About: Roman law

An Entity of Type: Abstraction100002137, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Roman law is the legal system of ancient Rome, including the legal developments spanning over a thousand years of jurisprudence, from the Twelve Tables (c. 449 BC), to the Corpus Juris Civilis (AD 529) ordered by Eastern Roman emperor Justinian I. Roman law forms the basic framework for civil law, the most widely used legal system today, and the terms are sometimes used synonymously. The historical importance of Roman law is reflected by the continued use of Latin legal terminology in many legal systems influenced by it, including common law.

Property Value
dbo:abstract
  • El dret romà és el conjunt de normes jurídiques per les quals es va regir el poble de Roma al llarg de la seva història. El seu estudi comprèn, d'una banda, la història de Roma principalment les diferents fases i medis que faran aquestes normes s'exterioritzin, és a dir, les fonts de producció d'aquest Dret, i d'altra, les principals Institucions jurìdiques que Roma va crear i ens va transmetre. La jurisdicció a Roma es concentra a la ciutat i en la fase monàrquica en el rei de Roma, que té el seu "Tribunal" i ordena (ius) en els dies establerts (dies fasti) assegut en l'anomenada Cadira Curul (Sella Curulis) auxiliat pels agutzils (lictores) i enfront de les parts litigants (reī). (ca)
  • Římské právo je právní systém, který se vyvinul ve starověké římské obci a postupně se rozšířil po celé Římské říši. Vývoj římského práva je velmi dlouhý, protože jeho základy sahají do zvykového práva, které má počátek v protoitalických kulturách. Psaná podoba římského práva začíná rokem 449 př. n. l., kdy byl sepsán Zákon dvanácti desek, a bez přerušení právní kontinuity pokračuje až do doby císaře Justiniána I., který kolem roku 530 nařídil jeho shromáždění a sepsání. V této podobě Justiniánské kodifikace se principy římského práva staly základem právního systému Byzantské říše. Kolem roku 1100 vzniklo na jejím základě římské církevní právo (kanonické), jež se pak začalo studovat na univerzitách a stalo se vzorem pro panovnická práva evropských zemí. (cs)
  • Als römisches Recht wird das Recht bezeichnet, das ausgehend von der Antike, zunächst in Rom und später im ganzen römischen Weltreich galt. Da die in der Spätantike im Corpus iuris civilis gesammelten Quellen des antiken römischen Rechts im Hochmittelalter in Bologna wiederentdeckt wurden, setzte sich die Wirkung des römischen Rechts bis ins 19. Jahrhundert fort, da die Quellen für das Recht in den meisten Staaten Europas als maßgeblich betrachtet wurden. Die Etablierung des Corpus Iuris Civilis als geltendes Reichsrecht im Heiligen Römischen Reich führte zu Kodifikationen im heutigen Europa, die begrifflich zur Rezeption des römischen Rechts führten. Die etwa eintausendjährige Geschichte des antiken römischen Rechts wird umklammert von zwei grundlegenden Kodifikationen, dem Zwölftafelgesetz (wohl um 450 v. Chr.) am Anfang und der unter Justinian (reg. 527–565 n. Chr.) im Corpus Iuris Civilis gesammelten kaiserlichen Gesetzgebung am Ende. Das Gesetzesrecht darf nicht darüber hinwegtäuschen, dass römisches Recht im Wesentlichen kein reines Gesetzesrecht war, vielmehr aus einer Dreiheit von Rechtsquellen bestand, bei dem das Gewohnheitsrecht und das Juristenrecht eine tragende Rolle spielten. Gewohnheitsrecht war Recht, das auf den archaischen Gebräuchen und Sitten der Väter beruhte, dem mos maiorum. Das Juristenrecht hingegen entwickelte sich in seiner vorklassischen und nachfolgend klassischen Ausprägung aus der Rechtsprechung der Prätoren und aus den Schriften der Juristen heraus, so etwa den gaianischen Institutionen. Von den Rechtshistorikern wird das römische Recht nach bisher überwiegender Auffassung in drei Epochen unterteilt, die republikanische, die von der Gründung der Republik im späten 6. Jahrhundert v. Chr. bis zu Augustus reicht, die klassische, die die ersten beiden Jahrhunderte n. Chr. erfasst, sowie die nachklassische Epoche ab den Severern (193–235) bis zu Justinian im 6. Jahrhundert. Entsprechend wird in vornehmlich vier Kategorien unterschieden zwischen dem altrömischen (seit der Gründung Roms bis zur Schwelle vom 3. zum 2. Jahrhundert v. Chr.), dem vorklassischen (im Anschluss bis zum Beginn des Prinzipats), dem klassischen (ab Augustus bis zum Ender Herrschaft der Severer) und dem nachklassischen Recht (Spätantike). Während viele andere Errungenschaften der Antike ursprünglich von den Griechen stammen und von den Römern nur übernommen wurden, ist das römische Recht eine originäre Schöpfung der Römer ohne griechische Vorbilder. Allerdings hat die Übernahme von Begriffen und Argumentationsmustern aus der griechischen Philosophie bei der Herausbildung der römischen Rechtswissenschaft eine Rolle gespielt. Die Wissenschaft vom römischen Recht wird – ebenso wie die romanische Philologie – Romanistik genannt. (de)
  • القانون الروماني هو مجموعة القواعد القانونية التي وضعت في مدينة روما الإيطالية بدءاً من قانون الألواح الاثني عشر ووصولاً إلى مجموعات القوانين التي وضعت في عصر المسيحية في روما والتي كانت أساساً لنظام القانون المدني الشائع في معظم دول العالم الآن، وكما أسلفنا يرجع أصل القانون الروماني إلى قانون الألواح الإثني عشر الروماني الذي وضع عام 450 ق.م. (ar)
