' o 'heroi'). (ca)
  • Larak (latinez: Larēs, ˈɫa.reːs ahoskatua, singularrez Lar) Erromako mitologian, etxeko jainkoa da, etxeko babesletzat hartua. naiadearen eta eta Merkurio jainkoaren semeak, familia jainkoen etruriar gurtzan jatorria omen zituzten. (eu)
  • Les Lares, parfois aussi appelés Genii loci, sont des divinités romaines liées à un lieu donné. Les Lares sont appelés à protéger les êtres humains quels qu'ils soient, les hommes les intéressant en tant qu'usagers de leur domaine. Le Lar familiaris est ainsi le dieu de la maisonnée qui protège toute la famille. On les fête le 11 des calendes de janvier (22 décembre). (fr)
  • Lares (/ˈlɛəriːz, ˈleɪriːz/; bahasa Latin: Larēs pengucapan Latin: , archaic Lases, singular Lar), adalah dewa penjaga dalam . Asal usul mereka tak jelas; mereka adalah pahlawan-leluhur, penjaga tungku api, ladang, perbatasan, atau pembuahan hasil, atau amalgamasi dari hal-hal tersebut. (in)
  • 라레스(Lares)는 고대 로마 시대의 수호신인 신들 (복수)이다. 단수는 라르 (Lar). 그 기원은 잘 알려져 있지 않다. (ko)
  • De Laren (Latijn: Lares, enkelvoud Lar; soms ook Lases of Genii loci; Etruskisch: Lars: heer, vorst) waren Romeinse godheden die het huis en het gezin beschermden. (nl)
  • I Lari (dal latino lar(es), "focolare", derivato dall'etrusco lar, "padre") sono figure della religione romana che rappresentano gli spiriti protettori degli antenati defunti che, secondo le tradizioni romane, vegliavano sul buon andamento della famiglia, della proprietà o delle attività in generale. Agostino di Ippona nella sua opera La città di Dio, in cui cita Apuleio, riporta che sono le anime dei defunti buoni: (it)
  • 拉尔(拉丁語:Lar,复数为Larēs,古拉丁文复数作Lases)古罗马守护神祇之一。其起源至今众说纷纭,可能是看管灶台或田野,保护领地或丰收,或掌管以上所有这些的守护神。 古罗马人们相信拉尔可以保护和影响其领地内所发生的一切。在家庭聚餐时,拉尔常常被置于餐桌上。发生所有家庭重大事件时,都必须对他供请和祝福。因为其特性,拉尔多次出现于古罗马的艺术作品之中,影响深远。 (zh)
  • Ла́ри (лат. lares) — шановані в Римі добрі духи, що охороняли дім і родинне щастя. (uk)
  • Larové (latinsky Larēs) jsou římská ochranná božstva střežící různá místa, především obytné domy. Podobají se jim penáti, kteří chránili určitou rodinu, s nimiž byli často spojováni či ztotožňováni. Jedná se pravděpodobně o dobrotivé duchy zemřelých, o kterých Římané věřili, že se po smrti vracejí na místa, kde žili, a dohlížejí na správný chod věcí ve svém bývalém domově. Víra v ně pravděpodobně souvisí s pohřbíváním v domech. Proto na rozdíl od penátů zůstávají na svém místě i v případě přestěhování rodiny. Jsou velmi často zobrazováni na malbách, reliéfech nebo v podobě sošek a jejich uctívání přetrvalo nejdéle ze všech římských kultů. (cs)
  • Die Laren (lateinisch Lares; Singular Lar) sind in der römischen Religion die Schutzgötter oder Schutzgeister bestimmter Orte und Familien. Die Lares Familiares waren gemeinsam mit den Penaten die Schutzgeister der Familie und symbolisierten den Haushalt. Sie wurden mit den vergöttlichten Seelen der verstorbenen Vorfahren gleichgesetzt. Sie wurden bei allen Familienfesten verehrt und begleiteten die Familie, wenn diese fortzog. Der Kult geht wohl auf urzeitliche Hausbestattungen zurück. Der Komödiendichter Plautus lässt sich einen Laren wie folgt selbst charakterisieren: „Ich bin der Lar familiaris des Hauses, aus dem ihr mich habt treten sehen. Dieses Haus besitze und hege ich schon viele Jahre, schon für den Vater und Großvater dessen, der es jetzt bewohnt“. Er fährt fort, dass er von de (de)
  • Οι Λάρητες (πληθ) (Λατινικά: Lares) (επίσης γνωστοί ως , ή αρχαϊκότερα, Λάσες) ήταν αρχαίες Ρωμαϊκές θεότητες που προστάτευαν την οικία και την οικογένεια. Βλέπε επίσης Γκένιους, , , . Οι Λάρητες θεωρούνται γιοί του Μερκούριους και της , και τιμώνταν ευλαβώς από τους αρχαίους Ρωμαίους με μικρά αγάλματα, συνήθως τοποθετημένα σε υψηλά μέρη του σπιτιού, μακρυά από το έδαφος, ή ακόμα και στην οροφή. Μερικά από τα αγάλματα αυτά βρίσκονταν επίσης σε σταυροδρόμια. Με τον καιρό η επιρροή τους επεκτάθηκε επί των οικιών, της υπαίθρου, της θάλασσας και των πόλεων, καθώς συγχωνεύτηκαν με άλλες Ρωμαϊκές θεότητες και πνεύματα προστασίας. (el)
