About: Dhimmi

An Entity of Type: Formulation107069948, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Dhimmī (Arabic: ذمي ḏimmī, IPA: [ˈðimmiː], collectively أهل الذمة ʾahl aḏ-ḏimmah/dhimmah "the people of the covenant") or muʿāhid (معاهد) is a historical term for non-Muslims living in an Islamic state with legal protection. The word literally means "protected person", referring to the state's obligation under sharia to protect the individual's life, property, as well as freedom of religion, in exchange for loyalty to the state and payment of the jizya tax, in contrast to the zakat, or obligatory alms, paid by the Muslim subjects. Dhimmi were exempt from certain duties assigned specifically to Muslims if they paid the poll tax (jizya) but were otherwise equal under the laws of property, contract, and obligation.

Property Value
dbo:abstract
  • La dhimma —de l'àrab ذمة, ḏimma, ‘proteccio’, ‘garantia’, ‘immunitat’, ‘seguretat’— és un pacte de protecció o una capitulació entre «Gent del Llibre» (ahl al-kitab) i musulmans pel qual els primers se sotmeten als segons, que passen a anomenar-se dhimmís. En virtut d'aquest pacte, els dhimmís poden mantenir els seus usos i costums (amb algunes restriccions) i reben protecció i empara de les autoritats musulmanes en relació amb enemics externs. A canvi, s'obliguen a pagar un impost de capitació (jizya) i, si es posseeixen terres, una contribució per aquestes (kharaj), de valor variable. També patien algunes restriccions en els seus drets civils, com ara l'obligació de dur vestits distintius o la prohibició d'algunes manifestacions religioses públiques. (ca)
  • Dhimmi je spíše historický islámský pojem pro věřící nemuslimy (tradičně zejména "lid knihy", tedy křesťany a židy) žijících v převážně muslimských zemích. Dle tradičního práva jsou dhimmi občané „svobodní“ s omezenými pravomocemi (viz Umaruv Pakt). V minulosti byla těmto lidem, kteří chtějí žít dobrovolně ve většině islámských zemích uložena například povinná částka státu tzv.: "džizja" (kdo na tento poplatek však neměl a byl chudý, čerpal ze státních výhod a podpory sousedních spoluobčanů; kdo zaplatit odmítl, byl bez lítosti popraven), nemožností stavění nových modliteben (kostelů, synagog) (ty původní však na území zůstaly a do praktiktování náboženství stát nemluvil, ovšem veřejné modlitby byly zakázané, stejně jako jakékoli hlasité modlení), systém devširme, atd. Ve většině moderních islámských zemích jsou náboženské menšiny oficiálně rovnoprávné (žijí vedle sebe na jednom území); faktická rovnoprávnost je však mnohdy sporná. Vyskytuje se i pojem dhimizace (nebo dhimmizace) jako proces směřující k podmanění státu nebo obyvatelstva muslimy na úroveň dhimmi. (cs)
  • أهل الذمة هو مصطلح فقهي إسلامي يقصد به كلا من النصارى واليهود أهل الكتاب وأصحاب الديانات الأخرى الذين يعيشون تحت الحكم الإسلامي أو في البلاد ذات الأغلبية المسلمة. (ar)
  • Ζιμμήδες (οθωμ. zimmi, αραβ. ahl al-dhimma, κατά λέξη προστατευόμενοι) ονομάζονταν οι μη Μουσουλμάνοι υπήκοοι των ισλαμικών πολιτικών εξουσιών, οι οποίοι τελούσαν ανεμπόδιστα τα της θρησκείας τους και απολάμβαναν της κρατικής προστασίας ως προς τη ζωή και την περιουσία τους έναντι της αποδοχής της ισλαμικής κυριαρχίας. Σε ό,τι αφορά την πολιτική και κοινωνική ζωή είχαν λιγότερα δικαιώματα από ό,τι οι Μουσουλμάνοι. Οι ζιμμήδες υποχρεούντο να καταβάλουν (cizye ή haraç). Αρχικά το καθεστώς των ζιμμήδων περιλάμβανε τους Χριστιανούς και Εβραίους (ως "΄θρησκείες της Βίβλου"), στη συνέχεια όμως επεκτάθηκε και σε άλλες θρησκευτικές κοινότητες όπως οι Ζωροάστρες. (el)
  • Dhimmi (arabe ذمّي ḏimmī ) estas la nomo per kiu estis konataj en la islama mondo la judoj kaj kristanoj kiuj loĝis en islamaj ŝtatoj, kaj kies loĝado estis tolerata, laŭ la leĝoj de la ŝario (muzulmana leĝo), kontraŭ la pago de specifaj impostoj kaj la akceptado de malsupera socia klaso. La dhimma aŭ protektado nuntempe ne ekzistas en la modernaj islamaj ŝtatoj, kvankam en kelkaj el ili la anoj de religiaj malplimultoj daŭre denuncas ke ili troviĝas en malsupera socia klaso. La ekzistado de la koncepto dhimma venas de la rilatoj inter islamo kun judismo kaj kristanismo kaj kiu troviĝas en la Korano. Male al tio ke la judoj kaj kristanoj kundividas saman historion kaj vidas la muzulmanojn kiel nefideluloj, islamo konsideras ke judoj kaj kristanoj estas portantoj de la frua dia vorto, tiu sama kiun ricevis Mahometo, sed ili kredas ke judoj kaj kristanoj modifis la originalan mesaĝon kaj apartiĝis de ĝi. Pro tiu kialo ili estas konsiderataj perdiĝintoj sed ne kiel nefideluloj. La vorto dhimmah signifas "pakto" aŭ "devo". Ĝi estas koncepto de la Ŝario, laŭ kiu la judoj kaj kristanoj (kaj kelkfoje membroj de aliaj religioj konsiderataj unudiaj, kiel la zoroastranoj), ĝenerale nomataj "gento de la Libro", vivas sub la «protekto» de la sultano aŭ muzulmana reganto, kun rajtoj kaj devoj «diferencigitaj». Kutime, la "gento de la dhimma" liberiĝas de la militservo kaj la religia imposto, nomata , sed anstataŭ ĝi ili devas pagi individuan imposton, nomata (جزية), kaj imposto sur la tero, krom akcepti la aŭtoritatecon de la sultano. Tiu leĝo garantias al la malplimultoj praktiki la kredon (kvankam kun gravaj limigoj) kaj havi proprajn juĝistojn rilate al civilaj aferoj, kiel geedziĝoj, divorcoj, sukcedoj, ktp. (eo)
