An Entity of Type: Monarchy108363812, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Huangdi (Chinese: 皇帝; pinyin: Huángdì), translated into English as Emperor, was the superlative title held by monarchs of China who ruled various imperial regimes in Chinese history. In traditional Chinese political theory, the emperor was considered the Son of Heaven and the autocrat of all under Heaven. Under the Han dynasty, Confucianism replaced Legalism as the official political theory and succession in most cases theoretically followed agnatic primogeniture. The lineage of emperors descended from a paternal family line constituted a dynasty.

Property Value
dbo:abstract
  • إمبراطور الصين (بالصينية التقليدية: 皇帝)(بالصينية المبسطة: Huángdì) هومنصب يوصف به من استلم قيادة وحكم إمبراطورية الصين التي أنشأت سنة 2400 قبل الميلاد من قبل تشين شي هوانج، والذي أسسها ولم شمل البلاد التي كانت متفرقة في حقبة الممالك المتحاربة. استمرت الامبراطورية حتى سنة 1912 عندما تنازل بوئي عن العرش بعد ثورة شينهاي. امتد تاريخ الإمبراطورية 4312 سنة مع وجود انقطاعات في تاريخها الطويل، حيث تقسمت الإمبراطورية وأعيد توحيدها لثلاث مرات، وذلك في عام 280 من أسرة جين وفي سنة 589 من أسرة سوي وسنة 1279 من قبل أسرة يوان المغولية. (ar)
  • L'emperador de la Xina (en xinès: 皇帝, en pinyin: Huángdì) era el cap de govern i el cap d'estat de la Xina des de la dinastia Qin (any 221 aC), fins a la caiguda de la dinastia Qing el 1911. Els caps de govern anteriors a la dinastia Qin eren denominats wang (王 wáng, "rei"). Abans del primer emperador Qin Shi Huang, els caràcters huang ("rei déu") i di ("rei savi") es van usar separadament i mai consecutivament (vegeu Tres augustos i cinc emperadors). Després de la dinastia Han, huangdi es va abreujar huang o di perdent cada un dels caràcters separadament el significat que tenien abans de la dinastia Qin. (ca)
  • Čínský císař (čínsky v českém přepisu chuang-ti, pchin-jinem huángdì, znaky 皇帝) byl čínský nejvyšší panovnický titul od roku 221 př. n. l. do zrušení monarchie roku 1912. (cs)
  • La imperiestro (en ĉina: 皇帝, en pinĝina: huángdì) de Ĉinio estis kaj ministrestro kaj ŝtatestro de Ĉinio ekde la dinastio Qin, 221 a.K., ĝis la falo de la dinastio Qing en 1911. La ministrestroj antaŭaj al la dinastio Qin estis nomitaj ŭang (王 [wáng], «reĝo»). Antaŭ la unua imperiestro, Qin Shihuangdi, la karaktroj huang («dia reĝo») kaj di («saĝa reĝo») uzatis separate kaj neniam sinsekve (vidu artikolon Tri Suverenoj kaj Kvin Imperiestroj). Post la dinastio Han, huangdi mallongiĝis kiel huang aŭ di, perdante unu el la karaktroj separate aŭ la signifon kiun havis antaŭ la dinastio Qin. (eo)
