| dbo:abstract
|
- Els skáldskaparmál (Dites sobre poesia en nòrdic antic) constitueixen la segona part de l'Edda prosaica de Snorri Sturluson. És un diàleg entre Ægir i el déu de la poesia Bragi amb el pretext de la presentació d'una llista de kenningar (perífrasi) i de heiti (sinònims) per a indrets, persones i objectes. L'explicació d'aquests kenningar permet a Snorri explicar molts relats mitològics o heroics. (ca)
- Die Skáldskaparmál, die Lehre von der Dichtersprache, ist der dritte Teil der Snorra-Edda, der unmittelbar an das mythologische Lehrgebäude der Gylfaginning anknüpft. In ihr ist eine der umfangreichsten Zitatensammlungen skaldischer Dichtkunst des 9. bis 12. Jahrhunderts versammelt; sie vereint vorchristliche mit synkretistischen und christlichen Motiven. Snorris Sammlung belegt die Regeln, Praxis und stilistischen Figuren skaldischer Dichtung bis in seine Zeit. Die Skáldskaparmál ist hauptsächlich eine skaldische Stillehre. In einen poetologischen Dialog zwischen Bragi und Ägir präsentiert Snorri hunderte von Skaldenstrophen beziehungsweise Teile von Strophen, die das gesamte System der skaldischen Umschreibungstechnik vorstellt. In den Kapiteln 2 – 52 listet Snorri die Kenningar und Metaphern auf, die aus mindestens zwei Wörtern bestehen. Anschließend folgt die Aufzählung der Heiti, einer Liste von Synonymen. Die Skáldskaparmál ist ein komprimiertes Lehrbuch, in dem Snorri Theorie und Praxis der Skaldendichtung darstellt, und die Regeln an Beispielen erläutert. Unterbrochen werden die Belehrungen des Autors immer wieder durch Prosateile; in dem Textteil Bragis Reden erläutert Snorri komplizierte Kenningar. Die Skáldskaparmál überliefert nicht nur skaldische Strophen, sondern auch
* nordische Mythen beziehungsweise Mythenabbrevationen wie beispielsweise den Mythenrest von Aurvandill, den Mythos vom Skaldenmet, vom Raub der Idun, von Thors Kämpfen mit Riesen oder von Lokis Taten.
* germanische und nordische Heldensagen aus dem Kreis der Nibelungen, des Gotenkönigs Ermanarich sowie der dänischen Könige und Hrólfr Kraki.
* Begriffserklärungen. Gemeinsam mit der Gylfaginning ist die Skáldskarparmál, neben der Lieder-Edda, eine bedeutende schriftliche Quelle der nordischen Mythologie. Wie die Gylfaginning darf auch die Skáldskaparmál nicht als eine authentische Wiedergabe vorchristlicher germanischer Überzeugungen aufgefasst werden. Die Snorra-Edda entstand in einem christlichen Island und Snorri selbst verfügte nicht nur über eine außerordentliche geistige Bildung: Er war außerdem ein christlicher, hochmittelalterlicher Gelehrter mit historischem Bewusstsein und, für seine Zeit, streng wissenschaftlichem Anspruch. (de)
- La Skáldskaparmál, la "instruo pri la poeta lingvaĵo", estas la tria parto de la Proza Edda. Ĝin verkis Snorri Sturluson ĉirkaŭ la dekdua jarcento. La poeziaĵo laŭ enhavo rekte daŭrigas la mitologian instruilaron Gylfaginning, la duan parton de la Proza Edda. En la verkaĵo Skáldskaparmál kolektiĝis unue el la plej ampleksaj kolektoj de citaĵoj pri poezio de nordĝermanaj skaldoj el la 9-a ĝis 12-a jarcentoj. La citaĵokolekto unuigas elementojn de la nordĝermana religio kaj mitologio, kaj motivojn kristanajn. La aŭtoro Snorri Sturluson en la verkaĵo per multaj literaturaj ekzemploj pruvas kaj klarigas la regulojn kaj stilajn elementojn de skalda poezio ĝis en lia epoko. Liatempe la Skáldskaparmál estis instruilo por novaj tradiciaj islandaj poetoj. La en ĝi cicitaj tekstoj parte rilatas al la mita pratempo, sed aliflanke ankaŭ temigas historiajn islandajn poetojn kaj nobelojn. (eo)