  • Dhimma (arabisch ذمة dhimma, DMG ḏimma „Schutz(-vertrag)“, „Obhut“, „Garantie“, „Zahlungsverpflichtung“) ist eine Institution des islamischen Rechts, die den juristischen Status nichtmuslimischer „Schutzbefohlener“ ahl adh-dhimma, dhimmī / أهل الذمة ، ذمي / ahl aḏ-ḏimma, ḏimmī unter islamischer Herrschaft festlegt. Die Definition der „Dhimma“ und der juristische Umgang mit Schutzbefohlenen sind im islamischen Kriegs- und Fremdenrecht im zweiten muslimischen Jahrhundert (8. Jahrhundert n. Chr.) entstanden und in dem daraus entwickelten Zweig der Rechtsliteratur Ahkam ahl adh-dhimma / أحكام أهل الذمة / aḥkām ahl aḏ-ḏimma /‚Rechtsbestimmungen für Schutzbefohlene‘ erörtert. Ein solches Schutzbündnis war ursprünglich nur Juden, Christen und Sabiern vorbehalten. Im Laufe der islamischen Expansion hat man indes das Angebot der Dhimma auch auf andere Religionsgemeinschaften, wie beispielsweise die Zoroastrier oder die Hindus, ausgeweitet, so dass letzten Endes alle Nichtmuslime schlechthin dazu befähigt waren, einen Dhimma-Vertrag mit den muslimischen Eroberern zu schließen. Mit diesem Vertrag ging die Zahlung der Dschizya einher. Die Behandlung nichtmuslimischer Untertanen unter islamischer Herrschaft variierte abhängig von Ort, Zeit und Herrscher. (siehe unten: ) Seit der Entstehung der Nationalstaaten in der islamischen Welt mit jeweils unterschiedlichem Geltungsbereich der Scharia in ihren Legislativen ist die Rechtsstellung des Dhimmi in der Gegenwart entweder aufgegeben oder modifiziert worden. Der Begriff der Dhimma kommt in einer Auseinandersetzung Mohammeds mit den Polytheisten von Mekka in den Versen 8 und 10 der 9. Sure in der Bedeutung von „Bindung“ und „Verpflichtung“ vor. In einigen Sendschreiben Mohammeds an die arabischen Stämme und christlichen Gemeinschaften wird die „Dhimma Gottes und seines Gesandten“ ذمة الله ورسوله / ḏimmatu Llāhi wa-rasūlihī bei der Bekehrung zum Islam zugesichert. (de)
  • Dhimmī (Arabic: ذمي ḏimmī, IPA: [ˈðimmiː], collectively أهل الذمة ʾahl aḏ-ḏimmah/dhimmah "the people of the covenant") or muʿāhid (معاهد) is a historical term for non-Muslims living in an Islamic state with legal protection. The word literally means "protected person", referring to the state's obligation under sharia to protect the individual's life, property, as well as freedom of religion, in exchange for loyalty to the state and payment of the jizya tax, in contrast to the zakat, or obligatory alms, paid by the Muslim subjects. Dhimmi were exempt from certain duties assigned specifically to Muslims if they paid the poll tax (jizya) but were otherwise equal under the laws of property, contract, and obligation. Historically, dhimmi status was originally applied to Jews, Christians, and Sabians, who are considered to be "People of the Book" in Islamic theology. This status later also came to be applied to Zoroastrians, Sikhs, Hindus, Jains, and Buddhists. Jews and Christians were required to pay the jizyah while others, depending on the different rulings of the four Madhhabs, might be required to accept Islam, pay the jizya, be exiled, or be killed. During the rule of al-Mutawakkil, the tenth Abbasid Caliph, numerous restrictions reinforced the second-class citizen status of dhimmīs and forced their communities into ghettos. For instance, they were required to distinguish themselves from their Muslim neighbors by their dress. They were not permitted to build new churches or synagogues, but only to repair old ones. Under Sharia, the dhimmi communities were usually governed by their own laws in place of some of the laws applicable to the Muslim community. For example, the Jewish community of Medina was allowed to have its own Halakhic courts, and the Ottoman millet system allowed its various dhimmi communities to rule themselves under separate legal courts. These courts did not cover cases that involved religious groups outside of their own communities, or capital offences. Dhimmi communities were also allowed to engage in certain practices that were usually forbidden for the Muslim community, such as the consumption of alcohol and pork. Moderate Muslims generally reject the dhimma system as inappropriate for the age of nation-states and democracies. There is a range of opinions among 20th-century and contemporary Islamic theologians about whether the notion of dhimma is appropriate for modern times, and, if so, what form it should take in an Islamic state. There are differences among the Islamic Madhhabs regarding which non-Muslims can pay jizya and have dhimmi status. The Hanafi and Maliki Madhabs allow non-Muslims in general to have dhimmi status. In contrast, the Shafi'i and Hanbali Madhabs only allow Christians, Jews and Zoroastrians to have dhimmi status, while maintaining all other non-Muslims must either convert to Islam or be fought. (en)
