About: Noh

An Entity of Type: music genre, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Noh (能, Nō, derived from the Sino-Japanese word for "skill" or "talent") is a major form of classical Japanese dance-drama that has been performed since the 14th century. Developed by Kan'ami and his son Zeami, it is the oldest major theatre art that is still regularly performed today. Although the terms Noh and nōgaku are sometimes used interchangeably, nōgaku encompasses both Noh and kyōgen. Traditionally, a full nōgaku program included several Noh plays with comedic kyōgen plays in between; an abbreviated program of two Noh plays with one kyōgen piece has become common today. Optionally, the ritual performance Okina may be presented in the very beginning of nōgaku presentation.

Property Value
dbo:abstract
  • El noh o no (en japonès: 能, nō) és un dels tipus principals de teatre clàssic japonès. Juntament amb el kabuki, són potser les estructures dramàtiques principals creades al Japó. S'originà a partir del segle xiv mesclant formes populars i aristocràtiques. És característic que alguns actors vagin coberts amb màscares per a representar dones i certs estats d'ànim. Avui dia hi ha uns 1.500 actors professionals del teatre noh al Japó. Establert a finals del segle xiii al Japó, el noh és una forma teatral que uneix dues tradicions: les pantomimes ballades i cròniques versificades recitades per bonzos errants. El drama, el protagonista del qual està cobert amb una màscara, es representava els dies de festa als santuaris. Els seus actors, protegits per dàimios i shoguns, han transmès de pare a fill els secrets del seu art. El noh ha evolucionat de diverses maneres en l'art popular i aristocràtic. També constituirà la base d'altres formes dramàtiques com el kabuki. Després que Zeami establís les regles del noh, el repertori es va congelar cap a finals del segle xvi i encara es manté intacte. El noh és únic pel seu encant subtil (yūgen) i pel seu ús de màscares distintives. Quan es posen la màscara, els actors deixen simbòlicament la seva pròpia personalitat per encarnar els personatges que interpretaran. En lloc de narrar una trama complicada, el teatre noh, molt estilitzat i simplificat, desenvolupa, per tant, una simple emoció o atmosfera. Funcionant de la mateixa manera que els entrenadors, la teatralitat permet passar a una altra interpretació d'un mateix. És un teatre cantat, però amb una tonalitat limitada, i la melodia no és el centre de la representació. L'escenari, de fusta, està decorat de manera molt senzilla amb la imatge d'un pi carregada de simbolisme. Els actors, amb vestits luxosos, entren i surten de l'escenari per un pont estret: el Hashigakari. De fet, representa l'intent de la cultura japonesa de trobar la bellesa en la delicadesa de les formes. El noh va ser una de les primeres formes de drama registrades el 2008 (originalment proclamada el 2001) a la llista representativa del patrimoni cultural immaterial de la UNESCO, essent un tipus de teatre nôgaku junt al kyōgen. (ca)
