A patronym, is a component of a personal name based on the name of one's father. A component of a name based on the name of one's mother is a matronym.

PropertyValue
p:abstract
  • A patronym, is a component of a personal name based on the name of one's father. A component of a name based on the name of one's mother is a matronym. Each is a means of conveying lineage. Obviously during singular naming there was a considerable time of loose patronomization before they became a formal part of a person's name in 1700's.In many areas patronyms predate the use of family names. They are common as middle names in Russia and in Iceland few people have surnames. Many Celtic, Iberian, Slavic, English, and Scandinavian surnames originate from patronyms, e.g. Wilson, Powell, Fernández, Carlsson, Stefanović and O'Connor . Similarly, other cultures which formerly used patronyms have since switched to the more widespread style of passing the father's last name to the children (and wife) as their own. Patronyms can simplify or complicate genealogical research. A father's first name is easily determinable when his children have a patronym; however, migration has frequently resulted in a switch from a patronymic to a family name due to different local customs. Most immigrants adapt as soon as birth, marriage, and death certificates must be written. Depending on the countries concerned, family research in the nineteenth century or earlier needs to take this into account.In biological taxonomy, a patronym is a specific epithet which is a Latinized surname. These often honor associates of the biologist who named the organism rather than the biologist himself. Examples include Gopherus agassizii, named by James Graham Cooper after Jean Louis Rodolphe Agassiz, and Acacia greggii, named by botanist Asa Gray after explorer Josiah Gregg. (en)
  • Un nom patronymique est, dans certains pays, un nom que les gens portent en plus de leur prénom et de leur nom de famille, parfois même à la place du nom de famille, et qui exprime le prénom du père de celui qui le porte. Typiquement, un nom patronymique s'exprime par « XXX fils de YYY ZZZ » où XXX désigne le prénom de la personne, YYY, le prénom de son père et ZZZ le nom de famille commun aux deux. Le nom patronymique peut parfois être remplacé par un nom matronymique, c'est-à-dire exprimant le prénom de la mère, mais dans les usages des langues d'Europe, cela ne s'observe en principe que si le nom du père est inconnu. La tendance moderne et le féminisme permettent plus facilement aujourd'hui l'emploi d'un nom matronymique au lieu du patronymique. (fr)
  • Nazwisko patronimiczne, patronimik (łac. patronymicum) to nazwisko utworzone na podstawie imienia ojca. Znacznie rzadszym zjawiskiem jest nazwisko matronimiczne, matronimik utworzony na podstawie imienia matki. (pl)
  • О́тчество (также «патроним» — в специализированной литературе) — часть родового имени, которая присваивается ребёнку по имени отца. Вариации патронимических имён могут связывать их носителей и с более дальними предками — дедами, прадедами и т. д. В дофамильный период именование по имени и отчеству служило целям более точной идентификации человека, то есть выполняло ту же социальную функцию, что и современные фамилии. У народов, у которых в ходу более чем одно имя, традиционно функцию отчеств, как хранителей информации о ближайших предках несут средние имена, но эта их патронимическая функция, жёстко не закреплена. Отчество — патроним, указание на имя отца. Имеет окончание -ич, -на; в древности также -ов, -ин аналогично современным фамилиям . Отчество в составе именной формулы выполняло тройную функцию: дополняло имя, отличая его обладателя от тёзки, проясняло родство в кругу семьи и выражало почтение . Однако, формы отчества на -ов/-ев употреблялись лишь в канцелярской речи, в официальных документах. В неофициальных же ситуациях, в быту, русские люди именовали друг друга и по именам и отчествам в такой форме, которая привычна нам теперь: величание на -ович, -евич, -овна, -евна, -ич, -инична не ограничивалось. Иногда оно использовалось даже вместо имени (как иногда и сейчас), когда говорящий хотел подчеркнуть особое уважение к человеку, выказать оттенок расположения, любви. (ru)
