An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

During later stages of World War II and post-war period from 1944 to 1950, Germans fled and were expelled to present-day Germany from Eastern Europe, which led to de-Germanization there. The idea to expel the Germans from the annexed territories was proposed by Winston Churchill, in conjunction with the Polish and Czechoslovak exile governments in London at least since 1942. In late 1944 the Czechoslovak exile government pressed the Allies to espouse the principle of German population transfers. On the other hand, Polish prime minister Tomasz Arciszewski, in an interview for The Sunday Times on 17 December 1944, supported the annexation of Warmia-Masuria, Opole Regency, north-east parts of Lower Silesia (up to the Oder line), and parts of Pomerania (without Szczecin), but he opposed the id

Property Value
dbo:abstract
  • La fugida i expulsió d'alemanys a Europa es refereix a l'èxode forçat de població alemanya cap a l'Alemanya i l'Àustria actuals. Aquesta migració de població començà al final de la Segona Guerra Mundial i hi hagué tres grans onades de desplaçaments. La primera correspon a la fuita espontània o a l'evacuació més o menys organitzada de les poblacions que temien l'avenç de l'Exèrcit Roig entre el maig del 1944 i els primers mesos del 1945. La segona fase correspon a les expulsions locals, immediatament després de la derrota de la Wehrmacht. Les expulsions sistemàticament organtizades tingueren comptes després de la Conferència de Potsdam del 2 d'agost de 1945 signats per Stalin, Attlee i Truman, i que planejaren l'expulsió de població alemanya considerada com una amenaça per a l'estabilitat de la futura Europa. Les expulsions tingueren lloc sobretot a Polònia (7 milions de persones) i a Txecoslovàquia (3 milions), però també a altres llocs d'Europa Central i de l'Est. Es calcula que van desplaçar-se entre 12 i 16 milions de persones. Fou una de les migracions més grans entre les quals va haver-hi al final de la Segona Guerra Mundial i probablement de l'edat contemporània. Aquest èxode ha estat descrit de diferents maneres: desplaçament de població, neteja ètnica, democidi i fins i tot genocidi. Almenys 500.000 civils foren morts durant aquests desplaçaments a causa de malalties i de manca de recursos. Les expulsions van acabar al començament del 1950, quan ja només quedava en aquests territoris un 12% de la població alemanya que hi havia hagut abans de la guerra. Aquest esdeveniment històric, que, tret d'algunes excepcions, com els Saxons de Transsilvània, va suposar la fi de mil anys de colonització alemanya a l'Est, és encara desconegut fins i tot a Alemanya, atès que les atrocitats nazis i l'Holocaust van amagar durant molt de temps el patiment d'aquella població alemanya. (ca)
  • Útěk a vyhnání Němců z německých Východních území a ze Středovýchodní, Východní a Jihovýchodní Evropy označuje události z let 1945 až 1950. (cs)
  • خلال المراحل اللّاحقة للحرب العالمية الثانية وفترة ما بعد الحرب، تم طرد المواطنين الألمان وذوي الأصول الألمانيّة من مختلف بلدان أوروبا الشرقية وإرسالهم إلى الأراضي المتبقية من ألمانيا والنمسا. بعد عام 1950، هاجر البعض إلى الولايات المتحدة وأستراليا ودول أخرى. ويشمل ذلك المناطق المتأثرة كالمناطق الشرقية السابقة لألمانيا، والتي ضُمت من قبل بولندا والاتحاد السوفييتي بعد نهاية الحرب، وكذلك الألمان الذين كانوا يعيشون داخل حدود ما قبل الحرب لـبولندا وتشيكوسلوفاكيا والمجر ورومانيا ويوغسلافيا ودول البلطيق . كان النازيون قد وضعوا خططاً أنجزت فقط بشكل جزئي قبل هزيمة ألمانيا لإزالة العديد من الشعوب السلافية واليهود من أوروبا الشرقية وتوطين المنطقة بـالألمان. لقد شكّل طرد الألمان في فترة ما بعد الحرب جزءاً رئيسياً من إعادة تشكيل الجغرافيا السياسية والعرقية في أوروبا الشرقية في أعقاب الحرب العالمية الثانية، التي حاولت خلق دول متجانسة عرقياً داخل حدود مُعاد رسمها وتعريفها. بين 1944 و1948 انتقل حوالي 31 مليون شخص، بما في ذلك العرق الألماني ( 'Volksdeutsche') وكذلك المواطنين الألمان ('Reichsdeutsche')، انتقلوا وبصفة دائمة أو مؤقتة من وسط وشرق أوروبا.بحلول عام 1950، حوالي 12 مليون ألماني فروا أو طُردوا من شرق ووسط أوروبا إلى النمسا وألمانيا التي يحتلها الحلفاء. وضعت حكومة ألمانيا الغربية إحصائية لما مجموعه 14 مليون نسمة، بما في ذلك المهاجرون ذوي الأصل الألماني إلى ألمانيا بعد عام 1950، والأطفال الذين ولدوا لأبوين مهجرين. أكبر عدد أتى من الأراضي السابقة لألمانية المتنازل عنها لـ بولندا والاتحاد السوفيتي (حوالي 7 ملايين)، ومن تشيكوسلوفاكيا (حوالي 3 مليون). خلال الحرب الباردة أدخلت حكومة ألمانيا الغربية أيضا في حساباتها كمهجرين مليون من المستوطنين الأجانب كانوا قد استقروا في الأراضي التي احتلتها ألمانيا النازية خلال الحرب العالمية الثانية. عدد القتلى المعزي إلى السفر والطرد كان موضع خلاف، حيث تراوحت التقديرات بين 500 ألف ووصلت إلى تقدير ألمانيا الغربية الديموغرافي في الخمسينات لأكثر من مليونَي نسمة. وضعت التقديرات الأخيرة من قبل بعض المؤرخين مجموع مابين 500 ألف و600 ألف حالة وفاة. وهم يؤكدون أن أرقام حكومة ألمانيا الغربية تفتقر إلى الدعم الكافي وأنه خلال الحرب الباردة استخدمت أرقاما أعلى للدعاية السياسية. وضع متحف التاريخ الألماني الرقم على 600 ألف، مؤكدا أن إحصائية مليونَي حالة وفاة في دراسات الحكومة السابقة لا يمكن دعمها. الموقف الرسمي الحالي للحكومة الألمانية أن عدد القتلى الناتج عن السفر والطرد تراوح بين 2 و 2,5 مليون مدني. وقعت عمليات الإزالة في ثلاث مراحل متداخلة، أولها كان إخلاء منظم للعرق الألماني من قبل الحكومة النازية في مواجهة تقدم الجيش الأحمر، في الفترة من منتصف 1944 إلى أوائل عام 1945. وكانت المرحلة الثانية الفرار الغير منظم للعرقية الألمانية بعد هزيمة قوات الفيرماخت. وكانت المرحلة الثالثة أكثر تنظيما بعد اتفاق بوتسدام من قبل قادة الحلفاء "، الذي أعاد تعريف حدود أوروبا الوسطى وافق على طرد الألمان من بولندا وتشيكوسلوفاكيا والمجر. أرسل العديد من المدنيين الألمان إلى معسكرات الاعتقال والعمل حيث كانت يستخدمون في أعمال السخرة كجزء من التعويضات الألمانية إلى دول في أوروبا الشرقية. عمليات الطرد الرئيسية كانت قد اكتملت في عام 1950. وتشير تقديرات للعدد الإجمالي للأشخاص من أصل ألماني الذين عاشوا في أوروبا الوسطى والشرقية عام 1950 من 700,000 إلى 2.7 مليون نسمة. (ar)
