About: Adjective

An Entity of Type: Food, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In linguistics, an adjective (abbreviated adj.) is a word that generally modifies a noun or noun phrase or describes its referent. Its semantic role is to change information given by the noun. Traditionally, adjectives were considered one of the main parts of speech of the English language, although historically they were classed together with nouns. Nowadays, certain words that usually had been classified as adjectives, including the, this, my, etc., typically are classed separately, as determiners. Here are some examples:

Property Value
dbo:abstract
  • L'adjectiu és una de les categories que comprèn la morfologia tradicional. Un adjectiu és la paraula que explica com són les coses, persones, idees o qualsevol entitat que pugui ser designada amb un nom substantiu. Com a categoria independent, és una de les més tardanes a aparèixer, ja que abans es considerava un tipus de nom i durant segles se'l relacionava amb el verb (pels participis). Antigament es classificava el determinant com un tipus d'adjectiu. (ca)
  • Přídavná jména jsou vlastnosti nebo vztahy podstatných jmen. V jazycích, které rozlišují rody, se přídavné jméno zpravidla shoduje s rodem podstatného jména, které rozvíjí. Ve větě mají nejčastěji funkci přívlastku shodného nebo doplňku. (cs)
  • النعت هو من التوابع، ويسمى الصفة أيضا، ويأتي لبيان صفة الاسم الذي يتبعه في الإعراب.مثال: * الهواء نعمة عظيمة.كلمة عظيمة هي النعت (الصفة). فهي تصف النعمة بالعظمة. * «لمن الملك اليوم لله الواحد القهار».كلمتي الواحد القهار هما النعتان، فقد وصفتا الله، سبحانه وتعالى، بالواحد وبالقهار. (ar)
  • Το επίθετο είναι το μέρος του λόγου που δείχνει ένα χαρακτηριστικό, μια ιδιότητα ή μια ποιότητα στο ουσιαστικό της πρότασης (π.χ. το μεγάλο σπίτι, η σπασμένη πόρτα, ο όμορφος άνθρωπος). Το επίθετο σε ορισμένες περιπτώσεις χρησιμοποιείται χωρίς το ουσιαστικό όταν αυτό εννοείται από τους συμμετέχοντες π.χ. Τα μικρά (εννοείται παιδιά) χρειάζονται φροντίδα. Έχει τρία γένη, αρσενικό (π.χ. ο φανταστικός), θηλυκό (π.χ. η φανταστική) και ουδέτερο (π.χ. το φανταστικό) και δύο αριθμούς: ενικό και πληθυντικό. Συντακτικά το επίθετο μπορεί να αποτελέσει υποκείμενο, αντικείμενο, κατηγορούμενο και γενικά λαμβάνει περίπου τους ίδιους συντακτικούς ρόλους με ένα ουσιαστικό. Επίσης αποτελεί επιθετικός ομοιόπτωτος προσδιορισμός σε ένα ουσιαστικό, ενώ μπορεί να αποτελέσει και κατηγορηματικός προσδιορισμός στα αρχαία ελληνικά αν δίνει μια παροδική ιδιότητα, ή αν ανήκει στην ομάδα των επιθέτων πᾶς, ἄπας, σύμπας, ὄλος, ἄκρος, αὐτός, μέσος, ἔσχατος, ἔκαστος, ἄλλος, ἔρημος και δεν έχει άρθρο. Έχει επίσης βαθμούς, που χρησιμεύουν στη σύγκριση. Οι βαθμοί είναι ο θετικός (π.χ. φτωχός), ο συγκριτικός (π.χ. φτωχότερος, πιο φτωχός) και υπερθετικός (π.χ. φτωχότατος, ο πιο φτωχός) Υπάρχουν πολλοί τρόποι για να κλίνεις ένα επίθετο: * Επίθετα σε -ος -η -ο: Ενικός: -ος -η -ο Πληθυντικός: -οι -ες -α, -ων -ων -ων, -ους -ες -α * Επίθετα σε -ος -α -ο: Ενικός: -ος -α -ο, -ου -ας -ου, -ο -α -ο Πληθυντικός: -οι -ες -α, -ων -ων -ων, -ους -ες -α * Επίθετα σε -ός -ιά -ό: Ενικός: -ός -ιά -ό, -ού -ιάς -ού, -ό -ιά -ό Πληθυντικός: -οί -ές -ά, -ών -ών -ών, -ούς -ές -ά * Επίθετα σε -ύς -ιά -ύ: Ενικός: -ύς -ιά -ύ, -~ -ιάς -~, -ύ -ιά -ύ Πληθυντικός: -ιοί -ιές -ιά, -ιών -ιών -ιών, -ιούς -ιές -ιά * Επίθετα σε -ής -ιά -ί: Ενικός: -ής -ιά -ί, -ιού/-ή -ιάς -ιού/-ή, -ή -ιά -ί Πληθυντικός: -ιοί -ιές -ιά, -ιών -ιών -ιών, ιούς -ιές, -ιά * Επίθετα σε -ης -α -ικο Ενικός: -ης -α -ικο, -η -ας -ικου, -η -α ικο Πληθυντικός: -ηδες -ες -ικα, -ηδων -~ -ικων, -ηδες -ες -ικα (el)