  • Huangdi (Chinese: 皇帝; pinyin: Huángdì), translated into English as Emperor, was the superlative title held by monarchs of China who ruled various imperial regimes in Chinese history. In traditional Chinese political theory, the emperor was considered the Son of Heaven and the autocrat of all under Heaven. Under the Han dynasty, Confucianism replaced Legalism as the official political theory and succession in most cases theoretically followed agnatic primogeniture. The lineage of emperors descended from a paternal family line constituted a dynasty. The absolute authority of the emperor came with a variety of governing duties and moral obligations; failure to uphold these was thought to remove the dynasty's Mandate of Heaven and to justify its overthrow. In practice, emperors sometimes avoided the strict rules of succession and dynasties' ostensible "failures" were detailed in official histories written by their successful replacements. The power of the emperor was also limited by the imperial bureaucracy, which was staffed by scholar-officials and in some dynasties eunuchs. An emperor was also constrained by filial obligations to his ancestors' policies and dynastic traditions, such as those first detailed in the Ming dynasty's Ancestral Instructions. (en)
  • El emperador (chino: 皇帝, pinyin: huángdì) de China fue el jefe de gobierno y el jefe de Estado de China desde su unificación por la dinastía Qin en el año 221 a. C. hasta la caída de la dinastía Qing en 1912 como resultado de la Revolución de Xinhai. Los jefes de gobierno anteriores eran denominados wang (王 [wáng], «rey»). Antes del primer emperador, Qin Shi Huang —cuyo nombre real significa literalmente «Primer Emperador»— los caracteres huang («soberano» o «augusto») y di («dios celestial», traducido como «emperador») se usaron separada y nunca consecutivamente para referirse a los Tres augustos y cinco emperadores de la mitología china. Después de la dinastía Han, huangdi se abrevió como huang o di, perdiendo cada uno de los caracteres por separado el significado que tenían antes de la dinastía Qin. (es)
  • Kaisar Tiongkok (Bahasa Tionghoa: 皇帝; pinyin:) adalah gelar yang digunakan penguasa Tiongkok sejak penyatuan daratan Tiongkok oleh Dinasti Qin pada 221 SM hingga Puyi turun tahta pada tahun 1912 setelah Revolusi Xinhai, menandai berdirinya Republik Tiongkok. Selama kurun waktu tersebut, gelar tersebut dipegang oleh beberapa dinasti yang berbeda dari Suku Han, kecuali pada masa Dinasti Yuan (Mongolia) dan Dinasti Qing (Manchuria). (in)
  • L'empereur de Chine (chinois : 皇帝 ; pinyin : Huángdì) était le dirigeant de la Chine de la dynastie Qin en -221 et jusqu'à la chute de la dynastie Qing en 1912. Les dirigeants de la Chine impériale précédant les Qin étaient appelés Wang, ce qui peut se traduire par « roi ». Avant le premier empereur de Chine, Qin Shi Huang, les caractères Huáng (« dieu-roi ») et Dì (« roi sage ») étaient utilisés séparément et jamais consécutivement (voir Les trois Augustes et les cinq Empereurs). Après la dynastie Han, Huángdì commença à être abrégé en Huáng ou Dì : les deux sinogrammes avaient perdu leur signification originelle pré-Qin. (fr)