  • Patronymikon, fadersnamn, är ett namn som har bildats för att markera vem ens far är. Till exempel de svenska son- och dotternamnen, Andersson, Svensson, Nilsson resp. Larsdotter, Andersdotter, Knutsdotter m. fl, vilka användes allmänt i Sverige till omkring år 1900, så även de isländska son- och dóttir-namnen. Dessa skall emellertid inte förväxlas med dagens ärftliga son-namn, som är släktnamn. Namn baserade på mödernet kallas metronymika. Ursprungligen var patro- och metronymika inte släktnamn, då de inte är ärftliga. I ryskan är det vanligt med fadersnamn tillsammans med förnamn och familjenamn (efternamn). Fadersnamnet bildas här av faderns förnamn med något av tilläggen -ovitj, -evitj, eller -itj för söner och -ovna, -evna eller -initjna för döttrar. Det fanns till exempel en rysk författare som hette Fjodor i förnamn och Dostojevskij i familjenamn. Eftersom hans pappa hette Michail fick han fadersnamnet Michajlovitj: Fjodor Michajlovitj Dostojevskij. En annan rysk författare hade en far som hette Andrej: Anna Andrejevna Achmatova. Även arabiska namn med ibn eller bin, hebreiska med ben, arameiska med bar, skotska och irländska med Mac eller Mc och irländska med O' är patronymika. I kymriska används ordet ap mellan förnamnet och faderns namn och i somliga fall har detta sammansmält till vad som har kommit att bli släktnamn . I Nederländerna förekom det länge parallellt med andra typer av släkt- och tillnamn . I frisiska var, i likhet med förhållandet i Sverige, patronymika ända till 1800-talet vanligare än släktnamn inom allmogebefolkningen. (sv)
  • Entre los griegos y romanos, se decía del nombre que, derivado del perteneciente al padre u otro antecesor, y aplicado al hijo y otro descendiente, denotaba en éstos la calidad de tales. El nombre del padre se ponía en genitivo; p. e.: de Petrus, Petri. Los apellidos patronímicos primitivos variaban en cada generación, cuando no coincidían los nombres de padre e hijo. Sólo se hizo hereditario de modo absoluto en los primeros años de los tiempos modernos. Deben diferenciarse de los gentilicios, denominaciones derivadas del lugar de procedencia de la persona o su familia. Los patronímicos en español se derivan del nombre del padre mediante los sufijos ez, oz, iz y hasta az, que significan ‘hijo de’. No queda claro el origen de esta terminación. Se le atribuye de manera habitual al visigodo, pues es en los nombres visigodos donde podemos encontrar con mayor frecuencia esta terminación patronímica. Sin embargo no la encontramos en las restantes lenguas germanas. Algunos estudiosos opinan que se trata más bien de un sufijo de origen prerromano heredado por esta lengua germana; tampoco deja de ser significativo el hecho de que este sufijo -(e)z todavía exista en lengua vasca con valor posesivo o modal. Tal vez ese patronímico castellano -ez sea un auténtico fósil lingüístico préstamo del euskera, posiblemente transmitido desde Navarra, pues, no lo olvidemos, la lengua castellano-leonesa primitiva obtuvo numerosos préstamos del vascuence a través del reino de Navarra, debido a la influencia que ejerció este reino entre los siglos IX y XI. En opinión del fallecido académico Alfonso Irigoien se trataría del sufijo posesivo latino o, onis que en euskera dio -iz/-itz y de esta lengua pasó al castellano como -ez. En la documentación del País Vasco son comunes los patronímicos terminados en -itz e -iz Véase el libro de Pachi Salaberri sobre el tema. No siempre lo que termina en "-ez", significa "hijo de". Por ejemplo Chávez, no es hijo de Chavo, sino que originalmente el nombre se escribía en portugués o gallego con "s",, que significa "llaves". Cuando pasó a América, cambió la "s" por "z". En el portugués, esta terminación adquiere la forma -es, y en valenciano-catalán, la forma -is, y así, ‘hijo de Pedro’ recibe respectivamente las formas Pérez, Péres y Peris; o de Fernando tenemos Fernández, Fernándes y Ferrandis. Otros apellidos frecuentes en valenciano-catalán con este mismo origen son Llopis y