About: Nestorianism

An Entity of Type: military unit, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Nestorianism is a term used in Christian theology and Church history to refer to several mutually related but doctrinarily distinct sets of teachings. The first meaning of the term is related to the original teachings of Christian theologian Nestorius (d. c. 450), who promoted specific doctrines in the fields of Christology and Mariology. The second meaning of the term is much wider, and relates to a set of later theological teachings, that were traditionally labeled as Nestorian, but differ from the teachings of Nestorius in origin, scope and terminology. The Oxford English Dictionary defines Nestorianism as "The doctrine of Nestorius, patriarch of Constantinople (appointed in 428), by which Christ is asserted to have had distinct human and divine persons."

Property Value
dbo:abstract
  • يُنسب إلى «نسطوريوس» المعتقد الديني النصراني الرافض لعقيدة مجمع أفسس المعقود سنة 431م. يُعرّف أنصار كيرلس الأول -بابا الإسكندرية وخصم نسطوريوس- النسطورية بأنها العقيدة التي تؤمن بأن يسوع المسيح مكون من جوهرين يعبر عنهما بالطبيعتين وهما: جوهر إلهي وهو الكلمة، وجوهر إنساني أو بشري وهو يسوع، وبحسب النسطورية لا يوجد اتحاد بين الطبيعتين البشرية والإلهية في شخص يسوع المسيح، بل هناك مجرد صلةٍ بين الإنسان والألوهية، وبناءً عليه لا يجوز إطلاق لقب «والدة الإله» على السيدة مريم العذراء استناداً للنسطورية، فهي لم تلد إلهاً بل إنساناً فقط حلّت عليه «كلمة الله» أثناء العماد وفارقته عند الصلب، وبذلك يكون هذا المذهب مخالفاً للنصرانية التقليدية القائلة بوجود أقنوم الكلمة المتجسد الواحد ذي الطبيعتين الإلهية والبشرية. سُمّيت هذه العقيدة باسم نسطور بطريرك القسطنطينية الذي فضّل استعمال عبارة (والدة المسيح) بدلاً من الثيوطوقس (والدة الله) في وصف مريم العذراء. أدى موقف نسطور هذا إلى نشوب خلاف عقائدي بينه وبين كيرلس بطريرك الإسكندرية وصل في نهاية الأمر إلى حرمانه ومنع تعاليم مدرسة الرها المقربة منه. غير أن نسطور نفى في كتابه بازار هيراقليدس الذي كتبه في منفاه بمصر أن يكون قد دعا إلى فصل الطبيعتين. يرى معظم لاهوتيي القرن العشرين أن نسطور نفسه لم يكن نسطورياً بحسب التعريف التقليدي للمصطلح. أدى إغلاق مدرسة الرها إلى نزوح معلميها وطلابها الذين تعاطفوا مع نسطور إلى مدرسة نصيبين الواقعة ضمن الإمبراطورية الساسانية وأحد معاقل كنيسة المشرق الرئيسية. ونتيجةً لتأثيرهم لم تعترف كنيسة المشرق بمجمع إفسس ما أدى إلى وصفها بالنسطورية. يتفق اللاهوتيون في أن وصف كنيسة المشرق بالنسطورية غير دقيق من الناحيتين العقائدية والتاريخية. كذلك نُعت أتباع مجمع خلقيدونية الذي حاول حل الخلاف النسطوري ب«النساطرة» من قبل الأرثوذكس المشارقة وخاصةً في الفترة التي سبقت وصول جستينيان الأول لسدة الحكم في الإمبراطورية البيزنطية. أدى دعم كنيسة المشرق لنسطور ورفضها لقرارات مجمع إفسس في سينودس بيث لافط سنة 484 إلى وصفها ب«الكنيسة النسطورية»، حيث يعتبر نسطور أحد قديسيها كما سميت إحدى كنيسة المشرق باسمه. تباين رأي أتباع الكنيسة بين مدافعٍ عن نسطور لكونه مدافعاً عن «العقيدة الأرثوذكسية»، وبين من رأى أنه ليس من آباء كنيسة المشرق وبالتالي فإن أفكاره بغض النظر عن كونها زندقةً أو لا ليست بذات أهميةٍ بالنسبة إلى هذه الكنيسة. وقد أدت هذه المعتقدات لدى النساطرة إلى نبذهم ومعاداتهم من قبل متّبعي كيرلس الأول الإسكندري، ولذلك فإنهم حُرموا من قبل مجمع إفسوس (431م) ومجمع خلقيدونية سنة 451م، وعلى الرغم من معاداتهم ونبذهم استمر نسطوريوس في نشر معتقداته التي لاقت قبولاً واسعاً في موطنه أنطاكية حتى انتشرت إلى الشرق في بلاد فارس وبلاد ما بين النهرين وامتد التأثير ليشمل الجزيرة العربية. توسع الخلاف بينهم وبين أتباع كيرلس الأول أيضاً ليشمل الطقوس الدينية، فقد أولى النساطرة العبادة والطقوس الدينية أهميةً كبيرةً، وقد تطورت طقوسهم الدينية منذ السنوات الأولى لانفصالهم عن الكنيسة الأم حيث يلتقون للصلاة في الصباح الباكر وفي المساء. تحاشى النساطرة في عقيدتهم، واعتبروا فكرة انبثاق الروح القدس من الآب-الابن غير صحيحةٍ، ومع تقديسهم للسيدة مريم العذراء والصليب إلا أنهم لا يتفقون على تلقيب السيدة العذراء بوالدة الإله، ويمتنعون عن إقامة الصليب في كنائسهم. ونظراً للصعاب التي لاقتهم في نشر وممارسة دينها في موطنها في الشام فقد اضطروا للهجرة لبلاد فارس والتي كانت في ذلك الوقت في صراع بين الإمبراطورية البيزنطية، وهكذا أصبحت بلاد فارس ملجأهم، حيث استفادوا من لجوئهم فأقاموا عدد من الكنائس واستطاعوا أن يحملوا البعض من عرب الحيرة على اعتناق ديانتهم، فأثار نجاحهم النسبي في إثارة المخاوف لدى الفرس، فقد شعروا بأنهم لا يجب أن يسمحوا لهذه الحركة الدينية بأن تنتشر بين اتباعهم. وفي عهد سابور الثاني تعرضت النسطورية للإضطهاد سنة 379م، حيث اضطرت للهجرة مرة أخرى إلى شبه الجزيرة العربية عن طريق الخليج العربي فاستقروا في البداية في عمان ومن قبم بدأوا بالانتشار حول الأحساء على السواحل الشرقية لشبه الجزيرة. ولم يتعرض أحد من سكان الجزيرة العربية على هجرتهم ومع مرور الوقت اعتنق عدد قليل من سكان المنطقة. وكان الساحل الشرقي للجزيرة العربية ملجأ ممتاز لهم لعدم وجود حركة مناوئة لهم. وقد ازدهرت النسطورية في شرق الجزيرة العربية، واستطاعت الوصول عبر الطرق التجارية التقليدية بإتجاه الشمال الغربي حتى المدينة، دون أن يكون لها تأثير يذكر . (ar)