  • L'imperatore della Cina (cinese: 皇帝; pinyin: Huángdì) era un titolo conferito a tutti i monarchi regnanti sulla Cina dal 221 a.C., quando venne fondata la dinastia Qin, fino al 1912, quando venne deposta la dinastia Qing. All'apice del suo potere governava il quinto impero più vasto di sempre, con una superficie di 15 milioni di km, quattro volte l'impero romano di Traiano. L'imperatore aveva anche l'appellativo di "Figlio del Cielo", titolo creato durante il regno della dinastia Shang: all'imperatore veniva riconosciuto il ruolo di , che tradotto significa "tutto al di sotto del cielo", a indicare che il potere dell'imperatore era diffuso, secondo la tradizione, su tutta la Terra e non soltanto sul territorio da lui controllato. Gli imperatori appartenenti alle stesse famiglie sono oggi classificati in periodi storici denominati dinastie. (it)
  • 中国史における皇帝(こうてい、中国語: 皇帝、拼音: Huángdì)とは、一般に、紀元前221年に秦朝の政王が中国統一を機に始皇帝と号してから、辛亥革命を受けて1912年に愛新覚羅溥儀が清皇帝を退位するまでの中国の君主を指す。中国の上古時代の君主の号は「天皇」だった。中国で「皇帝」の号がはじめて用いられるのは、秦の始皇帝の時である。基本的に秦の始皇帝以降は「皇帝」を名乗り、それ以前は、「天子」、「王」である皇帝はまた、皇帝号が用いられる以前の周や殷の君主を含めて天子とも称され、天下(地上世界)の支配者とみなされた。実際には、すべての皇帝が中国全土における最高権力を握っていたわけではないが、その場合でも通常は「天子」と呼ばれた。 皇帝を同一の家系ごとに歴史上の各区分に分けたものを王朝と呼ぶ。中国の大半の帝政支配者は、漢民族に属すると通常考えられているものの、近年の学界では、現在の民族分類を過去の歴史的状況に適用することに慎重な傾向がある。モンゴル系民族および満州民族に支配された元王朝と清王朝は、史学上の通説では、外来の王朝が中国化されたものと考えられているが、近年の一部学者(たとえば新清史学派 New Qing History schoolの学者ら)は、両王朝では、通説よりもはるかに複雑なかたちで政治と民族とが互いに影響を与え合ったと主張する。とは言え、この両王朝の支配者はともに、中国本土を支配するのに、天命という伝統的な儒教に基づく皇帝の概念を必要とした。 (ja)
  • 황제(皇帝)는 진나라부터 중화제국 시기까지 사용된 중국의 최고 군주 칭호이다. 중국의 전통 정치 이론에서 황제는 천자(天子)이자 천하 만물을 지배하는 독재자로 여겨졌으며, 한나라 치하에서 유교가 법가를 대체하는 공식 정치 이론으로 자리잡음으로서 이론상으로 무자비한 장자 계승을 따라 가계에서 황제의 계승자가 왕조를 구성하는 법칙이 확립되었다. 황제의 절대적 권위에는 다양한 통치 의무와 도덕적 의무가 수반되었다. 이를 지키지 못하면 왕조의 천위(天使)를 제거하고 전복하는 것이 정당화하는 것으로 생각되었다. 실제로, 황제는 때때로 엄격한 계승 규칙을 피했고 왕조의 표면적인 "실패"는 성공적인 교체에 의해 작성된 역대 24정사에 자세히 설명되어 있다. 학자 관료와 환관으로 구성된 제국 관료에 의해 황제의 권력이 제한되는 경우가 종종 있었으며, 명나라 황제처럼 조상의 정책과 왕조 전통에 대한 효도의 의무로 인해 제약을 받는 경우도 존재하였다. (ko)
  • Kinas kejsare avser de kinesiska regenter som innehavt titeln "kejsare" (皇帝). Titeln skapades av Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi (r. 221 f.Kr.