  • Dum la lastaj etapoj de la Dua Mondmilito kaj dum la post-milita periodo, Germanaj civitanoj kaj personoj de Germana praularo estis elpelitaj el variaj Orienteŭropaj landoj kaj senditaj al la restanta teritorio de Germanio kaj Aŭstrio. Post 1950, kelkaj el ili elmigris al Usono, Aŭstralio, kaj al aliaj landoj el tie post konstato de malfacila integriĝo al siaj novaj germanaj loĝlokoj. La koncernaj areoj estis ĉefa la iamaj orientaj teritorioj de Germanio, kiuj estis aneksitaj ĉefe de Pollando kaj de Sovetunio post la milito, same kiel la Germanoj kiuj estis loĝantaj trans la antaŭmilitaj limoj de Pollando, Ĉeĥoslovakio, Hungario, Rumanio, Jugoslavio, kaj la Baltaj ŝtatoj. La Nazioj estis farintaj planojn — nur parte kompletigitaj antaŭ la malvenko de Nazioj — por forigi multajn Slavajn kaj Judajn popolojn el Orienta Eŭropo kaj setligi la areon el Germanoj. La postmilita elpelo de Germanoj formis gravan parton de la geopolitika kaj etna rekunfigurado de Orienta Eŭropo en la konsekvencoj de la Dua Mondmilito, kiuj klopodis krei etne homogenajn landojn ene de redifinitaj landlimoj. Inter 1944 kaj 1948 ĉirkaŭ 31 milionoj da personoj, kiel etnaj Germanoj ('Volksdeutsche') same kiel la Germanaj civitanoj ('Reichsdeutsche'), estis porĉiame aŭ provizore translokigitaj el Centra kaj Orienta Eŭropo. Ĉirkaŭ 1950, totalo de proksimume 12 milionoj da Germanoj estis foririntaj aŭ estis elpelitaj el centr-orienta Eŭropo al Germanio kaj Aŭstrio okupitaj de Aliancanoj. La registaro de Okcidenta Germanio registris totalon de 14 milionoj, inkludante etnajn Germanajn migrantojn al Germanio post 1950 kaj la infanoj naskitaj de elpelitaj gepatroj. La plej grandaj nombroj venis el antaŭekzistantaj Germanaj teritorioj ceditaj al Pollando kaj al Sovetunio (ĉirkaŭ 7 milionoj), kaj el Ĉeĥoslovakio (ĉirkaŭ 3 milionoj). Dum la Malvarma Milito, la registaro de Okcidenta Germanio kalkulis ankaŭ kiel elpelitoj 1 miliono da eksterlandaj kolonoj setlitaj en teritorioj konkeritaj de Nazia Germanio dum la Dua Mondmilito. La mortokvanto atribuebla al la luktado kaj elpeloj estas ankoraŭ disputita, kun ĉirkaŭkalkuloj game el 500,000, ĝis okcidentgermana demografia ĉirkaŭkalkulo el la 1950-aj jaroj de ĉirkaŭ 2 milionoj. Pli ĵusaj ĉirkaŭkalkuloj fare de kelkaj historiistoj metis totalon de 500-600,000 atestitaj mortoj; ili asertas ke la nombroj de la okcidentgermana registaro ne havas akuratan subtenon kaj ke dum la Malvarma Milito pli altaj nombroj estis uzitaj por politika propagando. La Germana Historia Muzeo metas la nombron de 600,000, argumente ke la nombro de 2 milionoj da mortoj en la antaŭaj studoj de la registaro ne povas esti subtenitaj. La nuna oficiala sinteno de la Germania registaro estas ke la mortokvanto rezulta el la luktado kaj elpelado gamis el 2 al 2.5 milionoj da civiluloj. La forigoj okazis en tri koincidaj fazoj, el kiuj la unua estis la organizita evakuado de etnaj Germanoj fare de la Nazia registaro tuj antaŭ la antaŭeniro de la Ruĝa Armeo, el la mezo de 1944 al komenco de 1945. La dua fazo estis la disorganizita fuĝo de etnaj Germanoj tuj post la malvenko de la Wehrmacht. La tria fazo estis pli organizita elpelo post la Potsdama Interkonsento fare de la estroj de la Aliancanoj, kio redifinis la limojn de Centra Eŭropo kaj aprobis la elpelon de etnaj Germanoj el Pollando, Ĉeĥoslovakio kaj Hungario. Multaj Germanaj civiluloj estis senditaj al internejoj kaj al laborpunejoj kie ili estis uzitaj kiel devigitaj laboristoj kiel parto de la Germana kompenso al landoj de Orienta Eŭropo. La ĉefaj elpeloj estis kompletigitaj en 1950. Ĉirkaŭkalkuloj por la totala nombro de personoj de Germana praularo ankoraŭ vivantaj en Mez-Orienta Eŭropo en 1950 gamis el 700,000 al 2.7 milionoj. (eo)
  • Die Flucht und Vertreibung Deutscher aus den deutschen Ostgebieten und aus Ostmittel-, Ost- und Südosteuropa während und nach Ende des Zweiten Weltkrieges von 1945 bis 1950 umfasst Flucht und Vertreibung großer Teile der dort ansässigen deutschsprachigen Bevölkerungsgruppen. Sie betraf rund 12 bis 14 Millionen Deutsche in den Ostgebieten des Deutschen Reiches sowie in Ostmittel-, Ost- und Südosteuropa. Sie war eine Folge der nationalsozialistischen Gewaltherrschaft und Kriegsverbrechen in Ostmitteleuropa und Südosteuropa während der Zeit des Nationalsozialismus und der Gebietsverluste des Deutschen Reiches, die die Siegermächte (USA, Sowjetunion, Großbritannien) auf der Potsdamer Konferenz 1945 festlegten. (de)