  • El nestorianisme és una doctrina cristològica iniciada al segle v per Nestori, patriarca de Constantinoble. Predicava que Maria no era la Mare de Déu, sinó només la mare de Jesús, una persona que va allotjar el Fill diví però que no s'hi havia de confondre (això s'anomena la doctrina de les dues persones). El nestorianisme va tenir seguidors que van fundar la seva pròpia església i que són importants sobretot per les traduccions dels textos grecs antics. Segons els moderns historiadors, el cisma no fou tant religiós com polític, i va afectar al clergat oriental més sotmès a la influència dels perses. Aquest corrent fou declarat com a heretge pel Concili d'Efes el 431. (ca)
  • Nestoriánství či nestorianismus je christologická nauka pojmenovaná po Nestoriovi, který byl odsouzen roku 431 na Efezském koncilu. (cs)
  • Ο όρος Νεστοριανισμός περιγράφει το δόγμα σύμφωνα με το οποίο ο Ιησούς Χριστός υπήρξε ως δύο πρόσωπα, ο άνθρωπος Ιησούς και ο θεϊκός Γιος του Θεού ή Λόγος, και όχι ως ενιαίο πρόσωπο. Αυτό το δόγμα έχει ταυτιστεί με τον Πατριάρχη Κωνσταντινούπολης Νεστόριο (περ. 386–περ. 451), ο οποίος υπήρξε μαθητής του Θεόδωρου Μοψουεστίας. Αυτή η θεολογική θέση αναφορικά με τον Χριστό καταδικάστηκε στη Σύνοδο της Εφέσου το 431 και η σφοδρή αντιπαράθεση σχετικά με το ζήτημα αυτό οδήγησε στο Νεστοριανικό σχίσμα, κατά το οποίο διασπάστηκε η Ασσυριακή Εκκλησία της Ανατολής από τη Βυζαντινή Εκκλησία. Όμως, ούτε η Σύνοδος της Εφέσου δεν διευθέτησε το ζήτημα καθώς σύντομα υπήρξε και πάλι διάσπαση όσον αφορά το αν ο Χριστός είχε μία ή δύο φύσεις, γεγονός που οδήγησε στο . Η Ασσυριακή Εκκλησία της Ανατολής αρνήθηκε να διακόψει την υποστήριξή της προς τον Νεστόριο και να τον αποκηρύξει ως αιρετικό, και συνεχίζει να αποκαλείται «Νεστοριανή» στη Δύση ώστε να διακρίνεται από τις υπόλοιπες Ανατολικές εκκλησίες. (el)
  • Nestorianismo (antikve-greke Νεστοριανισμός, latine Nestorianismus, arabe نُسْطُورِيّة, Nusṭūrijja) estis la ĉefa formo de kristanismo en Azio oriente de la Eŭfrato dum la jaroj 500–1500. Ĝi estas la kristanismo konita de Mohameto kaj la unua kristanismo kiu alvenis al Ĉinio (7-a jarcento). Nestorianismo floris de la 5-a jarcento ĝis la 10-a jarcento, precipe en Mezopotamio kaj Persio. Hodiaŭ estas 170 mil nestorianoj, precipe en Irano, Irako kaj Sirio. (eo)
  • Nestorianismus ist die christologische Lehre, dass die göttliche und die menschliche Natur in der Person Jesus Christus geteilt und unvermischt seien, und damit eine Form der Zweinaturenlehre. Sie ist nach Nestorius benannt, der von 428 bis 431 Patriarch von Konstantinopel war und sie maßgeblich vertreten hat. Insbesondere Kyrill von Alexandria hat sie heftig kritisiert, und auf dem Konzil von Ephesos 431 und dem Zweiten Konzil von Konstantinopel 553 wurde die Lehre als Häresie verurteilt. Nur die Assyrische Kirche des Ostens vertrat daraufhin noch die nestorianische Lehre, weshalb sie auch als Nestorianische Kirche bekannt ist. Eine der zuletzt durch Verfolgung aufgelöste Gruppe von Gläubigen sind die Bergnestorianer, die bis zu ihrem Exodus 1915 im Gebirge der heutigen türkischen Provinz Hakkari siedelten. Als Reaktion auf den Nestorianismus entstand der gegensätzlich ausgerichtete Monophysitismus (auch Miaphysitismus), nach dem Jesus vollkommen göttlich sei und nur eine göttliche Natur habe. Dieser wurde auf dem Konzil von Chalcedon 451 verworfen und eine andere Zweinaturenlehre angenommen, nach der göttliche und menschliche Natur Christi unvermischt und ungewandelt, ungetrennt und ungesondert, also nicht geteilt wie im Nestorianismus, nebeneinander stehen. Maria wird im Nestorianismus nur als „Christusgebärerin“, aber nicht als Gottesgebärerin verehrt. (de)
  • Nestorianismoa Nestorioren (V. mendea) doktrina da, Kristoren giza izaera nabarmentzen zuena. Haren arabera, Mariak, gizaki zenez, gizakia besterik ezin sortu zuen, ez jainkoa. Nestorianismoa Ekialdeko eta Mendebaldeko apezpikuen arteko politikazko eta erlijiozko desadostasun handien iturri gertatu zen. Heretikotzat hartu zuen Efesoko kontzilioaren erabakia gorabehera (431), nestoriar elizak sartaldeko Turkian eta Persian zabaldu ziren. Omeiatar Kaliferrian guztiz zabaldu zen, eta Txinaraino eta Siberiaraino iritsi zen; XIV. mendean turkiarrek ia erabat desagerrarazi zuten, eta Mesopotamian eta bereziki Kurdistanen baino ez zuen iraun. Gaur egun, nestoriar komunitate zenbait daude Iraken, Sirian eta Iranen. (eu)
