| p:abstract
| - Napoleon I (born Napoleone di Buonaparte, later Napoleon Bonaparte) (15 August 1769 – 5 May 1821) was a French military and political leader who had a significant impact on modern European history. He was a general during the French Revolution, the ruler of France as First Consul of the French Republic and Emperor of the French and King of Italy, Mediator of the Swiss Confederation and Protector of the Confederation of the Rhine.
Born in Corsica and trained in mainland France as an artillery officer, he rose to prominence during the French Revolution as a general, leading successful campaigns against the First and Second Coalitions arrayed against France. In 1799, Napoleon staged a coup d'etat and installed himself as First Consul; five years later he crowned himself Emperor of the French. In the first decade of the nineteenth century, he turned the armies of France against almost every major European power, dominating continental Europe through a lengthy streak of military victories—epitomized through battles such as Austerlitz and Friedland—and the formation of extensive alliance systems, appointing close friends and family members as monarchs and government figures of French-dominated states.
The disastrous French invasion of Russia in 1812 marked a turning point in Napoleon's fortunes. The campaign wrecked the Grande Armée, which never regained its previous strength. In 1813, the Sixth Coalition defeated his forces at Leipzig and invaded France, forcing him to abdicate in April 1814 and exiling him to the island of Elba. Less than a year later, he returned to France, regaining control of the government prior to his final defeat at Waterloo in June 1815. Napoleon spent the last six years of his life under British supervision on the island of Saint Helena.
Napoleon developed relatively few military innovations, drawing his tactics from a variety of sources and scoring major victories with a modernized French army. His campaigns are studied at military academies all over the world and he is widely regarded as one of history's greatest commanders. Whilst considered a tyrant by his opponents, he is also remembered for establishing the Napoleonic code, which laid the bureaucratic foundations for the modern French state. (en)
- Napoleón Bonaparte (Ajaccio, 15 de agosto de 1769 – Santa Helena, 5 de mayo de 1821) fue un militar y gobernante francés, general republicano durante la Revolución y el Directorio, artífice del golpe de Estado del 18 de Brumario que le convirtió en Primer Cónsul (Premier Consul) de la República el 11 de noviembre de 1799; cónsul vitalicio desde el 2 de agosto de 1802, el 18 de mayo de 1804 fue proclamado Emperador de los Franceses (Empereur des Français) y coronado el 2 de diciembre; proclamado Rey de Italia el 18 de marzo de 1805 y coronado el 26 de mayo, ostentó ambos títulos hasta el 6 de abril de 1814 y, nuevamente, desde el 20 de marzo hasta el 22 de junio de 1815.
Napoleón es considerado como uno de los mayores genios militares de la Historia, habiendo comandado campañas bélicas muy exitosas, aunque con ciertas derrotas igualmente estrepitosas. Sus agresivas guerras de conquista se convirtieron en las mayores guerras conocidas hasta entonces en Europa, involucrando a un número de soldados jamás visto en los ejércitos hasta entonces.
Durante el periodo de poco más de una década, adquirió el control de casi toda Europa Occidental y Central por conquistas o alianzas y solo fue tras su derrota en la Batalla de las Naciones cerca de Leipzig en octubre de 1813 que se vio obligado a abdicar unos meses más tarde. Regresó a Francia en lo que es conocido como los Cien Días y fue decisivamente derrotado en la Batalla de Waterloo en Bélgica, el 18 de junio de 1815, siendo exiliado a la isla de Santa Elena, donde falleció.
Aparte de sus proezas militares, a Napoleón también se le conoce por el establecimiento del Código Napoleónico y es considerado por algunos un «monarca iluminado» por su extraordinario talento y capacidad de trabajo. Otros, sin embargo, lo consideran un dictador tiránico cuyas guerras causaron la muerte de millones de personas. Indudablemente, es el personaje que marcó el inicio del siglo XIX y la posterior evolución de la Europa contemporánea.