  • Nó či Nógaku (能 Nō) je klasické japonské hudební drama, které je provozováno již od 14. století. Název je odvozen z čínsko-japonského slova dovednost nebo talent.[zdroj?] Postavy hrají s maskami a ženské i mužské role hrají muži. Obsahuje historické mýty, tradice a také staré příběhy. Drama Nó je převážně vážná dramatická forma, která kombinuje drama, hudbu a tanec do esteticky velmi bohatého celku. Divadlo Nó má své vlastní nástroje a techniky, které se často dědily. Drama Nó bylo podporováno klany, aristokracií, vládou, a zvláště armádou, mnoho vojenských velitelů vlastní divadelní společnost. Kjógen je komický protipól dramatu Nó. Více používá dialogu a méně již hudby, ale hudebníci Nó se někdy objevují také v divadle Kjógen. Kjógen a Nó jsou silně spjatá divadla. Bez sebe se takřka neobejdou. V divadle Nó se objevuje v mezi ději Aikjógen (kjógenovský herec), který divadlo jednak oživuje a vypráví příběh v jazyce divákům blízkým, aby děj pochopili, jelikož divadlo Nó používá jazyk z 12. století. (cs)
  • النُو (باليابانية: 能) هو فن مسرحي ياباني، يرجع تاريخه إلى القرن الرابع عشر للميلاد. يقوم الممثلون فيه بارتداء أقنعة، ويتخاطبون باستعمال نفس نبرة الصوت، تصاحبهم فرقة موسيقية مزودة ببعض الآلات التقليدية. تنتصب خشبة المسرح في الهواء الطلق، وتدعم سقفها أربعة من العواميد الخشبية. لهذا الفن سحره الخاص، وترمز الأقنعة وأشكالها المختلفة إلى شخصية حاملها. (ar)
  • Το Θέατρο Νο (ιαπ.:能 Nō) ή Νογκάκου (能楽 Nōgaku) αποτελεί παραδοσιακό είδος ιαπωνικού δράματος. Η λέξη Νο σημαίνει «ταλέντο, δεξιότητα». (el)
  • Noo aŭ no-teatro (japane 能, nō) estas grava speco de klasika japana muzika dramo, farata ekde la 14-a jarcento. Ĝi, kune kun sia proksima rilataĵo (aŭ "noa komedio", 狂言, kyōgen: speco de farso), evoluis el diversaj pli fruaj popularaj kaj aristokrataj dramartoj, inkluzive de "dengaku" (rikoltfestaj dancoj kaj muziko) kaj gagako (tradicia stilo de japana muziko). kaj sia filo Zeami Motokiyo evoluigis noon en ĝian nunan formon dum la epoko de Muromaĉi. Noo poste estis la fonto, el kiu evoluis aliaj japanaj dramartoj, ekz. kabuko. Dum la meiĝia epoko, kvankam ilia registara aŭspicio malaperis, noo kaj kjogeno ricevis oficialan agnoskon kiel du el la tri naciaj genroj de dramo. Noo estas unika pro sia malrapida, simpla graco kaj sia uzado de distingaj maskoj. Noo estas ĉanta dramo, kaj tial iuj nomas ĝin "japana opero". Sed la kantado en noo uzas mallarĝan tonan atingon kun longaj, ripetemaj sekcioj—klare melodio ne estas la motivo por noa kantado. Tamen, noaj tekstoj estas poeziaj kaj dependas de la japana sep-kvin ritmo, kiun konas iu, kiu konas ekzemple hajkon kaj ĝian ŝparon de esprimo kaj abundon de aludojn. (eo)
  • Nō (jap. 能) ist eine Form des traditionellen japanischen Theaters, das traditionell nur von Männern gespielt (getanzt) und musikalisch begleitet wird. Seit dem beginnenden 20. Jahrhundert erlangen auch immer mehr Frauen den Status professioneller Nō-Darsteller. Meist trägt der Hauptdarsteller (Shite) eine Maske. Die traditionellen Themen betreffen meist japanische oder chinesische Mythologie oder Literatur. Einige Nō-Theaterstücke befassen sich mit Gegenwartsthemen. (de)
  • Nō (japonieraz: 能 Nō) edo Nōgaku (japonieraz: 能楽 Nōgaku) Japoniako antzerki mota da, kantua, poesia, musika, dantza eta mimoa nahasten dituena. (eu)
  • El nō (能 ''nō''?) o noh es una de las manifestaciones más destacadas del drama musical japonés que se ha realizado desde el siglo XIV (periodo Muromachi).​ Estas representaciones combinan canto, drama, danza y orquestación de tres o cuatro instrumentos y tienen como principio regidor el yūgen (elegancia, belleza, misterio).​ El teatro nō es popular entre un grupo amplio de japoneses; desde quienes cantan las canciones nō (utai) hasta quienes bailan pequeñas secuencias (shimai) guiados por la tutela de actores profesionales.​ (es)