  • Ρωμαϊκό Δίκαιο είναι το νομικό σύστημα της αρχαίας Ρώμης, συμπεριλαμβανομένης της ρωμαϊκής στρατιωτικής δικαιοσύνης και των νομικών εξελίξεων που εκτείνονται σε πάνω από χίλια χρόνια νομολογίας, περίπου από το 753 π.Χ. έως τον Ιουστινιάνειο Κώδικα του 529. Η ιστορική σημασία του Ρωμαϊκού Δικαίου αντανακλάται από τη συνεχιζόμενη χρήση της λατινικής νομικής ορολογίας σε πολλά νομικά συστήματα που επηρεάστηκαν από αυτό. Απ΄ όλες τις νομοθεσίες της αρχαιότητας, το Ρωμαϊκό Δίκαιο φέρεται ως το πληρέστερο στους σύγχρονους νομομαθείς μελετητές και αυτό από την πληθώρα των πηγών που έχουν διασωθεί και παρέχουν την ευχέρεια της μελέτης, αλλά και των εξελίξεων ακόμη αυτού, συνέχεια των οποίων φέρεται το . Το καθεαυτό Ρωμαϊκό Δίκαιο περιλαμβάνει τη νομοθεσία που ανέπτυξε η Ρώμη, από το συμβατικό έτος ίδρυσής της (759 π.Χ.), μέχρι την πτώση της Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας που άλλοι θεωρούν τον 5ο αιώνα μ.Χ. όπου και ακολουθεί το Βυζαντινό Δίκαιο, και άλλοι το 1453, θεωρώντας και το βυζαντινό ως ρωμαϊκό. Στη σύγχρονη όμως αντίληψη ο όρος είναι πολύ γενικότερος περιλαμβάνοντας και παρεμφερείς νομοθεσίες που δημιουργήθηκαν με το χρόνο παράλληλα και ίσχυαν εκτός ρωμαϊκής αυτοκρατορίας και που έφθασαν να διατηρούνται σχεδόν μέχρι το 1900 όπως συνέβαινε στη Βαυαρία και την υπόλοιπη Γερμανία που ίσχυε ως "βοηθητικό", ή "επικουρικό δίκαιο". Τελικά αυτός υιοθετήθηκε και ως κοινός νομοθετικός κώδικας από πλείστα κράτη - Βασίλεια της Ευρώπης, όπως και της Ελλάδας και που ίσχυε όποτε δεν συγκρούονταν με σύγχρονες νομοθεσίες, εξ ου και ο χαρακτηρισμός "βοηθητικός, ή επικουρικός". Ιδιαίτερο χαρακτηριστικό στοιχείο που επιβεβαιώνει τα παραπάνω είναι ότι ακόμα και σήμερα αναφορές σε νομικούς όρους συνοδεύονται ή και αποδίδονται αυτούσια με λατινικούς του Ρωμαϊκού Δικαίου. (el)
  • La esprimo «Romia juro» indikas la juran sistemon, kiu regis super la civitanoj de Romo kaj poste sur tiuj setlitaj en diversaj regionoj de ties Imperio, dum historia epoko kies komenco situas ĉe la fondo de Romo (ĉ. 753 a.K.) kaj kiu etendiĝis ĝis mezo de la 6-a jarcento, kiam okazis la kompila tasko de la imperiestro Justiniano la 1-a, konata ekde la Renesanco kiel Corpus iuris civilis. Tamen la remalkovro de la justinianaj tekstoj en epoko de la malsupra Mezepoko permesis kelkajn fakulojn paroli ankaŭpri «Romia juro de la Mezepoko». Granda parto de la postaj juraj sistemoj de la landoj de Eŭropo baziĝis sur la fundamentoj de la . Tiu fako studiĝas en multaj altlernejoj pri Juro en la mondo. Ties konceptoj ricevas nomojn en la latina. La reskripto (Rescriptum principis) estis unu el la fontoj de la romia juro. Praktike temis pri respondo al problemo, koncernanta jurajn aferojn, adresita al la imperiestro flanke de privatulo aŭ de publika funkciulo. La opinio, almetita funde de la postulo, fariĝis “ŝtata” kaj ĝenerala “jura fonto”. Ĝenerale en ĝi estis entenata la klaŭzo Si vera sunt ea quae complexa es ("Se estas veraj la asertoj kiujn vi resumis"). Do la reskripto fariĝis aplikebla, kaj jura fonto, nur se la skribitaĵoj estos konstatitaj veraj. (eo)
  • Erromatar zuzenbidea Antzinako Erromako legedia, Erromako Inperioa sortu zenetik Sortaldeko Inperioa desagertu zen bitartean indarrean iraun zuena. Lege-sistema horrek eragin handia izan du bai mendebaleko herrietako legedietan eta baita ekialdeko herri batzuetan ere. Erromatar legediaren lehenengo bilduma Hamabi Taulak dira (K.a. 451-450); horien bidez, ordura arte patriarken familiako pontifizeen eskuetan egon ziren arauak ezagutzera eman ziren. Erromako Foroan ezarri zituzten zurezko eta brontzezko taulak, herritar guztien eskura. Erromatar zuzenbideak ondareei buruzko gaiak hartzen ditu kontuan (oinordekotzak), betebeharrei buruzkoak (hitzarmenak, maileguak...), ondasun eta jabetzazkoak, eta pertsonei buruzkoak. Hasieran, Erroma hiri txikia zenean, legeak hiritarrentzat izaten ziren eta ez atzerritarrentzat. K.a. III. mendearen erdian Erromak indar hartu zuen, eta jende (peregrini) mota asko bertaratu zen. Horientzat legedi berriak egin zituzten. Hala ere, mende horretan zehar batu egin ziren bi legediak, eta hiritar guztientzat legedi bakarra erabili zen. Harrezkero Zuzenbide Erromatarra korapilatu, ugaritu eta zaildu egin zen, eta legegizonak behar izan ziren legeak argitzeko. K. o. V. mendera arte legeak bildu eta errazteko zenbait ahalegin egin ziren arren, Justiniano I.a enperadoreak lortu zuen 529an lege guztiak Codex Constitutionumean biltzea, eta hori da Erromatar Zuzenbidearen iturri nagusia. (eu)
  • El derecho romano (en latín, Ius Romanum) fue el ordenamiento jurídico que rigió a los ciudadanos de la Antigua Roma. El derecho romano, por su gran complejidad, aplicabilidad práctica y calidad técnica, aún hoy, es la base del derecho continental y de los códigos civiles contemporáneos, y se estudia en las facultades de Derecho de la mayoría de países que emplean el Derecho continental. Su importancia histórica e influencia en la ciencia del Derecho, que se extiende también a los países de common law, se manifiesta en la pervivencia de numerosas instituciones jurídicas latinas en la actualidad, como la hipoteca o la teoría del contrato, y en la gran cantidad de expresiones jurídicas latinas.