An Entity of Type: military unit, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Swedish slave trade mainly occurred in the early history of Sweden when the trade of thralls (Old Norse: þræll) was one of the pillars of the Norse economy. During the raids, the Vikings often captured and enslaved militarily weaker peoples they encountered, but took the most slaves in raids of the British Isles, and Slavs in Eastern Europe. This practice lasted from the 6th through 11th centuries until formally abolished in 1335.A smaller trade of African slaves happened during the 17th and 18th centuries, around the time Swedish overseas colonies were established in North America (1638) and in Africa (1650). It remained legal until 1813.

Property Value
dbo:abstract
  • حدثت تجارة الرقيق السويدية بشكل رئيسي في التاريخ المبكر للسويد عندما كانت تجارة الثرال (عبد إسكندنافي) (اللغة النوردية القديمة: þræll) إحدى ركائز الاقتصاد الإسكندنافي. أثناء الغارات، أسر الفايكنغ واستعبدوا في غالب الأحيان الشعوب الضعيفة عسكريًا التي واجهوها، لكنهم أخذوا معظم العبيد في غارات على الجزر البريطانية وأيرلندا والسلاف في أوروبا الشرقية. استمرت هذه الممارسة في القرن السادس حتى القرن الحادي عشر حتى ألغيت رسميًا في عام 1335. حدثت تجارة أصغر للعبيد الأفارقة خلال القرنين السابع عشر والثامن عشر، في الوقت الذي أنشِئت فيه مستعمرات ما وراء البحار السويدية في أمريكا الشمالية (1638) وفي أفريقيا (1650). بقيت هذه التجارة قانونية حتى عام 1813. كانت الثرال من أوروبا الغربية بشكل رئيسي فرنجة وأنجلوسكسونيين وكلت. استُخدم العديد من العبيد الأيرلنديين في حملات استعمار آيسلندا. أخذ الإسكندنافيون أيضًا عبيدًا من البلطيق والسلاف واللاتينيين. احتفظ الفايكنغ ببعض العبيد كخدم وباعوا معظم الأسرى في الأسواق البيزنطية أو الإسلامية. كانت تجارة الرقيق إحدى ركائز الاقتصاد الإسكندنافي خلال القرن السادس حتى القرن الحادي عشر. وصف الرحالة الفارسي ابن رسته كيف قام الفايكنغ السويديون، الفارانجيون أو الروس، بإرهاب واستعباد السلافيين الذين أسروهم في غاراتهم على طول نهر الفولغا. كان لدى باسيل الأول أكثر من 3000 عبد، ربما اشترى الروس بعضهم. باعت القبائل السويدية أيضًا العبيد لشعوب شرقية أخرى مثل العرب والفرس والجورجيين. حُظرت العبودية عام 1335 من قبل ماغنوس الرابع السويدي للثرال المولود لأبوين مسيحيين في فستريوتلاند وفيريند، حيث كانت هي الأجزاء الأخيرة التي بقيت فيها قانونية. ومع ذلك، كان هذا قابلًا للتطبيق داخل حدود السويد فقط، التي فتحت لاحقًا لتجارة الرقيق في المستعمرات. في القرن السابع عشر، بدأ تجار الرقيق السويديون بالانخراط في تجارة الرقيق عبر المحيط الأطلسي. بين عامي 1784 و1878، احتفظت السويد بحفنة من المستعمرات في منطقة البحر الكاريبي. عملت مستعمرة سان بارتيلمي السويدية كميناء معفى من الرسوم الجمركية وأصبحت مركزًا رئيسيًا لوجهة سفن العبيد. جُلب العبيد دون ضرائب من قبل السفن الأجنبية وحقق التاج السويدي ربحًا من خلال تحصيل ضريبة التصدير عندما شُحن العبيد إلى الخارج. كانت السويد أيضًا موردًا رئيسيًا لسلاسل الحديد المستخدمة في تجارة الرقيق. في أوائل القرن التاسع عشر، وقعت السويد معاهدات مع المملكة المتحدة وفرنسا لإلغاء تجارة الرقيق. في عام 1847، ألغيت العبودية في جميع أنحاء السويد، بما في ذلك مستعمراتها، على أساس قرار اتخذ عام 1846. شُرِّعت العبودية في سان بارتيلمي بموجب المرسوم المتعلق بشرطة العبيد والملونين الأحرار بتاريخ 30 يوليو 1787، الأصل بالفرنسية بتاريخ 30 يونيو 1787. اشتُري آخر العبيد المملوكين بشكل قانوني في مستعمرة سان بارتيلمي السويدية وحُرروا من قبل الدولة السويدية في 9 أكتوبر 1847. (ar)
  • Der Schwedische Sklavenhandel ist von der frühen schwedischen Geschichte an bis hinein ins 17. Jahrhundert bekannt, als schwedische Kolonien in Nordamerika (1638) und Afrika (1650) gegründet wurden. Bis 1813 blieb Sklaverei in Schweden legal. (de)
  • Le commerce des esclaves en Suède a commencé au début de l'histoire de la Suède et a prospéré aux XVIIe et XVIIIe siècles au moment de la mise en place de l'empire colonial suédois en Amérique du Nord (1638) et en Afrique (1650). Il a été interdit en 1813. La Suède a signé des traités avec la Grande-Bretagne et la France au sujet du commerce d'esclaves, et des navires suédois ont été impliqués dans le commerce triangulaire. Entre 1784 et 1878, le pays a possédé quelques petites colonies dans les Caraïbes. L'île suédoise de Saint-Barthélemy a été un port franc et une plaque tournante du commerce des esclaves dans les Caraïbes. Les esclaves étaient amenés sans payer de taxes par des navires suédois et étrangers, et les autorités suédoises récupéraient ensuite une taxe quand les esclaves étaient « exportés » hors de l'île. La Suède a été un important