  • During later stages of World War II and post-war period from 1944 to 1950, Germans fled and were expelled to present-day Germany from Eastern Europe, which led to de-Germanization there. The idea to expel the Germans from the annexed territories was proposed by Winston Churchill, in conjunction with the Polish and Czechoslovak exile governments in London at least since 1942. In late 1944 the Czechoslovak exile government pressed the Allies to espouse the principle of German population transfers. On the other hand, Polish prime minister Tomasz Arciszewski, in an interview for The Sunday Times on 17 December 1944, supported the annexation of Warmia-Masuria, Opole Regency, north-east parts of Lower Silesia (up to the Oder line), and parts of Pomerania (without Szczecin), but he opposed the idea of expulsion. He wanted to naturalize the Germans as Polish citizens and to assimilate them. Joseph Stalin, in concert with other communist leaders, planned to expel all ethnic Germans from east of the Oder and from lands which from May 1945 fell inside the Soviet occupation zones. In 1941, his government had already transported Germans from Crimea to Central Asia. Between 1944 and 1948, millions of people, including ethnic Germans (Volksdeutsche) and German citizens (Reichsdeutsche), were permanently or temporarily moved from Central and Eastern Europe. By 1950, a total of approximately 12 million Germans had fled or been expelled from east-central Europe into Germany. The West German government put the total at 14.6 million, including a million ethnic Germans who had settled in territories conquered by Nazi Germany during World War II, ethnic German migrants to Germany after 1950, and the children born to expelled parents. The largest numbers came from former eastern territories of Germany ceded to the People's Republic of Poland and the Soviet Union (about seven million), and from Czechoslovakia (about three million). The areas affected included the former eastern territories of Germany, which were annexed by Poland (see Recovered Territories) and the Soviet Union after the war, as well as Germans who were living within the borders of the pre-war Second Polish Republic, Czechoslovakia, Hungary, Romania, Yugoslavia, and the Baltic States. The Nazis had made plans—only partially completed before the Nazi defeat—to remove many Slavic and Jewish people from Eastern Europe and settle the area with Germans. The death toll attributable to the flight and expulsions is disputed, with estimates ranging from 500,000–600,000 and up to 2 to 2.5 million. The removals occurred in three overlapping phases, the first of which was the organized evacuation of ethnic Germans by the Nazi government in the face of the advancing Red Army, from mid-1944 to early 1945. The second phase was the disorganised fleeing of ethnic Germans immediately following the Wehrmacht's defeat. The third phase was a more organised expulsion following the Allied leaders' Potsdam Agreement, which redefined the Central European borders and approved expulsions of ethnic Germans from the former German territories transferred to Poland, Russia and Czechoslovakia. Many German civilians were sent to internment and labour camps where they were used as forced labour as part of German reparations to countries in eastern Europe. The major expulsions were complete in 1950. Estimates for the total number of people of German ancestry still living in Central and Eastern Europe in 1950 range from 700,000 to 2.7 million. (en)
  • La expulsión de alemanes tras la Segunda Guerra Mundial se refiere a la migración forzada de entre 12 y 14 millones de nacionales alemanes (Reichsdeutsche) y alemanes étnicos (Volksdeutsche) de los diversos Estados y territorios de Europa, en los tres años siguientes a la Segunda Guerra Mundial (1945-1948). (es)
  • Pendant les dernières phases de la Seconde Guerre mondiale et l'après-guerre, les Allemands et les Volksdeutsche fuient et sont expulsés de plusieurs pays d'Europe centrale et orientale, dont la Tchécoslovaquie et les anciennes provinces allemandes de Silésie, de Poméranie et de Prusse orientale, qui sont annexées par (en) et l'Union soviétique (URSS). L'idée d'expulser les Allemands des territoires annexés émane de Winston Churchill en concertation avec les gouvernements en exil polonais et tchécoslovaque à Londres à partir de 1942, voire plus tôt. Fin 1944, le gouvernement tchécoslovaque en exil pousse les Alliés à adopter le principe des transferts des populations allemandes. Cependant, le premier ministre polonais, Tomasz Arciszewski, lors d'une entrevue accordé à The Sunday Times le 17 décembre 1944, soutient l'annexion de la voïvodie de Varmie-Mazurie, de la Haute-Silésie et de secteurs du nord et de l'est de la Basse-Silésie (jusqu'à la ligne de l'Oder) ainsi que de zones de la Poméranie (sans Szczecin) mais il s'oppose à la perspective d'une expulsion. Il souhaite alors naturaliser les Allemands et les assimiler. Joseph Staline, en concertation avec d'autres dirigeants communistes, prévoit d'expulser tous les Allemands situés à l'Est de l'Oder et dans les territoires qui, à partir de mai 1945, appartiennent aux zones d'occupation soviétiques. En 1941, son gouvernement avait déjà déporté les Allemands de Crimée vers l'Asie centrale. Entre 1944 et 1948, des millions de personnes, y compris des Allemands par l'ethnie (Volksdeutsche) ou par la nationalité (Reichsdeutsche), sont déplacées à titre provisoires ou définitif depuis l'Europe centrale et orientale. En 1950, au total, environ 12 millions d'Allemands avaient pris la fuite ou subi des expulsions depuis l'Europe centrale et orientale vers l'Allemagne et l'Autriche sous occupation alliée. Le gouvernement d'Allemagne de l'Ouest établit ce total à 14,6 millions, en y incluant un million d'Allemands qui s'étaient installés dans les territoires que le Troisième Reich avait conquis pendant la Seconde Guerre mondiale, les migrants