[cita requerida] Su vigencia se extiende desde la fundación de Roma (según la tradición, el 21 de abril de 753 a. C.) hasta mediados del siglo VI d. C., época en la que tuvo lugar la labor compiladora del emperador Justiniano I, que desde el Renacimiento se conoció con el nombre de Corpus Iuris Civilis (Cuerpo del Derecho Civil). El Corpus destaca por su complejidad jurídica y por su profunda influencia en la ciencia del derecho y suele considerarse el texto legal más influyente de la historia de la humanidad. El derecho romano es la base de los países con y extiende su influencia a importantes aspectos del common law y otros sistemas jurídicos. El derecho romano se divide, a grandes rasgos, en derecho público y en derecho privado, igual que el derecho contemporáneo. Asimismo, ramas del derecho actual, como el derecho penal, el derecho tributario o el derecho administrativo, existieron en la Antigua Roma. Se pueden distinguir los siguientes períodos: * La monarquía, desde mediados del siglo VIII a. C. (fundación de Roma) hasta la expulsión de Roma del rey Tarquinio el Soberbio el 509 a. C.. * La República romana, desde el 509 a. C. En los años 451 y 450 a. C. se publicó la Ley de las XII Tablas, que constituyen la base del derecho romano republicano. En esta época, el Estado se basa en el equilibrio de poderes: así, los magistrados son elegidos democráticamente por los hombres libres en las asambleas populares, que además aprueban las leyes; los magistrados ejercitan las funciones que les son asignadas, mientras que el Senado se encarga de dictar resoluciones, llamadas senadoconsultos, que en la práctica tenían fuerza de ley. La crisis política que atraviesa Roma en el siglo I a. C. finalmente termina con la degeneración total del sistema republicano, que culmina con el otorgamiento, en la práctica, por el Senado del poder absoluto del Estado romano a Octavio Augusto el 27 a. C.. * El Principado, desde el 27 a. C. hasta mediados del siglo II. En esta época, el Estado era autoritario, sometido a la auctoritas del emperador o Príncipe, de ahí su nombre. Algunos emperadores célebres fueron: Augusto (27 a. C.-14 d. C.), Calígula (37-41), Nerón (54-68), Trajano (98-117) y Adriano (117-138).​ Bajo estos últimos Roma alcanzó su máxima dimensión territorial: 5 millones de km².​​, configurándose como una de las grandes potencias mundiales de la época. * El Dominado o Imperio absoluto, desde mediados del siglo II hasta el 476, año en el que desaparece el Imperio romano de Occidente. En esta época, el Emperador tiene el poder absoluto. El Emperador es quien dicta las llamadas «constituciones imperiales» (no confundir con las modernas Constituciones). En el 380, se produce la conversión del Imperio de la antigua religión romana al cristianismo mediante el Edicto de Tesalónica, bajo el gobierno de Teodosio I el Grande. Este emperador divide el Imperio Occidental y Oriental y lo cede a sus hijos Honorio y Arcadio, respectivamente. Las invasiones germánicas llevan al declive y desaparición del Imperio Occidental, que separa la Antigüedad Tardía de la Alta Edad Media. * Finalmente, el gobierno de Justiniano I (527-565) en el Imperio de Oriente, época en la que se realiza la Compilación justinianea, cuya publicación data del 549 d. C. La obra está compuesta por el Código, las cincuenta decisiones, el Digesto o Pandectas, las Instituciones y las Novelas. La Compilación es la base del derecho romano y gracias a ella textos jurídicos de juristas romanos de gran técnica jurídica y valor o importancia histórica que han logrado ser conservados. Los textos del Corpus han sido trabajados por juristas desde su publicación y hasta la actualidad. Con capital en Bizancio (luego Constantinopla y actualmente Estambul), conquistó toda Italia, la costa del norte de África y el sudeste de Hispania. Tras la muerte de Justiniano, paulatinamente el Estado pierde gran parte de esos territorios y se le suele denominar con un término distinto: Imperio bizantino; pues el Imperio pasa a transformarse en un Estado propiamente medieval. En la actualidad, el derecho romano es objeto de estudio de una disciplina jurídica internacional, la romanística, cuya sede son las facultades de derecho de todo el mundo. En virtud de este carácter internacional, el derecho romano se cultiva en varios idiomas, principalmente italiano («lingua franca» de la romanística), seguido por el alemán y el español. Hasta la mitad del siglo XX hubo importantes contribuciones en francés, pero en la actualidad esta situación ha variado a la baja; el inglés es un idioma de uso minoritario en el cultivo de la disciplina, aunque se acepta como idioma científico en la mayoría de las publicaciones. El español se consolidó como idioma científico en esta disciplina a partir de la segunda mitad del siglo XX, gracias a la altura científica que alcanzó la romanística española, comandada por Álvaro d'Ors y continuada por sus discípulos. La definición del derecho romano se comprende mejor si se construye a partir de la comprensión de sus nociones fundamentales y de su sistema de fuentes. Sin embargo, estas no permanecen idénticas en el transcurso de la historia del derecho romano, sino que varían tanto en su número, como en su valor dentro del sistema de fuentes mismo. Es este sistema el que provee de nociones claves para entender lo que en Roma se entiende por derecho. Con todo, es posible adelantar que la expresión ius es la que se utiliza para señalar al derecho. Esta expresión se opone a la de fas, que designa a la voluntad divina. Esta clara delimitación entre derecho y religión es patente en testimonios que datan desde el s. III a. C., pero ello no es válido para los primeros tiempos, como se verá. A su vez, la expresión ius servirá para la identificación de diversas categorías del mismo, tales como ius civile, ius naturale, ius honorarium, o ius gentium, por nombrar algunas de las más relevantes. (es)
