An Entity of Type: music genre, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Romantic music is a stylistic movement in Western Classical music associated with the period of the 19th century commonly referred to as the Romantic era (or Romantic period). It is closely related to the broader concept of Romanticism—the intellectual, artistic and literary movement that became prominent in Western culture from approximately 1798 until 1837.

Property Value
dbo:abstract
  • El romanticisme musical correspon aproximadament a la música occidental composta al llarg del segle xix a Alemanya. La música d'aquest període va sorgir sense ruptura amb el llenguatge musical, l'harmonia i els gèneres del classicisme, de tal manera que en molts aspectes ambdós períodes es poden considerar com una única gran època dins la història de la música. Sigui com sigui, el romanticisme introdueix un nou element poètic i metafísic, que fa que el sentiment prevalgui sobre la raó, predominant el subjectivisme i l'emoció. D'altra part, hi ha un principi dinàmic relacionat amb l'esperit positivista de l'època que fa que es desenvolupin diferents aspectes de la pràctica musical, com ara la tècnica interpretativa, o la construcció d'instruments. També fruit del positivisme, el segle xix veurà néixer la musicologia i la pedagogia musical tal com l'entenem en l'actualitat. La música romàntica està relacionada amb el romanticisme literari, pictòric i filosòfic, malgrat que la datació convencional de la musicologia difereix notablement de les altres arts, que defineixen com a romàntic el període comprès entre el 1780 i el 1840. En canvi, la musicologia actual situa els inicis del romanticisme a principis del segle xix i no el conclou definitivament fins a l'inici de la Primera Guerra Mundial. (ca)
  • Hudební romantismus je označení hudebního slohu vokální a instrumentální klasické hudby od zhruba první dekády 19. století do počátku 20. století, byl charakterizován zvýšenou pozorností k rozšířené melodické linii, jakož i výrazovým a emotivním prvkům, které spojují romantismus s jinými uměleckými formami. Vznikl na přelomu 18. a 19. století z hudebního klasicismu v duchu impulsů uměleckého romantismu a v evropské hudbě dominoval až do prvních desetiletí století dvacátého. Romantická hudba je charakteristická zdůrazněnou emocionalitou, rozšířením a postupně i překročením tradiční harmonie, silnějším přijímáním impulsů z evropské lidové hudby a častým spojováním hudby s mimohudebními, obvykle literárními myšlenkami (programní hudba). Orchestr byl během 19. století neustále rozšiřován, aby umožnil vyjádřit stále jemnější citové odstíny, tak i vyvolat mohutný dojem při plném nasazení všech nástrojů. Hudba se stala více chromatickou, disonantní a tónově barevnější, s napětím (s ohledem na přijaté normy starších forem) při nárůstu počtu předznamení. Umělecká píseň (neboli Lied) dozrála v této éře, stejně jako epické rozsahy Grand opera. Ty byly předčeny až operním cyklem Richarda Wagnera Prsten Nibelungův. Mezi přední skladatele této éry patří Gioacchino Rossini, Petr Iljič Čajkovskij, Jacques Offenbach, Frédéric Chopin, Hector Berlioz, Franz Schubert, Robert Schumann, Felix Mendelssohn-Bartholdy, Franz Liszt, Giuseppe Verdi, Bedřich Smetana, Richard Wagner, Johannes Brahms, Antonín Dvořák, Zdeněk Fibich, Edvard Grieg a Johann Strauss mladší, ale i Gustav Mahler a Richard Strauss. (cs)
  • الموسيقا الرومانسية هي حركة نمطية في الموسيقا الكلاسيكية الغربية ذات صلة بالفترة الزمنية التي امتدت خلال القرن التاسع عشر، والتي يُشار إليها عمومًا بالحقبة الرومانسية (أو الفترة الرومانسية). إنها مرتبطة ارتباطًا وثيقًا مع المفهوم الأوسع للرومانسية (الرومانتيكية)؛ الحركة الأدبية الفنية الفكرية التي أصبحت بارزةً في أوروبا تقريبًا من عام 1800 حتى عام 1850 تقريبًا.سعى المؤلفون الرومانسيون إلى إنشاء موسيقا فردانية، وعاطفية، ودرامية، وغالبًا تصويرية، لتكون انعكاسًا للسياقات الشائعة الأوسع في مجالات الفلسفة والفن والشعر والأدب الرومانسي. استُلهمت الموسيقا الرومانسية ظاهريًا من (أو سعت إلى إثارة) المؤثرات غير الموسيقية، مثل الطبيعة، أو الأدب، أو الشعر، أو الفنون التشكيلية. من المؤلفين الملهمين في بدايات الحقبة الرومانسية لودفيج فان بيتهوفن، وكارل ماريا فون فيبر، وفرانز بيتر شوبرت، وفيلكس مندلسون، وجون فيلد، وجواكينو روسيني، وفينشينسو بيليني، وغايتانو دونيزيتي، وجياكومو مايربير، وروبرت شومان، وفريدريك شوبان، وهيكتور بيرليوز. يبدو أن ملحني القرن التاسع عشر اللاحقين قد اعتمدوا على بعض التقنيات الموسيقية والأفكار الرومانسية الأقدم، مثل استخدام التناغم اللوني والتوزيع الأوركسترالي الواسع النطاق. ومن هؤلاء المؤلفين الرومانسيين اللاحقين بروكنر، وبرامس، وتشايكوفسكي، ودفورجاك، وليست، وفاغنر، ومالر، وريتشارد شتراوس، وفيردي، وبوتشيني، وسيبيليوس، وإدوارد إلجار، وإيدفارد جريج، وسان صانز، وفوري، ورخمانينوف، وفرانك. (ar)
  • Ρομαντική ονομάζεται η μουσική που ανήκει στο ευρύτερο πνευματικό κίνημα που εμφανίστηκε στο τέλος του 18ου αιώνα στη Γερμανία και διαδόθηκε κατά τις πρώτες δεκαετίες του 19ου στην υπόλοιπη Ευρώπη. Η περίοδος αυτή χαρακτηρίζεται από έντονες αναφορές σχετικά με την ελευθερία του ανθρώπου, την παιδεία του, την σχέση του με τη φύση αλλά και τον άνθρωπο. Κυριαρχεί μία τάση απελευθέρωσης των συναισθημάτων που δεν υπήρχε στις προηγούμενες εποχές και οι καλλιτέχνες εκφράζουν τον πόνο, την αγάπη, την χαρά χωρίς να αισθάνονται την ανάγκη να τα καλύψουν. Αυτές όλες οι τάσεις ήταν φυσικό να επηρεάσουν την τέχνη στο σύνολό της και φυσικά και τη μουσική που από την πλευρά της εκφράζει όλες αυτές τις επιθυμίες και τα αισθήματα με νέες τεχνικές όπως: * Αλλοιωμένες συγχορδίες * Συνεχείς μετατροπίες (αλλαγές τονικών κέντρων - κλιμάκων) * Πληθωρικότητα στη μελωδική έκφραση * Πλούσιες σε ηχοχρώματα ενορχηστρώσεις και πολυπληθείς ορχήστρες Οι παρτιτούρες των ρομαντικών είναι γεμάτες σημειώσεις σχετικά με την εκτέλεση του έργου έτσι ώστε να μην αφήνουν μεγάλο περιθώριο αυτοσχεδιασμού ενώ ένα είδος που αναπτύσσεται έντονα στην περίοδο αυτή είναι η "Προγραμματική Μουσική". Σε αντίθεση με την "Απόλυτη Μουσική" που στηρίζεται στην καθαρή έμπνευση, η προγραμματική μουσική προσπαθεί να απεικονίσει παραστάσεις ή συναισθήματα χρησιμοποιώντας τα εκφραστικά μέσα που προσφέρουν τα μουσικά όργανα, όπως αντίστοιχα χρησιμοποιούν οι ζωγράφοι τα χρώματα. Σημαντικά γεγονότα της εποχής είναι και η ανάπτυξη της τεχνικής της ενορχήστρωσης και οι βελτιώσεις και αλλαγές στην όπερα. (el)
