An Entity of Type: agent, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The history of Sweden can be traced back to the melting of the Northern Polar Ice Caps. From as early as 12000 BC, humans have inhabited this area. Throughout the Stone Age, between 8000 BC and 6000 BC, early inhabitants used stone-crafting methods to make tools and weapons for hunting, gathering and fishing as means of survival. Written sources about Sweden before AD 1000 are rare and short, usually written by outsiders. It was not until the 14th century that longer historical texts were produced in Sweden. It is therefore usually accepted that Swedish recorded history, in contrast with pre-history, starts around the 11th century, when sources are common enough that they can be contrasted with each other.

Property Value
dbo:abstract
  • История Швеции (ru)
  • Історія Швеції (uk)
  • . (ar)
  • La moderna Suècia començà a sorgir de la Unió de Kalmar, fundada el 1397 per la unificació del país pel rei Gustau Vasa al segle xvi. Al segle xvii, Suècia amplia els seus territoris per formar l'Imperi suec. La majoria d'aquests territoris conquistats van haver de ser abandonats durant el segle xviii. Al xix Finlàndia i els territoris que queden fora de la península Escandinava es van perdre. Després de la seva última guerra el 1814, Suècia entrà en una unió personal amb Noruega que es perllongà fins a 1905. Des de 1814, Suècia ha estat en pau, i ha adopat una política de no alineació en temps de pau i de neutralitat en temps de guerra. (ca)
  • Dějiny Švédska jsou dějinami území, na němž se dnes nachází Švédské království, ale také dějiny švédského království mimo území současného státu. Dějiny Švédska se začínají psát poté, co z jižního Švédska ustoupil ledovec. První stopy lidské činnosti jsou zaznamenány z doby 12 000 let před naším letopočtem. Ačkoli existují poukazy na kmenové dějiny minimálně od 1. století, až do roku 1000 jsou psané prameny jen útržkovité a tvořené většinou cizinci. V tom, kdy lze hovořit o plnohodnotném švédském státu, se historikové neshodují a mluví o 6. století, stejně jako o šestnáctém. Za zakladatelskou osobnost lze však považovat prvního historicky doloženého krále Erika Vítězného, který se ujal vlády na konci 10. století. Vypálení pohanského chrámu v Uppsale v 11. století můžeme považovat za signál plnohodnotného pokřesťanštění země. Od 11. století lze vysledovat jednotné zákonodárství, ale trůn byl dlouho velmi nejistý a nebylo výjimkou, že král končil zavražděn. Na konci 14. století se Švédsko dostávalo stále více pod vliv Dánska, které snilo o velké severské říši. To se povedlo na konci 14. století, kdy vznikla Kalmarská unie, ovšem se sídlem v Kodani. Dánská hegemonie vyvolávala ve Švédsku nespokojenost a vedla k sérii povstání. To z roku 1523, které vedl Gustav Vasa, bylo nakonec úspěšné. Gustav se stal králem a Švédsko obnovilo svou samostatnost. Byl to rovněž král Gustav, kdo podnítil tažení protestantismu a vytlačení katolictví. Během 17. století, po vítězství ve válkách proti Dánsku, Norsku, Rusku a Polsko-litevskému státu, se Švédsko stalo evropskou velmocí a převzalo přímou kontrolu nad celou baltskou oblastí. Švédsko sehrálo též zásadní roli ve třicetileté válce, během níž švédská vojska křižovala celý kontinent. Švédská hegemonie ovšem znervózněla sousedy, Nory a Dány, kteří začali proti ní pracovat za pomoci Ruska. Rusko také nakonec Švédy z velmocenského trůnu sesadilo, když je roku 1721 porazilo v Severní válce. Švédové si pak zhojili rány alespoň porážkou Norska (1814), které bylo přinuceno k personální unii (tzv. Švédsko-Norsko), z níž však roku 1905 vystoupilo. Od poloviny 19. století Švédové vsadili na budování své demokracie, neutralitu a nezasahování do evropských konfliktů (včetně první a druhé světové války a v zásadě i války studené). Ve století dvacátém přidali ještě budování sociálního státu, přičemž klíčovou úlohu v tom měli sociální demokraté (vládli 1932–1976). Švédský sociální stát bývá označován za nejmohutnější v celé Evropě. Silně se Švédsko zapojilo i do evropského integračního procesu, byť odmítlo jednotnou měnu euro. (cs)