  • Le droit romain désigne le droit édicté dans la République romaine et l'Empire romain ainsi que les textes des jurisconsultes qui s'y rapportent. Du fait de son influence multiséculaire et de son intégration dans les ordres juridiques européens, on utilise aussi l'expression pour désigner la technique juridique issue de cette tradition romaniste. Le droit romain est considéré comme l'un des premiers systèmes juridiques de l'histoire. Il n'est pas dégagé de la coutume : le droit civil des Romains étant à la fois non écrit (coutumes) et écrit [J. Inst. 1.2.3]. Il n'est pas non plus dégagé de la religion : la jurisprudence étant, par définition, la connaissance des réalités divines et humaines [J. Inst. 1.1.1]. On peut distinguer plusieurs périodes dans l'évolution du droit romain. Les strates les plus anciennes demeurent sujettes à controverses et spéculations. À l'origine, en effet, il ne se distingue guère du culte et de la religion, et demeure presque exclusivement de l'ordre de la tradition orale. Peu à peu se constitue un corpus de lois et de textes juridiques écrits, qui formera la base de la tradition juridique romaniste. L'expérience juridique romaine au sens strict couvre plus d'un millénaire depuis la loi des Douze Tables autour de 450 av. J.-C. jusqu'au Corpus juris civilis de l'empereur Justinien vers 530. La législation romaine, préservée par les « compilations de Justinien » (Institutes, Code, Digeste, Novelles), soit une gigantesque compilation des textes des jurisconsultes et des constitutions impériales, devient la base juridique de l'Empire byzantin, et plus tard de l'Europe continentale et au-delà (Amérique latine, Afrique du Sud). (fr)
  • Is éard is an dlí Rómhánach ann ná córas dlí na Róimhe ársa, agus na forbairtí dlíthiúla a tharla roimh an seachtú haois AD - nuair a ghlac an stát Rómhánach-Biosántach an Gréigis mar theanga an rialtais. D'fhorbair dhlí-eolaíocht na Rómhánaigh that tréimhse níos mó ná míle bliain - ó (Laidin: Leges Duodecim Tabularum): (ca. 439 RC) chuig an Corpus Juris Civilis (AD 528-35) coimisiúnaithe ag an Impire Iustinianus I. Bhí an dlí Rómhánach seo , Cód Iúistín, éifeachtach san Impireacht Bhiosántach (331-1453), agus freisin bhí sé mar bhonn do chleachtas dlí i roinn na hEorpa, agus san leis an Aetóip chomh maith , agus ins na hiar-choilíneachtaí de chuid náisiúin na hEorpa, lena n-áirítear Meiriceá Laidineach. (ga)
  • Istilah hukum Romawi meliputi sistem hukum Romawi. Perkembangan hukum Romawi telah berlangsung selama ribuan tahun - dari tahun 439 SM hingga Corpus Juris Civilis (528–35 AD) yang diperintahkan oleh Kaisar Yustinianus I. Undang-undang Yustinianus berlaku di Romawi Timur (331–1453), dan juga menjadi dasar hukum di Eropa, bahkan hingga ke Ethiopia, Jepang, dan bekas koloni negara-negara Eropa. (in)
  • Roman law is the legal system of ancient Rome, including the legal developments spanning over a thousand years of jurisprudence, from the Twelve Tables (c. 449 BC), to the Corpus Juris Civilis (AD 529) ordered by Eastern Roman emperor Justinian I. Roman law forms the basic framework for civil law, the most widely used legal system today, and the terms are sometimes used synonymously. The historical importance of Roman law is reflected by the continued use of Latin legal terminology in many legal systems influenced by it, including common law. After the dissolution of the Western Roman Empire, the Roman law remained in effect in the Eastern Roman Empire. From the 7th century onward, the legal language in the East was Greek. Roman law also denoted the legal system applied in most of Western Europe until the end of the 18th century. In Germany, Roman law practice remained in place longer under the Holy Roman Empire (963–1806). Roman law thus served as a basis for legal practice throughout Western continental Europe, as well as in most former colonies of these European nations, including Latin America, and also in Ethiopia. English and Anglo-American common law were influenced also by Roman law, notably in their Latinate legal glossary (for example, stare decisis, culpa in contrahendo, pacta sunt servanda). Eastern Europe was also influenced by the jurisprudence of the Corpus Juris Civilis, especially in countries such as medieval Romania (Wallachia, Moldavia, and some other medieval provinces/historical regions) which created a new system, a mixture of Roman and local law. Also, Eastern European law was influenced by the "Farmer's Law" of the medieval Byzantine legal system. (en)
  • ローマ法(ローマほう、伊: Diritto romano、独: römisches Recht、仏: droit romain、英: Roman law、羅: dreptul roman、西: derecho romano)とは、狭義には古代ローマや中世の東ローマ帝国の法体系であり、広義には中世の西ヨーロッパで復活し発展した普通法()としてのローマ法も含む。古代ギリシア哲学やキリスト教とともに、ヨーロッパ文明を特徴付ける一大要素である。 (ja)
