An Entity of Type: writer, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

As a literary genre, the chivalric romance is a type of prose and verse narrative that was popular in the noble courts of High Medieval and Early Modern Europe. They were fantastic stories about marvel-filled adventures, often of a chivalric knight-errant portrayed as having heroic qualities, who goes on a quest. It developed further from the epics as time went on; in particular, "the emphasis on love and courtly manners distinguishes it from the chanson de geste and other kinds of epic, in which masculine military heroism predominates."

Property Value
dbo:abstract
  • الرواية الرومانسية أو الفروسية الرومانسية هي جنس أدبي من ضروب الثقافة العالية ونوع من أنواع الروايات النثرية والشعرية التي حظيت بشعبية لدى الطبقة الأرستقراطية في أوروبا خلال العصور الوسطى العليا وأوروبا الحديثة المبكرة. كانت قصصًا خيالية عن مغامرات مليئة بالعجائب، وغالبًا ما تتحدث عن فارس متجول أصيل يمتلك سمات بطولية، ويذهب في رحلة للبحث. تطورت هذه القصص إلى حد أبعد من الملاحم مع مرور الوقت؛ على وجه التحديد، «يميزها التركيز على الحب والأخلاق النبيلة عن القصائد البطولية وغيرها من أنواع الملحمة، التي تسود فيها البطولة الحربية الذكورية». اعتمد الأدب الشعبي أيضًا على المواضيع الرومانسية، ولكن مع غرض السخرية، أو التهكم، أو الهزلية. أعادت القصص الرومانسية صياغة الأساطير والحكايات والتاريخ لتناسب أذواق القراء والمستمعين، ولكن بحلول عام 1600 تقريبًا، بدأت بفقدان شعبيتها، وسخر منها الكاتب ميغيل دي ثيربانتس بشكل شهير في روايته دون كيخوتي. ما زالت الصورة العصرية «للعصور الوسطى» أكثر تأثرًا بالرومانسية من غيرها من الأنواع الأدبية القروسطية، وتثير كلمة القرون الوسطى في الذهن الفرسان، والفتيات الحزينات، والتنانين، والتعابير المجازية الرومانسية الأخرى. كُتب الأدب الرومانسي في الأصل باللغة الفرنسية القديمة، والأنغلو-نورمانية، والأكستانية، والبروفنسالية، ولاحقًا البرتغالية، والقشتالية، والإنجليزية، والإيطالية (شعر صقلية)، والألمانية. خلال أوائل القرن الثالث عشر، كُتبت القصص الرومانسية بشكل متزايد بالطريقة النثرية. في القصص الرومانسية اللاحقة، وخصوصًا ذات الأصل الفرنسي، يوجد ميل ملحوظ للتركيز على موضوعات الحب النبيل، مثل الإخلاص في الشدائد. (ar)
  • El roman courtois, romanç cortès o novel·la cortesana en català, és l'expressió francesa que defineix un gènere literari que comprèn certes narracions novel·lesques medievals de llarga longitud, on es barreja el tema amorós l'anomenat pels trobadors la fin'amors, i el de cavalleria. Va néixer cap al segle xii, tot i que algunes fonts ubiquen els seus inicis al segle xi. Aquestes narracions, que van trencar amb la El roman courtois pertany al gènere de ficció, a diferència de la literatura èpica, pròpia de les cançons de gesta, que era de base històrica. Tot i això, tenen en comú el protagonisme de l'heroi, actuant aquí en solitari per motius personals. El nucli fonamental de l'acció del romanç cortès és d'índole amorosa i fantàstica (Cerdà et al, 2012), les gestes cavalleresques i les aventures de difícil realització i amb nombrosos perills seran l'objectiu del nostre heroi per aconseguir els favors de la dama, assolir el prestigi social i la perfecció moral. (ca)
  • Rytířský román (také se používá termín dvorský román či romance) je epický literární žánr, pěstovaný především v západní Evropě ve středověku a za renesance v poezii a později (přibližně na konci středověku) i v próze. Žánr se vyvinul z francouzské tradice hrdinských eposů (s tzv. chansons de geste – písně o činech), pěstovaných trubadúry, rozdíl mezi rytířským eposem a rytířským románem je velmi malý a často téměř nepostihnutelný. Označení román zde nesouvisí s moderním románem, znamená, že jde o literaturu psanou „románským“ jazykem (tj. francouzsky, španělsky a portugalsky, později byly ale romány psány i anglicky, německy a v jiných jazycích), oproti latinsky psané církevní literatuře. Podobně jako u chansons de geste, hlavní postavou rytířského románu je rytíř, zažívající různá dobrodružství ve jménu milované dámy. Rytířské romány jsou psány na tradiční témata, často jsou propojeny. Existují v zásadě tři tematické okruhy rytířských románů: za prvé, tzv. římská látka (zabývá se především životem a činy Alexandra Velikého, který platil za vzor rytířských ctností, sem patří i jeden z mála rytířských románů, napsaných v českých zemích, totiž Alexandreis, sem spadá i tematika trojské války apod.), tzv. francouzská látka (zabývá se Karlem Velikým a Rolandem, jeho hlavním paladinem, válkami proti Maurům a Saracénům), a tzv. britská látka (artušovská tematika). Postavy jsou většinou idealizované, objevují se milostné i náboženské motivy. Tradice podobná rytířskému románu existovala i v soudobé severoevropské literatuře. Obecné označení pro tento literární směr neexistuje. Podobně jako v romancích se zde hojně vyskytují , jako bohové, trpaslíci, elfové, draci, obři a kouzelné meče. Hrdinové podobně jako v rytířských románech podstupují náročné úkoly, bojují proti drakům, čarodějnicím, zachraňují ctnostné dívky. Děj je umístěn většinou do Skandinávie. Příkladem takovýchto děl mohou být například ságy, zejména pozdější, Beowulf, Píseň o Nibelunzích, hrdinské písně Poetické Eddy. Většina z těchto příběhů je volně založena na skutečných historických událostech. Pozdější rytířské romány se vyznačují především vyšším počtem nadpřirozených motivů. Typickým anglickým rytířským románem je Artušova smrt Thomase Maloryho, typickým španělským rytířským románem je Amadís Waleský (1508, Amadís de Gaula) od Garciho Rodrigueze de Montalva. Typickou postavou je v nich potulný rytíř, který putuje po světě ve jménu své vyvolené dámy a koná hrdinské skutky (bojuje s draky, obry, čarodějnicemi a jinými rytíři). Dalšími typickými romány jsou francouzský Román o růži, staroanglický Král Horn, Sir Gawain a Zelený rytíř či Povídka rytířova z Canterburských povídek Geoffreyho Chaucera. Tyto pozdější romance byly často parodovány, zejména ale až v renesančním období, viz článek směšnohrdinská epika, typickou takovou renesanční parodií středověkých rytířských románů je například román Miguela Cervantese Don Quijote. (cs)