  • Los lares eran deidades guardianas en la antigua religión romana. Su origen es incierto, y pueden haber sido héroes-ancestros, guardianes del hogar, de los campos, de las fronteras o de la fecundidad, o una amalgama de todo ello. Eran hijos de Lara (o Larunda),​una de las náyades, y el dios Mercurio (algunas fuentes mencionan a Júpiter)​ cuyo origen se encuentra en los cultos etruscos a los dioses familiares. En los primeros tiempos romanos cada casa tenía al menos una estatuilla, más adelante surge cierta confusión entre éstas y las de los manes, almas de los antepasados muertos. (es)
  • Lares (/ˈlɛəriːz, ˈleɪriːz/ LAIR-eez, LAY-reez, Latin: [ˈlareːs]; archaic Lasēs, singular Lar) were guardian deities in ancient Roman religion. Their origin is uncertain; they may have been hero-ancestors, guardians of the hearth, fields, boundaries, or fruitfulness, or an amalgam of these. Lares were believed to observe, protect, and influence all that happened within the boundaries of their location or function. The statues of domestic Lares were placed at the table during family meals; their presence, cult, and blessing seem to have been required at all important family events. (en)
  • ラレース(Lares、古い綴りは Lases)は、古代ローマ時代の守護神的な神々(複数)である。単数形はラール(Lar)。その起源はよくわかっていない。家庭、道路、海路、境界、実り、無名の英雄の祖先などの守護神とされていた。共和政ローマの末期まで、2体の小さな彫像という形で祭られるのが一般的だった。 ラレースは、その境界内で起きたあらゆることを観察し、影響を与えると考えられていた。家庭内のラレース像は、家族が食事中はそのテーブル上に置かれた。家族の重要な場面では、ラレース像が必須となっていたと見られている。このため古代の学者らはこれを「家の守護神」に分類していた。古代ローマの作家の記述を見ると、ラレースと同様の家の守護神とされていたペナーテースを混同している場合もある。ローマ神話の主な神々に比べると守備範囲も力も小さいが、ローマの文化には深く根付いていた。アナロジーから、本国に戻るローマ人を ad Larem (ラレースに)戻ると称した。 (ja)
  • Lary (łac. Lares, genii loci, lp. odpowiednio: Lar, genius loci) – dusze zmarłych, czczone w Rzymie jako chroniące przed nieszczęściami bóstwa opiekuńcze domu i sprawcy pomyślności. W kapliczkach (larariach) umieszczano ich statuetki, modlono się do nich i składano im ofiary. Z okazji wesela, urodzin lub rodzinnej uroczystości otrzymania przez chłopca bulli lub toga virilis, otwierano domowe kapliczki i składano larom ofiary z ciasta, wina, kadzidła, a całość zdobiono kwiatami. Przeciwieństwem larów były złe dusze – larwy (larvae). (pl)
  • Lares são divindades da religião romana antiga. É mais comum a forma no plural, “os Lares”, em referência direta ao latim Lares familiares, como nome coletivo para indicar os espíritos que poderiam proteger ou prejudicar uma (conjunto de pessoas), incluindo os servos e os escravos. Tanto as fontes literárias quanto as arqueológicas mostram que os Lares estavam bastante presentes no dia a dia dos romanos; seu culto desempenhava papel primordial, pois, desde os ritos no período arcaico, os Lares representavam a proteção e a continuidade da família. (pt)
  • Ла́ры (лат. lares) — по верованиям древних римлян божества, покровительствующие дому, семье и общине в целом. Фамильные лары были связаны с домашним очагом, семейной трапезой, с деревьями и рощами, посвящавшимися им в усадьбе. К ним обращались за помощью в связи с родами, обрядом инициации, бракосочетанием, смертью. Августин приводит мнение Апулея, что после смерти добрые люди становятся ларами (лат. lares). Виды ларов: (ru)
  • Larer (latin lares) är i romersk religion ett slags skyddsandar hos forntidens romare. Larer var troligen från början fältens gudar som åkallades av bönderna för att få goda skördar. Senare kom de att dyrkas i samband med penater, lagerrumsgudar som gynnade familjens rikedom. (sv)
rdfs:label
  • Lares (en)
  • لار (آلهة) (ar)
  • Lar (ca)
  • Larové (cs)
  • Laren (de)
  • Λάρητες (el)
  • Lares (mitología) (es)
  • Larak (eu)
  • Lares (in)
  • Lari (divinità) (it)
  • Lares (mythologie) (fr)
  • 라레스 (ko)
  • ラレース (ja)
  • Laren (mythologie) (nl)
  • Lary (pl)
  • Lares (pt)
  • Лары (ru)
  • Larer (sv)
  • 拉尔 (神祇) (zh)
  • Лари (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:children of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License