  • 로마법(라틴어: Ius Romanum)은 고대 로마인(사회)의 여러 법 및 법문화(法文化)이다. 기원전 8세기에 성립한 도시국가 로마의 고대법(古代法)은 민족적 색채가 짙은 형식주의적인 엄격한 법으로, 관습법을 주(主)로 하고 기원전 449년의 12표법(表法)을 축(軸)으로 하였다. 12표법으로부터 시작된 로마법은 기원전 3세기에 카르타고에 승리하여 지중해를 무대로 하는 세계 국가· 시대를 맞이해서 법의 조직화가 진척되고, 로마 시민에게만 적용되는 시민법(市民法)과 더불어 비시민(非市民)과의 섭외법(涉外法)인 만민법(萬民法)이 형성되어 방식(方式) 자유의 개인주의적 색채를 띤 거래법이 발달됐다. 이 로마법의 근대화는 법무관법·학설법·칙법(勅法) 등에 의하여 시행되었다. 이 고전법 시대에 계속되는 제3기는 전주제(專主制)에 의한 로마의 쇠퇴·분열·멸망이 있었던 시기인데, 유스티니아누스 1세때에 완전히 정립된다. 유스티니아누스 법전의 로마법은 후에 동로마제국(帝國)에서 비잔틴화(化)·그리스화하였고, 비잔티움 제국과 서유럽 국가들의 사법제도의 근간이 된다. 중세에 이탈리아에서 재생 부활(再生復活)해서 주석학파(註釋學派)를 탄생시키고, 프랑스·독일에 계승되었다. 로마 사법(私法)의 근대적 합리성이 로마법의 특색 및 생명이었다. 로마법은 넓은 의미에서 고대 로마에서 시행된 법만이 아니라 18세기 말까지 유럽 전체에서 사용된 사법제도라고 볼 수 있으며, 독일과 같은 국가에서 로마법의 실제 적용은 더 오랫동안 계속되었다. 이러한 이유로 인해 현대 유럽 국가들과 그 국가들로부터 영향을 받은 나라들의 사법제도는 로마의 영향을 크게 받고 있으며, 특히 민법에 있어서의 영향은 더 크다. 영국은 로마법의 영향을 상대적으로 적게 받았음에도 불구하고 영국과 북아메리카의 관습법은 로마법에 의존하는 정도가 크다. (ko)
  • Con diritto romano si indica l'insieme delle norme che hanno costituito l'ordinamento giuridico romano per circa tredici secoli, dalla data convenzionale della Fondazione di Roma (753 a.C.) fino alla fine dell'Impero di Giustiniano (565 d.C.). Infatti, tre anni dopo la morte di Giustiniano l'Italia fu invasa dai Longobardi: l'impero d'Occidente si dissolse definitivamente e Bisanzio, formalmente imperiale e romana, si allontanò sempre più dall'eredità dell'antica Roma e della sua civiltà (anche giuridica). L'importanza storica del diritto romano si riflette ancora oggi in una lista di termini legali latini. Infatti, dopo la dissoluzione dell'Impero romano d'Occidente, il Codice giustinianeo rimase in effetti nell'Impero romano d'Oriente, conosciuto come Impero bizantino (331–1453). Dal VII secolo il linguaggio legale in Oriente fu il greco. Il diritto romano definisce un sistema legale applicato nella maggior parte dell'Europa occidentale fino alla fine del XVIII secolo. In Germania, il diritto romano venne utilizzato più a lungo sotto il Sacro Romano Impero (963–1806). Il diritto romano servì inoltre come base per la pratica legale attraverso l'Europa occidentale continentale, così come nella maggior parte delle colonie delle nazioni europee, inclusa l'America latina e pure l'Etiopia. Il sistema inglese e nord americano della common law venne influenzato anche dal diritto romano, in particolare nel loro glossario giuridico latineggiante. Anche la parte orientale dell'Europa venne influenzata dalla giurisprudenza del Corpus Iuris Civilis, specialmente nei paesi come la Romania medievale che creò un nuovo sistema, un mix del diritto romano e locale. L'Europa orientale fu inoltre influenzata dal diritto medievale bizantino. (it)
  • Het Romeinse recht heeft zich ontwikkeld over een periode van meer dan 2.500 jaar vanaf ca 550 v. Chr. De oorsprong ervan ligt in het oude Rome, waar het zich als gewoonterecht ontwikkelde uit rechtsregels, en uit gepleegde rechtspraak van oudere culturen uit de regio. Tot het Romeins recht horen niet alleen regels, rechtspraak en juridische literatuur, maar ook staatsinrichting en een fijnmazig bestuurlijk systeem. Door de lange duur en groei van het Romeinse en Byzantijnse rijk, kent het een lange en voortdurende geschiedenis, verbreid over Europa, tot in het Verenigd Koninkrijk, Turkije en het Midden-Oosten. Een grote codificatie werd in de zesde eeuw, in opdracht van de Byzantijnse keizer Justinianus samengesteld. Na het verval van het Romeinse rijk leefden de rechtsregels, en rechtsbeginselen voort in veel Europese vorstendommen en staten, mede vanwege hun hoge juridisch-technische kwaliteit en hun begrijpelijkheid. Het Romeins recht veranderde mee met de samenlevingen en machststrukturen waarbinnen het werd toegepast. Het heeft door de eeuwen heen, als ius commune (het 'gemene, of gemeenschappelijke recht'), een grote invloed gehad op wetgeving, rechtspraak en rechtsontwikkeling in vrijwel alle Europese landen. Rechtsfiguren, -begrippen, -beginselen en discussies uit de Codex Justinianus, vormen in België en Nederland nog steeds een referentie voor wetgeving, rechtspraak en juridische literatuur. (nl)
  • Prawo rzymskie (łac. Ius Romanum) – termin oznaczający najczęściej prawo starożytnego Rzymu, które rozwijało się od czasów prawa zwyczajowego, aż do kodyfikacji Justyniana I Wielkiego (VI wiek n.e.). Prawo rzymskie miało istotny wpływ na rozwój prawodawstwa europejskiego (tzw. recepcja prawa rzymskiego) w postaci prawa powszechnego (ius commune) w średniowieczu, pandektystykę, która osiągnęła swoje apogeum w XIX wieku, a także na współczesną naukę, rozwijaną jako przedmiot uniwersytecki. (pl)
  • Direito romano é um termo histórico-jurídico que se refere, originalmente, ao conjunto de regras jurídicas observadas na cidade de Roma e, mais tarde, ao corpo de direito aplicado ao território do Império Romano e, após a queda do Império Romano do Ocidente em 476 d.C., ao território do Império Romano do Oriente. Mesmo após 476, o direito romano continuou a influenciar a produção jurídica dos reinos ocidentais resultantes das invasões bárbaras, embora um seu estudo sistemático no ocidente pós-romano esperaria a chamada redescoberta do Corpo de Direito Civil pelos juristas italianos no século XII. Em termos gerais, a história do direito romano abarca mais de mil anos, desde a Lei das Doze Tábuas (Lex Duodecim Tabularum; 449 a.C.) até o Corpo de Direito Civil por Justiniano I (c. 530 d.C.). Os historiadores do direito costumam dividir o direito romano em fases. Um dos critérios empregados para tanto é o da evolução das instituições jurídicas romanas, segundo o qual o direito romano apresentaria quatro grandes épocas: * Época Arcaica (753 a.C. a 130 a.C.); * Época Clássica (130 a.C. a 230 d.C.); * Época Pós-Clássica (230 d.C. a 530 d.C.); * Época Justiniana (530 d.C. a 565 d.C.). A influência do direito romano sobre os direitos nacionais europeus é imensa e perdura até hoje. Uma das grandes divisões do direito comparado é o sistema romano-germânico, adotado por diversos Estados continentais europeus e baseado no direito romano. O mesmo acontece com o sistema jurídico em vigor em todos os países latino-americanos. (pt)
