About: Paladin

An Entity of Type: agent, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Paladins, also called the Twelve Peers, are twelve legendary knights, the foremost members of Charlemagne's court in the 8th century. They first appear in the medieval (12th century) chanson de geste cycle of the Matter of France, where they play a similar role to the Knights of the Round Table in Arthurian romance. In these romantic portrayals, the chivalric paladins represent Christianity against a Saracen (Muslim) invasion of Europe. The names of the paladins vary between sources, but there are always twelve of them (a number with Christian associations) led by Roland (spelled Orlando in later Italian sources). The paladins' most influential appearance is in The Song of Roland, written between 1050 and 1115, which narrates the heroic death of Roland at the Battle of Roncevaux Pass.

Property Value
dbo:abstract
  • Els paladins eren els dotze millors cavallers de Carlemany, també anomenats els dotze pars, i representen l'ideal de l'honor guerrer medieval. Han protagonitzat diverses gestes de l'anomenada Matèria de Bretanya tot i que l'ús del terme es va ampliar per incloure altres guerres llegendaris. El nombre de paladins canvia segons la versió oral conservada, però els més freqüents són Rotllà, , , Ogier, Huon de Bordeus, Fierabràs, Renaud i Ganeló. Al Renaixement es va popularitzar la figura d'Orlando. L'origen del nom és una derivació de palatinus (de palau o de la Capella Palatina), que designava un càrrec de la cort carolíngia heretat, sembla ser, dels d'Hongria, els segons en importància després de la família del rei. Probablement el nombre de dotze fos un afegit posterior, per semblança amb els apòstols. (ca)
  • Paladin (latinsky palatinus) je termín, kterého bylo ve starověkém Římě užíváno pro císařovu palácovou gardu (Scholae Palatinae) umístěnou v císařském paláci na kopci Palatin v Římě). V raném středověku se jako paladin označoval význačný hodnostář těšící se panovníkově obzvláštní důvěře (k paladinům byli např. počítáni družiníci Karla Velikého v Písni o Rolandovi), jakož i pro čelné představitele papežského dvora. Později se vyvinul jednak v šlechtický titul (comes palatinus neboli falckrabě), jednak ve vysoký zemský (palatin) či dvorský (Hofpfalzgraf) úřad. (cs)
  • Ein Paladin (Plural Paladine, von lateinisch palatinus) ist ein mit besonderer Würde ausgestatteter Adliger, meist ein Ritter. (de)
  • Los Paladines (o Doce Pares) eran doce legendarios caballeros, guardianes y miembros principales de la corte de Carlomagno en el siglo VIII. Aparecen por primera vez en el ciclo de cantares de gesta de la denominada «materia de Francia» o ciclo carolingio, donde juegan un papel similar al de los Caballeros de la mesa redonda en el ciclo artúrico. En estos relatos románticos, los caballeros paladines representan a la cristiandad contra una invasión sarracena (musulmana) de Europa. Los nombres de los paladines varían entre las diversas fuentes, pero siempre hay doce de ellos (un número con asociaciones cristianas) comandados por Roldán (escrito Roland en francés y Orlando en italiano). La aparición más influyente ocurre en el Cantar de Roldán, escrito entre 1050 y 1115, que narra la heroica muerte de Roldán en el la Batalla del Paso de Roncesvalles. La leyenda se basa en la invasión omeya de Gaula y el conflicto subsiguiente entre el Imperio Franco y el Emirato de Córdoba. Su base histórica son los servidores del officium palatinum de la corte merovingia del siglo VIII y acontecimientos como la batalla de Roncesvalles y el enfrentamiento de los carolingios con los omeyas de Al-Ándalus en la Marca Hispánica. A partir de su figura legendaria se creó la institución aristocrática de los Doce Pares de Francia. Sin embargo, este término ha experimentado una evolución bastante significativa, desde un caballero que va en una cruzada en nombre de una orden militar hasta finalmente evocar un concepto más humanista de