| dbo:abstract
|
- Eine Plattenmünze (schwedisch Plåtmynt) ist eine Münze in Form einer großen Kupferplatte, die in Schweden hergestellt wurde. Plattenmünzen wurden in Schweden zwischen 1644 und 1768 hergestellt. Schweden war in dieser Zeit einer der wichtigsten Produzenten von Kupfer, während Gold und Silber eher knapp waren. Damit der Wert der Münze durch das Metall gedeckt werden konnte, mussten die Münzen sehr schwer sein. Die Plattenmünzen ersparten bei größeren Zahlungen die Prägung hunderter Einzelmünzen und deren Zählung. Damals wurden rechteckige Kupferplatten hergestellt und dann wurden mit Münzstempeln an den vier Ecken die Initialen des Herrschers und das Münzjahr und in der Mitte der Wert in der Einheit Silbertaler, der Name des Münzmeisters und teils der Herkunftsort des Kupfers, teils der Münzort eingeprägt. Geprägt wurden die kupfernen Plattenmünzen in den Wertstufen ein halber Taler, ein Taler, zwei Taler, vier Taler, acht Taler und zehn Taler. Die 10-Taler-Plattenmünze wird oft als die größte und schwerste Münze der Welt bezeichnet (allerdings wird sie heute von wenigen exklusiven Anlagemünzen wie z. B. dem Big Maple Leaf übertroffen). Sie misst 33 cm × 68 cm und wiegt 19,75 kg. Das Kungliga Myntkabinettet (Königliche Münzkabinett) in Stockholm neben dem Königsschloss unterhält eine eigene Ausstellung über diese Münzen. Die in der Ausstellung gezeigte 10-Taler-Plattenmünze von 1644 wurde 1974 aus einem 1646 im Gryt-Archipel bei Östergötland gesunkenen Schiff geborgen. Die Plattenmünzen verloren ihren Status als gesetzliches Zahlungsmittel im Jahr 1777. (de)
- The Swedish Empire had the greatest and most numerous copper mines in Europe as it entered into its pre-eminence in the early 17th century as an emerging Great Power. Through poor fiscal policies and in part the , Sweden lost control of its reserves of precious metals, primarily silver, of which most had fled to the burgeoning trade economy of Amsterdam. In 1607 the Swedish King Charles IX attempted to persuade the populace to exchange their silver-based currency for a copper-based coin of equal face value, though this offer was not generally taken up. Sweden's large army of the time were paid entirely in copper currency, further issued in large numbers by Gustavus II to finance his war against Ferdinand II of Germany. The face value of the copper coins in circulation now greatly exceeded the reserves of the state and production of the national economy, and quickly the value of the currency fell to its commodity value, which in a country where copper was so abundant, was small indeed. The savings of the people of Sweden were wiped out. When Gustavus' daughter and heir Christina reached maturity at 18, after a brief fling with paper-based money backed by copper—which was well received initially but soon lost credibility—she began issuing copper in lumps as large as fifteen kilograms to serve as currency. Unwieldy as they were, the copper-based monetary system worked to a fashion until the world copper price slumped. Sweden's great copper no longer commanded the premium it once had on world markets, and foreign income dried up. Relative to the rest of Europe, Sweden's people once more had become poor. In an effort to shore up the economy, government minister Baron von Görtz stepped up to the challenge and became the country's central banker. He issued more copper-based currency without limit, with a face value of one daler (much greater than their intrinsic value) and which were technically inferior and easy to counterfeit. Soon these coins were so abundant that they too depreciated rapidly towards their raw metal value as belief spread that the copper coins would soon be unacceptable as a form of payment of taxes. Görtz was blamed for the failure, and was duly beheaded in March 1719, a punishment which greatly pleased the Swedish people. At the end of July 1768 plate money was abolished but reintroduced on 4 August. (en)
- Pieniądze płytowe – miedziane szwedzkie pieniądze emitowane w latach 1644–1776 w formie płyt o masie mającej stanowić ekwiwalent wyrażonych nominalnie srebrnych monet talarowych, zgodnie ze stosunkiem wartości miedzi i srebra jak 100:1. Przyczyną emisji pieniędzy płytowych była kontrybucja ogołacająca Szwecję ze srebra w rezultacie przegranej wojny kalmarskiej z Danią oraz duża produkcja miedzi w kopalni w Sater. W mennicy w Aweście odlano 10-talarówkę o wymiarach 70 x 30 x 1 cm i masie 19,71 kg, zaopatrzoną w stemple umieszczane na rogach – z 523 ton miedzi wyprodukowano 26 552 egzemplarze, z których tylko nieliczne weszły do obrotu rynkowego. W późniejszym okresie emitowano pieniądze płytowe o niższych nominałach: ½, ¾, 1, 1½, 2, 3, 4, 5, 8 talarów, a do emisji dopuszczano także osoby prywatne. W okresie III wojny północnej, bardzo rzadko pieniądze płytowe produkowano w mosiądzu. W XVIII w. na ograniczoną skalę emisji pieniędzy płytowych dokonywała Rosja. (pl)