- Los Skáldskaparmál («Dichos sobre poesía» en nórdico antiguo) constituyen la segunda parte de la Edda prosaica de Snorri Sturluson. Es un diálogo entre Ægir y el dios de la poesía Bragi con el pretexto de la presentación de una extensa lista de kenningars (perífrasis) y de heitis (sinónimos) para lugares, personas y objetos. La explicación de estos kenningars es lo que permite a Snorri contar numerosos relatos mitológicos o heroicos. (es)
- Le Skáldskaparmál ou Skaldskaparmal (« dits sur la poésie » en vieux norrois) est la deuxième partie de l'Edda de Snorri Sturluson. Un dialogue entre Ægir et le dieu de la poésie Bragi est le prétexte d’une large présentation de kenningar (périphrases) et de heiti (synonymes). L’explication de ces kenningar permet à Snorri de conter de nombreux récits mythologiques ou héroïques. (fr)
- Skáldskaparmál (Old Norse: 'The Language of Poetry'; c. 50,000 words; Old Norse pronunciation: [ˈskaldskaparˌmɒːl]; Icelandic pronunciation: [ˈskaultˌskaːparˌmauːl̥]) is the second part of the Prose Edda. The section consists of a dialogue between Ægir, the divine personification of the sea, and Bragi, the god of poetry, in which both Norse mythology and discourse on the nature of poetry are intertwined. The origin of a number of kennings is given; then Bragi delivers a systematic list of kennings for various people, places and things. He then goes on to discuss poetic language in some detail, in particular heiti, the concept of poetical words which are non-periphrastic (like steed for horse), and again systematises these. This in a way forms an early form of poetic thesaurus. (en)
- 『詩語法』（しごほう、Skáldskaparmál）は、スノッリ・ストゥルルソンの『散文のエッダ』の第二部である。『詩人の言葉』（しじんのことば）とも呼ばれており、約50,000語から成る。 これは事実上、北欧神話に登場する海の神エーギルと詩の神ブラギの間で交わされる北欧神話と詩の種類について関連する会話であり、数多くのケニングの由来が挙げられている。ブラギは、様々な人や場所、事物について、体系的な(en)を列挙している。さらに詩的な言い回しについて、特に(heiti)と呼ばれる回りくどさのない詩的な語（例えば「馬」に対する「乗用馬」）の概念について詳細な議論を続け、これらについても体系化している。 ある意味『詩語法』は詩的表現の類義語辞典の初期形態であるといえる。 (ja)
- 〈시어법〉(고대 노르드어: Skáldskaparmál 스칼드스카파르말[ˈskaldskaparˌmaːl], 아이슬란드어: Skáldskaparmál 스카울트스카파르마울[ˈskaultskaparˌmauːl])은 스노리 스투를루손의 《신 에다》 제2부이다. 사용된 단어는 약 50,000 개이다. 바다의 신 에기르에게 시(詩)의 신 브라기가 북유럽 특유의 시인 스칼드를 강의해 주는 것이 내용이다. 그 와중 사이사이에 노르드 신화의 다양한 에피소드들이 삽입되어 있다. (ko)
- Skáldskaparmál of taal der poëzie is het derde deel van de Proza-Edda van Snorri Sturluson. Het is opgevat in de vorm van een dialoog tussen de Oudnoordse oceaangod Ægir en Bragi, de god van de poëzie. Elementen uit de Noordse mythologie en het discours omtrent de eigenschappen van poëzie worden erin dooreengeweven. Van een aantal kenningar wordt de oorsprong verklaard, waarna Bragi een systematische lijst van kenningar weergeeft. Die is op een variatie aan mensen, plaatsen en begrippen van toepassing. Het gaat hier om een verzameling uitdrukkingen die in omloop waren daterend van de 9e eeuw tot de 12e eeuw. Daarin worden voorchristelijke, syncretistische en christelijke motieven verenigd. Vervolgens bespreekt Bragi de dichttaal in detail, meer bepaald het concept , het gebruik van dichterlijke non-perifrastische uitdrukkingen, dat zijn synoniemen zoals ros voor paard. Hij systematiseert ook deze uitdrukkingen, zodat de Skáldskaparmál de facto een vroege poëziethesaurus vormt. De Skáldskaparmál is een gecomprimeerd leerboek, waarin Snorri de theorie en de praktijk der Skaldendichtkunst weergeeft, met verklaring van regels met voorbeelden. De leerstukken van de auteur worden telkens weer door prozadelen onderbroken. In het deel "Bragis Rede" verklaart hij ingewikkelde kenningar. Skáldskaparmál is niet alleen een overlevering van skaldische strofen, maar ook
* Noordse mythen in de vorm van mythische afkortingen zoals de mythenrest van , de mythen van , van de schaking van Idun, van Thors strijd met reuzen of van Lokis daden.