  • Le nestorianisme est une doctrine christologique affirmant que deux hypostases, l'une divine, l'autre humaine, coexistent en Jésus-Christ. Cette thèse tire son nom d'un de ses défenseurs, Nestorius (né vers 381 — mort en 451), patriarche de Constantinople (428-431). Son enseignement est déclaré hérétique et condamné par le concile d'Éphèse (430-431). Les Nestoriens rejettent les formulations dogmatiques issues de ce concile et des suivants. Le nestorianisme, à partir de l'Église d'Orient, est une des formes historiquement les plus influentes du christianisme dans le monde durant toute la fin de l'Antiquité et au Moyen Âge, jusqu'en Inde, en Chine et en Mongolie. Le dominicain André de Longjumeau qui a visité l'empereur de Chine en Mongolie en 1249, a rapporté la présence de chrétiens nestoriens dans la haute administration et jusqu'aux abords du trône. Des Églises liées à ce courant du christianisme oriental perdurent à l'est de l'Anatolie et au nord de la Mésopotamie (Turquie et Irak). (fr)
  • El nestorianismo o difisismo (del griego δύς, dys, 'dos', y φύσις, physis, 'naturaleza') es una doctrina religiosa dentro del cristianismo que considera a Cristo radicalmente separado en dos naturalezas, una humana y una divina, completas ambas de modo tal que conforman dos entes independientes, dos personas unidas en Cristo, que es Dios y hombre al mismo tiempo, pero formado de dos personas (prosopōn) distintas. (es)
  • Nestorianism is a term used in Christian theology and Church history to refer to several mutually related but doctrinarily distinct sets of teachings. The first meaning of the term is related to the original teachings of Christian theologian Nestorius (d. c. 450), who promoted specific doctrines in the fields of Christology and Mariology. The second meaning of the term is much wider, and relates to a set of later theological teachings, that were traditionally labeled as Nestorian, but differ from the teachings of Nestorius in origin, scope and terminology. The Oxford English Dictionary defines Nestorianism as "The doctrine of Nestorius, patriarch of Constantinople (appointed in 428), by which Christ is asserted to have had distinct human and divine persons." Original Nestorianism is attested primarily by works of Nestorius, and also by other theological and historical sources that are related to his teachings in the fields of Mariology and Christology. His theology was influenced by teachings of Theodore of Mopsuestia (d. 428), the most prominent theologian of the Antiochian School. Nestorian Mariology rejects the title Theotokos ("God-bearer") for Mary, thus emphasizing distinction between divine and human aspects of the Incarnation. Nestorian Christology promotes the concept of a prosopic union of two natures (divine and human) in Jesus Christ, thus trying to avoid and replace the concept of a hypostatic union. This Christological position is defined as radical dyophysitism, and differs from orthodox dyophysitism, that was reaffirmed at the Council of Chalcedon (451). Such teachings brought Nestorius into conflict with other prominent church leaders, most notably Cyril of Alexandria, who issued 12 anathemas against him (430). Nestorius and his teachings were eventually condemned as heretical at the Council of Ephesus in 431, and again at the Council of Chalcedon in 451. His teachings were considered as heretical not only in Chalcedonian Christianity, but even more in Oriental Orthodoxy. After the condemnation, some supporters of Nestorius, who were followers of the Antiochian School and the School of Edessa, relocated to the Sasanian Empire, where they were affiliated with the local Christian community, known as the Church of the East. During the period from 484 to 612, gradual development led to the creation of specific doctrinal views within the Church of the East. Evolution of those views was finalized by prominent East Syriac theologian Babai the Great (d. 628) who was using the specific Syriac term qnoma (ܩܢܘܡܐ) as a designation for dual (divine and human) substances within one prosopon (person or hypostasis) of Christ. Such views were officially adopted by the Church of the East at a council held in 612. Opponents of such views labeled them as "Nestorian" thus creating the practice of misnaming the Church of the East as Nestorian. For a long time, such labeling seemed appropriate, since Nestorius is officially venerated as a saint in the Church of the East. In modern religious studies, this label has been criticized as improper and misleading. As a consequence, the use of Nestorian label in scholarly literature, and also in the field of inter-denominational relations, is gradually being reduced to its primary meaning, focused on the original teachings of Nestorius. (en)