- L'impero svedese controllava le più grandi e numerose miniere di rame in Europa quando si sviluppò al principio del XVII secolo come grande potenza emergente. Tuttavia a causa di un'insufficiente politica fiscale e soprattutto a causa del pagamento del cosiddetto alla fine della guerra di Kalmar, la Svezia perse parte delle sue riserve di metallo prezioso, principalmente argento, che in gran parte finirono per finanziare l'emergente economia mercantile di Amsterdam. Nel 1607 il re Carlo IX cercò di convincere la popolazione a cambiare le loro monete d'argento con monete di rame dal medesimo valore facciale, anche se in linea di massima l'offerta non fu accettata. Il rilevante esercito svedese del periodo era interamente pagato con monete di rame. In seguito una grande quantità di monete di rame furono coniate da Gustavo Adolfo per finanziare la sua guerra contro l'imperatore Ferdinando II. Il valore facciale delle monete di rame in circolazione superava in ampia misura le riserve dello stato e la produzione dell'economia nazionale e quindi il valore delle moneta cadde rapidamente verso il valore del metallo contenuto, che, in un paese in cui il rame era così abbondante, era necessariamente basso. Di conseguenza i risparmi degli svedesi persero completamente il loro valore. Quando la figlia ed erede di Gustavo Cristina raggiunse la maturità a 18 anni, dopo un breve tentativo con carta-moneta coperte dal rame – che inizialmente fu ben accettato ma che perse rapidamente la credibilità– iniziò ad emettere come monete rame in pezzi che arrivavano fino a 15 kg. Difficili da maneggiare come erano, il sistema monetario basato sul rame fu accettato come novità finché il prezzo mondiale del rame non crollò. La grande quantità di rame svedese non ebbe più il controllo del prezzo del rame sui mercati internazionali che aveva in precedenza e la entrate straniere crollarono. In confronto al resto d'Europa gli svedesi divennero nuovamente poveri. Più tardi, durante il regno di Carlo XII, nello sforzo di puntellare l'economia svedese, il ministro ignorò le contestazioni e divenne il responsabile della banca centrale svedese. Emise senza limitazioni monete di rame dal valore facciale di un daler, nettamente superiore al loro valore intrinseco, e con caratteristiche tecniche molto scadenti nonché facilmente soggette a contraffazione. In breve tempo queste monete divennero così numerose che furono rapidamente svalutate al valore del loro contenuto metallico. Di conseguenza in breve tempo le monete di rame non furono accettate più neanche per il pagamento delle tasse. Görtz fu incolpato per il fallimento di questa politica economica e anche per questo fu decapitato nel marzo del 1719, una punizione che probabilmente fu accolta favorevolmente dalla popolazione svedese. (it)
- Plåtmynt var ett stort fyrkantigt kopparmynt, som slogs i Sverige under åren 1644–1776 och utgjordes av stämplade, tjocka kopparplåtar med värdet i daler silvermynt samt årtal och myntmärken i de vanligtvis runda mitt- och hörnstämplarna. De största tiodalersplåtarna vägde mer än 2 lispund (omkring 19 kg) och är världens största mynt. Uppkomsten av detta egendomliga och opraktiska myntslag tros ha berott på att staten ville ge kopparverken fördelar, vilka efterhand fick tillstånd att själva slå myntplåtar av sitt malmförråd. De flesta plåtmynten slogs och stämplades vid Avesta, som till år 1674 var landets enda plåtmyntningsort, men även vid Garpenbergs, Svappavaara, Ljusnedals och Gustafsbergs (i Jämtland) kopparverk. De vanligaste sorterna var myntplåtar på 8, 4, 2, 1 samt 1/2 daler silvermynt; dessutom förekom tidvis plåtar om 10, 5 och 3 daler silvermynt. De på 10 och 8 daler var rektangulära, de övriga mer kvadratiska. De svenska kopparmynten är särskilt kända för sin storlek. Valören 10 daler silvermynt räknas som världens största mynt och finns i Ekonomiska museets samlingar. Myntet väger 19,7 kilo. I Västerås domkapitels protokoll för år 1636 omtalas en kvinna som begått någon förseelse och väntade att bli dömd till böter, varför hon haft med sig sex kopparmynt till staden. Men då domens avkunnande blivit uppskjuten "nedsatte hon dessa mynt hos en person i staden" eftersom "hon icke kunde bära ett sådant tungt mynt av och an". Ofta klipptes