allemands venus en Allemagne après 1950 et les enfants nés de parents expulsés. Le plus grand contingent vient des territoires orientaux de l'Allemagne cédés à la République populaire de Pologne et à l'URSS (environ 7 millions) et de Tchécoslovaquie (environ 3 millions). Les zones concernées sont les anciens territoires orientaux de l'Allemagne, annexés par la Pologne et l'URSS après la guerre (voir : territoires reconquis) ; sont aussi visés les Allemands qui vivaient, avant-guerre, dans les frontières de la république polonaise, la Tchécoslovaquie, la Hongrie, la Roumanie, la Yougoslavie et les États baltes. Les nazis avaient entrepris des campagnes — partiellement achevées avant leur défaite — pour vider l'Europe centrale de ses populations slaves et juives pour y acheminer les colons allemands. Le bilan humain des morts entraînées par ces fuites et expulsions fait débat : des estimations avancent des nombres allant de 500 000 à 600 000 personnes jusqu'à deux millions, voire deux millions et demi. Ces déplacements de population se produisent en trois étapes qui s'entrecroisent ; la première est l'évacuation organisée des Allemands par le gouvernement nazi devant les percées de l'Armée rouge, depuis mi-1944 jusqu'au début 1945. La deuxième phase est la fuite désorganisée des Allemands aussitôt après la défaite de la Wehrmacht. La troisième phase est une expulsion plus organisée après la conférence des Alliés à Potsdam, qui redessine les frontières d'Europe centrale et approuve les expulsions des Allemands issus des anciens territoires allemands redistribués à la Pologne, à la Russie et à la Tchécoslovaquie. De nombreux civils allemands sont envoyés dans des camps d'internement et des camps de travail où ils sont livrés aux travaux forcés dans le cadre des réparations de l'Allemagne aux pays d'Europe de l'Est. Les expulsions les plus massives sont achevées en 1950. Les estimations sur le nombre total de personnes d'origine allemande qui, en 1950, se trouvent encore en Europe centrale et orientale se situent dans une fourchette comprise entre 70 000 et 2,7 millions d'individus. (fr)
  • Pada masa akhir Perang Dunia II dan masa setelah perang, pendudukan Jerman dan keturunan Jerman diusir dari berbagai negara Eropa Timur dan dikirim ke wilayah Jerman dan Austria yang tersisa. Setelah tahun 1950, beberapa orang Jerman yang diusir pindah ke Amerika Serikat, Australia, dan negara-negara lainnya. Kawasan-kawasan yang terkena dampak pengusiran ini meliputi bekas wilayah timur Jerman yang dianeksasi oleh Polandia dan Uni Soviet setelah perang, serta orang-orang Jerman yang tinggal di Polandia, Cekoslowakia, Hongaria, Rumania, Yugoslavia, dan negara-negara Baltik pada masa sebelum perang. Sebelumnya Nazi telah membuat rencana—untuk memusnahkan orang Slavia dan Yahudi dari Eropa Timur dan memukimkan kawasan tersebut dengan orang-orang Jerman, walaupun rencana ini belum sempat terwujud akibat kekalahan Nazi. Pengusiran orang-orang Jerman pada masa setelah perang mengubah persebaran etnis dan geopolitik Eropa Timur dan merupakan dampak langsung Perang Dunia II. Pengusiran ini merupakan bagian dari upaya untuk membuat negara-negara homogen secara etnis dalam perbatasan-perbatasan yang telah ditetapkan seusai perang. Pada masa itu, banyak sekolah yang ditutup, rumah sakit penuh dengan pasien. Di saat itu orang-orang mulai melakukan usaha untuk mencari anggota keluarga yang terpisahkan walaupun sering kali tanpa hasil karena banyaknya puing-puing yang ada. Para tahanan perang berdesak-desakan di kamp tawanan dan banyak pula yang mulai masuk kembali ke Jerman. Karena telah banyak terjadi pengusiran besar-besaran terhadap orang Jerman yang terjadi di Eropa bagian tengah dan timur. Hal ini merupakan aksi balas dendam atas hal yang telah terjadi sebelumnya. Selain pengusiran, warga Jerman juga berbondong-bondong untuk kembali ke Jerman karena adanya kekejaman yang dilakukan oleh negara-negara yang bersangkutan, sebagai contoh Rusia dengan Tentara Merahnya melakukan perkosaan, penyiksaan, dan pembunuhan terhadap warga Jerman di wilayah Prusia Timur. Hal ini juga salah satu hal yang melatar belakangi perpindahan secara besar-besaran warga Jerman. Selain itu, semisal dari negara Ceko banyak warga Jerman yang disiksa serta diperlakukan secara tidak manusiawi, dengan dilukai atau bahkan digambari dengan Swastika sebagai bentuk ejekan terhadap Jerman. Dalam suatu pembantaian sekitar 100 warga Jerman menjadi korban kekejaman aksi balas dendam ini. Wilayah Jerman sebelum tahun 1937, seperempatnya telah diambil oleh beberapa negara lainnya. Sebagai contoh wilayah timur: Schlesien, Neumark dan sebagian besar Pommern diambil alih Polandia; Prusia Timur dibagi antara Polandia dan Uni Soviet. Di wilayah-wilayah tersebut terjadi pengusiran 9 juta warga Jerman dari daerah tersebut, sementara 3 juta warga Jerman dari Sudetenland di Cekoslowakia juga turut diusir. Pada tahun 1950-an, satu dari lima orang Jerman Barat adalah pengungsi dari timur. (in)