  • Nestorianisme adalah doktrin (ajaran) yang mengajarkan bahwa Yesus eksis sebagai dua pribadi, yakni sebagai manusia Yesus dan sebagai Putera Allah, atau Logos, bukannya sebagai satu pribadi yang manunggal. Doktrin ini dikaitkan dengan Nestorius (c. 386–c. 451), Patriark Konstantinopel. Pandangan mengenai Kristus ini dikutuk dalam Konsili Efesus tahun 431, dan konflik mengenai pandangan ini mengakibatkan , yang memisahkan Gereja Timur Asiria dari Gereja Byzantium. Gereja Timur Asiria menolak untuk menarik dukungan bagi Nestorius dan menolak untuk menyebutnya seorang bidaah, sehingga Gereja ini selanjutnya disebut "Gereja Nestorian" oleh Gereja Barat, untuk membedakannya dari Gereja-Gereja Timur kuno lainnya. Meskipun demikian, Gereja Timur Asiria sesungguhnya tidak menganggap doktrin Gerejanya adalah Nestorian, akan tetapi mengajarkan pandangan dari , bahwa Kristus memiliki dua qnome (esensi) yang tidak membaur dan manunggal abadi dalam satu parsopa (personalitas). Menurut beberapa interpretasi, asal mula keyakinan ini sebagian besar bersifat historis dan linguistik: sebagai contoh, Bahasa Yunani memiliki dua kata untuk 'pribadi', yang tidak diterjemahkan dengan tepat ke dalam Bahasa Syria, dan makna dari istilah-istilah tersebut bahkan tidak ditetapkan pada masa hidup Nestorius. Nestorianisme muncul dalam Gereja pada abad ke-5 karena adanya upaya untuk secara rasional menjelaskan dan memahami inkarnasi dari Logos Illahi, Pribadi Kedua dari Trinitas Maha Kudus, sebagai manusia Yesus Kristus. Nestorianisme mengajarkan bahwa esensi kemanusiaan dan esensi keillahian Kristus itu terpisah dan oleh karena itu ada dua pribadi, yakni pribadi manusia Yesus Kristus, dan pribadi logos yang illahi, yang berdiam dalam manusia Yesus Kristus itu. Sebagai konsekuensinya, kaum Nestorian menolak adanya istilah-istilah seperti "Allah menderita " atau "Allah telah disalibkan", karena kemanusiaan Yesus Kristus yang menderita itu terpisah dari keillahiannya. Demikian pula mereka menolak istilah Theotokos (Yang Melahirkan Allah/Bunda Allah) sebagai gelar Maria, sebaliknya mereka mengajukan gelar (Yang Melahirkan Kristus/Bunda Kristus), karena dalam pandangan mereka Maria hanya melahirkan pribadi manusia Yesus, bukan pribadi illahinya. (in)
  • Con il termine nestorianesimo (o difisismo) si intende la dottrina cristologica attribuita al vescovo di Costantinopoli Nestorio (381-451) e alla Chiesa cristiana afferente alla sua figura religiosa, la Chiesa nestoriana. (it)
  • ( 경교는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 경교 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 네스토리우스파(Nestorianism) 또는 경교(景敎)는 콘스탄티노폴리스 총대주교 네스토리우스(?년 ∼ 451?년)를 시조로 하는 기독교의 일파를 말한다. 아시리아 동방교회로 소급된다. (ko)
  • ネストリウス派(英語: Nestorianism, ギリシア語: Νεστοριανισμός)、または東シリア教会は、古代キリスト教の教派の1つ。コンスタンティノポリス総主教ネストリオスにより説かれたキリスト教の一派で、東方教会(東方諸教会)に含まれる。431年のエフェソス公会議において異端認定され、排斥された。これにより、ネストリウス派はサーサーン朝ペルシア帝国へ亡命し、7世紀ごろには中央アジア・モンゴル・中国へと伝わった。唐代の中国においては景教と呼ばれる。のちにはイラクを拠点とする一派アッシリア東方教会などが継承した。 その教義においては、三位一体説およびイエス・キリストの両性説は認めるものの、キリストの位格は1つではなく、神格と人格との2つの位格に分離されるとし、さらに、イエスの神性は受肉によって人性に統合されたと考える。このため、人性においてイエスを生んだマリアを「神の母」(テオトコス Θεοτοκος)と呼ぶことを否定し、「キリストの母」(クリストトコス Χριστοτόκος)と呼んだ。これは、マリアはイエス・キリストの人格においてのみの産み主であるという教理に基づくものであり、マリア神学というよりはキリスト論が根幹である。このネストリオスの教説は、431年のエフェソス公会議において異端とされた。 (ja)
  • Nestorianizm – chrześcijańska doktryna chrystologiczna zapoczątkowana w latach 428–431 w wyniku kontrowersji powstałej wokół nauczania Nestoriusza, patriarchy Konstantynopola, na temat relacji między dwiema naturami, boską i ludzką, Jezusa Chrystusa. Potępiona jako herezja przez sobór efeski (431 r.), dała początek licznym Kościołom wschodnim, które żyły w izolacji od Wielkiego Kościoła. Dzisiejsi nestorianie niekoniecznie podtrzymują nauczanie teologa, od którego wzięły swą nazwę. Doktryna nestorianizmu, na swój sposób interpretując implikacje poglądów chrystologicznych szkoły antiocheńskiej, oddzielała dwie natury w Chrystusie, ludzką i boską, uznając ich złączenie jedynie na płaszczyźnie funkcjonalnej, a nie ontologicznej. (pl)
