About: Sound Dues

An Entity of Type: entomologist, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Sound Dues (or Sound Tolls; Danish: Øresundstolden) were a toll on the use of the Øresund, or "Sound" strait separating the modern day borders of Denmark and Sweden. The tolls constituted up to two thirds of Denmark's state income in the 16th and 17th centuries. The dues were introduced by King Eric of Pomerania in 1429 and remained in effect until the Copenhagen Convention of 1857 (with the sole exception of Swedish ships between 1660 and 1712). Tolls in the Great Belt had been collected by the Danish Crown at least a century prior to the establishment of the dues by Eric of Pomerania.

Property Value
dbo:abstract
  • Der Sundzoll (dänisch: Øresundstolden, schwedisch: Öresundstullen) war ein Schiffszoll, den nichtdänische Schiffe, die den Öresund durchfuhren, in Helsingør zu entrichten hatten. Die Abgabe wurde 1426 von König Erik VII. von Dänemark eingeführt und bis 1857 erhoben. (de)
  • Los peajes del Sund o peaje del estrecho en danés, Øresundstolden) fueron peajes cobrados por el cruce del estrecho de Øresund y que fueron una de las principales fuentes de ingresos del reino de Dinamarca, llegando a suponer dos tercios de los ingresos estatales en los siglos XVI y XVII. Fueron introducidos por el rey Erico de Pomerania en 1429 y se mantuvieron en vigor hasta la Convención de Copenhague de 1857 (con una exención para barcos suecos entre 1660 y 1712). Todo los barcos extranjeros que pasaban a través del estrecho, fuera su destino Dinamarca o no, tenían que parar en Helsingør y pagar un peaje a la corona danesa. Si un barco se negaba a parar, los cañones en Helsingør y Helsingborg podían abrir fuego y hundirlo. En 1567, el peaje fue convertido en una tasa de un 1-2% del valor del cargo, triplicando los ingresos. Para evitar que los capitanes declararan cargos menores a la realidad, la corona danesa se reservó el derecho de comprar el cargo al precio del manifiesto presentado. Para evitar que los barcos tomaran una ruta diferente, los peajes se cobraban también en los otros dos estrechos daneses: el Gran Belt y el Pequeño Belt. A veces se prohibió a los barcos no daneses usar dichas rutas. Los peajes fueron la mayor fuente de ingresos de la corona danesa durante siglos, haciendo a los reyes daneses relativamente independientes de la aristocracia y su Consejo Privado. Aun así, los peajes fueron una fuente de conflicto con las naciones en el mar Báltico, especialmente Suecia. Suecia inicialmente había estado exenta de los peajes al ser parte de la unión de Kalmar y formar una unión personal con Dinamarca. Aun así, después de la guerra de Kalmar y el de 1613, Dinamarca comenzó a cobrar peajes a los buques suecos o destinados a Suecia. La fricción por este motivo fue el casus belli oficial de la guerra de Torstenson en 1643. En 1658, Dinamarca tuvo que ceder sus provincias al este del estrecho (Escania, Halland, Blekinge, Bohuslän y la isla de Ven) a Suecia como consecuencia de la Segunda Guerra Nórdica. Desde entonces, la recaudación del peaje fue más problemática aunque Dinamarca retuviera sus derechos. Los barcos suecos pasaron a estar exentos según el Tratado de Copenhague firmado el 27 de mayo de 1660. La exención fue rescindida después de la derrota sueca en la Gran Guerra del Norte y el subsiguiente de 1720, a pesar de que la orilla oriental del estrecho siguiera en manos suecas. (es)
