An Entity of Type: country, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The French Revolution (French: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) was a period of radical political and societal change in France that began with the Estates General of 1789 and ended with the formation of the French Consulate in November 1799. Many of its ideas are considered fundamental principles of liberal democracy, while phrases like liberté, égalité, fraternité reappeared in other revolts, such as the 1917 Russian Revolution, and inspired campaigns for the abolition of slavery and universal suffrage. The values and institutions it created dominate French politics to this day.

Property Value
dbo:abstract
  • La Revolució Francesa (1789-1799) es considera el model de revolució política de la seva època i va suposar la conquesta del poder per la burgesia i el desplaçament de l'aristocràcia i el clergat. En acabar el segle xviii, el regne de França, com la major part d'Europa, estava sotmesa a l'Antic Règim. Era, doncs, una societat estamental fonamentada en el privilegi i la propietat de la terra. La monarquia absoluta de Lluís XVI era incapaç de millorar la situació de crisi financera, fam i debilitat de la vella estructura de classes. Així doncs, les classes socials quedaven dividides entre privilegiats (rei, noblesa i clergat), i els no privilegiats (burgesia, pagesos, etc). En aquest context es produeix un seguit de revoltes que conduïren a la revocació de l'Antic Règim. La primera etapa revolucionària, la de la Monarquia constitucional (1789-1792), succeí quan els membres del Tercer Estat realitzaren una revolta jurídica i es constituïren en Assemblea Nacional. Aquesta assemblea proclamà la sobirania nacional, la divisió de poders i el sufragi censatari, alhora que eliminà tots els vestigis de l'Antic Règim i promulgà la Declaració dels Drets de l'Home i del Ciutadà. Paral·lelament esclatà una revolta popular en el camp i a París, revolta simbolitzada per la presa de la Bastilla. L'Assemblea Constituent, el 1791, aprovà la primera constitució. La segona etapa va ser la de la Convenció Republicana (1792-1794). Els problemes econòmics, socials i polítics se sumaren a l'oposició de la monarquia i l'aristocràcia, i causaren una nova onada revolucionària que desembocà en la instauració d'una república. El rei Lluís XVI va ser jutjat, condemnat i executat. La Convenció va tenir un caràcter liberal, amb l'excepció del violent període jacobí. La darrera etapa, la del Directori (1795-1799) va consolidar el poder de la burgesia que, per mantenir-se davant la pressió dels extrems monàrquics i de l'esquerra jacobina, promogué un cop d'estat (1799) encapçalat per Napoleó Bonaparte, amb el qual finalitza el període revolucionari. (ca)
  • Velká francouzská revoluce je označení pro období dějin Francie mezi lety 1789 a 1799, tedy zhruba od svolání generálních stavů králem Ludvíkem XVI. do uchopení moci Napoleonem Bonapartem. Tehdejší absolutní monarchie ve Francii byla během ní nahrazena „vládou lidu“ a republikánstvím; začalo krvavé pronásledování katolíků a všech odpůrců nových pořádků. I když se Francie po pádu první republiky Napoleonovým státním převratem zmítala 75 let mezi republikou, císařstvím a restaurací někdejšího království, revoluce přesto znamenala definitivní konec pro starý režim. V lidových představách zastiňuje i následující revoluce z let 1830 a 1848. Obecně je vnímána jako hlavní přelomový bod evropských kontinentálních dějin, znamenala přechod od absolutismu k občanství a ustavení lidu jako hlavní politické síly. Kromě toho však také zrodila moderní politický teror. (cs)
  • الثورة الفرنسية (بالفرنسية: Révolution française) هي فترة مؤثرة من الاضطرابات الاجتماعية والسياسية في فرنسا عرفت عدة مراحل استمرت من 1789 حتى 1799، وكانت لها تأثيرات عميقة على أوروبا والعالم الغربي عموما، انتهت بسيطرة البورجوازية خلال التحالف مع نابليون وانتهت بتصدير الأزمة من خلال الاستعمار بالتوسع اللاحق للإمبراطورية الفرنسية، انتهت بسيطرة البورجوازية التي كانت متحالفة مع طبقة العمال مع إحقاق مجموعة من الحقوق والحريات للطبقة العاملة والمتوسطة للشعب الفرنسي. أسقطت الملكية وأسست الجمهورية وشهدت فترات عنيفة من الاضطراب السياسي، وتوجت أخيرا في دكتاتورية نابليون الذي جاء سريعا بكثير من مبادئها إلى أوروبا الغربية وخارجها. استوحت الثورة الفرنسية أفكارا ليبرالية وراديكالية، غيرت بشكل عميق مسار التاريخ الحديث، وأطلقت الانحدار العالمي للملكيات المطلقة واستبدالها بالجمهوريات. أطلقت الثورة من خلال حروب الثورة الفرنسية صراعات عالمية مسلحة امتدت من البحر الكاريبي إلى الشرق الأوسط. المؤرخين على نطاق واسع يعتبرون الثورة الفرنسية واحدة من أهم الأحداث في تاريخ البشرية. أسباب الثورة الفرنسية معقدة ومازالت محل جدل بين المؤرخين. بعد حرب السنوات السبع وحرب الاستقلال الأمريكية، كانت الحكومة الفرنسية غارقة في الديون وحاولت استعادة وضعها المالي من خلال خطط ضرائب لم تحظى بشعبية بين العامة. أيضاً سنوات من القحط سبقت الثورة أثارت استياء شعبي على الامتيازات التي يتمتع بها رجال الدين والطبقة الأرستقراطية. صيغت مطالب التغيير من خلال أفكار تنويرية وساهمت في انعقاد مؤتمر الجمعية العامة في مايو 1789 السنة الأولى من الثورة رأت سيطرة الجمعية العامة واقتحام سجن الباستيل في يوليو وإمرار إعلان حقوق الإنسان والمواطن في أغسطس ومسيرة النساء إلى قصر فرساي التي أجبرت البلاط الملكي على الرجوع إلى باريس في أكتوبر. أهم حدث في المرحلة الأولى من الثورة حصل في أغسطس 1789 حيث ألغي نظام الإقطاع والقواعد والامتيازات القديمة التي خلفها حكم أترافي. خلال السنوات القليلة التالية ظهرت بين مختلف التجمعات الليبرالية وأنصار الجناح اليميني الموالي للنظام الملكي الذين حاولوا إحباط إصلاحات رئيسية. تم الإعلان عن قيام الجمهورية في سبتمبر 1792 بعد الانتصار الفرنسي في معركة فالمي. في حدث تاريخي أدى إلى إدانة دولية له، تم إعدام لويس السادس عشر في يناير 1793. التهديدات الخارجية لفرنسا رسمت مسار الثورة، فالحروب الثورية التي بدأت في 1792 أدت إلى انتصارات فرنسية سهلت غزو شبه الجزيرة الإيطالية والبلدان المنخفضة ومعظم المناطق غرب الراين، هذه الإنجازات استعصت على الحكومات الفرنسية السابقة لعدة قرون. على الصعيد الداخلي، أدى التحريض الشعبي إلى جعل الثورة متطرفة بشكل كبير وبلغت ذروتها في صعود ماكسمليان روبسبير واليعاقبة.الديكتاتورية التي فرضتها لجنة السلامة العامة خلال عهد الإرهاب، من 1793 إلى 1794، أدت إلى فرض ضوابط على أسعار المواد الغذائية والسلع الأخرى، وإلغاء العبودية في المستعمرات الفرنسية في الخارج، وتحويل المجتمع عن المسيحية من خلال إنشاء تقويم جديد وطرد الشخصيات الدينية وتأمين حدود الجمهورية الجديدة من الأعداء. أعدم عدد كبير من المدنيين من قبل محاكم ثورية خلال عهد الإرهاب، وتتراوح التقديرات بين 16000 إلى 40000. بعد رد فعل ثرميدورين، تولى مجلس تنفيذي معروف باسم المديرين السيطرة على الدولة الفرنسية في 1795. اتسم حكم المديرين بإيقاف الانتخابات ونبذ الديون وعدم الاستقرار المالي واضطهاد رجال الدين الكاثوليك وفتوحات عسكرية كبيرة في الخارج. لاحق حكم المديرين اتهامات بالفساد وتم الإطاحة به في انقلاب قادهُ نابليون بونابارت في 1799. نابليون، والذي أصبح بطل الثورة الفرنسية بسبب حملاته العسكرية الشهيرة، أسس حكومة القناصل ولاحقاً، الإمبراطورية الفرنسية الأولى، الأمر الذي مهدَ الطريق لمجموعة أوسع من الصراعات العالمية في الحروب النابليونية. بزغ العصر الحديث في ظل الثورة الفرنسية. تقريباً كل الحركات الثورية في المستقبل نظرت إلى الثورة الفرنسية كسلف لها. عبارتها المركزية ورموزها الثقافية، مثل لامارسييز وحرية، مساواة، إخاء، أصبحت شعارات مركزية للاضطرابات الرئيسية الأخرى في التاريخ الحديث، من ضمنها الثورة الروسية بعد أكثر من قرن لاحق. قيم ومؤسسات الثورة لا تزال تهيمن على السياسة الفرنسية إلى هذا اليوم. المؤرخ الفرنسي فرانسوا ألارد قالَ: تألفت الثورة لقمع ما يعرف بالنظام الإقطاعي وتحرير الفرد وتوزيع عادل لملكية الأرض وإلغاء امتيازات النبلاء وإنشاء المساواة وتبسيط الحياة... تختلف الثورة الفرنسية عن الثورات الأخرى في كونها ليست فرنسية فقط، بل تهدف إلى إفادة البشرية جمعاء." على الصعيد العالمي، ساهمت الثورة في الإسراع بصعود الجمهوريات والديمقراطيات. وأصبحت نقطة محورية لتطوير كل الإيديولوجيات السياسية الحديثة، وأدت إلى انتشار الليبرالية والراديكالية والقومية والاشتراكية ونصرة المرأة والعلمانية من ضمن مفاهيم أخرى عديدة. شهدت الثورة أيضا ولادة الحرب الشاملة من خلال تنظيم موارد فرنسا وحياة مواطنيها نحو هدف الغزو العسكري. بعض وثائقها المركزية، مثل إعلان حقوق الإنسان، وسعَ مجال حقوق الإنسان ليشمل المرأة والعبيد، مما أدى حركات التحرير من العبودية والاقتراع العام في القرن التالي. (ar)