  • Het nestorianisme ('leer van Nestorius') is een doctrine in het oosters christendom. Het stelt dat Christus bestaat als twee personen: de man Jezus en de heilige Zoon van God (of Logos / Woord) en staat in tegenstelling tot de leer van de twee naturen (Echt God en Echt Mens) van een heilige persoon. De leer is afkomstig van Nestorius (Nestorios in het Grieks), die patriarch van Constantinopel was van 428 tot 431. Deze leer over Christus werd door de patriarch Cyrillus van Alexandrië bestreden. Toen beiden een beroep deden op paus Celestinus, steunde die Cyrillus. Tijdens het Concilie van Efeze in 431 werd het nestorianisme veroordeeld, en het conflict hierover leidde tot het Nestoriaans Schisma, waardoor het zich afscheidde van de kerk, met name van de Syrische kerk van Antiochië en bekend is gaan worden als de kerk van het Oosten. (nl)
  • O nestorianismo é uma doutrina cristológica proposta por Nestório, Patriarca de Constantinopla (428–431). A doutrina, que foi formada durante os estudos de Nestório sob Teodoro de Mopsuéstia na Escola de Antioquia, enfatiza a desunião entre as naturezas humana e divina de Jesus. Os ensinamentos de Nestório o colocaram em conflito com alguns dos mais proeminentes líderes da igreja antiga, principalmente Cirilo de Alexandria, que criticou-o particularmente por negar o título Teótoco ("Mãe de Deus") para a Virgem Maria. Nestório e seus ensinamentos foram condenados como heréticos no Primeiro Concílio de Éfeso em 431 e no Concílio de Calcedônia em 451, o que acabou por provocar o cisma nestoriano, no qual as igrejas que apoiavam Nestório deixaram o corpo da Igreja. Porém, o crescimento da Igreja do Oriente no século VII e nos seguintes espalhou o nestorianismo por toda a Ásia. Há que se distinguir porém que nem todas as igrejas afiliadas com a Igreja do Oriente parecem ter seguido a cristologia nestoriana. A Igreja Assíria do Oriente, por exemplo, que reverencia Nestório, não segue a doutrina nestoriana histórica. (pt)
  • Несториа́нство — многозначный термин, используемый в христианском богословии и истории церкви как обозначение двух отличных по доктрине учений. Первое значение этого термина связано с диофизитским учением христианского богослова Нестория (умер около 450 года), который учил о двух природах, двух ипостасях и двух лицах Иисуса Христа (божественных и человеческих). Это учение было осуждено как ересь на Эфесском (Третьем Вселенском) соборе в 431 году. Второе значение термина относится к более позднему учению, которое традиционно называлось несторианским, но отличается от учения Нестория тем, что исповедует две природы, две кномы (ипостаси) в одном лице и одной воле Иисуса Христа. Христианские церкви, исповедующие такую христологию, называются Доэфесскими церквями, к которым относятся Ассирийская церковь Востока и Древняя Ассирийская церковь Востока. (ru)
  • Nestorianism är en riktning inom kristendomen. Patriarken av Konstantinopel, Nestorius (cirka 381–451), som tillhörde den antiokenska skolan, gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur, och menade att dessa hade existerat skilda från varandra i honom. Jungfru Maria skulle därmed inte vara Gudaföderska (grekiska Theotokos) utan enbart Kristusföderska (grekiska Christotokos). Denna lära fördömdes på konciliet i Efesos 431 och Nestorios slutade sina dagar i egyptisk exil. En stor del av hans många anhängare begav sig till perserriket, och östra Syrien. Genom Konciliet i Chalkedon 451, som inte accepterades bland dessa anhängare uppkom en klyfta mellan nestorianerna och den påvliga religionen. Klyftan vidgades ytterligare genom en nationell motsättning mellan grekiskt språk och kultur gentemot nestorianernas assyriska. Sedan kejsaren stängt nestorianernas teologiska skola i Edessa 499 grundade de en ny skola i Nisibis, där de konstituerade den självständiga nestorianska kyrkan under patriarken i det sasanidiska Seleukia, senare flyttad till Bagdad. Nestorianerna blev grunden till Österns syriska kyrka, som kom att bedriva mission i Arabien, Indien, Östturkestan och Kina, om än med begränsad framgång ur ett längre historiskt perspektiv. Nestorianska kristna nådde höga statsbefattningar på många håll i Centralasien under denna tid. Under mongolerna förföljdes nestorianerna kraftigt, men ett litet antal tog sin tillflykt till norra Irak och lyckades överleva. Deras antal uppgår idag till några hundra tusen personer, som går under benämningen assyriska kristna. (sv)