  • Noh (能, Nō, derived from the Sino-Japanese word for "skill" or "talent") is a major form of classical Japanese dance-drama that has been performed since the 14th century. Developed by Kan'ami and his son Zeami, it is the oldest major theatre art that is still regularly performed today. Although the terms Noh and nōgaku are sometimes used interchangeably, nōgaku encompasses both Noh and kyōgen. Traditionally, a full nōgaku program included several Noh plays with comedic kyōgen plays in between; an abbreviated program of two Noh plays with one kyōgen piece has become common today. Optionally, the ritual performance Okina may be presented in the very beginning of nōgaku presentation. Noh is often based on tales from traditional literature with a supernatural being transformed into human form as a hero narrating a story. Noh integrates masks, costumes and various props in a dance-based performance, requiring highly trained actors and musicians. Emotions are primarily conveyed by stylized conventional gestures while the iconic masks represent the roles such as ghosts, women, deities, and demons. Written in late middle Japanese, the text "vividly describes the ordinary people of the twelfth to sixteenth centuries". Having a strong emphasis on tradition rather than innovation, Noh is extremely codified and regulated by the iemoto system. (en)
  • Le théâtre nō ou nō (能, nō) est un des styles traditionnels du théâtre japonais venant d'une conception religieuse et aristocratique de la vie. Le nō allie des chroniques en vers à des pantomimes dansées. Arborant des costumes somptueux et des masques spécifiques (il y a 138 masques différents), les acteurs jouent essentiellement pour les shoguns et les samouraïs. Le théâtre nō est composé de drames lyriques des XIVe et XVe siècles, au jeu dépouillé et codifié. Ces acteurs sont accompagnés par un petit orchestre et un chœur. Leur gestuelle est stylisée autant que la parole qui semble chantée. Constitué à la fin du XIIIe siècle au Japon, le nō est une forme théâtrale unissant deux traditions : les pantomimes dansées et les chroniques versifiées récitées par des bonzes errants. Le drame, dont le protagoniste est couvert d'un masque, était joué les jours de fête dans les sanctuaires. Ses acteurs, protégés par les daimyos et les shoguns, se transmettent depuis lors de père en fils les secrets de leur art. Le nō a évolué de diverses manières dans l'art populaire et aristocratique. Il formera aussi la base d'autres formes dramatiques comme le kabuki. Après que Zeami a fixé les règles du nō, le répertoire s'est figé vers la fin du XVIe siècle et nous demeure encore intact. Le nō est unique dans son charme subtil (yūgen) et son utilisation de masques distinctifs. Lorsqu'ils mettent le masque, les acteurs quittent symboliquement leur personnalité propre pour interpréter les personnages qu'ils vont incarner. Au lieu de narrer une intrigue compliquée, le théâtre nō, hautement stylisé et simplifié, développe donc une simple émotion ou une atmosphère. Fonctionnant sur le même mode que les autocaricatures, la théâtralité permet de passer à une autre interprétation de soi. Le nō fut une des premières formes d'art dramatique à être inscrite en 2008 (originellement proclamé en 2001) sur la liste représentative du patrimoine culturel immatériel de l'humanité de l'UNESCO, étant un des types de théâtre du nōgaku, conjointement au kyōgen. (fr)
  • Noh atau No (Jepang:能 Nō) ialah bentuk utama drama musik Jepang klasik yang telah dipertunjukkan sejak abad ke-14. Noh tersusun atas mai (tarian), hayashi (musik) dan utai (kata-kata yang biasanya dalam lagu-lagu).Pelakon menggunakan topeng dan menari secara lambat. Zeami Motokiyo dan ayahnya Kan'ami membawa Noh kepada bentuk terkininya selama masa Muromachi. (in)