  • Ein Adjektiv ist ein Wort, das ohne weiteres ein Substantiv modifizieren, d. h. als Attribut fungieren kann, unbeschadet der Möglichkeit, dass es noch andere Funktionen im Satz wahrnehmen kann. Typische Adjektive bezeichnen Eigenschaften wie ‚gut‘ und Zustände wie ‚nass‘. Den Adjektiven vieler Sprachen sind folgende Funktionen gemeinsam: 1. * Sie verbinden sich definitionsgemäß mit einem appellativen Substantiv zu einer endozentrischen Konstruktion, wie in schneller Gepard. Das Adjektiv fungiert hier als Attribut. 2. * Sie bilden, oft mithilfe einer Kopula, das Prädikat eines Satzes, wie in der Gepard ist schnell. Das Adjektiv fungiert hier als Prädikatsnomen. 3. * Sie modifizieren ein Verb, wie in der Gepard läuft schnell. Das Adjektiv fungiert hier als adverbiale Bestimmung. In einer allgemeinen Systematik der Wortarten kann das Adjektiv in eine mittlere Position zwischen Substantiv und Verb eingeordnet werden. Im Japanischen gibt es zwei Arten von Adjektiven, ein mehr substantivartiges und ein mehr verbartiges (s. u.). In Sprachen wie dem Lateinischen, wo das Adjektiv die meisten grammatischen Eigenschaften mit dem Substantiv teilt, kann es mit diesem unter dem Oberbegriff des Nomens zusammengefasst werden. In solchen Sprachen kann das Adjektiv ähnlich wie ein Substantiv deklinieren. Das Adjektiv kann mit dem Bezugsnomen in morphologischen Kategorien wie Genus, Numerus und Kasus kongruieren und tut das oft in der ersten, manchmal auch in der zweiten obigen Funktion. In der dritten Funktion wird es in einigen Sprachen zum Adverb abgeleitet. Z.B. tritt in der italienischen Fassung des ersten und des zweiten Beispiels das Adjektiv veloce „schnell“ auf, in der des dritten Beispiels jedoch das Adverb velocemente. Eine Eigenschaft oder ein Zustand können in höherem oder geringerem Maße auf eine Entität zutreffen. Daher sind Adjektive im allgemeinen durch Begriffe wie ‚mehr‘, ‚höchst‘ u. ä. modifizierbar. In einigen, insbesondere indogermanischen Sprachen ist diese Funktion in die morphologische Kategorie der Komparation umgesetzt: typische Adjektive sind steigerbar, wie schnell – schneller – schnellst. (de)
  • In linguistics, an adjective (abbreviated adj.) is a word that generally modifies a noun or noun phrase or describes its referent. Its semantic role is to change information given by the noun. Traditionally, adjectives were considered one of the main parts of speech of the English language, although historically they were classed together with nouns. Nowadays, certain words that usually had been classified as adjectives, including the, this, my, etc., typically are classed separately, as determiners. Here are some examples: * That's a funny idea. (attributive) * That idea is funny. (predicative) * Tell me something funny. (postpositive) * The good, the bad, and the funny. (substantive) (en)