  • Η Γαλλική Επανάσταση (γαλλικά: Révolution française‎) ήταν περίοδος μεγάλων κοινωνικών και πολιτικών αναταραχών στη Γαλλία, που διήρκεσε από το 1789 έως το 1799. Ανέτρεψε τη μοναρχία, καθιέρωσε μια μορφή δημοκρατίας, πέρασε από περιόδους βίαιων πολιτικών ταραχών, και κατέληξε σε μια δικτατορία υπό τον Ναπολέοντα Βοναπάρτη. Πολλές από τις αρχές της επανάστασης μεταδόθηκαν προς τη Δυτική Ευρώπη και πέρα από αυτή. Εμπνευσμένη από φιλελεύθερες και ριζοσπαστικές ιδέες, η επανάσταση άλλαξε ριζικά την πορεία της σύγχρονης ιστορίας, προκαλώντας παγκοσμίως μείωση των απόλυτων μοναρχιών και αντικατάστασή τους από δημοκρατίες. Μέσω μιας σειράς πολέμων που συνέβησαν κατά τη διάρκειά της. Η γαλλική επανάσταση επέφερε πολλές συνέπειες καθώς μειώθηκε ο πληθυσμός. Προκλήθηκε ένα κύμα παγκόσμιων συγκρούσεων που εκτεινόταν από την Καραϊβική έως τη Μέση Ανατολή. Ιστορικοί θεωρούν την επανάσταση ως ένα από τα πιο σημαντικά γεγονότα στην ιστορία της ανθρωπότητας. Κατά την ορθόδοξη άποψη που ήταν η κυρίαρχη μέχρι τα μέσα του 20ού αιώνα, η επανάσταση οργανώθηκε από την ανερχόμενη αστική τάξη (Bourgeoisie), η οποία εμπνευσμένη από τα κηρύγματα των Διαφωτιστών και με κεντρικό σύνθημα το τρίπτυχο «Ελευθερία, Ισότητα, Αδελφοσύνη», θέλησε να βελτιώσει την υπάρχουσα μοναρχία μετατρέποντάς την σε συνταγματική και όχι να την καταργήσει. Στην πορεία όμως, η μοναρχία καταργήθηκε και μετά από περιόδους τρομοκρατίας αλλά και οργάνωσης δίκαιου κράτους, η νεοσύστατη Δημοκρατία καταλύθηκε από τον Ναπολέοντα Α΄ Βοναπάρτη.Στη νεώτερη εποχή, και ειδικά γύρω από τον εορτασμό των 200 ετών της Επανάστασης, αναπτύχθηκε μια «αναθεωρητική» ιστοριογραφία (κυρίως από αγγλοσάξονες συγγραφείς) που αμφισβητεί τον κοινωνικό, ταξικό και οικονομικό χαρακτήρα της. Για παράδειγμα, ο Α. Γκομπάν, στο έργο του «Ο μύθος της Γαλλικής Επανάστασης», θεωρεί ότι δεν υπήρξε μια επανάσταση αλλά μάλλον πολλές: μια επανάσταση των γραφειοκρατών εναντίον των διοικητικών δομών του Παλαιού Καθεστώτος, των ιδιοκτητών αγροτικής γης και των αστών καταναλωτών εναντίον της αγροτικής μεταρρύθμισης, των πόλεων εναντίον της επαρχίας και της επαρχίας εναντίον των πόλεων. Αυτά τα αντιφατικά και συχνά αλληλοεπικαλυπτόμενα κινήματα δεν παρήγαγαν κάποια σημαντικό κοινωνικό μετασχηματισμό ούτε σημαντικό «εκσυγχρονισμό», ούτε καν πολιτικές αλλαγές διαρκείας. Μετά από την αναταραχή, το τοπίο της πολιτικής και της κοινωνίας στη Γαλλία ήταν το 1815 περίπου ίδιο όπως και το 1789.(βλέπε Ιστοριογραφία της Γαλλικής Επανάστασης.) (el)
  • La Franca revolucio de 1789 estas periodo de politikaj kaj sociaj transformoj komencita de la alvoko al la "Ĝeneralaj Statoj" en 1789, kaj finita de la Puĉo de la 18-a de brumero (9-a kaj 10-a de novembro 1799) fare de Napoléon Bonaparte. Unuafoje en Eŭropo estis signife faligita monarkio kun ties feŭdaj privilegioj por la nobelaro kaj la katolika klerikaro. Aperis novaj regnoj (konstitucia monarkio kaj poste respubliko) kiuj proklamis principojn inspiritajn de Klerismo, t.e. egalecon de ĉiuj civitanoj rilate al la leĝaro, la fundamentajn liberojn, kaj la suverenecon de la popolo, kiu kapablas regi sin per siaj elektitaj reprezentantoj. Tio ŝanĝis ne nur la historion de Francio sed de tuta Eŭropo. Tiujn ŝanĝojn akompanis perfortaj tumultoj, kiel ekzekutoj kaj subpremado dum la Teroro, kaj militoj implikantaj ĉiujn ceterajn grandajn regnojn en Eŭropo. Notindaj eventoj de tiu periodo estas la Napoleonaj Militoj, la restarigo de monarkio, kaj du pliaj revolucioj kiuj formis modernan Francion. La universaleco de la ideoj de la franca revolucio estis preskaŭ tuj agnoskita de ĝiaj samtempuloj, kaj oponantoj kaj subtenantoj. Ĝian influon draste plivastigis la militoj de la franca revolucio kaj de la unua franca imperio, kiuj trafis grandan parton de okcidenta Eŭropo, kun kreado de "frataj respublikoj", la transformo de la landlimoj kaj la plifirmigo de la Eŭropaj ŝtatoj. Ĝi tuj kreis longdaŭran fendon inter subtenantoj de la revoluciaj ideoj kaj defendantoj de la malnova regno, kiel inter kontraŭekleziistoj kaj katolika eklezio. Ĝi formis la ĉefajn politikajn konceptojn kiuj validis ĝis hodiaŭ. Fontas el tiu periodo la vortostoko kaj la idearoj de la aktualaj liberalaj, radikalaj, aŭ demokratiaj partioj (kiel, notinde, la distingo inter dekstro kaj maldekstro), la leĝlibroj de granda parto de la mondo, kaj la konceptoj de liberalismo kaj naciismo. Ĝi daŭre restas debatobjekto, kaj grava referenco, ĉu pozitiva aŭ malpozitiva. (eo)
  • La Revolución francesa (en francés, Révolution française) fue un conflicto social y político, con diversos periodos de violencia, que convulsionó Francia y, por extensión de sus implicaciones, a otras naciones de Europa que enfrentaban a partidarios y opositores del sistema conocido como el Antiguo Régimen. Se inició con la autoproclamación del Tercer Estado como Asamblea Nacional en 1789 y finalizó con el golpe de Estado de Napoleón Bonaparte en 1799. Si bien después de que la Primera República cayó tras el golpe de Estado de Napoleón Bonaparte, la organización política de Francia durante el siglo XIX osciló entre república, imperio y monarquía constitucional, lo cierto es que la revolución marcó el final definitivo del feudalismo y del absolutismo en el país,​ y dio a luz a un nuevo régimen donde la burguesía, apoyada en ocasiones por las masas populares, se convirtió en la fuerza política dominante. La revolución socavó las bases del sistema monárquico como tal, más allá de sus estertores, en la medida en que lo derrocó con un discurso e iniciativas capaces de volverlo ilegítimo. Según la historiografía clásica, la Revolución francesa marca el inicio de la Edad Contemporánea al sentar las bases de la democracia moderna, lo que la sitúa en el corazón del siglo XIX. Abrió nuevos horizontes políticos basados en el principio de la soberanía popular, que será el motor de las revoluciones de 1830, de 1848 y de 1871.​ (es)
  • Die Französische Revolution von 1789 bis 1799 gehört zu den folgenreichsten Ereignissen der neuzeitlichen europäischen Geschichte. Die Abschaffung des feudal-absolutistischen Ständestaats sowie die Propagierung und Umsetzung grundlegender Werte und Ideen der Aufklärung als Ziele der Französischen Revolution – das betrifft insbesondere die Menschenrechte – waren mitursächlich für tiefgreifende macht- und gesellschaftspolitische Veränderungen in ganz Europa und haben das moderne Demokratieverständnis entscheidend beeinflusst. Als zweite unter den Atlantischen Revolutionen erhielt sie ihrerseits orientierende Impulse aus dem amerikanischen Unabhängigkeitskampf. Die heutige Französische Republik als liberal-demokratischer Verfassungsstaat westlicher Prägung stützt ihr Selbstverständnis unmittelbar auf die Errungenschaften der Französischen Revolution. Die revolutionäre Umgestaltung und die Entwicklung der französischen Gesellschaft zur Nation war ein Prozess, bei dem in der Geschichtsschreibung drei Phasen unterschieden werden: * Die erste Phase (1789–1791) stand im Zeichen des Kampfes für bürgerliche Freiheitsrechte und für die Schaffung einer konstitutionellen Monarchie. * Die zweite Phase (1792–1794) führte angesichts der inneren wie äußeren gegenrevolutionären Bedrohung zur Errichtung einer Republik mit radikaldemokratischen Zügen und zur Ausbildung einer Revolutionsregierung, die mit Mitteln des Terrors und der Guillotine alle „Feinde der Revolution“ verfolgte. * In der dritten Phase, der Direktorialzeit von 1795 bis 1799, behauptete eine von besitzbürgerlichen Interessen bestimmte politische Führung die Macht nur mühsam gegen Volksinitiativen für soziale Gleichheit einerseits und gegen monarchistische Restaurationsbestrebungen andererseits. Ausschlaggebender Ordnungs- und Machtfaktor wurde in dieser Lage zunehmend das in den Revolutionskriegen entstandene Bürgerheer, dem Napoleon Bonaparte seinen Aufstieg und den Rückhalt bei der Verwirklichung seiner sich über Frankreich hinaus erstreckenden politischen Ambitionen verdankte. (de)