  • Kiel muziko de la romantismo aŭ romantikismo (de malnovfranca romance, poeziaĵo, romano) oni nomas la dominan stiltendencon de la muziko de la 19-a jarcento. La plej gravaj ecoj de romantikisma muziko estas la emfazo de sentoplena esprimo, la dissolvo de la klasikaj formoj, la pliampleksigo de la tradicia harmoniko samkiel la asociado de la muziko kun ekstermuzikaj, ofte literaturaj ideoj (programmuziko). La orkestron oni ĉiame pliampleksigis, por unuflanke atingi kolorecajn fajnaĵojn, aliflanke per uzado de ĉiuj disponeblaj rimedoj ebligi pli kaj pli grandiozajn impresojn. Krome oni enprenis ĉiam pli ofte elementojn de la popolmuziko, parte en la kadro de la realismo, parte kaŭzitaj per la naciaj skoloj de malgrandaj landoj. Kutime oni distingas inter tri fazoj de la romantikismo, kvankam en la literaturo la ekzaktaj rilatoj ne estas unuecaj. (eo)
  • Als Musik der Romantik (Romantik von altfranzösisch romance ‚Dichtung‘, ‚Roman‘) bezeichnet man die vorherrschende Stilrichtung der Musik des 19. Jahrhunderts. Gewöhnlich werden drei Abschnitte unterschieden: Frühromantik, Hochromantik und Spätromantik. Die wichtigsten Eigenschaften der romantischen Musik sind die Betonung des gefühlvollen Ausdrucks, die Auflösung der klassischen Formen, die Erweiterung und schließlich Überschreitung der traditionellen Harmonik sowie die Verbindung der Musik mit außermusikalischen, häufig literarischen Ideen (Programmmusik). Das Orchester wurde im Laufe des 19. Jahrhunderts ständig erweitert, um einerseits immer ausgefallenere koloristische Feinheiten zu erzielen, andererseits durch den Einsatz aller zur Verfügung stehenden Mittel immer überwältigendere Eindrücke zu ermöglichen. Außerdem wurden immer häufiger Elemente der Volksmusik aufgenommen, teils im Zuge des Realismus, teils bedingt durch die nationalen Schulen der kleineren Länder. (de)
  • Erromantizismoko musika XVIII. mende bukaeran abiarazi eta XIX. mendean zehar garatu zen musika-mugimendua da, erromantizismoaren printzipioetan oinarritu zena. Garai hartan, garrantzi handia eman zitzaion musikari. Giza banakoaren berezitasuna eta orijinaltasuna azpimarratu ziren, emozioen adierazpena, eta formaren askatasuna. Beethoven eta Schubert izan ziren zubi klasizismoaren eta erromantizismoaren artean; forma klasikoak erabili bazituzten ere, haien musikaren indar bereziak eta manifestu gisako elementuen erabilpenak eredua eman zien XIX. mendeko musikari erromantikoei. Adierazpen dramatikorako aukerak zabaldu egin ziren bai tresnen errepertorioaren aberastearekin, bai musika forma berriak (lied, intermezzo, preludio, mazurka) sortzearekin. Musika sarritan oinarritzen zen poesian, elezaharretan, herri ipuinetan, eta hitzaren eta musikaren arteko lotura arreta handiz zaindu zen. Erromatizismoaren lehen aroko musikari nagusiak Hector Berlioz, Frédéric Chopin, Felix Mendelssohn eta Franz Liszt dira; haien lanaz orkestrak oso adierazkortasun handia lortu zuen, eskala kromatikoa osoa erabili zuten, eta musikaren eta giza ahotsaren arteko harremanak ikertu zituzten. Geroxeago nabarmentzekoak dira Antonín Dvořák, Edvard Grieg eta Piotr Ilitx Txaikovski. Erromantikoek beren aberrien musika gauzatzeko egin zituzten ahaleginak Bohemiako Dvořák eta Smetanaren obretan ageri dira batez ere, eta baita Errusiako, Frantziako eta Eskandinaviako zenbait musikarirengan ere. Opera erromantikoak emaitza ezin hobeak eman zituen Italian, Gaetano Donizetti, Vincenzo Bellini era Gioachino Rossiniren lanekin; Giuseppe Verdiren operetan jo zuen gorena. Alemanian Karl Maria von Weberrekin hasi zen opera erromantikoa lantzen, eta Richard Wagnerrek eraman zuen gailurrera, erromatizismoaren ezaugarriak eta abertzaletasun sutsua elkartuz. Musika erromantikoaren azken aroan XIX. mendearen bukaerako eta XX.aren hasierako musikagileak aipatu behar dira: Gustav Mahler, Richard Strauss, Sir Edward Elgar eta Jean Sibelius. (eu)
  • En la música, el Romanticismo fue un período que transcurrió, aproximadamente, entre los años 1810 y la primera década del siglo XX, y suele englobar toda la música escrita de acuerdo a las normas y formas de dicho período. El Romanticismo musical es un período de la música académica que fue precedido por el Clasicismo y seguido por el Impresionismo. Está relacionado, por supuesto, con el Romanticismo en otras disciplinas: la corriente de cambios en Literatura, Bellas Artes y Filosofía, aunque suele haber ligeras diferencias temporales dado que, el Romanticismo en aquellas Artes y en la Filosofía, se suele reconocer entre los años 1780 y 1840. El Romanticismo como movimiento global en las Artes y la Filosofía tiene como precepto que la verdad no podía ser deducida a partir de axiomas y que, en el mundo, había realidades inevitables que solo se podían captar mediante la emoción, el sentimiento y la intuición. La música del Romanticismo intentaba expresar estas emociones hacia una persona u objeto al cual quiere o aprecia. (es)