  • 聶斯脫里主義(英語:Nestorianism)是一種基督教神學的基督論,強調區分耶穌神聖位格的人性與神性。 由公元428-431年擔任君士坦丁牧首的聶斯脫里(公元386-450年)提出,受到他過去在時師從的影響。 聶斯脫里的教導使與當時其他著名教會領袖,特別是亞歷山大的區利羅衝突。區利羅強烈地批評聶斯脫里拒絕稱呼馬利亞為“上帝之母”(古希臘語:Θεοτόκος)。聶斯脫里和他的主張在公元431年以弗所公會議和公元451年的迦克墩公會議被認定為異端,最終導致了,支持聶斯脫里的教會與其他教會分離。 此後,許多聶斯脫里的支持者遷移到波斯的「東方教會」。接下來的幾十年裡,東方教會越來越多接受聶斯脫里主義,使得他們也被稱作是聶斯脫里派教會。 (zh)
  • Несторіанство — християнська конфесія й однойменне христологічне вчення, засуджене як єресь на Ефеському соборі 431 року. Традиційно його приписують Несторію, архієпископу Константинополя (428–431). Несторій наголошував на зв'язку людської особистості Ісуса з Божественною природою: Божество не народилося від Марії, воно пройшло через Ісуса. Тому Несторій визнавав Марію не Богородицею (грец. Θεοτόκος), а Христородицею (грец. Χριστοτόκος} або людинородицею (грец. ανθρωποτόκος). Анафему несторіанам було проголошено на Халкідонському соборі 451 року.Несторіанство в домонгольську епоху поширилося серед східних (азійських) християн — кереїтів, найманів, уйгурів, а в VII ст. — у Китаї. У наш час[коли?] несторіанство поширене серед ассирійців, що проживають переважно в Ірані, Іраці та Сирії — Ассирійська Церква Сходу. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 22065 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 34499 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124027733 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:caption
  • Entry of Jesus Christ into Jerusalem, with a female figure dressed in a T'ang dynasty costume, AD 683–770. (en)
  • The Daqin Pagoda, controversially claimed to be part of an early Nestorian church in what was then Chang'an, now Xi'an, China, built during the Tang dynasty (en)
dbp:image
  • Entry of Jesus Christ into Jerusalem, with a Female Figure in T'ang Costume, Chotscho, Sinkiang.jpg (en)
  • Da Qin Pagoda.jpg (en)
dbp:totalWidth
  • 330 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • El nestorianisme és una doctrina cristològica iniciada al segle v per Nestori, patriarca de Constantinoble. Predicava que Maria no era la Mare de Déu, sinó només la mare de Jesús, una persona que va allotjar el Fill diví però que no s'hi havia de confondre (això s'anomena la doctrina de les dues persones). El nestorianisme va tenir seguidors que van fundar la seva pròpia església i que són importants sobretot per les traduccions dels textos grecs antics. Segons els moderns historiadors, el cisma no fou tant religiós com polític, i va afectar al clergat oriental més sotmès a la influència dels perses. Aquest corrent fou declarat com a heretge pel Concili d'Efes el 431. (ca)
  • Nestoriánství či nestorianismus je christologická nauka pojmenovaná po Nestoriovi, který byl odsouzen roku 431 na Efezském koncilu. (cs)
  • Nestorianismo (antikve-greke Νεστοριανισμός, latine Nestorianismus, arabe نُسْطُورِيّة, Nusṭūrijja) estis la ĉefa formo de kristanismo en Azio oriente de la Eŭfrato dum la jaroj 500–1500. Ĝi estas la kristanismo konita de Mohameto kaj la unua kristanismo kiu alvenis al Ĉinio (7-a jarcento). Nestorianismo floris de la 5-a jarcento ĝis la 10-a jarcento, precipe en Mezopotamio kaj Persio. Hodiaŭ estas 170 mil nestorianoj, precipe en Irano, Irako kaj Sirio. (eo)
  • Nestorianismoa Nestorioren (V. mendea) doktrina da, Kristoren giza izaera nabarmentzen zuena. Haren arabera, Mariak, gizaki zenez, gizakia besterik ezin sortu zuen, ez jainkoa. Nestorianismoa Ekialdeko eta Mendebaldeko apezpikuen arteko politikazko eta erlijiozko desadostasun handien iturri gertatu zen. Heretikotzat hartu zuen Efesoko kontzilioaren erabakia gorabehera (431), nestoriar elizak sartaldeko Turkian eta Persian zabaldu ziren. Omeiatar Kaliferrian guztiz zabaldu zen, eta Txinaraino eta Siberiaraino iritsi zen; XIV. mendean turkiarrek ia erabat desagerrarazi zuten, eta Mesopotamian eta bereziki Kurdistanen baino ez zuen iraun. Gaur egun, nestoriar komunitate zenbait daude Iraken, Sirian eta Iranen. (eu)
  • El nestorianismo o difisismo (del griego δύς, dys, 'dos', y φύσις, physis, 'naturaleza') es una doctrina religiosa dentro del cristianismo que considera a Cristo radicalmente separado en dos naturalezas, una humana y una divina, completas ambas de modo tal que conforman dos entes independientes, dos personas unidas en Cristo, que es Dios y hombre al mismo tiempo, pero formado de dos personas (prosopōn) distintas. (es)
  • Con il termine nestorianesimo (o difisismo) si intende la dottrina cristologica attribuita al vescovo di Costantinopoli Nestorio (381-451) e alla Chiesa cristiana afferente alla sua figura religiosa, la Chiesa nestoriana. (it)