  • Les novel·les de cavalleries són epopeies medievals europees redactades en vers o prosa que narren incidents llegendaris, sovint basats en fets reals, amb cavallers errants que viuen aventures extraordinàries. En general, les cançons de gesta les recitaven intèrprets professionals, mentre que les novel·les de cavalleries s'associen amb la lectura privada. La novel·la de cavalleries no s'ha de confondre amb la novel·la cavalleresca. El llibre de cavalleria és un gènere literari en prosa, de gran èxit i popularitat a Espanya i Portugal en el segle XVI, que va ser víctima de la paròdia de Miguel de Cervantes Saavedra en el llibre El Quixot de la Manxa. S'escriuen des de finals del segle xv fins a l'any 1602 i comencen a perdre la seva popularitat cap a 1550. L'últim llibre original, Policisne de Boecia, es publica el 1602, però molts dels llibres de cavalleries segueixen reeditant-se durant tot el segle xvii. Les "novel·les de cavalleria" neixen a Occident durant els segles xi i xii. La seva aparició és contemporània i paral·lela a l'aparició i evolució de les literatures romàniques i es caracteritza per la presència d'elements meravellosos i fenòmens màgics (influència de les llegendes cèltiques), de tradició francesa i amb uns personatges sobrehumans. Un exemple d'aquest tipus és El cavaller del lleó, de Chrétien de Troyes. Sobre aquest punt, caldria destacar el paper dels cavallers arquetípics, artúrics: aquests es convertiren en un ideal més que en una realitat, ja que, en primer lloc, es basaven en fets molt anteriors al fenomen literari i, en segon lloc, s'assentaven en fets que mai havien succeït, en realitats inexistents. Com s'ha apuntat, els elements meravellosos i fantàstics teixeixen una literatura melancòlica en la qual l'assoliment d'aquest ideal es converteix en una impossibilitat. (ca)
  • Der höfische Roman (französisch roman courteois, besser eigentlich höfisches Epos) ist die epische Großform der höfischen Dichtung, die ab Mitte des 12. Jahrhunderts zunächst an den anglonormannischen Höfen Nordfrankreichs und Englands entstand. Diese altfranzösischen Vorbilder waren dann Anregung für deutsche Dichter. Einige der bedeutendsten Werke des Mittelhochdeutschen gehören der Gattung des höfischen Epos an. Neben Hartmann von Aue (Erec 1180, Iwein 1202) und Gottfried von Straßburg (Tristan, zwischen 1200 und 1210) steht hier Wolfram von Eschenbach mit seinem Gralsepos Parzival (um 1200–1210). Die Form des höfischen Epos ist in der Regel das vierhebige Reimpaar im Mittelhochdeutschen bzw. der paargereimte Achtsilbler im Altfranzösischen. Die Versform wird im späten Mittelalter zunehmend durch Prosa abgelöst. (de)
  • Ο όρος μυθιστορία χρησιμοποιείται στην ελληνική φιλολογική ορολογία ως απόδοση του αγγλικού romance, που αναφέρεται σε ένα λογοτεχνικό αφηγηματικό είδος που αναπτύχθηκε κατά τη διάρκεια του Μεσαίωνα αρχικά στη Γαλλία, με τα έργα του Κρετιέν ντε Τρουά, και αργότερα εξαπλώθηκε και σε άλλες ευρωπαϊκές χώρες. Το περιεχόμενό της είναι κατά κύριο λόγο ερωτικό και η πλοκή περιπετειώδης: αφηγείται τα κατορθώματα ενός ήρωα προκειμένου να κερδίσει την αγαπημένη του και να ζήσει μαζί της. Διαδραματίζεται συνήθως σε ιπποτικό περιβάλλον και συχνά είναι έντονο το υπερφυσικό ή και μαγικό στοιχείο. Ένα από τα βασικά χαρακτηριστικά της μυθιστορίας είναι ο ιδεαλιστικός χαρακτήρας και η απόσταση από την πραγματικότητα που την διαφοροποιεί από τον ρεαλισμό του μυθιστορήματος. Οι πρώτες μυθιστορίες ήταν έμμετρες, αλλά αργότερα εμφανίστηκαν και έργα σε πεζό λόγο. Οι τρεις μεγάλοι κύκλοι θεμάτων από τους οποίους αντλούσαν κυρίως οι μεσαιωνικές μυθιστορίες ήταν ο Βρετανικός (ο κύκλος του Βασιλιά Αρθούρου), ο Ρωμαϊκός, που περιλάμβανε έργα με θέμα από την αρχαιότητα, και ο Γαλλικός (γύρω από τον Καρλομάγνο). (el)