–210 f.Kr.) som kombinerade orden "皇" (huáng) och "帝" (dì). Båda dessa ord betyder med dagens språkbruk var för sig också "kejsare" men i det antika Kina betydde "皇" "allhärskare" och "帝" associeras med de mytologiska första härskarna Tre härskare och fem kejsare. Den sista kejsaren av Kina brukar tillskrivas Puyi som regerade fram till 1912, även om Yuan Shikai gjorde ett kortvarig försök att återinrföra titeln några månader kring årsskiftet 1915/1916 Sammanlagt har det i Kina funnist 557 regenter som innehaft titeln kejsare. Då även inräknat mindre stater inom det området som idag är Kina. Endast en kvinnlig monark återfinns i regentlängden: Wu Zetian. Betydligt fler kvinnor har dock regerat som regenter snarare än som monarker, som exempelvis Änkekejsarinnan Lü och Änkekejsarinnan Cixi. Kejsartiteln har som regel ärvts från far till son eller från bror till bror inom en dynasti. (sv)
  • O título imperador da China (em chinês: 皇帝; em pinyin: Huángdì) refere-se a todo o soberano da China imperial que reinou desde a dinastia Qin em 221 a.C. até a queda da dinastia Qing em 1912. Os imperadores eram chamados de "filhos do céu" (天子), um título criado na dinastia Zhou. O imperador era considerado o dirigente de todas as terras sob o céu. Os imperadores de uma mesma família são classificados geralmente nos períodos históricos conhecidos como dinastias. A maioria dos imperadores da China foram geralmente membros da afiliação étnica Han, embora os estudos atuais não mais aplicam categorias étnicas às situações históricas. Também existiram imperadores etnicamente mongóis (dinastia Yuan) e manchus (dinastia Qing). (pt)
  • Імпера́тор (кит.: 皇帝; піньїнь: Huángdì; літ.: 'господар-імператор', МФА: [xu̯ɑ̌ŋ tî]) або Хуанді́ — титул верховних правителів Китаю у 221 до Р.Х. — 1916 роках. Також титул правителів Монголії у 1260—1370 роках і правителів Маньчжурії в 1636 — 1912 роках. Позначав верховного голову Піднебесної, володаря центральної країни світу, що керував нею з волі Небес. Зазвичай, імператори були носіями найвищої релігійної, політичної і військової влади у країні. Титул було запроваджено правителем династії Цінь, що об'єднав китайські держави в одну і став називатися «першим імператором Цінь» (Цінь Ши Хуанді). Інша назва титулу — Син Неба, стародавнє звертання до всіх китайських правителів. В науковій та художній літературі також часто згадується як Імпера́тор Кита́ю (кит.: 中國皇帝; піньїнь: Zhōngguó huángdì), хоча така титулатура вживалася рідко, переважно у новому часі. Більшість імператорів були етнічними китайцями, проте третина всіх імператорських династій були не-китайського кочівницького походження. (uk)
  • 中国历史上的君主最初被称为后、帝、皇、王、天子等。皇帝称号则始创于公元前221年的秦朝,秦始皇以自己一統海內的功绩为傲,认为自己德高「三皇」、功蓋「五帝」,古往今来的统治者无人能及,最好用新的称号来标志自己的尊贵身份,于是创号“皇帝”,自己称“始皇帝”,规定后世称“二世皇帝”、“三世皇帝”,乃至千秋万世。与“皇帝”称号相对应的,秦始皇还创立并推行了一整套中央直接统治地方、加强中央集权、巩固皇帝政治權力的国家机制。这一整套体制在秦朝被民乱和战国诸侯后裔推翻后,被汉朝承袭并加以巩固,并随“皇帝”的称号流传后世。自秦始皇创制“皇帝”称号以来,中国后世王朝的最高君主纷纷以“皇帝”为号;而秦始皇创制以“皇帝”为最高、最权威统治者的国家体制,也被称为帝制。秦始皇另外規定,皇帝的命令叫做「詔」,自稱叫「朕」。 对皇帝的尊称历代不同,当面称呼皇帝有“陛下”、“圣上”、“皇上”或“万岁”等尊称,私下提及皇帝则需使用「聖人」、「官家」、「大家」、「」、「縣官」、「至尊」、「萬乘」、「御駕」、「聖駕」、「上」等尊称。 