Sanchis . A continuación ofrecemos algunos de los apellidos patronímicos más frecuentes en España y el nombre personal del que derivan, en su gran mayoría nombres de origen visigodo. Adánez Álvarez Alejándrez Antolínez Antúnez Benítez Bermúdez Blázquez Cervantes Díaz, Díez, Diéguez Domínguez Enríquez Estévez Fáñez Fernández Galíndez Galindo) Gálvez Garcés, Garcéz García Giménez, Jiménez Gómez González Gutiérrez Henríquez Hernández Ibáñez Íñiguez Juárez Láinez López Márquez Martínez Méndez Menéndez Mínguez Muñoz Núñez Ordónez Páez Peláez Pérez Ramírez Raimúndez Rodríguez Ruiz Salvadorez Sánchez, Sáez, Sáenz, Sainz, Sanchis... Suárez Valdez, Valdés Vázquez Velázquez Vélez Yágüez En Italia, la terminación corriente es ini . En francés se ha conservado el de preposición unido al nombre del padre . Como comentábamos, entre los germanos se añadía el sufijo sohn, ‘hijo’, del que deriva la forma inglesa son, la escandinava sen o la holandesa 'zoon . En el mundo celta actual, en idioma gaélico se forman con los prefijos "Mac" y "Nic" . En la transcripción al inglés el prefijo se utiliza "Mac" tanto para hombres como para mujeres, aunque puede abreviarse en "Mc": así los patronímicos gaélicos MacDhòmhnaill y NicDhòmhnaill aparecen en otras lenguas como MacDonald o McDonald. En Irlanda el prefijo puede transformarse también en "Mag" o en "M'". Sin embargo, en apellidos irlandeses, es más habitual el prefijo "Ó" ("nieto", transcrito en inglés como "O'": Así el apellido Ó Dhòmhnaill aparece en otras lenguas como O'Donnell. En los países anglosajones abunda el prefijo fitz, también con el sentido de hijo de aunque posiblemente derivado del latín filium a través del francés normando; este prefijo fitz sin embargo se reservaba para los hijos ilegítimos de noble cuna. En el caso de los hijos del rey, Fitzroy, y en el caso de los hijos de los nobles, Fitzgerald. En las lenguas semíticas como el árabe o el hebreo, se expresa con la palabra ben . Mohamed ben Yusef significa Mohamed hijo de Yusef, o Judah ben Hur, Judah hijo de Hur. En árabe puede abreviarse por aben y en lugar de decir Mohamed ben Yusef podemos decir simplemente Aben Yusef. Dado que en árabe no se escriben las vocales, dependiendo del dialecto, dicho ben lo podemos ver escrito en caracteres latinos también como bin, ebn o ibn . En apellidos eslavos las terminaciones patronímicas son ich, tich, ic, vic, ewicz, etzsche, wiez, witsch, ski, ov y ev . Los apellidos de las mujeres toman desinencias distintas, generalmente agregando la letra a al apellido o reemplazando a otra vocal: ovna, ova, eva y ska . En georgiano las terminaciones patronímicas más comunes son dze y shvili, como aparecen por ejemplo en el apellido del futbolista georgiano Shota Arveladze, y en Dzhugashvili, el apellido de Stalin. Debido a motivos históricos, en lituano hay apellidos con sufijos surgidos para "polonizar", germanizar o rusificar apellidos, así como otros sufijos que indican "mujer no casada" o sufijos toponímicos. Los sufijos estrictamente patronímicos son "aitis", "ius", "unas", "onis", "enas" o "ynas": Kurtinaitis, Scarunas, Sabonis, Savenas. (es)
  • Patronyymi on asiakirjassa (tai esim. sukuselvityksessä) esiintyvä ilmaus, jolla ilmoitetaan, kenen isän poika tai tytär etunimeltä mainittu henkilö on. Patronyymi on tavallaan etunimen attribuutti, tarkentava lisämäärite. Islannissa patronyymi on yhä käytössä. Esimerkki patronyymistä; Lauri Juhanpoika Virtanen (fi)
  • Un patronimico è la parte del nome di una persona che indica la discendenza paterna. Si distingue dal cognome perché, mentre quest'ultimo è fisso, il patronimico varia nelle generazioni. Dal punto di vista onomastico è l'espressione delegata a indicare il vincolo col proprio padre, come, ad esempio, in greco il Pelide Achille (dal nome del padre Peleo) o in arabo il termine bin "figlio di", abu "padre di" o umm "madre di" premesso al nome del interessato . Il patronimico è parte integrante ed ufficiale del nome di una persona in Russia e si forma aggiungendo al nome del padre la desinenza "-vič" per gli uomini e "-vna" per le donne . Ogni persona in Russia è