About: Sonata

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Sonata (/səˈnɑːtə/; Italian: [soˈnaːta], pl. sonate; from Latin and Italian: sonare [archaic Italian; replaced in the modern language by suonare], "to sound"), in music, literally means a piece played as opposed to a cantata (Latin and Italian cantare, "to sing"), a piece sung. The term evolved through the history of music, designating a variety of forms until the Classical era, when it took on increasing importance. Sonata is a vague term, with varying meanings depending on the context and time period. By the early 19th century, it came to represent a principle of composing large-scale works. It was applied to most instrumental genres and regarded—alongside the fugue—as one of two fundamental methods of organizing, interpreting and analyzing concert music. Though the musical style of sona

Property Value
dbo:abstract
  • Una sonata (del llatí i de l'italià sonare, "sonar") és una composició musical per a un instrument solista o conjunt instrumental de cambra, normalment en diversos moviments. Tota una sèrie de formes i procediments compositius des del segle xvi fins a les experiències més rupturístes de l'actualitat van rebre el nom de "sonata". El terme, tot i ser vague —etimològicament, "sonata" significa que la composició ha de ser "tocada", en oposició a la cantata (llatí i italià cantare, cantar), que ha de ser cantada— va evolucionar al llarg de la història de la música designant diverses formes abans del període clàssic. El terme va adquirir una importància creixent en el període clàssic i a principis del segle xix va passar a designar un principi de composició d'obres a gran escala. Al segle xx el terme va continuar essent aplicat a obres instrumentals però els principis formals enunciats i ensenyats al llarg del segle xix es van debilitar o desaparèixer. (ca)
  • سوناتا هي قالب موسيقي يحوي ثلاث أقسام رئيسية: العرض التفاعل المرجع. هنالك فرق بين ما يسمى قالب السوناتا، وبين السوناتا نفسها التي تعني قطعة موسيقية مكتوبة لآلة (سوناتا للبيانو المنفرد) أو آلتين (سوناتا للكمان والبيانو، سوناتا للفلوت والبيانو، سوناتا للكمان والجيتار....) من عدة حركات بالترتيب (سريع، بطيء، متوسط السرعة، سريع).الكلمة مأخوذة من الكلمة الإيطالية sonare والتي تعني إصدار الصوت من آلة موسيقية. كمقابل لكلمة cantata والتي تعني الغناء بالصوت البشري. أول قطعة بعنوان السوناتا كتبت في عام 1561 لآلة الفلوت كجزء من مجموعة رقصات. لاحقا في القرن السابع عشر ارتبطت بموسيقا الحجرة الإيطالية (السوناتا الكنسية وسوناتة الحجرة)، تحت تأثير المؤلف العظيم كوريللي الذي كرس هذان النوعان من الأعمال (sonata da chiesa ، sonata da camera)، السوناتا الكنسية (كانت تؤدى في الكنيسة خارج أوقات الصلاة والمراسم الدينية) كانت من أربع حركات بالترتيب التالي (بطيء، سريع، بطيء، سريع) تؤديها غالبا أربع آلات (كمانين تشيللو والأورچن) الحركة السريعة فيها كانت على الأغلب بقالب الفوچ، الحركة الأخيرة ابسط وأقل كونتربنتية. سوناتة الحجرة كانت تؤدى في الصالونات وقصور الأمراء، بدلا من آلة الأورچن المرتبطة بالكنيسة ترافق الكمانين والتشيللو آلة الكلافيسان، الحركات مرتبطة بالموسيقا الحياتية اليومية رقصاتها وأغانيها، مما يعطيها مزاجا أقل جدية من السوناتا الكنسية. هذه البنية جعلتها قريبة من السويت أو البارتيتا (عمليا لم يكن هناك فرق في القرن السابع عشر بين كلمة سوناتا وسويت).أولى السوناتا المكتوبة للبيانو المنفرد (في ذلك الوقت كان لا يزال كلافيسان الآلة السابقة للبيانو كما نعرفه الآن) كانت بدايات القرن الثامن عشر على يد كل من كوهلاو ولاحقا دومينيك سكارلاتي. هذه الأعمال كانت مكتوبة كحركة واحدة من جزئين مبنيين على فكرة واحدة (ثيمة موسيقية واحدة). سكارلاتي كتب أكثر من 600 عمل من هذا النوع. تطورت لاحقا في نهاية عصر الباروك وبداية الكلاسيكية على يد الكثيرين من أهمهم كارل فيليب إيمانويل باخ (وهو أبن المؤلف العظيم يوهان سيباستيان باخ)، الذي كتب أكثر من سبعين عملا من هذا النوع لآلة البيانو نجد فيها تطورا ومضمونا دراماتيكيا أكثر من سوناتات سكارلاتي. في العصر اللاحق الكلاسيكي (1750 - 1800) تطور القالب بشكل كبير على يد أكبر مؤلفي تلك الفترة (جوزيف هايدن) الذي أعطاها شكلها الذي بقي معتمدا حتى العصر الحديث. ليصبح عملا من عدة حركات (الأولى السريعة بقالب السوناتا ألليچرو، حركة ثانية بطيئة متأملة، الحركة الثالثة مينويت (رقصة ثلاثية الإيقاع) أو سكيرتسو (مزحة)، الحركة الأخيرة سريعة مندفعة.