  • ( 경교는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 경교 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 네스토리우스파(Nestorianism) 또는 경교(景敎)는 콘스탄티노폴리스 총대주교 네스토리우스(?년 ∼ 451?년)를 시조로 하는 기독교의 일파를 말한다. 아시리아 동방교회로 소급된다. (ko)
  • ネストリウス派(英語: Nestorianism, ギリシア語: Νεστοριανισμός)、または東シリア教会は、古代キリスト教の教派の1つ。コンスタンティノポリス総主教ネストリオスにより説かれたキリスト教の一派で、東方教会(東方諸教会)に含まれる。431年のエフェソス公会議において異端認定され、排斥された。これにより、ネストリウス派はサーサーン朝ペルシア帝国へ亡命し、7世紀ごろには中央アジア・モンゴル・中国へと伝わった。唐代の中国においては景教と呼ばれる。のちにはイラクを拠点とする一派アッシリア東方教会などが継承した。 その教義においては、三位一体説およびイエス・キリストの両性説は認めるものの、キリストの位格は1つではなく、神格と人格との2つの位格に分離されるとし、さらに、イエスの神性は受肉によって人性に統合されたと考える。このため、人性においてイエスを生んだマリアを「神の母」(テオトコス Θεοτοκος)と呼ぶことを否定し、「キリストの母」(クリストトコス Χριστοτόκος)と呼んだ。これは、マリアはイエス・キリストの人格においてのみの産み主であるという教理に基づくものであり、マリア神学というよりはキリスト論が根幹である。このネストリオスの教説は、431年のエフェソス公会議において異端とされた。 (ja)
  • Nestorianizm – chrześcijańska doktryna chrystologiczna zapoczątkowana w latach 428–431 w wyniku kontrowersji powstałej wokół nauczania Nestoriusza, patriarchy Konstantynopola, na temat relacji między dwiema naturami, boską i ludzką, Jezusa Chrystusa. Potępiona jako herezja przez sobór efeski (431 r.), dała początek licznym Kościołom wschodnim, które żyły w izolacji od Wielkiego Kościoła. Dzisiejsi nestorianie niekoniecznie podtrzymują nauczanie teologa, od którego wzięły swą nazwę. Doktryna nestorianizmu, na swój sposób interpretując implikacje poglądów chrystologicznych szkoły antiocheńskiej, oddzielała dwie natury w Chrystusie, ludzką i boską, uznając ich złączenie jedynie na płaszczyźnie funkcjonalnej, a nie ontologicznej. (pl)
  • 聶斯脫里主義(英語:Nestorianism)是一種基督教神學的基督論,強調區分耶穌神聖位格的人性與神性。 由公元428-431年擔任君士坦丁牧首的聶斯脫里(公元386-450年)提出,受到他過去在時師從的影響。 聶斯脫里的教導使與當時其他著名教會領袖,特別是亞歷山大的區利羅衝突。區利羅強烈地批評聶斯脫里拒絕稱呼馬利亞為“上帝之母”(古希臘語:Θεοτόκος)。聶斯脫里和他的主張在公元431年以弗所公會議和公元451年的迦克墩公會議被認定為異端,最終導致了,支持聶斯脫里的教會與其他教會分離。 此後,許多聶斯脫里的支持者遷移到波斯的「東方教會」。接下來的幾十年裡,東方教會越來越多接受聶斯脫里主義,使得他們也被稱作是聶斯脫里派教會。 (zh)
  • يُنسب إلى «نسطوريوس» المعتقد الديني النصراني الرافض لعقيدة مجمع أفسس المعقود سنة 431م. يُعرّف أنصار كيرلس الأول -بابا الإسكندرية وخصم نسطوريوس- النسطورية بأنها العقيدة التي تؤمن بأن يسوع المسيح مكون من جوهرين يعبر عنهما بالطبيعتين وهما: جوهر إلهي وهو الكلمة، وجوهر إنساني أو بشري وهو يسوع، وبحسب النسطورية لا يوجد اتحاد بين الطبيعتين البشرية والإلهية في شخص يسوع المسيح، بل هناك مجرد صلةٍ بين الإنسان والألوهية، وبناءً عليه لا يجوز إطلاق لقب «والدة الإله» على السيدة مريم العذراء استناداً للنسطورية، فهي لم تلد إلهاً بل إنساناً فقط حلّت عليه «كلمة الله» أثناء العماد وفارقته عند الصلب، وبذلك يكون هذا المذهب مخالفاً للنصرانية التقليدية القائلة بوجود أقنوم الكلمة المتجسد الواحد ذي الطبيعتين الإلهية والبشرية. (ar)
  • Ο όρος Νεστοριανισμός περιγράφει το δόγμα σύμφωνα με το οποίο ο Ιησούς Χριστός υπήρξε ως δύο πρόσωπα, ο άνθρωπος Ιησούς και ο θεϊκός Γιος του Θεού ή Λόγος, και όχι ως ενιαίο πρόσωπο. Αυτό το δόγμα έχει ταυτιστεί με τον Πατριάρχη Κωνσταντινούπολης Νεστόριο (περ. 386–περ. 451), ο οποίος υπήρξε μαθητής του Θεόδωρου Μοψουεστίας. Αυτή η θεολογική θέση αναφορικά με τον Χριστό καταδικάστηκε στη Σύνοδο της Εφέσου το 431 και η σφοδρή αντιπαράθεση σχετικά με το ζήτημα αυτό οδήγησε στο Νεστοριανικό σχίσμα, κατά το οποίο διασπάστηκε η Ασσυριακή Εκκλησία της Ανατολής από τη Βυζαντινή Εκκλησία. Όμως, ούτε η Σύνοδος της Εφέσου δεν διευθέτησε το ζήτημα καθώς σύντομα υπήρξε και πάλι διάσπαση όσον αφορά το αν ο Χριστός είχε μία ή δύο φύσεις, γεγονός που οδήγησε στο . (el)
  • Nestorianismus ist die christologische Lehre, dass die göttliche und die menschliche Natur in der Person Jesus Christus geteilt und unvermischt seien, und damit eine Form der Zweinaturenlehre. Sie ist nach Nestorius benannt, der von 428 bis 431 Patriarch von Konstantinopel war und sie maßgeblich vertreten hat. Insbesondere Kyrill von Alexandria hat sie heftig kritisiert, und auf dem Konzil von Ephesos 431 und dem Zweiten Konzil von Konstantinopel 553 wurde die Lehre als Häresie verurteilt. Nur die Assyrische Kirche des Ostens vertrat daraufhin noch die nestorianische Lehre, weshalb sie auch als Nestorianische Kirche bekannt ist. Eine der zuletzt durch Verfolgung aufgelöste Gruppe von Gläubigen sind die Bergnestorianer, die bis zu ihrem Exodus 1915 im Gebirge der heutigen türkischen Provinz (de)
  • Nestorianism is a term used in Christian theology and Church history to refer to several mutually related but doctrinarily distinct sets of teachings. The first meaning of the term is related to the original teachings of Christian theologian Nestorius (d. c. 450), who promoted specific doctrines in the fields of Christology and Mariology. The second meaning of the term is much wider, and relates to a set of later theological teachings, that were traditionally labeled as Nestorian, but differ from the teachings of Nestorius in origin, scope and terminology. The Oxford English Dictionary defines Nestorianism as "The doctrine of Nestorius, patriarch of Constantinople (appointed in 428), by which Christ is asserted to have had distinct human and divine persons." (en)
