About: Sonata form

An Entity of Type: building, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Sonata form (also sonata-allegro form or first movement form) is a musical structure generally consisting of three main sections: an exposition, a development, and a recapitulation. It has been used widely since the middle of the 18th century (the early Classical period).

Property Value
dbo:abstract
  • La forma sonata, o forma de primer moviment, és una estructura musical, una forma musical o un patró de composició musical basada en l'harmonia i textures contrastants. Es diferencia del barroc per la utilització de l'harmonia, ja que en el barroc es dona molta importància a la conducció de les diferents veus, contrapunt, en lloc d'una melodia tractada harmònicament. Habitualment segueix aquest patró, estructura o forma el primer moviment d'una sonata; i per extensió, d'un concert, una simfonia, i qualsevol formació de cambra (quartet de corda, quintet de corda…) Ha estat la més prestigiosa de les formes musicals des que va ser definida pels teòrics al segle xix a partir de les sonates dels compositors del segle xviii i començaments del XIX. L'expressió forma sonata no s'ha de confondre amb el terme sonata, ja que aquesta és una composició autònoma per a un o dos instruments (anteriorment, als segles xvi, xvii i la primera meitat del xviii, també podia ser de tres o més), generalment amb un mínim de tres moviments. La forma sonata va sorgir quan la música instrumental cobrava una importància no coneguda fins al moment. Fins aleshores, la música instrumental era com un complement i solia estar acompanyada de literatura i arts escèniques. També va donar lloc a l'emancipació parcial del compositor el qual va deixar de dependre del patrocini dels nobles o de l'església i va a passar a cobrar de: * venda de música impresa * concert públic de música instrumental Amb el temps aquesta forma sonata repercutiria en tots els gèneres musicals (ària, rondó, concert, minuet, missa…), en les diferents formes musicals (binària, ternària…) i en els diferents moviments de la mateixa sonata. (ca)
  • Sonátová forma je hudební forma využívaná v dílech klasické hudby. Jedná se o nejvíce rozšířenou formu, kterou mívají typicky první věty různých děl z oblasti komorní i orchestrální hudby – sonáta, smyčcový kvartet, předehra, koncertů, symfonií a jiných. Často je využívána také v závěrečných větách sonát, smyčcových kvartet a koncertů. (cs)
  • Sonatensatzform (auch: Sonatenhauptsatzform, Sonatenform) bezeichnet in der musikalischen Formenlehre ein Modell bzw. Gestaltungsprinzip, mit dem in der Regel die Form des ersten Satzes (= Kopfsatz oder „Hauptsatz“) einer Sonate bzw. Sinfonie (und weiterer kammermusikalischer Gattungen) beschrieben wird. Oft weist auch der letzte Satz die Sonatensatzform auf, während sie bei Mittelsätzen eher selten anzutreffen ist. Daneben kann sich die Bezeichnung „Sonatenform“ auch auf den Satzzyklus einer Sonate beziehen. (de)
  • قالب السوناتا يعرف باسم سوناتا أليجرو أيضا بالإنجليزية sonata form أو sonata-allegro form قالب السوناتا هو أعقد شكل في الموسيقى ويميل أن ينتج عنه أطول المقطوعات. مع ذلك هو أيضا الأهم. في العصر الكلاسيكي، حركات أكبر السيموفنيات والرباعيات وما يشبها كتبت في هذا الشكل أكثر من غيره، وشيوعه استمر عبر القرن التاسع عشر أيضا. لكن أولا فرق هام. الفرق بين النوع المعروف بالسوناتا والقالب المعروف بالسوناتا اليجرو. السوناتا هي نوع من الموسيقى يتعلق بآلة صولو، لكن السوناتا أليجرو شكل في حركة واحدة من أي نوع: سوناتا أو رباعية وترية أو سرينادة أو سيمفونية حتى افتتاحية من حركة واحدة. لنرى كيفية عمل هذا، فكر في الحركات في نوعين مختلفين: السوناتا والسيمفونية حيث تتكون من اربع حركات وكل حركة لها شكل خاص. قالب السوناتا يأتي اسمه أنه معظم السوناتات توظف هذا الشكل في الحركة الأولى التي تكون عادة سريعة أو اليجرو. (ar)