在大一统时期,被公认为“皇帝”的君主只能有一人,这些大型王朝统治着中国的大部分地区,并取得周围地区名义或實際上的臣服,如此才能被認定为“正统”。“正统”政权往往被称为“某朝”、“某代”、“大某”,而不称为“某国”;而在大分裂时期,中国本土没有公认正统的皇帝,但同时有两个或数个中小型王朝并立(如三國時代,魏蜀吳三朝並立,並且出現了魏文帝、漢昭烈帝、吳大帝等三位皇帝分治天下),亦取得其周边地区臣服,这些中小型王朝的实力超过了一般的“国”,公开称“皇帝”,并互相质疑对方的“正统性”,却始终没能实现一统海内的功绩,因為只要這些中小型王朝統一天下,平定海內外,就可以晉升為大一統王朝。如南北朝时与五代十国时期,三國時期時,亦有魏、蜀、吳等三大王朝互相對峙;另外历史上某些政权统治区域相对较小,其君主在自己的国内称皇帝或王,对外则臣服于某一政权,这些不被二十四史体系认同为正统的“皇帝”,实际仅相当于“国王”,如历史上南唐國,其第三任國主李煜就对内称皇帝,並对北宋称臣。此类政權的称谓仅仅是“某国”,而不能称“某朝代”。 中国历史上最早的正统朝代的标志之一是相傳為夏朝大禹制作的九鼎,传至周代,到秦朝末年失传;自秦朝開始,中國第一位皇帝贏政(始皇帝)创制了皇帝称号,並改以传国玉玺以及金龍作為正统皇朝的标志,然而该玉玺几经失传、后世所谓重新发现者又多是伪作,故而玉璽自西晋以后已经基本丧失了其标志性地位。 中国皇帝一直延续到1912年2月12日溥仪退位,至此中国帝制结束,共和制建立。中華民國成立後,雖有袁世凯自称中华帝国皇帝、張勳推動辮軍復辟、日本在中國東北扶植滿洲國之傀儡皇帝溥仪,但都以失敗告終不列入計算。至此在公認的皇朝家天下,中國歷史上一共出现了83个王朝,共有559个帝王,包括397个帝和162个王。 历代中国的皇帝中,寿命最长的皇帝为清高宗弘历(乾隆皇帝),享年89岁;寿命最短的皇帝是东汉殇帝刘隆,不满2岁即驾崩。在位时间最长的皇帝是清圣祖玄烨(康熙皇帝),在位近62年;在位时间最短的是金末帝完颜承麟,在位仅30分鐘。 在中国历史上,仅有一位得到普遍承认的女皇帝,是为唐朝时唐太宗宫人、唐高宗皇后、唐中宗太后,篡唐建「周」(史称武周),尊号“则天大圣皇帝”,即后世谓“武则天”、又稱「武皇」的女人,其晚年退位将政权复归于自己的兒子,恢复了唐朝宗室,死后仍以唐高宗皇后的身份合葬于乾陵。唐朝之後雖然有多位皇太后臨朝稱制(如清朝慈禧太后),具有皇帝的實權,但僅是有實無名,沒有尊號,所以未再出現真正登基、擁有皇帝頭銜的女皇政权出现。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 58669 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 32842 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124052837 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:began
dbp:border
  • imperial (en)
dbp:c
  • 皇帝 (en)
dbp:coatofarms
  • Inscription on Imperial Seal of China "受命於天 既壽永昌".svg (en)
dbp:coatofarmscaption
  • Heirloom Seal of the Realm (en)
dbp:coatofarmssize
  • 120 (xsd:integer)
dbp:firstMonarch
dbp:labels
  • no (en)
dbp:lastMonarch
  • Aisin Gioro Puyi (Xuantong Emperor) (en)
dbp:p
  • Huángdì (en)
dbp:realm
  • China (en)
dbp:residence
  • Varies according to dynasties, from 1420 to 1912 in the Forbidden City in Beijing (en)
dbp:royalTitle
  • Emperor (en)
dbp:s
  • 谥号 (en)
  • 万岁爷 (en)
  • 上谕 (en)
  • (en)
  • 国母 (en)
  • 圣上 (en)
  • 圣旨 (en)
  • 圣祖仁皇帝 (en)
  • 嫔妃 (en)
  • 嫡长子 (en)
  • 年号 (en)
  • 庙号 (en)
  • 当今皇上 (en)
  • 驾崩 (en)
dbp:style
dbp:t
  • 廟號 (en)
  • 上諭 (en)
  • (en)
  • 國母 (en)
  • 嫡長子 (en)
  • 嬪妃 (en)
  • 年號 (en)
  • 當今皇上 (en)
  • 聖上 (en)
  • 聖旨 (en)
  • 聖祖仁皇帝 (en)
  • 萬歲爺 (en)
  • 謚號 (en)
  • 駕崩 (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • إمبراطور الصين (بالصينية التقليدية: 皇帝)(بالصينية المبسطة: Huángdì) هومنصب يوصف به من استلم قيادة وحكم إمبراطورية الصين التي أنشأت سنة 2400 قبل الميلاد من قبل تشين شي هوانج، والذي أسسها ولم شمل البلاد التي كانت متفرقة في حقبة الممالك المتحاربة. استمرت الامبراطورية حتى سنة 1912 عندما تنازل بوئي عن العرش بعد ثورة شينهاي. امتد تاريخ الإمبراطورية 4312 سنة مع وجود انقطاعات في تاريخها الطويل، حيث تقسمت الإمبراطورية وأعيد توحيدها لثلاث مرات، وذلك في عام 280 من أسرة جين وفي سنة 589 من أسرة سوي وسنة 1279 من قبل أسرة يوان المغولية. (ar)