  • The French Revolution (French: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) was a period of radical political and societal change in France that began with the Estates General of 1789 and ended with the formation of the French Consulate in November 1799. Many of its ideas are considered fundamental principles of liberal democracy, while phrases like liberté, égalité, fraternité reappeared in other revolts, such as the 1917 Russian Revolution, and inspired campaigns for the abolition of slavery and universal suffrage. The values and institutions it created dominate French politics to this day. Its causes are generally agreed to be a combination of social, political and economic factors, which the Ancien Régime proved unable to manage. In May 1789, widespread social distress led to the convocation of the Estates General, which was converted into a National Assembly in June. Continuing unrest culminated in the Storming of the Bastille on 14 July, which led to a series of radical measures by the Assembly, including the abolition of feudalism, the imposition of state control over the Catholic Church in France, and extension of the right to vote. The next three years were dominated by the struggle for political control, exacerbated by economic depression and civil disorder. Austria, Britain, Prussia and other external powers sought to restore the Ancien Régime by force, while many French politicians saw war as the best way to unite the nation and preserve the spirit of the revolution by exporting it to other countries. These factors resulted in the outbreak of the French Revolutionary Wars in April 1792 and proclamation of the French First Republic in September, followed by the Execution of Louis XVI in January 1793. The Paris-based Insurrection of 31 May – 2 June 1793 replaced the Girondins who dominated the National Assembly with the Committee of Public Safety, headed by Maximilien Robespierre. This sparked the Reign of Terror, an attempt to eradicate alleged "counter-revolutionaries"; by the time it ended in July 1794, over 16,600 had been executed in Paris and the provinces. As well as its external enemies, the Republic faced internal opposition from both Royalists and Jacobins and in order to deal with these threats, the French Directory took power in November 1795. Despite a series of military victories, many won by Napoleon Bonaparte, political divisions and economic stagnation resulted in the Directory being replaced by the Consulate in November 1799. This is generally seen as marking the end of the Revolutionary period. (en)
  • Frantziako Iraultza (frantsesez: Révolution française) 1789tik 1799ra bitartean Frantzian aldaketa azkar eta sakonak ekarri zituen prozesu sozial eta politikoa izan zen. 1789tik aurrera Frantzian eta bere kolonietan izandako asaldura sozial eta politiko sakona izan zen. Iraultzak monarkia garaitu zuen, errepublika bat ezarri zuen, asaldura politikoko aldi bortitzak katalizatu zituen eta, azkenik, Napoleonen agindupeko diktadura bati ekin zion, bere printzipioetako asko Mendebaldeko Europan eta harantzago konkistatu zituen eremuetara eraman zituena. Frantziako Iraultzaren arrazoiak konplexuak dira, eta oraindik ere historialarien artean eztabaidatzen dira. Lehen aipatu dugun bezala, Zazpi Urteko Gerraren eta Amerikako Gerra Iraultzailearen ondoren, Frantziako gobernua erabat zorpetuta zegoen. Bere finantza egoera berrezartzen saiatu zen da erregimen fiskal inpopularren bidez, oso erregresiboak zirenak. Iraultzaren aurretik, uzta txarren urteak okertu egin ziren ale-industriaren desarauketa zela eta ( izeneko konspirazioa), eta ingurumen-arazoek herri-erresumina areagotu zuten, ezarritako elizako aristokrazia eta klero katolikoaren pribilegioengatik. Historialari batzuek Thomas Jeffersonek aldarrikatu zuenaren antzeko zerbaiti eusten diote: Frantzia "gure Iraultzak [estatubatuarrak] esnatu zuela". Aldaketa-eskariak Ilustrazioaren idealen arabera formulatu ziren eta 1789ko maiatzean Estatu Orokorren deialdiari lagundu zioten. Iraultzaren lehen urtean, Hirugarren Estatuko kideek (plebeioak) kontrola hartu zuten, Bastillari uztailean eraso egin zioten, Gizakiaren eta Herritarraren Eskubideen Deklarazioa abuztuan onartu zen, eta errege gortea urrian Parisera itzultzera behartu zuen. Lehen etapako gertaera nagusi bat, 1789ko abuztuan, feudalismoaren abolizioa eta Antzinako Erregimenetik geratu ziren antzinako arau eta pribilegioak deuseztea izan zen. Hurrengo urteetan borroka politikoak izan ziren hainbat batzar liberalen eta monarkiaren eskuineko aldekoen artean, erreforma garrantzitsuak zapuztu nahi zituztenak. 1792ko irailean aldarrikatu zuten Errepublika, Frantziak . Nazioarteko kondena ekarri zuen gertaera garrantzitsu batean, zuten. Kanpoko mehatxuek gertutik markatu zuten Iraultzaren ibilbidea. 1792an hasi ziren Gerra Iraultzaileek italiar penintsula, Herbehereak eta Rhin ibaiaren mendebaldeko lurralde gehienak konkistatzea lortu zuten Frantziako garaipenak jaso zituzten, aurreko gobernu frantziarrek mendeetan zehar saihestu zituzten lorpenak. Barnean, herri asaldurak nabarmen erradikalizatu zuen Iraultza, Maximilien Robespierre eta jakobinoen gorakadarekin amaituz. Salbamen Publikorako Batzordeak ezarritako diktadurak, Izu Garaiak, 1793tik 1794ra elikagaien eta beste artikulu batzuen prezioen kontrola ezarri zuen, esklabotza indargabetu zuen atzerriko kolonia frantsesetan, eliza katolikoa ezegonkortu zuen, egutegi errepublikar sekular bat sortu zuen, buruzagi erlijiosoak kanporatu zituen eta errepublika berriaren mugak etsaiengandik ziurtatu zituen. Erreakzio Termidoriarraren ondoren, Direktorioa bezala ezagutzen den kontseilu exekutibo batek Frantziako estatuaren kontrola hartu zuen 1795ean. Hauteskundeak bertan behera utzi zituzten, zorrak errefusatu zituzten (prozesuan finantza ezegonkortasuna sortuz), klero katolikoa jazarri zuten eta atzerrian konkista militar garrantzitsuak egin zituzten. Ustelkeria karguek jazarria, direktorioa Napoleon Bonapartek 1799an zuzendutako estatu kolpe batean kolapsatu zen. Napoleonek, bere herri kanpaina militarren bidez Iraultzaren heroi bihurtu zenak, Kontsulatua ezarri zuen, eta, beranduago, Lehen Inperioa, Napoleondar Gerretako gatazka global sorta zabalago baterako eszenatokia prestatuz. Etorkizuneko mugimendu iraultzaile ia guztiek atzera begiratu zuten, Iraultzara, haren aurrekari gisa. Bere esaldi nagusiak eta sinbolo kulturalak, hala nola Marseillesa eta Liberté, fraternité, égalité, ou la mort, historia modernoko beste nahasmendu handi batzuen erakargarri bihurtu ziren, mende bat beranduagoko Errusiako Iraultza barne. Iraultzaren balioak eta instituzioak nagusi dira Frantziako politikan gaur arte. Iraultza sistema feudala ezabatzean, gizabanakoaren emantzipazioan, lurraren jabetzaren banaketa handiago batean, jaiotza noblearen pribilegioen abolizioan eta gizonen arteko berdintasunaren ezarpen nominalean gertatu zen. Frantziako Iraultza beste iraultza batzuetatik bereizi zen, ez soilik bere nazio izaeragatik, baizik eta gizateria osoari mesede egin nahi ziolako. XVIII. mendeko pasarterik garrantzitsuenetako bat da, batzuen ustez gertakari nagusietako bat. Mundu mailan, Iraultzak errepubliken eta demokrazien gorakada bizkortu zuen. Ideologia politiko modernoenak garatzeko gune fokala bihurtu zen, liberalismoa, erradikalismoa, nazionalismoa eta sekularismoa hedatzera eramanez, beste askoren artean. Erabateko gerraren jaiotzaren lekuko ere izan zen Iraultza, Frantziaren baliabideak eta bere herritarren bizitzak defentsa nazionalaren helbururantz antolatzean. Bere dokumentu zentraletako batzuek, Gizakiaren eta Herritarraren Eskubideen Adierazpena kasu, abolizionismoaren eta sufragio unibertsalaren aldeko mugimenduak inspiratzen jarraitu zuten hurrengo mendean. (eu)