Sus soldados lo llamaban el Pequeño Cabo (Le Petit Caporal), en tanto que los ingleses se referían a él con el despectivo Bonny y las monarquías europeas como el tirano Bonaparte, el Ogro de Ajaccio o el Usurpador Universal. (es)
- Napoléon Bonaparte (als Kaiser: Napoleon I.; * 15. August 1769 in Ajaccio auf Korsika als Napoleone Buonaparte; † 5. Mai 1821 in Longwood House auf St. Helena im Süd-Atlantik) war ein französischer General, Staatsmann und Kaiser. Aus korsischer Familie stammend stieg Bonaparte während der französischen Revolution in der Armee auf. Er erwies sich als ein militärisches Talent ersten Ranges. Vor allem die Feldzüge in Italien und in Ägypten machten ihn populär und zu einem politischen Hoffnungsträger. Dies ermöglichte ihm, durch den Staatsstreich vom 18. Brumaire die Macht in Frankreich zu übernehmen. Zunächst von 1799 bis 1804 als Erster Konsul der Französischen Republik und anschließend bis 1814 Kaiser der Franzosen, stand er einem halbdiktatorischen Regime mit plebiszitären Elementen vor.
Durch verschiedene Reformen – etwa die der Justiz durch den Code Civil oder der Verwaltung – hat Napoléon die staatlichen Strukturen Frankreichs bis in die Gegenwart hinein geprägt. Außenpolitisch errang er, gestützt auf die Armee, zeitweise die Herrschaft über weite Teile Kontinentaleuropas. Er war daher ab 1805 auch König von Italien und von 1806 bis 1813 Protektor des Rheinbundes. Durch die von ihm initiierte Auflösung des Heiligen Römischen Reiches wurde die staatliche Gestaltung Mitteleuropas zu einem zentralen Problem des 19. Jahrhunderts. Hatte er anfangs selbst noch den Nationalstaatsgedanken außerhalb Frankreichs verbreitet, erschwerte dessen teils konservative Umdeutung in Spanien, in Deutschland und schließlich auch in Russland die Aufrechterhaltung der napoleonischen Ordnung in Europa.
Der katastrophale Ausgang des Feldzugs gegen Russland, dort als Vaterländischer Krieg bezeichnet, führte letztlich zum Sturz Napoléons. Nach einer kurzen Phase der Verbannung auf Elba kehrte er für hundert Tage an die Macht zurück. In der Schlacht von Waterloo wurde er endgültig besiegt und zuletzt bis zu seinem Lebensende auf die Insel St. Helena verbannt. (de)
- Napoléon Bonaparte (15. elokuuta 1769 Ajaccio – 5. toukokuuta 1821 Longwood), alkujaan Napoleone Buonaparte, oli Ranskan ensimmäinen konsuli vuodesta 1799 alkaen ja Ranskan keisari Napoleon I 18. toukokuuta 1804 – 6. toukokuuta 1814 välisen ajan. Uransa huipulla hän valloitti ja hallitsi laajoja osia Länsi- ja Keski-Eurooppaa. Tällöin hänen valtakuntansa oli kooltaan, armeijaltaan ja väkiluvultaan Euroopan suurin sitten Rooman valtakunnan. Hänet vangittiin hävityn Waterloon taistelun jälkeen vuonna 1815 ja karkotettiin Saint Helenan saarelle. (fi)
- Napoléon Bonaparte (né Napoleone Buonaparte le 15 août 1769 à Ajaccio, en Corse ; mort le 5 mai 1821 sur l'île Sainte-Hélène) fut général, Premier consul, puis empereur des Français. Il fut un conquérant de l'Europe continentale.
Objet dès son vivant d'une légende noire comme d'une légende dorée, il a acquis une notoriété aujourd'hui universelle pour son génie militaire et politique, mais aussi pour son régime autoritaire, et pour ses incessantes campagnes souvent coûteuses, soldées par de lourdes défaites finales en Espagne, en Russie et à Waterloo, et par sa mort en exil à Sainte-Hélène sous la garde des Anglais.
