| p:abstract
| - (29 October 1879 – 2 May 1969) was a German nobleman, Catholic monarchist politician, General Staff officer, and diplomat, who served as Chancellor of Germany in 1932 and as Vice-Chancellor in 1933-1934. (en)
- Франц Йозеф Герман Михаэль Мария фон Па́пен (нем. Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen, 1879—1969) — немецкий политический деятель и дипломат. (ru)
- , född 29 oktober 1879 i Werl, död 2 maj 1969 i Obersasbach, tysk friherre, politiker, diplomat och militär; rikskansler juni-december 1932 och vicekansler 30 januari 1933 - 1 juli 1934. Papen, som sedan slutet av 1920-talet tillhörde president Hindenburgs närmaste krets, utsågs, efter regeringen Brünings avsked, till rikskansler och chef för det s.k. baronkabinettet i juni 1932; en regering utgjord av högadliga teknokrater utan stöd i riksdagen. Efter att hans första statsbudget avslagits lät Papen snabbt upplösa riksdagen och utlyste nyval. Samtidigt regerade han med stöd av paragraf 48 i författnigen, genom s.k. nödförordningar. I hopp om kunna stabilisera läget förde Papen och hans krets efter valet underhandlingar med dess största segrare, nationalsocialisterna, varvid Adolf Hitler erbjöds posten som vicekansler i hans regering, något som han tvärt avslog. Efter hot om misstroendeförklaring från den nya riksdagens sida i september 1932 lät Papen på nytt upplösa densamma och föranstaltade om nya val i november månad, då nazisterna förlorade två miljoner röster. Stärkt av nazisternas tillbakagång erbjöd Papen så på nytt, och på samma villkor som tidigare, Hitler inträde i regeringen. Denne krävde dock posten som rikskansler, något som presidenten inte kunde acceptera. Efter meningsskiljaktigheter inom administrationen om den framtida politiska strategin tvingades Papen att avgå, och han efterträddes av generalen Kurt von Schleicher. Schleicher försökte splittra nazisterna genom att bl.a. erbjuda Gregor Strasser och hans falang ministerposter. Schleichers manöver kom dock att undermineras av Papen, som samtidigt lyckades komma överens med det konservativa tysknationella partiet och Hitler om en ny regering, med Hitler som rikskansler och Papen som vicekansler. Papen, som på detta sätt hoppades kunna tygla Hitler och nazisterna, lyckades också förmå president Hindenburg att acceptera detta, varvid Schelicher avskedades, för att efterträdas av den nya regeringen den 30 januari 1933. Då Hitler nu innehade regeringsmakten var Papens spel i praktiken förlorat, och hans politiska inflytande minskade därefter snabbt. Inom några månaders lopp var nazisternas makt total och alla andra partier förbjudna. Papen ledde förhandlingarna med Vatikanen om ett nytt konkordat, och blev den som jämte kardinal Eugenio Pacelli undertecknade det slutliga Reichskonkordat 20 juli 1933. Efter nazisternas interna uppgörelser under de långa knivarnas natt 1934, då också Papens närmaste medarbetare och den tidigare rikskanslern Schleicher mördades, avpolletterades han för gott som vicekansler. Han var därefter utsänd som Tyska rikets chefsdiplomat i Österrike före Anschluss, och under andra världskriget som ambassadör i Turkiet, fram till 1944, då de diplomatiska förbindelserna bröts. Papen åtalades för sitt samarbete med naziregimen vid Nürnbergprocessen men frikändes. En tysk denazifieringsdomstol dömde honom dock till 8 års fängelse, men han frigavs tämligen omgående. (sv)
- </span> fue un político y diplomático alemán de la República de Weimar y del Tercer Reich, cuyas políticas fueron importantes para ascender a Adolf Hitler al poder. Conocido por sus intrigas, se le llamó el diablo con sombrero de copa. Hijo de una rica familia Católica de Westfalia, Papen sirvió como soldado en el frente Turco durante la Primera Guerra Mundial. A su vuelta se incorporó a la política, uniéndose al Partido de Centro, también conocido como Partido de Centro Católico. El 1 de junio de 1932, fue sacado de la relativa oscuridad cuando el presidente Paul von Hindenburg lo eligió para sustituir al actual Canciller, Heinrich Brüning, líder del propio partido de Papen. Este cambio fue motivado en gran parte por la influencia del General Kurt von Schleicher, cuando era el consejero más cercano de Hindenburg. Papen, expulsado del Partido de Centro Católico por su traición a Brüning, no tenía prácticamente apoyo en el Reichstag, excepto del conservador Partido Nacional del Pueblo de Alemania . Papen gobernó de forma autoritaria, lanzando un golpe contra el actual gobierno Social Demócrata de Prusia, y revocando la prohibición de su predecesor sobre la Sección de Asalto SA para