  • Die Geschichte Schwedens umfasst die Entwicklungen auf dem Gebiet des Königreiches Schweden von der Urgeschichte bis zur Gegenwart. Sie lässt sich bis 11.000 v. Chr. zurückführen, als das Gebiet des heutigen Schwedens nach der letzten Eiszeit erstmals von Menschen besiedelt wurde. Während der Völkerwanderungszeit und der sich anschließenden Vendelzeit (550–800) wurden die Menschen in dem Raum sesshaft. Im Zuge der Wikingerzeit von 800 bis 1050 gingen von den Bewohnern Schwedens viele Raubzüge und Handelsexpeditionen nach Osten aus. Die Waräger (schwedische Wikinger) fuhren bis weit in das heutige Russland hinein, wo sie Handelsstationen und kurzlebige Reiche gründeten, und weiter bis zum Schwarzen und zum Kaspischen Meer, wo sie Handelsverbindungen mit Orten im Byzantinischen Reich und in der arabischen Welt errichteten. Ab dem 11. Jahrhundert wurde Schweden christianisiert, wobei sich das Heidentum mit der alten nordischen Götterlehre bis weit in das 12. Jahrhundert hielt. Im Jahr 1164 erhielt Schweden einen eigenen Erzbischof. Die Expansion nach Osten während des 12. und 13. Jahrhunderts führte dazu, dass Finnland nach mehreren Kreuzzügen dem schwedischen Reich zufiel. Die selbständigen schwedischen Regionen gingen um das Jahr 1000 in einem neuen Reich auf, dessen Schwerpunkt in Västergötland und Östergötland lag. Ab der Mitte des 12. Jahrhunderts tobte der Kampf um die weltliche Macht in diesem Reich zwischen den Geschlechtern der Sverkers und der Eriks, die zwischen 1130 und 1250 abwechselnd die Königsmacht innehatten. Erst in der zweiten Hälfte des 13. Jahrhunderts gewann der König verstärkten Einfluss und konnte mit dem Bau königlicher Burgen und der Einführung einer Provinzialverwaltung die Interessen der Zentralmacht durchsetzen und für das ganze Reich Gesetze verordnen. Unter der Führung von Königin Margarethe I. wurde im Jahr 1397 mit der Kalmarer Union ein Bund geschlossen, in dem die skandinavischen Länder denselben König anerkannten. Dieser Zusammenschluss dreier Reiche unter dänischen Unionskönigen blieb bis 1523 bestehen. Ein Aufstand unter der Führung des späteren Königs Gustav Wasa führte zum Ende der Kalmarer Union 1523. Außenpolitisch hatte Schweden seit dem Bruch der Union mit Dänemark und Norwegen darauf hingearbeitet, die Vorherrschaft im Ostseeraum zu erlangen. Daraus ergaben sich ab den 1560er Jahren wiederholt Kriege mit Dänemark, Polen-Litauen und dem Zarentum Russland. Nachdem Schweden 1630 mit großem Erfolg auf Seiten der Protestanten in den Dreißigjährigen Krieg eingegriffen hatte und Gustav II. Adolf einer der führenden Monarchen in Europa geworden war, wurde Dänemark in zwei Kriegen 1643–1645 und 1657–1658 besiegt, wodurch Skåne, Halland, Blekinge und die Insel Gotland, die früher zu Dänemark gehört hatten, an Schweden fielen. Außerdem erhielt es Bohuslän, Jämtland und Härjedalen von Norwegen. Da Schweden auch Finnland sowie eine Reihe von Provinzen im Baltikum und in Norddeutschland umfasste, war es damit nach dem Westfälischen Frieden (1648) und dem Frieden von Roskilde (1658 mit Dänemark) zur führenden Großmacht im nördlichen Europa geworden. Schweden fehlte es allerdings an der Wirtschaftskraft, um seine Stellung als Großmacht auf Dauer behaupten zu können, da es mit Ausnahme einiger weniger Eisenhütten und der Kupfergrube in Falun ein reines Agrarland mit ausgeprägter Naturalwirtschaft war. Nach den Niederlagen im Großen Nordischen Krieg (1700–1721) gegen Russland, Dänemark, Sachsen-Polen und Preußen verlor Schweden den größten Teil seiner Provinzen jenseits der Ostsee und wurde weitgehend auf die Gebiete des heutigen Schweden und Finnland reduziert. Der Großmachtphase schloss sich nach 1721 die so genannte an, die außenpolitisch von mehreren verlustreichen Kriegen gegen Russland begleitet wurde, in deren Folge Schweden außenpolitisch weiter an Einfluss verlor. Während der Napoleonischen Kriege gingen schließlich Finnland (an Russland) sowie die letzten Besitzungen in Norddeutschland (Vorpommern mit Rügen) verloren. Als Ersatz für diese Verluste gelang es dem 1810 gewählten Thronfolger und späteren König Karl XIV. Johann, Norwegen zu erwerben, das 1814 zu einer Union mit Schweden gezwungen wurde. Trotz vieler innerer Konflikte hielt diese Union bis ins Jahr 1905, als sie wieder aufgelöst wurde. Seit einer kurzen militärischen Auseinandersetzung mit Norwegen im Zusammenhang mit der Entstehung der Union 1814 hat Schweden an keinem Krieg mehr teilgenommen und vom Ersten Weltkrieg bis zum russischen Angriffskrieg gegen die Ukraine 2022 die außenpolitische Linie verfolgt, im Frieden allianzfrei und im Krieg neutral zu bleiben, wobei es seine Sicherheit auf eine starke Gesamtverteidigung außerhalb der Bündnisse gründete. Gleichzeitig schloss sich Schweden 1920 dem Völkerbund und 1946 den Vereinten Nationen (UN) an und hat sich unter dem Dach dieser Organisationen an verschiedenen internationalen Aktionen zur Friedenssicherung beteiligt. (de)