  • L'expression musique romantique désigne un type de musique qui domine en Europe tout au long du XIXe siècle. Ce courant musical aux formes variées qui met au premier plan l'expression de l'émotion s'inscrit dans le mouvement esthétique européen du romantisme qui touche les arts et la littérature sous l'influence de l'Angleterre et de l'Allemagne où s'approfondit une nouvelle sensibilité à partir de la fin du XVIIIe siècle. De nombreux compositeurs célèbres s'illustreront dans cette longue période aussi bien dans la musique instrumentale et orchestrale que dans l'art lyrique et vocal. Le piano-forte, en remplaçant le clavecin, permet désormais d'exploiter de puissants contrastes de dynamique. De la même façon, l'orchestration devient de plus en plus audacieuse et élaborée, d'autant plus que certains instruments, comme le cor, sont modifiés par les facteurs d'instruments de manière à devenir plus maniables. Les sonorités inventées par les romantiques sont particulièrement colorées et évocatrices, davantage en tout cas que chez des classiques comme Joseph Haydn ou Wolfgang Amadeus Mozart. À la jonction de ces deux courants se situe la puissante personnalité de Ludwig van Beethoven, dont les premières œuvres se rattachent à l'esthétique classique tandis que celles de sa maturité sont considérées comme le début du romantisme musical. Tout au long du XIXe siècle, la musique romantique conservera dans ses caractéristiques une certaine continuité, une homogénéité temporelle de style, que les autres formes artistiques du romantisme ne connurent pas. À la base de cette continuité se trouve peut-être une idéologie philosophique : la musique devenait enfin une réelle forme d'art. La musique commençait à prendre une tout autre dimension : elle n'était désormais plus considérée comme un art mineur, œuvre d'artisans. Par conséquent, ce qui caractérise la musique romantique est surtout l'individualité dans les styles. Cette époque incarne avant tout la liberté. (fr)
  • Musik romantik sebagai zaman dalam sejarah musik klasik Barat berlangsung dari sekitar awal 1800-an sampai dengan dekade pertama abad ke-20. Zaman ini berlangsung sesudah Zaman Klasik dan sebelum . Musik Zaman Romantik dikaitkan dengan Gerakan Romantik pada sastra, seni, dan filsafat, walaupun pembatasan zaman yang digunakan dalam musikologi sekarang sangat berbeda dari pembatasan zaman ini dalam seni yang lain (yaitu 1780-an sampai dengan 1840-an). Beberapa komponis dari zaman ini adalah Franz Schubert, Johann Strauss, Sr., Felix Mendelssohn, Frédéric Chopin, Robert Schumann, Richard Wagner, Giuseppe Verdi, Hector Berlioz, dan Johannes Brahms. * l * b * s (in)
  • Romantic music is a stylistic movement in Western Classical music associated with the period of the 19th century commonly referred to as the Romantic era (or Romantic period). It is closely related to the broader concept of Romanticism—the intellectual, artistic and literary movement that became prominent in Western culture from approximately 1798 until 1837. Romantic composers sought to create music that was individualistic, emotional, dramatic and often programmatic; reflecting broader trends within the movements of Romantic literature, poetry, art, and philosophy. Romantic music was often ostensibly inspired by (or else sought to evoke) non-musical stimuli, such as nature, literature, poetry, super-natural elements or the fine arts. It included features such as increased chromaticism and moved away from traditional forms. (en)
  • ロマン派音楽(ロマンはおんがく)は、古典派音楽をロマン主義の精神によって発展させていった、ほぼ19世紀のヨーロッパを中心とする音楽を指す。 (ja)
  • 낭만주의 음악(Romantic music) 또는 낭만파는 일반적으로 서양음악사에서 1815년 나폴레옹의 패전 이후부터 1960년까지의 음악을 일컫는다. (실질적으로는 1890년대까지) 1890년부터 1980년대까지의 음악을 으로 따로 구분하기도 한다. 그러나 19세기 서양음악이 모두 낭만주의인 것은 아니다. 현재 가장 타당하다고 생각되는 선에서 그 흐름을 추구해 보면 우선 독일 낭만주의로 슈베르트에서 슈만까지를 다루고, 동기의 낭만파군으로는 주로 프랑스와 이탈리아의 오페라 작곡가나 쇼팽을 든다. 그리고 후기낭만주의의 길로 베를리오즈, 리스트, 바그너, 말러의 선이 주목되며, 그 밖에 그 주변이나 또는 대립으로서 브람스, 브루크너, 프랑스의 구노, 비제, 이탈리아의 베르디를 들 수 있다. 또한 스칸디나비아나 슬라브 각국에 대한 낭만파의 영향도 만들어진다. 이와 같이 포괄적으로 살핀 흐름에서도 명료하듯이, 낭만파의 음악은 예술철학이나 다른 예술과의 관련방식이나 대상으로 하는 곡종 등의 점에서 각각 다른 수단에 의하고 있다. 그러나 작곡이론상에서의 공통된 문제점은 개성적인 작품에 대한 심리의 미묘한 반영을 꾀한 결과, 조바꿈이나 색채의 변화에 관련되는 화성법, 또는 관현악법에 있었다. 여기서 주목되는 점은 모든 예술 속에서 음악은 중심적인 위치를 차지하며 기악음악의 가치가 충분히 인정되었다는 사실이다. 음악은 "일반적인 말처럼 하나하나의 명확한 뜻을 지니지 않고 그것만으로 무엇인가를 표현하려는" 음의 언어로서 파악되며, 따라서 작곡가는 시적, 회화적, 설화적, 극적인 세계와 결부된 감정의 움직임을 적극적으로 음악에 나타냈다. 그러므로 소곡이건 대곡이건 표제가 따른 작품이 많이 만들어지고, 마침내는 바그너의 오페라에서 볼 수 있듯이 낭만적인 이념과 고전적인 이념의 결합이 이루어지며, 표제 음악의 내용의 깊은 정신성이 서양음악의 전통을 배경으로 새로운 호소를 하게 되었다. 그러나 부분적으로는 바그너의 영향을 받으면서도 바그너와는 다른 방향에서 19세기 후반 음악의 특징을 결정한 작곡가가 있는데, 베르디, 브람스, 브루크너 등의 이름을 들 수 있다. 특히 브람스는 바흐-베토벤-슈베르트-슈만의 계열에 따라 독일음악의 전통적인 고전적 경향을 나타내어 글자 그대로 표제 음악의 개념에 대립하는 절대적인 음악의 입장을 취하였다. 브루크너는 주관적인 경향을 초월하여 보편적, 즉 종교적인 감정의 표현을 되찾았으며, 기독교적 낭만주의 작곡가로서 근년에 와서 새삼스럽게 주목을 받고 있다. 그리고 전체적으로 1890년대 무렵부터는 서서히 낭만주의의 쇠퇴가 나타나 현대에의 이행을 뚜렷이 했다. (ko)