satisfacer a los Nazis, a quienes quería convencer para que dieran soporte a su gobierno.En última instancia, después de dos elecciones para el Reichstag, consiguiendo sólo incrementar la fuerza de los Nazis en el parlamento, sin que Papen obtuviese un mayor apoyo parlamentario, éste fue forzado a renunciar como Canciller y reemplazado por Schleicher el 4 de diciembre de 1932, quien esperaba establecer una amplia coalición de gobierno ganando el soporte de Nazis y comerciantes unionistas Social Demócratas.Cómo cada vez era más obvio que la maniobra de Schleicher para encontrar una mayoría en el Reichstag era infructuosa, Papen y el líder del Partido Nacional del Pueblo de Alemania Alfred Hugenberg llegaron a un acuerdo con Hitler para erigirlo Canciller de una coalición de gobierno con los Nacionalistas y Papen sirviendo como Vicecanciller. Von Papen usó su vínculo personal con el anciano Presidente Hindenburg, persuadiéndolo para que, finalmente el 30 de enero de 1933 acabase despidiendo a Schleicher y nombrando a Hitler para el puesto de Canciller. Von Hindenburg siempre se había mostrado en contra de dar tal cargo a Hitler, incluso lo había hecho de forma pública. Él deseaba que fuese Papen quien lo recuperase, pero: la insistencia del último en cederlo a Hitler, el consejo de Oskar Hindenburg y rumores de un posible golpe de estado, hicieron que Von Hindenburg acabase nombrándolo a Adolf Hitler para el puesto de Canciller.El 20 de Julio de 1933, Von Papen sirvió de representante del gobierno de Hitler en el vaticano para la firma de un concordato entre la Iglesia Católica y el partido Nazi. Una vez Hitler estuvo en el poder, Von Papen y sus aliados fueron marginados rápidamente y él retirado de la vicecancillería en 1934, más adelante, el 30 de junio del mismo año, la Noche de los cuchillos largos, cuando fueron asesinados muchos enemigos de Hitler, tanto de dentro como de fuera del partido . Von Papen fue arrestado y puesto bajo arresto domiciliario durante tres días, pero su secretaria, Herbert von Bose, y Edgar Julius Jung quien escribía sus discursos, fueron asesinados. Más tarde, Papen sirvió al gobierno Nazi como Embajador en Austria de 1934 a 1938 y en Turquía de 1939 a 1944. En este último país conoce al entonces Nuncio Apostólico Angelo Giuseppe Roncalli quien ejerció notablemente su influencia en la decisión final del dicho diplomático de liberar a muchos judíos que iban a ser trasladados a los campos nazis de concentración. Papen fue capturado por los aliados después de la guerra y fue uno de los acusados en los importantes Juicios de Nuremberg, pero fue absuelto gracias a la participación de Juan XXIII. Durante los años 50 intentó, sin éxito, retomar su carrera política. Murió en 1969 a la edad de 89 años. (es)
- Image:Loudspeaker. svg Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen (s. 29. lokakuuta 1879 Werl, Westfalen - k. 2. toukokuuta 1969, Obersasbach, Baden-Württemberg) oli saksalainen Deutsche Zentrumspartei -puolueen poliitikko ja diplomaatti sekä Saksan 22. valtakunnankansleri. (fi)
- [?] (Werl, 29 ottobre 1879 - Obersasbach, 2 maggio 1969) è stato un addetto militare, un diplomatico, un ambasciatore ed un uomo politico tedesco. Fu inoltre un importante membro del Centro Cattolico e cancelliere della Germania. (it)
- Image:Loudspeaker. pngFranz Joseph Hermann Michael Maria von Papen (Werl, Vestfália, 29 de Outubro de 1879 - Obersasbach, Baden-Württemberg, 2 de Maio de 1969) foi um político alemão. Ocupou o cargo de Reichskanzler de 1 de Junho de 1932 até 17 de Novembro de 1932. Pappen foi um homem de caráter dúbio, como é mostrado na obra Ascensão e Queda do 3° Reich. Se, por um lado, lutou com unhas e dentes contra os nazistas, durante a época em que ocupou a chancelaria, por outro, após a ascensão dos nazis, foi um dos seus aliados incondiconais. (pt)
- 弗朗茨·冯·帕彭全名是弗朗茨·约瑟夫·赫尔曼·米夏埃尔·玛丽亚·冯·帕彭 (Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen ;1879年10月29日-1969年5月2日) 是一位德国政治家和外交家,信奉天主教,并在1932年担任德国总理。 (zh)
- Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen (29. oktober 1879 i Werl, Westfalen - 2. maj 1969 i Obersasbach, Baden-Württemberg), var en katolsk adelsmand og politiker for partiet Zentrum i Weimarrepublikken. Han blev i 1932 af rigspræsident Paul von Hindenburg udnævnt til rigskansler for republikken. I tiden 1933-1934 fungerede han som vicekansler under Adolf Hitler. Ved Nürnbergprocessen efter 2. verdenskrig blev han tiltalt, men dog frikendt for alle anklager. (da)
- Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen, Erbsälzer zu Werl und Neuwerk (* 29. Oktober 1879 in Werl; † 2. Mai 1969 in Obersasbach) war ein deutscher Politiker, 1932 Reichskanzler und 1933–1934 Vizekanzler im ersten Kabinett Hitler. Papen gehörte zu den 24 im Nürnberger Prozess gegen die Hauptkriegsverbrecher vor dem Internationalen Militärgerichtshof angeklagten Personen und wurde am 1. Oktober 1946 in allen Anklagepunkten freigesprochen. (de)
- var en tysk politiker og statsmann. Han ble født i en rik katolsk adelsfamilie i Westfalen som sønn av en godseier. Etter militær utdannelse som kavallerioffiser begynte han en diplomatisk løpebane som tysk militærattaché ved ambassadene i Washington og Mexico. Under første verdenskrig var han først bataljonssjef ved vestfronten, senere generalstabsoffiser i Forasia og deretter major i den tyrkiske armeen i Palestina. Han tok avskjed fra militæret som oberstløytnant i 1918/19, og begynte å engasjere seg i politikk og konservative herreklubber. Fra 1920-1928 og 1930-1932 var Papen medlem av det preussiske parlamentet for det Katolske Sentrumspartiet, hvor han tilhørte den monarkistiske høyrefløyen. Den 1. juni 1932 ble han av rikspresident Paul von Hindenburg utnevnt til Heinrich Brünings etterfølger som rikskansler. Han trådte da 3. juni 1932 ut av Sentrumspartiet, for å komme en eksklusjon i forkjøpet på grunn av hans illojale holdning mot Brüning og dannelsen av en koalisjon med DNVP uten parlamentarisk flertall. Den 20. juli avsatte Hindenburg den valgte preussiske regjeringen til Otto Braun og utnevnte Papen til rikskommisær i Preussen . To ganger i løpet av Papens regjeringstid, den 4. juni og den 12. september, oppløste Hindenburg parlamentet. Papen regjerte deretter gjennom nødforordninger fra rikspresidenten. Oppløsningen av Rikdagen den 12. september skjedde etter et mistillitsvotum mot Papen. Etter riksdagsvalget 5. november 1932 trådte han den 17. november tilbake som rikskansler, da Hindenburg ikke ville gi ham de diktatoriske fullmakter han forlangte. Papen var fra 30. januar 1933 til 1. juli 1934 visekansler i Hitlers første regjering. I denne egenskap var han sentral i fremforhandlingen av rikskonkordatet med Den hellige stol. Han ble arrestert i 1934, men senere løslatt. Derimot ble hans sekretær Herbert von Bose og hans taleskriver Edgar Julius Jung myrdet av nazistene i "de lange knivers natt", som følge av en tale Papen hadde holdt i Marburg, hvor han tydeliggjorde den konservative kritikken mot nasjonalsosialistene når det gjaldt forholdet til religion og rasepolitikken. Papen ble senere utnevnt til sendemann, fra 1936 ambassadør, i Østerrike, og fra 1939 i Tyrkia, hvor han bl.a. forhandlet frem den tysk-tyrkiske vennskapsavtalen. Han ble i Tyrkia frem til 1944. Han forsøkte å gjenoppta en politisk karrière på 50-tallet, uten å få noen sentrale posisjoner.I 1959 ble Franz von Papen av pave Johannes XXIII utnevnt til pavelig geheimekammerherre. (no)
|
| rdfs:comment
| - (29 October 1879 – 2 May 1969) was a German nobleman, Catholic monarchist politician, General Staff officer, and diplomat, who served as Chancellor of Germany in 1932 and as Vice-Chancellor in 1933-1934. (en)
- Франц Йозеф Герман Михаэль Мария фон Па́пен (нем. Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen, 1879—1969) — немецкий политический деятель и дипломат. (ru)
- , född 29 oktober 1879 i Werl, död 2 maj 1969 i Obersasbach, tysk friherre, politiker, diplomat och militär; rikskansler juni-december 1932 och vicekansler 30 januari 1933 - 1 juli 1934. (sv)
- </span> fue un político y diplomático alemán de la República de Weimar y del Tercer Reich, cuyas políticas fueron importantes para ascender a Adolf Hitler al poder. (es)
- Image:Loudspeaker. svg Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen (s. (fi)
- [?] (Werl, 29 ottobre 1879 - Obersasbach, 2 maggio 1969) è stato un addetto militare, un diplomatico, un ambasciatore ed un uomo politico tedesco. (it)
- Image:Loudspeaker. pngFranz Joseph Hermann Michael Maria von Papen (Werl, Vestfália, 29 de Outubro de 1879 - Obersasbach, Baden-Württemberg, 2 de Maio de 1969) foi um político alemão. (pt)
- 弗朗茨·冯·帕彭全名是弗朗茨·约瑟夫·赫尔曼·米夏埃尔·玛丽亚·冯·帕彭 (Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen ;1879年10月29日-1969年5月2日) 是一位德国政治家和外交家,信奉天主教,并在1932年担任德国总理。 (zh)
- Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen (29. oktober 1879 i Werl, Westfalen - 2. (da)
- Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen, Erbsälzer zu Werl und Neuwerk (* 29. Oktober 1879 in Werl; † 2. Mai 1969 in Obersasbach) war ein deutscher Politiker, 1932 Reichskanzler und 1933–1934 Vizekanzler im ersten Kabinett Hitler. (de)
- (født (no)
|