  • L'emperador de la Xina (en xinès: 皇帝, en pinyin: Huángdì) era el cap de govern i el cap d'estat de la Xina des de la dinastia Qin (any 221 aC), fins a la caiguda de la dinastia Qing el 1911. Els caps de govern anteriors a la dinastia Qin eren denominats wang (王 wáng, "rei"). Abans del primer emperador Qin Shi Huang, els caràcters huang ("rei déu") i di ("rei savi") es van usar separadament i mai consecutivament (vegeu Tres augustos i cinc emperadors). Després de la dinastia Han, huangdi es va abreujar huang o di perdent cada un dels caràcters separadament el significat que tenien abans de la dinastia Qin. (ca)
  • Čínský císař (čínsky v českém přepisu chuang-ti, pchin-jinem huángdì, znaky 皇帝) byl čínský nejvyšší panovnický titul od roku 221 př. n. l. do zrušení monarchie roku 1912. (cs)
  • La imperiestro (en ĉina: 皇帝, en pinĝina: huángdì) de Ĉinio estis kaj ministrestro kaj ŝtatestro de Ĉinio ekde la dinastio Qin, 221 a.K., ĝis la falo de la dinastio Qing en 1911. La ministrestroj antaŭaj al la dinastio Qin estis nomitaj ŭang (王 [wáng], «reĝo»). Antaŭ la unua imperiestro, Qin Shihuangdi, la karaktroj huang («dia reĝo») kaj di («saĝa reĝo») uzatis separate kaj neniam sinsekve (vidu artikolon Tri Suverenoj kaj Kvin Imperiestroj). Post la dinastio Han, huangdi mallongiĝis kiel huang aŭ di, perdante unu el la karaktroj separate aŭ la signifon kiun havis antaŭ la dinastio Qin. (eo)
  • Kaisar Tiongkok (Bahasa Tionghoa: 皇帝; pinyin:) adalah gelar yang digunakan penguasa Tiongkok sejak penyatuan daratan Tiongkok oleh Dinasti Qin pada 221 SM hingga Puyi turun tahta pada tahun 1912 setelah Revolusi Xinhai, menandai berdirinya Republik Tiongkok. Selama kurun waktu tersebut, gelar tersebut dipegang oleh beberapa dinasti yang berbeda dari Suku Han, kecuali pada masa Dinasti Yuan (Mongolia) dan Dinasti Qing (Manchuria). (in)
  • L'empereur de Chine (chinois : 皇帝 ; pinyin : Huángdì) était le dirigeant de la Chine de la dynastie Qin en -221 et jusqu'à la chute de la dynastie Qing en 1912. Les dirigeants de la Chine impériale précédant les Qin étaient appelés Wang, ce qui peut se traduire par « roi ». Avant le premier empereur de Chine, Qin Shi Huang, les caractères Huáng (« dieu-roi ») et Dì (« roi sage ») étaient utilisés séparément et jamais consécutivement (voir Les trois Augustes et les cinq Empereurs). Après la dynastie Han, Huángdì commença à être abrégé en Huáng ou Dì : les deux sinogrammes avaient perdu leur signification originelle pré-Qin. (fr)
  • 황제(皇帝)는 진나라부터 중화제국 시기까지 사용된 중국의 최고 군주 칭호이다. 중국의 전통 정치 이론에서 황제는 천자(天子)이자 천하 만물을 지배하는 독재자로 여겨졌으며, 한나라 치하에서 유교가 법가를 대체하는 공식 정치 이론으로 자리잡음으로서 이론상으로 무자비한 장자 계승을 따라 가계에서 황제의 계승자가 왕조를 구성하는 법칙이 확립되었다. 황제의 절대적 권위에는 다양한 통치 의무와 도덕적 의무가 수반되었다. 이를 지키지 못하면 왕조의 천위(天使)를 제거하고 전복하는 것이 정당화하는 것으로 생각되었다. 실제로, 황제는 때때로 엄격한 계승 규칙을 피했고 왕조의 표면적인 "실패"는 성공적인 교체에 의해 작성된 역대 24정사에 자세히 설명되어 있다. 학자 관료와 환관으로 구성된 제국 관료에 의해 황제의 권력이 제한되는 경우가 종종 있었으며, 명나라 황제처럼 조상의 정책과 왕조 전통에 대한 효도의 의무로 인해 제약을 받는 경우도 존재하였다. (ko)