  • Il nō (能? lett. "abilità") è una forma di teatro sorta in Giappone nel XIV secolo. È una forma d'arte poco accessibile, a differenza del kabuki che ne rappresenta la volgarizzazione. I testi del nō sono costruiti in modo da poter essere interpretati liberamente dallo spettatore e ciò è dovuto in parte alla peculiarità della lingua che presenta numerosi omofoni. È caratterizzato dalla lentezza, da una grazia spartana e dall'uso di maschere caratteristiche. (it)
  • 노(일본어: 能 노[*])는 가마쿠라 시대 후기에 발원하여 무로마치 시대 초기에 완성된 일본의 가무극(歌舞劇)이다. 일본의 전통 예능인 노가쿠(能樂)의 하나로, 원래 이름은 사루가쿠 노(猿樂能)이다. 노멘(能面) 또는 오모테(面)라고 부르는 가면을 사용하는 것이 특징이다. 전용 극장인 노가쿠도(能樂堂)에서 상연된다. 출연자는 모두 남성이며 가부키와 달리 여성역을 맡은 배우는 여성적 발성을 하지 않는다. 특정의 형태로 갖춘 무대에 '시테(주연)'·'와키(조연)'·'쓰레(광대)' 등의 연기자가 등장하여 요쿄쿠(謠曲)를 부르면서 하야시가타(연주자)의 반주에 맞추어 흉내나 무용적인 동작을 하는 일종의 악극이다. (ko)
  • 能(のう)は、日本の伝統芸能である能楽の一分野。能面を用いて行われる。 江戸時代までは猿楽と呼ばれ、狂言とともに能楽と総称されるようになったのは明治維新後のことである。 (ja)
  • Nō (jap. 能 nō; dosł.: umiejętność, talent, sztuka, dar, zdolność) – jeden z głównych gatunków klasycznego teatru japońskiego. Teatralna forma sztuki, przekazywana przez pokolenia. Uznana za jedną z najstarszych sztuk scenicznych na świecie, a przez UNESCO za „niematerialne dziedzictwo kulturowe”. Składa się z elementów dramatu, muzyki i tańca. (pl)
  • Het no-spel, of kortweg no (Japans: nōgaku of nō, 能), is een belangrijke vorm van klassiek Japans muzikaal drama dat sinds de 14e eeuw wordt uitgevoerd. Samen met de nauw verwante kyogen-farce (samen ook wel nogaku-theater) evolueerde het uit diverse populaire en aristocratische kunstvormen, waaronder , en gagaku. en zijn zoon Zeami brachten het no-spel tijdens de Muromachiperiode (1336-1573) tot zijn huidige vorm. Het zou later de basis vormen voor andere dramavormen, zoals kabuki. Tijdens de Meijiperiode (1868-1912) ontvingen no en kyogen officiële erkenning als twee van de drie nationale vormen van drama. Het nogaku-theater (en het kabuki) staat sinds 2001 vermeld op de Lijst van Meesterwerken van het Orale en Immateriële Erfgoed van de Mensheid. (nl)
  • Nō, nô, nou ou noh (能; habilidade, talento) ou ainda nōgaku (能楽; talento que vem com facilidade) é uma forma clássica de teatro profissional japonês que combina canto, pantomima, música e poesia. Executado desde o século XIV, é uma das formas mais importantes do drama musical clássico japonês. Evoluiu de outras formas teatrais, aristocráticas e populares, incluindo o , e Gagaku. O termo nō deriva da palavra japonesa que quer dizer talento ou habilidade. Muitas de suas personagens usam máscaras, os shites (protagonista) e seu acompanhante, mas não todas. Suas raízes podem ser encontradas no nuóxì (儺戲), uma forma de teatro da China. Deu origem a outras formas dramáticas, como o Kabuki. Um dos seus mais importantes dramaturgos é Zeami Motokiyo (1363-1443). Zeami também deixou tratados sobre a arte de interpretar. (pt)
  • No eller noh (japanska 能, nō) är en klassisk japansk teaterstil som har framförts sedan 1300-talet. No kännetecknas av strikt kodifierade rörelsemönster, vanligen långsamma och spartanska. Dialogen framförs i en högt stiliserad intonation, i det närmaste ett mässande och No-skådespelarna använder sig av masker. (sv)