  • Der Ritterroman ist eine ab dem Ende des 15. Jahrhunderts in den europäischen Literaturen Verbreitung gewinnende Form der Großepik, die Stoffe und Konventionen des mittelalterlichen höfischen Romans übernimmt und sie durch zahlreiche phantastische Elemente (Zauberer, Riesen, Zwerge etc.) ergänzt. Der ritterliche Protagonist erlebt seine Abenteuer, die er zugunsten seiner Dame besteht, in einer Zauberwelt, die kaum mehr den Anspruch erhebt, die Wirklichkeit irgendwie abzubilden. Hier wird der Unterschied zum höfischen Roman erkennbar, der diesen Anspruch noch erhebt, schon deshalb, weil er die Weltsicht und die höfische Kultur seines Publikums bestätigen und stützen soll. Der Ritterroman ist demgegenüber eine auf Unterhaltungswert ausgelegte Mischung aus Abenteuer, Phantastik, Exotik, Sentimentalität und galanter Erotik. In dem Augenblick, in dem der Ritterroman als Identifikationsmuster ernst genommen wird, wird das Ergebnis grotesk, wie die Ritterroman-Parodie des Don Quijote überzeugend vorführt. Der Ritterroman fand in nun auch schon bürgerlichen Kreisen breiten Zuspruch, die Verbreitung des Buchdrucks vermehrte die Zahl der in Umlauf befindlichen Exemplare eines Textes um Größenordnungen, die Folge war, dass der Vortrag an Bedeutung verlor gegenüber Vorlesen und individueller Lektüre und damit auch die Funktion der Versform als Gedächtnisstütze, was wiederum der Verbreitung von Prosa nutzte. Die Form des Ritterromans ist daher die Prosa. Gelegentlich wird „Ritterroman“ auch fälschlich als Synonym für „höfischer Roman“ verwendet. Im Französischen entspricht dem Ritterroman der Roman de chevalerie, im Spanischen das Libro de caballerías. Die englische chivalric romance bezieht den höfischen Roman mit ein. Zeitlich konzentriert sich die Beliebtheit des Ritterromans auf das 16. Jahrhundert, mit unterschiedlichen Verläufen und Ausformungen in den Nationalliteraturen.Eine Renaissance erlebte der Ritterroman in der Romantik, so nannte Friedrich de La Motte Fouqué eine Reihe seiner Werke im Untertitel ausdrücklich „Ritterroman“. Von diesen Werken der Romantik ist dann nur noch ein kleiner Schritt bis zum modernen Genre der High Fantasy, die das Inventar an Zauberern und Elfen ohne größere Änderungen übernahm, so bei J. R. R. Tolkien, der ausdrücklich eine Fortschreibung keltischer Mythologie anstrebte, oder bei Marion Zimmer Bradley, die mit Die Nebel von Avalon und den Fortsetzungen die Welt der Artussage erfolgreich modernisierte. (de)
  • La Kavaliraj libroj, en hispana novela de caballerías (kie caballerías estis heroaj agoj de kavaliro) estas literatura ĝenro en prozo, de granda sukceso kaj populareco en Hispanio kaj Portugalio en la 16a jarcento, kies ekzemplo estas la sekva sukceso de Miguel de Cervantes per lia verko Kiĥoto. Oni verkis kavalirajn librojn ekde la fino de la 15a jarcento al 1602 kaj ili ekperdis sian popularecon ĉirkaŭ 1550. La lasta origina libro, Policisne de Boecia, estis publíkigita en 1602, sed multaj el la kavaliraj libroj plue estis reeldonitaj dum la tuta 17a jarcento. Ili estis popularaj ankaŭ en Francio, en diversaj ŝtatoj de Italio kaj aliaj eŭropaj landoj, krom en Iberio. (eo)
  • As a literary genre, the chivalric romance is a type of prose and verse narrative that was popular in the noble courts of High Medieval and Early Modern Europe. They were fantastic stories about marvel-filled adventures, often of a chivalric knight-errant portrayed as having heroic qualities, who goes on a quest. It developed further from the epics as time went on; in particular, "the emphasis on love and courtly manners distinguishes it from the chanson de geste and other kinds of epic, in which masculine military heroism predominates." Popular literature also drew on themes of romance, but with ironic, satiric, or burlesque intent. Romances reworked legends, fairy tales, and history to suit the readers' and hearers' tastes, but by c. 1600 they were out of fashion, and Miguel de Cervantes famously burlesqued them in his novel Don Quixote. Still, the modern image of "medieval" is more influenced by the romance than by any other medieval genre, and the word medieval evokes knights, distressed damsels, dragons, and other romantic tropes. Originally, romance literature was written in Old French, Anglo-Norman, Occitan, and Provençal, and later in Portuguese, Spanish, English, Italian (Sicilian poetry), and German. During the early 13th century, romances were increasingly written as prose. In later romances, particularly those of French origin, there is a marked tendency to emphasize themes of courtly love, such as faithfulness in adversity. (en)
  • Zalduntza liburuak prosazko literatura genero bat da, ospe eta arrakasta handikoa Erdi Aroaren amaieran eta Pizkunde hasieran Europako aristokraten artean. Literatura genero honen parodia bat egin zuen Cervantesek Kixotea idatzi zuenean, garai hartan dagoeneko modaz iragana baitzegoen. Azken jatorrizko liburua, , 1602an argitaratu zen, baina zalduntza liburuetako asko XVII. mende osoan zehar berreditatu ziren. (eu)
  • Un roman de chevalerie est une œuvre romanesque, le plus souvent en prose, inspirée ou adaptée des romans courtois et des chansons de geste en vers des XIe et XIIIe siècles. (fr)
  • Un roman courtois est un long récit écrit au Moyen Âge (XIe et XIIe siècle) en vers octosyllabiques ou en prose. Il met en scène des chevaliers qui combattent pour leurs dames. Les romans courtois représentent la notion d'amour courtois[pas clair]. Contrairement aux chansons de geste qui s'inspiraient de la matière de France, le roman courtois prend pour inspiration la matière de Rome ou la matière de Bretagne. (fr)