  • Les droits du Sund (danois : Øresundstolden, suédois : Öresundstullen) étaient des droits de douane en vigueur dans le Sund qui représentait jusqu'à deux-tiers des revenus du royaume du Danemark aux XVIe et XVIIe siècles. Ces droits sont introduits par le Roi Éric de Poméranie en 1429 et restèrent en vigueur jusqu'à la Convention de Copenhague de 1857. Tous les navires étrangers passant à travers le détroit, qu'ils soient en route vers ou venant du Danemark ou d'un autre pays de la Baltique, devaient faire escale à Helsingør et verser un péage à la Couronne danoise. Si le navire refusait de s'arrêter, des canons positionnés à Helsingør et Helsingborg pouvaient ouvrir le feu et le couler. En 1567, le droit de douane est modifié, à partir de cette date les navires doivent s’acquitter d'une taxe dont le montant est égal à 1-2 % de la valeur du chargement transporté, rapportant un revenu trois fois supérieur à ce qu'il était auparavant. Des droits étaient également collectés dans les autres détroits danois mettant en communication le Kattegat et la Baltique, le Grand Belt et le Petit Belt. À certaines époques, les navires étrangers avaient interdiction d'emprunter une route maritime autre que l'Øresund, ceux qui transgressaient ces ordres étaient confisqués ou coulés. Les droits du Sund restent la principale source de revenus pour la Couronne danoise pendant plusieurs siècles, rendant les rois de Danemark relativement indépendants du (en) et de l'aristocratie. Cependant, ces droits étaient un motif de tensions avec les nations prenant part au commerce dans la Baltique, en particulier la Suède. La Suède avait initialement été exemptée de droits à leur introduction parce qu'elle faisait partie de l'Union de Kalmar avec le Danemark. Cependant, après la guerre de Kalmar et le Traité de Knäred en 1613, le Danemark impose des droits de douane sur les navires commerçant avec les possessions de la Suède en mer Baltique. Les tensions causées par l'instauration de ces droits représentent un casus belli dans la guerre de Torstenson en 1643. En 1658-1660, le Danemark doit céder ses provinces à l'est du Sund (Scanie, Halland, Blekinge, Bohuslän, et l'île de Ven) à la Suède à l'issue de la première guerre du Nord. Ainsi, les droits ne pouvaient plus être récoltés comme avant mais le Danemark maintient ses droits de douanes et ses établissements. Les navires suédois furent à nouveau exemptés du paiement de ces droits conformément aux clauses du Traité de Copenhague, signé le 27 mai 1660. Cette exemption est révoquée après la défaite de la Suède dans la Grande guerre du Nord et le Traité de Frederiksborg de 1720, bien que la côte est du détroit reste désormais suédoise. (fr)
  • Bea Øresund (bahasa Denmark: Øresundstolden) adalah bea yang dipungut di Selat Øresund dan pernah menjadi dua per tiga pendapatan negara Denmark pada abad ke-16 dan ke-17. Bea ini mulai diberlakukan oleh Raja pada tahun 1429 dan tetap berlaku hingga ditetapkannya (kecuali kapal-kapal Swedia yang dibebaskan dari bea dari tahun 1660 hingga 1712). Semua kapal asing yang melewati selat ini harus berhenti di Helsingør dan membayar bea kepada Denmark. Apabila kapal tersebut menolak, meriam di Helsingør dan