  • La musica romantica è musica composta secondo i principi dell'estetica del Romanticismo. Si sviluppa nell'arco di tempo che va dal 1830 (anno della Sinfonia fantastica di Hector Berlioz) al 1890 (anno di Cavalleria rusticana di Pietro Mascagni) e si colloca tra il classicismo e la musica moderna. Un grande autore preromantico fu Ludwig van Beethoven, che iniziò a scrivere musica secondo la linea sentimentale del Romanticismo già durante la fine del '700. Con l'Inno alla gioia di Schiller, nella Nona sinfonia, la sua concezione superò le forme allora in uso del linguaggio sinfonico e proiettò il musicista in una dimensione inesplorata: da semplice artigiano egli diventò poeta e ideologo, creatore di miti e profeta di una speranza nuova. Furono diversi i rappresentanti della corrente romantica celeberrimi per le loro composizioni, ognuno distintosi per aver portato novità alla musica classica: per esempio Franz Schubert, Hector Berlioz, Robert Schumann, Fryderyk Chopin, Carl Maria von Weber, Felix Mendelssohn, Michail Ivanovič Glinka, Johannes Brahms, Isaac Albéniz, Anton Bruckner, Edward Elgar, Richard Strauss, Horatio Parker, Modest Petrovič Musorgskij, Gustav Mahler, Pëtr Il'ič Čajkovskij, Edvard Grieg, César Franck, Jean Sibelius, Antonín Dvořák, Camille Saint-Saëns, Sergei Rachmaninov; in Italia Niccolò Paganini, Gioachino Rossini, Vincenzo Bellini, Gaetano Donizetti e Giuseppe Verdi. Fondamentale per l'evoluzione musicale del romanticismo fu anche Franz Liszt, il quale aderì sin dall'inizio alla nascente musica a programma, rivoluzionandone la tipologia compositiva, e portando ad affermare sul grande palcoscenico un pianismo romantico imponente in grado di sostituire l'orchestra. Oltre a ciò, si impegnò enormemente nella creazione di nuove forme musicali (come il poema sinfonico) e nella modernizzazione di altre già superate. Ma fu soprattutto Richard Wagner che partendo dall'esperienza di Beethoven condusse melodia e armonia verso i principi del tonalismo romantico più evoluto, elaborando un nuovo linguaggio musicale che in seguito avrebbe portato alla dissoluzione della tonalità. In Wagner, più che in altri musicisti, vi fu anche uno stretto legame con la poetica, la filosofia e la politica dell'epoca romantica, in cui l'aspirazione al titanismo o l'ideale della notte e della morte come strumento di salvazione pone i suoi drammi tra gli esempi più alti del Romanticismo e del decadentismo. Con l'avvento del Romanticismo i compositori superarono l'epoca del classicismo avutosi con Haydn e Mozart per approdare ad un'espressione concreta e diretta del sentimento. Furono apportate numerose novità: l'orchestra conobbe l'aumento dei fiati e delle percussioni e l'introduzione definitiva come componenti stabili degli ottoni gravi, fra cui il trombone e il bassotuba. Nacque così la figura del direttore d'orchestra, impegnato a dirigere un numero di strumenti sempre più elevato. La musica ha la capacità di parlare direttamente al cuore ed è il mezzo migliore per esprimere emozioni pure. Il pianoforte ebbe una rapida evoluzione tecnica, per questo fatto fu l'elemento preferito degli artisti romantici. Ebbero molto successo il poema sinfonico e la sinfonia programma. (it)
  • De romantiek is een kunststroming uit de 19e eeuw. In de romantische periode van de klassieke muziek maken componisten steeds grotere composities met steeds meer noten en moeilijkere ritmes. De orkesten werden groter en ze gebruiken veel en vreemde, niet eerder toegepaste muziekinstrumenten. Er is veel drama en emotie te horen. Alles draait om wat mensen voelen, fantasie en de natuur. Veelvuldig terugkerende thematiek omvat dan ook onder andere de verheerlijking van de liefde (zowel de ideale als onmogelijke), hang naar het nostalgisch verleden, hernieuwd enthousiasme voor de natuur, de dood en de spontane en subjectieve menselijke emoties als vreugde, verdriet, verwondering, angst, pijn en verlangen. Componisten zijn nu niet meer in dienst van de koning, de keizer of bij een kleinere hofhouding, ze moeten hun muziek dus zelf zien te verkopen aan de luisteraars. De muziekopleiding gebeurt niet meer aan de kerkscholen, maar aan conservatoria die worden betaald door de overheid. Musicus wordt een echt beroep. De muziek die tijdens de romantiek geschreven wordt, wordt ook steeds complexer. De tendens van deze ontwikkelingen in de 19e eeuw is afkomstig uit de vooruitgangsgedachte uit de Verlichting, en leidde tot steeds grotere werken, grotere orkesten, virtuozere speeltechnieken op verbeterde muziekinstrumenten en complexere harmonische ontwikkelingen. Door amateurmusici is die moeilijkere muziek niet echt goed meer te spelen en het virtuozendom floreert. Daarom schrijven componisten daarnaast salonstukjes, de lichtere muziek. Voor de meeste componisten is dat geen serieus werk, zij willen liever ernstige muziek schrijven. Zo ontstaat er een verschil tussen ernstige en de lichte muziek. De romantiek, en het bijbehorende victoriaanse tijdperk eindigen in een wereldbrand: de Eerste Wereldoorlog. Na het einde van het romantische tijdperk, ook in onze tijd, keren er nog wel romantische elementen terug in de muziek, bijvoorbeeld in de nieuwe romantiek. (nl)
  • Музыка эпохи романтизма — эпоха в истории европейской профессиональной музыки, охватывающая в основном конец первой четверти XIX века — первое десятилетие XX. (ru)
  • A música do romantismo é aquela composta segundo os princípios da estética do romantismo, predominante durante o século XIX. Na história da música, corresponde ao período que seguiu ao classicismo. A Sinfonia nº 3 (Eroica), de Beethoven, obra de 1804, é por vezes considerada o marco do fim do período clássico e do começo da música romântica. Mas alguns musicólogos situam o início do romantismo na música já no final do século XVIII, enquanto outros consideram que o período romântico tem início por volta de 1810), ano em que o termo "romântico", antes apenas aplicado ao movimento literário, foi usado para qualificar Beethoven por E.T.A. Hoffmann (1776-1822), nos seus ensaios sobre a Sinfonia nº 5. Já o final do romantismo na música é situado entre 1880 e 1910, a depender do autor. A época do romantismo musical coincide com o romantismo na Literatura, Filosofia e Artes Plásticas. A ideia geral do romantismo é que a verdade não poderia ser deduzida a partir de axiomas. Certas realidades só poderiam ser captadas através da emoção, do sentimento e da intuição. Por essa razão, a música romântica é caracterizada pela maior flexibilidade das formas musicais e procurando focar mais o sentimento transmitido pela música do que propriamente a estética, ao contrário do classicismo. No entanto, os géneros musicais clássicos, tais como a sinfonia e o concerto, continuaram sendo escritos. (pt)