  • Ο όρος φόρμα σονάτας (ιτ. Forma-Sonata, ή φόρμα Allegro σονάτας) αναφέρεται σε ορισμένη μορφολογική δομή η οποία συναντάται στο πρώτο μέρος της σονάτας, της συμφωνίας, του κοντσέρτου και των έργων μουσικής δωματίου της κλασικής περιόδου, εάν αυτό δεν έχει εισαγωγή (ιτ. Introduzione)· εάν το έργο έχει εισαγωγή (Largo, Grave ή Adagio), τότε η φόρμα σονάτας αντιπροσωπεύει μόνο το τμήμα του Allegro, από όπου προέρχεται και η ονομασία Allegro σονάτας η οποία χρησιμοποιόταν κατά την κλασσική περίοδο, με τον όρο φόρμα σονάτας να είναι μεταγενέστερος. Γι' αυτό και η φόρμα σονάτας μπορεί να βρεθεί όχι μόνο σε πρώτα μέρη, αλλά και σε άλλα που έχουν τον τίτλο Allegro. Η σονάτα της προκλασικής περιόδου (βλ. τριο-σονάτα) δεν είναι γραμμένη σε φόρμα σονάτας, ενώ η φόρμα σονάτας χρησιμοποιήθηκε και μετά το τέλος της κλασικής περιόδου, από ρομαντικούς και σύγχρονους συνθέτες. Με την πάροδο του χρόνου ωστόσο ο όρος Allegro παρερμηνεύτηκε από συνθέτες που δε γνώριζαν την ιστορική του προέλευση, οι οποίοι έδωσαν εσφαλμένα τον τίτλο Allegro σε έργα που δεν ακολουθούσαν τη φόρμα σονάτας με αποτέλεσμα το Allegro να αποτελεί σε πολλές περιπτώσεις απλά ένδειξη tempo. Σε φόρμα σονάτας είναι γραμμένα όλα τα είδη του Allegro, όπως και αρκετά Andante· τα είδη του Allegro είναι: * Allegro moderato: προέρχεται από το Allegro των 2/4 της εποχής μπαρόκ το οποίο έχει συχνό ισχυρό και συνεπώς μετριασμένο tempo σε σχέση με το κανονικό Allegro * Allegro con spirito: πρόκειται για ένα Allegro με αντιστιξιακή γραφή, γι' αυτό ονομάζεται και "Allegro με πνεύμα" * Vivace (ή Allegro vivace): δεν έχει ουσιαστική διαφορά με την ένδειξη Allegro· το Vivace σημαίνει ζωηρό, όπως και το Allegro με την εξαίρεση ότι το δεύτερο μπορεί να έχει πολύ σοβαρό χαρακτήρα αλλά παραμένει πάντα πολύ ενεργητικό * Allegro assai: αρκετά γρήγορο Allegro * Allegro molto: το γρηγορότερο Allegro * Allegro con brio: το "con brio" δεν αποτελεί ένδειξη tempo, αλλά αφορά το χαρακτήρα που επιθυμεί ο Ludwig van Beethoven, στα έργα του οποίου και συναντάται αυτή η ένδειξη * Presto: από τα ιταλικά που σημαίνει "νωρίς", "γρήγορα", αποτελεί ένδειξη "in uno" δηλαδή ότι υπάρχει μόνο ένας χτύπος για κάθε μέτρο (el)
  • La sonata formo indikaskaj la normalan strukturon de tuta verko,kaj pli specife la normigitan formon de la unua movimento.La sonata formo estaskaj maniero organizi la komponadon de verko,kaj maniero analizi ekzistantan verkon.Kvankam ĝi estis priskribita kaj nomitaen la frua 19-a jarcento,la modeloj por la formo estisverkoj el la klasika periodo,plej specife tiuj de Franz Joseph Haydn,Wolfgang Amadeus Mozart,kaj Ludwig van Beethoven,kaj ĝiaj radikoj troviĝas en la skemojpriskribitaj en la malfrua 18-a jarcento.La ordinara priskribo de la sonata formohavas siajn radikojn enla komunpraktika periodo de harmonio,kvankam pli modernaj priskriboj de teoristojkiel kaj asertas, ke estas unu sola tonala fono,kiu difinas ĉiujn sonatajn movimentojn. Sonataj movimentoj dividiĝas en sekciojn.Ili povas komenciĝi per enkonduko,kiu estas ĝenerale pli malrapida ol la ĉefa movimento,kaj tiam antaŭeniras al la temprezento.La temprezento elmontras la ĉefan teman materialonpor la movimento:unu aŭ du temgrupojn,ofte en kontrastantaj