Helsingborg akan menenggelamkannya. Pada tahun 1567, bea yang dipungut bernilai sebesar 1-2% nilai kargo. Agar kapten kapal tidak berbohong dengan mengecilkan nilai kargo, pemerintah Denmark memiliki hak untuk membeli kargo tersebut sesuai dengan nilai yang dilaporkan. Agar kapal tidak mengambil rute lain, bea juga dipungut di dua selat Denmark lainnya, yaitu dan . Kadang-kadang kapal asing dilarang menggunakan selat lain selain Øresund, dan mereka yang melanggar akan ditenggelamkan. Bea Øresund merupakan sumber pendapatan yang penting bagi Denmark selama beberapa abad. Namun, bea ini membuat kesal negara-negara yang berdagang di Laut Baltik, terutama Swedia. Swedia pada awalnya tidak dipungut bea karena masih tergabung dalam Persatuan Kalmar dengan Denmark. Namun, setelah meletusnya dan diberlakukannya pada tahun 1613, Denmark mulai memungut bea dari kapal-kapal Swedia. Bea ini menjadi casus belli Perang Torstenson pada tahun 1643. Pada tahun 1658, Denmark terpaksa menyerahkan wilayahnya di sebelah timur selat (Skåne, Halland, Blekinge, dan pulau ) kepada Swedia akibat kekalahannya dalam Perang Utara Kedua. Oleh sebab itu, bea ini tidak dapat lagi diberlakukan secara efektif seperti sebelumnya, tetapi Denmark tetap memiliki hak untuk menetapkan bea. Kapal Swedia tidak lagi dipungut bea berdasarkan ketentuan yang disepakati pada tanggal 27 Mei 1660. Pengecualian ini dicabut setelah kekalahan Swedia dalam Perang Utara Besar dan disepakatinya pada tahun 1720, walaupun wilayah di sebelah timur selat Øresund sudah menjadi wilayah Swedia. (in)
  • The Sound Dues (or Sound Tolls; Danish: Øresundstolden) were a toll on the use of the Øresund, or "Sound" strait separating the modern day borders of Denmark and Sweden. The tolls constituted up to two thirds of Denmark's state income in the 16th and 17th centuries. The dues were introduced by King Eric of Pomerania in 1429 and remained in effect until the Copenhagen Convention of 1857 (with the sole exception of Swedish ships between 1660 and 1712). Tolls in the Great Belt had been collected by the Danish Crown at least a century prior to the establishment of the dues by Eric of Pomerania. (en)
  • 외레순 통행료(덴마크어: Øresundstolden, 스웨덴어: Öresundstullen)는 덴마크의 외레순 해협을 통과하였던 선박에 부과하였던 통행료이다. 포메라니아의 에리크가 1429년 도입하였고, 1857년 코펜하겐 조약으로 폐지되었다. 16세기와 17세기 덴마크 국가 재정의 2/3를 차지하였다. 덴마크 경유 여부와 상관 없이, 해협을 지나는 모든 덴마크 이외 국가의 배는 헬싱외르를 경유하여 덴마크 왕가에 통행료를 지불해야 했다. 배가 멈추지 않으면 헬싱외르와 헬싱보리 양쪽에서 배를 침몰시켰다. 1567년 통행료는 배가 싣고 가던 화물 가치의 1~2% 정도로 조정되었고, 이로 인하여 과거의 3배를 더 걷었다. 배가 다른 경로로 가는 것을 방지하기 위하여 스토레벨트 해협과 릴레벨트 해협에서도 통행료를 걷었다. 덴마크 국적이 아닌 배들은 때때로 외레순 해협 이외 다른 곳을 통과하지 못한 적이 있었으며, 통행료를 내지 않은 배들은 압류당하거나 침몰당했다. 외레순 통행료는 덴마크 왕가의 중요한 수입이었으며, 덴마크 왕가는 재정을 왕실 의회에 의존하지 않아도 되었다. 하지만 스웨덴을 포함한 발트 해 연안국의 무역에 걸림돌이 되었다. 통행료 제정 당시에는 덴마크와 함께 칼마르 연합에 속해 있어서 스웨덴은 면제되었다. 칼마르 전쟁과 1613년 크네레드 조약 이후 스웨덴의 발트 해 연안으로 가는 배 및 스웨덴의 화물을 싣는 모든 비 스웨덴 국적 배들에 통행료를 매겼다. 통행료 논란은 1643년 토르스텐손 전쟁의 원인이 되었다. 1658년과 1660년 의 결과로 스코네, 할란드, 블레킹에, 보후스렌, 벤 섬이 스웨덴에 할양되었다. 외레순 해협의 반대쪽이 스웨덴으로 넘어가서 통행료를 이전만큼 강력하게 징수할 수는 없었으나, 통행료 징수 권한은 여전히 덴마크에 있었다. 으로 인하여 스웨덴 국적 배들은 통행료가 면제되었다. 대 북방 전쟁에서 스웨덴이 패전하고, 1720년 프레데릭스보르 조약으로 인하여 통행료를 다시 걷기 시작했으나, 외레순 해협의 동쪽은 이미 스웨덴으로 넘어갔다. (ko)