  • Dalla fine della seconda guerra mondiale, nell'immediato dopoguerra, la maggior parte delle popolazioni tedesche fuggirono o furono espulse dai territori occupati dalle forze alleate in Europa; in molte regioni regnava un forte risentimento antitedesco, soprattutto nelle regioni che erano state occupate militarmente dalle forze naziste durante la guerra. I territori in cui la popolazione tedesca fu maggiormente maltrattata e dai quali fu costretta ad emigrare furono: * gli ex territori della Germania trasferiti alla Polonia ed all'Unione Sovietica dopo la guerra, tra cui il Brandeburgo orientale, la Prussia orientale, la Pomerania e la Slesia; * la Cecoslovacchia, ricostituita nei confini della Cecoslovacchia pre-bellica, che comprendeva le zone occupate dalla Wehrmacht dopo l'Accordo di Monaco; * le aree polacche annesse o occupate alla Germania nazista durante la guerra; * l'Ungheria, la Romania, la Jugoslavia settentrionale (prevalentemente regione della Vojvodina) ed altri Stati dell'Europa Centrale ed orientale.. La maggior parte delle espulsioni si verificarono nei territori dell'ex Germania orientale trasferita alla Polonia e all'Unione Sovietica (circa 7 milioni di profughi) e dalla Cecoslovacchia (circa 3 milioni di profughi). Gli espulsi poi furono trasferiti nelle zone di occupazione alleata in Germania e Austria. (it)
  • 第二次世界大戦後におけるドイツ人追放(だいにじせかいたいせんごにおけるドイツじんついほう)は、第二次世界大戦末期およびその後に、ナチス・ドイツの領土および占領地に以前から居住もしくは移住したドイツ人が、ソビエト連邦および東欧・中欧の反枢軸国政府によって国外追放された一連の出来事を指す。 (ja)
  • 독일인의 도피 및 추방(獨逸人의 逃避 및 追放)은 제2차 세계 대전 전후에 독일어를 사용하는 시민들을 동유럽에서 강제 추방시키고 독일과 오스트리아로 보낸 사건이다. 폴란드, 체코슬로바키아, 헝가리, 루마니아 등 제2차 세계 대전 당시에 나치 독일에 의해 점령된 국가들에서 발생하였고 유고슬라비아 및 발트 해 연안 국가에서도 일어났다. 추방된 독일인들은 나치 정권에 협력했다는 이유로 강제 추방된 경우가 많았다. 이 과정은 일차적으로는 전쟁 중에 붉은 군대가 진격하면서 발생한 대규모 피난 및 추방으로 이루어졌고, 전후에 포츠담 회담에서 오데르-나이세 선이 국경으로 정해지고 수복령이 폴란드 영토로 편입됨에 따라 폴란드 정부에 의해 추방당하면서 마무리되었다. (ko)
  • De verdrijving van Duitsers na de Tweede Wereldoorlog was de etnische zuivering van Duitse staatsburgers uit de oostelijke provincies van Duitsland, die in 1945 aan het einde van de Tweede Wereldoorlog in Europa door Polen en de Sovjet-Unie zijn geannexeerd. Ook in andere delen van Midden- en Oost-Europa werden Duitsers verdreven. Tussen 1945 en 1949 vonden etnische zuiveringen van Duitstalige minderheden plaats, dat wil zeggen Volksduitsers, uit de Sovjet-Unie, Tsjecho-Slowakije, Roemenië, Hongarije en Joegoslavië. De verdrevenen worden in Duitsland aangeduid als Heimatvertriebene ongeacht of zij zijn gevlucht dan wel gedeporteerd. In de discussie over de verdrijving worden door sommige onderzoekers, met name in Polen en Tsjechië, degenen uitgezonderd die op georganiseerde wijze door de Duitse autoriteiten, voor de komst van het Sovjet-leger, westwaarts werden gevoerd, per trein of schip. Zij zouden zijn geëvacueerd. In werkelijkheid kwam van deze evacuatie weinig terecht omdat tijdens de snelle opmars van het Sovjet-leger deze bevolkingstransporten werden gebombardeerd of getorpedeerd. Velen die dat overleefden waren onderschept en keerden terug in de richting van hun woonplaatsen. Vervolgens werden zij geïnterneerd in afwachting van hun uitwijzing. Precieze getallen daarover zijn niet te reconstrueren en de relevantie van het maken van een dergelijk onderscheid is overigens klein in het licht van de overeenkomstige lotgevallen van de betrokkenen. Uiteindelijk kwam de grote meerderheid van de verdrevenen gedwongen over de, deels nieuwe, staatsgrenzen die onder Sovjet, Pools en Tsjechisch gezag, sinds 1945 tot op heden gelden. (nl)
  • A expulsão de alemães após a Segunda Guerra Mundial se refere à migração forçada e limpeza étnica de alemães étnicos (Volksdeutsche) e cidadãos alemães nas fases finais da Segunda Guerra Mundial e no período após o fim da guerra, de vários estados e territórios da Europa, principalmente das zonas ocupadas pelos Aliados na Alemanha e na Áustria. Depois da Segunda Guerra, essas áreas, incluídas nas províncias alemãs pré-guerra, foram transferidas para a Polônia e para a União Soviética, assim como as áreas que a Alemanha nazista havia anexado ou ocupado na Polônia, Tchecoslováquia, Hungria, Romênia, norte da Iugoslávia e outros Estados da Europa Central e Oriental. O movimento dos alemães envolveu um total de pelo menos 12 milhões de pessoas, com algumas fontes colocando o valor de 14 milhões de pessoas, e foi a maior movimentação ou transferência de qualquer outro grupo étnico único da história moderna. Os maiores números vieram dos antigos territórios orientais da Alemanha adquirida pela Polónia e pela União Soviética (cerca de 7 milhões) e da Tchecoslováquia (cerca de 3 milhões). Foi também a maior entre todas as expulsões do pós-guerra na Europa Central e Oriental, onde mais de 20 milhões de pessoas foram deslocadas no total. O evento têm sido descrito de diversas formas como transferência populacional, limpeza étnica ou democídio. Muitas mortes foram atribuídas às expulsões, com estimativas variando 500 mil a 2 milhões, onde os valores mais elevados incluem as mortes por fome e doenças, bem como de atos violentos. Muitos civis alemães também foram enviados para campos de internamento e de trabalho. A política era parte da geopolítica e de reconfiguração étnica da Europa pós-guerra e, em retaliação à Alemanha nazista pelas subsequentes limpezas étnicas e atrocidades cometidas na Europa ocupada pelos nazistas. As deslocações ocorreram em três fases sobrepostas, a primeira das quais foi a fuga e evacuação de civis alemães face ao avanço do Exército Vermelho, de meados de 1944 até ao início de 1945. A segunda fase foi a expulsão desorganizada de alemães que se seguiu à derrota da Wehrmacht. A terceira foi já mais organizada e seguiu-se ao Acordo de Potsdam, que redefiniu as fronteiras da Europa Central e aprovou as expulsões ordeiras e humanas dos alemães da Polónia, Checoslováquia e Hungria. Muitos civis alemães foram também enviados para campos de trabalho. As maiores expulsões ficaram completas em 1950. As estimativas para o número total de pessoas descendentes de alemães que vivem na Europa Oriental varia de 700 000 a 2,7 milhões. (pt)