  • Но (яп. 能 но:, «мастерство, умение, талант») — один из видов японского драматического театра. У истоков но стояли Канъами Киёцугу и его сын Дзэами Мотокиё: первый, актёр народных представлений саругаку, пытался ориентировать своё искусство на дворян и аристократов, вводя в пьесы новые элементы и изменяя структуру спектакля, а второй не только развил идеи отца об исполнительском мастерстве, но и создал множество пьес, которые и в XXI веке продолжают входить в репертуар театра; саругаку, подвергаясь реформаторской деятельности, постепенно преобразовался в но. Сцена театра имеет каноническую конструкцию; на ней актёрский ансамбль в сопровождении музыки и песнопений разворачивает действо. Классическая программа включает исполнение пяти пьес и трёх комедийных сценок в промежутках между ними. По словам доктора искусствоведения Н. Г. Анариной, в театре но «драма-текст и драма-слово находятся в сложном сплаве с музыкой-ритмом-шумами-шорохами, с танцем-пантомимой-жестом-движением-позой-паузой, с особой техникой пения-речитации-чтения-выкрика». (ru)
  • Но (яп. 能, のう, «ефектність», «майстерність») — традиційний театр в Японії. Розвинувся з середньовічного мистецтва співу й танцю саруґаку. (uk)
  • 能(日语:能/のう),是日本独有的一种舞台艺术,為佩戴面具演出的一种古典歌舞剧 ,從镰仓时代後期到室町時代初期之间创作完成。能在日本作为代表性的传统艺术,与歌舞伎一同在国际上享有高知名度。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 449544 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 58926 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1116733584 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:below
  • 100 (xsd:integer)
dbp:caption
  • Noh performance at Itsukushima Shrine (en)
dbp:domains
  • Performing arts (en)
dbp:ich
  • Nōgaku Theatre (en)
dbp:id
  • 12 (xsd:integer)
dbp:link
dbp:list
  • Representative (en)
dbp:region
  • APA (en)
dbp:session
  • 3.0
dbp:stateParty
  • Japan (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:year
  • 2008 (xsd:integer)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • النُو (باليابانية: 能) هو فن مسرحي ياباني، يرجع تاريخه إلى القرن الرابع عشر للميلاد. يقوم الممثلون فيه بارتداء أقنعة، ويتخاطبون باستعمال نفس نبرة الصوت، تصاحبهم فرقة موسيقية مزودة ببعض الآلات التقليدية. تنتصب خشبة المسرح في الهواء الطلق، وتدعم سقفها أربعة من العواميد الخشبية. لهذا الفن سحره الخاص، وترمز الأقنعة وأشكالها المختلفة إلى شخصية حاملها. (ar)
  • Το Θέατρο Νο (ιαπ.:能 Nō) ή Νογκάκου (能楽 Nōgaku) αποτελεί παραδοσιακό είδος ιαπωνικού δράματος. Η λέξη Νο σημαίνει «ταλέντο, δεξιότητα». (el)
  • Nō (jap. 能) ist eine Form des traditionellen japanischen Theaters, das traditionell nur von Männern gespielt (getanzt) und musikalisch begleitet wird. Seit dem beginnenden 20. Jahrhundert erlangen auch immer mehr Frauen den Status professioneller Nō-Darsteller. Meist trägt der Hauptdarsteller (Shite) eine Maske. Die traditionellen Themen betreffen meist japanische oder chinesische Mythologie oder Literatur. Einige Nō-Theaterstücke befassen sich mit Gegenwartsthemen. (de)
  • Nō (japonieraz: 能 Nō) edo Nōgaku (japonieraz: 能楽 Nōgaku) Japoniako antzerki mota da, kantua, poesia, musika, dantza eta mimoa nahasten dituena. (eu)
  • El nō (能 ''nō''?) o noh es una de las manifestaciones más destacadas del drama musical japonés que se ha realizado desde el siglo XIV (periodo Muromachi).​ Estas representaciones combinan canto, drama, danza y orquestación de tres o cuatro instrumentos y tienen como principio regidor el yūgen (elegancia, belleza, misterio).​ El teatro nō es popular entre un grupo amplio de japoneses; desde quienes cantan las canciones nō (utai) hasta quienes bailan pequeñas secuencias (shimai) guiados por la tutela de actores profesionales.​ (es)