  • Romantikens musik var 1800-talets tonspråk, som utgjorde musikens manifestation av romantikens estetik. Kompositören Ludwig van Beethoven gick i främsta ledet; hans Eroica utgjorde för romantiken något av en hängbro från den tidigare stilen, wienklassicismen. Den romantiska musiken övergick i nationalromantik och impressionism, men var ännu en bit in på 1900-talet en betydelsefull strömning, tills modernismen bröt igenom. Det är problematiskt att ge en enkel och absolut definition av romantikens musik, liksom för romantiken som helhet. Den hade förankring i folklig kultur, i subjektivism, intimitet och nostalgi samt upphöjde originaliteten hos kompositörer. Sålunda uppstod nya genrer, som lieden, men även strävan efter allkonstverk, som den tyska operan (särskilt Wagner) och programmusik, med lyriska inslag, både vad beträffar lyriken som konstform och det sublimt poetiska anslaget. Solisterna, såväl sångare som instrumentalister, fick en mer framträdande plats och därmed tekniskt sett svårare stycken med komplicerade koloraturer och hastiga tonväxlingar. I likhet med skönlitteraturen, fanns en förkärlek att återanvända partier som ledmotiv. Franz Schubert var en av de första kompositörerna som kan sägas komponera rent romantiskt, men hade samtidigt klassicistiska drag genom påverkan från främst Mozart. Han byggde sina kompositioner på melodier, vilket dock särskiljer honom från föregående epok som mer byggde på motiv, och bryter sig fri från de från klassicismen givna sambanden mellan solist och ackompanjemang. Romantiken kan delas in i tre delar: tidig romantik, högromantik och senromantik. Senromantiken är den sista delen i romantikens stilperiod och är den del där framförallt harmoniken utvecklas. Musiken utmärks av många tonartsförändringar och ett brett, svulstigt och episkt tonspråk, se exempelvis Gustav Mahler. Den stora graden av experimentell harmonik ledde fram till nästa perioden, expressionismen. Senromantikens motiv är storslagna och episka och tar inte sällan avstamp i speciella och fantasifulla miljöer, som naturen, natten, barndomen, sagan och exotiska öar. I senromantiken framträder kärleken till det egna ursprunget, vilket banar väg för nationalromantiken. (sv)
  • Romantyzm w muzyce zaczął się rodzić już w twórczości Beethovena. Po rewolucji francuskiej w całej Europie zaczęły zachodzić zmiany o przełomowym znaczeniu. Najwyższym celem romantycznych kompozytorów było oddawanie uczuć za pomocą środków muzycznych. Żywa była też idea korespondencji sztuk. Inne idee romantyczne to: programowość, narodowość, historycyzm, fantastyka (baśniowość). (pl)
  • Музичний романтизм, як художній напрямок, постав після 1815 року під впливом раннього німецького літературно-філософського романтизму (Ф. В. Шеллінґ, Жан Поль та ін.); надалі розвивався в тісному зв'язку з різними течіями літератури, живопису і театру (Дж. Г. Байрон, Делакруа, Г. Гейне, А. Міцкевич та ін.). (uk)
  • 浪漫時期的音樂是维也纳古典乐派的延续和发展,是西方音乐史上的一种音乐风格或者一个时代。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 25916 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 26136 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121417435 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:reference
  • Einstein, Alfred. 1947. Music in the Romantic Era. New York: W. W. Norton. (en)
  • Dahlhaus, Carl. 1979. "Neo-Romanticism". 19th-Century Music 3, no. 2 : 97–105. (en)
  • Grunfeld, Frederic V. 1974. Music. New York: Newsweek Books. ; . (en)
  • Wagner, Richard. 1995. Opera and Drama, translated by William Ashton Ellis. Lincoln: University of Nebraska Press. Originally published as volume 2 of Richard Wagner's Prose Works , a translation from Gesammelte Schriften und Dichtungen . (en)
  • Levin, David. 1959. History as Romantic Art: Bancroft, Prescott, and Parkman. Stanford Studies in Language and Literature 20, Stanford: Stanford University Press. Reprinted as a Harbinger Book, New York: Harcourt, Brace & World Inc., 1963. Reprinted, New York: AMS Press, 1967. (en)
  • Nichols, Ashton. 2005. "Roaring Alligators and Burning Tygers: Poetry and Science from William Bartram to Charles Darwin". Proceedings of the American Philosophical Society 149, no. 3:304–15. (en)
  • Boyer, Jean-Paul. 1961. "Romantisme". Encyclopédie de la musique, edited by François Michel, with François Lesure and Vladimir Fédorov, 3:585–87. Paris: Fasquelle. (en)
  • Wehnert, Martin. 1998. "Romantik und romantisch". Die Musik in Geschichte und Gegenwart: allgemeine Enzyklopädie der Musik, begründet von Friedrich Blume, second revised edition. Sachteil 8: Quer–Swi, cols. 464–507. Basel, Kassel, London, Munich, and Prague: Bärenreiter; Stuttgart and Weimar: Metzler. (en)
  • Kravitt, Edward F. 1992. "Romanticism Today". The Musical Quarterly 76, no. 1 : 93–109. (en)
  • Geck, Martin. 1998. "Realismus". Die Musik in Geschichte und Gegenwart: Allgemeine Enzyklopädie der Musik begründe von Friedrich Blume, second, revised edition, edited by Ludwig Finscher. Sachteil 8: Quer–Swi, cols. 91–99. Kassel, Basel, London, New York, Prague: Bärenreiter; Suttgart and Weimar: Metzler. ; . (en)