simple «caballero andante». Este matiz se aprecia en dos óperas de Antonio Vivaldi basadas en el mismo personaje : Orlando furioso y Orlando finto pazzo. Los paladines siguieron siendo un tema popular a través de la literatura medieval francesa. La literatura del renacimiento italiano (siglos XV y XVI) introdujo más elementos fantásticos a la leyenda, que se volvería posteriormente un tema popular en las óperas en la música barroca de los siglos XVI y XVII. Durante el siglo XIX y comienzos del siglo XX el término empezó a usarse nuevamente fuera de la ficción para referirse a confidentes militares cercanos al servicio de líderes nacionales. Las descripciones modernas de los paladines como santos caballeros errantes o sanadores en el combate se origina en la clase de personajes del mismo nombre que apareció en Dungeons & Dragons en 1975. (es)
  • Le paladin est un chevalier ayant atteint l'un des plus hauts grades, faisant partie d'un ordre religieux et porteur du pouvoir sacré de la foi. Néanmoins, ce terme a subi une évolution assez importante, en ce sens où de chevalier sacré partant en croisade pour le compte d'un ordre prestigieux et militaire, l'appellation de paladin finira par évoquer un concept plus humaniste de « chevalier errant » (peut-être un amalgame avec le latin palabundus qui signifie « errant », « qui voyage sans cesse ») défendant la veuve et l'orphelin. Cette nuance peut être perçue en comparant deux opéras de Vivaldi basés sur le même personnage de Roland : Orlando furioso et Orlando finto pazzo. (fr)
  • The Paladins, also called the Twelve Peers, are twelve legendary knights, the foremost members of Charlemagne's court in the 8th century. They first appear in the medieval (12th century) chanson de geste cycle of the Matter of France, where they play a similar role to the Knights of the Round Table in Arthurian romance. In these romantic portrayals, the chivalric paladins represent Christianity against a Saracen (Muslim) invasion of Europe. The names of the paladins vary between sources, but there are always twelve of them (a number with Christian associations) led by Roland (spelled Orlando in later Italian sources). The paladins' most influential appearance is in The Song of Roland, written between 1050 and 1115, which narrates the heroic death of Roland at the Battle of Roncevaux Pass. The legend is based on the historical Umayyad invasion of Gaul and subsequent conflict in the Marca Hispanica between the Frankish Empire and the Emirate of Córdoba. The term paladin is from Old French, deriving from the Latin comes palatinus (count palatine), a title given to close retainers. The paladins remained a popular subject throughout medieval French literature. Literature of the Italian Renaissance (15th and 16th centuries) introduced more fantasy elements into the legend, which later became a popular subject for operas in the Baroque music of the 16th and 17th centuries. During the 19th and early 20th centuries the term was reused outside fiction for small numbers of close military confidants serving national leaders. Modern depictions of paladins are often an individual knight-errant holy warrior or combat healer, influenced by the paladin character class that appeared in Dungeons & Dragons in 1975. (en)
  • Paladin, kadang dikenal sebagai Dua Belas Rekan, adalah prajurit paling terkemuka di istana Charlemagne, berdasarkan literatur yang dikenal sebagai . Mereka muncul pertama kali dalam chansons de geste awal misalnya Nyanyian Roland, di situ mereka melambangkan keberanian perjuangan Kristen melawan gerombolan Sarasen. Paladin dan hal-hal yang berkaitan dengan mereka banyak muncul dalam karya-karya fiksi, dengan sedikit berdasarkan pada para pengikut Franka abad ke-8 dan peristiwa semacam Pertempuran Jalur Gunung Roncevaux dan konfrontasi Kerajaan Franka dengan Umayyah Al-Andalus dalam Marca Hispanica. Paladin tetap menjadi subjek populer di seluruh sastra Prancis abad pertengahan. Sastra Renaisans Italia (abad ke-15 dan ke-16) memperkenalkan lebih banyak elemen fantasi ke dalam legenda, yang kemudian menjadi subjek populer untuk opera dalam musik Barok pada abad ke-16 dan ke-17. Selama abad ke-19 dan awal abad ke-20 istilah itu digunakan kembali di luar fiksi untuk sejumlah kecil orang kepercayaan militer dekat yang melayani para pemimpin nasional. Penggambaran modern dari paladin sering kali merupakan prajurit suci atau penyembuh pertempuran ksatria-salah individu, dipengaruhi oleh kelas karakter Paladin yang muncul di Dungeons & Dragons pada tahun 1975. (in)