  • Adjektivo estas vorto, kiu iel modifas la sencon de substantivo. En Esperanto kaj multaj aliaj lingvoj (interalie la norma angla, la latinidaj lingvoj, kaj la helena), adjektivoj estas distingaj kaj de verboj kaj de adverboj; sed en kelkaj lingvoj, ekzemple la oseta, adjektivoj kaj adverboj estas la sama vortklaso. En la germana lingvo la adjektivoj estas ankaŭ adverboj, sed la lingvo havas ankaŭ aliajn adverbojn. En aliaj lingvoj (ekzemple, la korea, kaj plejparte la indonezia) adjektivoj estas netransitivaj verboj. En Esperanto adjektivoj povas esti finaĵvortoj (A-vortoj) aŭ vortetoj (A-vortecaj vortetoj). A-vortoj ĉiam finiĝas per "-a". Jen listo de ĉiuj oficialaj A-vortecaj vortetoj: kiu, tiu, iu, ĉiu, neniu, kia, tia, ia, ĉia, nenia, kies, ties, ies, ĉies, nenies, ambaŭ, la. La A-vortoj kaj la tabelvortoj finiĝantaj per u aŭ a devas havi la sama(j)n finaĵo(j)n por nombro kaj/aŭ akuzativo kiel la modifata substantivo. En kelkaj lingvoj (ekzemple la angla), adjektivoj ne devas konkordi kun la modifata substantivo laŭ nombro/kazo. En kelkaj (en multaj slavaj kaj ĉiuj la latinidaj), ili devas ankaŭ konkordi pri genro (aŭ pli ĝenerale klaso de substantivo). En Esperanto la adjektivo ne fleksias por formi komparativon kaj superlativon (komparaj formoj); oni uzas la memstarajn vortetojn "pli" kaj "plej". Sed en multaj lingvoj la adjektivoj fleksias por indiki komparon. Kelkaj lingvoj (inkluzive la angla kaj la franca) uzas miksan sistemon, kun adverbetoj similaj al "pli/plej" por la plimulto de adjektivoj kaj ena fleksio por kelkaj. Ne ĉiuj lingvoj distingas gramatike du gradojn de komparo (kiel nia "pli/plej" aŭ la angla "more/most"). Pri tio vidu artikolon Grado (gramatika). (eo)
  • Gramatikan, adjektiboa izena lagundu eta nolakoa den adierazten duen hitza da, hari buruzko ñabardurak emanez. Beraz, adjektiboa ere izen-sintagmaren osagai nagusietakoa da. Determinatzaileak izenaren erreferentzia zehazten duen bezala, adjektiboak, gehienetan, izenaren ezaugarri bat aditzera ematen du. Horregatik, «kalifikatzaile» ere deitzen zaie. Izenen eskuinera kokatzen diren adjektibooei (txiki, gorri, luze...) izenondo deritze; izenlagun hitza, berriz, izenaren aurretik doazen adjektiboetarako erabiltzen da (herriko, larruzko, idazteko, zure, Maddiren...). Hizkuntza gehienek adjektiboak dituzte. Ez dutenek beste hitz-mota batzuk, gehienetan aditzak, erabiltzen dituzte funtzio semantiko bera betetzeko; esaterako, "handia izan" esan nahi duen aditz bat dute eta, "etxe handia" adierazteko, "handia den etxea" esaten dute. (eu)
  • El adjetivo (del lat. adiectīvus​ 'que se agrega') es una parte de la oración o clase de palabra que complementa un sustantivo para calificarlo; expresa características o propiedades atribuidas a un sustantivo, ya sean concretas (perceptible por los sentidos, como en el libro grande o the big book) o abstractas (cognoscible por la mente, como en el libro difícil). Estos adjetivos acompañan al sustantivo (libro, book) y cumplen la función de especificar o resaltar alguna de sus características. En gramática tradicional se solía distinguir entre adjetivos calificativos y adjetivos determinativos; sin embargo actualmente para estos últimos se suele usar la palabra determinante mientras que la palabra adjetivo se reserva para los adjetivos calificativos. Se distinguen dos funciones de un adjetivo respecto a un nombre: de unos se dice que lo determinan, pues, al añadir un adjetivo por ejemplo ya no se habla de cualquier libro, sino precisamente de un libro verde; estos son los adjetivos especificativos o restrictivos. Por otro lado el adjetivo puede utilizarse para describir al sustantivo pero sin distinguirlo de otros, por ejemplo la verde hierba (si no se contrasta con hierbas de otros colores); se habla en este caso de adjetivo explicativo o no restrictivo; este tipo es más común en literatura y poesía. En las lenguas fusionantes, es común que el adjetivo tenga las mismas flexiones que el sustantivo, tales como género, número o caso; pero no siempre es así, por ejemplo en inglés el nombre tiene número (singular o plural) pero el adjetivo no. (es)