fournisseur de chaînes en fer utilisées pour le commerce d'esclaves. La Suède a aussi signé des traités avec les États de la côte des Barbaresques, principalement pour vendre des domestiques femmes ou des esclaves sexuels à Constantinople ainsi que dans d'autres possessions ottomanes. L'esclavage a été mis hors-la-loi en 1335 par Magnus IV de Suède dans le cas de thralls « nés de parents chrétiens » dans le Västergötland et le . En 1847, l'esclavage a été aboli partout en Suède et dans ses colonies, à la suite d'une décision prise en 1846. Les derniers esclaves légalement possédés à Saint-Barthélemy ont été achetés puis libérés par l'État suédois, le 9 octobre 1847. (fr)
  • The Swedish slave trade mainly occurred in the early history of Sweden when the trade of thralls (Old Norse: þræll) was one of the pillars of the Norse economy. During the raids, the Vikings often captured and enslaved militarily weaker peoples they encountered, but took the most slaves in raids of the British Isles, and Slavs in Eastern Europe. This practice lasted from the 6th through 11th centuries until formally abolished in 1335.A smaller trade of African slaves happened during the 17th and 18th centuries, around the time Swedish overseas colonies were established in North America (1638) and in Africa (1650). It remained legal until 1813. The slaves from Western Europe were mainly Franks, Anglo-Saxons, and Celts. Many Irish slaves were used in expeditions for the colonization of Iceland. The Norse also took Baltic, Slavic and Latin slaves.The Vikings kept some slaves as servants and sold most captives in the Byzantine or Islamic markets. Vikings navigated the "Highway of the Slaves" through the Aegean Sea and into Black Sea ports first established by Archaic Greeks, shoreline crossroads for human trafficking. The slave trade was one of the pillars of the Norse economy during the 6th through 11th centuries. The Persian traveler Ibn Rustah described how Swedish Vikings, the Varangians or Rus, terrorized and enslaved the Slavs taken in their raids along the Volga River. Basil I had over 3000 slaves probably some procured by the Rus.Swedish tribes also did sell slaves to other eastern peoples such as Arabs, Persians and Georgians. Thralldom was outlawed in 1335 by Magnus IV of Sweden for thralls "born by Christian parents" in Västergötland and Värend, being the last parts where it had remained legal. This however, was only applicable within the borders of Sweden, which opened up for later slave trade in the colonies. In the 17th century, Swedish slave traders started to become involved with the Atlantic slave trade. Between 1784 and 1878, Sweden maintained possession of a handful of colonies in the Caribbean. The Swedish colony of Saint Barthélemy functioned as a duty-free port and became a major destination center for slave ships. Slaves were brought in tax free by foreign vessels and the Swedish Crown made a profit by collecting an export tax when slaves were shipped out. Sweden was also a major supplier of iron for chains used in the slave trade. In the early 19th century, Sweden signed treaties with the United Kingdom and France to abolish the slave trade. In 1847, slavery was abolished in all parts of Sweden, including her colonies, on the basis of a decision taken in 1846. Slavery was legislated in Saint-Barthélemy under the Ordinance concerning the Police of Slaves and free Coloured People dated 30 July 1787, original in French dated 30 June 1787. The last legally owned slaves in the Swedish colony of Saint-Barthélemy were bought and freed by the Swedish state on October 9, 1847. (en)
  • Svensk slavhandel bedrevs framför allt under tre perioder; först under vikingatid och äldre medeltid, sedan en period under stormaktstiden 1650–1658, till sist en period under och efter den gustavianska tiden, från 1784 till 1847. Slaveri och slavhandel förbjöds i Sverige år 1335. Svenska skepp utanför det egentliga Sverige deltog från 1600-talet och framåt i den transatlantiska slavhandeln. I praktiken legaliserades slavhandel utanför Sveriges gränser när Sverige skaffade sig handelsstationer i Afrika (Cabo Corso) år 1650 samt i Karibien (svenska S:t Barthélemy) år 1784. Sverige höll även avtal med England och Nederländerna angående slavhandel, och några svenska fartyg deltog i triangelhandeln. Mellan 1784 och 1878, ägde den svenska kronan ön Saint-Barthélemy i