Général de la Révolution française à 24 ans, il accumule les victoires spectaculaires en Italie et pendant la campagne d'Égypte, puis prend le pouvoir par le coup d'État du 18 brumaire an VIII (9 novembre 1799).
Il dirige la France à partir de la fin de l’année 1799 ; il est d'abord Premier consul du 10 novembre 1799 au 18 mai 1804 puis Empereur des Français, sous le nom de Napoléon, du 18 mai 1804 au 11 avril 1814, puis du 20 mars au 22 juin 1815. Il réorganise et réforme durablement l'État et la société. Il porte le territoire français à son extension maximale avec près de 130 départements, transformant Rome, Hambourg ou Amsterdam en chefs-lieux de départements français. Il est aussi président de la République italienne de 1802 à 1805, puis roi d’Italie du 17 mars 1805 au 11 avril 1814, mais encore médiateur de la Confédération suisse de 1803 à 1813 et protecteur de la Confédération du Rhin de 1806 à 1813. Il conquiert et gouverne la majeure partie de l’Europe continentale et place les membres de sa famille sur les trônes de plusieurs royaumes européens : Joseph sur celui de Naples puis d'Espagne, Jérôme sur celui de Westphalie, Louis sur celui de Hollande et son beau-frère Joachim Murat à Naples. Il crée aussi un grand-duché de Varsovie, sans oser restaurer formellement l'indépendance polonaise, et soumet à son influence des puissances vaincues telles que la Prusse et l'Autriche.
Napoléon tente de mettre un terme à son profit à la série de guerres que mènent les monarchies européennes contre la France depuis 1792. Il conduit les hommes de la Grande Armée, dont ses fidèles « grognards », du Nil et de l'Andalousie jusqu'à la ville de Moscou. Comme le note l'historien britannique Eric Hobsbawm, aucune armée n'était allée aussi loin depuis les Vikings ou les Mongols. Malgré de nombreuses victoires initiales face aux diverses coalitions montées et financées par la Grande-Bretagne (devenue le Royaume-Uni en 1801), l’épopée impériale prend fin en 1815 avec la défaite de Waterloo.
Peu d'hommes ont suscité autant de passions contradictoires que Napoléon Bonaparte. (fr)
- Grazie a una serie di brillanti campagne militari ed alleanze, conquistò e governò larga parte dell'Europa continentale, esportando gli ideali della Rivoluzione Francese. Giunse infatti a controllare numerosi Regni europei, tramite i membri della sua stessa famiglia (Spagna, Napoli, Westfalia e Olanda).
La disastrosa Campagna di Russia del 1812 segnò la fine del suo dominio sull'Europa e l'inizio del suo declino. Sconfitto successivamente a Lipsia dagli alleati europei nell'ottobre del 1813, Napoleone abdicò nell'aprile del 1814 e venne esiliato all'Isola d'Elba.
Nel marzo del 1815 però, partendo furtivamente dall'isola d'Elba, sbarcò nei pressi di Antibes, rientrando da qui a Parigi, «senza sparare un sol colpo», e riconquistando il potere per il periodo detto dei Cento Giorni, finché non venne definitivamente sconfitto a Waterloo dalla settima coalizione, il 18 giugno 1815.
Trascorse i suoi ultimi anni in esilio nell'isola di Sant'Elena, sotto il vigile controllo degli inglesi.
Alla sua caduta fece seguito il Congresso di Vienna che ristabilì in Europa i vecchi Regni pre-napoleonici (Restaurazione).
Egli fu il primo regnante della dinastia dei Bonaparte. Sposò Joséphine de Beauharnais nel 1796, e in seconde nozze l'arciduchessa Maria Luisa d'Austria, l'11 febbraio 1810, dalla quale ebbe l'unico figlio legittimo, Napoleone Luigi detto il re di Roma (1811-1832).