  • Cła sundzkie – wprowadzona przez Danię opłata pobierana w latach 1429–1857 od obcych statków handlowych, które przepływały przez cieśninę Sund w północnej Europie. Zachowane tabele ceł sundzkich stanowią źródło do dziejów handlu bałtyckiego. Wprowadził je Eryk Pomorski, a zreformował Peder Oxe. Były one ważnym źródłem dochodów skarbca królewskiego i wiązały się z nimi pretensje Danii do władzy na Morzu Bałtyckim. Cła były przedmiotem konfliktów między Danią, Niderlandami, Szwecją, Francją oraz Anglią. Konferencja międzynarodowa zniosła cła z dniem 1 kwietnia 1857. Miejscem pobierania ceł sundzkich był zamek Kronborg. (pl)
  • Il Pedaggio del Sund (o pedaggio dello stretto; danese: Øresundstolden) era un pedaggio sull'uso dell'Øresund che costituiva fino a due terzi delle entrate statali della Danimarca nel XVI e XVII secolo. Le quote furono introdotte dal re Eric di Pomerania nel 1429 e rimasero in vigore fino alla del 1857 (con la sola eccezione delle navi svedesi tra il 1660 e il 1712). I pedaggi nel Grande Belt venivano riscossi dalla Corona danese almeno un secolo prima dell'istituzione dei pedaggi da parte di Eric di Pomerania. Tutte le navi straniere che attraversavano lo stretto, qualunque fosse la loro destinazione, dovevano fermarsi a Helsingør e pagare un pedaggio alla Corona danese. Se una nave rifiutava di fermarsi, i cannoni sia da Helsingør che da Helsingborg potevano aprire il fuoco e affondarla. Nel 1567, il pedaggio fisso fu convertito in una tassa dell'1–2% sul valore del carico, garantendo così entrate tre volte maggiori. Per evitare che i capitani sottostimassero il valore del carico, alla Corona era riservato il diritto di acquistare il carico al valore dichiarato. Per evitare che le navi prendessero semplicemente una rotta diversa, venivano riscossi pedaggi anche negli altri due stretti danesi, il Grande Belt e il Piccolo Belt; a volte alle navi non danesi era vietato utilizzare altri corsi d'acqua che non fossero l'Øresund, e le navi che trasgredivano questa regola venivano confiscate o affondate. Il Pedaggio del Sund rimase la più importante fonte di reddito diretto per la monarchia danese per diversi secoli, rendendo i sovrani danesi relativamente indipendenti dal e dall'aristocrazia. L'imposizione era irritante per le nazioni impegnate nel commercio nel Mar Baltico, in particolare per la Svezia, che pure era stata inizialmente esentata dalle quote al momento della loro introduzione perché era allora parte dell'Unione di Kalmar insieme alla Danimarca. Tuttavia, dopo la guerra di Kalmar e il trattato di Knäred del 1613, la Danimarca introdusse tasse sui carichi provenienti dai possedimenti baltici svedesi e sulle navi non svedesi che trasportavano merci svedesi. L'attrito sulla questione dei pedaggi fu il casus belli ufficiale della guerra di Torstenson nel 1643. Nel 1658 la Danimarca dovette cedere le sue province a est del Sund (Scania, Halland, Blekinge, Bohuslän e l'isola di Ven) alla Svezia in seguito alla Seconda guerra del nord. Pertanto, il pedaggio non poteva essere applicato come prima, ma la Danimarca mantenne il suo diritto stabilito sui pedaggi. Il trasporto marittimo svedese divenne esente dai pedaggi solo con il Trattato di Copenaghen, firmato il 27 maggio 1660. L'esenzione fu revocata dopo la sconfitta della Svezia nella Grande guerra del Nord e il Trattato di Frederiksborg del 1720, sebbene la sponda orientale dello stretto fosse diventata svedese. (it)