stilojkaj en kontraŭaj tonaloj,kunligitajn de transiro.La temprezento tipe finiĝasper ferma temo kaj/aŭ elkonduketo.La transiro kondukas al la malvolviĝo,en kiu la harmoniaj kaj teksaj eblecojde la tema materialo estas esplorataj,kaj kiu poste transiras al la resumo,en kiu la tema materialo revenas en la tonika tonalo.La verko povas konkludi per elkondukopost la fina kadenco de la resumo. La "sonata formo" estas ankaŭ uzatapor priskribi la strukturon de plurmovimenta verko,kontraste kun "suito", ekzemple.La "trimovimenta" aŭ "konĉerta" formohavas sonato-alegran movimenton kiel priskribite suprekiel sian unuan movimenton,malrapidan movimenton kiel sian duan movimenton,kaj rapidan movimenton, sed ne nepre alegron,kiel sian ferman movimenton.La kvarmovimenta aŭ simfonia formohavas dancan movimenton, kutime la trian,sed iafoje la duan, aldone. Pecoj por orkestro, kiuj portas la formon de sonato,estas nomataj simfonioj (sen solistoj)aŭ konĉertoj (kun solistoj).Ĉambraj verkoj en sonata formoestas tipe nomataj laŭ la ensemblo,ekz. ,, ,aŭ por la instrumento ludanta kun piana akompanado.Ekz., "violonĉela sonato" ĝenerale indikas sonatonpor violonĉelo kaj piano,kontraste kun "sonato por violonĉelo sola". (eo)
  • La forma sonata (también denominada forma de allegro de sonata o forma de primer tiempo de sonata) es una forma musical empleada ampliamente desde principios del Clasicismo. Se emplea habitualmente en el primer movimiento de una pieza de varios movimientos, aunque a veces se emplea en los siguientes movimientos también. El estudio de la forma sonata en la teoría musical se basa en una definición estándar y una serie de hipótesis sobre las razones subyacentes acerca de la duración y variedad de la forma. La definición habitual se centra en la organización temática y armónica de los materiales tonales, que se presentan en la , son elaborados y contrastados en el y luego resueltos armónica y temáticamente en la reexposición o recapitulación. Además, esta definición admite que una introducción y una coda pueden estar presentes. Cada una de las secciones a veces es dividida o caracterizada de una manera particular para que cumpla su función en la forma. Se considera que la forma sonata, tal y como hoy la conocemos, empezó a consolidarse sobre las bases creadas, entre otros, por uno de los hijos de Johann Sebastian Bach, Carl Philipp Emanuel, a través de sus experiencias con composiciones basadas en una nueva forma de sonata, cuyos perfiles clásicos fueron definitivamente establecidos por Haydn y Mozart,​ y ampliamente desarrollados por Beethoven. La forma sonata, desde su creación, se ha convertido en la forma más común del primer movimiento de las obras tituladas "sonata" como tal, así como de otras obras de música clásica de mayor duración, como las sinfonías, conciertos, cuartetos de cuerda, etc. Por consiguiente, un grueso de la teoría está unificada pero distingue las distintas prácticas de la forma sonata a lo largo de un periodo y entre periodos. Incluso hay algunas obras que no se adhieren a la descripción de una forma sonata, pero a menudo presentan estructuras análogas o son formas elaboradas o ampliadas de la descripción habitual. (es)
  • En musique classique, la forme sonate est une forme musicale qui est composée de trois parties : l'exposition, le développement et la réexposition. Attention à ne pas confondre la forme sonate et la sonate. Généralement, le premier mouvement d'une sonate - mais aussi d'une symphonie, d'un concerto - est de forme sonate. (fr)