  • Dahlhaus, Carl. 1985. Realism in Nineteenth-Century Music, translated by Mary Whittall. Cambridge and New York: Cambridge University Press. ; . Original German edition, as Musikalischer Realismus: zur Musikgeschichte des 19. Jahrhunderts. Munich: R. Piper, 1982. . (en)
  • Cavalletti, Carlo. 2000. Chopin and Romantic Music, translated by Anna Maria Salmeri Pherson. Hauppauge, NY: Barron's Educational Series. ; . (en)
  • Spencer, Stewart. 2008. "The 'Romantic Operas' and the Turn to Myth". In The Cambridge Companion to Wagner, edited by Thomas S. Grey, 67–73. Cambridge and New York: Cambridge University Press. ; . (en)
  • Machlis, Joseph. 1963. (en)
  • Philips, Abbey. 2011. "Spacebomb: Truth Lies Somewhere in Between". RVA News: Joaquin in Memphis. (en)
  • Plantinga, Leon. 1984. Romantic Music: A History of Musical Style in Nineteenth-Century Europe. A Norton Introduction to Music History. New York: W. W. Norton. ; . (en)
  • Child, Fred. 2006. "Salonen on Sibelius". Performance Today. National Public Radio. (en)
  • Adler, Guido. 1919. Methode der Musikgeschichte. Leipzig: Breitkopf & Härtel. (en)
  • Mason, Daniel Gregory. 1936. The Romantic Composers. New York: Macmillan. (en)
  • Grout, Donald Jay. 1960. A History of Western Music. New York: W. W. Norton & Company, Inc. (en)
  • Warrack, John. 2002. "Romanticism". The Oxford Companion to Music, edited by Alison Latham. Oxford and New York: Oxford University Press. . (en)
  • Ottlová, Marta, John Tyrrell, and Milan Pospíšil. 2001. "Smetana, Bedřich [Friedrich]". The New Grove Dictionary of Music and Musicians, second edition, edited by Stanley Sadie and John Tyrrell. London: Macmillan Publishers. (en)
  • Casey, Christopher. 2008. "'Grecian Grandeurs and the Rude Wasting of Old Time': Britain, the Elgin Marbles, and Post-Revolutionary Hellenism". Foundations 3, no. 1:31–64 . (en)
  • Adler, Guido. 1911. Der Stil in der Musik. Leipzig: Breitkopf & Härtel. (en)
  • Blume, Friedrich. 1970. Classic and Romantic Music, translated by M. D. Herter Norton from two essays first published in Die Musik in Geschichte und Gegenwart. New York: W. W. Norton. (en)
  • Schmidt-Jones, Catherine, and Russell Jones. 2004. Introduction to Music Theory. [Houston, TX]: Connexions Project. . (en)
  • Samson, Jim. 2001. "Romanticism". The New Grove Dictionary of Music and Musicians, second edition, edited by Stanley Sadie and John Tyrrell. London: Macmillan Publishers. (en)
  • Lang, Paul Henry. 1941. Music in Western Civilization. New York: W. W. Norton. (en)
  • Grétry, André-Ernest-Modeste. 1789. Mémoires, ou Essai sur la musique. 3 vols. Paris: Chez l'auteur, de L'Imprimerie de la république, 1789. Second, enlarged edition, Paris: Imprimerie de la république, pluviôse, 1797. Republished, 3 vols., Paris: Verdiere, 1812; Brussels: Whalen, 1829. Facsimile of the 1797 edition, Da Capo Press Music Reprint Series. New York: Da Capo Press, 1971. Facsimile reprint in 1 volume of the 1829 Brussels edition, Bibliotheca musica Bononiensis, Sezione III no. 43. Bologna: Forni Editore, 1978. (en)
  • Gutek, Gerald Lee. 1995. A History of the Western Educational Experience, second edition. Prospect Heights, Ill.: Waveland Press. . (en)
  • Dahlhaus, Carl. 1987. Untitled review of Leon Plantinga, Romantic Music: A History of Musical Styles in Nineteenth-Century Europe and Anthology of Romantic Music, translated by Ernest Sanders. 19th Century Music 11, no. 2:194–96. (en)
  • Adler, Guido. 1930. Handbuch der Musikgeschichte, second, thoroughly revised and greatly expanded edition. 2 vols. Berlin-Wilmersdorf: H. Keller. Reprinted, Tutzing: Schneider, 1961. (en)
  • Beard, David, and Kenneth Gloag. 2005. Musicology: The Key Concepts. Cornwall: Routledge. (en)
  • Dahlhaus, Carl. 1980. Between Romanticism and Modernism: Four Studies in the Music of the Later Nineteenth Century, translated by Mary Whittall in collaboration with Arnold Whittall; also with Friedrich Nietzsche, "On Music and Words", translated by Walter Arnold Kaufmann. California Studies in 19th Century Music 1. Berkeley: University of California Press. ; 0520067487 . Original German edition, as Zwischen Romantik und Moderne: vier Studien zur Musikgeschichte des späteren 19. Jahrhunderts. Munich: Musikverlag Katzbichler, 1974. (en)
  • Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus. 1810. "Recension: Sinfonie pour 2 Violons, 2 Violes, Violoncelle e Contre-Violon, 2 Flûtes, petite Flûte, 2 Hautbois, 2 Clarinettes, 2 Bassons, Contrabasson, 2 Cors, 2 Trompettes, Timbales et 3 Trompes, composée et dediée etc. par Louis van Beethoven. à Leipsic, chez Breitkopf et Härtel, Oeuvre 67. No. 5. des Sinfonies. ". Allgemeine musikalische Zeitung 12, no. 40 , cols. 630–42 [Der Beschluss folgt.]; 12, no. 41 , cols. 652–59. (en)
  • Rummenhöller, Peter. 1989. Romantik in der Musik: Analysen, Portraits, Reflexionen. Munich: Deutscher Taschenbuch Verlag; Kassel and New York: Bärenreiter. ; ; . (en)
  • Young, Percy Marshall. 1967. A History of British Music. London: Benn. (en)
  • Feld, Marlon. n.d. "Summary of Western Classical Music History". Linked from John Ito, Music Humanities, section 16. New York: Columbia University . (en)
  • Rosen, Charles. 1995. The Romantic Generation. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press. . (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • ロマン派音楽(ロマンはおんがく)は、古典派音楽をロマン主義の精神によって発展させていった、ほぼ19世紀のヨーロッパを中心とする音楽を指す。 (ja)
  • Музыка эпохи романтизма — эпоха в истории европейской профессиональной музыки, охватывающая в основном конец первой четверти XIX века — первое десятилетие XX. (ru)