identificata da nome, patronimico e cognome. In molte aree i patronimici sono utilizzati al posto del cognome. Così avviene in Islanda -con l'utilizzo anche di alcuni matronimici- dove poche persone sono identificate da un cognome. Si forma aggiungendo al genitivo del nome del padre la desinenza "-son" per gli uomini e "-dóttir" per le donne . In Italia molti cognomi sono in realtà dei patronimici, derivati dall'uso del genitivo nelle formule ufficiali, come nel caso dei Placiti cassinesi, che non scomparve se non tardi nell'era romanza. Così Giannini vuol dire figlio di un tal Giovannino. Sono anche patronimici i cognomi formati dalla preposizione di seguita da un nome, come Di Matteo. Molti cognomi inglesi, gallesi, spagnoli, slavi, scandinavi derivano dai patronimici, e.s. Wilson, Powell, Fernández, Carlsson, Milošević . In modo simile, altre culture nordiche che in passato utilizzavano il patronimico sono passati all'uso di tramandare l'ultimo nome (il cognome) del padre ai figli e alla moglie. (it)
  • O patronímico (do grego πατρωνυμικός, πατήρ "pai" e ὄνομα, "nome") é um nome ou apelido de família cuja origem encontra-se no nome do pai ou de um ascendente masculino. O uso do patronímico foi um procedimento muito comum em todas as comunidades humanas para distinguir um indivíduo dentro de seu grupo, no qual havia inúmeras pessoas com o mesmo prenome . Assim, "José o filho de João" ou "Antônio o filho de André". Por economia de palavras, passou-se a usar "José de João" e "Antônio de André" e, muitas vezes, suprimiu-se também a preposição "de". Desta forma se explicam os numeros sobrenomes cuja origem imediata e evidente é um prenome, como "Anes" ou "Eanes", "Fernandes", "Dias", "Rodrigues", "Gonçalves" (filho de Gonçalo), "Tomás", "Jorge", "Simão", etc. De fato, o patronímico, ou seja, o apelido de família cuja origem onomástica é o prenome do pai ou de um ancestral masculino configura o caso mais freqüente na formação dos sobrenomes. (pt)
  • 父名(patronymic或patronym)是姓名的一种。一个人的父名取自他的父亲。而取自母亲的名字则称作母名(matronymic或matronym)。 (zh)
  • Patronym, (egentlig patronymikon). Af græsk pater og -onyma . Efternavn, der dannes af en slægtnings fornavn med en tilføjelse, der viser slægtskabet . En typisk, traditionel, dansk navngivning efter denne model kunne se således ud: Far: Jens Hansen Mor: Maren Petersdatter Søn: Hans Jensen Datter: Lene Jensdatter Sønnesøn: Jens Hansen Efternavnet skifter altså i hver generation efter faderens fornavn. Oprindeligt brugtes endelserne -søn og -datter eller i nogle tilfælde -dotter. Ofte ses navne med endelsen -datter skrevet i to ord, f. eks. Maren Hans Datter. Mellem 1750 og 1800 afløses -søn efterhånden af -sen. Omkring 1800 begynder man i byerne også, at bruge endelsen -sen til piger, og denne skik breder sig efterhånden. Med navneloven af 1828 indføres faste slægtsnavne i kongeriget. Dermed ophører brugen af patronymer efterhånden. Det tog dog sin tid. De sidste eksempler på patronymisk navngivning i Danmark kan findes i Nordvestjylland omkring 1882. Loven af 1828 bestemte også, at det på den tid anvendte patronym kunne anvendes som fremtidigt slægtsnavn. I så fald var det dog et krav, at endelsen skulle være -sen. Det er oprindelsen til de mange danske sen-navne som Jensen og Hansen. Patronymnavne anvendes stadig i bl.a. den færøske og islandske navnetradition. Den nye danske navnelov, der træder i kraft den 1. april 2006, åbner igen mulighed for at bruge patronymer som efternavne. Ifølge denne lov kan et patronym dannes af enten faderens eller moderens fornavn efterfulgt af endelsen -sen eller -datter. (da)
  • Ein Patronym oder Vatersname ist ein Name, der angibt, wie der Vater des Namensträgers mit Vornamen heißt. Nimmt der Name auf die Mutter Bezug, so nennt man es Metronym oder latinisiert Matronym . In der Grammatik bezeichnet Patronymikon die Ableitung von Personennamen, die den Nachkommen (Sohn oder Tochter) bezeichnet. (de)