  • B'eachtra agus tréimhse an-tábhachtach í Réabhlóid na Fraince (nó Muirthéacht na Fraince) (1789-1799) i stair na Fraince agus stair na hEorpa ó thaobh na polaitíochta agus ó thaobh an tsochaí. Thosaigh tréimhse na réabhlóide sa bhliain 1789 le cruinniú Eastáit Choitianta ( États généraux) na Parlaiminte agus le forghabháil an Bastille agus chríochnaigh le coup d'État Napóilean sa bhliain 1799. Chuir an Réabhlóid deireadh leis an monarcacht, leis an seanchliarlathas agus leis na pribhléidí. Sa Déclaration des droits de l'homme et du citoyen fógraíodh cothroime na saoránach de réir an dlí, na bunsaoirsí agus flaitheas an Náisiúin, pobal arbh fhéidir leis é féin a rialú trí theachtaí tofa. Thosaigh imreas fada buan idir lucht cosanta na Réabhlóide agus lucht cosanta an tseanreachta, gan trácht ar an naimhdeas idir frithchléirigh agus an Eaglais Chaitliceach Rómhánach. (ga)
  • La Révolution française est une période de bouleversements sociaux et politiques de grande envergure en France, dans ses colonies et en Europe à la fin du XVIIIe siècle. La période habituellement comprise s'étend entre l'ouverture des États généraux, le 5 mai 1789, et au plus tard le coup d'État de Napoléon Bonaparte le 9 novembre 1799 (18 brumaire de l'an VIII). Cette période de l'histoire de France a mis fin à l'Ancien Régime en remplaçant la monarchie absolue par une suite de régimes plus ou moins définis, dont la Première République un peu plus de trois ans après la prise de la Bastille. La Révolution française a légué de toutes nouvelles formes politiques, notamment au travers de la Déclaration des droits de l'homme et du citoyen de 1789 qui proclame l'égalité des citoyens devant la loi, les libertés fondamentales, et la souveraineté de la Nation, et se constituant autour d'un État. « Mythe national », ses valeurs et les institutions de la Révolution dominent encore aujourd'hui la vie politique française. La Révolution a entraîné la suppression de la société d'ordres (féodalité, privilèges…), une plus grande division de la propriété foncière, la limitation de l'exercice du pouvoir politique, le rééquilibrage des relations entre l'Église et l'État et la redéfinition des structures familiales. Elle fut marquée par des périodes de grande violence, notamment pendant la Terreur, dans le cadre de la tentative de contre-révolution de la guerre de Vendée, au cours de laquelle plusieurs centaines de milliers de personnes trouvèrent la mort, lors des insurrections fédéralistes ou dans le cadre de luttes entre factions révolutionnaires rivales, qui ont abouti à la mort successive des principales figures révolutionnaires. Les guerres de la Révolution française, qui ont touché une large partie de l’Europe continentale, ont propagé les idées révolutionnaires et contribué à l'abolition de la société d'ordres en Europe occidentale, dans les « républiques sœurs » puis dans toute l'Europe. La Révolution française « diffère des autres révolutions par ses exigences universalistes en ce qu'elle est destinée à bénéficier à toute l'humanité ». Dès son commencement, la portée universelle des idées de la Révolution française a été proclamée par ses partisans et l'ampleur de ses conséquences soulignée par ses détracteurs. La Révolution est restée un objet de débats ainsi qu'une référence controversée tout au long des deux siècles qui l'ont suivie, en France et dans le monde. Elle a créé des divisions immédiates et durables entre les partisans des idées révolutionnaires et les défenseurs de l'ordre ancien, ainsi qu’entre les anticléricaux et l'Église catholique. Elle est considérée par la majorité des historiens comme l'un des événements majeurs de l'histoire mondiale. Elle marque le début d’une période de grande instabilité institutionnelle en France et en Europe au cours de laquelle se succèdent trois monarchies constitutionnelles, deux éphémères républiques et deux empires, jusqu’à l’avènement définitif de la République au cours des années 1870. L'histoire contemporaine est marquée par les héritages de la Révolution française quand la plupart des mouvements révolutionnaires l'ont perçue comme un événement précurseur. Ses grandes phrases et ses symboles culturels sont devenus les étendards d'autres bouleversements majeurs de l'histoire moderne, y compris lors de la révolution russe plus d'un siècle plus tard. (fr)
  • Revolusi Prancis (bahasa Prancis: Révolution française; 1789–1799), adalah suatu periode sosial dan pergolakan politik di Prancis yang memiliki dampak abadi terhadap sejarah Prancis, dan lebih luas lagi, terhadap Eropa secara keseluruhan. Revolusi ini merupakan salah satu dari revolusi besar dunia yang mampu mengubah tatanan kehidupan masyarakat. Monarki absolut yang telah memerintah Prancis selama berabad-abad runtuh dalam waktu tiga tahun. Rakyat Prancis mengalami transformasi sosial politik yang epik; feodalisme, aristokrasi, dan monarki mutlak diruntuhkan oleh kelompok politik radikal sayap kiri, oleh massa di jalan-jalan, dan oleh masyarakat petani di perdesaan. Ide-ide lama yang berhubungan dengan tradisi dan hierarki monarki, aristokrat, dan Gereja Katolik digulingkan secara tiba-tiba dan digantikan oleh prinsip-prinsip baru; Liberté, égalité, fraternité (kebebasan, persamaan, dan persaudaraan). Ketakutan terhadap penggulingan menyebar pada monarki lainnya di seluruh Eropa, yang berupaya mengembalikan tradisi-tradisi monarki lama untuk mencegah pemberontakan rakyat. Pertentangan antara pendukung dan penentang Revolusi terus terjadi selama dua abad berikutnya. Di tengah-tengah krisis keuangan yang melanda Prancis, Louis XVI naik takhta pada tahun 1774. Pemerintahan Louis XVI yang tidak kompeten semakin menambah kebencian rakyat terhadap monarki. Didorong oleh sedang berkembangnya ide Pencerahan dan sentimen radikal, Revolusi Prancis pun dimulai pada tahun 1789 dengan diadakannya pertemuan pada bulan Mei. Tahun-tahun pertama Revolusi Prancis diawali dengan diproklamirkannya Sumpah Lapangan Tenis pada bulan Juni oleh Etats Ketiga, diikuti dengan serangan terhadap Bastille pada bulan Juli, Deklarasi Hak Asasi Manusia dan Warga Negara pada bulan Agustus, dan yang memaksa istana kerajaan pindah kembali ke Paris pada bulan Oktober. Beberapa tahun kedepannya, Revolusi Prancis didominasi oleh perjuangan kaum liberal dan sayap kiri pendukung monarki yang berupaya menggagalkan reformasi. Sebuah negara republik didirikan pada bulan Desember 1792 dan Raja Louis XVI dieksekusi setahun kemudian. Perang Revolusi Prancis dimulai pada tahun 1792 dan berakhir dengan kemenangan Prancis secara spektakuler. Prancis berhasil menaklukkan Semenanjung Italia, , dan sebagian besar wilayah di sebelah barat Rhine – prestasi terbesar Prancis selama berabad-abad. Secara internal, sentimen radikal Revolusi berpuncak pada naiknya kekuasaan Maximilien Robespierre, , dan kediktatoran virtual oleh selama Pemerintahan Teror dari tahun 1793 hingga 1794. Selama periode ini, antara 16.000 hingga 40.000 rakyat Prancis tewas. Setelah jatuhnya Jacobin dan pengeksekusian Robespierre, Direktori mengambilalih kendali negara pada 1795 hingga 1799, lalu ia digantikan oleh Konsulat di bawah pimpinan Napoleon Bonaparte pada tahun 1799. Revolusi Prancis telah menimbulkan dampak yang mendalam terhadap perkembangan . Pertumbuhan republik dan demokrasi liberal, menyebarnya sekularisme, perkembangan ideologi modern, dan penemuan gagasan perang total adalah beberapa warisan Revolusi Prancis. Peristiwa berikutnya yang juga terkait dengan Revolusi ini adalah Perang Napoleon, dua peristiwa restorasi monarki terpisah; Restorasi Bourbon dan Monarki Juli, serta dua revolusi lainnya pada tahun 1834 dan 1848 yang melahirkan . (in)