  • De Sonttol (Deens: Øresundstold, Zweeds: Öresundstullen) was een tolheffing die in 1429 werd ingesteld door koning Erik VII van Denemarken. Aanleiding waren de teruglopende inkomsten voor de Denen van de , waar sinds de middeleeuwen de haring uit de Oostzee werd verhandeld. Op dat moment waren beide zijden van de Sont Deens grondgebied. Alle buitenlandse schepen die de Sont passeerden moesten in Helsingør tol betalen aan de Deense kroon. Als een schip weigerde te betalen, werd daarop het vuur geopend vanuit Kasteel Kronborg, dat in 1420 speciaal voor dat doel was gebouwd op een vooruitstekende landtong bij Helsingør. Vervolgens moest ook belasting worden betaald voor het afvuren van een kogel, als zijnde fyrepenge. In 1567 werd de tol veranderd in een belasting op de lading van het schip, waarmee de inkomsten verdrievoudigden. Om te voorkomen dat schepen een andere route namen, werd ook tol geheven in de Grote Belt en de Kleine Belt. De Sonttol was eeuwenlang de belangrijkste bron van inkomsten voor de Deense kroon, waardoor de Deense koningen relatief onafhankelijk waren van de Deense kroonraad en aristocratie. Dit veroorzaakte veel ergernis voor alle landen die handelsbetrekkingen hadden 'aan de andere kant', met name Zweden. Bij het Verdrag van Knäred in 1613 waarmee de Kalmaroorlog werd afgesloten, eiste Denemarken tol op scheepsladingen uit de Zweedse Baltische gebieden en Zweedse lading op niet-Zweedse schepen. Dit was in 1643 aanleiding tot een nieuwe Deens-Zweedse Oorlog. Deze werd besloten in 1645, met het Verdrag van Brömsebro. Daarbij werden Zweedse schepen vrijgesteld van de Sonttol. In 1658, tijdens de Noordse Oorlog (1655-1660), vielen de Deense bezittingen aan de oostzijde van de Sont in handen van Zweden en kon de tol niet meer zo efficiënt geheven worden als tevoren. De Zweden raakten de vrijstelling op deze tolheffing echter weer kwijt in 1720, als onderdeel van het aan het eind van de door Zweden verloren Grote Noordse Oorlog, ondanks dat Zweden wel in bezit bleef van het land aan de oostzijde van de Sont. In de daarop volgende eeuw stonden andere landen steeds vijandiger tegenover de Sonttolheffing. In 1826 sloten de Verenigde Staten een handelsverdrag met Denemarken, waarbij zij de Sonttol voor 30 jaar afkochten. In 1851 stuurden handelaars en rederijen van Stockholm, samen met het Zweedse parlement, een brief aan de Deense overheid waarin beklag werd gedaan over de hoge kosten die gemaakt werden door alle vertragingen vanwege de tolheffingen. In 1852 leidde dat tot een akkoord waarbij schepen van minder dan 15 'scheepsladingen' (een oude maat; een scheepslading was 2448 kg) werden vrijgesteld van tolheffing. Toen het tolverdrag met de VS afliep, gaven deze in 1855 te kennen dat zij weigerden opnieuw te betalen. Er werd door de VS grote druk op de Denen uitgeoefend, waarbij onder andere gedreigd werd met acties tegen de toenmalige Deense bezittingen in West-Indië. Uiteindelijk werd op 14 maart 1857 het Verdrag van Kopenhagen getekend waarbij Denemarken definitief afzag van de Sonttol. Deel van het verdrag was een eenmalige betaling van 33,5 miljoen Deense rijksdaalders, waarvan Engeland en Rusland elk ongeveer een derde betaalden en andere belanghebbenden de rest. Een apart verdrag tussen Denemarken en de VS dat datzelfde jaar werd ondertekend, gaf de VS onbeperkte doorgang tegen een eenmalige betaling van US$ 393.000. (nl)