  • Wysiedlenia Niemców po II wojnie światowej – dokonany przez aliantów po II wojnie światowej przymusowy transfer ludności niemieckiej z terenów znajdujących się poza obszarem alianckich stref okupacyjnych i Austrii do alianckich stref okupacyjnych (a po ich likwidacji w 1949 do RFN, NRD i Berlina Zachodniego) i Austrii. (pl)
  • Efter andra världskriget blev uppskattningsvis 12 miljoner tyskar flyttade, tvångsförflyttade (umgesiedelt) eller fördrivna (vertrieben) från sina hem i tidigare tyska och tysktalande områden, bland annat Sudetlandet, Pommern, Schlesien och Ostpreussen. (sv)
  • Депорта́ция и изгнание не́мцев во время и по́сле Второ́й мирово́й войны́ — процесс принудительной депортации немецкого населения стран Центральной и Восточной Европы в Германию и Австрию, имевший место в 1945—1950 годах после поражения Германии во Второй мировой войне. Всего принудительному выселению подверглось около 12-14 млн немцев. Процесс изгнания немцев Восточной Европы сопровождался организованным насилием огромных масштабов, включая полную конфискацию всего имущества, помещением немецкого гражданского населения в концентрационные лагеря, невзирая на признание депортации преступлением против человечества в статуте международного военного трибунала в августе 1945 года. (ru)
  • 在第二次世界大战的后期及战争结束时候,数百万德意志公民(不论民族或是否与纳粹德国有联系)以及德意志裔人(不论国籍)被迫从其他欧洲国家迁徙回德国。受到影响的范围包括前德意志帝国的东部领土(战后归波兰和苏联)以及纳粹德国占领区(包括波兰、捷克斯洛伐克、匈牙利、罗马尼亚、南斯拉夫北部及其他中欧和东欧国家)。 至1950年,超过1200万德意志人被迫迁徙或被从中东欧驱逐出去,他们多数迁移到了战后的德国及盟军占领的奥地利。也有一些来源表明,倘若加上1950年后的迁徙人口和迁徙人口的子女,总数将会达到1400万人。此外,在冷战时期西德政府将纳粹在东欧和西欧占领区的地方官员和殖民者也视在其列,这部分人群数量达到100万。在总数中大部分都来自于德国的前东部领土:来自波兰和苏联的达到700万人,来自捷克斯洛伐克的达到300万人。德意志人口的迁移也是整个(本身达到2000万人)中数量最大的一部分。 纳粹德国的长期目标是德意志化或灭绝波兰、捷克斯洛伐克和苏联的当地人口。“东方总计划”旨在消灭超过4500万至7000万来自中东欧的“无法被德意志化的人口”,但这一计划随着战争的失败而最终未能实现。因此,战后的人口迁徙事实上是战后欧洲对于地缘政治和民族分布的重新调整,这在一定程度上是由战争本身导致的,一定程度上也是由欧洲政局的变化导致的,同时还是对于战时暴行的补偿。 由驱逐和迁徙行动导致的死亡人数存在一定的争议,从500,000人到220万人不等。现德国政府、德国公民教育部和德国红十字会都坚持将死亡人数置于200万至250万区间内。近年德国史学家将这一数字估计为473,000人,并认为190万人的估计是不可靠的。德国历史博物馆估计为60万人,不支持先前政府所估计的200万人的研究结果。 德意志人的迁徙发生在三个存在一定重叠的阶段中:第一阶段是1944年中期至1945年初德意志人在苏联红军推进下的主动撤离;第二阶段是在德国国防军失利之后的无组织遣散;第三阶段是在波茨坦协定重新划定中欧各国国界(范围主要是波兰、捷克斯洛伐克和匈牙利)之后较为有组织和人道的迁移。此外许多德意志人被送往了关押营和劳改营。1950年,最主要的遣散行动已经完成,此时仍然生活在东欧的具有德意志血统的人估计在700,000人至270万人之间。 (zh)
  • Гоніння на ні́мців — переслідування, убивства і депортації німців з ряду європейських країн в 1941–1950 роках, в ході Другої світової війни та в післявоєнний період. Сталися внаслідок поразки Німеччини у війні, як реакція на національну політику нацистського уряду щодо місцевого не-німецького населення. Мали характер відплатних етнічних чисток і геноциду проти етнічних німців (нім. Volksdeutsche) і (нім. Reichsdeutsche). В ході гонінь були знищені історичні німецькі спільноти, які століттями існували в Центральній, Східній і Південній Європі — Богемії, Сілезії, Померанії, Східній Пруссії, Балтиці, Україні, Угорщині, Румунії, Югославії. Розпорядниками німецького майна став СРСР та його сателіти: соціалістичні уряди Чехословаччини, Польщі, Угорщини, Румунії тощо. Ідеї вигнання німців з чеських і польських земель висловлював ще у 1942 році Вінстон Черчіль, а також деякі представники урядів Польщі і Чехословаччини у вигнанні. Проте на практиці першу спробу знищення німецьких анклавів у Східній Європі здійснив радянський уряд Сталіна, який 1941 року депортував українських німців до Центральної Азії. Перші великі убивства і гоніння відбулися наприкінці 1944 року зі вступом радянських сил до Східної Пруссії. Станом на 1950 рік близько 12 млн німців втекли або були вигнані на територію окупованих союзниками Німеччини і Австрії. Згідно зі статистикою Західної Німеччини ця цифра була більшою — 14,6 млн осіб, до яких зараховувалися етнічні німці переселені нацистами, а також діти переселенців і вигнанців. Близько 7 млн осіб походили з теренів, що увійшли до складу Польщі й СРСР, а 3 млн — з території Чехословаччини. В ході гонінь загинули, за різними підрахунками, від 500 тисяч до 2,5 млн німців. Багато людей були інтерновані у концтаборах країн-переможців або використовувалися як рабська сила на будівництві. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 61095 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 212241 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124877994 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:bot
  • InternetArchiveBot (en)
dbp:date
  • 2016-04-01 (xsd:date)
  • August 2019 (en)
  • March 2020 (en)
dbp:fixAttempted
  • yes (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Útěk a vyhnání Němců z německých Východních území a ze Středovýchodní, Východní a Jihovýchodní Evropy označuje události z let 1945 až 1950. (cs)
  • Die Flucht und Vertreibung Deutscher aus den deutschen Ostgebieten und aus Ostmittel-, Ost- und Südosteuropa während und nach Ende des Zweiten Weltkrieges von 1945 bis 1950 umfasst Flucht und Vertreibung großer Teile der dort ansässigen deutschsprachigen Bevölkerungsgruppen. Sie betraf rund 12 bis 14 Millionen Deutsche in den Ostgebieten des Deutschen Reiches sowie in Ostmittel-, Ost- und Südosteuropa. Sie war eine Folge der nationalsozialistischen Gewaltherrschaft und Kriegsverbrechen in Ostmitteleuropa und Südosteuropa während der Zeit des Nationalsozialismus und der Gebietsverluste des Deutschen Reiches, die die Siegermächte (USA, Sowjetunion, Großbritannien) auf der Potsdamer Konferenz 1945 festlegten. (de)