  • Svedio havis la favoron vivi en paco dum preskaŭ 200 jaroj. Sed dum multaj jarcentoj antaŭe la lando partoprenis en fortokonsumantaj konfliktoj kaj longedaŭraj militoj. Vikingoj el Svedio kaj el ceteraj nordiaj landoj vojaĝis ekde ĉirkaŭ 800 kaj dum 250 jaroj poste al fremdaj landoj en vojaĝoj kiuj estis kombinaĵo de komercaj vojaĝoj, rabado kaj elmigrado.' La sveda regno formiĝis dum la 12-a jarcento. Ĝis la 16-a jarcento la limoj inter la nordiaj landoj estis malklaraj. Dum periodo en la 14-a jarcento Svedio, Norvegio kaj Danio estis unuigitaj en union. Svedio jam antaŭe konkeris Finnlandon. La fundamento de moderna Svedio estis konstruita en la 16-a jarcento. Dum la sekvanta jarcento Svedio evoluis al eŭropa grandpotenco kun kolonioj ĉirkaŭ Balta maro – sed la malgranda lando estis tro malfortika bazo por grandpotenca regno, kaj ĝia disfalo komenciĝis en la 18-a jarcento. La Sveda Konstitucio de 1772 ekvalidiĝis kiel reago al puĉo fare de la reĝo Gustavo la 3-a. La termino Sveda Imperio (svede stormaktstiden, "grandpotencaj tempoj") rilatas al la Regno de Svedio kiu teritorie kontrolis grandan parton de la regiono Baltio dum la 17-a kaj fruaj 18-a jarcentoj, tempo kiam Svedio estis unu el la grandaj eŭropaj potencoj. La komencon de la Imperion oni kutime fiksas per la regado de Gustavo Adolfo, kiu ekregis en 1611, kaj la finon per la perdo de teritorioj en 1721 sekve de la Granda Nordia Milito. Sekvis pliaj malsukcesoj. Post milito kontraŭ Rusio en 1808-1809 Svedio devis forlasi Finnlandon. La unio, en kiu Svedio kaj Norvegio estis partoj ekde 1814, dissolviĝis en 1905. Svedio partoprenis nek en la unua nek en la dua mondmilito, kaj daŭrigis sian eksteraliancan politikon ankaŭ post la paciĝo en 1945. Senalianceco en paco, celanta al neŭtraleco en milito – tio fariĝis la principaro de Svedio. En 2001 la partioj de la parlamento komencis interparolojn pri ”nova sekurecpolitika doktrino, alĝustigita al nova situacio”. Ĉiam estis forta sveda ambicio aktive partopreni en internacia kunlaboro. Forta sveda engaĝiĝo en UN estas fundamento en sveda ekstera politiko. Kun la ceteraj nordiaj landoj – Danio, Finnlando, Norvegio kaj Islando – Svedio havas proksiman kunlaboron en la plej multaj sferoj. (eo)
  • La historia de Suecia describe el pasado de Suecia y cómo de convirtió en el estado actual. Las cronologías históricas suelen comenzar con la ocupación de Escandinavia cuando el hielo se retiró definitivamente, hace unos trece mil años. Se dieron cambios demográficos importantes al inicio de la cultura de agrícola de los vasos de embudo, aproximadamente hace 6200 años, así como durante la Edad del Bronce y la Edad del Hierro. El historiador romano Tácito mencionó a los suiones, en el año 98 d. C.,​ posiblemente el mismo grupo étnico denominado svitjod ('pueblo sueco') en un manuscrito del año 1000 del poema anglosajón Beowulf;​ este grupo habitaba Swēorice (Suecia), un estado de extensión desconocida con centro en la antigua Uppsala. Existen varias menciones a los habitantes de Suecia en la época vikinga, principalmente provenientes de otros países. La sociedad experimentó un gran cambio con la llegada del cristianismo a Escandinavia y Suecia se configuró con una entidad estatal estable hacia del siglo XIII. Durante el siglo XV, Suecia formó parte de la Unión de Kalmar junto con Noruega y Dinamarca. Este periodo estvo marcado por numerosos conflictos que impidieron la consolidación de la Unión, disuelta en 1523 con la elección de Gustavo Vasa como rey de Suecia. Gustavo Vasa estableció el estado sueco moderno, llevó a cabo la Reforma protestante en Suecia y logró estabilizar el estado y las finanzas de reino gracias a la confiscación de los bienes de la Iglesia Católica. Sus descendientes iniciaron la expansión de Suecia hacia el Báltico y entre el siglo XVII y parte del siglo XVIII Suecia se estableció como una gran potencia. El zar ruso Pedro el Grande puso fin al Imperio Sueco con la Gran guerra del Norte. (es)
  • Suediako historia suediarren lehen aipamenarekin hasten da. (eu)
  • The history of Sweden can be traced back to the melting of the Northern Polar Ice Caps. From as early as 12000 BC, humans have inhabited this area. Throughout the Stone Age, between 8000 BC and 6000 BC, early inhabitants used stone-crafting methods to make tools and weapons for hunting, gathering and fishing as means of survival. Written sources about Sweden before AD 1000 are rare and short, usually written by outsiders. It was not until the 14th century that longer historical texts were produced in Sweden. It is therefore usually accepted that Swedish recorded history, in contrast with pre-history, starts around the 11th century, when sources are common enough that they can be contrasted with each other. The modern Swedish state was formed over a long period of unification and consolidation. Historians have set different standards for when it can be considered complete, resulting in dates from the 6th to 16th centuries. Some common laws were present from the second half of the 13th