* Germaanse en Noordse Heldensagen uit de Nibelungen verzameling, van de Gothenkoning evenals de Deense koning en . Samen met de Gylfaginning is de Skáldskarparmál, naast de Poëtische Eddaliederen, een belangrijke schriftelijke bron van de Noordse mythologie en religie. Maar net zoals de Gylfaginning mag dit werk evenmin als unieke of authentieke weergave van de voorchristelijke Germaanse levensovertuiging worden beschouwd. De Snorri Edda kreeg immers vorm in een verchristelijkt IJsland, en Snorri zelf was met zijn buitengewone intellectuele vorming ook christen en bovendien historicus, met een voor zijn tijd streng wetenschappelijke kijk op de dingen. (nl)
- Lo Skàldskaparmàl (in norreno "dialogo sull'arte poetica") è la seconda parte dell'Edda in prosa, opera dello scrittore e storico islandese Snorri Sturluson. Questa seconda parte dell'Edda in prosa (senza contare il Formáli) è la più lunga delle tre che compongono l'opera ed è caratterizzata, rispetto alle altre due, da una generale mancanza di sistematicità e organizzazione. Si tratta infatti di un testo, pieno di citazioni e di narrazioni giustapposte senza un'apparente armonia di base, il cui intento rimane comunque chiaro, ovvero quello di fornire esempi di tecniche compositive nell'arte poetica: lo skáldskapr, appunto. Diversamente dal Gylfaginning, che si proponeva di parafrasare soprattutto il canzoniere eddico, il Discorso sull'arte scaldica indaga più a fondo la cosiddetta poesia scaldica, cioè composta dagli scaldi (parola derivante dal norreno skáldr "poeta"), ovvero poeti e cantori di professione, profondissimi conoscitori della lingua, delle figure retoriche e della tecnica compositiva, il cui compito principale era quello di tramandare il patrimonio storico e letterario della propria cultura attraverso la ricapitolazione degli antichi poemi e di comporre nuove opere di carattere mitologico-religioso, encomiastico o d'occasione. I personaggi in questo dialogo sono il gigante del mare Ægir e il dio della poesia Bragi, in cui il secondo spiega al primo delle difficili figure retoriche tipiche della poetica norrena, quali le kenningar e gli , semplici denominazioni o epiteti considerati particolarmente poetici. Lo scopo di questo libro è pertanto istruire il lettore sull'arte poetica nordica, spiegandogli così il significato di molti epiteti mitologici citati nelle opere di antichi scaldi. In questo libro vengono narrate alcune storie che si possono trovare anche su altre fonti mitologiche, come il rapimento di Iðunn da parte di Þjazi, il matrimonio tra Skaði e Njörðr, il furto da parte di Odino dell'idromele della poesia, i combattimenti tra Thor ed i giganti Hrungnir e Geirrøðr. Altre storie forniscono racconti eroici: si parla di Sigfrido, di re Fróði, di Hrólfr Kraki. A volte Snorri non si accontenta di citare una semplice metafora poetica, ma fornisce lunghi estratti dei poemi che la contengono, conservando così importanti opere che altrimenti sarebbero andate perdute: è il caso del poema ("lungo come l'autunno") di Þjóðólfr ór Hvíni, del Þórsdrápa ("inno a Thor") di e del ("inno a Ragnar") di Bragi Boddason. Nel testo è riportato anche un canto mitologico considerato parte dell'Edda poetica ma che non figura in alcun manoscritto della raccolta: la Gróttasöngr ("Canzone del Grótti"). (it)
- Skáldskaparmál (Linguagem da poesia) é a segunda parte da Edda em prosa de Snorri Sturluson, um diálogo entre o deus nórdico do mar, Ægir e Bragi, deus da poesia. Nele, são discutidos tanto a mitologia nórdica quanto a natureza da poesia. São descritas as origens de diversas kennings, e Bragi prove uma lista sistemática delas para várias pessoas, lugares e outras coisas. Bragi também discute a linguagem poética em detalhes, em particular o heiti. (pt)