  • Il paladino era, secondo il ciclo letterario conosciuto come ciclo carolingio o Chanson de geste, il cavaliere più importante alla corte di Carlo Magno. I paladini compaiono inizialmente nella Canzone di Rolando, dove rappresentano i valori del cavaliere cristiano contrapposti alle barbarie delle orde saracene: i racconti dei paladini infatti nascono nel contesto delle guerre tra i Franchi e i Mori, avvenute durante la conquista della Spagna da parte dell'Islam, proseguita con l'invasione di parte della Francia e il famoso episodio della battaglia di Roncisvalle. (it)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 팔라딘 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 팔라딘(paladin)은 프랑스 이야기에서 샤를마뉴의 궁정의 가장 뛰어난 전사들을 가리키는 말이다. 팔라딘이라는 말은 《롤랑의 노래》 따위 초기 무훈시에서 처음 발견되며, 유럽에 침공한 사라센인들에 맞서는 기독교적 용맹을 대변하는 존재들이다. 프랑스 이야기가 기본적으로 778년 나 8세기 프랑크 제국과 우마이야 칼리파조의 충돌 같은 역사적 사실들을 소재로 삼고 있기는 하지만, 팔라딘 개념과 팔라딘에 관한 이야기들은 거의 전적으로 후대의 창작이다. (ko)
  • パラディン(Paladin)は、「パラティン」(palatine)、そしてラテン語の「パラティヌス」(palatinus)」から派生した語で、中世および初期近代ヨーロッパの多くの国で見られた一定の高位にある騎士である。 (ja)
  • De term paladijn (afgeleid van 'palatinus' meervoud: 'palatini') werd voor het eerst gebruikt in het oude Rome voor de kamerheer van de keizers en voor de keizerlijke paleiswacht, die door Diocletianus “pretorianen” worden genoemd.Het woord 'palatinus' betekent “behorend tot de Palatijn”, een van de zeven heuvels van Rome, waar zich het huis van de Romeinse keizer bevond sinds keizer Augustus. In de vroege middeleeuwen veranderde de term en werd hij gebruikt voor de hoogste ambtenaar van de katholieke kerk in dienst van de paus of voor de belangrijkste edelman van het Heilige Roomse Rijk die “graaf Palatine” werd genoemd. Paladijn is een term die later wellicht werd gebruikt voor een lid van de twaalfkoppige paleiswacht van keizer Karel de Grote. Deze paladijnen stonden bekend als voorbeeld van ridderlijkheid en hoffelijkheid. In latere tijden zou deze term gebruikt worden voor zwervende ridders zonder eigen land of inkomen. Het betrof hier vaak jongere of verstoten zoons van adellijke heren. Voor hun inkomsten waren ze afhankelijk van hun heer. Dit kon hun vader of (oudere) broer zijn, maar evengoed konden ze trouw zweren aan een andere heer. In de middeleeuwse hoofse literatuur werden ze vaak afgetekend als eenzame strijders voor het goede; een voorbeeld hiervan is het epische Roland-verhaal (Roelantslied). (nl)
  • Paladyn (łac. palatinus, wł. paladino) – wybitny rycerz, wzór cnót rycerskich. Określeniem tym w literaturze średniowiecznej nazywano niektórych, archetypicznych wojowników, najczęściej 12 parów Karola Wielkiego (stanowiących zarazem jego drużynę przyboczną). Nazwa pochodzi od łacińskiego słowa comes palatinus (hrabia pałacowy), oznaczającego zarządcę dworu królewskiego, który zastępował monarchę przy wydawaniu sądów. W literaturze, a współcześnie w grach fabularnych i komputerowych znaczenie słowa uległo zmianie, nie odnosząc się do urzędów dworskich, a raczej do klasy obdarzonych magicznymi umiejętnościami wojowników, służących bóstwom. W Pieśni o Rolandzie wymienieni są następujący rycerze, nazywani tam paladynami: * Hrabia Roland - siostrzeniec Karola Wielkiego najbardziej znany spośród bohaterów oraz 12 parów: * Olivier * Gérin * Gérier * Bérengier * Otton * Samson * Engelier * Ivon * Ivoire * Anséis * Girard * Gothier z Hum Niekiedy mianem paladynów określa się także Rycerzy Okrągłego Stołu króla Artura. (pl)