  • Romersk rätt (latin ius romanum) är det rättssystem, som utvecklades i det gamla romerska riket. Den romerska rätten, som nådde sin höjdpunkt under de tre första århundradena efter Kristi födelse ("den klassiska perioden") och på 500-talet i östromerska rikets huvudstad, Konstantinopel, gjordes sedermera till föremål för ett kodifikationsarbete, vars resultat ("den justinianska eller bysantinska rätten") sedermera fått namnet Corpus juris civilis. Det är i denna kodifierade form som eftervärlden tagit del av den romerska rätten. Man talar även om romersk rätt med hänsyn till civilrättens framställning i modern tid på den justinianska rättens grundval ("pandekträtten" ; detta namn härrör från den viktigaste delen av Corpus juris civilis, de så kallade pandekterna). (sv)
  • Ри́мское пра́во — правовая система, существовавшая в Древнем Риме и в Византийской империи с VIII века до н. э. по VI век н. э., а также отрасль правовой науки, занимающаяся её изучением. Римское право являлось образцом или прообразом правовых систем многих других государств, является исторической основой романо-германской (континентальной) правовой семьи. (ru)
  • 罗马法,是指罗马共和国及罗马帝国所制定的法律规范的总称。罗马法的系统推广历史开始于东罗马帝国时期,于东罗马帝国皇帝查士丁尼一世时期达到鼎盛。之后东罗马帝国自我封闭,西罗马帝国灭亡,欧洲大陆进入中世纪,罗马法的主体一度在西欧失传将近五百年之久。但是随着罗马法完整文献的出土和文艺复兴的思想,罗马法成为整个欧洲大陆各个势力争相研究和推广的对象。文艺复兴后的以古罗马法研究为基础而建立起的欧洲法律体系,也被称之为“公共法”(ius commune)或者“民法”(Civil Law),被视为整个欧洲文明共有的财富,以示与6世纪前的古典罗马法的区别。 (zh)
  • Римське право — правова система Стародавнього Риму, що діяла в Римській державі (царського, республіканського періодів і періоду імперії) та Візантії. Розвиток римського права охоплює понад тисячу років юриспруденції, від Законів Дванадцяти таблиць (бл. 439 р. до Р. Х.) до лат. Corpus Iuris Civilis (528-35 рр.) імператора Юстиніана І. Це римське право, Кодекс Юстиніана, діяло у Східній Римській імперії (331–1453), а також послужило основою правових систем у континентальній Європі, а також в Ефіопії та найдавніших європейських колоніях, включаючи латиноамериканські. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 26364 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 38499 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123894882 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:about
  • yes (en)
dbp:author
dbp:by
  • no (en)
dbp:label
  • Roman law (en)
dbp:onlinebooks
  • yes (en)
dbp:others
  • yes (en)
dbp:source
  • Debt: The First 5,000 Years (en)
dbp:text
  • German legal theorist Rudolf von Jhering famously remarked that ancient Rome had conquered the world three times: the first through its armies, the second through its religion, the third through its laws. He might have added: each time more thoroughly. (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Římské právo je právní systém, který se vyvinul ve starověké římské obci a postupně se rozšířil po celé Římské říši. Vývoj římského práva je velmi dlouhý, protože jeho základy sahají do zvykového práva, které má počátek v protoitalických kulturách. Psaná podoba římského práva začíná rokem 449 př. n. l., kdy byl sepsán Zákon dvanácti desek, a bez přerušení právní kontinuity pokračuje až do doby císaře Justiniána I., který kolem roku 530 nařídil jeho shromáždění a sepsání. V této podobě Justiniánské kodifikace se principy římského práva staly základem právního systému Byzantské říše. Kolem roku 1100 vzniklo na jejím základě římské církevní právo (kanonické), jež se pak začalo studovat na univerzitách a stalo se vzorem pro panovnická práva evropských zemí. (cs)
  • القانون الروماني هو مجموعة القواعد القانونية التي وضعت في مدينة روما الإيطالية بدءاً من قانون الألواح الاثني عشر ووصولاً إلى مجموعات القوانين التي وضعت في عصر المسيحية في روما والتي كانت أساساً لنظام القانون المدني الشائع في معظم دول العالم الآن، وكما أسلفنا يرجع أصل القانون الروماني إلى قانون الألواح الإثني عشر الروماني الذي وضع عام 450 ق.م. (ar)
  • Is éard is an dlí Rómhánach ann ná córas dlí na Róimhe ársa, agus na forbairtí dlíthiúla a tharla roimh an seachtú haois AD - nuair a ghlac an stát Rómhánach-Biosántach an Gréigis mar theanga an rialtais. D'fhorbair dhlí-eolaíocht na Rómhánaigh that tréimhse níos mó ná míle bliain - ó (Laidin: Leges Duodecim Tabularum): (ca. 439 RC) chuig an Corpus Juris Civilis (AD 528-35) coimisiúnaithe ag an Impire Iustinianus I. Bhí an dlí Rómhánach seo , Cód Iúistín, éifeachtach san Impireacht Bhiosántach (331-1453), agus freisin bhí sé mar bhonn do chleachtas dlí i roinn na hEorpa, agus san leis an Aetóip chomh maith , agus ins na hiar-choilíneachtaí de chuid náisiúin na hEorpa, lena n-áirítear Meiriceá Laidineach. (ga)