century. At this time, Sweden consisted of most of what is today the southern part of the country (except for Scania, Blekinge, Halland and Bohuslän), as well as parts of modern Finland. Over the following centuries, Swedish influence would expand into the North and East, even if borders were often ill-defined or nonexistent. In the late 14th century, Sweden was becoming increasingly intertwined with Denmark and Norway, with the three eventually uniting in the Kalmar Union. During the following century, a series of rebellions lessened Sweden's ties to the union, sometimes even leading to the election of a separate Swedish king. The fighting reached a climax following the Stockholm Bloodbath in 1520, a mass execution of accused heretics orchestrated by Christian II of Denmark. One of the few members of the most powerful noble families not present, Gustav Vasa, was able to raise a new rebellion and eventually was crowned King in 1523. His reign proved lasting and marked the end of Sweden's participation in the Kalmar Union. Gustav Vasa furthermore encouraged Protestant preachers, finally breaking with the papacy and establishing the Lutheran Church in Sweden, seizing Catholic Church property and wealth. During the 17th century, after winning wars against Denmark-Norway, Russia, and the Polish-Lithuanian Commonwealth, Sweden emerged as a great power by taking direct control of the Baltic region. Sweden's role in the Thirty Years' War determined the political and religious balance of power in Europe. The Swedish state expanded enormously into the modern Estonia and Latvia, northern Germany, and several regions that to this day are part of Sweden. Before the end of the 17th century, a secret alliance was formed between Denmark-Norway, Polish-Lithuanian Commonwealth, and Russia against Sweden. This coalition acted at the start of the 18th century when Denmark-Norway and the Polish–Lithuanian Commonwealth launched surprise attacks on Sweden. In 1721, Russia and its allies won the war against Sweden. As a result, Russia was able to annex the Swedish territories of Estonia, Livonia, Ingria, and Karelia. This effectively put an end to the Swedish Empire, and crippled her Baltic Sea power. Sweden joined in the Enlightenment culture of the day in the arts, architecture, science, and learning. Between 1570 and 1800, Sweden experienced two periods of urban expansion. Finland was lost to Russia in a war in 1808–1809. In the early 19th century, Finland and the remaining territories outside the Scandinavian Peninsula were lost. Sweden's last war was the Swedish–Norwegian War (1814). Sweden was victorious in this war, leading to the Danish king being forced to cede Norway to Sweden. Norway was then forced to enter into a personal union with Sweden that lasted until 1905. Since 1814, Sweden has been at peace, adopting a non-aligned foreign policy in peacetime and neutrality in wartime. During World War I, Sweden remained neutral, but let the Germans travel in the country. Post-war prosperity provided the foundations for the social welfare policies characteristic of modern Sweden. During World War II, Sweden once again remained neutral, avoiding the fate of occupied Norway. The country attempted to stay out of alliances and remain officially neutral during the entire Cold War, and declined to join NATO. The social democratic party held government for 44 years (1932–1976). The 1976 parliamentary elections brought a liberal/right-wing coalition to power. During the Cold War, Sweden was suspicious of the superpowers, but this sentiment lessened as the situation progressed, and Sweden continued to remain neutral. (en)
  • Pada abad ke-11 dan ke-12, Swedia secara perlahan menjadi kerajaan Kristen yang bersatu. Pada awal abad pertengahan, negara Swedia memperluas wilayahnya dan berhasil mengendalikan kawasan Norrland dan Finlandia. Negara Swedia tergabung dalam Uni Kalmar pada tahun 1397 dan kemudian Gustav Vasa memimpin perang yang berhasil melepaskan Swedia dari persatuan tersebut pada abad ke-16. Vasa tidak hanya memerdekakan Swedia, tetapi juga melepaskan Swedia dari kekuasaan Gereja Katolik dan mendirikan Gereja Lutheran di Swedia. Pada abad ke-17, wilayah Swedia terus meluas, sehingga terbentuklah Kekaisaran Swedia. Pada abad ke-17, setelah memenangkan perang melawan Denmark, Rusia dan Polandia, Swedia menjadi negara besar yang menguasai wilayah Baltik. Peran Swedia dalam Perang Tiga Puluh Tahun telah mengubah konstelasi politik dan agama di Eropa, dan pasukan Swedia telah melakukan intervensi hingga ke kawasan Ceko. Namun, Rusia berhasil mengalahkan Swedia pada tahun 1709 dan mencaplok wilayah Estonia dan Livonia. Finlandia jatuh ke tangan Rusia akibat perang pada tahun 1808–1809. Wilayah Swedia lainnya di luar Skandinavia juga sudah lepas pada awal abad ke-19. Seusai peperangan era Napoleon, Swedia tergabung dalam uni personal dengan Norwegia hingga tahun 1905. Semenjak tahun 1814, Swedia menjadi negara netral yang damai, termasuk pada masa Perang Dunia I dan II. Swedia lalu bergabung dengan Perserikatan Bangsa-Bangsa pada tahun 1946. Pada masa Perang Dingin, Swedia tetap netral dan tidak bergabung dengan persekutuan manapun, termasuk NATO. Kini Swedia merupakan salah satu negara paling sejahtera di dunia. (in)