  • エーレスンド海峡通行税 (英: Sound Dues または Sound Toll、 丁: Øresundstolden) は、デンマークがエーレスンド海峡を通航する他国船舶に課していた通行税で、16世紀から17世紀にはデンマークの歳入の実に三分の二を占めていた。1429年にエーリク7世が導入したもので、1857年のコペンハーゲン条約まで有効であった。なお、1660年から1712年まではスウェーデン船は免除特権が与えられていたが、1720年7月3日のフレデリクスボー条約で免除特権の返上が約された。 (ja)
  • Öresundstullen var en tullavgift för passage genom Öresund. Den upptogs av danska staten 1429-1857 och var från början främst riktad mot Hansan. För ändamålet anlades borgen Krogen i Helsingör, vilket senare ersattes av det nuvarande Kronborg. Från början togs samma tullavgift för alla fartyg, men senare kom tullen att bli en ren varutull, där fartygen fick betala tull i förhållande till hur mycket deras last var värd. När tullen skapades 1429 ingick både Sverige och Danmark i Kalmarunionen, så Sverige var då automatiskt befriat från den. När unionen sedan upplöstes 1523 lyckades Gustav Vasa utverka, att Sverige skulle vara befriat från den även i fortsättningen. Detta lyckades man upprätthålla även under 1500- och 1600-talens fortsatta krig mellan länderna och särskilt sedan Skåne hade blivit svenskt 1658. I freden i Knäred 1613 befästes den svenska tullfriheten, men med vissa förbehåll, såsom att fartyg från de svenska Östersjöprovinserna inte var befriade från tull och inte heller utländska fartyg, som förde svenska varor. Öresundstullen innebar en enorm intäkt för den danske kungen. I början av 1600-talet inregistrerades cirka 5000 tullpliktiga skepp varje år i Helsingör. 1618 införde Kristian IV hårdare tullkontroll och intäkterna ökade genast till det dubbla, till cirka 200 000 riksdaler årligen. För denna tullavgift kunde kungen skapa sitt odödliga eftermäle i form av påkostade byggnadsverk som Rosenborgs slott, Fredriksborgs enorma palats, Börsen i Köpenhamn med sin egendomliga djurspira m m. Under slutet av sin levnad fick kungen allt större ekonomiska bekymmer. Ett resultat blev höjning av Öresundstullen. 1637 inbringade tullen 229 000 riksdaler, 1638 blev summan 482 000 riksdaler och ett år senare inkasserades det svindlande beloppet 616 000 riksdaler, detta trots att antalet skepp under dessa år minskat påtagligt. Kung Kristian IV:s tullhöjning blev en viktig orsak till Sveriges anfall på Danmark 1643. I freden i Brömsebro 1645 lyckades Sverige åter få fullständig tullfrihet. Samma år undertecknades fördraget i Kristianopel mellan Danmark-Norge och Sveriges allierade Nederländerna vilket innebar avsevärt lägre tullar för nederländsk trafik genom Öresund. Nästa tur i frågan kom genom freden i Frederiksborg 1720, då den svenska tullfriheten upphörde, trots att ena sidan av Öresund var svenskt sedan ett halvsekel. Visserligen hade Sverige nu ordentligt med kust norr om sundet, så det gick att föra in varor utan att behöva ta dem den vägen, men kommunikationerna i landet var bristfälliga, varför en bättre lösning krävdes. Därför började man snart planera byggandet av Göta kanal, vilken byggdes i början av 1800-talet och stod färdig 1832. I den så kallade Öresundstraktaten avskaffades år 1857 tullavgiften genom att utländska stater köpte sig fria från avgiften genom att erlägga 30,5 miljoner danska riksmynt. Sveriges del var 1,28 miljoner som betalades av med 32 000 per halvår under 20 år. (sv)