  • El libro de caballerías​ (el término de entonces) o novela de caballerías (el término moderno) es un género literario en prosa, de gran éxito y popularidad en España, y en menor grado en Portugal, Francia y la península itálica en el siglo XVI d. C.. Se escriben desde fines del siglo XV d. C. hasta 1602 y empiezan a perder su popularidad después de 1550. Estas novelas narraban las hazañas o proezas de un caballero. El último libro original castellano, Policisne de Boecia, se publicó en 1602 y la última reedición en castellano anterior al siglo XIX d. C. fue las tercera y cuarta partes del Espejo de príncipes y caballeros, publicadas juntas en Zaragoza en 1623. (es)
  • La letteratura cavalleresca è un insieme di poemi che trattano tematiche inerenti alle gesta dei cavalieri medievali. Si distingue dalla letteratura epica in quanto alterna i toni tipici dell'epica con quelli satirici o grotteschi, per la presenza di interventi soggettivi dell'autore e per la grande varietà delle azioni descritte. (it)
  • 騎士道物語(きしどうものがたり、フランス語:Roman courtois or Roman de chevalerie, 英語:Romance or chivalric romance, スペイン語:Libros de caballerías or Romance)とは中世ヨーロッパに発展した文学のジャンルで騎士道をテーマとする韻文および散文の物語。宮廷文学、ロマンス、騎士道ロマンス、騎士文学、騎士道小説ともいわれる。騎士の武勲や恋愛を取上げている。 11世紀頃からフランスを中心に発達し、吟遊詩人により歌われた武勲詩が発展したものである。初期は韻文作品のみだが、後期には散文作品も作られた。それまでのラテン語ではなくフランス語、スペイン語などのロマンス諸語で書かれたという点も重要である。つまり重々しさのない言葉で語られた。後に恋愛小説を意味することになる「ロマンス」のはしりとなる。 本来は騎士の武者修業(Knight-errant)について書かれた物語であるが、典型的なストーリーは、騎士が見知らぬ土地を冒険し、美しい貴婦人の為に住民達を苦しめる強大な敵(しばしばドラゴンや巨人といった想像上の怪物を含む)を倒し王に認められるというもので、ヒロイック・ファンタジーや恋愛小説の原型といえる。 騎士道物語は16世紀までに最盛となりその後下火となる。17世紀、セルバンテスによる、騎士道物語をパロディにした大作『ドン・キホーテ』が、画期となりスペイン文学の古典となった。なお作中ドン・キホーテが愛読する作品は『ティラン・ロ・ブラン』である。 現代まで、騎士道物語とよく似た主題あるいは筋書きは、映画(『スターウォーズ』など)、漫画、ロールプレイングゲーム(『ドラゴンクエスト』シリーズなど)に形を変え展開されている。 (ja)
  • 기사문학(騎士文學)은 중세 봉건사회의 기사(騎士)의 생활을 취급한 문학. 그 작자는 일반적으로 기사이지만, 왕후(王侯)·교직자(敎職者)나 시민 등도 있다. 프랑스에서 생겨나서 독일 등 전유럽에 퍼졌다. 프랑스에서는 11∼12세기에 발달되었으며, 13세기에는 쇠퇴하였다. 그 쇠퇴의 원인은 도시의 발달과 시민정신의 대두 때문이었다. 프랑스의 기사문학은 남방에서는 서정시, 북방에서는 서사시로 나타났다. 전자는 11세기부터 나타나 12세기에 성행하게 되었다. 그 작자를 트루바두르(음유시인)라고 부르며, 기사의 연애가 중심 테마이다. 후자는 같은 무렵 먼저 무훈시(武勳詩)로서 나타났다. 그것은 봉건사회의 무사의 싸움, 국왕과 신하 사이의 충성·반역 등 살벌한 면을 읊었다. 그런데 12세기부터 같은 북방에서 싸움의 세계보다 사랑의 세계를 취급한 서사시가 나타났다. 그러나 13세기에는 이 사랑은 크리스트교적이 되어 사랑을 위한 기사의 모험이 신앙을 위한 모험으로 변화되었다. 그러다가 시민정신의 대두로 몰락되었다. 귀족을 멸시하고 여성의 공유(共有)를 읊은 「장미 이야기」 제2부는 기사의 쇠퇴를 나타낸 것이다. 한편 독일의 기사문학은 프랑스의 영향을 받아 12세기에 발전되었다. 그 특색도 같으나, 독일의 기사는 대부분이 부자유 신분이었다. 「니벨룽의 노래(니벨룽겐)」는 독일의 독자적인 서사시이다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. (ko)
  • Il romanzo cortese è un genere letterario che si diffuse in Europa dalla seconda metà del XII secolo al XIV secolo. L'aggettivo "cortese" è riferito al contesto medioevale dell'ambiente di corte. Questo genere letterario venne adoperato perlopiù nella Francia settentrionale e in Inghilterra. (it)
  • De hoofse roman is een type ridderroman. Het genre is in het midden van de 12e eeuw ontstaan in de Provence in Frankrijk en werd aan het eind van deze eeuw ook in de Lage Landen populair en bekend in een deel van het huidige Duitsland (bijvoorbeeld Thüringen). In de Eneasroman van Hendrik van Veldeke zijn al sporen van dit van oorsprong Franse model terug te vinden. Naast de oude adel, die vooral uit grootgrondbezitters bestond en volgens het leenstelsel leefde, ontstond rond die tijd een nieuwe aristocratie aan het hof, die de hoofsheid (courtoisie) hoog in het vaandel had staan. De hoofse cultuur ontwikkelde zich als systeem van beschaafde omgangsvormen. De hoofse roman speelde een belangrijke rol bij het verspreiden daarvan. De belangrijkste kenmerken van de hoofse roman zijn: een hoge waardering van de vrouw, moedige, sterke en slimme ridders (list en sluwheid worden daarbij hoger aangeslagen dan kracht en moed), de liefde (met name de hoofse liefde) als centraal thema, en een neiging naar wonderen en sprookjeselementen. (nl)
  • Ridderroman is de naam voor een verzonnen verhaal dat zich afspeelt in adellijke en koninklijke kringen in de middeleeuwen, vaak op rijm, waarbij een zogenaamde ridder de hoofdrol speelt. De verhalen zijn bedoeld als vermaak voor toehoorder of lezer. Een ridder was een in oorlogsvoering te paard geoefende edelman die over een uitgebreide militaire uitrusting beschikte en onder contract stond bij een vorst om voor hem te vechten. In ruil daarvoor kreeg hij een stuk grond in beheer waarvan hij een deel van de opbrengst mocht houden (erfpacht of vruchtgebruik). In de ridderroman beleefde hij allerlei fantastische avonturen en er was meestal ook sprake van een geliefde. Het genre ontstond in Frankrijk de Oudfranse literatuur en kreeg snel navolging bij Engelse auteurs. De middeleeuwse ridderromans waren geen "romans" in de moderne zin van het woord, maar lange, berijmde gedichten die veelal werden voorgedragen aan de hoven van de hogere klassen. Vaak is de tekst oorspronkelijk in de Franse of Engelse taal geschreven en naar het Nederlands vertaald. De verhalen gaan over noeste strijders, over de toewijding tot verheven dames, over de klassieke oudheid of over het oosten. Tegen het einde van de vijftiende eeuw ontstaan op het Iberische schiereiland de eerste ridderromans in de moderne zin van het woord, een lang verhaal in boekvorm, waarvan Tirant lo Blanc (1499) en nog later de befaamde parodie Don Quichot (1605) de bekendste zijn. (nl)
  • Romans dworski, in. romans rycerski (fr. roman de chevalerie) – utwór o wykwintnym stylu, przedstawiający niezwykłe przygody i miłosne przeżycia rycerzy, którzy kochają i cierpią dla wybranej damy serca. (pl)