  • Istilah hukum Romawi meliputi sistem hukum Romawi. Perkembangan hukum Romawi telah berlangsung selama ribuan tahun - dari tahun 439 SM hingga Corpus Juris Civilis (528–35 AD) yang diperintahkan oleh Kaisar Yustinianus I. Undang-undang Yustinianus berlaku di Romawi Timur (331–1453), dan juga menjadi dasar hukum di Eropa, bahkan hingga ke Ethiopia, Jepang, dan bekas koloni negara-negara Eropa. (in)
  • ローマ法(ローマほう、伊: Diritto romano、独: römisches Recht、仏: droit romain、英: Roman law、羅: dreptul roman、西: derecho romano)とは、狭義には古代ローマや中世の東ローマ帝国の法体系であり、広義には中世の西ヨーロッパで復活し発展した普通法()としてのローマ法も含む。古代ギリシア哲学やキリスト教とともに、ヨーロッパ文明を特徴付ける一大要素である。 (ja)
  • Prawo rzymskie (łac. Ius Romanum) – termin oznaczający najczęściej prawo starożytnego Rzymu, które rozwijało się od czasów prawa zwyczajowego, aż do kodyfikacji Justyniana I Wielkiego (VI wiek n.e.). Prawo rzymskie miało istotny wpływ na rozwój prawodawstwa europejskiego (tzw. recepcja prawa rzymskiego) w postaci prawa powszechnego (ius commune) w średniowieczu, pandektystykę, która osiągnęła swoje apogeum w XIX wieku, a także na współczesną naukę, rozwijaną jako przedmiot uniwersytecki. (pl)
  • Romersk rätt (latin ius romanum) är det rättssystem, som utvecklades i det gamla romerska riket. Den romerska rätten, som nådde sin höjdpunkt under de tre första århundradena efter Kristi födelse ("den klassiska perioden") och på 500-talet i östromerska rikets huvudstad, Konstantinopel, gjordes sedermera till föremål för ett kodifikationsarbete, vars resultat ("den justinianska eller bysantinska rätten") sedermera fått namnet Corpus juris civilis. Det är i denna kodifierade form som eftervärlden tagit del av den romerska rätten. Man talar även om romersk rätt med hänsyn till civilrättens framställning i modern tid på den justinianska rättens grundval ("pandekträtten" ; detta namn härrör från den viktigaste delen av Corpus juris civilis, de så kallade pandekterna). (sv)
  • Ри́мское пра́во — правовая система, существовавшая в Древнем Риме и в Византийской империи с VIII века до н. э. по VI век н. э., а также отрасль правовой науки, занимающаяся её изучением. Римское право являлось образцом или прообразом правовых систем многих других государств, является исторической основой романо-германской (континентальной) правовой семьи. (ru)
  • 罗马法,是指罗马共和国及罗马帝国所制定的法律规范的总称。罗马法的系统推广历史开始于东罗马帝国时期,于东罗马帝国皇帝查士丁尼一世时期达到鼎盛。之后东罗马帝国自我封闭,西罗马帝国灭亡,欧洲大陆进入中世纪,罗马法的主体一度在西欧失传将近五百年之久。但是随着罗马法完整文献的出土和文艺复兴的思想,罗马法成为整个欧洲大陆各个势力争相研究和推广的对象。文艺复兴后的以古罗马法研究为基础而建立起的欧洲法律体系,也被称之为“公共法”(ius commune)或者“民法”(Civil Law),被视为整个欧洲文明共有的财富,以示与6世纪前的古典罗马法的区别。 (zh)
  • Римське право — правова система Стародавнього Риму, що діяла в Римській державі (царського, республіканського періодів і періоду імперії) та Візантії. Розвиток римського права охоплює понад тисячу років юриспруденції, від Законів Дванадцяти таблиць (бл. 439 р. до Р. Х.) до лат. Corpus Iuris Civilis (528-35 рр.) імператора Юстиніана І. Це римське право, Кодекс Юстиніана, діяло у Східній Римській імперії (331–1453), а також послужило основою правових систем у континентальній Європі, а також в Ефіопії та найдавніших європейських колоніях, включаючи латиноамериканські. (uk)
  • El dret romà és el conjunt de normes jurídiques per les quals es va regir el poble de Roma al llarg de la seva història. El seu estudi comprèn, d'una banda, la història de Roma principalment les diferents fases i medis que faran aquestes normes s'exterioritzin, és a dir, les fonts de producció d'aquest Dret, i d'altra, les principals Institucions jurìdiques que Roma va crear i ens va transmetre. (ca)
  • Ρωμαϊκό Δίκαιο είναι το νομικό σύστημα της αρχαίας Ρώμης, συμπεριλαμβανομένης της ρωμαϊκής στρατιωτικής δικαιοσύνης και των νομικών εξελίξεων που εκτείνονται σε πάνω από χίλια χρόνια νομολογίας, περίπου από το 753 π.Χ. έως τον Ιουστινιάνειο Κώδικα του 529. Η ιστορική σημασία του Ρωμαϊκού Δικαίου αντανακλάται από τη συνεχιζόμενη χρήση της λατινικής νομικής ορολογίας σε πολλά νομικά συστήματα που επηρεάστηκαν από αυτό. Απ΄ όλες τις νομοθεσίες της αρχαιότητας, το Ρωμαϊκό Δίκαιο φέρεται ως το πληρέστερο στους σύγχρονους νομομαθείς μελετητές και αυτό από την πληθώρα των πηγών που έχουν διασωθεί και παρέχουν την ευχέρεια της μελέτης, αλλά και των εξελίξεων ακόμη αυτού, συνέχεια των οποίων φέρεται το . (el)
  • La esprimo «Romia juro» indikas la juran sistemon, kiu regis super la civitanoj de Romo kaj poste sur tiuj setlitaj en diversaj regionoj de ties Imperio, dum historia epoko kies komenco situas ĉe la fondo de Romo (ĉ. 753 a.K.) kaj kiu etendiĝis ĝis mezo de la 6-a jarcento, kiam okazis la kompila tasko de la imperiestro Justiniano la 1-a, konata ekde la Renesanco kiel Corpus iuris civilis. Tamen la remalkovro de la justinianaj tekstoj en epoko de la malsupra Mezepoko permesis kelkajn fakulojn paroli ankaŭpri «Romia juro de la Mezepoko». (eo)
  • Als römisches Recht wird das Recht bezeichnet, das ausgehend von der Antike, zunächst in Rom und später im ganzen römischen Weltreich galt. Da die in der Spätantike im Corpus iuris civilis gesammelten Quellen des antiken römischen Rechts im Hochmittelalter in Bologna wiederentdeckt wurden, setzte sich die Wirkung des römischen Rechts bis ins 19. Jahrhundert fort, da die Quellen für das Recht in den meisten Staaten Europas als maßgeblich betrachtet wurden. Die Etablierung des Corpus Iuris Civilis als geltendes Reichsrecht im Heiligen Römischen Reich führte zu Kodifikationen im heutigen Europa, die begrifflich zur Rezeption des römischen Rechts führten. (de)