La figura di Napoleone Bonaparte ha ispirato molti artisti, letterati, musicisti, politici e storici, dall'ottocento sino ai giorni nostri. (it)
- ダヴィッド『アルプス越えのナポレオン』(実際、絵のような馬(マレンゴ)では寒いアルプスを越えられないためロバに乗っていたといわれており、ポール・ドラロッシュ作の絵ではロバに乗ったナポレオンが描かれている)]]
ナポレオン・ボナパルト(Napoléon Bonaparte, 1769年8月15日 - 1821年5月5日)は革命期フランスの軍人・政治家で、フランス第一帝政の皇帝ナポレオン1世(Napoleon I, 在位:1804年 - 1814年、1815年)。音訳漢字表記は拿破崙。古くは日本では奈破翁と表記された。
革命後のフランスをまとめあげ、帝政を敷き、ナポレオン戦争と呼ばれる戦争で全ヨーロッパを侵略し、席巻するも敗北し、その後ヨーロッパの秩序はウィーン体制に求められた。当時のイギリスの首相ウィリアム・ピットは、「革命騒ぎの宝くじを最後に引き当てた男」とナポレオンを評した。一方でゲーテは「徳を求めたもののこれを見出せず、権力を掴むに至った」と評している。
今でもフランスを代表する英雄として抜群の知名度を誇る(彼を独裁者とみる向きもあり、反ナポレオン派も少なくないという)。 (ja)
- Napoleon Bonaparte (Ajaccio (Corsica), 15 augustus 1769 — Sint-Helena, 5 mei 1821) was Eerste Consul van Frankrijk (1799 - 1804) en daarna keizer der Fransen (1804 - 1815). Napoleon is vooral belangrijk als militair leider van het Franse leger in deze periodes, en is verder bekend door zijn heerschappij als vorst in het Frankrijk van na de revolutie, door zijn veldtocht naar Moskou en door zijn ondergang in Waterloo. De combinatie legerleider - staatshoofd, en dit op Europese schaal, maakt hem tot alleenheerser (of dictator) van een groot deel van Europa rond het jaar 1800.
Zijn functies waren als volgt:
* Eerste Consul van Frankrijk van 11 november 1799 tot 18 mei 1804
* Keizer der Fransen van 1804 tot 6 april 1814 en van 20 maart tot 22 juni 1815
* Koning van Italië van 31 maart 1805 tot 1814
* Beschermheer van de Rijnbond van 12 juni 1806 tot 1813. (nl)
- Napoléon BonaparteNapoléon Bonaparte, malt av Evert A. Duykinc
Info:
Født:
15. august 1769
Sted:
Ajaccio, Korsika, Frankrike
Død:
5. mai 1821
Sted:
St. Helena, Atlanterhavet
Ektefelle:
Joséphine de Beauharnais
Barn:
Napoleon II
Foreldre:
Carlo Buonaparte Letizia Ramolino
Politisk info:
Tittler:
Keiser av Frankrike Konge av Italia Beskytter av Rhinforbundet Meklingsmann av Sveits
Regjeringstid:
20. mars 1804 – 6. april 1814 1. mars 1815 – 22. juni 1815
Napoléon Bonaparte (født 15. august 1769 i Ajaccio på Korsika i Frankrike, død 5. mai 1821 på St. Helena i Søratlanteren) var Frankrikes keiser under navnet Napoléon I fra 18. mai 1804 til 6. april 1814. Som øverstkommanderende for den franske militærmakt erobret og hersket han over det meste av det vestlige og sentrale Europa, og hadde et par år også makten i Egypt. Et mislykket felttog i Russland svekket hans posisjon, og la føringene for det endelige nederlaget ved Waterloo i 1815 som resulterte i hans fall.