  • フランス革命(フランスかくめい、仏: Révolution française, 英: French Revolution )とは、フランス王国で1789年7月14日から1795年8月22日にかけて起きたブルジョア革命。フランス革命記念日(パリ祭)はフランス共和国の建国記念日でもあり、毎年7月14日に祝われている。 フランス革命を代表とするブルジョア革命は、封建的な残留物(身分制や領主制)を一掃し、 * 資本主義の発展(法の下の平等・経済的自由・自由な私的所有など) * 資本主義憲法の確立(人民主権・権力分立・自由権(経済的自由権)等の人権保障を中心とする原理、典型例としてフランス憲法) を成し遂げた。 フランス革命はアメリカ独立革命とともに、ブルジョア革命の典型的事例である。フランスでは旧支配者(宗教家・君主・貴族)の抵抗がきわめて激しかったため、諸々の階級の対立・闘争がもっとも表面化した。 「ブルジョア革命」、「資本主義憲法(ブルジョア憲法)」、「経済的自由権(人権)」、および「資本民主主義(ブルジョア民主主義)」も参照 (ja)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 프랑스 혁명 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 프랑스 혁명(프랑스어: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz], 영어: French Revolution, 1789년 5월 5일 ~ 1799년 11월 9일)은 프랑스에서 일어난 시민 혁명이다. 프랑스 혁명은 엄밀히 말해 1830년 7월 혁명과 1848년 2월 혁명도 함께 일컫는 말이지만, 대개는 1789년의 혁명만을 가리킨다. 이때 1789년의 혁명을 다른 두 혁명과 비교하여 프랑스 대혁명이라고 부르기도 한다. 프랑스 혁명 기념일은 매년 7월 14일로 국경일이자 공휴일이다. 프랑스 혁명의 발단이 된 바스티유 감옥 습격이 발생한 1789년 7월 14일을 기리기 위해서 이듬해 1790년 7월 14일에 진행된 혁명기념 축제가 그 기원이다. 프랑스 사회는 절대왕정이 지배하던 앙시앵 레짐(구체제) 하에서 18세기에 모든 선진국에서 나타난 일반적 특징처럼 자본가 계급이 부상하고 있었다. 또한 미국 독립혁명의 영향으로 자유의식이 고취되어 있었다. 이런 가운데 발생한 심각한 경제불황은 인구의 절대다수(98%)를 차지하던 평민들의 불만을 가중시켰으며 마침내 흉작이 발생한 1789년에 봉기하게 되었다. 시민과 농민의 개입으로 민중혁명의 단계로 변화된 이 혁명은 3년간에 걸쳐 모든 체제를 전복시켰다. 혁명 소식을 접한 피지배 민족들이 자유와 독립 쟁취 의식에 고취되자 여러 민족을 거느린 유럽의 군주들은 불안감을 느꼈다. 프랑스 혁명이 앙시앵 레짐(구체제)을 무너뜨린 후 80년간 공화정, 제정, 군주정으로 국가 체제가 바뀌며 불안한 정치 상황이 지속되었음에도 불구하고 뒤이어 이어진 나폴레옹 전쟁과 함께 결국 유럽에 민족주의, 자유주의를 널리 퍼뜨리는 역할을 하였다. 또한 크게 보면 유럽과 세계사에서, 정치 권력이 왕족과 귀족에서 자본가 계급으로 옮겨지는, 역사적으로 완전히 새로운 시기를 열어 놓을 만큼 뚜렷이 구분되는 전환점이 되는 사건이다. 자본주의의 발전기에 있어서 시민 계급이 절대 왕정에 저항하여 봉건적 특권 계급과 투쟁해서 승리를 쟁취했으며 새로운 정부와 새로운 사회를 건설해낸 최초의 사회 혁명이라 할 수 있다. (ko)
  • Rewolucja francuska, Wielka Rewolucja Francuska, także wielka rewolucja – okres w historii Francji w latach 1789–1799, w którym doszło do głębokich zmian polityczno-społecznych i obalenia monarchii Burbonów. Za jej symboliczny początek uważa się zdobycie Bastylii przez paryskich mieszczan 14 lipca 1789 roku (nieliczni wskazują na przysięgę deputowanych Stanów Generalnych, złożoną 20 czerwca 1789 roku w sali do gry w piłkę). Za koniec rewolucji uznaje się kres rządów dyrektoriatu 9 listopada (18 brumaire’a) 1799 roku, kiedy to Napoleon Bonaparte przeprowadził zamach stanu, ogłaszając się dzień później pierwszym konsulem. Podaje się także przewrót termidoriański z 27–28 lipca 1794 roku, kończący rządy jakobinów. Zdaniem legitymistów o końcu rewolucji można mówić w momencie restauracji Burbonów w 1814 roku. Mimo to również w okresie restauracji politycy zwani ultrasami krytykowali króla Ludwika XVIII za akceptację parlamentaryzmu i odrzucenie możliwości powrotu do ancien régime’u. (pl)
  • La Rivoluzione francese fu un periodo di sconvolgimento sociale, politico e culturale estremo, e prevalentemente violento, avvenuto in Francia tra il 1789 e il 1799, poi allargatosi in Europa con le guerre rivoluzionarie francesi e le guerre napoleoniche. In storiografia è lo spartiacque tra età moderna ed età contemporanea. È detta anche Prima rivoluzione francese o Grande rivoluzione francese, per distinguerla dalla Rivoluzione di luglio del 1830 (Seconda rivoluzione francese) e dai moti rivoluzionari del 1848 (Terza rivoluzione francese), che furono l'episodio locale delle rivolte e insurrezioni europee dette Primavera dei popoli. Fu un evento assai complesso e articolato in varie fasi. Le sue principali conseguenze immediate furono: l'abolizione della monarchia assoluta capetingia e la rapida proclamazione della repubblica; l'eliminazione delle basi economiche e sociali dell'Ancien Régime, il sistema politico e sociale precedente, ritenuto colpevole della disuguaglianza e povertà dei suoi sudditi; la stesura della Dichiarazione dei diritti dell'uomo e del cittadino, futuro fondamento delle costituzioni moderne. La Rivoluzione francese finì con il periodo imperiale-napoleonico e poi la Restaurazione da parte dell'aristocrazia europea. Tuttavia, insieme a quella americana, segnò il declino dell'assolutismo e ispirò le successive rivoluzioni borghesi liberali e democratiche del XIX secolo (i cosiddetti moti rivoluzionari), aprendo la strada a un nuovo sistema politico basato sul concetto di Stato di diritto o Stato liberale, in cui la borghesia diviene la classe dominante. Questo fu a sua volta la premessa per la nascita dei moderni stati democratici. (it)
  • De Franse Revolutie (1789–1799) was een invloedrijke politieke omwenteling waarbij de absolute monarchie die Frankrijk ongeveer twee eeuwen had geregeerd werd afgeschaft en de Eerste Franse Republiek werd opgericht. Tijdens het bewind van deze republiek werden onder meer de vroegere koning en zijn gemalin door een tribunaal berecht en ter dood veroordeeld. De macht en de privileges van adel en geestelijkheid werden massaal teruggedrongen onder druk van radicale politieke groeperingen, de mensenmassa in de steden en boeren op het platteland. De oude ideeën van absolutisme, aristocratie en de macht van de Kerk werden vervangen door principes die werden vervat onder de slogan Liberté, égalité, fraternité, oftewel vrijheid, gelijkheid en broederschap. De Franse Revolutie heeft verstrekkende en blijvende veranderingen teweeggebracht in Frankrijk, die zich verspreidden over heel Europa. De Franse Revolutie was een van de eerste geslaagde opstanden in de geschiedenis die een politieke leiding kenden. Vele eerdere boerenopstanden hadden een spontaan en meer een vaag anarchistisch karakter, waarbij door de opstandelingen wel onvrede werd geuit, maar geen sprake was van een duidelijk politiek programma dat betrekking had op het staatsbestel. Een factor daarbij was de mogelijkheid van verspreiding van pamfletten die voorafgaande aan de revolutie in de 18e eeuw een hoge vlucht had genomen, dankzij de drukpers en het verzet tegen de censuur. Een van de belangrijkste verworvenheden van deze revolutie werd dan ook de vrijheid van drukpers. De constitutionele en ideologische hervormingen gingen gepaard met burgeroorlog en terreur. Om de politieke problemen te boven te komen en de onbestuurbaarheid van revolutionair Frankrijk te verdoezelen, stuurde de girondijnse politieke factie aan op oorlog, met als hoofdargument de Verklaring van Pillnitz (augustus 1791) waarin Oostenrijk en Pruisen de Europese monarchieën opriepen om het Franse koningshuis te redden; zij vreesden dat de revolutionaire ideeën zouden overslaan naar hun landen. Hierop volgden de Coalitieoorlogen, tijdens welke uiteindelijk generaal Napoleon Bonaparte de macht greep (1799) en de Franse Revolutie beëindigde. Napoleon bleef een deel van het Revolutionaire gedachtegoed verspreiden in zijn veroveringstocht door Europa, terwijl hij andere veranderingen ongedaan maakte. Zo zorgde hij voor een gedeeltelijk herstel van de Katholieke Kerk in Frankrijk met het Concordaat van 15 juli 1801 en de herinvoering van de slavernij (Code Noire) in de Franse koloniën in mei 1802. In 1804 kroonde hij zichzelf tot keizer. Na Napoleons definitieve nederlaag in de Slag bij Waterloo (1815) werd de Bourbon-monarchie door de Europese mogendheden hersteld. (nl)