  • Gente del Libro o Gentes del Libro (en idioma árabe أهل الكتاب, Ahl al- Kitâb y también dhimmis) es el nombre con el que en el islam se designa a los creyentes de religiones abrahámicas o monoteístas que vive en un país islámico. El Diccionario en línea Merriam-Webster lo ha definido como "una persona que vive en una región invadida por la conquista musulmana a la que se le otorgó un estatus de protección y se le permitió conservar su fe original". De acuerdo con la ley islámica ortodoxa (Sharia), aquellos que están calificados para el estatus de Dhimmi dentro de la sociedad musulmana son los cristianos, judíos y zoroastras libres (es decir, no esclavos). A los seguidores de otras religiones considerados idólatras o politeístas, así como a los que no la tienen (ateos), se les exige que se conviertan al islam y si se niegan, serán obligados a convertirse (o enfrentar la ejecución en masa). Según el Corán y el hadiz, los dhimmis deben pagar el impuesto de yizia como señal de sumisión. Particularmente designa a los que, tras la conquista musulmana (desde el siglo VII) no se convirtieron y, como poblaciones protegidas, conservaron su culto y, hasta cierto punto, su forma de gobierno y sus propias leyes. Sin embargo, numerosas restricciones reforzaron el estatus de segunda clase de las comunidades dhimmi y las forzaron a entrar en guetos. Por ejemplo, deben distinguirse de sus vecinos musulmanes por su vestimenta. No se les permitió construir nuevas iglesias o sinagogas, sino solo reparar las antiguas. Un hombre musulmán puede casarse con una mujer dhimmis judía, cristiana o zoroastriana, que puede mantener su propia religión ya que los hijos serán musulmanes, pero una mujer musulmana no puede casarse con un hombre dhimmī a menos que se convierta al islam.​ A los dhimmis se les prohíbe convertir musulmanes bajo severas penas, mientras que se anima a los musulmanes a convertir a los dhimmīs al islam.​ El pacto de Omar, emitido por el Segundo Califa Islámico Umar, impuso una larga lista de condiciones humillantes a los dhimmis. Por ejemplo, los dhimmis tenían que moverse de sus asientos si un musulmán deseaba sentarse allí y se les prohibía manifestar su religión en público.​ El Pacto de Umar ganó estatus canónico en la jurisprudencia islámica. El concepto se sigue aplicando en la actualidad tanto a los cristianos o judíos que viven en un territorio musulmán (Dar al-Islam o Mundo islámico, 'Mundo de la Paz') como a los que viven en territorios no musulmanes (Dar al-Harb, o , que reciben el nombre de harbiyun). Tras la conquista, las poblaciones consideradas gentes del Libro fueron: los cristianos (en España los mozárabes, en Egipto los coptos, en distintas regiones de Próximo Oriente armenios, maronitas, etc.); los judíos, que vivían en sus propios barrios o juderías, los sabeos de Yemen, los mandeos en Irak y los zoroastrianos en Persia. A hindúes, budistas y jainistas se les extendió el estatus bajo el Imperio mogol de la India, aunque esto fue excepcional.​ Una parte (creciente con el tiempo) de los habitantes de los territorios del Imperio islámico se convirtieron al islam, para evitar pagar la yizia, jarach u ofrecer a sus hijos en el Devşirme, así como otras prácticas discriminatorias en contra de los llamados infieles. No solo ellos, sino también muchos de los que mantenían su religión tradicional procuraban arabizarse (incorporar la lengua y cultura árabes, y con el paso de las generaciones, identificarse como árabes). La conversión traía ventajas sociales y económicas, como era eludir el doble impuesto que debían pagar los no musulmanes: uno, por la cantidad de tierras poseídas; otro, dependiendo del número de habitantes. Los infieles no tenían derecho a poseer armas y su palabra podría valer hasta 1/4 de la de un musulmán. En cambio, los musulmanes estaban solo obligados al pago de una limosna legal o zakat (azaque). En Irán, por ejemplo, la Constitución reconoce a los judíos, cristianos y zoroastrianos ('sabeos') como "gente del libro" dotándolos de ciertos derechos como relativa libertad religiosa así como representación en el Parlamento,​ derechos que no tienen otras minorías religiosas como los bahais. Los mandeos en Irán están clasificados legalmente como cristianos y acceden a los derechos establecidos para esta comunidad aunque los mandeos mismos no se consideran cristianos. El teólogo islámico Asghar Ali argumenta que el Corán contiene muchos mandatos que ordenan a los musulmanes guardar respeto hacia todas las demás religiones, no destruir los templos de ninguna religión y convivir pacíficamente con todos los grupos religiosos, no solo cristianos y judíos, sino también paganos, y que el combate islámico hacia la idolatría se refería solo a la interpretación literal del término idólatra, es decir, el que adora a un ídolo, pero no hacia las religiones como el hinduismo o el budismo en donde los ídolos son solo vistos como el símbolo de una fuerza divina superior. Ejemplo de ello fue el gobierno de Mahoma en Medina donde el profeta en persona ordenó respetar las prácticas y creencias de judíos, cristianos y paganos permitiéndoles mantener sus prácticas y autogobiernos, así como la tolerancia hacia hindúes bajo ciertos gobiernos mogoles en India.​ El Corán también prohíbe insultar a otros dioses para así evitar que se insulte a Dios por ignorancia y como respuesta. (es)