  • Os romances ou novelas de cavalaria (designações modernas) ou ainda livros de cavalaria (designação antiga) são um género literário que se encontra, principalmente, em prosa (mas havendo também exemplares em verso), escritos na Época Medieval, com grande sucesso e popularidade na Espanha e, em menor medida, em Portugal, França e Península Itálica no séc XVI d.C., Eram histórias fantásticas que contavam as proezas e façanhas de um herói e a busca pelo seu amor. De carácter místico e simbólico, relatam aventuras penetradas de espiritualidade cristã e subordinam-se a um ideal místico, que sublima o amor profundo. Eles surgem no final do séc. XV, sendo o último exemplar original (Boecia Policisne) publicado em 1602. Deixaram de estar na moda a partir de 1550, e Miguel de Cervantes, no séc XVII, decide satirizá-los ao escrever um dos maiores clássicos da literatura ocidental, Dom Quixote. Hoje, a imagem que temos da Idade Média é bastante mais influenciada pelo romance de cavalaria do que por qualquer outro género literário medieval. Quando pensamos em Época Medieval vem-nos logo à cabeça a imagem dos cavaleiros, das donzelas em perigo, dos dragões e monstros e tudo isso se encontra nos romances de cavalaria. Originalmente, os romances de cavalaria foram escritos em francês antigo, anglo-normando, occitano, franco-provençal e depois em português, castelhano, inglês, italiano (Poesia siciliana) e alemão. Durante o início do séc. XIII, as novelas de cavalaria foram cada vez mais escritas em prosa. Nos romances posteriores a esse século, particularmente os de origem francesa, há uma marcada tendência para enfatizar os temas do amor cortês, tais como os de fidelidade na adversidade. (pt)
  • Ры́царский рома́н (фр. romanz) — повествовательный жанр европейской средневековой литературы; вид средневековой эпической поэзии, развившейся одновременно с рыцарством в Англии, Германии и Франции (написан попарно рифмующимся восьмисложником, впервые примененным в англо-нормандских хрониках). Называется также «куртуазный роман». Рыцарский роман, в целом, знаменует начало осознанного художественного вымысла и индивидуального творчества. Он составляет вершину средневековой повествовательной литературы. «Роман воплощает мечту о счастье, ощущение силы, волю к победе над злом. Именно в этом, вне всякого сомнения, состояла его первичная социальная функция: она на многие века пережила условия, которые вызвали её к жизни». Сами средневековые французы понимали термин «роман» широко, включая переложения разнообразных героических и любовных историй на «романском», то есть старофранцузском языке, но не на темы французской национальной истории. Таким образом, «роман» противостоял, с одной стороны, литературе на латинском языке, включая и латинские источники античного цикла, а с другой — французскому героическому эпосу, жестам, «песням о подвигах»: «Такова жеста о бретонцах и о поколениях баронов, что были потомками Брута и долго владели Англией. В год от рождества Господа нашего и Спасителя тысяча сто пятьдесят пятый закончил мэтр Вас этот роман» (заключительные слова романа Васа «Брут»). Рыцарский роман охотно прибегает к атмосфере сказочности и прямому использованию сказочных мотивов и фантастики. Он равнодушен к национальному прошлому и резко порывает с французской исторической тематикой. (ru)
  • Riddarroman eller riddarepos är en typ av medeltida, europeisk skönlitterär berättelse på vers (epos) med riddare som huvudperson. Den internationella termen romans är fransk eftersom genren uppstod på det fornfranska språket i Frankrike i början av det andra årtusendet och till en början avsåg litteratur skriven på Romanska språk sprungna ur vulgärlatinet. Litteratur på occitanska, medeltida spanska och italienska samt "normandisk engelska" följde innan genren togs upp i germanskpråkiga riken. Genren har höviska motiv, vanligen med riddare och damer, fabeldjur som drakar, och kan vid sidan av ambitionen att underhålla även ha haft ett fostrande syfte. Den är en direkt föregångare till renässansens hjältelitteratur (och till renässansens riddarsatirer) samt till stor del förebild för den moderna hjälteromanen inom fantastiken. Riddareposen har det gemensamt att de handlar om en riddare (eller motsvarigheten till en sådan om handlingen sökte sig längre tillbaka än medeltiden) som ställs inför en svår prövning som han övervinner och att han vid romanens slut framstår som den borne hjälten. Det förekommer i huvudsak tre genrer som fått franska beteckningar: * romans bretons, (bretonsk roman) inspirerade av keltiska legender (Tristan och Isolde från respektive Kung Arthur var typiskt återkommande motiv som blommade upp under sent 1000-tal / tidigt 1100-tal); * , forntidsromanen – skrevs på medeltiden men inspirerades och lånade material från forntiden och antiken och var inspirerad av den klassiska epiken (som till exempel Illiaden och Odysséen är exempel på); * (äventyrsromaner) utspelade sig i exotiska miljöer. Karaktärerna var mycket statiska och riddarromanerna anses ha spelat en fostrande roll och visat hur en god riddare bör handla och vara. Ett centralt motiv är motsättningen mellan den höviska sublimiteten och den ohöviska naturligheten. En framstående författare var hovdiktaren Chrestien de Troyes som bland annat skrev Parsifal och . Tristan och Isolde är en berömd roman breton liksom av Adam de la Halle. De flesta författarna tycks ha varit hovskalder. De första riddarromanerna i Sverige var Eufemiavisorna från 1300-talets början, , och Flores och Blanzeflor (1312). De nordiska riddarromanerna skilde sig från de kontinentala, framför allt vad beträffar de könsroller som förmedlades. (sv)