  • La expulsión de alemanes tras la Segunda Guerra Mundial se refiere a la migración forzada de entre 12 y 14 millones de nacionales alemanes (Reichsdeutsche) y alemanes étnicos (Volksdeutsche) de los diversos Estados y territorios de Europa, en los tres años siguientes a la Segunda Guerra Mundial (1945-1948). (es)
  • 第二次世界大戦後におけるドイツ人追放(だいにじせかいたいせんごにおけるドイツじんついほう)は、第二次世界大戦末期およびその後に、ナチス・ドイツの領土および占領地に以前から居住もしくは移住したドイツ人が、ソビエト連邦および東欧・中欧の反枢軸国政府によって国外追放された一連の出来事を指す。 (ja)
  • 독일인의 도피 및 추방(獨逸人의 逃避 및 追放)은 제2차 세계 대전 전후에 독일어를 사용하는 시민들을 동유럽에서 강제 추방시키고 독일과 오스트리아로 보낸 사건이다. 폴란드, 체코슬로바키아, 헝가리, 루마니아 등 제2차 세계 대전 당시에 나치 독일에 의해 점령된 국가들에서 발생하였고 유고슬라비아 및 발트 해 연안 국가에서도 일어났다. 추방된 독일인들은 나치 정권에 협력했다는 이유로 강제 추방된 경우가 많았다. 이 과정은 일차적으로는 전쟁 중에 붉은 군대가 진격하면서 발생한 대규모 피난 및 추방으로 이루어졌고, 전후에 포츠담 회담에서 오데르-나이세 선이 국경으로 정해지고 수복령이 폴란드 영토로 편입됨에 따라 폴란드 정부에 의해 추방당하면서 마무리되었다. (ko)
  • Wysiedlenia Niemców po II wojnie światowej – dokonany przez aliantów po II wojnie światowej przymusowy transfer ludności niemieckiej z terenów znajdujących się poza obszarem alianckich stref okupacyjnych i Austrii do alianckich stref okupacyjnych (a po ich likwidacji w 1949 do RFN, NRD i Berlina Zachodniego) i Austrii. (pl)
  • Efter andra världskriget blev uppskattningsvis 12 miljoner tyskar flyttade, tvångsförflyttade (umgesiedelt) eller fördrivna (vertrieben) från sina hem i tidigare tyska och tysktalande områden, bland annat Sudetlandet, Pommern, Schlesien och Ostpreussen. (sv)
  • Депорта́ция и изгнание не́мцев во время и по́сле Второ́й мирово́й войны́ — процесс принудительной депортации немецкого населения стран Центральной и Восточной Европы в Германию и Австрию, имевший место в 1945—1950 годах после поражения Германии во Второй мировой войне. Всего принудительному выселению подверглось около 12-14 млн немцев. Процесс изгнания немцев Восточной Европы сопровождался организованным насилием огромных масштабов, включая полную конфискацию всего имущества, помещением немецкого гражданского населения в концентрационные лагеря, невзирая на признание депортации преступлением против человечества в статуте международного военного трибунала в августе 1945 года. (ru)
  • خلال المراحل اللّاحقة للحرب العالمية الثانية وفترة ما بعد الحرب، تم طرد المواطنين الألمان وذوي الأصول الألمانيّة من مختلف بلدان أوروبا الشرقية وإرسالهم إلى الأراضي المتبقية من ألمانيا والنمسا. بعد عام 1950، هاجر البعض إلى الولايات المتحدة وأستراليا ودول أخرى. ويشمل ذلك المناطق المتأثرة كالمناطق الشرقية السابقة لألمانيا، والتي ضُمت من قبل بولندا والاتحاد السوفييتي بعد نهاية الحرب، وكذلك الألمان الذين كانوا يعيشون داخل حدود ما قبل الحرب لـبولندا وتشيكوسلوفاكيا والمجر ورومانيا ويوغسلافيا ودول البلطيق . كان النازيون قد وضعوا خططاً أنجزت فقط بشكل جزئي قبل هزيمة ألمانيا لإزالة العديد من الشعوب السلافية واليهود من أوروبا الشرقية وتوطين المنطقة بـالألمان. لقد شكّل طرد الألمان في فترة ما بعد الحرب جزءاً رئيسياً من إعادة تشكيل الجغرافيا السياسية والعرقية في أوروبا الشرقية في أعقاب الحرب العالمية الث (ar)
  • La fugida i expulsió d'alemanys a Europa es refereix a l'èxode forçat de població alemanya cap a l'Alemanya i l'Àustria actuals. Aquesta migració de població començà al final de la Segona Guerra Mundial i hi hagué tres grans onades de desplaçaments. La primera correspon a la fuita espontània o a l'evacuació més o menys organitzada de les poblacions que temien l'avenç de l'Exèrcit Roig entre el maig del 1944 i els primers mesos del 1945. La segona fase correspon a les expulsions locals, immediatament després de la derrota de la Wehrmacht. Les expulsions sistemàticament organtizades tingueren comptes després de la Conferència de Potsdam del 2 d'agost de 1945 signats per Stalin, Attlee i Truman, i que planejaren l'expulsió de població alemanya considerada com una amenaça per a l'estabilitat d (ca)
  • Dum la lastaj etapoj de la Dua Mondmilito kaj dum la post-milita periodo, Germanaj civitanoj kaj personoj de Germana praularo estis elpelitaj el variaj Orienteŭropaj landoj kaj senditaj al la restanta teritorio de Germanio kaj Aŭstrio. Post 1950, kelkaj el ili elmigris al Usono, Aŭstralio, kaj al aliaj landoj el tie post konstato de malfacila integriĝo al siaj novaj germanaj loĝlokoj. La koncernaj areoj estis ĉefa la iamaj orientaj teritorioj de Germanio, kiuj estis aneksitaj ĉefe de Pollando kaj de Sovetunio post la milito, same kiel la Germanoj kiuj estis loĝantaj trans la antaŭmilitaj limoj de Pollando, Ĉeĥoslovakio, Hungario, Rumanio, Jugoslavio, kaj la Baltaj ŝtatoj. La Nazioj estis farintaj planojn — nur parte kompletigitaj antaŭ la malvenko de Nazioj — por forigi multajn Slavajn kaj (eo)
  • During later stages of World War II and post-war period from 1944 to 1950, Germans fled and were expelled to present-day Germany from Eastern Europe, which led to de-Germanization there. The idea to expel the Germans from the annexed territories was proposed by Winston Churchill, in conjunction with the Polish and Czechoslovak exile governments in London at least since 1942. In late 1944 the Czechoslovak exile government pressed the Allies to espouse the principle of German population transfers. On the other hand, Polish prime minister Tomasz Arciszewski, in an interview for The Sunday Times on 17 December 1944, supported the annexation of Warmia-Masuria, Opole Regency, north-east parts of Lower Silesia (up to the Oder line), and parts of Pomerania (without Szczecin), but he opposed the id (en)