plåtar i hörnen och omstämplades för justering av vikten. Myntets försämring framgår av de många myntordningarnas bestämmelser. Enligt myntordningen av den 26 januari 1644 skulle 1 skålpund koppar utmyntas till 69 daler silvermynt (=172 1/2 daler kopparmynt, för från år 1643 motsvarades 1 daler silvermynt av 2 1/2 daler kopparmynt, tills år 1655 då förhållandet mellan dem fastställdes till 1:3). Enligt myntordningen av år 1649 blev det av 1 skålpund koppar 75 daler silvermynt. Antalet daler silvermynt på skeppundet steg därefter till 84, 90 och år 1674 till 100, år 1709 till 120, år 1715 till 180 och den sistnämnda kursen bibehölls till år 1776 då kopparmyntplåtarnas giltighet upphörde. Man har beräknat att till dess hade sammanlagt 315 337 skålpund (44 000 ton) koppar myntats till plåtar, med ett totalt värde av 18 653 923 riksdaler specie (42 miljoner daler). Även långt efter det att man upphört med att prägla myntplåtar användes "plåt" som räknemynt. Det syftade ursprungligen på kopparplåtmynten om 2 daler silvermynt, som 1680-1715 motsvarade en riksdaler, och därmed kallades "riksdalerplåt" och senare endast "plåt". Under 1700-talet kom det att syfta på sedlarna om 6 daler kopparmynt. Under första hälften av 1800-talet (och på vissa håll i landet ännu längre) användes "plåt" som beteckning på 1/3 riksdaler. Benämningen plåt lades till på de sedlar om 16 skilling som Riksbanken gav ut och som var i omlopp till mitten av 1800-talet. I Ryssland tillverkades plåtmynt under åren 1725–1727, i Danmark gjordes ett provmynt och i Wismar göts år 1715 en serie plåtmynt av brons. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Eine Plattenmünze (schwedisch Plåtmynt) ist eine Münze in Form einer großen Kupferplatte, die in Schweden hergestellt wurde. Plattenmünzen wurden in Schweden zwischen 1644 und 1768 hergestellt. Schweden war in dieser Zeit einer der wichtigsten Produzenten von Kupfer, während Gold und Silber eher knapp waren. Damit der Wert der Münze durch das Metall gedeckt werden konnte, mussten die Münzen sehr schwer sein. Die Plattenmünzen ersparten bei größeren Zahlungen die Prägung hunderter Einzelmünzen und deren Zählung. (de)
- The Swedish Empire had the greatest and most numerous copper mines in Europe as it entered into its pre-eminence in the early 17th century as an emerging Great Power. Through poor fiscal policies and in part the , Sweden lost control of its reserves of precious metals, primarily silver, of which most had fled to the burgeoning trade economy of Amsterdam. In 1607 the Swedish King Charles IX attempted to persuade the populace to exchange their silver-based currency for a copper-based coin of equal face value, though this offer was not generally taken up. Sweden's large army of the time were paid entirely in copper currency, further issued in large numbers by Gustavus II to finance his war against Ferdinand II of Germany. The face value of the copper coins in circulation now greatly exceeded (en)
- L'impero svedese controllava le più grandi e numerose miniere di rame in Europa quando si sviluppò al principio del XVII secolo come grande potenza emergente. Tuttavia a causa di un'insufficiente politica fiscale e soprattutto a causa del pagamento del cosiddetto alla fine della guerra di Kalmar, la Svezia perse parte delle sue riserve di metallo prezioso, principalmente argento, che in gran parte finirono per finanziare l'emergente economia mercantile di Amsterdam. (it)
- Pieniądze płytowe – miedziane szwedzkie pieniądze emitowane w latach 1644–1776 w formie płyt o masie mającej stanowić ekwiwalent wyrażonych nominalnie srebrnych monet talarowych, zgodnie ze stosunkiem wartości miedzi i srebra jak 100:1. W późniejszym okresie emitowano pieniądze płytowe o niższych nominałach: ½, ¾, 1, 1½, 2, 3, 4, 5, 8 talarów, a do emisji dopuszczano także osoby prywatne. W okresie III wojny północnej, bardzo rzadko pieniądze płytowe produkowano w mosiądzu. W XVIII w. na ograniczoną skalę emisji pieniędzy płytowych dokonywała Rosja. (pl)
- Plåtmynt var ett stort fyrkantigt kopparmynt, som slogs i Sverige under åren 1644–1776 och utgjordes av stämplade, tjocka kopparplåtar med värdet i daler silvermynt samt årtal och myntmärken i de vanligtvis runda mitt- och hörnstämplarna. De vanligaste sorterna var myntplåtar på 8, 4, 2, 1 samt 1/2 daler silvermynt; dessutom förekom tidvis plåtar om 10, 5 och 3 daler silvermynt. De på 10 och 8 daler var rektangulära, de övriga mer kvadratiska. I Ryssland tillverkades plåtmynt under åren 1725–1727, i Danmark gjordes ett provmynt och i Wismar göts år 1715 en serie plåtmynt av brons. (sv)
|