Få personer i historien er blitt mer omtalt og forsket på enn Napoléon. Hans historiske betydning er stadig omdiskutert, de ulike syn på ham har ofte skapt debatt og uenighet. I Frankrike regnes han av mange som en nasjonalhelt. Han fremheves først og fremst som en dyktig feltherre og militær strateg, andre ser på ham mer som en politiker og samfunnsreformator. Av andre blir han betraktet som en stor despot. (no)
- Napoléon Bonaparte (pierwotnie wł. Napoleone Buonaparte), Napoleon I (ur. 15 sierpnia 1769 w Ajaccio na Korsyce, zm. 5 maja o 17:49, 1821r. w Longwood na Wyspie Świętej Heleny) – pierwszy konsul Republiki Francuskiej 1799-1804, cesarz Francuzów w latach 1804-1814 oraz 1815, prezydent (1802-1805) i król Włoch w latach 1805-1814.
Postać Napoleona postrzegana jest na świecie, jako kontrowersyjna - przez niektórych uważany za jednego z najwybitniejszych mężów stanu, przywódców - wodzów, strategów wojny, jak też reformatorów ustroju państwowego i prawa (Kodeks Napoleona); przez innych z kolei uznawany za egotystę, tyrana i agresora.
W Polsce, z uwagi na wiązanie z osobą Napoleona w okresie zaborów ogromnych nadziei społeczeństwa polskiego na odzyskanie niepodległości (zobacz: Księstwo Warszawskie), w polskiej tradycji niepodległościowej, jak też romantycznej idea napoleońska oraz uwielbienie dla osoby Napoleona było przejawem patriotyzmu, miłości do Ojczyzny oraz wyrazem poczucia tożsamości narodowej (zobacz: bonapartyzm). (pl)
- Napoleão Bonaparte, em francês Napoléon Bonaparte, nascido Napoleone di Buonaparte, (Ajaccio, Córsega, 15 de Agosto de 1769 — Santa Helena, 5 de Maio de 1821) foi o dirigente efectivo da França a partir de 1799 e adotando o nome de Napoleão I foi Imperador da França de 18 de Maio de 1804 a 6 de Abril de 1814, posição que voltou a ocupar rapidamente de 20 de março a 22 de junho de 1815. Além disso, conquistou e governou grande parte da Europa central e ocidental. Napoleão nomeou muitos membros da família Bonaparte para monarcas, mas eles, em geral, não sobreviveram à sua queda. Foi um dos chamados "monarcas iluminados", que tentaram aplicar à política as idéias do movimento filosófico chamado Iluminismo ou Aufklärung.
Napoleão Bonaparte tornou-se uma figura importante no cenário político mundial da época, já que esteve no poder da França durante 15 anos e nesse tempo conquistou grandes partes do continente europeu. Os biógrafos afirmam que seu sucesso deu-se devido ao seu talento como estrategista, ao seu talento para empolgar os soldados com promessas de riqueza e glória após vencidas as batalhas, além do seu espírito de liderança.
O governo do Diretório foi derrubado na França sob o comando de Napoleão Bonaparte, que, junto com a burguesia, instituiu o consulado, primeira fase do governo de Napoleão. Este golpe ficou conhecido como Golpe 18 de Brumário (data que corresponde ao calendário estabelecido pela Revolução Francesa e equivale a 9 de novembro do calendário gregoriano) em 1799. Muitos historiadores alegam que Napoleão fez questão de evitar que camadas inferiores da população subissem ao poder. (pt)
- Наполео́н I Бонапа́рт (, , 15 августа 1769, Аяччо, Корсика — 5 мая 1821, о. Святой Елены) — император Франции в 1804—1815 гг., выдающийся французский полководец и государственный деятель, заложивший основы современного французского государства. (ru)
- Napoleon I, Napoléon Bonaparte, på korsikanska ursprungligen Nabullione, Nabolione eller Nabulione (högitalienska: Napoleone) Buonaparte, född 15 augusti 1769 i Ajaccio på Korsika i Frankrike, död 5 maj 1821 på Sankt Helena i Sydatlanten, var en fransk militär och politiker; han var general, förste konsul 1799-1804, och fransmännens kejsare 1804-1814 samt 1815. Han var son till Carlo Bonaparte och Letizia Ramolino. Han är av somliga ansedd som historiens störste fältherre och ligger begravd i Hôtel des Invalides i Paris.