  • Huangdi (Chinese: 皇帝; pinyin: Huángdì), translated into English as Emperor, was the superlative title held by monarchs of China who ruled various imperial regimes in Chinese history. In traditional Chinese political theory, the emperor was considered the Son of Heaven and the autocrat of all under Heaven. Under the Han dynasty, Confucianism replaced Legalism as the official political theory and succession in most cases theoretically followed agnatic primogeniture. The lineage of emperors descended from a paternal family line constituted a dynasty. (en)
  • El emperador (chino: 皇帝, pinyin: huángdì) de China fue el jefe de gobierno y el jefe de Estado de China desde su unificación por la dinastía Qin en el año 221 a. C. hasta la caída de la dinastía Qing en 1912 como resultado de la Revolución de Xinhai. Los jefes de gobierno anteriores eran denominados wang (王 [wáng], «rey»). Antes del primer emperador, Qin Shi Huang —cuyo nombre real significa literalmente «Primer Emperador»— los caracteres huang («soberano» o «augusto») y di («dios celestial», traducido como «emperador») se usaron separada y nunca consecutivamente para referirse a los Tres augustos y cinco emperadores de la mitología china. Después de la dinastía Han, huangdi se abrevió como huang o di, perdiendo cada uno de los caracteres por separado el significado que tenían antes de la (es)
  • L'imperatore della Cina (cinese: 皇帝; pinyin: Huángdì) era un titolo conferito a tutti i monarchi regnanti sulla Cina dal 221 a.C., quando venne fondata la dinastia Qin, fino al 1912, quando venne deposta la dinastia Qing. All'apice del suo potere governava il quinto impero più vasto di sempre, con una superficie di 15 milioni di km, quattro volte l'impero romano di Traiano. Gli imperatori appartenenti alle stesse famiglie sono oggi classificati in periodi storici denominati dinastie. (it)
  • 中国史における皇帝(こうてい、中国語: 皇帝、拼音: Huángdì)とは、一般に、紀元前221年に秦朝の政王が中国統一を機に始皇帝と号してから、辛亥革命を受けて1912年に愛新覚羅溥儀が清皇帝を退位するまでの中国の君主を指す。中国の上古時代の君主の号は「天皇」だった。中国で「皇帝」の号がはじめて用いられるのは、秦の始皇帝の時である。基本的に秦の始皇帝以降は「皇帝」を名乗り、それ以前は、「天子」、「王」である皇帝はまた、皇帝号が用いられる以前の周や殷の君主を含めて天子とも称され、天下(地上世界)の支配者とみなされた。実際には、すべての皇帝が中国全土における最高権力を握っていたわけではないが、その場合でも通常は「天子」と呼ばれた。 (ja)
  • O título imperador da China (em chinês: 皇帝; em pinyin: Huángdì) refere-se a todo o soberano da China imperial que reinou desde a dinastia Qin em 221 a.C. até a queda da dinastia Qing em 1912. Os imperadores eram chamados de "filhos do céu" (天子), um título criado na dinastia Zhou. O imperador era considerado o dirigente de todas as terras sob o céu. (pt)