  • Ли́царський рома́н (фр. romanz) — оповідний жанр європейської середньовічної літератури, переважно віршований. Лицарський роман в цілому знаменує початок усвідомленої художньої вигадки та індивідуальної творчості. Він становить вершину середньовічної оповідної літератури. «Роман втілює мрію про щастя, відчуття сили, волю до перемоги над злом. Саме в цьому, поза всяким сумнівом, полягала його первинна соціальна функція: вона на багато століть пережила умови, які викликали її до життя.» Самі середньовічні французи розуміли термін «роман» широко, включаючи перекладання різноманітних героїчних і любовних історій «романською», тобто старофранцузькою мовою, але не на теми французької національної історії. Таким чином, «роман» протистояв, з одного боку, літературі латинською мовою, включаючи і латинські джерела античного циклу, а з іншого — французькому героїчного епосу, жестам, «пісням про подвиги». Лицарський роман охоче вдається до атмосфери казковості і прямого використання казкових мотивів та фантастики. Він байдужий до національного минулого і різко пориває з французькою історичною тематикою. (uk)
  • 骑士文学(英語:Chivalric romance/Romance),是以描写骑士生活、事迹为主的世俗文学,歌颂了骑士精神,宣扬骑士制度。产生于11到13世纪,繁盛于法国和西班牙。其作品是忠君护教,冒险行侠,忠于爱情的骑士精神的集中反映;同城市文学一起打破了教会文学的垄断地位,为文坛增添了活泼色彩。 骑士文学中一般骑士是主角,他们是英雄的化身。例如法国的《罗兰之歌》、亞瑟王傳說、《》、西班牙的《高卢的阿玛迪斯》、《熙德之歌》等就属于骑士文学。骑士文学有许多精品流传不衰。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1430828 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 33661 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1117062462 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La Kavaliraj libroj, en hispana novela de caballerías (kie caballerías estis heroaj agoj de kavaliro) estas literatura ĝenro en prozo, de granda sukceso kaj populareco en Hispanio kaj Portugalio en la 16a jarcento, kies ekzemplo estas la sekva sukceso de Miguel de Cervantes per lia verko Kiĥoto. Oni verkis kavalirajn librojn ekde la fino de la 15a jarcento al 1602 kaj ili ekperdis sian popularecon ĉirkaŭ 1550. La lasta origina libro, Policisne de Boecia, estis publíkigita en 1602, sed multaj el la kavaliraj libroj plue estis reeldonitaj dum la tuta 17a jarcento. Ili estis popularaj ankaŭ en Francio, en diversaj ŝtatoj de Italio kaj aliaj eŭropaj landoj, krom en Iberio. (eo)
  • Zalduntza liburuak prosazko literatura genero bat da, ospe eta arrakasta handikoa Erdi Aroaren amaieran eta Pizkunde hasieran Europako aristokraten artean. Literatura genero honen parodia bat egin zuen Cervantesek Kixotea idatzi zuenean, garai hartan dagoeneko modaz iragana baitzegoen. Azken jatorrizko liburua, , 1602an argitaratu zen, baina zalduntza liburuetako asko XVII. mende osoan zehar berreditatu ziren. (eu)
  • Un roman de chevalerie est une œuvre romanesque, le plus souvent en prose, inspirée ou adaptée des romans courtois et des chansons de geste en vers des XIe et XIIIe siècles. (fr)
  • Un roman courtois est un long récit écrit au Moyen Âge (XIe et XIIe siècle) en vers octosyllabiques ou en prose. Il met en scène des chevaliers qui combattent pour leurs dames. Les romans courtois représentent la notion d'amour courtois[pas clair]. Contrairement aux chansons de geste qui s'inspiraient de la matière de France, le roman courtois prend pour inspiration la matière de Rome ou la matière de Bretagne. (fr)
  • El libro de caballerías​ (el término de entonces) o novela de caballerías (el término moderno) es un género literario en prosa, de gran éxito y popularidad en España, y en menor grado en Portugal, Francia y la península itálica en el siglo XVI d. C.. Se escriben desde fines del siglo XV d. C. hasta 1602 y empiezan a perder su popularidad después de 1550. Estas novelas narraban las hazañas o proezas de un caballero. El último libro original castellano, Policisne de Boecia, se publicó en 1602 y la última reedición en castellano anterior al siglo XIX d. C. fue las tercera y cuarta partes del Espejo de príncipes y caballeros, publicadas juntas en Zaragoza en 1623. (es)
  • La letteratura cavalleresca è un insieme di poemi che trattano tematiche inerenti alle gesta dei cavalieri medievali. Si distingue dalla letteratura epica in quanto alterna i toni tipici dell'epica con quelli satirici o grotteschi, per la presenza di interventi soggettivi dell'autore e per la grande varietà delle azioni descritte. (it)
  • Il romanzo cortese è un genere letterario che si diffuse in Europa dalla seconda metà del XII secolo al XIV secolo. L'aggettivo "cortese" è riferito al contesto medioevale dell'ambiente di corte. Questo genere letterario venne adoperato perlopiù nella Francia settentrionale e in Inghilterra. (it)
  • Romans dworski, in. romans rycerski (fr. roman de chevalerie) – utwór o wykwintnym stylu, przedstawiający niezwykłe przygody i miłosne przeżycia rycerzy, którzy kochają i cierpią dla wybranej damy serca. (pl)