  • Le mot dhimmi (en arabe : ذمّي) est un terme historique du droit musulman qui désigne les sujets non musulmans d'un État sous gouvernance musulmane. Ces sujets ont à la fois un statut discriminatoire et protecteur qui leur impose principalement de payer un impôt particulier appelé djizîa et une loyauté envers l'État musulman. En échange, l'État offrait essentiellement la protection de leur vie, leurs biens et la liberté de conserver leur propre religion. Les Dhimmī sont des non-musulmans vivant sous la protection d'un État islamique. Les Dhimmī étaient exonérés de certaines fonctions spécifiquement attribuées aux musulmans s'ils payaient la taxe de vote (jizya) mais étaient par ailleurs égaux en vertu des lois sur les biens, les contrats et les obligations. Les juifs et les chrétiens étaient tenus de payer la jizyah tandis que les païens, selon les différentes décisions des quatre Madhhabs, pouvaient être tenus d'accepter l'islam, de payer la jizya, d'être exilés ou d'être tués La tradition attribue la paternité du statut de dhimmi au deuxième calife Omar. Ce statut a codifié pendant des siècles la place des personnes de religion monothéiste principalement les minorités juives et chrétiennes à l'origine majoritaires dans les pays soumis aux autorités musulmanes. L'ensemble de règles ou le régime juridique auquel étaient soumis les dhimmis était appliqué avec plus ou moins de négligence ou de sévérité selon les périodes et les régimes. La distance était parfois considérable entre le discours rigoriste des théologiens, et l'attitude des juristes, plus laxistes et pragmatiques, qui l'ont souvent emporté dans la réalité. Des juifs et des chrétiens furent ainsi nommés vizirs (Premiers ministres), et gouvernèrent les musulmans, malgré leur statut de dhimmis. Le statut de dhimmi fut aboli en 1855 dans tous les pays gouvernés par l'Empire ottoman. (fr)
  • Is i gceist leis an téarma stairiúil Dhimmi ná géillsinigh neamh-Mhoslamacha san stát Ioslamach. Chiallaíonn an focal 'duine faoi chosaint.' De réir scoláirí, bhí a gcearta cosanta ar fad ag na dhimmis ina bpobail féin, ach mar géillsinigh san stát Ioslamach, bhí sriantachta áirithe orthu agus bhí sé éigeantach an cáin Jizya a íoc. Ní raibh cearta polaitiúil acu agus uaireanta bhí orthu an a chaitheadh. Chomh déanach le 2013, san Éigipt bhí an ag cur jizya ar 15,000 Coptaigh Chríostaithe sa sráidbhaile Dalga. (ga)
  • Secara istilah, dzimmi (bahasa Arab: ذمي‎, majemuk: أهل الذمة, ahlul dzimmah, "orang-orang dzimmah") adalah orang non-Muslim merdeka yang hidup dalam negara Islam yang, sebagai balasan karena membayar pajak perorangan, menerima perlindungan dan keamanan. Hukum mengenai dzimmi berlaku di sebuah negara yang menjalankan Syariah Islam. Kata dzimmi sendiri berarti "perlindungan". Status dzimmi mulai berlaku di daerah-daerah Islam dari Samudera Atlantik hingga India sejak zaman Muhammad pada abad ke-7 hingga zaman modern. Dari waktu ke waktu, banyak orang dzimmi yang masuk Islam. Kebanyakan dari mereka pindah agama secara sukarela, kecuali pada beberapa kasus pada abad ke-12, misalnya zaman kekuasaan Muwahidun di Afrika Utara dan Al-Andalus, serta pada masa kekuasaan Syiah di Persia. Menurut Qur'an Surat At Taubah ayat 29, orang-orang dzimmi diharuskan membayar pajak yang disebut jizyah, dan tidak boleh diperangi oleh orang Islam. Orang-orang dzimmi yang membayar jizyah diperbolehkan menjalankan ibadah agama mereka, menerima otonomi komunal, harus dilindungi oleh umat Islam jika ada serangan dari luar, dibebaskan dari wajib militer, dibebaskan dari membayar zakat serta pajak-pajak yang dikenakan pada umat Islam. (in)
  • Un dhimmi (in arabo: ذمي‎, collettivo: أهل الذمة, ahl al-dhimma, "Gente della dhimma", Lingua turca zimmi) era un suddito non-musulmano di uno Stato governato dalla shari'a, la legge islamica. Con dhimma si intende un "patto di protezione" contratto tra non musulmani e un'autorità di governo musulmana. Lo status di dhimmi era in origine riferito solo all'Ahl al-Kitab ("Gente del Libro"), cioè ebrei e cristiani, ma in seguito anche zoroastriani, mandei e infine agli indù, ai sikh e ai buddhisti. I dhimmi godevano di maggiori diritti rispetto ad altri soggetti non-musulmani, ma di minori diritti legali e sociali dei musulmani. Lo status di dhimmi venne applicato a milioni di persone vissute tra l'Oceano Atlantico e l'India dal VII secolo all'epoca moderna. Nel tempo, molti si convertirono all'Islam. Molte conversioni furono volontarie e motivate da diverse ragioni, ma le conversioni forzate giocarono un ruolo crescente soprattutto dal XII secolo sotto gli Almohadi nel Maghreb, in Persia e in Egitto, dove il Cristianesimo copto era ancora la religione numericamente dominante. Un'altra fonte della legislazione sui cristiani è il cosiddetto Patto di Omar. (it)
  • 딤미(아랍어: ذِمِّي ḏimmī[*]; 집합명사: أهْل الذِمَّة ahl al-ḏimmah[*] 딤미의 국민)는 이슬람법이 다스리는 국가에서 무슬림이 아닌 국민을 가리키는 말이다. 딤미라는 용어는 국민 개개인의 삶과 재산, 종교의 자유를 보장하는 국가의 의무에 관련한 것으로서, 단 국가에 대한 충성을 바탕으로 한 것이다. 따라서 딤미는 사회전반적으로 농노나 노예에 비해서는 지위상 월등히 우월하였으나, 무슬림보다는 낮은 수준의 권리를 행사하였다. 딤미에게는 지즈야라고 하는 세금이 부과되었는데, 그 대가로 딤미는 종교의 자유, 신변의 안전, 자치를 보장받았다. 원래 딤미의 지위를 누릴 수 있었던 사람들은 꾸란에 '책의 사람들'로 지칭된 유대인과 기독교인뿐이었으나 후에 시크교도, 조로아스터교, 힌두교 교인도 포함하게 됐다. 불교도도 이에 해당하는 국민이다. 딤미에 해당하는 국민은 법적·사회적 지위가 무슬림보다 상대적으로 낮지만 다른 이교도보다는 더 많은 권리를 누리게 된다. 7세기부터 근대에 이르기까지 대서양 연안을 거쳐 인도에 이르는 수백만 명의 사람들이 딤미에 해당됐을 것으로 추정되고 있다. 딤미인 사람이 이슬람교로 개종하는 것은 아주 쉬운 일이었으며, 특별한 문제가 없다면 속박으로부터 자유로워질 수 있었다. 이슬람 세계에서는 일방적으로 개종을 강요하거나 사람을 죽이는 일이 거의 없었으나 십자군 전쟁이 시작된 12세기 이후부터, 알안달루스와 무와히드 왕조에 이르러서는 '이슬람 아니면 노예'를 강요했다. (ko)