  • Kinas kejsare avser de kinesiska regenter som innehavt titeln "kejsare" (皇帝). Titeln skapades av Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi (r. 221 f.Kr.–210 f.Kr.) som kombinerade orden "皇" (huáng) och "帝" (dì). Båda dessa ord betyder med dagens språkbruk var för sig också "kejsare" men i det antika Kina betydde "皇" "allhärskare" och "帝" associeras med de mytologiska första härskarna Tre härskare och fem kejsare. Den sista kejsaren av Kina brukar tillskrivas Puyi som regerade fram till 1912, även om Yuan Shikai gjorde ett kortvarig försök att återinrföra titeln några månader kring årsskiftet 1915/1916 (sv)
  • 中国历史上的君主最初被称为后、帝、皇、王、天子等。皇帝称号则始创于公元前221年的秦朝,秦始皇以自己一統海內的功绩为傲,认为自己德高「三皇」、功蓋「五帝」,古往今来的统治者无人能及,最好用新的称号来标志自己的尊贵身份,于是创号“皇帝”,自己称“始皇帝”,规定后世称“二世皇帝”、“三世皇帝”,乃至千秋万世。与“皇帝”称号相对应的,秦始皇还创立并推行了一整套中央直接统治地方、加强中央集权、巩固皇帝政治權力的国家机制。这一整套体制在秦朝被民乱和战国诸侯后裔推翻后,被汉朝承袭并加以巩固,并随“皇帝”的称号流传后世。自秦始皇创制“皇帝”称号以来,中国后世王朝的最高君主纷纷以“皇帝”为号;而秦始皇创制以“皇帝”为最高、最权威统治者的国家体制,也被称为帝制。秦始皇另外規定,皇帝的命令叫做「詔」,自稱叫「朕」。 对皇帝的尊称历代不同,当面称呼皇帝有“陛下”、“圣上”、“皇上”或“万岁”等尊称,私下提及皇帝则需使用「聖人」、「官家」、「大家」、「」、「縣官」、「至尊」、「萬乘」、「御駕」、「聖駕」、「上」等尊称。 中国历史上最早的正统朝代的标志之一是相傳為夏朝大禹制作的九鼎,传至周代,到秦朝末年失传;自秦朝開始,中國第一位皇帝贏政(始皇帝)创制了皇帝称号,並改以传国玉玺以及金龍作為正统皇朝的标志,然而该玉玺几经失传、后世所谓重新发现者又多是伪作,故而玉璽自西晋以后已经基本丧失了其标志性地位。 (zh)
  • Імпера́тор (кит.: 皇帝; піньїнь: Huángdì; літ.: 'господар-імператор', МФА: [xu̯ɑ̌ŋ tî]) або Хуанді́ — титул верховних правителів Китаю у 221 до Р.Х. — 1916 роках. Також титул правителів Монголії у 1260—1370 роках і правителів Маньчжурії в 1636 — 1912 роках. Позначав верховного голову Піднебесної, володаря центральної країни світу, що керував нею з волі Небес. Зазвичай, імператори були носіями найвищої релігійної, політичної і військової влади у країні. Титул було запроваджено правителем династії Цінь, що об'єднав китайські держави в одну і став називатися «першим імператором Цінь» (Цінь Ши Хуанді). Інша назва титулу — Син Неба, стародавнє звертання до всіх китайських правителів. В науковій та художній літературі також часто згадується як Імпера́тор Кита́ю (кит.: 中國皇帝; піньїнь: Zhōngguó huáng (uk)
rdfs:label
  • إمبراطور الصين (ar)
  • Emperador de la Xina (ca)
  • Emperor of China (en)
  • Čínský císař (cs)
  • Kaiser von China (de)
  • Ĉina imperiestro (eo)
  • Emperador de China (es)
  • Empereur de Chine (fr)
  • Kaisar Tiongkok (in)
  • Imperatore della Cina (it)
  • 皇帝 (中国) (ja)
  • 중국의 황제 (ko)
  • Imperador da China (pt)
  • Kinas kejsare (sv)
  • 中国皇帝 (zh)
  • Імператор Китаю (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:commander of
is dbo:country of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:appointer of
is dbp:leaders of
is dbp:rank of
is dbp:regType of
is dbp:succession of
is dbp:title of
is dbp:titleLeader of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License