الحركة الأولى (التي بقالب السوناتا) مبدأ كتابتها هو على الشكل التالي: المقدمة التي تكون غالبا بطيئة.العرض: نسمع فيه اللحن الأساسي بالسلم الأساسي. اللحن الثانوي المتباين والمغاير للحن الأساسي بالمزاج وبالسلم (غالبا سلم الدومينانت). اللحن الختامي.التفاعل: فيه المؤلف يعرض الألحان من دون ترتيب ينقلها بين السلالم يجزئها ويفاعلها مع بعضها إلى أن يصل بها إلى الذروة الموسيقية. المرجع: فيه نسمع ألحان العرض (الأساسي، الثانوي، الختامي) بالسلم الأساسي للعمل. الحركة الثانية والثالثة: غالبا تكتب بقالب ثلاثي. الحركة الرابعة تكتب غالبا بقالب الروندو. ترتبط السوناتا في أذهان جماهير الموسيقى بالشكل الذي وصلت إليه في مؤلفات عظماء الكلاسيكية في النصف الثاني من القرن الثامن عشر وعلى رأسهم هايدن وموتسارت وبتهوفن.. فقد كتب كل من هؤلاء العباقرة عددا كبيراًمن روائع التراث الموسيقي في قالب السوناته وأيضا تحت اسم» سوناته «إلا أن هذا القالب العظيم قد مر بتاريخ طويل من التـطـور حـتـى وصل إلى الشكل الذي يرتبط في أذهاننا. (ar)
  • Sonáta je hudební skladba určená obvykle pro sólový nástroj nebo nástroj s doprovodem klavíru. Má dvě až čtyři samostatné části (věty), první z nich mívá sonátovou formu. (cs)
  • Η σονάτα είναι πολυμερής οργανική μορφή. Κατ' εξοχήν μορφή της είναι η σόλο σονάτα, για ένα σολιστικό όργανο, η σονάτα για δύο ή περισσότερα όργανα, η Συμφωνία, που είναι σονάτα για ορχήστρα και το Κοντσέρτο, σονάτα για σόλο όργανο και ορχήστρα. Πρωτοεμφανίστηκε τον 16ο αι., χωρίς σταθερή μουσική μορφή. Ήταν όμως οργανωμένη σε τμήματα, κάτι που επέτρεψε τη μεταγενέστερη εξέλιξή της. (el)
  • Eine Sonate (italienisch sonata, suonata; von italienisch suonare, lateinisch sonare „klingen“) ist ein meist mehrsätziges Instrumentalstück für eine solistische oder sehr kleine kammermusikalische Besetzung. Je nach Besetzung wird zwischen Solosonaten für ein einzelnes Instrument (z. B. Klavier, Gitarre oder ein Melodieinstrument), Duosonaten (meistens ein Melodieinstrument plus Klavier), und Triosonaten unterschieden. Formal ähnliche Werke für größere Instrumentalbesetzungen werden nicht als Sonaten, sondern als Quartette, Quintette usw. bezeichnet. Sonaten für Orchester heißen Sinfonien. (de)
  • Sonato (el latina kaj itala sonare, 'sonigi'),en muziko, rekte signifas "peco ludata" kontrastekun kantato (latina cantare, kanti), peco kantata.La termino, estante malpreciza,nature evoluis tra la historio de muziko,indikante diversajn formojn antaŭla klasika epoko. (eo)
  • El término sonata es el nombre dado a distintas formas musicales, empleadas desde el período barroco hasta las experiencias más futurísticas de la música contemporánea. Es importante tener en cuenta que la misma palabra alude a significados sutilmente diferentes en cada época: principalmente en cuestiones formales. Por sonata se entiende, según el modelo clásico, tanto una pieza musical completa como un procedimiento compositivo que utiliza dos temas generalmente contrastantes. Este procedimiento compositivo se conoce como «forma sonata». (es)
  • Sonata barroko garaitik esperientziarik futuristikoetaraino musika forma ezberdinei eman zaien izena da. Garrantzitsua da kontutan hartzea hitz berak esanahi ezberdina duela garai bakoitzean: batez ere formari dagokionez. Sonata bezala, eredu klasikoaren arabera, musika lan oso bat zein orokorrean elkar kontrastatzen duten bi gai erabiltzen dituen konposaketa prozedura bezala ulertzen da. Konposaketa prozedura honi deritzo. (eu)
  • Píosa ceoil, do ghléas méarchláir (cruitchorda, pianó, orgán) de ghnáth. Sa chineál barócach de chuid Corelli, Purcell is Handel, mar shampla, ba shonáid tríréid í do dhá ghléas aonghiolcaigh (veidhlíní den chuid is mó) is continuo. 4 ghluaiseacht nó níos mó a bhíodh inti. Ach i gcás sonáidí Domenico Scarlatti (os cionn 550 díobh), níl ach gluaiseacht amháin sa chuid is mó díobh, foirm a bhí an-choitianta san Iodáil is an Spáinn. I sonáidí clasaiceacha Haydn, Mozart is Beethoven, 3 nó 4 ghluaiseacht atá sa chuid is mó díobh, an chéad cheann sa bhfoirm shonáideach is an ceann deireanach ina shonáid rondo. Ghlac cumadóirí an 19ú-20ú céad leis an scéim ghinearálta seo, ina measc Schubert, Chopin, Brahms, Shostakovich is Prokofiev. Uaireanta chuir cumadóirí eile, Liszt mar shampla, na gluaiseachtaí uile i struchtúr amháin, nó fiú d'imigh go hiomlán ón struchtúr traidisiúnta. (ga)