  • Dhimmi (Arabisch: ذمّي collectief: أهل الذمة ahl ul-dhimma, het volk van de dhimma; uitgesproken als zimmi of dimmi wat vertaald kan worden als 'beschermd') is de traditionele aanduiding voor bepaalde niet-moslims onder islamitisch bestuur, die onder voorwaarden de eigen religie mochten blijven aanhangen. In dit in vroegere eeuwen toegepaste gebruik verstond men onder dhimmi's aanvankelijk de zogeheten 'mensen van het Boek' (joden en christenen) maar later werden ook andere niet-moslims ertoe gerekend, zoals zoroastristen, samaritanen, mandaeërs en zelfs hindoes. Als laatste Europese staat schafte het Ottomaanse Rijk het dhimmi-systeem in 1908 in zijn geheel af, nadat reeds in 1856 met het Hatt-i Humayun een volledige gelijkberechtiging van niet-moslims in het vooruitzicht was gesteld. Daarmee was de juridische emancipatie van de Joden in Europa, maar niet in het Russische Keizerrijk, voltooid. (nl)
  • ズィンミー(アラビア語: ذمّي‎、Dhimmī)とは、イスラーム政権下における庇護民のこと。具体的には、ムスリム支配者の統治下に一定の保護を与えられたキリスト教徒やユダヤ教徒をはじめとする非ムスリムを指す。 (ja)
  • Zimmi, dhimmi (arab. ذمي, l. mn. أهل الذمة, ahl az-zimma) – arabska nazwa niemuzułmańskich mieszkańców krain pod panowaniem islamu. Nazwa pochodzi od zimma, czyli pakt. Zgodnie z Koranem poganie mieli wybór nawrócić się lub zginąć. Wyjątek zrobiono dla Ludów Księgi.Muzułmanie na podbitych przez siebie ziemiach tolerowali ich obecność. Nie odbierali miejsc kultu i zezwalali na religijne rytuały, ale pod specjalnymi warunkami – obowiązywał ich zakaz noszenia broni i dosiadania koni, musieli zakładać odróżniające ubiory oraz nie wolno im było nawracać muzułmanów. Nowe kościoły i synagogi musiały być niższe od meczetów.Wszyscy zimmi musieli także płacić specjalne podatki (charadż, dżizja). (pl)
  • Зимми́ или зи́ммии (араб. ذمي‎, собирательно أهل الذمة‎ ахль аз-зи́мма — букв. «люди договора») — собирательное название немусульманского населения (в основном тех, кто исповедовал христианство, иудаизм, зороастризм и проч.) на территории государств, созданных или завоёванных мусульманами, где правовая система основывалась на законах шариата (кроме законов о личном статусе (брак, развод)). (ru)
  • En dhimmi (arabiska: ذمّي) ibland även stavat zhimmi, är, enligt klassisk islamisk rättslig (shari'a) och politisk litteratur, en jude eller kristen som lever i en muslimsk stat och åtnjuter statens beskydd. Termen betyder bokstavligen "skyddad person" och kommer etymologiskt från dhimma, "att vara omhändertagen". De som teologiskt och historiskt har omfattats av denna särställning är anhängare av de abrahamitiska religionerna, vars religioner tolkats som uppenbarade, dvs. judar och kristna, de så kallade ”bokens folk”. I mogulriket kom hinduer att räknas som dhimmi. Innebörden i dhimmi-systemet är att kristna och judar i muslimska områden får erhålla rättigheter och beskydd av den muslimska överhögheten utan att betala det islamiska samfundet religiösa skatten, zakat. Att vara en dhimmi innebär att man inte har samma rättsliga status som en muslim, exempelvis behöver inte en dhimmi tjänstgöra i försvaret, men har rätt till liv, egendom och att utöva sin religion. Han måste framför allt betala en speciell skatt (jizya) och medan muslimer endast betalade en lägre jordskatt, , fick judar och kristna betala en högre skatt på egendom och mark, som kallades för . Det var alltså ekonomiskt lönsamt för muslimska riken att en viss andel av befolkningen inte övergick till islam. I takt med att omvändningen ökade förändrades därför skattesystemet och den religiösa åtskillnaden mellan olika jordskatter försvann. En annan viktig historisk skillnad är att olika lagstiftningar gällde för de abrahimitiska religionerna, där kristna och judar fick lyda sina egna lagar i interna angelägenheter, såsom arv och rättstvister. Ännu en skillnad är att en muslimsk man enligt sharia får gifta sig med upp till 4 kvinnor, som kan vara antingen muslimer, kristna eller judinnor, medan ett äktenskap mellan en muslimsk kvinna och en icke-muslimsk man är förbjudet. Andra restriktioner för dhimmi var t.ex. förbud mot att bära vapen eller att äga finare riddjur. Det fanns också restriktioner för klädedräkten och att icke-muslimer skulle bära något slags kännetecken. Judiska och kristna religiösa byggnader fick inte vara större och ståtligare än muslimska religiösa byggnader. Vissa av dessa restriktioner (till exempel jizya, förbud mot att gifta sig med muslimska kvinnor) har funnits överallt och konstant sedan den tidiga islams tid i alla länder vars lagar var baserade på sharia. Andra (särskilt förbud mott att bära vapen eller att äga finare riddjur, skyldigheten att bära vissa typer av kläder, byggrestriktioner) infördes och avskaffades av olika muslimiska härskare vid olika tidpunkter och i olika länder. Under 1800-talets andra hälft införde Osmanska riket en serie rättsreformer som gradvis stärkte de icke-muslimska invånarnas (ungefär 25% av rikets befolkning) rättsliga ställning i samhället och efter första världskriget avskaffade Turkiet alla de osmanska sharialagarna. I de flesta muslimska länder som blev självständiga under 1900-talet infördes inga sharialagar av denna typ, medan de däremot delvis återinfördes i Iran efter revolutionen 1979. (sv)