  • En grammaire, on appelle adjectif (anciennement nom adjectif) une nature de mot qui s'adjoint au nom au sein d'un syntagme nominal pour exprimer une qualité (adjectif qualificatif), une relation (adjectif relationnel) ou pour permettre à celui-ci d'être actualisé au sein d'une phrase (adjectif déterminatif) L'adjectif qualificatif ou relationnel remplit la fonction syntaxique d'épithète lorsqu'il détermine une propriété spécifique de l'ensemble qu'il qualifie, souvent le nom. Il est dit attribut lorsqu'il détermine une propriété générique d'un ensemble évoqué par le nom, par l'intermédiaire d'une copule, laquelle est typiquement un verbe. La terminologie grammaticale traditionnelle inclut également dans la classe des adjectifs certains déterminants : on parle parfois d'adjectifs possessifs, démonstratifs, indéfinis, numéraux... Ces « adjectifs déterminatifs » constituent avec les articles la classe des déterminants et se différencient des adjectifs par leur distribution et fonction bien distinctes. C'est pour cette raison que la plupart des grammairiens évitent cette classification et parleront aujourd’hui de déterminants possessifs, démonstratifs, etc. Dans certaines langues flexionnelles, l'adjectif se décline. Lorsque ces langues ne possèdent pas de système casuel, on dit que l’adjectif s'accorde (avec le nom qu'il qualifie, généralement), c'est-à-dire qu'il reprend ses traits grammaticaux, comme le genre ou le nombre. (fr)
  • Is focal a thugann tréith ar ainmfhocal, ar nós milis, dearg, nó teicniúil í aidiacht. (ga)
  • Adjektiva atau kata sifat adalah kelas kata yang mengubah nomina atau pronomina, biasanya dengan menjelaskannya atau membuatnya menjadi lebih spesifik. Kata sifat dapat menerangkan kuantitas, kecukupan, urutan, kualitas, maupun penekanan suatu kata. Contoh kata sifat antara lain adalah keras, jauh, dan kaya. (in)
  • 형용사(形容詞, adjective) 또는 그림씨는 사물의 성질이나 상태를 나타내는 품사이다. (ko)
  • Een bijvoeglijk naamwoord of adjectief is een woordsoort in de taalkundige benoeming. Het wordt gebruikt om iets anders in de zin (vaak een zelfstandig naamwoord) nader te omschrijven. Het bijvoeglijk naamwoord (afkorting bn.) duidt dus meestal een eigenschap of hoedanigheid aan en vormt meestal één zinsdeel met datgene wat het nader omschrijft. (nl)
  • Przymiotnik – część mowy określająca cechy istot żywych, rzeczy, zjawisk, pojęć i stanów. Nazwa wywodzi się od słowa „przymiot” – czyli cecha, właściwość, która określa właściwości dostrzegalne ludzkimi zmysłami oraz pozazmysłowe, wywnioskowane z zachowania istot żywych bądź właściwości przedmiotów. W przypadku zjawisk czy pojęć przymiotniki mogą mieć także charakter abstrakcyjny. (pl)
  • 形容詞(けいようし、英語:adjective, ドイツ語:Beiwort, Eigenschaftswort, Adjektiv)とは、名詞や動詞と並ぶ主要な品詞の一つで、大小・長短・高低・新旧・好嫌・善悪・色などの動作以外で、物の状態や様子を表し、述語になったりコピュラの補語となったりして人や物に何らかの属性を表す単語でもあり、または、名詞を修飾して名詞句の指示対象を限定する用法、もしくは、述語の中心となる用法で使われる単語のことでもある。 (ja)
  • L'aggettivo è una parte del discorso. Serve a modificare semanticamente un'altra parte del discorso (perlopiù un sostantivo), con cui si rapporta sintatticamente e, nella maggior parte dei casi, ha una concordanza. (it)