  • Sonata adalah istilah musik yang muncul pada abad 17 dan 18 diperuntukkan untuk karya musik instrumental. Lawan dari sonata adalah kantata (musik untuk vokal). Sejak akhir abad 18, musik soneta masih terbatas pada instrumen piano dan instrumen musik solo lainnya. Umumnya, dalam 2 atau lebih irama terdapat nada yang kontras baik dalam tempo maupun nada, tetapi memiliki kesatuan yang erat dalam ide musiknya. Sebagai contoh, dalam sonata 4-irama, lazimnya bermula dengan alegro yang cerah, dan irama ke-2 kemudian bernada pelan, ritmik, dan lirik (andante, adagio, atau largo). Irama ke-3 biasanya ringan dan anggun, terkadang dalam bentuk tari, atau sebuah scherzo. Irama terakhir (istilah inggrisnya finale), nada bertempi cepat dan gemilang. Sonata biasanya digunakan untuk musik simfoni, kuartet gesek, dan karya-karya musik berdurasi panjang untuk instrumen solo. Irama pertama sonata sering dalam bentuk sonata-alegro, yang terdiri dari 3 bagian dan disebut perawian (Inggris disebut exposition), pengembangan (Inggris disebut development), dan ikhtisar (Inggris disebut recapitulation) yang pada umumnya merupakan perulangan yang diperpendek dari perawian. Sonata menjadi mantap karena tokoh-tokoh seperti Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart, dan Ludwig van Beethoven. Beethoven mengembangkan sonata berawal dari kegemarannya bermusik dengan piano dan biola. Sonata merupakan pilihan musik yang biasanya didengarkan di dalam kamar atau disebut musik kamar (chamber). Pada tahun 1790 dan seterusnya Beethoven mengarang berbagai musik jenis sonata dan diikuti oleh banyak musisi lainnya. Dia menggabungkan jenis musik sonata yang tadinya hanya dimainkan dengan biola dan piano kemudian dikombinasikan dengan berbagai alat musik lain dalam bentuk orkestra. (in)
  • Sonata (/səˈnɑːtə/; Italian: [soˈnaːta], pl. sonate; from Latin and Italian: sonare [archaic Italian; replaced in the modern language by suonare], "to sound"), in music, literally means a piece played as opposed to a cantata (Latin and Italian cantare, "to sing"), a piece sung. The term evolved through the history of music, designating a variety of forms until the Classical era, when it took on increasing importance. Sonata is a vague term, with varying meanings depending on the context and time period. By the early 19th century, it came to represent a principle of composing large-scale works. It was applied to most instrumental genres and regarded—alongside the fugue—as one of two fundamental methods of organizing, interpreting and analyzing concert music. Though the musical style of sonatas has changed since the Classical era, most 20th- and 21st-century sonatas still maintain the same structure. The term sonatina, pl. sonatine, the diminutive form of sonata, is often used for a short or technically easy sonata. (en)
  • Une sonate est une composition instrumentale de musique classique à plusieurs mouvements (par opposition à la cantate qui est chantée). Il ne faut pas la confondre avec l'une des formes les plus importantes, la forme sonate. Le premier mouvement d'une sonate est, d'ailleurs, généralement de forme sonate. (fr)
  • ソナタ(イタリア語: sonata(ソナータ))はクラシック音楽における器楽曲、室内楽曲の形式の一つ。多くは複数楽章から構成される。「ソナータ(イタリア語: sonata)」は、「鳴り響く」という意味の「ソナーレ(イタリア語: sonare)」に由来する語で「演奏されるもの」の意味であり、「歌う(イタリア語: cantare)」に由来する、「カンタータ(イタリア語: cantata、「歌唱されるもの」の意)と対置される。日本では 奏鳴曲(そうめいきょく)と訳されることもある。 小規模のソナタはソナチネ(イタリア語: sonatine(ソナティーネ)、「小さなソナタ」の意)と呼ばれる。 (ja)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 소나타 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 서양 고전 음악에서 소나타(sonata)는 기악을 위한 음악 형식의 하나로, 주로 노래가 동반되는 칸타타(cantata)에 대비되어 '연주'만 되는 작품을 가리키는 데 사용된다. (ko)