  • Franska revolutionen (franska: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli (numera Frankrikes nationaldag) 1789 och avslutades med Napoleon Bonapartes statskupp 1799, Brumairekuppen. En annan uppfattning betraktar revolutionen såsom avslutad med Thermidorkrisen 1794 då de mest radikala revolutionära makthavarna störtades. Det är även möjligt att betrakta franska revolutionen som avslutad när Napoleon Bonaparte lät sig krönas till kejsare 1804, eftersom revolutionen härmed genomlöpt ett varv från monarki till kejsardöme. Frankrikes motto "Frihet, jämlikhet, broderskap" (franska: Liberté, égalité, fraternité [libɛʁte eɡalite fʁatɛʁnite]), officiellt antaget under den tredje franska republiken, har sina rötter i de slagord som associeras med den franska revolutionen och fick sin nuvarande form 1793. "Frihet, jämlikhet, broderskap" har sedan 1946 stått med i den franska konstitutionen. Revolutionen hade förebådats under lång tid före 1789 av upplysningen och dess filosofer, Voltaire och Rousseau med flera, samt med tankar om folkstyre och människans förnuft, vilka inspirerade befolkningen till uppror och krav på större jämlikhet gentemot kungamaktens och adelns provocerande lyxliv. Många såg den brittiska parlamentarismen som ett föredöme. Konflikterna med Storbritannien, senast i de amerikanska kolonierna, där fransmännen hjälpt amerikanerna till uppror, hade tvingat regeringen att ytterligare höja skatterna. Revolutionen innebar att första franska republiken utropades 1792, men hade även stor inverkan på övriga Europa och världen, och definieras som början på senmodern tid. Revolutionen ledde till att feodala privilegier avskaffades, samhällen sekulariserades, metersystemet spreds och att total krigföring uppfanns. Detta gjorde Frankrike framgångsrikt i Franska revolutionskrigen, vilket ledde till att en rad europeiska monarkier ersattes av republiker. Manlig rösträtt infördes en kort period 1792, och mer långvarigt efter februarirevolutionen 1848 då andra franska republiken utropades. I förlängningen bidrog de båda franska revolutionerna till såväl socialistiska revolutioner som till spridande av liberal demokrati. Den franska revolutionen hade stor betydelse för den ryska revolutionen 1905 och dess idéer inspirerade Mao Zedong i att bygga en kommunistisk stat i Kina. (sv)
  • Revolução Francesa (em francês: Révolution française) foi um período, entre 1789 e 1799, de intensa agitação política e social na França, que teve um impacto duradouro na história do país e, mais amplamente, em todo o continente europeu. A monarquia absolutista que tinha governado a nação durante séculos entrou em colapso em apenas três anos. A sociedade francesa passou por uma transformação épica, quando privilégios feudais, aristocráticos e religiosos evaporaram-se sobre um ataque sustentado de grupos políticos radicais, das massas nas ruas e de camponeses na região rural do país. Antigos ideais da tradição e da hierarquia de monarcas, aristocratas e da Igreja Católica foram abruptamente derrubados pelos novos princípios de Liberté, Égalité, Fraternité (em português: liberdade, igualdade e fraternidade). As casas reais da Europa ficaram aterrorizadas com a revolução e iniciaram um movimento contrário que, até 1814, tinha restaurado a antiga monarquia, mas muitas reformas importantes tornaram-se permanentes. O mesmo aconteceu com os antagonismos entre os partidários e inimigos da revolução, que lutaram politicamente ao longo dos próximos dois séculos. Em meio a uma crise fiscal, o povo francês estava cada vez mais irritado com a incompetência do rei Luís XVI e com a indiferença contínua e a decadência da aristocracia do país. Esse ressentimento, aliado aos cada vez mais populares ideais iluministas, alimentaram sentimentos radicais e a revolução começou em 1789, com a convocação dos Estados Gerais em maio. O primeiro ano da revolução foi marcado pela proclamação, por membros do Terceiro Estado, do Juramento do Jogo da Péla em junho, pela Tomada da Bastilha em julho, pela aprovação da Declaração dos Direitos do Homem e do Cidadão em agosto e por uma épica marcha sobre Versalhes, que obrigou a corte real a voltar para Paris em outubro. Os anos seguintes foram dominados por lutas entre várias assembleias liberais e de direita feitas por apoiantes da monarquia no sentido de travar grandes reformas no país. A Primeira República Francesa foi proclamada em setembro de 1792 e o rei Luís XVI foi executado no ano seguinte. As ameaças externas moldaram o curso da revolução. As guerras revolucionárias francesas começaram em 1792 e, finalmente, apresentaram espetaculares vitórias que facilitaram a conquista da Península Itálica, dos Países Baixos e da maioria dos territórios a oeste do Reno pela França, feitos que os governos franceses anteriores nunca conseguiram realizar ao longo de séculos. Internamente, os sentimentos populares radicalizaram a revolução significativamente, culminando com a ascensão de Maximilien Robespierre, dos jacobinos e de uma ditadura virtual imposta pelo Comitê de Salvação Pública, que estabeleceu o chamado Reino de Terror entre 1793 e 1794, período no qual entre 16 mil e 40 mil pessoas foram mortas. Após a queda dos jacobinos e a execução de Robespierre, o Diretório assumiu o controle do Estado francês em 1795 e manteve o poder até 1799, quando foi substituído pelo Consulado, sob o comando de Napoleão Bonaparte. A era moderna tem-se desdobrado na sombra dos ideais conquistados pela Revolução Francesa. O crescimento das repúblicas e das democracias liberais ao redor do mundo, a difusão do secularismo, o desenvolvimento das ideologias modernas e a invenção da guerra total tiveram o seu nascimento durante a revolução. Eventos subsequentes que podem ser rastreados com a revolução incluem as Guerras Napoleônicas, duas restaurações separadas da monarquia (a primeira em 1814 e a segunda, a Restauração Bourbon, em 1815), e duas revoluções adicionais (1830 e 1848) ajudaram a moldar a França moderna. (pt)
  • Вели́кая францу́зская револю́ция (фр. la Révolution française) — крупнейшая трансформация социальной и политической системы Франции, приведшая к уничтожению в стране старого порядка (Ancien Régime) и абсолютной монархии, и провозглашению Первой французской республики (сентябрь 1792 года) де-юре свободных и равных граждан под девизом «Свобода, равенство, братство». Началом революции стало взятие Бастилии 14 июля 1789 года, а окончанием историки считают переворот 18 брюмера (9 ноября) 1799 года. (ru)
  • Францу́зька револю́ція (фр. Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) почалася у травні 1789 року, коли Старий порядок було скинуто, а замість нього встановлено конституційну монархію. У вересні 1792 року монархію замінено на Першу французьку республіку, а в січні 1793 було страчено короля Людовика XVI. Відтак почався період політичної нестабільності, що завершився призначенням Наполеона першим консулом в листопаді 1799. Цю дату прийнято вважати кінцем революції. Французька революція є однією з найважливіших подій в історії Франції, вона спричинила радикальні зміни у французькому суспільстві. Її прийнято вважати головним переломним моментом в історії західної демократії — як епоха переходу від доби абсолютизму і аристократії, до доби демократії за участі широких верств населення в житті країни. (uk)
  • 法国大革命(法語:Révolution française)是法國的一段社會激進與社會動盪的時期,對於法國歷史以及全歐洲都留下深刻的廣泛影響。法国政治体制在大革命期间发生了众多转变:统治法国多个世纪的绝对君主制與封建制度在三年内土崩瓦解,过去的封建、贵族和宗教特权不断受到左翼政治團體、平民和鄉村農民的冲击,传统君主制的階層觀念、貴族以及天主教會統治制度被自由、平等、博愛等新原則推翻。整個歐洲的皇室因而心生恐懼,因此在大革命之后至1815年發起反法討伐,並成功恢復君主制,但很多重大改革已成永久。革命導致各界對立,特別是共和派和保皇派在往後長達二百年的政治對立。 由於七年戰爭戰敗,又介入美國獨立戰爭,面對財政危機的國王路易十六強加稅賦,英國的工業革命也影響了法國的失業率。蓬勃發展的啟蒙思想所結合,助長了階級意識,終於使得法國大革命在1789年5月的三級會議中爆發。革命的第一年,第三等级的民眾在6月20日发表网球場宣言,7月14日攻佔巴士底監狱,8月26日颁布人权宣言,凡尔赛妇女运动迫使法国王室10月6日从凡尔赛返回巴黎。接下來的幾年則由不同的立法會議及跟右翼的君主制擁護者鬥爭主導。1792年9月22日,法兰西第一共和国成立,路易十六在次年被推上斷頭台。不断出现的外部压力在法国革命中成為主导,法国大革命战争从1792年开始,这次战役為過去一个世纪以来法国首次胜利,并使法国间接控制意大利半岛和莱茵河以西的土地。在国内,派系斗争及民众情绪的日益高涨导致1793年至1794年恐怖统治的产生。罗伯斯庇尔和雅各宾派覆亡以後,热月党人建立督政府,于1795年掌权,直至1799年拿破仑執政後結束。 法国革命中拉开现代社会的帷幕,共和国的成长、自由民主思想的传播、现代思想的发展以及各国之间大规模战争都成為革命的标志。作为近代伟大民主革命而受到赞扬的同时,法国大革命也因期间一些暴力专政行为而为人诟病。革命随后导致拿破崙戰爭、两次君主制复辟以及两次法国革命。从法国大革命开始(1789年)直至1870年,法国在先后兩次共和国政府、君主立宪制及帝国政權下交替管治。 《旧制度与大革命》的中文译者认为,1789年法国革命是迄今为止最伟大、最激烈的革命,代表法国的“青春、热情、自豪、慷慨、真诚的年代”。它是一场社会政治革命,符合当时欧洲的需要,其作用是废除若干世纪以来统治欧洲和法国的封建制度。它不仅要改变旧政權,更要废除旧的社会形式,因此需要同时改變所有既存的权力机构,毁灭所有公认的影响,祛除种种传统,更新风尚与习惯。和等西方学者认为,法国大革命受到激进主义思潮影响。. (zh)
dbo:soundRecording
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 11188 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 181890 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124508621 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • (en)
  • November 2020 (en)
dbp:description
  • The French national anthem La Marseillaise; text in French. (en)
dbp:eventName
  • French Revolution (en)
dbp:filename
  • La Marseillaise.ogg (en)
dbp:imageCaption