  • Romantyzm w muzyce zaczął się rodzić już w twórczości Beethovena. Po rewolucji francuskiej w całej Europie zaczęły zachodzić zmiany o przełomowym znaczeniu. Najwyższym celem romantycznych kompozytorów było oddawanie uczuć za pomocą środków muzycznych. Żywa była też idea korespondencji sztuk. Inne idee romantyczne to: programowość, narodowość, historycyzm, fantastyka (baśniowość). (pl)
  • Музичний романтизм, як художній напрямок, постав після 1815 року під впливом раннього німецького літературно-філософського романтизму (Ф. В. Шеллінґ, Жан Поль та ін.); надалі розвивався в тісному зв'язку з різними течіями літератури, живопису і театру (Дж. Г. Байрон, Делакруа, Г. Гейне, А. Міцкевич та ін.). (uk)
  • 浪漫時期的音樂是维也纳古典乐派的延续和发展,是西方音乐史上的一种音乐风格或者一个时代。 (zh)
  • الموسيقا الرومانسية هي حركة نمطية في الموسيقا الكلاسيكية الغربية ذات صلة بالفترة الزمنية التي امتدت خلال القرن التاسع عشر، والتي يُشار إليها عمومًا بالحقبة الرومانسية (أو الفترة الرومانسية). إنها مرتبطة ارتباطًا وثيقًا مع المفهوم الأوسع للرومانسية (الرومانتيكية)؛ الحركة الأدبية الفنية الفكرية التي أصبحت بارزةً في أوروبا تقريبًا من عام 1800 حتى عام 1850 تقريبًا.سعى المؤلفون الرومانسيون إلى إنشاء موسيقا فردانية، وعاطفية، ودرامية، وغالبًا تصويرية، لتكون انعكاسًا للسياقات الشائعة الأوسع في مجالات الفلسفة والفن والشعر والأدب الرومانسي. استُلهمت الموسيقا الرومانسية ظاهريًا من (أو سعت إلى إثارة) المؤثرات غير الموسيقية، مثل الطبيعة، أو الأدب، أو الشعر، أو الفنون التشكيلية. (ar)
  • El romanticisme musical correspon aproximadament a la música occidental composta al llarg del segle xix a Alemanya. La música d'aquest període va sorgir sense ruptura amb el llenguatge musical, l'harmonia i els gèneres del classicisme, de tal manera que en molts aspectes ambdós períodes es poden considerar com una única gran època dins la història de la música. Sigui com sigui, el romanticisme introdueix un nou element poètic i metafísic, que fa que el sentiment prevalgui sobre la raó, predominant el subjectivisme i l'emoció. D'altra part, hi ha un principi dinàmic relacionat amb l'esperit positivista de l'època que fa que es desenvolupin diferents aspectes de la pràctica musical, com ara la tècnica interpretativa, o la construcció d'instruments. També fruit del positivisme, el segle xix v (ca)
  • Hudební romantismus je označení hudebního slohu vokální a instrumentální klasické hudby od zhruba první dekády 19. století do počátku 20. století, byl charakterizován zvýšenou pozorností k rozšířené melodické linii, jakož i výrazovým a emotivním prvkům, které spojují romantismus s jinými uměleckými formami. Vznikl na přelomu 18. a 19. století z hudebního klasicismu v duchu impulsů uměleckého romantismu a v evropské hudbě dominoval až do prvních desetiletí století dvacátého. Romantická hudba je charakteristická zdůrazněnou emocionalitou, rozšířením a postupně i překročením tradiční harmonie, silnějším přijímáním impulsů z evropské lidové hudby a častým spojováním hudby s mimohudebními, obvykle literárními myšlenkami (programní hudba). Orchestr byl během 19. století neustále rozšiřován, aby (cs)
  • Ρομαντική ονομάζεται η μουσική που ανήκει στο ευρύτερο πνευματικό κίνημα που εμφανίστηκε στο τέλος του 18ου αιώνα στη Γερμανία και διαδόθηκε κατά τις πρώτες δεκαετίες του 19ου στην υπόλοιπη Ευρώπη. Η περίοδος αυτή χαρακτηρίζεται από έντονες αναφορές σχετικά με την ελευθερία του ανθρώπου, την παιδεία του, την σχέση του με τη φύση αλλά και τον άνθρωπο. Κυριαρχεί μία τάση απελευθέρωσης των συναισθημάτων που δεν υπήρχε στις προηγούμενες εποχές και οι καλλιτέχνες εκφράζουν τον πόνο, την αγάπη, την χαρά χωρίς να αισθάνονται την ανάγκη να τα καλύψουν. (el)
  • Kiel muziko de la romantismo aŭ romantikismo (de malnovfranca romance, poeziaĵo, romano) oni nomas la dominan stiltendencon de la muziko de la 19-a jarcento. La plej gravaj ecoj de romantikisma muziko estas la emfazo de sentoplena esprimo, la dissolvo de la klasikaj formoj, la pliampleksigo de la tradicia harmoniko samkiel la asociado de la muziko kun ekstermuzikaj, ofte literaturaj ideoj (programmuziko). La orkestron oni ĉiame pliampleksigis, por unuflanke atingi kolorecajn fajnaĵojn, aliflanke per uzado de ĉiuj disponeblaj rimedoj ebligi pli kaj pli grandiozajn impresojn. Krome oni enprenis ĉiam pli ofte elementojn de la popolmuziko, parte en la kadro de la realismo, parte kaŭzitaj per la naciaj skoloj de malgrandaj landoj. Kutime oni distingas inter tri fazoj de la romantikismo, kvankam (eo)
  • En la música, el Romanticismo fue un período que transcurrió, aproximadamente, entre los años 1810 y la primera década del siglo XX, y suele englobar toda la música escrita de acuerdo a las normas y formas de dicho período. (es)
  • Als Musik der Romantik (Romantik von altfranzösisch romance ‚Dichtung‘, ‚Roman‘) bezeichnet man die vorherrschende Stilrichtung der Musik des 19. Jahrhunderts. Gewöhnlich werden drei Abschnitte unterschieden: Frühromantik, Hochromantik und Spätromantik. Die wichtigsten Eigenschaften der romantischen Musik sind die Betonung des gefühlvollen Ausdrucks, die Auflösung der klassischen Formen, die Erweiterung und schließlich Überschreitung der traditionellen Harmonik sowie die Verbindung der Musik mit außermusikalischen, häufig literarischen Ideen (Programmmusik). (de)
  • Erromantizismoko musika XVIII. mende bukaeran abiarazi eta XIX. mendean zehar garatu zen musika-mugimendua da, erromantizismoaren printzipioetan oinarritu zena. Garai hartan, garrantzi handia eman zitzaion musikari. Giza banakoaren berezitasuna eta orijinaltasuna azpimarratu ziren, emozioen adierazpena, eta formaren askatasuna. Musika erromantikoaren azken aroan XIX. mendearen bukaerako eta XX.aren hasierako musikagileak aipatu behar dira: Gustav Mahler, Richard Strauss, Sir Edward Elgar eta Jean Sibelius. (eu)