  • Een sonate is een muziekstuk met meestal een vaste opbouw uit meerdere delen (meestal 3 of 4). Een kleine of korte sonate wordt een sonatina of sonatine genoemd. (nl)
  • La sonata (dal latino sonare) è una composizione eseguita da strumenti, in opposizione alla cantata (dal latino cantare), che sta a indicare un brano interpretato anche da voci. Il termine, pur nella sua vaghezza, si è naturalmente evoluto attraverso la storia della musica, designando una varietà di forme musicali precedenti all'era classica. Avrà un'importanza sempre maggiore nel periodo classico, e all'inizio del XIX secolo veniva utilizzato per definire le più diverse opere compositive, e poteva venire applicato alla maggior parte dei generi musicali, riducendo l'uso della fuga come metodo fondamentale di organizzazione, interpretazione e analisi della musica da concerto. Nel XX secolo la parola continuò ad essere applicata alle opere strumentali, ma i principi formali enunciati e insegnati nel secolo precedente s'erano oramai indeboliti o allargati. (it)
  • Na origem do termo, sonata (do latim sonare) era a música feita para "soar", ou seja, a música instrumental − em oposição à cantata, a música cantada. Sonata resumidamente é um tipo de composição musical para um único instrumento ou para pequeno conjunto. Normalmente, a sonata é dividida em três partes relacionadas entre si. Não tinha forma definida e, no Barroco, as sonatas eram compostas principalmente para solistas de instrumentos de sopro ou cordas acompanhados de baixo contínuo, que era o cravo com a mão esquerda (o baixo) reforçada por uma viola da gamba ou fagote. Domenico Scarlatti compôs sonatas para cravo solo com estrutura A-B. Com o passar do tempo, sonata passou a designar a forma musical definida por Carl Philipp Emanuel Bach (filho de J. S. Bach) e se tornou o modelo de música no Classicismo. (pt)
  • Sonata – instrumentalna forma cykliczna. Pierwotnie mianem tym określano każdy utwór instrumentalny, w przeciwieństwie do wokalnego (kantaty). Sonata jako forma rozwinęła się na przełomie XVI i XVII w. z canzony z typowymi jej cechami - wieloodcinkowością i kontrastowością, z tą różnicą, że w sonacie zmniejszyła się liczba odcinków na rzecz ich rozmiarów. Z czasem wykształciło się kilka typów sonaty: barokowa, klasyczna, romantyczna i nowsza (XX-wieczna). Formy pokrewne sonacie to symfonia i koncert. (pl)
  • Sonat (av latinets sonare 'att klinga'), italienska sonata, betecknade från början helt enkelt ett instrumentalstycke till skillnad från en canzona, en sång. Sedan 1700-talet är det beteckningen för den västerländska konstmusikens viktigaste form för större instrumentalverk. Termen sonatform betecknar också formen hos den sats som brukar vara den centrala i ett sådant verk. Sonatformen, i båda bemärkelserna, blev den förhärskande formtypen för flersatsiga (cykliska) instrumentalverk under Mannheimskolan och wienklassicismen och förblev flitigt odlad framför allt under den epok, till och med senromantiken. En kort och (oftast) enkel sonat, gärna skriven som undervisningsstycke, brukar kallas sonatin. (sv)
  • Сона́та (от итал. sonare, совр. suonare — звучать) — музыкальное инструментальное произведение, а также музыкальная форма, называемая сонатной формой. Сочиняется для камерного состава инструментов и фортепиано: как правило, соло или дуэта. Ряд инструментальных пьес, написанных для многих оркестровых составов, принято называть не сонатой, а большим концертом (итал. concerto grosso). Также словом «соната» может называться собрание пьес в одно целое, потому что некоторые из этих пьес написаны в сонатной форме. (ru)