  • Um paladino é um herói cavalheiresco, errante e destemido, de carater inquestionável, que segue sempre o caminho da verdade, da lei e da ordem, sempre disposto a proteger os fracos e lutar por causas justas. A palavra Paladino vem do latim palatinus (relativo a palácio) que, por sua vez, deriva do Palatino, uma das sete colinas de Roma. Os paladinos originais foram os 12 pares de Carlos Magno, que aparecem no poema La Chanson de Roland (A Canção de Rolando), o qual conta a historia de Rolando e Os Doze Pares da França na batalha de Roncesvalles. Também podem ser considerados paladinos os lendários Rei Artur e Os Cavaleiros da Távola Redonda, das lendas célticas. Paladino também é um tipo de personagem da ficção muito conhecido em épocas medievais, nas quais ele dispunha de poder sagrado e cujo lema era proteger os fracos, seguir a ordem e levar luz onde houvesse escuridão. O Paladino pode, além disso, ser conhecido como uma classe de atuação em diversos jogos RPGs, sendo aquele herói clássico, cheio de bondade e justiça, que viaja por entre os lugares mais obscuros do mundo, pronto para dar sua vida a fim de proteger os fracos e/ou seus companheiros, e acabar com a escuridão trazendo a luz e esperança para os corações dos que estão ao lado dessa figura resplandecente. (pt)
  • Paladinerna var enligt legenden de tolv riddarna vid Karl den stores sida. Den första gången de nämns är i de tidiga chansons de geste, som Rolandssången på 1100-talet. Ordet tros komma av palatinus, vilket dels är en historisk titel i Katolska kyrkan (judices palatini), dels en benämning på hovfolket vid det kejserliga romerska hovet, men även hovvakten Scholae Palatinae. Även riddarna vid Kung Arturs hov kallas i Arturlegenden paladiner. I överförd betydelse har det använts om ridderliga personer eller om särskilda snävare inflytelserika kretsar av personer, till exempel "Karl XII och hans paladiner". (sv)
  • Палади́н (лат. palātīnus, букв. «дворцовый») — название высших придворных, военных и гражданских чинов при дворе римских и византийских императоров; рыцарь из высшего сословия, фанатично преданный какой-либо идее или какому-либо человеку. (ru)
  • 聖騎士(Paladin)或稱「聖武士」,在歐洲歷史上是指公元800年前後跟隨查理曼東征西討的十二位勇士。查理曼故事在基督教的正史裡廣為流傳,其中夾雜了很多有關神話魔法、愛情等的故事,查理曼的禁衛部隊和近身侍臣都是受封的騎士。他们首先出现在早期的武功歌,例如《罗兰之歌》,代表基督徒勇士对抗撒拉森人部落,之後聖騎士成為古代傳奇文学的主流歌頌對象,並参考諸多史實戰役加以改編,彰顯勇敢與犧牲精神的騎士文學蔚為風潮、歷久不衰。 (zh)
  • Палади́н (італ. paladino, від лат. Palatinus — придворний) — у середньовічній західно-європейській літературі — назва сподвижників франкського імператора Карла Великого або короля Артура (легендарного вождя кельтів у Британії). Пізніше паладинами стали називати доблесного лицаря, відданого своєму пану або дамі. У переносному значенні (іронічно) — людина, безмежно віддана якій-небудь ідеї або особі. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 15400699 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 18124 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121749917 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Paladin (latinsky palatinus) je termín, kterého bylo ve starověkém Římě užíváno pro císařovu palácovou gardu (Scholae Palatinae) umístěnou v císařském paláci na kopci Palatin v Římě). V raném středověku se jako paladin označoval význačný hodnostář těšící se panovníkově obzvláštní důvěře (k paladinům byli např. počítáni družiníci Karla Velikého v Písni o Rolandovi), jakož i pro čelné představitele papežského dvora. Později se vyvinul jednak v šlechtický titul (comes palatinus neboli falckrabě), jednak ve vysoký zemský (palatin) či dvorský (Hofpfalzgraf) úřad. (cs)
  • Ein Paladin (Plural Paladine, von lateinisch palatinus) ist ein mit besonderer Würde ausgestatteter Adliger, meist ein Ritter. (de)