Napoleonkrigen utkämpades 1803-1815. (sv)
- 拿破崙·波拿巴(,),出生於科西嘉島,法國軍事家與政治家,法蘭西第一共和國第一執政(1799年-1804年),法蘭西第一帝國及百日王朝的皇帝(1804年-1814年,1815年),曾經佔領過西歐和中歐的廣大領土。 (zh)
|
| rdfs:comment
| - Napoleon I (born Napoleone di Buonaparte, later Napoleon Bonaparte) (15 August 1769 – 5 May 1821) was a French military and political leader who had a significant impact on modern European history. He was a general during the French Revolution, the ruler of France as First Consul of the French Republic and Emperor of the French and King of Italy, Mediator of the Swiss Confederation and Protector of the Confederation of the Rhine. (en)
- Napoleón Bonaparte (Ajaccio, 15 de agosto de 1769 – Santa Helena, 5 de mayo de 1821) fue un militar y gobernante francés, general republicano durante la Revolución y el Directorio, artífice del golpe de Estado del 18 de Brumario que le convirtió en Primer Cónsul (Premier Consul) de la República el 11 de noviembre de 1799; cónsul vitalicio desde el 2 de agosto de 1802, el 18 de mayo de 1804 fue proclamado Emperador de los Franceses (Empereur des Français) y coronado el 2 de diciembre; proclamado Rey de Italia el 18 de marzo de 1805 y coronado el 26 de mayo, ostentó ambos títulos hasta el 6 de abril de 1814 y, nuevamente, desde el 20 de marzo hasta el 22 de junio de 1815. (es)
- Napoléon Bonaparte (als Kaiser: Napoleon I.; * 15. August 1769 in Ajaccio auf Korsika als Napoleone Buonaparte; † 5. Mai 1821 in Longwood House auf St. Helena im Süd-Atlantik) war ein französischer General, Staatsmann und Kaiser. Aus korsischer Familie stammend stieg Bonaparte während der französischen Revolution in der Armee auf. Er erwies sich als ein militärisches Talent ersten Ranges. (de)
- Napoléon Bonaparte (15. elokuuta 1769 Ajaccio – 5. toukokuuta 1821 Longwood), alkujaan Napoleone Buonaparte, oli Ranskan ensimmäinen konsuli vuodesta 1799 alkaen ja Ranskan keisari Napoleon I 18. toukokuuta 1804 – 6. toukokuuta 1814 välisen ajan. Uransa huipulla hän valloitti ja hallitsi laajoja osia Länsi- ja Keski-Eurooppaa. Tällöin hänen valtakuntansa oli kooltaan, armeijaltaan ja väkiluvultaan Euroopan suurin sitten Rooman valtakunnan. (fi)
- Napoléon Bonaparte (né Napoleone Buonaparte le 15 août 1769 à Ajaccio, en Corse ; mort le 5 mai 1821 sur l'île Sainte-Hélène) fut général, Premier consul, puis empereur des Français. Il fut un conquérant de l'Europe continentale. (fr)
- Grazie a una serie di brillanti campagne militari ed alleanze, conquistò e governò larga parte dell'Europa continentale, esportando gli ideali della Rivoluzione Francese. Giunse infatti a controllare numerosi Regni europei, tramite i membri della sua stessa famiglia (Spagna, Napoli, Westfalia e Olanda). (it)