  • Сона́та (італ. sonata від лат. sonare — звучати), музичний твір циклічної форми (звичайно 3 або 4 частини) для одного або кількох інструментів. Термін «соната» відомий з 16 століття. Початково цим терміном називали будь-який інструментальний твір, на противагу вокальним кантатам. На початок 17 ст. утворилося 2 типи сонат: церковні сонати (sonata da chiesa) та камерні сонати (sonata da camera). Для церковних сонат характерні 4-частинний цикл із певною послідовністю темпів частин для 2 або 3 виконавців із супроводом генерал-баса. Найважливіше положення займали також соната для однієї скрипки й генерал баса, насамперед у композиторів т.зв. італійської скрипкової школи — А. Вівальді, А. Кореллі й ін. Соната для скрипки з повністю виписаної й багато розробленою партією клавіру з'явилися у Й. С. Баха. У ранньокласичний період (середина 18 ст.) інтенсивно формувався тип класичної соната (особливо в соната для фортепіано й Д. Скарлатті). Він остаточно сформувався в період віденського класицизму (кінець 18 ст.) у творчості Й. Гайдна, В. А. Моцарта й ін. Найбільшою вершиною в розвитку соната стали сонати Л. Бетховена (32 для фортепіано, 10 для скрипки й фортепіано, 5 для віолончелі й фортепіано). Їм притаманна глибина змісту, широта кола образів, та напружена конфліктність образів, часом близька до симфонічних масштабів. Ряд сонат Бетховена являє собою 4-частинний цикл, що відтворює послідовність частин симфонії й квартету. У творчості композиторів-романтиків відбувалося збагачення й переосмислення жанру класичної сонати (переважно бетховенського типу). Великий внесок у розвиток сонати внесли Ф. Шопен,Р. Шуман, Ф. Ліст, Й. Брамс, Е. Гріг й ін. В їх творчості підсилилася тенденція до широкого симфонічного трактування жанру, поглибилася контрастність образів. Прагнення до єдності циклу приводить до створення одночастинних соната (вперше — в 2-й сонаті для фортепіано Ф. Ліста). Наприкінці 19 — початку 20 ст. яскраві оновлюючі тенденції проступають у сонатах французьких композиторів Г. Форе, П. Дюка, М. Равеля, К. Дебюссі, російських композиторів А. Н. Скрябіна, Н. К. Метнера. В 20 ст. соната залишається одним із провідних музичних жанрів. Нові образи й засоби виразності істотно змінюють її вигляд. До видатних зразків сучасної музики належать сонати C.C. Прокоф'єва (10 для фортепіано, 2 скрипкові), Д. Д. Шостаковича (2 для фортепіано, 1 скрипкова, віолончельна, альтова !), П. Хіндемита (близько 30 соната майже для всіх інструментів), Б. Бартока (6 соната для різних складів). В 50-70-х рр. термін "соната ", як у давній давнині, часом розуміється лише як позначення інструментальної п'єси (соната для віолончелі з оркестром К. Пендерецького). Першими сонатами українських композиторів стали скрипкова соната М. Березовського та фортепіанні сонати — Д. Бортнянського. Пізніше до цього жанру звертались: М. Лисенко, В. Косенко, Б. Лятошинський, М. Тіца, Р. Сімович, Ю. Щуровський, В. Сєчкін та ін. Серед сучасних українських композиторів найвизначніший внесок у розвиток жанру внесли В.Сильвестров, Ю.Іщенко та інші композитори. (uk)
  • 奏鸣曲(義大利語:sonata)是樂器音乐的写作方式之一。在古典音乐史上,此種曲式隨著各個樂派的風格不同,也有著不同的發展。奏鳴曲的曲式从古典樂派时期開始逐步發展完善,19世紀初,給各類樂器演奏的奏鳴曲大量出現,奏鳴曲儼然成為了西方古典音乐的主要表现方式。到了20世紀,作曲家依然創作著給樂器演奏的奏鳴曲,但相較於古典樂派以及浪漫樂派時期,20世紀的奏鳴曲在曲式方面已有了不同的面貌。 小奏鸣曲(sonatine,或sonatina)則是指技术难度较为简单,或者規模較為短小的奏鸣曲作品。 (zh)
dbo:soundRecording
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 44118 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 30639 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1118229101 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:description
  • Performed by Daniel Veesey (en)
dbp:filename
  • Beethoven - Piano Sonata No. 28 in A Major, Op. 101 - I. Etwas lebhaft, und mit der innigsten Empfindung.ogg (en)
  • Beethoven - Piano Sonata No. 28 in A Major, Op. 101 - II. Lebhaft. Marschmäßig.ogg (en)
  • Beethoven - Piano Sonata No. 28 in A Major, Op. 101 - III. Langsam und sehnsuchtsvoll and IV. Geschwind, doch nicht zu sehr und mit Entschlossenheit.ogg (en)
dbp:header
  • Beethoven's Piano Sonata No. 28 in A major, Op. 101 (en)
dbp:pages
  • 2140 (xsd:integer)
dbp:reference
  • Rosen, Charles. 1988. Sonata Forms, revised edition. New York: W. W. Norton. . (en)
  • Sadie, Stanley . 1988. The Grove Concise Dictionary of Music. London: Macmillan Publishers. ; . (en)