  • Adjetivo é toda palavra que se refere a um substantivo indicando-lhe um atributo. Flexionam-se em gênero, número e/ou grau. Sua função gramatical pode ser comparada com a do advérbio em relação aos verbos, aos adjetivos e a outros advérbios. Exemplos * O pássaro é lindo * A mulher é bonita * A mãe é inteligente Da mesma forma que os substantivos, os adjetivos contribuem para a organização e descrição do mundo em que vivemos. Assim, distinguimos uma fruta azeda de uma doce, por exemplo. São palavras que servem para qualificar os seres em geral. (pt)
  • Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper, som stor eller grön, eller tillstånd, som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär. Själva ordet adjektiv kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga'). (sv)
  • Прикме́тник — самостійна частина мови, що виражає ознаку предмета, граматично виявлену в категоріях роду, числа і відмінка та відповідає на питання який? яка? яке? які? чий? чия? чиє? чиї? Прикметники можуть субстантивуватися, тобто вживатися у значенні іменників, у цьому разі їх називають субстантивованими. Дуже близькою частиною мови є дієприкметник, який грає аналогічну роль у реченнях. (uk)
  • И́мя прилага́тельное — самостоятельная часть речи, обозначающая непроцессуальный признак предмета и отвечающая на вопросы «какой?», «какая?», «какое?», «какие?», «чей?» и так далее. В русском языке прилагательные изменяются по родам, падежам и числам, могут иметь краткую форму. В предложении прилагательное чаще всего бывает определением, но может быть и сказуемым. Имеет тот же падеж, что и имя существительное, к которому оно относится. (ru)
  • 形容词是词类中的一类。其根本特点是自由地作定语、修飾名词或名词性短语。在语义上,形容词多表示性质、状态、属性、描述等含意。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 37512 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 29667 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123522658 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • August 2022 (en)
dbp:talk
  • Problems with Semantics Section (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:with
  • other aspects of adjective semantics (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • L'adjectiu és una de les categories que comprèn la morfologia tradicional. Un adjectiu és la paraula que explica com són les coses, persones, idees o qualsevol entitat que pugui ser designada amb un nom substantiu. Com a categoria independent, és una de les més tardanes a aparèixer, ja que abans es considerava un tipus de nom i durant segles se'l relacionava amb el verb (pels participis). Antigament es classificava el determinant com un tipus d'adjectiu. (ca)
  • Přídavná jména jsou vlastnosti nebo vztahy podstatných jmen. V jazycích, které rozlišují rody, se přídavné jméno zpravidla shoduje s rodem podstatného jména, které rozvíjí. Ve větě mají nejčastěji funkci přívlastku shodného nebo doplňku. (cs)
  • النعت هو من التوابع، ويسمى الصفة أيضا، ويأتي لبيان صفة الاسم الذي يتبعه في الإعراب.مثال: * الهواء نعمة عظيمة.كلمة عظيمة هي النعت (الصفة). فهي تصف النعمة بالعظمة. * «لمن الملك اليوم لله الواحد القهار».كلمتي الواحد القهار هما النعتان، فقد وصفتا الله، سبحانه وتعالى، بالواحد وبالقهار. (ar)
  • Is focal a thugann tréith ar ainmfhocal, ar nós milis, dearg, nó teicniúil í aidiacht. (ga)
  • Adjektiva atau kata sifat adalah kelas kata yang mengubah nomina atau pronomina, biasanya dengan menjelaskannya atau membuatnya menjadi lebih spesifik. Kata sifat dapat menerangkan kuantitas, kecukupan, urutan, kualitas, maupun penekanan suatu kata. Contoh kata sifat antara lain adalah keras, jauh, dan kaya. (in)
  • 형용사(形容詞, adjective) 또는 그림씨는 사물의 성질이나 상태를 나타내는 품사이다. (ko)