  • L'expression musique romantique désigne un type de musique qui domine en Europe tout au long du XIXe siècle. Ce courant musical aux formes variées qui met au premier plan l'expression de l'émotion s'inscrit dans le mouvement esthétique européen du romantisme qui touche les arts et la littérature sous l'influence de l'Angleterre et de l'Allemagne où s'approfondit une nouvelle sensibilité à partir de la fin du XVIIIe siècle. De nombreux compositeurs célèbres s'illustreront dans cette longue période aussi bien dans la musique instrumentale et orchestrale que dans l'art lyrique et vocal. (fr)
  • Musik romantik sebagai zaman dalam sejarah musik klasik Barat berlangsung dari sekitar awal 1800-an sampai dengan dekade pertama abad ke-20. Zaman ini berlangsung sesudah Zaman Klasik dan sebelum . Musik Zaman Romantik dikaitkan dengan Gerakan Romantik pada sastra, seni, dan filsafat, walaupun pembatasan zaman yang digunakan dalam musikologi sekarang sangat berbeda dari pembatasan zaman ini dalam seni yang lain (yaitu 1780-an sampai dengan 1840-an). * l * b * s (in)
  • Romantic music is a stylistic movement in Western Classical music associated with the period of the 19th century commonly referred to as the Romantic era (or Romantic period). It is closely related to the broader concept of Romanticism—the intellectual, artistic and literary movement that became prominent in Western culture from approximately 1798 until 1837. (en)
  • 낭만주의 음악(Romantic music) 또는 낭만파는 일반적으로 서양음악사에서 1815년 나폴레옹의 패전 이후부터 1960년까지의 음악을 일컫는다. (실질적으로는 1890년대까지) 1890년부터 1980년대까지의 음악을 으로 따로 구분하기도 한다. 그러나 19세기 서양음악이 모두 낭만주의인 것은 아니다. 현재 가장 타당하다고 생각되는 선에서 그 흐름을 추구해 보면 우선 독일 낭만주의로 슈베르트에서 슈만까지를 다루고, 동기의 낭만파군으로는 주로 프랑스와 이탈리아의 오페라 작곡가나 쇼팽을 든다. 그리고 후기낭만주의의 길로 베를리오즈, 리스트, 바그너, 말러의 선이 주목되며, 그 밖에 그 주변이나 또는 대립으로서 브람스, 브루크너, 프랑스의 구노, 비제, 이탈리아의 베르디를 들 수 있다. 또한 스칸디나비아나 슬라브 각국에 대한 낭만파의 영향도 만들어진다. 그러므로 소곡이건 대곡이건 표제가 따른 작품이 많이 만들어지고, 마침내는 바그너의 오페라에서 볼 수 있듯이 낭만적인 이념과 고전적인 이념의 결합이 이루어지며, 표제 음악의 내용의 깊은 정신성이 서양음악의 전통을 배경으로 새로운 호소를 하게 되었다. (ko)
  • La musica romantica è musica composta secondo i principi dell'estetica del Romanticismo. Si sviluppa nell'arco di tempo che va dal 1830 (anno della Sinfonia fantastica di Hector Berlioz) al 1890 (anno di Cavalleria rusticana di Pietro Mascagni) e si colloca tra il classicismo e la musica moderna. La musica ha la capacità di parlare direttamente al cuore ed è il mezzo migliore per esprimere emozioni pure. Il pianoforte ebbe una rapida evoluzione tecnica, per questo fatto fu l'elemento preferito degli artisti romantici. Ebbero molto successo il poema sinfonico e la sinfonia programma. (it)
  • De romantiek is een kunststroming uit de 19e eeuw. In de romantische periode van de klassieke muziek maken componisten steeds grotere composities met steeds meer noten en moeilijkere ritmes. De orkesten werden groter en ze gebruiken veel en vreemde, niet eerder toegepaste muziekinstrumenten. Er is veel drama en emotie te horen. Alles draait om wat mensen voelen, fantasie en de natuur. Veelvuldig terugkerende thematiek omvat dan ook onder andere de verheerlijking van de liefde (zowel de ideale als onmogelijke), hang naar het nostalgisch verleden, hernieuwd enthousiasme voor de natuur, de dood en de spontane en subjectieve menselijke emoties als vreugde, verdriet, verwondering, angst, pijn en verlangen. (nl)
  • Romantikens musik var 1800-talets tonspråk, som utgjorde musikens manifestation av romantikens estetik. Kompositören Ludwig van Beethoven gick i främsta ledet; hans Eroica utgjorde för romantiken något av en hängbro från den tidigare stilen, wienklassicismen. Den romantiska musiken övergick i nationalromantik och impressionism, men var ännu en bit in på 1900-talet en betydelsefull strömning, tills modernismen bröt igenom. Romantiken kan delas in i tre delar: tidig romantik, högromantik och senromantik. (sv)
  • A música do romantismo é aquela composta segundo os princípios da estética do romantismo, predominante durante o século XIX. Na história da música, corresponde ao período que seguiu ao classicismo. A Sinfonia nº 3 (Eroica), de Beethoven, obra de 1804, é por vezes considerada o marco do fim do período clássico e do começo da música romântica. Mas alguns musicólogos situam o início do romantismo na música já no final do século XVIII, enquanto outros consideram que o período romântico tem início por volta de 1810), ano em que o termo "romântico", antes apenas aplicado ao movimento literário, foi usado para qualificar Beethoven por E.T.A. Hoffmann (1776-1822), nos seus ensaios sobre a Sinfonia nº 5. Já o final do romantismo na música é situado entre 1880 e 1910, a depender do autor. (pt)
rdfs:label
  • Romantic music (en)
  • موسيقى رومانسية (ar)
  • Romanticisme musical (ca)
  • Romantismus (hudba) (cs)
  • Musik der Romantik (de)
  • Ρομαντική μουσική (el)
  • Romantisma muziko (eo)
  • Música del Romanticismo (es)
  • Erromantizismoko musika (eu)
  • Musik romantik (in)
  • Musique romantique (fr)
  • Musica romantica (it)
  • 낭만주의 음악 (ko)
  • ロマン派音楽 (ja)
  • Muzyka romantyczna (pl)
  • Romantiek (muziek) (nl)
  • Música do romantismo (pt)
  • Romantikens musik (sv)
  • Музыка эпохи романтизма (ru)
  • Музика епохи романтизму (uk)
  • 浪漫主義音樂 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:movement of
is dbo:occupation of
is dbo:stylisticOrigin of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:era of
is dbp:genre of
is dbp:movement of
is dbp:period of
is dbp:style of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License