  • Schenker, Heinrich. 1979. Free Composition : Volume III of New Musical Theories and Fantasies, edited by Oswald Jonas, translated by Ernst Oster. 2 vols. New York: Longman. . (en)
  • Newman, William S. 1972a. The Sonata in the Baroque Era, third edition. A History of the Sonata Idea 1. New York: W. W. Norton. . (en)
  • Rosen, Charles. 1997. The Classical Style: Haydn, Mozart, Beethoven, expanded edition, with CD recording. New York: W. W. Norton. . (en)
  • Newman, Ernest. 1958. More Essays from the World of Music: Essays from the London Sunday Times, selected by Felix Aprahamian. London: John Calder; New York: Coward-McCann. (en)
dbp:title
  • IV. Allegro (en)
  • I. Allegro, ma non troppo (en)
  • II. Vivace alla marcia (en)
  • III. Adagio, ma non troppo, con affetto (en)
dbp:type
  • music (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Sonáta je hudební skladba určená obvykle pro sólový nástroj nebo nástroj s doprovodem klavíru. Má dvě až čtyři samostatné části (věty), první z nich mívá sonátovou formu. (cs)
  • Η σονάτα είναι πολυμερής οργανική μορφή. Κατ' εξοχήν μορφή της είναι η σόλο σονάτα, για ένα σολιστικό όργανο, η σονάτα για δύο ή περισσότερα όργανα, η Συμφωνία, που είναι σονάτα για ορχήστρα και το Κοντσέρτο, σονάτα για σόλο όργανο και ορχήστρα. Πρωτοεμφανίστηκε τον 16ο αι., χωρίς σταθερή μουσική μορφή. Ήταν όμως οργανωμένη σε τμήματα, κάτι που επέτρεψε τη μεταγενέστερη εξέλιξή της. (el)
  • Eine Sonate (italienisch sonata, suonata; von italienisch suonare, lateinisch sonare „klingen“) ist ein meist mehrsätziges Instrumentalstück für eine solistische oder sehr kleine kammermusikalische Besetzung. Je nach Besetzung wird zwischen Solosonaten für ein einzelnes Instrument (z. B. Klavier, Gitarre oder ein Melodieinstrument), Duosonaten (meistens ein Melodieinstrument plus Klavier), und Triosonaten unterschieden. Formal ähnliche Werke für größere Instrumentalbesetzungen werden nicht als Sonaten, sondern als Quartette, Quintette usw. bezeichnet. Sonaten für Orchester heißen Sinfonien. (de)
  • Sonato (el latina kaj itala sonare, 'sonigi'),en muziko, rekte signifas "peco ludata" kontrastekun kantato (latina cantare, kanti), peco kantata.La termino, estante malpreciza,nature evoluis tra la historio de muziko,indikante diversajn formojn antaŭla klasika epoko. (eo)
  • El término sonata es el nombre dado a distintas formas musicales, empleadas desde el período barroco hasta las experiencias más futurísticas de la música contemporánea. Es importante tener en cuenta que la misma palabra alude a significados sutilmente diferentes en cada época: principalmente en cuestiones formales. Por sonata se entiende, según el modelo clásico, tanto una pieza musical completa como un procedimiento compositivo que utiliza dos temas generalmente contrastantes. Este procedimiento compositivo se conoce como «forma sonata». (es)
  • Sonata barroko garaitik esperientziarik futuristikoetaraino musika forma ezberdinei eman zaien izena da. Garrantzitsua da kontutan hartzea hitz berak esanahi ezberdina duela garai bakoitzean: batez ere formari dagokionez. Sonata bezala, eredu klasikoaren arabera, musika lan oso bat zein orokorrean elkar kontrastatzen duten bi gai erabiltzen dituen konposaketa prozedura bezala ulertzen da. Konposaketa prozedura honi deritzo. (eu)
  • Une sonate est une composition instrumentale de musique classique à plusieurs mouvements (par opposition à la cantate qui est chantée). Il ne faut pas la confondre avec l'une des formes les plus importantes, la forme sonate. Le premier mouvement d'une sonate est, d'ailleurs, généralement de forme sonate. (fr)
  • ソナタ(イタリア語: sonata(ソナータ))はクラシック音楽における器楽曲、室内楽曲の形式の一つ。多くは複数楽章から構成される。「ソナータ(イタリア語: sonata)」は、「鳴り響く」という意味の「ソナーレ(イタリア語: sonare)」に由来する語で「演奏されるもの」の意味であり、「歌う(イタリア語: cantare)」に由来する、「カンタータ(イタリア語: cantata、「歌唱されるもの」の意)と対置される。日本では 奏鳴曲(そうめいきょく)と訳されることもある。 小規模のソナタはソナチネ(イタリア語: sonatine(ソナティーネ)、「小さなソナタ」の意)と呼ばれる。 (ja)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 소나타 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 서양 고전 음악에서 소나타(sonata)는 기악을 위한 음악 형식의 하나로, 주로 노래가 동반되는 칸타타(cantata)에 대비되어 '연주'만 되는 작품을 가리키는 데 사용된다. (ko)