Karibien där slaveri förekom. Slavhandeln började avskaffas inom Sveriges utomeuropeiska besittningar från år 1813. Därefter följde successiva lagskärpningar mot slavhandel och slaveri tills de sista återstående slavarna, totalt 595 personer, friköptes den 9 oktober 1847. Mellan 10 och 50 transporter genomförda av svenskregistrerade skepp är kända, beroende på källa och definition, det vill säga mellan 0,02 procent och 0,1 procent av de transatlantiska slavtransporterna. Sverige var en aktör som andra på området om än i mindre skala än huvudaktörerna Portugal / Brasilien, Storbritannien, Frankrike, Spanien / Uruguay, Nederländerna, USA och Danmark. Sverige spelade även en viktig indirekt roll som huvudexportör till de brittiska slavhandelsstäderna av det så kallade voyage-järn som användes som valuta när slavar köptes. (sv)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 874201 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 19599 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124665217 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:bot
  • InternetArchiveBot (en)
dbp:date
  • December 2017 (en)
dbp:fixAttempted
  • yes (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Der Schwedische Sklavenhandel ist von der frühen schwedischen Geschichte an bis hinein ins 17. Jahrhundert bekannt, als schwedische Kolonien in Nordamerika (1638) und Afrika (1650) gegründet wurden. Bis 1813 blieb Sklaverei in Schweden legal. (de)
  • حدثت تجارة الرقيق السويدية بشكل رئيسي في التاريخ المبكر للسويد عندما كانت تجارة الثرال (عبد إسكندنافي) (اللغة النوردية القديمة: þræll) إحدى ركائز الاقتصاد الإسكندنافي. أثناء الغارات، أسر الفايكنغ واستعبدوا في غالب الأحيان الشعوب الضعيفة عسكريًا التي واجهوها، لكنهم أخذوا معظم العبيد في غارات على الجزر البريطانية وأيرلندا والسلاف في أوروبا الشرقية. استمرت هذه الممارسة في القرن السادس حتى القرن الحادي عشر حتى ألغيت رسميًا في عام 1335. حدثت تجارة أصغر للعبيد الأفارقة خلال القرنين السابع عشر والثامن عشر، في الوقت الذي أنشِئت فيه مستعمرات ما وراء البحار السويدية في أمريكا الشمالية (1638) وفي أفريقيا (1650). بقيت هذه التجارة قانونية حتى عام 1813. (ar)
  • Le commerce des esclaves en Suède a commencé au début de l'histoire de la Suède et a prospéré aux XVIIe et XVIIIe siècles au moment de la mise en place de l'empire colonial suédois en Amérique du Nord (1638) et en Afrique (1650). Il a été interdit en 1813. La Suède a été un important fournisseur de chaînes en fer utilisées pour le commerce d'esclaves. La Suède a aussi signé des traités avec les États de la côte des Barbaresques, principalement pour vendre des domestiques femmes ou des esclaves sexuels à Constantinople ainsi que dans d'autres possessions ottomanes. (fr)
  • The Swedish slave trade mainly occurred in the early history of Sweden when the trade of thralls (Old Norse: þræll) was one of the pillars of the Norse economy. During the raids, the Vikings often captured and enslaved militarily weaker peoples they encountered, but took the most slaves in raids of the British Isles, and Slavs in Eastern Europe. This practice lasted from the 6th through 11th centuries until formally abolished in 1335.A smaller trade of African slaves happened during the 17th and 18th centuries, around the time Swedish overseas colonies were established in North America (1638) and in Africa (1650). It remained legal until 1813. (en)
  • Svensk slavhandel bedrevs framför allt under tre perioder; först under vikingatid och äldre medeltid, sedan en period under stormaktstiden 1650–1658, till sist en period under och efter den gustavianska tiden, från 1784 till 1847. Slaveri och slavhandel förbjöds i Sverige år 1335. Svenska skepp utanför det egentliga Sverige deltog från 1600-talet och framåt i den transatlantiska slavhandeln. I praktiken legaliserades slavhandel utanför Sveriges gränser när Sverige skaffade sig handelsstationer i Afrika (Cabo Corso) år 1650 samt i Karibien (svenska S:t Barthélemy) år 1784. Sverige höll även avtal med England och Nederländerna angående slavhandel, och några svenska fartyg deltog i triangelhandeln. Mellan 1784 och 1878, ägde den svenska kronan ön Saint-Barthélemy i Karibien där slaveri föreko (sv)
rdfs:label
  • تجارة الرقيق السويدية (ar)
  • Schwedischer Sklavenhandel (de)
  • Commerce des esclaves en Suède (fr)
  • Swedish slave trade (en)
  • Svensk slavhandel (sv)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License