  • 0001-07-14 (xsd:gMonthDay)
dbp:imageName
  • Anonymous - Prise de la Bastille.jpg (en)
dbp:label
  • the French Revolution (en)
dbp:location
dbp:onlinebooks
  • yes (en)
dbp:partof
  • the Atlantic Revolutions (en)
dbp:reason
  • Unverifiable; what is "Tilley "? (en)
dbp:result
  • * Abolition of the Ancien Régime and creation of constitutional monarchy * Proclamation of the French First Republic in September 1792 * Reign of Terror and Execution of Louis XVI * French Revolutionary Wars * Establishment of the French Consulate in November 1799 (en)
dbp:talk
  • Question about Aulard quotation (en)
dbp:title
  • French Revolution (en)
  • La Marseillaise (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:years
  • 1789 (xsd:integer)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • フランス革命(フランスかくめい、仏: Révolution française, 英: French Revolution )とは、フランス王国で1789年7月14日から1795年8月22日にかけて起きたブルジョア革命。フランス革命記念日(パリ祭)はフランス共和国の建国記念日でもあり、毎年7月14日に祝われている。 フランス革命を代表とするブルジョア革命は、封建的な残留物(身分制や領主制)を一掃し、 * 資本主義の発展(法の下の平等・経済的自由・自由な私的所有など) * 資本主義憲法の確立(人民主権・権力分立・自由権(経済的自由権)等の人権保障を中心とする原理、典型例としてフランス憲法) を成し遂げた。 フランス革命はアメリカ独立革命とともに、ブルジョア革命の典型的事例である。フランスでは旧支配者(宗教家・君主・貴族)の抵抗がきわめて激しかったため、諸々の階級の対立・闘争がもっとも表面化した。 「ブルジョア革命」、「資本主義憲法(ブルジョア憲法)」、「経済的自由権(人権)」、および「資本民主主義(ブルジョア民主主義)」も参照 (ja)
  • Вели́кая францу́зская револю́ция (фр. la Révolution française) — крупнейшая трансформация социальной и политической системы Франции, приведшая к уничтожению в стране старого порядка (Ancien Régime) и абсолютной монархии, и провозглашению Первой французской республики (сентябрь 1792 года) де-юре свободных и равных граждан под девизом «Свобода, равенство, братство». Началом революции стало взятие Бастилии 14 июля 1789 года, а окончанием историки считают переворот 18 брюмера (9 ноября) 1799 года. (ru)
  • الثورة الفرنسية (بالفرنسية: Révolution française) هي فترة مؤثرة من الاضطرابات الاجتماعية والسياسية في فرنسا عرفت عدة مراحل استمرت من 1789 حتى 1799، وكانت لها تأثيرات عميقة على أوروبا والعالم الغربي عموما، انتهت بسيطرة البورجوازية خلال التحالف مع نابليون وانتهت بتصدير الأزمة من خلال الاستعمار بالتوسع اللاحق للإمبراطورية الفرنسية، انتهت بسيطرة البورجوازية التي كانت متحالفة مع طبقة العمال مع إحقاق مجموعة من الحقوق والحريات للطبقة العاملة والمتوسطة للشعب الفرنسي. أسقطت الملكية وأسست الجمهورية وشهدت فترات عنيفة من الاضطراب السياسي، وتوجت أخيرا في دكتاتورية نابليون الذي جاء سريعا بكثير من مبادئها إلى أوروبا الغربية وخارجها. استوحت الثورة الفرنسية أفكارا ليبرالية وراديكالية، غيرت بشكل عميق مسار التاريخ الحديث، وأطلقت الانحدار العالمي للملكيات المطلقة واستبدالها بالجمهوريات. أطلقت الثورة من خلال ح (ar)
  • La Revolució Francesa (1789-1799) es considera el model de revolució política de la seva època i va suposar la conquesta del poder per la burgesia i el desplaçament de l'aristocràcia i el clergat. En acabar el segle xviii, el regne de França, com la major part d'Europa, estava sotmesa a l'Antic Règim. Era, doncs, una societat estamental fonamentada en el privilegi i la propietat de la terra. La monarquia absoluta de Lluís XVI era incapaç de millorar la situació de crisi financera, fam i debilitat de la vella estructura de classes. Així doncs, les classes socials quedaven dividides entre privilegiats (rei, noblesa i clergat), i els no privilegiats (burgesia, pagesos, etc). En aquest context es produeix un seguit de revoltes que conduïren a la revocació de l'Antic Règim. (ca)
  • Velká francouzská revoluce je označení pro období dějin Francie mezi lety 1789 a 1799, tedy zhruba od svolání generálních stavů králem Ludvíkem XVI. do uchopení moci Napoleonem Bonapartem. Tehdejší absolutní monarchie ve Francii byla během ní nahrazena „vládou lidu“ a republikánstvím; začalo krvavé pronásledování katolíků a všech odpůrců nových pořádků. (cs)
  • Η Γαλλική Επανάσταση (γαλλικά: Révolution française‎) ήταν περίοδος μεγάλων κοινωνικών και πολιτικών αναταραχών στη Γαλλία, που διήρκεσε από το 1789 έως το 1799. Ανέτρεψε τη μοναρχία, καθιέρωσε μια μορφή δημοκρατίας, πέρασε από περιόδους βίαιων πολιτικών ταραχών, και κατέληξε σε μια δικτατορία υπό τον Ναπολέοντα Βοναπάρτη. Πολλές από τις αρχές της επανάστασης μεταδόθηκαν προς τη Δυτική Ευρώπη και πέρα από αυτή. Εμπνευσμένη από φιλελεύθερες και ριζοσπαστικές ιδέες, η επανάσταση άλλαξε ριζικά την πορεία της σύγχρονης ιστορίας, προκαλώντας παγκοσμίως μείωση των απόλυτων μοναρχιών και αντικατάστασή τους από δημοκρατίες. (el)
  • La Franca revolucio de 1789 estas periodo de politikaj kaj sociaj transformoj komencita de la alvoko al la "Ĝeneralaj Statoj" en 1789, kaj finita de la Puĉo de la 18-a de brumero (9-a kaj 10-a de novembro 1799) fare de Napoléon Bonaparte. Unuafoje en Eŭropo estis signife faligita monarkio kun ties feŭdaj privilegioj por la nobelaro kaj la katolika klerikaro. Aperis novaj regnoj (konstitucia monarkio kaj poste respubliko) kiuj proklamis principojn inspiritajn de Klerismo, t.e. egalecon de ĉiuj civitanoj rilate al la leĝaro, la fundamentajn liberojn, kaj la suverenecon de la popolo, kiu kapablas regi sin per siaj elektitaj reprezentantoj. Tio ŝanĝis ne nur la historion de Francio sed de tuta Eŭropo. (eo)
  • Die Französische Revolution von 1789 bis 1799 gehört zu den folgenreichsten Ereignissen der neuzeitlichen europäischen Geschichte. Die Abschaffung des feudal-absolutistischen Ständestaats sowie die Propagierung und Umsetzung grundlegender Werte und Ideen der Aufklärung als Ziele der Französischen Revolution – das betrifft insbesondere die Menschenrechte – waren mitursächlich für tiefgreifende macht- und gesellschaftspolitische Veränderungen in ganz Europa und haben das moderne Demokratieverständnis entscheidend beeinflusst. Als zweite unter den Atlantischen Revolutionen erhielt sie ihrerseits orientierende Impulse aus dem amerikanischen Unabhängigkeitskampf. Die heutige Französische Republik als liberal-demokratischer Verfassungsstaat westlicher Prägung stützt ihr Selbstverständnis unmitte (de)
  • The French Revolution (French: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) was a period of radical political and societal change in France that began with the Estates General of 1789 and ended with the formation of the French Consulate in November 1799. Many of its ideas are considered fundamental principles of liberal democracy, while phrases like liberté, égalité, fraternité reappeared in other revolts, such as the 1917 Russian Revolution, and inspired campaigns for the abolition of slavery and universal suffrage. The values and institutions it created dominate French politics to this day. (en)
  • Frantziako Iraultza (frantsesez: Révolution française) 1789tik 1799ra bitartean Frantzian aldaketa azkar eta sakonak ekarri zituen prozesu sozial eta politikoa izan zen. 1789tik aurrera Frantzian eta bere kolonietan izandako asaldura sozial eta politiko sakona izan zen. Iraultzak monarkia garaitu zuen, errepublika bat ezarri zuen, asaldura politikoko aldi bortitzak katalizatu zituen eta, azkenik, Napoleonen agindupeko diktadura bati ekin zion, bere printzipioetako asko Mendebaldeko Europan eta harantzago konkistatu zituen eremuetara eraman zituena. (eu)
  • La Revolución francesa (en francés, Révolution française) fue un conflicto social y político, con diversos periodos de violencia, que convulsionó Francia y, por extensión de sus implicaciones, a otras naciones de Europa que enfrentaban a partidarios y opositores del sistema conocido como el Antiguo Régimen. Se inició con la autoproclamación del Tercer Estado como Asamblea Nacional en 1789 y finalizó con el golpe de Estado de Napoleón Bonaparte en 1799. (es)