  • Patronymikon er et avstamningsnavn som helst er basert på farsnavnet (altså farens fornavn). Eksempler på slike navn er «Hansen», «Johansson» og «Olavsdotter». Det finnes også eksempler på at morsnavnet har blitt brukt. I såfall kalles det et matrinymikon. Et eksempel på dette er Eiliv Godrunarsson. Et patronymikon er ikke et slektsnavn, da navnet kun gjelder i én generasjon. På Island praktiseres slik navngiving fremdeles, mens den ble gått vekk fra i Norge på slutten av 1800-tallet. Bruken av patronymikon var lenge vanlig i alle de skandinaviske landene og Island, og kjennes også fra andre land. I løpet av senmiddelalderen begynte spesielt adelsslekter og senere byborgerskapet å ta seg faste slektsnavn, mens patronymikon fortsatte å være vanlig i bondestanden opp til ganske ny tid. Det er kjent at opprinnelige patronymikon ble tatt som faste slektsnavn allerede på 1600-tallet, men dette hørte til unntakene og gjaldt ikke vanlige folk. I navneloven av 1923 ble det påbudt med slektsnavn i Norge. Mange beholdt et etternavn basert på et patronymikon, mens andre tok gårdsnavnet eller navn fra annen geografisk tilhørighet til sitt slektsnavn. Begge disse typene etternavn er vanlig i Norge idag. Det er fremdeles tillatt å ta et patronymikon enten som etternavn eller som mellomnavn . (no)
p:citationsMissing
  • 2008-01-01 00:00:00.000000 (xsd:date)
p:hasPhotoCollection
p:refimprove
  • 2008-01-01 00:00:00.000000 (xsd:date)
p:relatedInstance
p:wikiPageUsesTemplate
rdfs:comment
  • A patronym, is a component of a personal name based on the name of one's father. A component of a name based on the name of one's mother is a matronym. (en)
  • Un nom patronymique est, dans certains pays, un nom que les gens portent en plus de leur prénom et de leur nom de famille, parfois même � la place du nom de famille, et qui exprime le prénom du père de celui qui le porte. (fr)
  • Nazwisko patronimiczne, patronimik (łac. patronymicum) to nazwisko utworzone na podstawie imienia ojca. Znacznie rzadszym zjawiskiem jest nazwisko matronimiczne, matronimik utworzony na podstawie imienia matki. (pl)
  • О́тчество (также «патроним» — в специализированной литературе) — часть родового имени, которая присваивается ребёнку по имени отца. (ru)
  • Patronymikon, fadersnamn, är ett namn som har bildats för att markera vem ens far är. Till exempel de svenska son- och dotternamnen, Andersson, Svensson, Nilsson resp. Larsdotter, Andersdotter, Knutsdotter m. fl, vilka användes allmänt i Sverige till omkring år 1900, så även de isländska son- och dóttir-namnen. (sv)
  • Entre los griegos y romanos, se decía del nombre que, derivado del perteneciente al padre u otro antecesor, y aplicado al hijo y otro descendiente, denotaba en éstos la calidad de tales. (es)
  • Patronyymi on asiakirjassa (tai esim. sukuselvityksessä) esiintyvä ilmaus, jolla ilmoitetaan, kenen isän poika tai tytär etunimeltä mainittu henkilö on. Patronyymi on tavallaan etunimen attribuutti, tarkentava lisämäärite. Islannissa patronyymi on yhä käytössä. Esimerkki patronyymistä; Lauri Juhanpoika Virtanen (fi)
  • Un patronimico è la parte del nome di una persona che indica la discendenza paterna. Si distingue dal cognome perché, mentre quest'ultimo è fisso, il patronimico varia nelle generazioni. (it)
  • O patronímico (do grego πατρωνυμικός, πατήρ "pai" e ὄνομα, "nome") é um nome ou apelido de família (sobrenome) cuja origem encontra-se no nome do pai ou de um ascendente masculino. (pt)
  • 父名(patronymic或patronym)是姓名的一种。一个人的父名取自他的父亲。而取自母亲的名字则称作母名(matronymic或matronym)。 (zh)
  • Patronym, (egentlig patronymikon). Af græsk pater og -onyma . (da)
  • Patronymikon er et avstamningsnavn som helst er basert på farsnavnet (altså farens fornavn). Eksempler på slike navn er «Hansen», «Johansson» og «Olavsdotter». Det finnes også (sjeldne) eksempler på at morsnavnet har blitt brukt. I såfall kalles det et matrinymikon. Et eksempel på dette er Eiliv Godrunarsson. (no)
rdfs:label
  • Patronymic (en)
  • Nom patronymique (fr)
  • Patroniem (nl)
  • Nazwisko patronimiczne (pl)
  • Отчество (ru)
  • Patronymikon (sv)
  • Patronímico (es)
  • Patronyymi (fi)
  • Patronimico (it)
  • Patronímico (pt)
  • 父名 (zh)
  • Patronym (da)
  • Patronym (de)
  • Patronymikon (no)
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is p:redirect of