  • Sonata form (also sonata-allegro form or first movement form) is a musical structure generally consisting of three main sections: an exposition, a development, and a recapitulation. It has been used widely since the middle of the 18th century (the early Classical period). While it is typically used in the first movement of multi-movement pieces, it is sometimes used in subsequent movements as well—particularly the final movement. The teaching of sonata form in music theory rests on a standard definition and a series of hypotheses about the underlying reasons for the durability and variety of the form—a definition that arose in the second quarter of the 19th century. There is little disagreement that on the largest level, the form consists of three main sections: an exposition, a development, and a recapitulation; however, beneath this general structure, sonata form is difficult to pin down to a single model. The standard definition focuses on the thematic and harmonic organization of tonal materials that are presented in an exposition, elaborated and contrasted in a development and then resolved harmonically and thematically in a recapitulation. In addition, the standard definition recognizes that an introduction and a coda may be present. Each of the sections is often further divided or characterized by the particular means by which it accomplishes its function in the form. After its establishment, the sonata form became the most common form in the first movement of works entitled "sonata", as well as other long works of classical music, including the symphony, concerto, string quartet, and so on. Accordingly, there is a large body of theory on what unifies and distinguishes practice in the sonata form, both within and between eras. Even works that do not adhere to the standard description of a sonata form often present analogous structures or can be analyzed as elaborations or expansions of the standard description of sonata form. (en)
  • Il termine forma-sonata (anche allegro di sonata o, più di rado in Italia, forma del primo movimento) si riferisce a una particolare organizzazione del materiale musicale all'interno di un singolo movimento (generalmente, ma non esclusivamente, il primo) di una sonata, sinfonia (anche d'opera), concerto, quartetto d'archi o altro pezzo di musica da camera. (it)
  • ソナタ形式(ソナタけいしき、英: sonata form、独: Sonatenform)とは、楽曲の形式の一つで、構成は基本的に、序奏・提示部・展開部・再現部・結尾部からなり、二つの主題が提示部・再現部に現れる。古典派の時代に大きく発展した。 この形式が、古典派ソナタ(交響曲、独奏協奏曲、弦楽四重奏曲、ピアノソナタなど)の第1楽章(および終楽章)に多く用いられたことから、「ソナタ形式」と呼ばれている。 ソナタ形式は、基本的に次のような形式をしている。 ソナタ形式は大まかに提示部(A)- 展開部(B)- 再現部(A’)とも考えられるため、三部形式の一種でもある。 (ja)
  • De sonatevorm (in het Nederlands ook wel hoofdvorm genoemd) is een vormtype uit de muziek, dat onder andere in het eerste deel van een symfonie voorkomt. Anders dan de naam doet vermoeden slaat de term 'sonatevorm' niet op een hele sonate, maar doorgaans op de vorm van het eerste deel ervan. De overige delen van een symfonie of sonate kunnen geheel andere vormen volgen, zoals de liedvorm of de rondovorm of een thema met variaties behelzen. De sonatevorm kenmerkt zich door haar driedelige opbouw: expositie - doorwerking - reprise, als een verhaal met een opening, een uitwerking en een recapitulerend slot. De reprise wordt ook vaak re-expositie genoemd. (nl)