  • Um dhimmī (em árabe: ذمي, transl. ḏimmī, AFI: [ˈðɪmmiː], coletivamente أهل الذمة, ahl al-ḏimmah/dhimmah, "o povo da dhimma" ou "contrato") é um súdito não-muçulmano de um Estado governado de acordo com a xariá. A dhimma é um contrato teórico estabelecido com base numa doutrina islâmica amplamente difundida que concede direitos e responsabilidades limitadas aos seguidores do judaísmo, cristianismo ("Povos do Livro") e algumas outras religiões não-islâmicas. A dhimma permite a estes indivíduos o direito de residência (na ) em troca do pagamento de determinadas taxas. Os dhimmi têm menos direitos e responsabilidades legais e sociais que os muçulmanos, porém mais do que o resto dos não-muçulmanos. São dispensados ou excluídos de determinadas obrigações e responsabilidades atribuídas aos muçulmanos, porém noutros aspectos, como leis de propriedade e contratuais, são iguais aos muçulmanos. Sob a xariá, o status de dhimmi era concedido originalmente a judeus, cristãos e sabeus. Outras religiões vieram a ser "protegidas" posteriormente, como o zoroastrianismo, o mandeísmo, o hinduísmo e o budismo. Posteriormente, a maior escola de jurisprudência islâmica aplicou este termo a todos os não-muçulmanos que habitavam territórios islâmicos fora da área sagrada em torno de Meca, na Arábia Saudita. Como um exemplo das distinções entre muçulmanos, dhimmis e outros, a xariá permite o consumo de carne de porco e bebidas alcoólicas por não-muçulmanos que vivam em países islâmicos, embora eles não possam ser consumidos ou mesmo exibidos em público. O consumo de tais itens, no entanto, é expressamente proibido a todos os muçulmanos. Como outro exemplo, a interpretação da xariá aplicada na Arábia Saudita moderna estipula o pagamento de em casos de assassinatos. A quantia que deve ser paga para os familiares de uma vítima cristã ou judia é a metade da que deve ser paga por um muçulmano; já a de seguidores de quaisquer outras religiões é de apenas 1/16. Este ponto de vista, no entanto, é minoritário, e a maior escola de jurisprudência do islã, a escola hanafita, não faz distinções entre um dhimmi e um cidadão muçulmano. (pt)
  • Зіммі (араб. ذمي‎, тур. zimmi, буквально «люди договору») — збиральна назва немусульманського населення (в основному тих, хто сповідував християнство, юдаїзм, зороастризм тощо) на території держав, створених чи завойованих мусульманами, та які жили за законами шаріату (окрім законів про особистий статус (шлюб, розлучення) (uk)
  • 齐米(阿拉伯语:ذمي‎[ˈðɪmːiː],转写:Dhimmī ,被保护的),亦被译作迪米,伊斯蘭教稱“(被)保護民”的术语,是指在以沙里亚法规为基础的伊斯兰国家中信仰其他一神教的人(有經者)。多神教與無神論者不在被保護的範圍內。 这一词汇最早是指犹太教徒的,后来扩展到了基督徒、以及琐罗亚斯德教信仰者。齐米在生活上有限制:不能穿綠色衣服、不能騎馬、不能隨便建新宗教場地、宗教場地不能高於清真寺、交吉兹亞税、作证证词不一定被法官接受。不能主張先知所反對的教義或公開違逆真主的舉動。另若放棄有經者身分(如放棄一神論)或故犯伊斯兰国家規範,則不再受保護。照聖訓教導,此等保護只能是暫時的,世界末日之時齊米亦將接受伊斯蘭。 齐米起源于奥马尔确定的原则,即将被征服的非穆斯林人口划为齐米,使之成为依附于哈里发国家的直接生产者。这一制度与公元632年以来伊斯兰国家进入大规模扩张阶段,大量非穆斯林人口接受统治,且地权发生变化的现实相适应。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 9090 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 87152 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122008371 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2009-01-08 (xsd:date)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La dhimma —de l'àrab ذمة, ḏimma, ‘proteccio’, ‘garantia’, ‘immunitat’, ‘seguretat’— és un pacte de protecció o una capitulació entre «Gent del Llibre» (ahl al-kitab) i musulmans pel qual els primers se sotmeten als segons, que passen a anomenar-se dhimmís. En virtut d'aquest pacte, els dhimmís poden mantenir els seus usos i costums (amb algunes restriccions) i reben protecció i empara de les autoritats musulmanes en relació amb enemics externs. A canvi, s'obliguen a pagar un impost de capitació (jizya) i, si es posseeixen terres, una contribució per aquestes (kharaj), de valor variable. També patien algunes restriccions en els seus drets civils, com ara l'obligació de dur vestits distintius o la prohibició d'algunes manifestacions religioses públiques. (ca)
  • أهل الذمة هو مصطلح فقهي إسلامي يقصد به كلا من النصارى واليهود أهل الكتاب وأصحاب الديانات الأخرى الذين يعيشون تحت الحكم الإسلامي أو في البلاد ذات الأغلبية المسلمة. (ar)
  • Ζιμμήδες (οθωμ. zimmi, αραβ. ahl al-dhimma, κατά λέξη προστατευόμενοι) ονομάζονταν οι μη Μουσουλμάνοι υπήκοοι των ισλαμικών πολιτικών εξουσιών, οι οποίοι τελούσαν ανεμπόδιστα τα της θρησκείας τους και απολάμβαναν της κρατικής προστασίας ως προς τη ζωή και την περιουσία τους έναντι της αποδοχής της ισλαμικής κυριαρχίας. Σε ό,τι αφορά την πολιτική και κοινωνική ζωή είχαν λιγότερα δικαιώματα από ό,τι οι Μουσουλμάνοι. Οι ζιμμήδες υποχρεούντο να καταβάλουν (cizye ή haraç). Αρχικά το καθεστώς των ζιμμήδων περιλάμβανε τους Χριστιανούς και Εβραίους (ως "΄θρησκείες της Βίβλου"), στη συνέχεια όμως επεκτάθηκε και σε άλλες θρησκευτικές κοινότητες όπως οι Ζωροάστρες. (el)
  • Is i gceist leis an téarma stairiúil Dhimmi ná géillsinigh neamh-Mhoslamacha san stát Ioslamach. Chiallaíonn an focal 'duine faoi chosaint.' De réir scoláirí, bhí a gcearta cosanta ar fad ag na dhimmis ina bpobail féin, ach mar géillsinigh san stát Ioslamach, bhí sriantachta áirithe orthu agus bhí sé éigeantach an cáin Jizya a íoc. Ní raibh cearta polaitiúil acu agus uaireanta bhí orthu an a chaitheadh. Chomh déanach le 2013, san Éigipt bhí an ag cur jizya ar 15,000 Coptaigh Chríostaithe sa sráidbhaile Dalga. (ga)