  • 骑士文学(英語:Chivalric romance/Romance),是以描写骑士生活、事迹为主的世俗文学,歌颂了骑士精神,宣扬骑士制度。产生于11到13世纪,繁盛于法国和西班牙。其作品是忠君护教,冒险行侠,忠于爱情的骑士精神的集中反映;同城市文学一起打破了教会文学的垄断地位,为文坛增添了活泼色彩。 骑士文学中一般骑士是主角,他们是英雄的化身。例如法国的《罗兰之歌》、亞瑟王傳說、《》、西班牙的《高卢的阿玛迪斯》、《熙德之歌》等就属于骑士文学。骑士文学有许多精品流传不衰。 (zh)
  • الرواية الرومانسية أو الفروسية الرومانسية هي جنس أدبي من ضروب الثقافة العالية ونوع من أنواع الروايات النثرية والشعرية التي حظيت بشعبية لدى الطبقة الأرستقراطية في أوروبا خلال العصور الوسطى العليا وأوروبا الحديثة المبكرة. كانت قصصًا خيالية عن مغامرات مليئة بالعجائب، وغالبًا ما تتحدث عن فارس متجول أصيل يمتلك سمات بطولية، ويذهب في رحلة للبحث. تطورت هذه القصص إلى حد أبعد من الملاحم مع مرور الوقت؛ على وجه التحديد، «يميزها التركيز على الحب والأخلاق النبيلة عن القصائد البطولية وغيرها من أنواع الملحمة، التي تسود فيها البطولة الحربية الذكورية». (ar)
  • Les novel·les de cavalleries són epopeies medievals europees redactades en vers o prosa que narren incidents llegendaris, sovint basats en fets reals, amb cavallers errants que viuen aventures extraordinàries. En general, les cançons de gesta les recitaven intèrprets professionals, mentre que les novel·les de cavalleries s'associen amb la lectura privada. (ca)
  • El roman courtois, romanç cortès o novel·la cortesana en català, és l'expressió francesa que defineix un gènere literari que comprèn certes narracions novel·lesques medievals de llarga longitud, on es barreja el tema amorós l'anomenat pels trobadors la fin'amors, i el de cavalleria. Va néixer cap al segle xii, tot i que algunes fonts ubiquen els seus inicis al segle xi. Aquestes narracions, que van trencar amb la (ca)
  • Rytířský román (také se používá termín dvorský román či romance) je epický literární žánr, pěstovaný především v západní Evropě ve středověku a za renesance v poezii a později (přibližně na konci středověku) i v próze. Žánr se vyvinul z francouzské tradice hrdinských eposů (s tzv. chansons de geste – písně o činech), pěstovaných trubadúry, rozdíl mezi rytířským eposem a rytířským románem je velmi malý a často téměř nepostihnutelný. (cs)
  • Ο όρος μυθιστορία χρησιμοποιείται στην ελληνική φιλολογική ορολογία ως απόδοση του αγγλικού romance, που αναφέρεται σε ένα λογοτεχνικό αφηγηματικό είδος που αναπτύχθηκε κατά τη διάρκεια του Μεσαίωνα αρχικά στη Γαλλία, με τα έργα του Κρετιέν ντε Τρουά, και αργότερα εξαπλώθηκε και σε άλλες ευρωπαϊκές χώρες. Το περιεχόμενό της είναι κατά κύριο λόγο ερωτικό και η πλοκή περιπετειώδης: αφηγείται τα κατορθώματα ενός ήρωα προκειμένου να κερδίσει την αγαπημένη του και να ζήσει μαζί της. Διαδραματίζεται συνήθως σε ιπποτικό περιβάλλον και συχνά είναι έντονο το υπερφυσικό ή και μαγικό στοιχείο. Ένα από τα βασικά χαρακτηριστικά της μυθιστορίας είναι ο ιδεαλιστικός χαρακτήρας και η απόσταση από την πραγματικότητα που την διαφοροποιεί από τον ρεαλισμό του μυθιστορήματος. Οι πρώτες μυθιστορίες ήταν έμμετρ (el)
  • Der höfische Roman (französisch roman courteois, besser eigentlich höfisches Epos) ist die epische Großform der höfischen Dichtung, die ab Mitte des 12. Jahrhunderts zunächst an den anglonormannischen Höfen Nordfrankreichs und Englands entstand. Diese altfranzösischen Vorbilder waren dann Anregung für deutsche Dichter. Einige der bedeutendsten Werke des Mittelhochdeutschen gehören der Gattung des höfischen Epos an. Neben Hartmann von Aue (Erec 1180, Iwein 1202) und Gottfried von Straßburg (Tristan, zwischen 1200 und 1210) steht hier Wolfram von Eschenbach mit seinem Gralsepos Parzival (um 1200–1210). (de)
  • As a literary genre, the chivalric romance is a type of prose and verse narrative that was popular in the noble courts of High Medieval and Early Modern Europe. They were fantastic stories about marvel-filled adventures, often of a chivalric knight-errant portrayed as having heroic qualities, who goes on a quest. It developed further from the epics as time went on; in particular, "the emphasis on love and courtly manners distinguishes it from the chanson de geste and other kinds of epic, in which masculine military heroism predominates." (en)
  • Der Ritterroman ist eine ab dem Ende des 15. Jahrhunderts in den europäischen Literaturen Verbreitung gewinnende Form der Großepik, die Stoffe und Konventionen des mittelalterlichen höfischen Romans übernimmt und sie durch zahlreiche phantastische Elemente (Zauberer, Riesen, Zwerge etc.) ergänzt. Der ritterliche Protagonist erlebt seine Abenteuer, die er zugunsten seiner Dame besteht, in einer Zauberwelt, die kaum mehr den Anspruch erhebt, die Wirklichkeit irgendwie abzubilden. Hier wird der Unterschied zum höfischen Roman erkennbar, der diesen Anspruch noch erhebt, schon deshalb, weil er die Weltsicht und die höfische Kultur seines Publikums bestätigen und stützen soll. Der Ritterroman ist demgegenüber eine auf Unterhaltungswert ausgelegte Mischung aus Abenteuer, Phantastik, Exotik, Senti (de)
  • 기사문학(騎士文學)은 중세 봉건사회의 기사(騎士)의 생활을 취급한 문학. 그 작자는 일반적으로 기사이지만, 왕후(王侯)·교직자(敎職者)나 시민 등도 있다. 프랑스에서 생겨나서 독일 등 전유럽에 퍼졌다. 프랑스에서는 11∼12세기에 발달되었으며, 13세기에는 쇠퇴하였다. 그 쇠퇴의 원인은 도시의 발달과 시민정신의 대두 때문이었다. 프랑스의 기사문학은 남방에서는 서정시, 북방에서는 서사시로 나타났다. 전자는 11세기부터 나타나 12세기에 성행하게 되었다. 그 작자를 트루바두르(음유시인)라고 부르며, 기사의 연애가 중심 테마이다. 후자는 같은 무렵 먼저 무훈시(武勳詩)로서 나타났다. 그것은 봉건사회의 무사의 싸움, 국왕과 신하 사이의 충성·반역 등 살벌한 면을 읊었다. 그런데 12세기부터 같은 북방에서 싸움의 세계보다 사랑의 세계를 취급한 서사시가 나타났다. 그러나 13세기에는 이 사랑은 크리스트교적이 되어 사랑을 위한 기사의 모험이 신앙을 위한 모험으로 변화되었다. 그러다가 시민정신의 대두로 몰락되었다. 귀족을 멸시하고 여성의 공유(共有)를 읊은 「장미 이야기」 제2부는 기사의 쇠퇴를 나타낸 것이다. 한편 독일의 기사문학은 프랑스의 영향을 받아 12세기에 발전되었다. 그 특색도 같으나, 독일의 기사는 대부분이 부자유 신분이었다. 「니벨룽의 노래(니벨룽겐)」는 독일의 독자적인 서사시이다. (ko)