  • Pendant les dernières phases de la Seconde Guerre mondiale et l'après-guerre, les Allemands et les Volksdeutsche fuient et sont expulsés de plusieurs pays d'Europe centrale et orientale, dont la Tchécoslovaquie et les anciennes provinces allemandes de Silésie, de Poméranie et de Prusse orientale, qui sont annexées par (en) et l'Union soviétique (URSS). L'idée d'expulser les Allemands des territoires annexés émane de Winston Churchill en concertation avec les gouvernements en exil polonais et tchécoslovaque à Londres à partir de 1942, voire plus tôt. Fin 1944, le gouvernement tchécoslovaque en exil pousse les Alliés à adopter le principe des transferts des populations allemandes. Cependant, le premier ministre polonais, Tomasz Arciszewski, lors d'une entrevue accordé à The Sunday Times le (fr)
  • Pada masa akhir Perang Dunia II dan masa setelah perang, pendudukan Jerman dan keturunan Jerman diusir dari berbagai negara Eropa Timur dan dikirim ke wilayah Jerman dan Austria yang tersisa. Setelah tahun 1950, beberapa orang Jerman yang diusir pindah ke Amerika Serikat, Australia, dan negara-negara lainnya. Kawasan-kawasan yang terkena dampak pengusiran ini meliputi bekas wilayah timur Jerman yang dianeksasi oleh Polandia dan Uni Soviet setelah perang, serta orang-orang Jerman yang tinggal di Polandia, Cekoslowakia, Hongaria, Rumania, Yugoslavia, dan negara-negara Baltik pada masa sebelum perang. Sebelumnya Nazi telah membuat rencana—untuk memusnahkan orang Slavia dan Yahudi dari Eropa Timur dan memukimkan kawasan tersebut dengan orang-orang Jerman, walaupun rencana ini belum sempat terw (in)
  • Dalla fine della seconda guerra mondiale, nell'immediato dopoguerra, la maggior parte delle popolazioni tedesche fuggirono o furono espulse dai territori occupati dalle forze alleate in Europa; in molte regioni regnava un forte risentimento antitedesco, soprattutto nelle regioni che erano state occupate militarmente dalle forze naziste durante la guerra. I territori in cui la popolazione tedesca fu maggiormente maltrattata e dai quali fu costretta ad emigrare furono: (it)
  • De verdrijving van Duitsers na de Tweede Wereldoorlog was de etnische zuivering van Duitse staatsburgers uit de oostelijke provincies van Duitsland, die in 1945 aan het einde van de Tweede Wereldoorlog in Europa door Polen en de Sovjet-Unie zijn geannexeerd. Ook in andere delen van Midden- en Oost-Europa werden Duitsers verdreven. Tussen 1945 en 1949 vonden etnische zuiveringen van Duitstalige minderheden plaats, dat wil zeggen Volksduitsers, uit de Sovjet-Unie, Tsjecho-Slowakije, Roemenië, Hongarije en Joegoslavië. (nl)
  • A expulsão de alemães após a Segunda Guerra Mundial se refere à migração forçada e limpeza étnica de alemães étnicos (Volksdeutsche) e cidadãos alemães nas fases finais da Segunda Guerra Mundial e no período após o fim da guerra, de vários estados e territórios da Europa, principalmente das zonas ocupadas pelos Aliados na Alemanha e na Áustria. (pt)
  • Гоніння на ні́мців — переслідування, убивства і депортації німців з ряду європейських країн в 1941–1950 роках, в ході Другої світової війни та в післявоєнний період. Сталися внаслідок поразки Німеччини у війні, як реакція на національну політику нацистського уряду щодо місцевого не-німецького населення. Мали характер відплатних етнічних чисток і геноциду проти етнічних німців (нім. Volksdeutsche) і (нім. Reichsdeutsche). В ході гонінь були знищені історичні німецькі спільноти, які століттями існували в Центральній, Східній і Південній Європі — Богемії, Сілезії, Померанії, Східній Пруссії, Балтиці, Україні, Угорщині, Румунії, Югославії. Розпорядниками німецького майна став СРСР та його сателіти: соціалістичні уряди Чехословаччини, Польщі, Угорщини, Румунії тощо. Ідеї вигнання німців з чесь (uk)
  • 在第二次世界大战的后期及战争结束时候,数百万德意志公民(不论民族或是否与纳粹德国有联系)以及德意志裔人(不论国籍)被迫从其他欧洲国家迁徙回德国。受到影响的范围包括前德意志帝国的东部领土(战后归波兰和苏联)以及纳粹德国占领区(包括波兰、捷克斯洛伐克、匈牙利、罗马尼亚、南斯拉夫北部及其他中欧和东欧国家)。 至1950年,超过1200万德意志人被迫迁徙或被从中东欧驱逐出去,他们多数迁移到了战后的德国及盟军占领的奥地利。也有一些来源表明,倘若加上1950年后的迁徙人口和迁徙人口的子女,总数将会达到1400万人。此外,在冷战时期西德政府将纳粹在东欧和西欧占领区的地方官员和殖民者也视在其列,这部分人群数量达到100万。在总数中大部分都来自于德国的前东部领土:来自波兰和苏联的达到700万人,来自捷克斯洛伐克的达到300万人。德意志人口的迁移也是整个(本身达到2000万人)中数量最大的一部分。 纳粹德国的长期目标是德意志化或灭绝波兰、捷克斯洛伐克和苏联的当地人口。“东方总计划”旨在消灭超过4500万至7000万来自中东欧的“无法被德意志化的人口”,但这一计划随着战争的失败而最终未能实现。因此,战后的人口迁徙事实上是战后欧洲对于地缘政治和民族分布的重新调整,这在一定程度上是由战争本身导致的,一定程度上也是由欧洲政局的变化导致的,同时还是对于战时暴行的补偿。 (zh)
rdfs:label
  • فرار وطرد الألمان (1944–1950) (ar)
  • Fugida i expulsió d'alemanys a Europa (ca)
  • Útěk a vyhnání Němců z Východních území (cs)
  • Flucht und Vertreibung Deutscher aus Mittel- und Osteuropa 1945–1950 (de)
  • Forpelo de germanoj (1944–1950) (eo)
  • Expulsión de alemanes tras la Segunda Guerra Mundial (es)
  • Pengusiran penduduk Jerman setelah Perang Dunia II (in)
  • Flight and expulsion of Germans (1944–1950) (en)
  • Fuite et expulsion des Allemands entre 1944 et 1950 (fr)
  • Espulsione dei tedeschi dopo la seconda guerra mondiale (it)
  • ドイツ人追放 (ja)
  • 독일인의 도피 및 추방 (1944년-1950년) (ko)
  • Wysiedlenia Niemców po II wojnie światowej (pl)
  • Verdrijving van Duitsers na de Tweede Wereldoorlog (nl)
  • Expulsão dos alemães após a Segunda Guerra Mundial (pt)
  • Депортация немцев после Второй мировой войны (ru)
  • Fördrivningen av tyskar efter andra världskriget (sv)
  • 第二次世界大战战后对德意志人的驱逐 (zh)
  • Гоніння на німців (1941–1950) (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License