  • Een sonate is een muziekstuk met meestal een vaste opbouw uit meerdere delen (meestal 3 of 4). Een kleine of korte sonate wordt een sonatina of sonatine genoemd. (nl)
  • Sonata – instrumentalna forma cykliczna. Pierwotnie mianem tym określano każdy utwór instrumentalny, w przeciwieństwie do wokalnego (kantaty). Sonata jako forma rozwinęła się na przełomie XVI i XVII w. z canzony z typowymi jej cechami - wieloodcinkowością i kontrastowością, z tą różnicą, że w sonacie zmniejszyła się liczba odcinków na rzecz ich rozmiarów. Z czasem wykształciło się kilka typów sonaty: barokowa, klasyczna, romantyczna i nowsza (XX-wieczna). Formy pokrewne sonacie to symfonia i koncert. (pl)
  • Сона́та (от итал. sonare, совр. suonare — звучать) — музыкальное инструментальное произведение, а также музыкальная форма, называемая сонатной формой. Сочиняется для камерного состава инструментов и фортепиано: как правило, соло или дуэта. Ряд инструментальных пьес, написанных для многих оркестровых составов, принято называть не сонатой, а большим концертом (итал. concerto grosso). Также словом «соната» может называться собрание пьес в одно целое, потому что некоторые из этих пьес написаны в сонатной форме. (ru)
  • 奏鸣曲(義大利語:sonata)是樂器音乐的写作方式之一。在古典音乐史上,此種曲式隨著各個樂派的風格不同,也有著不同的發展。奏鳴曲的曲式从古典樂派时期開始逐步發展完善,19世紀初,給各類樂器演奏的奏鳴曲大量出現,奏鳴曲儼然成為了西方古典音乐的主要表现方式。到了20世紀,作曲家依然創作著給樂器演奏的奏鳴曲,但相較於古典樂派以及浪漫樂派時期,20世紀的奏鳴曲在曲式方面已有了不同的面貌。 小奏鸣曲(sonatine,或sonatina)則是指技术难度较为简单,或者規模較為短小的奏鸣曲作品。 (zh)
  • سوناتا هي قالب موسيقي يحوي ثلاث أقسام رئيسية: العرض التفاعل المرجع. هنالك فرق بين ما يسمى قالب السوناتا، وبين السوناتا نفسها التي تعني قطعة موسيقية مكتوبة لآلة (سوناتا للبيانو المنفرد) أو آلتين (سوناتا للكمان والبيانو، سوناتا للفلوت والبيانو، سوناتا للكمان والجيتار....) من عدة حركات بالترتيب (سريع، بطيء، متوسط السرعة، سريع).الكلمة مأخوذة من الكلمة الإيطالية sonare والتي تعني إصدار الصوت من آلة موسيقية. كمقابل لكلمة cantata والتي تعني الغناء بالصوت البشري. الحركة الثانية والثالثة: غالبا تكتب بقالب ثلاثي. الحركة الرابعة تكتب غالبا بقالب الروندو. (ar)
  • Una sonata (del llatí i de l'italià sonare, "sonar") és una composició musical per a un instrument solista o conjunt instrumental de cambra, normalment en diversos moviments. Tota una sèrie de formes i procediments compositius des del segle xvi fins a les experiències més rupturístes de l'actualitat van rebre el nom de "sonata". (ca)
  • Píosa ceoil, do ghléas méarchláir (cruitchorda, pianó, orgán) de ghnáth. Sa chineál barócach de chuid Corelli, Purcell is Handel, mar shampla, ba shonáid tríréid í do dhá ghléas aonghiolcaigh (veidhlíní den chuid is mó) is continuo. 4 ghluaiseacht nó níos mó a bhíodh inti. Ach i gcás sonáidí Domenico Scarlatti (os cionn 550 díobh), níl ach gluaiseacht amháin sa chuid is mó díobh, foirm a bhí an-choitianta san Iodáil is an Spáinn. I sonáidí clasaiceacha Haydn, Mozart is Beethoven, 3 nó 4 ghluaiseacht atá sa chuid is mó díobh, an chéad cheann sa bhfoirm shonáideach is an ceann deireanach ina shonáid rondo. Ghlac cumadóirí an 19ú-20ú céad leis an scéim ghinearálta seo, ina measc Schubert, Chopin, Brahms, Shostakovich is Prokofiev. Uaireanta chuir cumadóirí eile, Liszt mar shampla, na gluaisea (ga)
  • Sonata adalah istilah musik yang muncul pada abad 17 dan 18 diperuntukkan untuk karya musik instrumental. Lawan dari sonata adalah kantata (musik untuk vokal). Sejak akhir abad 18, musik soneta masih terbatas pada instrumen piano dan instrumen musik solo lainnya. Umumnya, dalam 2 atau lebih irama terdapat nada yang kontras baik dalam tempo maupun nada, tetapi memiliki kesatuan yang erat dalam ide musiknya. Sebagai contoh, dalam sonata 4-irama, lazimnya bermula dengan alegro yang cerah, dan irama ke-2 kemudian bernada pelan, ritmik, dan lirik (andante, adagio, atau largo). Irama ke-3 biasanya ringan dan anggun, terkadang dalam bentuk tari, atau sebuah scherzo. Irama terakhir (istilah inggrisnya finale), nada bertempi cepat dan gemilang. Sonata biasanya digunakan untuk musik simfoni, kuartet (in)