  • Een bijvoeglijk naamwoord of adjectief is een woordsoort in de taalkundige benoeming. Het wordt gebruikt om iets anders in de zin (vaak een zelfstandig naamwoord) nader te omschrijven. Het bijvoeglijk naamwoord (afkorting bn.) duidt dus meestal een eigenschap of hoedanigheid aan en vormt meestal één zinsdeel met datgene wat het nader omschrijft. (nl)
  • Przymiotnik – część mowy określająca cechy istot żywych, rzeczy, zjawisk, pojęć i stanów. Nazwa wywodzi się od słowa „przymiot” – czyli cecha, właściwość, która określa właściwości dostrzegalne ludzkimi zmysłami oraz pozazmysłowe, wywnioskowane z zachowania istot żywych bądź właściwości przedmiotów. W przypadku zjawisk czy pojęć przymiotniki mogą mieć także charakter abstrakcyjny. (pl)
  • 形容詞(けいようし、英語:adjective, ドイツ語:Beiwort, Eigenschaftswort, Adjektiv)とは、名詞や動詞と並ぶ主要な品詞の一つで、大小・長短・高低・新旧・好嫌・善悪・色などの動作以外で、物の状態や様子を表し、述語になったりコピュラの補語となったりして人や物に何らかの属性を表す単語でもあり、または、名詞を修飾して名詞句の指示対象を限定する用法、もしくは、述語の中心となる用法で使われる単語のことでもある。 (ja)
  • L'aggettivo è una parte del discorso. Serve a modificare semanticamente un'altra parte del discorso (perlopiù un sostantivo), con cui si rapporta sintatticamente e, nella maggior parte dei casi, ha una concordanza. (it)
  • Adjetivo é toda palavra que se refere a um substantivo indicando-lhe um atributo. Flexionam-se em gênero, número e/ou grau. Sua função gramatical pode ser comparada com a do advérbio em relação aos verbos, aos adjetivos e a outros advérbios. Exemplos * O pássaro é lindo * A mulher é bonita * A mãe é inteligente Da mesma forma que os substantivos, os adjetivos contribuem para a organização e descrição do mundo em que vivemos. Assim, distinguimos uma fruta azeda de uma doce, por exemplo. São palavras que servem para qualificar os seres em geral. (pt)
  • Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper, som stor eller grön, eller tillstånd, som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär. Själva ordet adjektiv kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga'). (sv)
  • Прикме́тник — самостійна частина мови, що виражає ознаку предмета, граматично виявлену в категоріях роду, числа і відмінка та відповідає на питання який? яка? яке? які? чий? чия? чиє? чиї? Прикметники можуть субстантивуватися, тобто вживатися у значенні іменників, у цьому разі їх називають субстантивованими. Дуже близькою частиною мови є дієприкметник, який грає аналогічну роль у реченнях. (uk)
  • И́мя прилага́тельное — самостоятельная часть речи, обозначающая непроцессуальный признак предмета и отвечающая на вопросы «какой?», «какая?», «какое?», «какие?», «чей?» и так далее. В русском языке прилагательные изменяются по родам, падежам и числам, могут иметь краткую форму. В предложении прилагательное чаще всего бывает определением, но может быть и сказуемым. Имеет тот же падеж, что и имя существительное, к которому оно относится. (ru)
  • 形容词是词类中的一类。其根本特点是自由地作定语、修飾名词或名词性短语。在语义上,形容词多表示性质、状态、属性、描述等含意。 (zh)
  • Ein Adjektiv ist ein Wort, das ohne weiteres ein Substantiv modifizieren, d. h. als Attribut fungieren kann, unbeschadet der Möglichkeit, dass es noch andere Funktionen im Satz wahrnehmen kann. Typische Adjektive bezeichnen Eigenschaften wie ‚gut‘ und Zustände wie ‚nass‘. Den Adjektiven vieler Sprachen sind folgende Funktionen gemeinsam: (de)