  • L'histoire de la Suède à proprement parler commence au VIIIe siècle, avec l'apparition des premières sources écrites. C'est le début de l'âge des Vikings, durant lequel les Suédois (Varègues) sont principalement actifs vers l'Orient, commerçant avec les peuples slaves de Russie et poussant leurs expéditions jusqu'à Constantinople et Bagdad. L'unification de la Suède en royaume se produit au Xe siècle, plus tardivement que celles du Danemark et de la Norvège. Le pays se convertit également au christianisme à partir du règne d'Olof Skötkonung. La conquête de la Finlande commence au XIIe siècle. En 1397, la Suède est associée au Danemark et à la Norvège au sein de l'Union de Kalmar, dont elle tente à plusieurs reprises de se détacher au cours du XVe siècle. Gustave Vasa rompt l'Union en 1520, donnant naissance au royaume de Suède moderne, qui adopte rapidement le protestantisme comme religion d'État. Le pays connaît son apogée territorial dans la première moitié du XVIIe siècle, sous les règnes de Gustave II Adolphe, qui implique son pays dans la guerre de Trente Ans, et Christine. On parle d'empire suédois pour désigner cet ensemble qui inclut la Suède propre, la Finlande et diverses possessions sur les rives de la mer Baltique. Le XVIIIe siècle est une période de déclin pour la Suède qui perd la totalité de ses conquêtes, y compris la Finlande en 1809. Elle entre cependant en union personnelle avec la Norvège pour un siècle (1814-1905). Le pays connaît une industrialisation rapide durant la seconde moitié du XIXe siècle et devient une monarchie parlementaire sous l'égide de la maison Bernadotte, dynastie d'origine française. La Suède poursuit une politique de neutralité qui l'a tenue à l'écart des deux guerres mondiales du XXe siècle, sans pour autant l'empêcher d'adhérer à l'Organisation des Nations unies en 1946, ainsi qu'à l'Union européenne en 1995. (fr)
  • 스웨덴의 역사는 1397년 형성된 칼마르 동맹에서의 탈퇴와 16세기 구스타브 1세 바사 왕에 의한 통일로 요약된다. 17세기에 스웨덴은 영토를 넓혀가며 스웨덴 제국을 형성했다. 이 시기에 점령했던 대부분의 영토는 18세기에 잃게된다. 19세기 초에 핀란드와 스칸디나비아반도 밖에 있던 영토를 상실하였다. 1814년에 있던 마지막 전쟁 후로 스웨덴은 1905년까지 노르웨이와 동군연합을 결성한다. 1814년부터 스웨덴은 평화시에는 비동맹주의를 유지하고 전시에는 중립을 지키는 정책으로 평화를 유지하였다. (ko)
  • Dit artikel beschrijft de geschiedenis van Zweden. (nl)
  • 本項ではスウェーデンの歴史を記す。スウェーデンはスカンディナヴィア半島東部に位置する南北に長い国土を有する国である。同じ北ヨーロッパに属するデンマーク、ノルウェー、フィンランドのみならずバルト三国、ロシア、ポーランドにさらにドイツとの間でも戦争や外交が展開された歴史を持つ。また近代においては武装中立を国是とし、世界有数の福祉国家を建設したことも注目すべき点であろう。 (ja)
  • Historia Szwecji. Za początek osadnictwa w Szwecji przyjmuje się zwykle początek cofania się lądolodu, ok. 13 tys. lat temu. W ślad za topniejącym lądolodem posuwały się od południa, przez obecną Danię, grupy myśliwych i zbieraczy. Zasiedlanie całej obecnej Szwecji zajęło kilka tysięcy lat. Wielkim przełomem było przybycie do Skandynawii pierwszych plemion rolniczych, ok. 4000 p.n.e. oraz początek epoki brązu (ok. 1800 p.n.e.), a następnie epoki żelaza (ok. 500 p.n.e.). Szwecja początkowo podzielona była na wiele luźno powiązanych ze sobą obszarów, zwykle ze wspólnym władcą, ale różnymi prawami dzielnicowymi. W okresie średniowiecza kraj został zjednoczony i schrystianizowany, pojawiła się administracja centralna. Od 1397 aż do 1. połowy XVI wieku Szwecja wchodziła w skład unii kalmarskiej, często jednak rządzona była przez własnego króla lub namiestnika. Na XVII wiek przypada okres mocarstwowości szwedzkiej i jej największego zasięgu terytorialnego. Większość jednak zdobytych obszarów została utracona w XVIII wieku. Finlandia oraz Pomorze odpadły od Szwecji na pocz. XIX wieku. W 1814 Szwecja zawarła unię personalną z Norwegią, rozwiązaną w 1905. Od 1814 Szwecja nie prowadziła żadnej wojny, zachowując konsekwentnie neutralność w toczących się wokół niej konfliktach. (pl)