  • 厄勒海峡通行费(丹麥語:Øresundstolden,英語:Sound Dues,俄語:Зундская пошлина),凡外國船隻通行丹麥厄勒海峡,均要向支付通行费。 1857年經哥本哈根會議廢除此通行费,於1857年3月14日生效。為了達成協議,丹麥獲得一筆過3,350萬賠償,其中三分之一由大英帝國付(300萬英鎊)、三分之一由俄羅斯帝國付。 (zh)
  • Зундская пошлина (дат. sundtolden) — пошлина, взимавшаяся Данией в XV—XIX вв. за проход иностранных судов через пролив Эресунн (Зунд). (ru)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 3972465 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 5041 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1119032288 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
georss:point
  • 55.789722222222224 12.750833333333333
rdf:type
rdfs:comment
  • Der Sundzoll (dänisch: Øresundstolden, schwedisch: Öresundstullen) war ein Schiffszoll, den nichtdänische Schiffe, die den Öresund durchfuhren, in Helsingør zu entrichten hatten. Die Abgabe wurde 1426 von König Erik VII. von Dänemark eingeführt und bis 1857 erhoben. (de)
  • The Sound Dues (or Sound Tolls; Danish: Øresundstolden) were a toll on the use of the Øresund, or "Sound" strait separating the modern day borders of Denmark and Sweden. The tolls constituted up to two thirds of Denmark's state income in the 16th and 17th centuries. The dues were introduced by King Eric of Pomerania in 1429 and remained in effect until the Copenhagen Convention of 1857 (with the sole exception of Swedish ships between 1660 and 1712). Tolls in the Great Belt had been collected by the Danish Crown at least a century prior to the establishment of the dues by Eric of Pomerania. (en)
  • Cła sundzkie – wprowadzona przez Danię opłata pobierana w latach 1429–1857 od obcych statków handlowych, które przepływały przez cieśninę Sund w północnej Europie. Zachowane tabele ceł sundzkich stanowią źródło do dziejów handlu bałtyckiego. Wprowadził je Eryk Pomorski, a zreformował Peder Oxe. Były one ważnym źródłem dochodów skarbca królewskiego i wiązały się z nimi pretensje Danii do władzy na Morzu Bałtyckim. Cła były przedmiotem konfliktów między Danią, Niderlandami, Szwecją, Francją oraz Anglią. Konferencja międzynarodowa zniosła cła z dniem 1 kwietnia 1857. Miejscem pobierania ceł sundzkich był zamek Kronborg. (pl)
  • エーレスンド海峡通行税 (英: Sound Dues または Sound Toll、 丁: Øresundstolden) は、デンマークがエーレスンド海峡を通航する他国船舶に課していた通行税で、16世紀から17世紀にはデンマークの歳入の実に三分の二を占めていた。1429年にエーリク7世が導入したもので、1857年のコペンハーゲン条約まで有効であった。なお、1660年から1712年まではスウェーデン船は免除特権が与えられていたが、1720年7月3日のフレデリクスボー条約で免除特権の返上が約された。 (ja)
  • 厄勒海峡通行费(丹麥語:Øresundstolden,英語:Sound Dues,俄語:Зундская пошлина),凡外國船隻通行丹麥厄勒海峡,均要向支付通行费。 1857年經哥本哈根會議廢除此通行费,於1857年3月14日生效。為了達成協議,丹麥獲得一筆過3,350萬賠償,其中三分之一由大英帝國付(300萬英鎊)、三分之一由俄羅斯帝國付。 (zh)
  • Зундская пошлина (дат. sundtolden) — пошлина, взимавшаяся Данией в XV—XIX вв. за проход иностранных судов через пролив Эресунн (Зунд). (ru)
  • Los peajes del Sund o peaje del estrecho en danés, Øresundstolden) fueron peajes cobrados por el cruce del estrecho de Øresund y que fueron una de las principales fuentes de ingresos del reino de Dinamarca, llegando a suponer dos tercios de los ingresos estatales en los siglos XVI y XVII. Fueron introducidos por el rey Erico de Pomerania en 1429 y se mantuvieron en vigor hasta la Convención de Copenhague de 1857 (con una exención para barcos suecos entre 1660 y 1712). (es)
  • Les droits du Sund (danois : Øresundstolden, suédois : Öresundstullen) étaient des droits de douane en vigueur dans le Sund qui représentait jusqu'à deux-tiers des revenus du royaume du Danemark aux XVIe et XVIIe siècles. Ces droits sont introduits par le Roi Éric de Poméranie en 1429 et restèrent en vigueur jusqu'à la Convention de Copenhague de 1857. (fr)