- «Язы́к поэ́зии» (др.-сканд. Skáldskaparmál) — вторая часть «Младшей Эдды», написанной Снорри Стурлусоном приблизительно в 1220 году. Содержит около 50 000 слов. (ru)
- Skaldskapens språk (Skáldskaparmál) är namnet på den mellersta och till omfånget största delen av Snorres Edda. Den traditionella skaldediktningen var i utdöende på Island när Snorre Sturlasson vid 1200-talets början beslöt skriva sin Edda som handbok för unga, blivande skalder. I synnerhet fruktade Snorre att de gamla myterna höll på att glömmas bort. Dessa var ju till sin natur hedniska – och som god kristen var Snorre noga med att påpeka att man inte skulle tro på dem – men kunskap om dessa myter var nödvändig för att förstå skaldernas språk. Skáldskaparmál är därför utformad som en systematisk genomgång av de många omskrivningar, två- eller flerledade kenningar, som skalderna har brukat använda i sina kväden och hur dessa kan förklaras utifrån hjältesagor och förkristna myter. Texten börjar med en ofullbordad ramberättelse: En man vid namn Ägir (Ægir) eller Lä (Hlér) från Läsö är inbjuden till gästabud hos gudarna i Asgård. Han kommer i samspråk med Brage, skaldekonstens gud, och en dialog utspinner sig dem emellan. Brage berättar hur skaldekonsten en gång uppstod när den vise Kvaser dräptes av dvärgarna som blandade hans blod med honung till mjöd. Den som drack av detta blev skald. Därför kan skaldskapen också kallas Kvases blod. Sedan berättar han hur olika kenningar kan förklaras utifrån händelser i gudavärlden. Men Snorre släpper snart fiktionen med samtalet mellan Ägir och Brage, och tar själv till orda. Hur ska man känneteckna gudarnas namn, himlen, jorden, havet, djur och människor? Framställningen formar sig nu till en lång katalog över alla tänkbara kenningar, men uppräkningen blir aldrig tråkig eftersom den ständigt måste avbrytas då kenningarna ska förklaras. Och så återberättas myterna en efter en. Det var Snorres uppfattning att blivande skalder måste ha en levande kunskap om dessa myter, så att de själva kunde skapa nya kenningar och variera sitt språk. Allt detta förklarar han själv i boken: han var ju angelägen om att de kristna inte skulle missförstå det hedniska innehållet. I synnerhet guldet tycks på sagatiden ha haft en mängd omskrivningar. Det kunde kallas Sivs hår, Granes börda, uttergäld, Frodes mjöl, Krakes sådd och mycket annat. Sivs hår förklaras med myten om hur Loke klippte av Siv håret för att sedan, då hennes make blev vred, tvingas be svartalverna smida nytt hår av guld åt henne. Omskrivningarna Granes börda och uttergäld leder till att hela sagan om Sigurd Fafnesbane måste berättas; Frodes mjöl förklaras i Grottesången, och innebörden av Krakes sådd blir uppenbar när Snorre har berättat om hur Rolf Krake på sin flykt undan sveakungen Adils tvingas sprida ut sitt rövade guld längs vägen för att hejda förföljarna. Den senare delen av Skáldskaparmál ägnar Snorre åt heiti, det vill säga mer eller mindre ovanliga synonymer för olika begrepp, där varje ord framhäver någon särskild sida eller nyans hos föremålet ifråga. Genom hela detta verk strör Snorre rikhaltiga citat ur den norsk-isländska skaldediktningen. Det pedagogiska syftet är att belysa hur olika kenningar och heiti har använts. Ett 70-tal namngivna skalder citeras, därtill flera anonyma. I många fall är de strofer, som Snorre citerar, de enda som har bevarats av skalderna ifråga. Skáldskaparmál