  • In Svezia, come nella vicina Norvegia, fiorì la cultura preistorica delle scritture rupestri (ritningar o hällritningar in svedese), con la concentrazione maggiore nella provincia di Bohuslän. Le immagini più antiche sono probabilmente quelle della provincia di Jämtland, che risalgono al 6000 a.C. circa. Ritraggono animali come alci, renne, orsi e foche. Nel periodo tra il 2300 a.C. ed il 554 a.C. si affermò la scultura del legno, che raffigurava soggetti agricoli, scene di guerra, navi, animali. La scrittura runica, effettuata su pietre o legno, emerse intorno al 200 d.C. Le scritte avevano, in origine, una probabile valenza magica, ma col tempo iniziarono ad avere finalità memorialistiche ed a raffigurare opere poetiche. Pietra con incisioni runiche presso Uppsala (Università di Uppsala) Tacito fu il primo autore romano a citare le popolazioni germanichedell'odierna Svezia, soprattutto gli Sueoni (Svear), abili navigatori. I rapporti commerciali con l'Impero Romano erano infatti intensi. Il bene maggiormente esportato era l'ambra. Autori successivi, come Procopio, parlano di altri popoli svedesi, quali i Goti (Götar). La regione fin dal VI secolo in poi, divenne la più importante del paese. Nei pressi della loro capitale, Uppsala, sorgeva un importante santuario pagano, famoso in tutto il Nord. (it)
  • Sveriges historia är beskrivningen av Sverige i det förflutna, och av det som innan statsbildningen på medeltiden skulle komma att bli Sverige. Det område som i dag utgör södra Sverige var sannolikt bebott i de perioder under senaste istiden när landisen inte täckte hela området. Historiska kronologier inleds dock vanligen med bosättningen av Skandinavien när isen drog sig tillbaka för gott, vilket tog sin början för omkring 13 000 år sedan. Landet bosattes först söderifrån via vad som i dag är Danmark, och för 10 000 år sedan norr ifrån. Inflyttning skedde sedan från flera väderstreck, och hela dagens Sverige var befolkat några tusental år senare. En stor förändring inträffade när den jordbrukande trattbägarkulturen inflyttade med början för cirka 6 200 år sedan, liksom med bronsålderns och järnålderns inträde. Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiska Beowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet), och förmodas ursprungligen ha använts som benämning på en statsbildning av okänd storlek med centrum i Gamla Uppsala, styrd av svear (folkgrupp troligen första gången omnämnd i skrift av den romerske historikern Tacitus år 98 e.Kr. som "svioner"). (sv)
  • Na História da Suécia a ocupação do país tem início pelo sul durante a Idade da Pedra, quando o gelo resultante da última glaciação recuou. Pensa-se que os primeiros habitantes foram povos caçadores e recolectores que viviam daquilo que o mar (Mar Báltico) lhes fornecia e que teriam chegado a região, seguindo as renas, sua presa típica. Durante a Idade do Bronze, o desenvolvimento populacional fez com que o sul da Suécia fosse densamente povoado, como atestam as ruínas de grandes comunidades comerciais. Alguns Estados estabelecem-se, próximo ao lago Mälaren no século I a.C. e também um com sede na cidade de Uppsala. Estes reinos foram unificados pela primeira vez entre os séculos VI e IX e logo se segue a Era Viquingue na Suécia em que os suecos conquistaram regiões do Báltico e da Rússia até o Mar Negro. A cristianização do país tem início com a chegada de missionários alemães e ingleses no século XI. Em 1397 os quatro países escandinavos foram reunidos através de linhagens e casamentos na União de Kalmar, mas a disputa entre os nobres de cada país pelo trono os separou no início do século XVI. O século XVII viu a Suécia tornar-se uma das principais potências europeias, devido ao sucesso da participação na Guerra dos 30 anos, iniciada pelo rei Gustavo Adolfo II. Esta posição iria desmoronar-se no século XVIII, quando a Rússia conquistou os reinos da Europa do norte na Grande Guerra do Norte e, eventualmente, quando em 1809 se assistiu à separação da parte oriental da Suécia, criando-se assim a Finlândia como um grã-ducado Russo. A história recente sueca tem sido pacífica. A última guerra na qual participou foi a Campanha Contra a Noruega (1814), que estabeleceu uma união dominada pela Suécia. Esta união dissolveu-se pacificamente em 1905, apesar de alguma ameaça de guerra. A Suécia foi um país neutro durante a Primeira e a Segunda Guerra Mundial (com uma pequena excepção, a Guerra do Inverno). Continuou a não se posicionar durante a Guerra Fria e hoje não faz parte de nenhuma aliança militar embora tenha participado nos treinos militares da OTAN. A primeira cerimónia da entrega do Prémio Nobel foi realizada na antiga , em Estocolmo, em 1901. A partir de 1902 os prémios passaram a ser entregues pelo Rei da Suécia. (pt)
  • 瑞典国家形成于公元11世纪。1397年瑞典被并入丹麦控制的卡尔马联盟。1523年脱离联盟独立。17世纪瑞典成为称霸欧洲北部的强国。18世纪初开始衰落,丧失了大部分海外领地。1809年,瑞典控制下的芬兰被并入俄罗斯帝国。1814年从丹麦手中取得挪威。1905年,挪威脱离瑞典独立,现代瑞典王国的版图最终形成。两次世界大战中瑞典均保持中立。二战后经济与科技发展迅速,成为当今世界上最发达的国家之一。 瑞典自国家形成至今一直实行君主制政体,从未成立过共和国。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 39766 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 60385 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123364545 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:bot