  • Bea Øresund (bahasa Denmark: Øresundstolden) adalah bea yang dipungut di Selat Øresund dan pernah menjadi dua per tiga pendapatan negara Denmark pada abad ke-16 dan ke-17. Bea ini mulai diberlakukan oleh Raja pada tahun 1429 dan tetap berlaku hingga ditetapkannya (kecuali kapal-kapal Swedia yang dibebaskan dari bea dari tahun 1660 hingga 1712). Agar kapal tidak mengambil rute lain, bea juga dipungut di dua selat Denmark lainnya, yaitu dan . Kadang-kadang kapal asing dilarang menggunakan selat lain selain Øresund, dan mereka yang melanggar akan ditenggelamkan. (in)
  • Il Pedaggio del Sund (o pedaggio dello stretto; danese: Øresundstolden) era un pedaggio sull'uso dell'Øresund che costituiva fino a due terzi delle entrate statali della Danimarca nel XVI e XVII secolo. Le quote furono introdotte dal re Eric di Pomerania nel 1429 e rimasero in vigore fino alla del 1857 (con la sola eccezione delle navi svedesi tra il 1660 e il 1712). I pedaggi nel Grande Belt venivano riscossi dalla Corona danese almeno un secolo prima dell'istituzione dei pedaggi da parte di Eric di Pomerania. (it)
  • 외레순 통행료(덴마크어: Øresundstolden, 스웨덴어: Öresundstullen)는 덴마크의 외레순 해협을 통과하였던 선박에 부과하였던 통행료이다. 포메라니아의 에리크가 1429년 도입하였고, 1857년 코펜하겐 조약으로 폐지되었다. 16세기와 17세기 덴마크 국가 재정의 2/3를 차지하였다. 덴마크 경유 여부와 상관 없이, 해협을 지나는 모든 덴마크 이외 국가의 배는 헬싱외르를 경유하여 덴마크 왕가에 통행료를 지불해야 했다. 배가 멈추지 않으면 헬싱외르와 헬싱보리 양쪽에서 배를 침몰시켰다. 1567년 통행료는 배가 싣고 가던 화물 가치의 1~2% 정도로 조정되었고, 이로 인하여 과거의 3배를 더 걷었다. 배가 다른 경로로 가는 것을 방지하기 위하여 스토레벨트 해협과 릴레벨트 해협에서도 통행료를 걷었다. 덴마크 국적이 아닌 배들은 때때로 외레순 해협 이외 다른 곳을 통과하지 못한 적이 있었으며, 통행료를 내지 않은 배들은 압류당하거나 침몰당했다. (ko)
  • De Sonttol (Deens: Øresundstold, Zweeds: Öresundstullen) was een tolheffing die in 1429 werd ingesteld door koning Erik VII van Denemarken. Aanleiding waren de teruglopende inkomsten voor de Denen van de , waar sinds de middeleeuwen de haring uit de Oostzee werd verhandeld. De Sonttol was eeuwenlang de belangrijkste bron van inkomsten voor de Deense kroon, waardoor de Deense koningen relatief onafhankelijk waren van de Deense kroonraad en aristocratie. Dit veroorzaakte veel ergernis voor alle landen die handelsbetrekkingen hadden 'aan de andere kant', met name Zweden. (nl)
  • Öresundstullen var en tullavgift för passage genom Öresund. Den upptogs av danska staten 1429-1857 och var från början främst riktad mot Hansan. För ändamålet anlades borgen Krogen i Helsingör, vilket senare ersattes av det nuvarande Kronborg. Från början togs samma tullavgift för alla fartyg, men senare kom tullen att bli en ren varutull, där fartygen fick betala tull i förhållande till hur mycket deras last var värd. (sv)
rdfs:label
  • Sundzoll (de)
  • Peajes del Sund (es)
  • Bea Øresund (in)
  • Pedaggio del Sound (it)
  • Droits du Sund (fr)
  • エーレスンド海峡通行税 (ja)
  • 외레순 통행료 (ko)
  • Sonttol (nl)
  • Cła sundzkie (pl)
  • Sound Dues (en)
  • Зундская пошлина (ru)
  • Öresundstullen (sv)
  • 厄勒海峡通行费 (zh)
owl:sameAs
geo:geometry
  • POINT(12.750833511353 55.789722442627)
geo:lat
  • 55.789722 (xsd:float)
geo:long
  • 12.750834 (xsd:float)
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:casus of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License