  • Noh atau No (Jepang:能 Nō) ialah bentuk utama drama musik Jepang klasik yang telah dipertunjukkan sejak abad ke-14. Noh tersusun atas mai (tarian), hayashi (musik) dan utai (kata-kata yang biasanya dalam lagu-lagu).Pelakon menggunakan topeng dan menari secara lambat. Zeami Motokiyo dan ayahnya Kan'ami membawa Noh kepada bentuk terkininya selama masa Muromachi. (in)
  • Il nō (能? lett. "abilità") è una forma di teatro sorta in Giappone nel XIV secolo. È una forma d'arte poco accessibile, a differenza del kabuki che ne rappresenta la volgarizzazione. I testi del nō sono costruiti in modo da poter essere interpretati liberamente dallo spettatore e ciò è dovuto in parte alla peculiarità della lingua che presenta numerosi omofoni. È caratterizzato dalla lentezza, da una grazia spartana e dall'uso di maschere caratteristiche. (it)
  • 노(일본어: 能 노[*])는 가마쿠라 시대 후기에 발원하여 무로마치 시대 초기에 완성된 일본의 가무극(歌舞劇)이다. 일본의 전통 예능인 노가쿠(能樂)의 하나로, 원래 이름은 사루가쿠 노(猿樂能)이다. 노멘(能面) 또는 오모테(面)라고 부르는 가면을 사용하는 것이 특징이다. 전용 극장인 노가쿠도(能樂堂)에서 상연된다. 출연자는 모두 남성이며 가부키와 달리 여성역을 맡은 배우는 여성적 발성을 하지 않는다. 특정의 형태로 갖춘 무대에 '시테(주연)'·'와키(조연)'·'쓰레(광대)' 등의 연기자가 등장하여 요쿄쿠(謠曲)를 부르면서 하야시가타(연주자)의 반주에 맞추어 흉내나 무용적인 동작을 하는 일종의 악극이다. (ko)
  • 能(のう)は、日本の伝統芸能である能楽の一分野。能面を用いて行われる。 江戸時代までは猿楽と呼ばれ、狂言とともに能楽と総称されるようになったのは明治維新後のことである。 (ja)
  • Nō (jap. 能 nō; dosł.: umiejętność, talent, sztuka, dar, zdolność) – jeden z głównych gatunków klasycznego teatru japońskiego. Teatralna forma sztuki, przekazywana przez pokolenia. Uznana za jedną z najstarszych sztuk scenicznych na świecie, a przez UNESCO za „niematerialne dziedzictwo kulturowe”. Składa się z elementów dramatu, muzyki i tańca. (pl)
  • No eller noh (japanska 能, nō) är en klassisk japansk teaterstil som har framförts sedan 1300-talet. No kännetecknas av strikt kodifierade rörelsemönster, vanligen långsamma och spartanska. Dialogen framförs i en högt stiliserad intonation, i det närmaste ett mässande och No-skådespelarna använder sig av masker. (sv)
  • Но (яп. 能, のう, «ефектність», «майстерність») — традиційний театр в Японії. Розвинувся з середньовічного мистецтва співу й танцю саруґаку. (uk)
  • 能(日语:能/のう),是日本独有的一种舞台艺术,為佩戴面具演出的一种古典歌舞剧 ,從镰仓时代後期到室町時代初期之间创作完成。能在日本作为代表性的传统艺术,与歌舞伎一同在国际上享有高知名度。 (zh)
  • El noh o no (en japonès: 能, nō) és un dels tipus principals de teatre clàssic japonès. Juntament amb el kabuki, són potser les estructures dramàtiques principals creades al Japó. S'originà a partir del segle xiv mesclant formes populars i aristocràtiques. És característic que alguns actors vagin coberts amb màscares per a representar dones i certs estats d'ànim. Avui dia hi ha uns 1.500 actors professionals del teatre noh al Japó. (ca)
  • Nó či Nógaku (能 Nō) je klasické japonské hudební drama, které je provozováno již od 14. století. Název je odvozen z čínsko-japonského slova dovednost nebo talent.[zdroj?] Postavy hrají s maskami a ženské i mužské role hrají muži. Obsahuje historické mýty, tradice a také staré příběhy. Drama Nó je převážně vážná dramatická forma, která kombinuje drama, hudbu a tanec do esteticky velmi bohatého celku. Divadlo Nó má své vlastní nástroje a techniky, které se často dědily. Drama Nó bylo podporováno klany, aristokracií, vládou, a zvláště armádou, mnoho vojenských velitelů vlastní divadelní společnost. (cs)
  • Noo aŭ no-teatro (japane 能, nō) estas grava speco de klasika japana muzika dramo, farata ekde la 14-a jarcento. Ĝi, kune kun sia proksima rilataĵo (aŭ "noa komedio", 狂言, kyōgen: speco de farso), evoluis el diversaj pli fruaj popularaj kaj aristokrataj dramartoj, inkluzive de "dengaku" (rikoltfestaj dancoj kaj muziko) kaj gagako (tradicia stilo de japana muziko). kaj sia filo Zeami Motokiyo evoluigis noon en ĝian nunan formon dum la epoko de Muromaĉi. Noo poste estis la fonto, el kiu evoluis aliaj japanaj dramartoj, ekz. kabuko. Dum la meiĝia epoko, kvankam ilia registara aŭspicio malaperis, noo kaj kjogeno ricevis oficialan agnoskon kiel du el la tri naciaj genroj de dramo. (eo)