kan därför också ge en viss inblick i hur mycket av denna litteratur som har gått förlorad. Flera av forntidens största drapor skulle i dag ha varit fullständigt okända om inte delar av dem hade blivit inkluderade i Skáldskaparmál. Det gäller Eilif Gudrunssons gåtfulla Torsdrapa, av vilken nästan en hel balk har bevarats; Tjodulf från Hvins Höstlång, som troligen inspirerats av förkristna kultspel; Ulf Uggasons Húsdrápa, som beskriver de myter som en gång funnits avbildade på väggarna i en isländsk hövdings hall (eldhús); samt, inte minst, Brage Boddasons Ragnarsdrapa – den äldsta kända dikt på versmåttet dróttkvætt. (sv)
- «Мова поезії» (давньоскан. Skáldskaparmál) — друга частина «Молодшої Едди», написаної Сноррі Стурлусоном приблизно 1220 року. Містить в собі близько 50 000 слів. (uk)
|
| rdfs:comment
|
- Els skáldskaparmál (Dites sobre poesia en nòrdic antic) constitueixen la segona part de l'Edda prosaica de Snorri Sturluson. És un diàleg entre Ægir i el déu de la poesia Bragi amb el pretext de la presentació d'una llista de kenningar (perífrasi) i de heiti (sinònims) per a indrets, persones i objectes. L'explicació d'aquests kenningar permet a Snorri explicar molts relats mitològics o heroics. (ca)
- Los Skáldskaparmál («Dichos sobre poesía» en nórdico antiguo) constituyen la segunda parte de la Edda prosaica de Snorri Sturluson. Es un diálogo entre Ægir y el dios de la poesía Bragi con el pretexto de la presentación de una extensa lista de kenningars (perífrasis) y de heitis (sinónimos) para lugares, personas y objetos. La explicación de estos kenningars es lo que permite a Snorri contar numerosos relatos mitológicos o heroicos. (es)
- Le Skáldskaparmál ou Skaldskaparmal (« dits sur la poésie » en vieux norrois) est la deuxième partie de l'Edda de Snorri Sturluson. Un dialogue entre Ægir et le dieu de la poésie Bragi est le prétexte d’une large présentation de kenningar (périphrases) et de heiti (synonymes). L’explication de ces kenningar permet à Snorri de conter de nombreux récits mythologiques ou héroïques. (fr)
- 『詩語法』（しごほう、Skáldskaparmál）は、スノッリ・ストゥルルソンの『散文のエッダ』の第二部である。『詩人の言葉』（しじんのことば）とも呼ばれており、約50,000語から成る。 これは事実上、北欧神話に登場する海の神エーギルと詩の神ブラギの間で交わされる北欧神話と詩の種類について関連する会話であり、数多くのケニングの由来が挙げられている。ブラギは、様々な人や場所、事物について、体系的な(en)を列挙している。さらに詩的な言い回しについて、特に(heiti)と呼ばれる回りくどさのない詩的な語（例えば「馬」に対する「乗用馬」）の概念について詳細な議論を続け、これらについても体系化している。 ある意味『詩語法』は詩的表現の類義語辞典の初期形態であるといえる。 (ja)
- 〈시어법〉(고대 노르드어: Skáldskaparmál 스칼드스카파르말[ˈskaldskaparˌmaːl], 아이슬란드어: Skáldskaparmál 스카울트스카파르마울[ˈskaultskaparˌmauːl])은 스노리 스투를루손의 《신 에다》 제2부이다. 사용된 단어는 약 50,000 개이다. 바다의 신 에기르에게 시(詩)의 신 브라기가 북유럽 특유의 시인 스칼드를 강의해 주는 것이 내용이다. 그 와중 사이사이에 노르드 신화의 다양한 에피소드들이 삽입되어 있다. (ko)
- Skáldskaparmál (Linguagem da poesia) é a segunda parte da Edda em prosa de Snorri Sturluson, um diálogo entre o deus nórdico do mar, Ægir e Bragi, deus da poesia. Nele, são discutidos tanto a mitologia nórdica quanto a natureza da poesia. São descritas as origens de diversas kennings, e Bragi prove uma lista sistemática delas para várias pessoas, lugares e outras coisas. Bragi também discute a linguagem poética em detalhes, em particular o heiti. (pt)
- «Язы́к поэ́зии» (др.-сканд. Skáldskaparmál) — вторая часть «Младшей Эдды», написанной Снорри Стурлусоном приблизительно в 1220 году. Содержит около 50 000 слов. (ru)
- «Мова поезії» (давньоскан. Skáldskaparmál) — друга частина «Молодшої Едди», написаної Сноррі Стурлусоном приблизно 1220 року. Містить в собі близько 50 000 слів. (uk)