  • ( 이 문서에서는 엄밀한 구조를 가진 악곡의 형식인 소나타 형식에 대해 설명합니다. 서양 고전 음악 전반에 걸쳐 다양하게 사용된 음악 형식에 관한 설명은 소나타 문서를 참조하십시오.) 소나타 형식(Sonata form)이란 고전파 시대 초기부터 광범위하게 사용된 악곡의 형식을 말한다. Sonata form이 1st movement의 form을 말하기에 sonata form의 곡에서 1st movement에 자주 사용되는 Allegro의 이름을 사용해 Allegro sonata form이라고도 한다 소나타라는 명칭을 갖는 악곡은 16세기 중엽에 출현한 이래 오늘까지 여러 시대를 통하여 작곡되어 왔으나, 그 형식 내용은 천차만별하다. 예를 들면 바로크 시대에 애호되었던 '교회 소나타'나 '실내 소나타'와 고전파의 소나타 사이에는 형식상의 공통점은 하나도 없으며, 같은 건반악기를 위한 소나타일지라도, 스카를라티와 베토벤에서, 그 구조는 아주 다르다. 이와 같은 관계는 이 밖에도 많이 찾아볼 수 있으나, 그것은 소나타가 이탈리아어의 Sonare('울린다' 또는 '연주한다'는 뜻)라고 하는 추상적인 말에서 연유하며, 어떤 구체적인 양식이라든가 구조를 가리키는 것이 아니기 때문이다. 그러나 오늘날 악식상의 용어로 쓰이는 소나타 형식은 한 특정 구조를 가진 형식을 뜻한다. 즉 17세기 중엽부터 이른바 '전고전파'의 작곡가들에 의하여 준비되고 고전파, 그 중에서도 베토벤에 의하여 완성된 후 낭만파로 계승된 형식으로서, 이들 시대의 교향곡, 실내악, 소나타 등의 급속한 제1악장은 대부분이 Allegro sonata form으로 되어 있다. 소나타 형식으로 되어있는 곡은 대개 1st movement에는 allegro, 2nd movement에는 andante나 moderato, 3rd movement와 4th movement(있는 경우에)는 allegro로 구성되어 있다. (예외의 경우도 많다) (ko)
  • Forma sonatowa – jedna z podstawowych form muzycznych, wykształcona i typowa dla epoki klasycyzmu. Występuje m.in. w symfoniach, sonatach i koncertach. Istotą formy sonatowej jest dualizm tematyczny. Popularnie, lecz niepoprawnie nazywana: allegro sonatowe, od nazwy pierwszej części cyklu sonatowego, w której zwykle występuje. Nazwa allegro sonatowe jest prawidłowa tylko wtedy, gdy forma jest utrzymana w tempie allegro (wł. wesoło, prędko). Zarówno allegro sonatowe, jak i forma sonatowa w innych tempach może występować jako samodzielny utwór (np. uwertura koncertowa). (pl)
  • Sonatform är en form för ett klassiskt musikstycke eller, oftare, för en eller ett par av satserna i ett flersatsigt verk av typen sonat och symfoni. I ett sådant verk har satsen i sonatform vanligen karaktär av kärna och och känslomässig drivkraft. (sv)
  • Сона́тна фо́рма — музична форма, що складається з трьох основних розділів: * Експозиція — де протиставляються головна й побічна теми; * Розробка — де ці теми розвиваються; * Реприза — де повторюється експозиція з тональними (і, можливо, іншими) змінами. (uk)
  • A Forma-Sonata é uma forma musical de grande escala, que começou a ser utilizada na metade do Século XVIII, que foi o início do Período Clássico. É considerada a forma mais esquematizada e ampla para uma composição, geralmente usada nos primeiros movimentos de sonatas, sinfonias, concertos, quartetos, etc., podendo também aparecer nos demais movimentos, mais usualmente no último. Muitos concluem em dizer que a forma-sonata pode ser dividida em 3 partes: a exposição, o desenvolvimento, a reexposição ou coda. A forma-sonata, por vezes, é dita como forma-sonata Allegro; isso para evitar a confusão entre forma-sonata e a forma musical Sonata. A forma-sonata é conhecida pela sua exigência em relação à forma na qual é feita, nos tons que engloba e no estilo de relação entre eles. Até o Período Barroco, a Sonata não possuía uma forma fixa. O período do Classicismo foi caracterizado pela música "padronizada", pois cada forma musical tinha uma forma para composição. O Romantismo também usou muito a forma-sonata; foi Ludwig van Beethoven quem promoveu a passagem do Classicismo ao Romantismo, com a forma de suas composições. A forma-sonata consiste em uma padronização harmônica de um material chamado tema, que é organizado tematicamente ao conjunto de um tom. Ela exige que existam dois temas, cada um com um tom diferente. Esse resultado, chamado exposição, é reposto contrastantemente e modificados para criar o desenvolvimento, que, de acordo com muitos, é a "parte mais importante e emocionante da peça". E, por fim, a re-exposição, por vezes chamada de recapitulação, é a última parte, na qual a exposição é reorganizada em favor a terminar a peça, sempre na tônica. Muitas peças em forma-sonata possuem: uma introdução antes da exposição, uma ponte ou transição entre os temas, uma codetta antes do desenvolvimento, outra ponte ou transição entre os temas da re-exposição, e uma coda depois dela. (pt)