  • Le nestorianisme est une doctrine christologique affirmant que deux hypostases, l'une divine, l'autre humaine, coexistent en Jésus-Christ. Cette thèse tire son nom d'un de ses défenseurs, Nestorius (né vers 381 — mort en 451), patriarche de Constantinople (428-431). Son enseignement est déclaré hérétique et condamné par le concile d'Éphèse (430-431). Les Nestoriens rejettent les formulations dogmatiques issues de ce concile et des suivants. (fr)
  • Nestorianisme adalah doktrin (ajaran) yang mengajarkan bahwa Yesus eksis sebagai dua pribadi, yakni sebagai manusia Yesus dan sebagai Putera Allah, atau Logos, bukannya sebagai satu pribadi yang manunggal. Doktrin ini dikaitkan dengan Nestorius (c. 386–c. 451), Patriark Konstantinopel. Pandangan mengenai Kristus ini dikutuk dalam Konsili Efesus tahun 431, dan konflik mengenai pandangan ini mengakibatkan , yang memisahkan Gereja Timur Asiria dari Gereja Byzantium. (in)
  • Het nestorianisme ('leer van Nestorius') is een doctrine in het oosters christendom. Het stelt dat Christus bestaat als twee personen: de man Jezus en de heilige Zoon van God (of Logos / Woord) en staat in tegenstelling tot de leer van de twee naturen (Echt God en Echt Mens) van een heilige persoon. (nl)
  • Nestorianism är en riktning inom kristendomen. Patriarken av Konstantinopel, Nestorius (cirka 381–451), som tillhörde den antiokenska skolan, gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur, och menade att dessa hade existerat skilda från varandra i honom. Jungfru Maria skulle därmed inte vara Gudaföderska (grekiska Theotokos) utan enbart Kristusföderska (grekiska Christotokos). Denna lära fördömdes på konciliet i Efesos 431 och Nestorios slutade sina dagar i egyptisk exil. (sv)
  • O nestorianismo é uma doutrina cristológica proposta por Nestório, Patriarca de Constantinopla (428–431). A doutrina, que foi formada durante os estudos de Nestório sob Teodoro de Mopsuéstia na Escola de Antioquia, enfatiza a desunião entre as naturezas humana e divina de Jesus. Os ensinamentos de Nestório o colocaram em conflito com alguns dos mais proeminentes líderes da igreja antiga, principalmente Cirilo de Alexandria, que criticou-o particularmente por negar o título Teótoco ("Mãe de Deus") para a Virgem Maria. Nestório e seus ensinamentos foram condenados como heréticos no Primeiro Concílio de Éfeso em 431 e no Concílio de Calcedônia em 451, o que acabou por provocar o cisma nestoriano, no qual as igrejas que apoiavam Nestório deixaram o corpo da Igreja. (pt)
  • Несториа́нство — многозначный термин, используемый в христианском богословии и истории церкви как обозначение двух отличных по доктрине учений. Первое значение этого термина связано с диофизитским учением христианского богослова Нестория (умер около 450 года), который учил о двух природах, двух ипостасях и двух лицах Иисуса Христа (божественных и человеческих). Это учение было осуждено как ересь на Эфесском (Третьем Вселенском) соборе в 431 году. (ru)
  • Несторіанство — християнська конфесія й однойменне христологічне вчення, засуджене як єресь на Ефеському соборі 431 року. Традиційно його приписують Несторію, архієпископу Константинополя (428–431). Несторій наголошував на зв'язку людської особистості Ісуса з Божественною природою: Божество не народилося від Марії, воно пройшло через Ісуса. Тому Несторій визнавав Марію не Богородицею (грец. Θεοτόκος), а Христородицею (грец. Χριστοτόκος} або людинородицею (грец. ανθρωποτόκος). (uk)
rdfs:label
  • Nestorianism (en)
  • نسطورية (ar)
  • Nestorianisme (ca)
  • Nestoriánství (cs)
  • Nestorianismus (de)
  • Νεστοριανισμός (el)
  • Nestorianismo (eo)
  • Nestorianismo (eu)
  • Nestorianismo (es)
  • Nestorianisme (fr)
  • Nestorianisme (in)
  • Nestorianesimo (it)
  • 네스토리우스파 (ko)
  • ネストリウス派 (ja)
  • Nestorianisme (nl)
  • Nestorianizm (pl)
  • Nestorianismo (pt)
  • Несторианство (ru)
  • Nestorianism (sv)
  • Несторіанство (uk)
  • 聶斯脫里主義 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:religion of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:religion of
is dbp:school of
is dbp:topics of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License