- Die Skáldskaparmál, die Lehre von der Dichtersprache, ist der dritte Teil der Snorra-Edda, der unmittelbar an das mythologische Lehrgebäude der Gylfaginning anknüpft. In ihr ist eine der umfangreichsten Zitatensammlungen skaldischer Dichtkunst des 9. bis 12. Jahrhunderts versammelt; sie vereint vorchristliche mit synkretistischen und christlichen Motiven. Snorris Sammlung belegt die Regeln, Praxis und stilistischen Figuren skaldischer Dichtung bis in seine Zeit. Die Skáldskaparmál überliefert nicht nur skaldische Strophen, sondern auch (de)
- La Skáldskaparmál, la "instruo pri la poeta lingvaĵo", estas la tria parto de la Proza Edda. Ĝin verkis Snorri Sturluson ĉirkaŭ la dekdua jarcento. La poeziaĵo laŭ enhavo rekte daŭrigas la mitologian instruilaron Gylfaginning, la duan parton de la Proza Edda. En la verkaĵo Skáldskaparmál kolektiĝis unue el la plej ampleksaj kolektoj de citaĵoj pri poezio de nordĝermanaj skaldoj el la 9-a ĝis 12-a jarcentoj. La citaĵokolekto unuigas elementojn de la nordĝermana religio kaj mitologio, kaj motivojn kristanajn. La aŭtoro Snorri Sturluson en la verkaĵo per multaj literaturaj ekzemploj pruvas kaj klarigas la regulojn kaj stilajn elementojn de skalda poezio ĝis en lia epoko. Liatempe la Skáldskaparmál estis instruilo por novaj tradiciaj islandaj poetoj. La en ĝi cicitaj tekstoj parte rilatas al l (eo)
- Skáldskaparmál (Old Norse: 'The Language of Poetry'; c. 50,000 words; Old Norse pronunciation: [ˈskaldskaparˌmɒːl]; Icelandic pronunciation: [ˈskaultˌskaːparˌmauːl̥]) is the second part of the Prose Edda. (en)
- Lo Skàldskaparmàl (in norreno "dialogo sull'arte poetica") è la seconda parte dell'Edda in prosa, opera dello scrittore e storico islandese Snorri Sturluson. Questa seconda parte dell'Edda in prosa (senza contare il Formáli) è la più lunga delle tre che compongono l'opera ed è caratterizzata, rispetto alle altre due, da una generale mancanza di sistematicità e organizzazione. Si tratta infatti di un testo, pieno di citazioni e di narrazioni giustapposte senza un'apparente armonia di base, il cui intento rimane comunque chiaro, ovvero quello di fornire esempi di tecniche compositive nell'arte poetica: lo skáldskapr, appunto. (it)
- Skáldskaparmál of taal der poëzie is het derde deel van de Proza-Edda van Snorri Sturluson. Het is opgevat in de vorm van een dialoog tussen de Oudnoordse oceaangod Ægir en Bragi, de god van de poëzie. Elementen uit de Noordse mythologie en het discours omtrent de eigenschappen van poëzie worden erin dooreengeweven. Van een aantal kenningar wordt de oorsprong verklaard, waarna Bragi een systematische lijst van kenningar weergeeft. Die is op een variatie aan mensen, plaatsen en begrippen van toepassing. Het gaat hier om een verzameling uitdrukkingen die in omloop waren daterend van de 9e eeuw tot de 12e eeuw. Daarin worden voorchristelijke, syncretistische en christelijke motieven verenigd. (nl)
- Skaldskapens språk (Skáldskaparmál) är namnet på den mellersta och till omfånget största delen av Snorres Edda. Den traditionella skaldediktningen var i utdöende på Island när Snorre Sturlasson vid 1200-talets början beslöt skriva sin Edda som handbok för unga, blivande skalder. I synnerhet fruktade Snorre att de gamla myterna höll på att glömmas bort. Dessa var ju till sin natur hedniska – och som god kristen var Snorre noga med att påpeka att man inte skulle tro på dem – men kunskap om dessa myter var nödvändig för att förstå skaldernas språk. Skáldskaparmál är därför utformad som en systematisk genomgång av de många omskrivningar, två- eller flerledade kenningar, som skalderna har brukat använda i sina kväden och hur dessa kan förklaras utifrån hjältesagor och förkristna myter. (sv)
|