  • Сона́тная фо́рма — музыкальная форма, состоящая из трёх основных разделов, где в первом разделе (экспозиция) противопоставляются главная и побочная партии, во втором (разработке) эти темы развиваются, в третьем (реприза) повторяется экспозиция. (ru)
  • 奏鳴曲式(英語:Sonata form;德語:Sonatensatzform;義大利語:Forma-sonata)是一種曲式,自古典時期以來開始廣泛使用,一般用於奏鳴曲、交響曲、協奏曲等多樂章體裁的第一樂章。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 83620 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 57611 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124439519 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:caption
  • (en)
  • Recapitulation, mm. 58–80 File:Coda Haydn's Sonata in G Major.mid (en)
  • Start of second subject , mm. 13–16 File:Transition Haydn's Sonata in G Major.mid (en)
  • First theme and transition from counterstatement , mm. 1–12File:First theme Haydn's Sonata in G Major.mid (en)
  • Retransition, mm. 54–57 File:Retransition Haydn's Sonata in G Major.mid (en)
  • End of second subject and Codetta , mm. 17–28 File:Second theme Haydn's Sonata in G Major.mid (en)
  • Development, mm. 29–53 File:Development Haydn's Sonata in G Major.mid (en)
dbp:direction
  • vertical (en)
dbp:header
  • Haydn's Keyboard Sonata, Hob. XVI: G1, I (en)
dbp:image
  • Coda Haydn's Sonata in G Major.png (en)
  • Development Haydn's Sonata in G Major.png (en)
  • First theme Haydn's Sonata in G Major.png (en)
  • Retransition Haydn's Sonata in G Major.png (en)
  • Second theme Haydn's Sonata in G Major.png (en)
  • Transition Haydn's Sonata in G Major.png (en)
dbp:width
  • 330 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Sonátová forma je hudební forma využívaná v dílech klasické hudby. Jedná se o nejvíce rozšířenou formu, kterou mívají typicky první věty různých děl z oblasti komorní i orchestrální hudby – sonáta, smyčcový kvartet, předehra, koncertů, symfonií a jiných. Často je využívána také v závěrečných větách sonát, smyčcových kvartet a koncertů. (cs)
  • Sonatensatzform (auch: Sonatenhauptsatzform, Sonatenform) bezeichnet in der musikalischen Formenlehre ein Modell bzw. Gestaltungsprinzip, mit dem in der Regel die Form des ersten Satzes (= Kopfsatz oder „Hauptsatz“) einer Sonate bzw. Sinfonie (und weiterer kammermusikalischer Gattungen) beschrieben wird. Oft weist auch der letzte Satz die Sonatensatzform auf, während sie bei Mittelsätzen eher selten anzutreffen ist. Daneben kann sich die Bezeichnung „Sonatenform“ auch auf den Satzzyklus einer Sonate beziehen. (de)
  • En musique classique, la forme sonate est une forme musicale qui est composée de trois parties : l'exposition, le développement et la réexposition. Attention à ne pas confondre la forme sonate et la sonate. Généralement, le premier mouvement d'une sonate - mais aussi d'une symphonie, d'un concerto - est de forme sonate. (fr)
  • Il termine forma-sonata (anche allegro di sonata o, più di rado in Italia, forma del primo movimento) si riferisce a una particolare organizzazione del materiale musicale all'interno di un singolo movimento (generalmente, ma non esclusivamente, il primo) di una sonata, sinfonia (anche d'opera), concerto, quartetto d'archi o altro pezzo di musica da camera. (it)