  • medic (en)
dbp:date
  • July 2022 (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • История Швеции (ru)
  • Історія Швеції (uk)
  • . (ar)
  • La moderna Suècia començà a sorgir de la Unió de Kalmar, fundada el 1397 per la unificació del país pel rei Gustau Vasa al segle xvi. Al segle xvii, Suècia amplia els seus territoris per formar l'Imperi suec. La majoria d'aquests territoris conquistats van haver de ser abandonats durant el segle xviii. Al xix Finlàndia i els territoris que queden fora de la península Escandinava es van perdre. Després de la seva última guerra el 1814, Suècia entrà en una unió personal amb Noruega que es perllongà fins a 1905. Des de 1814, Suècia ha estat en pau, i ha adopat una política de no alineació en temps de pau i de neutralitat en temps de guerra. (ca)
  • Suediako historia suediarren lehen aipamenarekin hasten da. (eu)
  • 스웨덴의 역사는 1397년 형성된 칼마르 동맹에서의 탈퇴와 16세기 구스타브 1세 바사 왕에 의한 통일로 요약된다. 17세기에 스웨덴은 영토를 넓혀가며 스웨덴 제국을 형성했다. 이 시기에 점령했던 대부분의 영토는 18세기에 잃게된다. 19세기 초에 핀란드와 스칸디나비아반도 밖에 있던 영토를 상실하였다. 1814년에 있던 마지막 전쟁 후로 스웨덴은 1905년까지 노르웨이와 동군연합을 결성한다. 1814년부터 스웨덴은 평화시에는 비동맹주의를 유지하고 전시에는 중립을 지키는 정책으로 평화를 유지하였다. (ko)
  • Dit artikel beschrijft de geschiedenis van Zweden. (nl)
  • 本項ではスウェーデンの歴史を記す。スウェーデンはスカンディナヴィア半島東部に位置する南北に長い国土を有する国である。同じ北ヨーロッパに属するデンマーク、ノルウェー、フィンランドのみならずバルト三国、ロシア、ポーランドにさらにドイツとの間でも戦争や外交が展開された歴史を持つ。また近代においては武装中立を国是とし、世界有数の福祉国家を建設したことも注目すべき点であろう。 (ja)
  • 瑞典国家形成于公元11世纪。1397年瑞典被并入丹麦控制的卡尔马联盟。1523年脱离联盟独立。17世纪瑞典成为称霸欧洲北部的强国。18世纪初开始衰落,丧失了大部分海外领地。1809年,瑞典控制下的芬兰被并入俄罗斯帝国。1814年从丹麦手中取得挪威。1905年,挪威脱离瑞典独立,现代瑞典王国的版图最终形成。两次世界大战中瑞典均保持中立。二战后经济与科技发展迅速,成为当今世界上最发达的国家之一。 瑞典自国家形成至今一直实行君主制政体,从未成立过共和国。 (zh)
  • Dějiny Švédska jsou dějinami území, na němž se dnes nachází Švédské království, ale také dějiny švédského království mimo území současného státu. Dějiny Švédska se začínají psát poté, co z jižního Švédska ustoupil ledovec. První stopy lidské činnosti jsou zaznamenány z doby 12 000 let před naším letopočtem. Ačkoli existují poukazy na kmenové dějiny minimálně od 1. století, až do roku 1000 jsou psané prameny jen útržkovité a tvořené většinou cizinci. V tom, kdy lze hovořit o plnohodnotném švédském státu, se historikové neshodují a mluví o 6. století, stejně jako o šestnáctém. Za zakladatelskou osobnost lze však považovat prvního historicky doloženého krále Erika Vítězného, který se ujal vlády na konci 10. století. Vypálení pohanského chrámu v Uppsale v 11. století můžeme považovat za signál (cs)
  • Svedio havis la favoron vivi en paco dum preskaŭ 200 jaroj. Sed dum multaj jarcentoj antaŭe la lando partoprenis en fortokonsumantaj konfliktoj kaj longedaŭraj militoj. Vikingoj el Svedio kaj el ceteraj nordiaj landoj vojaĝis ekde ĉirkaŭ 800 kaj dum 250 jaroj poste al fremdaj landoj en vojaĝoj kiuj estis kombinaĵo de komercaj vojaĝoj, rabado kaj elmigrado.' (eo)
  • Die Geschichte Schwedens umfasst die Entwicklungen auf dem Gebiet des Königreiches Schweden von der Urgeschichte bis zur Gegenwart. Sie lässt sich bis 11.000 v. Chr. zurückführen, als das Gebiet des heutigen Schwedens nach der letzten Eiszeit erstmals von Menschen besiedelt wurde. Während der Völkerwanderungszeit und der sich anschließenden Vendelzeit (550–800) wurden die Menschen in dem Raum sesshaft. Im Zuge der Wikingerzeit von 800 bis 1050 gingen von den Bewohnern Schwedens viele Raubzüge und Handelsexpeditionen nach Osten aus. Die Waräger (schwedische Wikinger) fuhren bis weit in das heutige Russland hinein, wo sie Handelsstationen und kurzlebige Reiche gründeten, und weiter bis zum Schwarzen und zum Kaspischen Meer, wo sie Handelsverbindungen mit Orten im Byzantinischen Reich und in (de)
  • La historia de Suecia describe el pasado de Suecia y cómo de convirtió en el estado actual. Las cronologías históricas suelen comenzar con la ocupación de Escandinavia cuando el hielo se retiró definitivamente, hace unos trece mil años. Se dieron cambios demográficos importantes al inicio de la cultura de agrícola de los vasos de embudo, aproximadamente hace 6200 años, así como durante la Edad del Bronce y la Edad del Hierro. (es)
  • The history of Sweden can be traced back to the melting of the Northern Polar Ice Caps. From as early as 12000 BC, humans have inhabited this area. Throughout the Stone Age, between 8000 BC and 6000 BC, early inhabitants used stone-crafting methods to make tools and weapons for hunting, gathering and fishing as means of survival. Written sources about Sweden before AD 1000 are rare and short, usually written by outsiders. It was not until the 14th century that longer historical texts were produced in Sweden. It is therefore usually accepted that Swedish recorded history, in contrast with pre-history, starts around the 11th century, when sources are common enough that they can be contrasted with each other. (en)