  • El derecho romano (en latín, Ius Romanum) fue el ordenamiento jurídico que rigió a los ciudadanos de la Antigua Roma. El derecho romano, por su gran complejidad, aplicabilidad práctica y calidad técnica, aún hoy, es la base del derecho continental y de los códigos civiles contemporáneos, y se estudia en las facultades de Derecho de la mayoría de países que emplean el Derecho continental. Su importancia histórica e influencia en la ciencia del Derecho, que se extiende también a los países de common law, se manifiesta en la pervivencia de numerosas instituciones jurídicas latinas en la actualidad, como la hipoteca o la teoría del contrato, y en la gran cantidad de expresiones jurídicas latinas.[cita requerida] (es)
  • Erromatar zuzenbidea Antzinako Erromako legedia, Erromako Inperioa sortu zenetik Sortaldeko Inperioa desagertu zen bitartean indarrean iraun zuena. Lege-sistema horrek eragin handia izan du bai mendebaleko herrietako legedietan eta baita ekialdeko herri batzuetan ere. K. o. V. mendera arte legeak bildu eta errazteko zenbait ahalegin egin ziren arren, Justiniano I.a enperadoreak lortu zuen 529an lege guztiak Codex Constitutionumean biltzea, eta hori da Erromatar Zuzenbidearen iturri nagusia. (eu)
  • Roman law is the legal system of ancient Rome, including the legal developments spanning over a thousand years of jurisprudence, from the Twelve Tables (c. 449 BC), to the Corpus Juris Civilis (AD 529) ordered by Eastern Roman emperor Justinian I. Roman law forms the basic framework for civil law, the most widely used legal system today, and the terms are sometimes used synonymously. The historical importance of Roman law is reflected by the continued use of Latin legal terminology in many legal systems influenced by it, including common law. (en)
  • Le droit romain désigne le droit édicté dans la République romaine et l'Empire romain ainsi que les textes des jurisconsultes qui s'y rapportent. Du fait de son influence multiséculaire et de son intégration dans les ordres juridiques européens, on utilise aussi l'expression pour désigner la technique juridique issue de cette tradition romaniste. (fr)
  • Con diritto romano si indica l'insieme delle norme che hanno costituito l'ordinamento giuridico romano per circa tredici secoli, dalla data convenzionale della Fondazione di Roma (753 a.C.) fino alla fine dell'Impero di Giustiniano (565 d.C.). Infatti, tre anni dopo la morte di Giustiniano l'Italia fu invasa dai Longobardi: l'impero d'Occidente si dissolse definitivamente e Bisanzio, formalmente imperiale e romana, si allontanò sempre più dall'eredità dell'antica Roma e della sua civiltà (anche giuridica). (it)
  • 로마법(라틴어: Ius Romanum)은 고대 로마인(사회)의 여러 법 및 법문화(法文化)이다. 기원전 8세기에 성립한 도시국가 로마의 고대법(古代法)은 민족적 색채가 짙은 형식주의적인 엄격한 법으로, 관습법을 주(主)로 하고 기원전 449년의 12표법(表法)을 축(軸)으로 하였다. 12표법으로부터 시작된 로마법은 기원전 3세기에 카르타고에 승리하여 지중해를 무대로 하는 세계 국가· 시대를 맞이해서 법의 조직화가 진척되고, 로마 시민에게만 적용되는 시민법(市民法)과 더불어 비시민(非市民)과의 섭외법(涉外法)인 만민법(萬民法)이 형성되어 방식(方式) 자유의 개인주의적 색채를 띤 거래법이 발달됐다. 로마법은 넓은 의미에서 고대 로마에서 시행된 법만이 아니라 18세기 말까지 유럽 전체에서 사용된 사법제도라고 볼 수 있으며, 독일과 같은 국가에서 로마법의 실제 적용은 더 오랫동안 계속되었다. 이러한 이유로 인해 현대 유럽 국가들과 그 국가들로부터 영향을 받은 나라들의 사법제도는 로마의 영향을 크게 받고 있으며, 특히 민법에 있어서의 영향은 더 크다. 영국은 로마법의 영향을 상대적으로 적게 받았음에도 불구하고 영국과 북아메리카의 관습법은 로마법에 의존하는 정도가 크다. (ko)
  • Het Romeinse recht heeft zich ontwikkeld over een periode van meer dan 2.500 jaar vanaf ca 550 v. Chr. De oorsprong ervan ligt in het oude Rome, waar het zich als gewoonterecht ontwikkelde uit rechtsregels, en uit gepleegde rechtspraak van oudere culturen uit de regio. Tot het Romeins recht horen niet alleen regels, rechtspraak en juridische literatuur, maar ook staatsinrichting en een fijnmazig bestuurlijk systeem. Door de lange duur en groei van het Romeinse en Byzantijnse rijk, kent het een lange en voortdurende geschiedenis, verbreid over Europa, tot in het Verenigd Koninkrijk, Turkije en het Midden-Oosten. Een grote codificatie werd in de zesde eeuw, in opdracht van de Byzantijnse keizer Justinianus samengesteld. Na het verval van het Romeinse rijk leefden de rechtsregels, en rechtsb (nl)
  • Direito romano é um termo histórico-jurídico que se refere, originalmente, ao conjunto de regras jurídicas observadas na cidade de Roma e, mais tarde, ao corpo de direito aplicado ao território do Império Romano e, após a queda do Império Romano do Ocidente em 476 d.C., ao território do Império Romano do Oriente. Mesmo após 476, o direito romano continuou a influenciar a produção jurídica dos reinos ocidentais resultantes das invasões bárbaras, embora um seu estudo sistemático no ocidente pós-romano esperaria a chamada redescoberta do Corpo de Direito Civil pelos juristas italianos no século XII. (pt)
rdfs:label
  • Roman law (en)
  • قانون روماني (ar)
  • Dret romà (ca)
  • Římské právo (cs)
  • Römisches Recht (de)
  • Ρωμαϊκό Δίκαιο (el)
  • Romia juro (eo)
  • Derecho romano (es)
  • Erromatar zuzenbide (eu)
  • Dlí Rómhánach (ga)
  • Hukum Romawi (in)
  • Droit romain (fr)
  • Diritto romano (it)
  • ローマ法 (ja)
  • 로마법 (ko)
  • Romeins recht (nl)
  • Prawo rzymskie (pl)
  • Римское право (ru)
  • Direito romano (pt)
  • Romersk rätt (sv)
  • Римське право (uk)
  • 罗马法 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:data of
is dbp:discipline of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:mainInterests of
is dbp:subDiscipline of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License