  • ソナタ形式(ソナタけいしき、英: sonata form、独: Sonatenform)とは、楽曲の形式の一つで、構成は基本的に、序奏・提示部・展開部・再現部・結尾部からなり、二つの主題が提示部・再現部に現れる。古典派の時代に大きく発展した。 この形式が、古典派ソナタ(交響曲、独奏協奏曲、弦楽四重奏曲、ピアノソナタなど)の第1楽章(および終楽章)に多く用いられたことから、「ソナタ形式」と呼ばれている。 ソナタ形式は、基本的に次のような形式をしている。 ソナタ形式は大まかに提示部(A)- 展開部(B)- 再現部(A’)とも考えられるため、三部形式の一種でもある。 (ja)
  • Forma sonatowa – jedna z podstawowych form muzycznych, wykształcona i typowa dla epoki klasycyzmu. Występuje m.in. w symfoniach, sonatach i koncertach. Istotą formy sonatowej jest dualizm tematyczny. Popularnie, lecz niepoprawnie nazywana: allegro sonatowe, od nazwy pierwszej części cyklu sonatowego, w której zwykle występuje. Nazwa allegro sonatowe jest prawidłowa tylko wtedy, gdy forma jest utrzymana w tempie allegro (wł. wesoło, prędko). Zarówno allegro sonatowe, jak i forma sonatowa w innych tempach może występować jako samodzielny utwór (np. uwertura koncertowa). (pl)
  • Sonatform är en form för ett klassiskt musikstycke eller, oftare, för en eller ett par av satserna i ett flersatsigt verk av typen sonat och symfoni. I ett sådant verk har satsen i sonatform vanligen karaktär av kärna och och känslomässig drivkraft. (sv)
  • Сона́тна фо́рма — музична форма, що складається з трьох основних розділів: * Експозиція — де протиставляються головна й побічна теми; * Розробка — де ці теми розвиваються; * Реприза — де повторюється експозиція з тональними (і, можливо, іншими) змінами. (uk)
  • Сона́тная фо́рма — музыкальная форма, состоящая из трёх основных разделов, где в первом разделе (экспозиция) противопоставляются главная и побочная партии, во втором (разработке) эти темы развиваются, в третьем (реприза) повторяется экспозиция. (ru)
  • 奏鳴曲式(英語:Sonata form;德語:Sonatensatzform;義大利語:Forma-sonata)是一種曲式,自古典時期以來開始廣泛使用,一般用於奏鳴曲、交響曲、協奏曲等多樂章體裁的第一樂章。 (zh)
  • قالب السوناتا يعرف باسم سوناتا أليجرو أيضا بالإنجليزية sonata form أو sonata-allegro form قالب السوناتا هو أعقد شكل في الموسيقى ويميل أن ينتج عنه أطول المقطوعات. مع ذلك هو أيضا الأهم. في العصر الكلاسيكي، حركات أكبر السيموفنيات والرباعيات وما يشبها كتبت في هذا الشكل أكثر من غيره، وشيوعه استمر عبر القرن التاسع عشر أيضا. لكن أولا فرق هام. الفرق بين النوع المعروف بالسوناتا والقالب المعروف بالسوناتا اليجرو. السوناتا هي نوع من الموسيقى يتعلق بآلة صولو، لكن السوناتا أليجرو شكل في حركة واحدة من أي نوع: سوناتا أو رباعية وترية أو سرينادة أو سيمفونية حتى افتتاحية من حركة واحدة. (ar)
  • La forma sonata, o forma de primer moviment, és una estructura musical, una forma musical o un patró de composició musical basada en l'harmonia i textures contrastants. Es diferencia del barroc per la utilització de l'harmonia, ja que en el barroc es dona molta importància a la conducció de les diferents veus, contrapunt, en lloc d'una melodia tractada harmònicament. Habitualment segueix aquest patró, estructura o forma el primer moviment d'una sonata; i per extensió, d'un concert, una simfonia, i qualsevol formació de cambra (quartet de corda, quintet de corda…) (ca)
  • Ο όρος φόρμα σονάτας (ιτ. Forma-Sonata, ή φόρμα Allegro σονάτας) αναφέρεται σε ορισμένη μορφολογική δομή η οποία συναντάται στο πρώτο μέρος της σονάτας, της συμφωνίας, του κοντσέρτου και των έργων μουσικής δωματίου της κλασικής περιόδου, εάν αυτό δεν έχει εισαγωγή (ιτ. Introduzione)· εάν το έργο έχει εισαγωγή (Largo, Grave ή Adagio), τότε η φόρμα σονάτας αντιπροσωπεύει μόνο το τμήμα του Allegro, από όπου προέρχεται και η ονομασία Allegro σονάτας η οποία χρησιμοποιόταν κατά την κλασσική περίοδο, με τον όρο φόρμα σονάτας να είναι μεταγενέστερος. Γι' αυτό και η φόρμα σονάτας μπορεί να βρεθεί όχι μόνο σε πρώτα μέρη, αλλά και σε άλλα που έχουν τον τίτλο Allegro. (el)