  • B'eachtra agus tréimhse an-tábhachtach í Réabhlóid na Fraince (nó Muirthéacht na Fraince) (1789-1799) i stair na Fraince agus stair na hEorpa ó thaobh na polaitíochta agus ó thaobh an tsochaí. Thosaigh tréimhse na réabhlóide sa bhliain 1789 le cruinniú Eastáit Choitianta ( États généraux) na Parlaiminte agus le forghabháil an Bastille agus chríochnaigh le coup d'État Napóilean sa bhliain 1799. Chuir an Réabhlóid deireadh leis an monarcacht, leis an seanchliarlathas agus leis na pribhléidí. Sa Déclaration des droits de l'homme et du citoyen fógraíodh cothroime na saoránach de réir an dlí, na bunsaoirsí agus flaitheas an Náisiúin, pobal arbh fhéidir leis é féin a rialú trí theachtaí tofa. Thosaigh imreas fada buan idir lucht cosanta na Réabhlóide agus lucht cosanta an tseanreachta, gan trá (ga)
  • Revolusi Prancis (bahasa Prancis: Révolution française; 1789–1799), adalah suatu periode sosial dan pergolakan politik di Prancis yang memiliki dampak abadi terhadap sejarah Prancis, dan lebih luas lagi, terhadap Eropa secara keseluruhan. Revolusi ini merupakan salah satu dari revolusi besar dunia yang mampu mengubah tatanan kehidupan masyarakat. Monarki absolut yang telah memerintah Prancis selama berabad-abad runtuh dalam waktu tiga tahun. Rakyat Prancis mengalami transformasi sosial politik yang epik; feodalisme, aristokrasi, dan monarki mutlak diruntuhkan oleh kelompok politik radikal sayap kiri, oleh massa di jalan-jalan, dan oleh masyarakat petani di perdesaan. Ide-ide lama yang berhubungan dengan tradisi dan hierarki monarki, aristokrat, dan Gereja Katolik digulingkan secara tiba-t (in)
  • La Révolution française est une période de bouleversements sociaux et politiques de grande envergure en France, dans ses colonies et en Europe à la fin du XVIIIe siècle. La période habituellement comprise s'étend entre l'ouverture des États généraux, le 5 mai 1789, et au plus tard le coup d'État de Napoléon Bonaparte le 9 novembre 1799 (18 brumaire de l'an VIII). Cette période de l'histoire de France a mis fin à l'Ancien Régime en remplaçant la monarchie absolue par une suite de régimes plus ou moins définis, dont la Première République un peu plus de trois ans après la prise de la Bastille. (fr)
  • La Rivoluzione francese fu un periodo di sconvolgimento sociale, politico e culturale estremo, e prevalentemente violento, avvenuto in Francia tra il 1789 e il 1799, poi allargatosi in Europa con le guerre rivoluzionarie francesi e le guerre napoleoniche. In storiografia è lo spartiacque tra età moderna ed età contemporanea. È detta anche Prima rivoluzione francese o Grande rivoluzione francese, per distinguerla dalla Rivoluzione di luglio del 1830 (Seconda rivoluzione francese) e dai moti rivoluzionari del 1848 (Terza rivoluzione francese), che furono l'episodio locale delle rivolte e insurrezioni europee dette Primavera dei popoli. (it)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 프랑스 혁명 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 프랑스 혁명(프랑스어: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz], 영어: French Revolution, 1789년 5월 5일 ~ 1799년 11월 9일)은 프랑스에서 일어난 시민 혁명이다. 프랑스 혁명은 엄밀히 말해 1830년 7월 혁명과 1848년 2월 혁명도 함께 일컫는 말이지만, 대개는 1789년의 혁명만을 가리킨다. 이때 1789년의 혁명을 다른 두 혁명과 비교하여 프랑스 대혁명이라고 부르기도 한다. 프랑스 혁명 기념일은 매년 7월 14일로 국경일이자 공휴일이다. 프랑스 혁명의 발단이 된 바스티유 감옥 습격이 발생한 1789년 7월 14일을 기리기 위해서 이듬해 1790년 7월 14일에 진행된 혁명기념 축제가 그 기원이다. (ko)
  • Rewolucja francuska, Wielka Rewolucja Francuska, także wielka rewolucja – okres w historii Francji w latach 1789–1799, w którym doszło do głębokich zmian polityczno-społecznych i obalenia monarchii Burbonów. Zdaniem legitymistów o końcu rewolucji można mówić w momencie restauracji Burbonów w 1814 roku. Mimo to również w okresie restauracji politycy zwani ultrasami krytykowali króla Ludwika XVIII za akceptację parlamentaryzmu i odrzucenie możliwości powrotu do ancien régime’u. (pl)
  • De Franse Revolutie (1789–1799) was een invloedrijke politieke omwenteling waarbij de absolute monarchie die Frankrijk ongeveer twee eeuwen had geregeerd werd afgeschaft en de Eerste Franse Republiek werd opgericht. Tijdens het bewind van deze republiek werden onder meer de vroegere koning en zijn gemalin door een tribunaal berecht en ter dood veroordeeld. De macht en de privileges van adel en geestelijkheid werden massaal teruggedrongen onder druk van radicale politieke groeperingen, de mensenmassa in de steden en boeren op het platteland. De oude ideeën van absolutisme, aristocratie en de macht van de Kerk werden vervangen door principes die werden vervat onder de slogan Liberté, égalité, fraternité, oftewel vrijheid, gelijkheid en broederschap. De Franse Revolutie heeft verstrekkende e (nl)
  • Revolução Francesa (em francês: Révolution française) foi um período, entre 1789 e 1799, de intensa agitação política e social na França, que teve um impacto duradouro na história do país e, mais amplamente, em todo o continente europeu. A monarquia absolutista que tinha governado a nação durante séculos entrou em colapso em apenas três anos. A sociedade francesa passou por uma transformação épica, quando privilégios feudais, aristocráticos e religiosos evaporaram-se sobre um ataque sustentado de grupos políticos radicais, das massas nas ruas e de camponeses na região rural do país. Antigos ideais da tradição e da hierarquia de monarcas, aristocratas e da Igreja Católica foram abruptamente derrubados pelos novos princípios de Liberté, Égalité, Fraternité (em português: liberdade, igualdad (pt)
  • Franska revolutionen (franska: Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli (numera Frankrikes nationaldag) 1789 och avslutades med Napoleon Bonapartes statskupp 1799, Brumairekuppen. En annan uppfattning betraktar revolutionen såsom avslutad med Thermidorkrisen 1794 då de mest radikala revolutionära makthavarna störtades. Det är även möjligt att betrakta franska revolutionen som avslutad när Napoleon Bonaparte lät sig krönas till kejsare 1804, eftersom revolutionen härmed genomlöpt ett varv från monarki till kejsardöme. (sv)
  • Францу́зька револю́ція (фр. Révolution française [ʁevɔlysjɔ̃ fʁɑ̃sɛːz]) почалася у травні 1789 року, коли Старий порядок було скинуто, а замість нього встановлено конституційну монархію. У вересні 1792 року монархію замінено на Першу французьку республіку, а в січні 1793 було страчено короля Людовика XVI. Відтак почався період політичної нестабільності, що завершився призначенням Наполеона першим консулом в листопаді 1799. Цю дату прийнято вважати кінцем революції. (uk)
  • 法国大革命(法語:Révolution française)是法國的一段社會激進與社會動盪的時期,對於法國歷史以及全歐洲都留下深刻的廣泛影響。法国政治体制在大革命期间发生了众多转变:统治法国多个世纪的绝对君主制與封建制度在三年内土崩瓦解,过去的封建、贵族和宗教特权不断受到左翼政治團體、平民和鄉村農民的冲击,传统君主制的階層觀念、貴族以及天主教會統治制度被自由、平等、博愛等新原則推翻。整個歐洲的皇室因而心生恐懼,因此在大革命之后至1815年發起反法討伐,並成功恢復君主制,但很多重大改革已成永久。革命導致各界對立,特別是共和派和保皇派在往後長達二百年的政治對立。 法国革命中拉开现代社会的帷幕,共和国的成长、自由民主思想的传播、现代思想的发展以及各国之间大规模战争都成為革命的标志。作为近代伟大民主革命而受到赞扬的同时,法国大革命也因期间一些暴力专政行为而为人诟病。革命随后导致拿破崙戰爭、两次君主制复辟以及两次法国革命。从法国大革命开始(1789年)直至1870年,法国在先后兩次共和国政府、君主立宪制及帝国政權下交替管治。 (zh)
rdfs:label
  • French Revolution (en)
  • الثورة الفرنسية (ar)
  • Revolució Francesa (ca)
  • Velká francouzská revoluce (cs)
  • Französische Revolution (de)
  • Γαλλική Επανάσταση (el)
  • Franca revolucio de 1789 (eo)
  • Revolución francesa (es)
  • Frantziako Iraultza (eu)
  • Réabhlóid na Fraince (ga)
  • Révolution française (fr)
  • Revolusi Prancis (in)
  • Rivoluzione francese (it)
  • フランス革命 (ja)
  • 프랑스 혁명 (ko)
  • Franse Revolutie (nl)
  • Rewolucja francuska (pl)
  • Revolução Francesa (pt)
  • Великая французская революция (ru)
  • Franska revolutionen (sv)
  • Французька революція (uk)
  • 法国大革命 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:battle of
is dbo:influenced of
is dbo:internationalAffiliation of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:knownFor of
is dbo:language of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:occupation of
is dbo:series of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:after of
is dbp:battles of
is dbp:before of
is dbp:disestablished of
is dbp:era of
is dbp:event of
is dbp:eventEnd of
is dbp:eventPost of
is dbp:events of
is dbp:influenced of
is dbp:international of
is dbp:movement of
is dbp:partof of
is dbp:reason of
is dbp:setting of
is dbp:subject of
is dc:subject of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License