  • ズィンミー(アラビア語: ذمّي‎、Dhimmī)とは、イスラーム政権下における庇護民のこと。具体的には、ムスリム支配者の統治下に一定の保護を与えられたキリスト教徒やユダヤ教徒をはじめとする非ムスリムを指す。 (ja)
  • Zimmi, dhimmi (arab. ذمي, l. mn. أهل الذمة, ahl az-zimma) – arabska nazwa niemuzułmańskich mieszkańców krain pod panowaniem islamu. Nazwa pochodzi od zimma, czyli pakt. Zgodnie z Koranem poganie mieli wybór nawrócić się lub zginąć. Wyjątek zrobiono dla Ludów Księgi.Muzułmanie na podbitych przez siebie ziemiach tolerowali ich obecność. Nie odbierali miejsc kultu i zezwalali na religijne rytuały, ale pod specjalnymi warunkami – obowiązywał ich zakaz noszenia broni i dosiadania koni, musieli zakładać odróżniające ubiory oraz nie wolno im było nawracać muzułmanów. Nowe kościoły i synagogi musiały być niższe od meczetów.Wszyscy zimmi musieli także płacić specjalne podatki (charadż, dżizja). (pl)
  • Зимми́ или зи́ммии (араб. ذمي‎, собирательно أهل الذمة‎ ахль аз-зи́мма — букв. «люди договора») — собирательное название немусульманского населения (в основном тех, кто исповедовал христианство, иудаизм, зороастризм и проч.) на территории государств, созданных или завоёванных мусульманами, где правовая система основывалась на законах шариата (кроме законов о личном статусе (брак, развод)). (ru)
  • Зіммі (араб. ذمي‎, тур. zimmi, буквально «люди договору») — збиральна назва немусульманського населення (в основному тих, хто сповідував християнство, юдаїзм, зороастризм тощо) на території держав, створених чи завойованих мусульманами, та які жили за законами шаріату (окрім законів про особистий статус (шлюб, розлучення) (uk)
  • 齐米(阿拉伯语:ذمي‎[ˈðɪmːiː],转写:Dhimmī ,被保护的),亦被译作迪米,伊斯蘭教稱“(被)保護民”的术语,是指在以沙里亚法规为基础的伊斯兰国家中信仰其他一神教的人(有經者)。多神教與無神論者不在被保護的範圍內。 这一词汇最早是指犹太教徒的,后来扩展到了基督徒、以及琐罗亚斯德教信仰者。齐米在生活上有限制:不能穿綠色衣服、不能騎馬、不能隨便建新宗教場地、宗教場地不能高於清真寺、交吉兹亞税、作证证词不一定被法官接受。不能主張先知所反對的教義或公開違逆真主的舉動。另若放棄有經者身分(如放棄一神論)或故犯伊斯兰国家規範,則不再受保護。照聖訓教導,此等保護只能是暫時的,世界末日之時齊米亦將接受伊斯蘭。 齐米起源于奥马尔确定的原则,即将被征服的非穆斯林人口划为齐米,使之成为依附于哈里发国家的直接生产者。这一制度与公元632年以来伊斯兰国家进入大规模扩张阶段,大量非穆斯林人口接受统治,且地权发生变化的现实相适应。 (zh)
  • Dhimmi je spíše historický islámský pojem pro věřící nemuslimy (tradičně zejména "lid knihy", tedy křesťany a židy) žijících v převážně muslimských zemích. Dle tradičního práva jsou dhimmi občané „svobodní“ s omezenými pravomocemi (viz Umaruv Pakt). V minulosti byla těmto lidem, kteří chtějí žít dobrovolně ve většině islámských zemích uložena například povinná částka státu tzv.: "džizja" (kdo na tento poplatek však neměl a byl chudý, čerpal ze státních výhod a podpory sousedních spoluobčanů; kdo zaplatit odmítl, byl bez lítosti popraven), nemožností stavění nových modliteben (kostelů, synagog) (ty původní však na území zůstaly a do praktiktování náboženství stát nemluvil, ovšem veřejné modlitby byly zakázané, stejně jako jakékoli hlasité modlení), systém devširme, atd. (cs)
  • Dhimma (arabisch ذمة dhimma, DMG ḏimma „Schutz(-vertrag)“, „Obhut“, „Garantie“, „Zahlungsverpflichtung“) ist eine Institution des islamischen Rechts, die den juristischen Status nichtmuslimischer „Schutzbefohlener“ ahl adh-dhimma, dhimmī / أهل الذمة ، ذمي / ahl aḏ-ḏimma, ḏimmī unter islamischer Herrschaft festlegt. Die Definition der „Dhimma“ und der juristische Umgang mit Schutzbefohlenen sind im islamischen Kriegs- und Fremdenrecht im zweiten muslimischen Jahrhundert (8. Jahrhundert n. Chr.) entstanden und in dem daraus entwickelten Zweig der Rechtsliteratur Ahkam ahl adh-dhimma / أحكام أهل الذمة / aḥkām ahl aḏ-ḏimma /‚Rechtsbestimmungen für Schutzbefohlene‘ erörtert. (de)
  • Dhimmi (arabe ذمّي ḏimmī ) estas la nomo per kiu estis konataj en la islama mondo la judoj kaj kristanoj kiuj loĝis en islamaj ŝtatoj, kaj kies loĝado estis tolerata, laŭ la leĝoj de la ŝario (muzulmana leĝo), kontraŭ la pago de specifaj impostoj kaj la akceptado de malsupera socia klaso. La dhimma aŭ protektado nuntempe ne ekzistas en la modernaj islamaj ŝtatoj, kvankam en kelkaj el ili la anoj de religiaj malplimultoj daŭre denuncas ke ili troviĝas en malsupera socia klaso. (eo)
  • Dhimmī (Arabic: ذمي ḏimmī, IPA: [ˈðimmiː], collectively أهل الذمة ʾahl aḏ-ḏimmah/dhimmah "the people of the covenant") or muʿāhid (معاهد) is a historical term for non-Muslims living in an Islamic state with legal protection. The word literally means "protected person", referring to the state's obligation under sharia to protect the individual's life, property, as well as freedom of religion, in exchange for loyalty to the state and payment of the jizya tax, in contrast to the zakat, or obligatory alms, paid by the Muslim subjects. Dhimmi were exempt from certain duties assigned specifically to Muslims if they paid the poll tax (jizya) but were otherwise equal under the laws of property, contract, and obligation. (en)
  • Gente del Libro o Gentes del Libro (en idioma árabe أهل الكتاب, Ahl al- Kitâb y también dhimmis) es el nombre con el que en el islam se designa a los creyentes de religiones abrahámicas o monoteístas que vive en un país islámico. El Diccionario en línea Merriam-Webster lo ha definido como "una persona que vive en una región invadida por la conquista musulmana a la que se le otorgó un estatus de protección y se le permitió conservar su fe original". De acuerdo con la ley islámica ortodoxa (Sharia), aquellos que están calificados para el estatus de Dhimmi dentro de la sociedad musulmana son los cristianos, judíos y zoroastras libres (es decir, no esclavos). A los seguidores de otras religiones considerados idólatras o politeístas, así como a los que no la tienen (ateos), se les exige que se (es)