  • La sonata formo indikaskaj la normalan strukturon de tuta verko,kaj pli specife la normigitan formon de la unua movimento.La sonata formo estaskaj maniero organizi la komponadon de verko,kaj maniero analizi ekzistantan verkon.Kvankam ĝi estis priskribita kaj nomitaen la frua 19-a jarcento,la modeloj por la formo estisverkoj el la klasika periodo,plej specife tiuj de Franz Joseph Haydn,Wolfgang Amadeus Mozart,kaj Ludwig van Beethoven,kaj ĝiaj radikoj troviĝas en la skemojpriskribitaj en la malfrua 18-a jarcento.La ordinara priskribo de la sonata formohavas siajn radikojn enla komunpraktika periodo de harmonio,kvankam pli modernaj priskriboj de teoristojkiel kaj asertas, ke estas unu sola tonala fono,kiu difinas ĉiujn sonatajn movimentojn. (eo)
  • La forma sonata (también denominada forma de allegro de sonata o forma de primer tiempo de sonata) es una forma musical empleada ampliamente desde principios del Clasicismo. Se emplea habitualmente en el primer movimiento de una pieza de varios movimientos, aunque a veces se emplea en los siguientes movimientos también. El estudio de la forma sonata en la teoría musical se basa en una definición estándar y una serie de hipótesis sobre las razones subyacentes acerca de la duración y variedad de la forma. (es)
  • Sonata form (also sonata-allegro form or first movement form) is a musical structure generally consisting of three main sections: an exposition, a development, and a recapitulation. It has been used widely since the middle of the 18th century (the early Classical period). (en)
  • ( 이 문서에서는 엄밀한 구조를 가진 악곡의 형식인 소나타 형식에 대해 설명합니다. 서양 고전 음악 전반에 걸쳐 다양하게 사용된 음악 형식에 관한 설명은 소나타 문서를 참조하십시오.) 소나타 형식(Sonata form)이란 고전파 시대 초기부터 광범위하게 사용된 악곡의 형식을 말한다. Sonata form이 1st movement의 form을 말하기에 sonata form의 곡에서 1st movement에 자주 사용되는 Allegro의 이름을 사용해 Allegro sonata form이라고도 한다 (ko)
  • De sonatevorm (in het Nederlands ook wel hoofdvorm genoemd) is een vormtype uit de muziek, dat onder andere in het eerste deel van een symfonie voorkomt. Anders dan de naam doet vermoeden slaat de term 'sonatevorm' niet op een hele sonate, maar doorgaans op de vorm van het eerste deel ervan. De overige delen van een symfonie of sonate kunnen geheel andere vormen volgen, zoals de liedvorm of de rondovorm of een thema met variaties behelzen. (nl)
  • A Forma-Sonata é uma forma musical de grande escala, que começou a ser utilizada na metade do Século XVIII, que foi o início do Período Clássico. É considerada a forma mais esquematizada e ampla para uma composição, geralmente usada nos primeiros movimentos de sonatas, sinfonias, concertos, quartetos, etc., podendo também aparecer nos demais movimentos, mais usualmente no último. Muitos concluem em dizer que a forma-sonata pode ser dividida em 3 partes: a exposição, o desenvolvimento, a reexposição ou coda. (pt)
rdfs:label
  • قالب السوناتا (ar)
  • Forma sonata (ca)
  • Sonátová forma (cs)
  • Sonatensatzform (de)
  • Φόρμα σονάτας (el)
  • Sonata formo (eo)
  • Forma sonata (es)
  • Forma-sonata (it)
  • Forme sonate (fr)
  • 소나타 형식 (ko)
  • ソナタ形式 (ja)
  • Forma sonatowa (pl)
  • Sonatevorm (nl)
  • Sonata form (en)
  • Forma sonata (pt)
  • Сонатная форма (ru)
  • Sonatform (sv)
  • 奏鸣曲式 (zh)
  • Сонатна форма (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:form of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License