  • Le paladin est un chevalier ayant atteint l'un des plus hauts grades, faisant partie d'un ordre religieux et porteur du pouvoir sacré de la foi. Néanmoins, ce terme a subi une évolution assez importante, en ce sens où de chevalier sacré partant en croisade pour le compte d'un ordre prestigieux et militaire, l'appellation de paladin finira par évoquer un concept plus humaniste de « chevalier errant » (peut-être un amalgame avec le latin palabundus qui signifie « errant », « qui voyage sans cesse ») défendant la veuve et l'orphelin. Cette nuance peut être perçue en comparant deux opéras de Vivaldi basés sur le même personnage de Roland : Orlando furioso et Orlando finto pazzo. (fr)
  • Il paladino era, secondo il ciclo letterario conosciuto come ciclo carolingio o Chanson de geste, il cavaliere più importante alla corte di Carlo Magno. I paladini compaiono inizialmente nella Canzone di Rolando, dove rappresentano i valori del cavaliere cristiano contrapposti alle barbarie delle orde saracene: i racconti dei paladini infatti nascono nel contesto delle guerre tra i Franchi e i Mori, avvenute durante la conquista della Spagna da parte dell'Islam, proseguita con l'invasione di parte della Francia e il famoso episodio della battaglia di Roncisvalle. (it)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 팔라딘 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 팔라딘(paladin)은 프랑스 이야기에서 샤를마뉴의 궁정의 가장 뛰어난 전사들을 가리키는 말이다. 팔라딘이라는 말은 《롤랑의 노래》 따위 초기 무훈시에서 처음 발견되며, 유럽에 침공한 사라센인들에 맞서는 기독교적 용맹을 대변하는 존재들이다. 프랑스 이야기가 기본적으로 778년 나 8세기 프랑크 제국과 우마이야 칼리파조의 충돌 같은 역사적 사실들을 소재로 삼고 있기는 하지만, 팔라딘 개념과 팔라딘에 관한 이야기들은 거의 전적으로 후대의 창작이다. (ko)
  • パラディン(Paladin)は、「パラティン」(palatine)、そしてラテン語の「パラティヌス」(palatinus)」から派生した語で、中世および初期近代ヨーロッパの多くの国で見られた一定の高位にある騎士である。 (ja)
  • Палади́н (лат. palātīnus, букв. «дворцовый») — название высших придворных, военных и гражданских чинов при дворе римских и византийских императоров; рыцарь из высшего сословия, фанатично преданный какой-либо идее или какому-либо человеку. (ru)
  • 聖騎士(Paladin)或稱「聖武士」,在歐洲歷史上是指公元800年前後跟隨查理曼東征西討的十二位勇士。查理曼故事在基督教的正史裡廣為流傳,其中夾雜了很多有關神話魔法、愛情等的故事,查理曼的禁衛部隊和近身侍臣都是受封的騎士。他们首先出现在早期的武功歌,例如《罗兰之歌》,代表基督徒勇士对抗撒拉森人部落,之後聖騎士成為古代傳奇文学的主流歌頌對象,並参考諸多史實戰役加以改編,彰顯勇敢與犧牲精神的騎士文學蔚為風潮、歷久不衰。 (zh)
  • Палади́н (італ. paladino, від лат. Palatinus — придворний) — у середньовічній західно-європейській літературі — назва сподвижників франкського імператора Карла Великого або короля Артура (легендарного вождя кельтів у Британії). Пізніше паладинами стали називати доблесного лицаря, відданого своєму пану або дамі. У переносному значенні (іронічно) — людина, безмежно віддана якій-небудь ідеї або особі. (uk)
  • Els paladins eren els dotze millors cavallers de Carlemany, també anomenats els dotze pars, i representen l'ideal de l'honor guerrer medieval. Han protagonitzat diverses gestes de l'anomenada Matèria de Bretanya tot i que l'ús del terme es va ampliar per incloure altres guerres llegendaris. El nombre de paladins canvia segons la versió oral conservada, però els més freqüents són Rotllà, , , Ogier, Huon de Bordeus, Fierabràs, Renaud i Ganeló. Al Renaixement es va popularitzar la figura d'Orlando. L'origen del nom és una derivació de palatinus (de palau o de la Capella Palatina), que designava un càrrec de la cort carolíngia heretat, sembla ser, dels d'Hongria, els segons en importància després de la família del rei. Probablement el nombre de dotze fos un afegit posterior, per semblança amb (ca)
  • Los Paladines (o Doce Pares) eran doce legendarios caballeros, guardianes y miembros principales de la corte de Carlomagno en el siglo VIII. Aparecen por primera vez en el ciclo de cantares de gesta de la denominada «materia de Francia» o ciclo carolingio, donde juegan un papel similar al de los Caballeros de la mesa redonda en el ciclo artúrico. En estos relatos románticos, los caballeros paladines representan a la cristiandad contra una invasión sarracena (musulmana) de Europa. Los nombres de los paladines varían entre las diversas fuentes, pero siempre hay doce de ellos (un número con asociaciones cristianas) comandados por Roldán (escrito Roland en francés y Orlando en italiano). La aparición más influyente ocurre en el Cantar de Roldán, escrito entre 1050 y 1115, que narra la heroica (es)