  • Noh (能, Nō, derived from the Sino-Japanese word for "skill" or "talent") is a major form of classical Japanese dance-drama that has been performed since the 14th century. Developed by Kan'ami and his son Zeami, it is the oldest major theatre art that is still regularly performed today. Although the terms Noh and nōgaku are sometimes used interchangeably, nōgaku encompasses both Noh and kyōgen. Traditionally, a full nōgaku program included several Noh plays with comedic kyōgen plays in between; an abbreviated program of two Noh plays with one kyōgen piece has become common today. Optionally, the ritual performance Okina may be presented in the very beginning of nōgaku presentation. (en)
  • Le théâtre nō ou nō (能, nō) est un des styles traditionnels du théâtre japonais venant d'une conception religieuse et aristocratique de la vie. Le nō allie des chroniques en vers à des pantomimes dansées. Arborant des costumes somptueux et des masques spécifiques (il y a 138 masques différents), les acteurs jouent essentiellement pour les shoguns et les samouraïs. Le théâtre nō est composé de drames lyriques des XIVe et XVe siècles, au jeu dépouillé et codifié. Ces acteurs sont accompagnés par un petit orchestre et un chœur. Leur gestuelle est stylisée autant que la parole qui semble chantée. (fr)
  • Het no-spel, of kortweg no (Japans: nōgaku of nō, 能), is een belangrijke vorm van klassiek Japans muzikaal drama dat sinds de 14e eeuw wordt uitgevoerd. Samen met de nauw verwante kyogen-farce (samen ook wel nogaku-theater) evolueerde het uit diverse populaire en aristocratische kunstvormen, waaronder , en gagaku. Het nogaku-theater (en het kabuki) staat sinds 2001 vermeld op de Lijst van Meesterwerken van het Orale en Immateriële Erfgoed van de Mensheid. (nl)
  • Nō, nô, nou ou noh (能; habilidade, talento) ou ainda nōgaku (能楽; talento que vem com facilidade) é uma forma clássica de teatro profissional japonês que combina canto, pantomima, música e poesia. Executado desde o século XIV, é uma das formas mais importantes do drama musical clássico japonês. Um dos seus mais importantes dramaturgos é Zeami Motokiyo (1363-1443). Zeami também deixou tratados sobre a arte de interpretar. (pt)
  • Но (яп. 能 но:, «мастерство, умение, талант») — один из видов японского драматического театра. У истоков но стояли Канъами Киёцугу и его сын Дзэами Мотокиё: первый, актёр народных представлений саругаку, пытался ориентировать своё искусство на дворян и аристократов, вводя в пьесы новые элементы и изменяя структуру спектакля, а второй не только развил идеи отца об исполнительском мастерстве, но и создал множество пьес, которые и в XXI веке продолжают входить в репертуар театра; саругаку, подвергаясь реформаторской деятельности, постепенно преобразовался в но. (ru)
rdfs:label
  • Noh (en)
  • نو (مسرح) (ar)
  • Noh (ca)
  • (cs)
  • (de)
  • Νο (el)
  • Noo (eo)
  • (es)
  • (eu)
  • Noh (in)
  • (fr)
  • (it)
  • 노 (연극) (ko)
  • (ja)
  • No-spel (nl)
  • (pl)
  • Но (ru)
  • Noh (pt)
  • No-teater (sv)
  • 能剧 (zh)
  • Но (театр) (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:instrument of
is dbo:starring of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:genre of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License