  • Pada abad ke-11 dan ke-12, Swedia secara perlahan menjadi kerajaan Kristen yang bersatu. Pada awal abad pertengahan, negara Swedia memperluas wilayahnya dan berhasil mengendalikan kawasan Norrland dan Finlandia. Negara Swedia tergabung dalam Uni Kalmar pada tahun 1397 dan kemudian Gustav Vasa memimpin perang yang berhasil melepaskan Swedia dari persatuan tersebut pada abad ke-16. Vasa tidak hanya memerdekakan Swedia, tetapi juga melepaskan Swedia dari kekuasaan Gereja Katolik dan mendirikan Gereja Lutheran di Swedia. Pada abad ke-17, wilayah Swedia terus meluas, sehingga terbentuklah Kekaisaran Swedia. (in)
  • L'histoire de la Suède à proprement parler commence au VIIIe siècle, avec l'apparition des premières sources écrites. C'est le début de l'âge des Vikings, durant lequel les Suédois (Varègues) sont principalement actifs vers l'Orient, commerçant avec les peuples slaves de Russie et poussant leurs expéditions jusqu'à Constantinople et Bagdad. L'unification de la Suède en royaume se produit au Xe siècle, plus tardivement que celles du Danemark et de la Norvège. Le pays se convertit également au christianisme à partir du règne d'Olof Skötkonung. (fr)
  • In Svezia, come nella vicina Norvegia, fiorì la cultura preistorica delle scritture rupestri (ritningar o hällritningar in svedese), con la concentrazione maggiore nella provincia di Bohuslän. Le immagini più antiche sono probabilmente quelle della provincia di Jämtland, che risalgono al 6000 a.C. circa. Ritraggono animali come alci, renne, orsi e foche. Nel periodo tra il 2300 a.C. ed il 554 a.C. si affermò la scultura del legno, che raffigurava soggetti agricoli, scene di guerra, navi, animali. Pietra con incisioni runiche presso Uppsala (Università di Uppsala) (it)
  • Na História da Suécia a ocupação do país tem início pelo sul durante a Idade da Pedra, quando o gelo resultante da última glaciação recuou. Pensa-se que os primeiros habitantes foram povos caçadores e recolectores que viviam daquilo que o mar (Mar Báltico) lhes fornecia e que teriam chegado a região, seguindo as renas, sua presa típica. Durante a Idade do Bronze, o desenvolvimento populacional fez com que o sul da Suécia fosse densamente povoado, como atestam as ruínas de grandes comunidades comerciais. Alguns Estados estabelecem-se, próximo ao lago Mälaren no século I a.C. e também um com sede na cidade de Uppsala. Estes reinos foram unificados pela primeira vez entre os séculos VI e IX e logo se segue a Era Viquingue na Suécia em que os suecos conquistaram regiões do Báltico e da Rússia (pt)
  • Historia Szwecji. Za początek osadnictwa w Szwecji przyjmuje się zwykle początek cofania się lądolodu, ok. 13 tys. lat temu. W ślad za topniejącym lądolodem posuwały się od południa, przez obecną Danię, grupy myśliwych i zbieraczy. Zasiedlanie całej obecnej Szwecji zajęło kilka tysięcy lat. Wielkim przełomem było przybycie do Skandynawii pierwszych plemion rolniczych, ok. 4000 p.n.e. oraz początek epoki brązu (ok. 1800 p.n.e.), a następnie epoki żelaza (ok. 500 p.n.e.). (pl)
  • Sveriges historia är beskrivningen av Sverige i det förflutna, och av det som innan statsbildningen på medeltiden skulle komma att bli Sverige. Det område som i dag utgör södra Sverige var sannolikt bebott i de perioder under senaste istiden när landisen inte täckte hela området. Historiska kronologier inleds dock vanligen med bosättningen av Skandinavien när isen drog sig tillbaka för gott, vilket tog sin början för omkring 13 000 år sedan. Landet bosattes först söderifrån via vad som i dag är Danmark, och för 10 000 år sedan norr ifrån. Inflyttning skedde sedan från flera väderstreck, och hela dagens Sverige var befolkat några tusental år senare. En stor förändring inträffade när den jordbrukande trattbägarkulturen inflyttade med början för cirka 6 200 år sedan, liksom med bronsålderns o (sv)
rdfs:label
  • History of Sweden (en)
  • تاريخ السويد (ar)
  • Història de Suècia (ca)
  • Dějiny Švédska (cs)
  • Geschichte Schwedens (de)
  • Historio de Svedio (eo)
  • Historia de Suecia (es)
  • Suediako historia (eu)
  • Sejarah Swedia (in)
  • Histoire de la Suède (fr)
  • Storia della Svezia (it)
  • 스웨덴의 역사 (ko)
  • スウェーデンの歴史 (ja)
  • Geschiedenis van Zweden (nl)
  • Historia Szwecji (pl)
  • História da Suécia (pt)
  • История Швеции (ru)
  • Sveriges historia (sv)
  • Історія Швеції (uk)
  • 瑞典历史 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:sovereigntyType of
is dbp:subject of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License