  • 騎士道物語(きしどうものがたり、フランス語:Roman courtois or Roman de chevalerie, 英語:Romance or chivalric romance, スペイン語:Libros de caballerías or Romance)とは中世ヨーロッパに発展した文学のジャンルで騎士道をテーマとする韻文および散文の物語。宮廷文学、ロマンス、騎士道ロマンス、騎士文学、騎士道小説ともいわれる。騎士の武勲や恋愛を取上げている。 11世紀頃からフランスを中心に発達し、吟遊詩人により歌われた武勲詩が発展したものである。初期は韻文作品のみだが、後期には散文作品も作られた。それまでのラテン語ではなくフランス語、スペイン語などのロマンス諸語で書かれたという点も重要である。つまり重々しさのない言葉で語られた。後に恋愛小説を意味することになる「ロマンス」のはしりとなる。 本来は騎士の武者修業(Knight-errant)について書かれた物語であるが、典型的なストーリーは、騎士が見知らぬ土地を冒険し、美しい貴婦人の為に住民達を苦しめる強大な敵(しばしばドラゴンや巨人といった想像上の怪物を含む)を倒し王に認められるというもので、ヒロイック・ファンタジーや恋愛小説の原型といえる。 (ja)
  • De hoofse roman is een type ridderroman. Het genre is in het midden van de 12e eeuw ontstaan in de Provence in Frankrijk en werd aan het eind van deze eeuw ook in de Lage Landen populair en bekend in een deel van het huidige Duitsland (bijvoorbeeld Thüringen). In de Eneasroman van Hendrik van Veldeke zijn al sporen van dit van oorsprong Franse model terug te vinden. (nl)
  • Ridderroman is de naam voor een verzonnen verhaal dat zich afspeelt in adellijke en koninklijke kringen in de middeleeuwen, vaak op rijm, waarbij een zogenaamde ridder de hoofdrol speelt. De verhalen zijn bedoeld als vermaak voor toehoorder of lezer. Een ridder was een in oorlogsvoering te paard geoefende edelman die over een uitgebreide militaire uitrusting beschikte en onder contract stond bij een vorst om voor hem te vechten. In ruil daarvoor kreeg hij een stuk grond in beheer waarvan hij een deel van de opbrengst mocht houden (erfpacht of vruchtgebruik). In de ridderroman beleefde hij allerlei fantastische avonturen en er was meestal ook sprake van een geliefde. Het genre ontstond in Frankrijk de Oudfranse literatuur en kreeg snel navolging bij Engelse auteurs. (nl)
  • Os romances ou novelas de cavalaria (designações modernas) ou ainda livros de cavalaria (designação antiga) são um género literário que se encontra, principalmente, em prosa (mas havendo também exemplares em verso), escritos na Época Medieval, com grande sucesso e popularidade na Espanha e, em menor medida, em Portugal, França e Península Itálica no séc XVI d.C., (pt)
  • Riddarroman eller riddarepos är en typ av medeltida, europeisk skönlitterär berättelse på vers (epos) med riddare som huvudperson. Den internationella termen romans är fransk eftersom genren uppstod på det fornfranska språket i Frankrike i början av det andra årtusendet och till en början avsåg litteratur skriven på Romanska språk sprungna ur vulgärlatinet. Litteratur på occitanska, medeltida spanska och italienska samt "normandisk engelska" följde innan genren togs upp i germanskpråkiga riken. Genren har höviska motiv, vanligen med riddare och damer, fabeldjur som drakar, och kan vid sidan av ambitionen att underhålla även ha haft ett fostrande syfte. Den är en direkt föregångare till renässansens hjältelitteratur (och till renässansens riddarsatirer) samt till stor del förebild för den m (sv)
  • Ли́царський рома́н (фр. romanz) — оповідний жанр європейської середньовічної літератури, переважно віршований. Лицарський роман в цілому знаменує початок усвідомленої художньої вигадки та індивідуальної творчості. Він становить вершину середньовічної оповідної літератури. «Роман втілює мрію про щастя, відчуття сили, волю до перемоги над злом. Саме в цьому, поза всяким сумнівом, полягала його первинна соціальна функція: вона на багато століть пережила умови, які викликали її до життя.» (uk)
  • Ры́царский рома́н (фр. romanz) — повествовательный жанр европейской средневековой литературы; вид средневековой эпической поэзии, развившейся одновременно с рыцарством в Англии, Германии и Франции (написан попарно рифмующимся восьмисложником, впервые примененным в англо-нормандских хрониках). Называется также «куртуазный роман». Рыцарский роман, в целом, знаменует начало осознанного художественного вымысла и индивидуального творчества. Он составляет вершину средневековой повествовательной литературы. «Роман воплощает мечту о счастье, ощущение силы, волю к победе над злом. Именно в этом, вне всякого сомнения, состояла его первичная социальная функция: она на многие века пережила условия, которые вызвали её к жизни». (ru)
rdfs:label
  • رواية فروسية (ar)
  • Novel·la de cavalleries (ca)
  • Roman courtois (ca)
  • Rytířský román (cs)
  • Ritterroman (de)
  • Höfischer Roman (de)
  • Μυθιστορία (el)
  • Kavalira libro (eo)
  • Libro de caballerías (es)
  • Chivalric romance (en)
  • Zalduntza liburu (eu)
  • Roman de chevalerie (fr)
  • Roman courtois (fr)
  • Letteratura cavalleresca (it)
  • Romanzo cortese (it)
  • 騎士道物語 (ja)
  • 기사 문학 (ko)
  • Hoofse roman (nl)
  • Ridderroman (nl)
  • Romans dworski (pl)
  • Romance de cavalaria (pt)
  • Рыцарский роман (ru)
  • Riddarroman (sv)
  • 骑士文学 (zh)
  • Лицарський роман (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:literaryGenre of
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:discipline of
is dbp:genre of
is dbp:occupation of
is dbp:subDiscipline of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License