- ダヴィッド『アルプス越えのナポレオン』(実際、絵のような馬(マレンゴ)では寒いアルプスを越えられないためロバに乗っていたといわれており、ポール・ドラロッシュ作の絵ではロバに乗ったナポレオンが描かれている)]] ナポレオン・ボナパルト(Napoléon Bonaparte, 1769年8月15日 - 1821年5月5日)は革命期フランスの軍人・政治家で、フランス第一帝政の皇帝ナポレオン1世(Napoleon I, 在位:1804年 - 1814年、1815年)。音訳漢字表記は拿破崙。古くは日本では奈破翁と表記された。 (ja)
- Napoleon Bonaparte (Ajaccio (Corsica), 15 augustus 1769 — Sint-Helena, 5 mei 1821) was Eerste Consul van Frankrijk (1799 - 1804) en daarna keizer der Fransen (1804 - 1815). Napoleon is vooral belangrijk als militair leider van het Franse leger in deze periodes, en is verder bekend door zijn heerschappij als vorst in het Frankrijk van na de revolutie, door zijn veldtocht naar Moskou en door zijn ondergang in Waterloo. (nl)
- Napoléon BonaparteNapoléon Bonaparte, malt av Evert A. Duykinc Info: Født: 15. august 1769 Sted: Ajaccio, Korsika, Frankrike Død: 5. mai 1821 Sted: St. Helena, Atlanterhavet Ektefelle: Joséphine de Beauharnais Barn: Napoleon II Foreldre: Carlo Buonaparte Letizia Ramolino Politisk info: Tittler: Keiser av Frankrike Konge av Italia Beskytter av Rhinforbundet Meklingsmann av Sveits Regjeringstid: 20. mars 1804 – 6. april 1814 1. mars 1815 – 22. (no)
- Napoléon Bonaparte (pierwotnie wł. Napoleone Buonaparte), Napoleon I (ur. 15 sierpnia 1769 w Ajaccio na Korsyce, zm. 5 maja o 17:49, 1821r. w Longwood na Wyspie Świętej Heleny) – pierwszy konsul Republiki Francuskiej 1799-1804, cesarz Francuzów w latach 1804-1814 oraz 1815, prezydent (1802-1805) i król Włoch w latach 1805-1814. (pl)
- Napoleão Bonaparte, em francês Napoléon Bonaparte, nascido Napoleone di Buonaparte, (Ajaccio, Córsega, 15 de Agosto de 1769 — Santa Helena, 5 de Maio de 1821) foi o dirigente efectivo da França a partir de 1799 e adotando o nome de Napoleão I foi Imperador da França de 18 de Maio de 1804 a 6 de Abril de 1814, posição que voltou a ocupar rapidamente de 20 de março a 22 de junho de 1815. Além disso, conquistou e governou grande parte da Europa central e ocidental. (pt)
- Наполео́н I Бонапа́рт (, , 15 августа 1769, Аяччо, Корсика — 5 мая 1821, о. Святой Елены) — император Франции в 1804—1815 гг., выдающийся французский полководец и государственный деятель, заложивший основы современного французского государства. (ru)
- Napoleon I, Napoléon Bonaparte, på korsikanska ursprungligen Nabullione, Nabolione eller Nabulione (högitalienska: Napoleone) Buonaparte, född 15 augusti 1769 i Ajaccio på Korsika i Frankrike, död 5 maj 1821 på Sankt Helena i Sydatlanten, var en fransk militär och politiker; han var general, förste konsul 1799-1804, och fransmännens kejsare 1804-1814 samt 1815. Han var son till Carlo Bonaparte och Letizia Ramolino. (sv)
- 拿破崙·波拿巴(,),出生於科西嘉島,法國軍事家與政治家,法蘭西第一共和國第一執政(1799年-1804年),法蘭西第一帝國及百日王朝的皇帝(1804年-1814年,1815年),曾經佔領過西歐和中歐的廣大領土。 (zh)
|