  • Sonata (/səˈnɑːtə/; Italian: [soˈnaːta], pl. sonate; from Latin and Italian: sonare [archaic Italian; replaced in the modern language by suonare], "to sound"), in music, literally means a piece played as opposed to a cantata (Latin and Italian cantare, "to sing"), a piece sung. The term evolved through the history of music, designating a variety of forms until the Classical era, when it took on increasing importance. Sonata is a vague term, with varying meanings depending on the context and time period. By the early 19th century, it came to represent a principle of composing large-scale works. It was applied to most instrumental genres and regarded—alongside the fugue—as one of two fundamental methods of organizing, interpreting and analyzing concert music. Though the musical style of sona (en)
  • La sonata (dal latino sonare) è una composizione eseguita da strumenti, in opposizione alla cantata (dal latino cantare), che sta a indicare un brano interpretato anche da voci. Il termine, pur nella sua vaghezza, si è naturalmente evoluto attraverso la storia della musica, designando una varietà di forme musicali precedenti all'era classica. Avrà un'importanza sempre maggiore nel periodo classico, e all'inizio del XIX secolo veniva utilizzato per definire le più diverse opere compositive, e poteva venire applicato alla maggior parte dei generi musicali, riducendo l'uso della fuga come metodo fondamentale di organizzazione, interpretazione e analisi della musica da concerto. Nel XX secolo la parola continuò ad essere applicata alle opere strumentali, ma i principi formali enunciati e inseg (it)
  • Na origem do termo, sonata (do latim sonare) era a música feita para "soar", ou seja, a música instrumental − em oposição à cantata, a música cantada. Sonata resumidamente é um tipo de composição musical para um único instrumento ou para pequeno conjunto. Normalmente, a sonata é dividida em três partes relacionadas entre si. Não tinha forma definida e, no Barroco, as sonatas eram compostas principalmente para solistas de instrumentos de sopro ou cordas acompanhados de baixo contínuo, que era o cravo com a mão esquerda (o baixo) reforçada por uma viola da gamba ou fagote. (pt)
  • Sonat (av latinets sonare 'att klinga'), italienska sonata, betecknade från början helt enkelt ett instrumentalstycke till skillnad från en canzona, en sång. Sedan 1700-talet är det beteckningen för den västerländska konstmusikens viktigaste form för större instrumentalverk. Termen sonatform betecknar också formen hos den sats som brukar vara den centrala i ett sådant verk. Sonatformen, i båda bemärkelserna, blev den förhärskande formtypen för flersatsiga (cykliska) instrumentalverk under Mannheimskolan och wienklassicismen och förblev flitigt odlad framför allt under den epok, till och med senromantiken. (sv)
  • Сона́та (італ. sonata від лат. sonare — звучати), музичний твір циклічної форми (звичайно 3 або 4 частини) для одного або кількох інструментів. Термін «соната» відомий з 16 століття. Початково цим терміном називали будь-який інструментальний твір, на противагу вокальним кантатам. Першими сонатами українських композиторів стали скрипкова соната М. Березовського та фортепіанні сонати — Д. Бортнянського. Пізніше до цього жанру звертались: М. Лисенко, В. Косенко, Б. Лятошинський, М. Тіца, Р. Сімович, Ю. Щуровський, В. Сєчкін та ін. (uk)
rdfs:label
  • Sonata (en)
  • سوناتا (ar)
  • Sonata (ca)
  • Sonáta (cs)
  • Sonate (de)
  • Σονάτα (el)
  • Sonato (eo)
  • Sonata (eu)
  • Sonata (es)
  • Sonáid (ga)
  • Sonate (fr)
  • Sonata (in)
  • Sonata (it)
  • 소나타 (ko)
  • ソナタ (ja)
  • Sonata (pl)
  • Sonate (nl)
  • Sonata (pt)
  • Соната (ru)
  • Sonat (sv)
  • Соната (uk)
  • 奏鸣曲 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:form of
is dbp:genre of
is dbp:type of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License