  • Secara istilah, dzimmi (bahasa Arab: ذمي‎, majemuk: أهل الذمة, ahlul dzimmah, "orang-orang dzimmah") adalah orang non-Muslim merdeka yang hidup dalam negara Islam yang, sebagai balasan karena membayar pajak perorangan, menerima perlindungan dan keamanan. Hukum mengenai dzimmi berlaku di sebuah negara yang menjalankan Syariah Islam. Kata dzimmi sendiri berarti "perlindungan". Status dzimmi mulai berlaku di daerah-daerah Islam dari Samudera Atlantik hingga India sejak zaman Muhammad pada abad ke-7 hingga zaman modern. Dari waktu ke waktu, banyak orang dzimmi yang masuk Islam. Kebanyakan dari mereka pindah agama secara sukarela, kecuali pada beberapa kasus pada abad ke-12, misalnya zaman kekuasaan Muwahidun di Afrika Utara dan Al-Andalus, serta pada masa kekuasaan Syiah di Persia. (in)
  • Le mot dhimmi (en arabe : ذمّي) est un terme historique du droit musulman qui désigne les sujets non musulmans d'un État sous gouvernance musulmane. Ces sujets ont à la fois un statut discriminatoire et protecteur qui leur impose principalement de payer un impôt particulier appelé djizîa et une loyauté envers l'État musulman. En échange, l'État offrait essentiellement la protection de leur vie, leurs biens et la liberté de conserver leur propre religion. Les Dhimmī sont des non-musulmans vivant sous la protection d'un État islamique. Les Dhimmī étaient exonérés de certaines fonctions spécifiquement attribuées aux musulmans s'ils payaient la taxe de vote (jizya) mais étaient par ailleurs égaux en vertu des lois sur les biens, les contrats et les obligations. Les juifs et les chrétiens étaie (fr)
  • 딤미(아랍어: ذِمِّي ḏimmī[*]; 집합명사: أهْل الذِمَّة ahl al-ḏimmah[*] 딤미의 국민)는 이슬람법이 다스리는 국가에서 무슬림이 아닌 국민을 가리키는 말이다. 딤미라는 용어는 국민 개개인의 삶과 재산, 종교의 자유를 보장하는 국가의 의무에 관련한 것으로서, 단 국가에 대한 충성을 바탕으로 한 것이다. 따라서 딤미는 사회전반적으로 농노나 노예에 비해서는 지위상 월등히 우월하였으나, 무슬림보다는 낮은 수준의 권리를 행사하였다. 딤미에게는 지즈야라고 하는 세금이 부과되었는데, 그 대가로 딤미는 종교의 자유, 신변의 안전, 자치를 보장받았다. (ko)
  • Un dhimmi (in arabo: ذمي‎, collettivo: أهل الذمة, ahl al-dhimma, "Gente della dhimma", Lingua turca zimmi) era un suddito non-musulmano di uno Stato governato dalla shari'a, la legge islamica. Con dhimma si intende un "patto di protezione" contratto tra non musulmani e un'autorità di governo musulmana. Lo status di dhimmi era in origine riferito solo all'Ahl al-Kitab ("Gente del Libro"), cioè ebrei e cristiani, ma in seguito anche zoroastriani, mandei e infine agli indù, ai sikh e ai buddhisti. I dhimmi godevano di maggiori diritti rispetto ad altri soggetti non-musulmani, ma di minori diritti legali e sociali dei musulmani. (it)
  • Dhimmi (Arabisch: ذمّي collectief: أهل الذمة ahl ul-dhimma, het volk van de dhimma; uitgesproken als zimmi of dimmi wat vertaald kan worden als 'beschermd') is de traditionele aanduiding voor bepaalde niet-moslims onder islamitisch bestuur, die onder voorwaarden de eigen religie mochten blijven aanhangen. In dit in vroegere eeuwen toegepaste gebruik verstond men onder dhimmi's aanvankelijk de zogeheten 'mensen van het Boek' (joden en christenen) maar later werden ook andere niet-moslims ertoe gerekend, zoals zoroastristen, samaritanen, mandaeërs en zelfs hindoes. (nl)
  • Um dhimmī (em árabe: ذمي, transl. ḏimmī, AFI: [ˈðɪmmiː], coletivamente أهل الذمة, ahl al-ḏimmah/dhimmah, "o povo da dhimma" ou "contrato") é um súdito não-muçulmano de um Estado governado de acordo com a xariá. A dhimma é um contrato teórico estabelecido com base numa doutrina islâmica amplamente difundida que concede direitos e responsabilidades limitadas aos seguidores do judaísmo, cristianismo ("Povos do Livro") e algumas outras religiões não-islâmicas. A dhimma permite a estes indivíduos o direito de residência (na ) em troca do pagamento de determinadas taxas. Os dhimmi têm menos direitos e responsabilidades legais e sociais que os muçulmanos, porém mais do que o resto dos não-muçulmanos. São dispensados ou excluídos de determinadas obrigações e responsabilidades atribuídas aos muçulm (pt)
  • En dhimmi (arabiska: ذمّي) ibland även stavat zhimmi, är, enligt klassisk islamisk rättslig (shari'a) och politisk litteratur, en jude eller kristen som lever i en muslimsk stat och åtnjuter statens beskydd. Termen betyder bokstavligen "skyddad person" och kommer etymologiskt från dhimma, "att vara omhändertagen". De som teologiskt och historiskt har omfattats av denna särställning är anhängare av de abrahamitiska religionerna, vars religioner tolkats som uppenbarade, dvs. judar och kristna, de så kallade ”bokens folk”. I mogulriket kom hinduer att räknas som dhimmi. (sv)
rdfs:label
  • أهل الذمة (ar)
  • Dhimma (ca)
  • Dhimmi (cs)
  • Dhimma (de)
  • Ζιμμήδες (el)
  • Dhimmi (eo)
  • Dhimmi (es)
  • Dhimmi (en)
  • Dhimmi (ga)
  • Dhimmi (fr)
  • Dzimmi (in)
  • Dhimmi (it)
  • 딤미 (ko)
  • ズィンミー (ja)
  • Dhimmi (nl)
  • Zimmi (pl)
  • Dhimmi (pt)
  • Dhimmi (sv)
  • Зимми (ru)
  • 齐米 (zh)
  • Зіммі (іслам) (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License