  • The Paladins, also called the Twelve Peers, are twelve legendary knights, the foremost members of Charlemagne's court in the 8th century. They first appear in the medieval (12th century) chanson de geste cycle of the Matter of France, where they play a similar role to the Knights of the Round Table in Arthurian romance. In these romantic portrayals, the chivalric paladins represent Christianity against a Saracen (Muslim) invasion of Europe. The names of the paladins vary between sources, but there are always twelve of them (a number with Christian associations) led by Roland (spelled Orlando in later Italian sources). The paladins' most influential appearance is in The Song of Roland, written between 1050 and 1115, which narrates the heroic death of Roland at the Battle of Roncevaux Pass. (en)
  • Paladin, kadang dikenal sebagai Dua Belas Rekan, adalah prajurit paling terkemuka di istana Charlemagne, berdasarkan literatur yang dikenal sebagai . Mereka muncul pertama kali dalam chansons de geste awal misalnya Nyanyian Roland, di situ mereka melambangkan keberanian perjuangan Kristen melawan gerombolan Sarasen. Paladin dan hal-hal yang berkaitan dengan mereka banyak muncul dalam karya-karya fiksi, dengan sedikit berdasarkan pada para pengikut Franka abad ke-8 dan peristiwa semacam Pertempuran Jalur Gunung Roncevaux dan konfrontasi Kerajaan Franka dengan Umayyah Al-Andalus dalam Marca Hispanica. (in)
  • De term paladijn (afgeleid van 'palatinus' meervoud: 'palatini') werd voor het eerst gebruikt in het oude Rome voor de kamerheer van de keizers en voor de keizerlijke paleiswacht, die door Diocletianus “pretorianen” worden genoemd.Het woord 'palatinus' betekent “behorend tot de Palatijn”, een van de zeven heuvels van Rome, waar zich het huis van de Romeinse keizer bevond sinds keizer Augustus. (nl)
  • Paladyn (łac. palatinus, wł. paladino) – wybitny rycerz, wzór cnót rycerskich. Określeniem tym w literaturze średniowiecznej nazywano niektórych, archetypicznych wojowników, najczęściej 12 parów Karola Wielkiego (stanowiących zarazem jego drużynę przyboczną). Nazwa pochodzi od łacińskiego słowa comes palatinus (hrabia pałacowy), oznaczającego zarządcę dworu królewskiego, który zastępował monarchę przy wydawaniu sądów. W Pieśni o Rolandzie wymienieni są następujący rycerze, nazywani tam paladynami: Niekiedy mianem paladynów określa się także Rycerzy Okrągłego Stołu króla Artura. (pl)
  • Um paladino é um herói cavalheiresco, errante e destemido, de carater inquestionável, que segue sempre o caminho da verdade, da lei e da ordem, sempre disposto a proteger os fracos e lutar por causas justas. A palavra Paladino vem do latim palatinus (relativo a palácio) que, por sua vez, deriva do Palatino, uma das sete colinas de Roma. Os paladinos originais foram os 12 pares de Carlos Magno, que aparecem no poema La Chanson de Roland (A Canção de Rolando), o qual conta a historia de Rolando e Os Doze Pares da França na batalha de Roncesvalles. (pt)
  • Paladinerna var enligt legenden de tolv riddarna vid Karl den stores sida. Den första gången de nämns är i de tidiga chansons de geste, som Rolandssången på 1100-talet. Ordet tros komma av palatinus, vilket dels är en historisk titel i Katolska kyrkan (judices palatini), dels en benämning på hovfolket vid det kejserliga romerska hovet, men även hovvakten Scholae Palatinae. Även riddarna vid Kung Arturs hov kallas i Arturlegenden paladiner. (sv)
rdfs:label
  • Paladin (en)
  • Paladí (ca)
  • Paladin (cs)
  • Paladin (de)
  • Paladín (es)
  • Paladin (fr)
  • Paladin (in)
  • Paladino (it)
  • 팔라딘 (ko)
  • パラディン (ja)
  • Paladijn (nl)
  • Paladyn (pl)
  • Paladino (pt)
  • Паладин (ru)
  • Paladin (sv)
  • 聖騎士 (zh)
  • Паладин (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:occupation of
is dbo:team of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:mascot of
is dbp:shipNamesake of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License