  • In linguistics, an adjective (abbreviated adj.) is a word that generally modifies a noun or noun phrase or describes its referent. Its semantic role is to change information given by the noun. Traditionally, adjectives were considered one of the main parts of speech of the English language, although historically they were classed together with nouns. Nowadays, certain words that usually had been classified as adjectives, including the, this, my, etc., typically are classed separately, as determiners. Here are some examples: (en)
  • Το επίθετο είναι το μέρος του λόγου που δείχνει ένα χαρακτηριστικό, μια ιδιότητα ή μια ποιότητα στο ουσιαστικό της πρότασης (π.χ. το μεγάλο σπίτι, η σπασμένη πόρτα, ο όμορφος άνθρωπος). Το επίθετο σε ορισμένες περιπτώσεις χρησιμοποιείται χωρίς το ουσιαστικό όταν αυτό εννοείται από τους συμμετέχοντες π.χ. Τα μικρά (εννοείται παιδιά) χρειάζονται φροντίδα. Έχει τρία γένη, αρσενικό (π.χ. ο φανταστικός), θηλυκό (π.χ. η φανταστική) και ουδέτερο (π.χ. το φανταστικό) και δύο αριθμούς: ενικό και πληθυντικό. Συντακτικά το επίθετο μπορεί να αποτελέσει υποκείμενο, αντικείμενο, κατηγορούμενο και γενικά λαμβάνει περίπου τους ίδιους συντακτικούς ρόλους με ένα ουσιαστικό. Επίσης αποτελεί επιθετικός ομοιόπτωτος προσδιορισμός σε ένα ουσιαστικό, ενώ μπορεί να αποτελέσει και κατηγορηματικός προσδιορισμός στα (el)
  • Adjektivo estas vorto, kiu iel modifas la sencon de substantivo. En Esperanto kaj multaj aliaj lingvoj (interalie la norma angla, la latinidaj lingvoj, kaj la helena), adjektivoj estas distingaj kaj de verboj kaj de adverboj; sed en kelkaj lingvoj, ekzemple la oseta, adjektivoj kaj adverboj estas la sama vortklaso. En la germana lingvo la adjektivoj estas ankaŭ adverboj, sed la lingvo havas ankaŭ aliajn adverbojn. En aliaj lingvoj (ekzemple, la korea, kaj plejparte la indonezia) adjektivoj estas netransitivaj verboj. (eo)
  • Gramatikan, adjektiboa izena lagundu eta nolakoa den adierazten duen hitza da, hari buruzko ñabardurak emanez. Beraz, adjektiboa ere izen-sintagmaren osagai nagusietakoa da. Determinatzaileak izenaren erreferentzia zehazten duen bezala, adjektiboak, gehienetan, izenaren ezaugarri bat aditzera ematen du. Horregatik, «kalifikatzaile» ere deitzen zaie. Izenen eskuinera kokatzen diren adjektibooei (txiki, gorri, luze...) izenondo deritze; izenlagun hitza, berriz, izenaren aurretik doazen adjektiboetarako erabiltzen da (herriko, larruzko, idazteko, zure, Maddiren...). (eu)
  • El adjetivo (del lat. adiectīvus​ 'que se agrega') es una parte de la oración o clase de palabra que complementa un sustantivo para calificarlo; expresa características o propiedades atribuidas a un sustantivo, ya sean concretas (perceptible por los sentidos, como en el libro grande o the big book) o abstractas (cognoscible por la mente, como en el libro difícil). Estos adjetivos acompañan al sustantivo (libro, book) y cumplen la función de especificar o resaltar alguna de sus características. (es)
  • En grammaire, on appelle adjectif (anciennement nom adjectif) une nature de mot qui s'adjoint au nom au sein d'un syntagme nominal pour exprimer une qualité (adjectif qualificatif), une relation (adjectif relationnel) ou pour permettre à celui-ci d'être actualisé au sein d'une phrase (adjectif déterminatif) Dans certaines langues flexionnelles, l'adjectif se décline. Lorsque ces langues ne possèdent pas de système casuel, on dit que l’adjectif s'accorde (avec le nom qu'il qualifie, généralement), c'est-à-dire qu'il reprend ses traits grammaticaux, comme le genre ou le nombre. (fr)
rdfs:label
  • نعت (ar)
  • Adjectiu (ca)
  • Přídavné jméno (cs)
  • Adjektiv (de)
  • Επίθετο (el)
  • Adjective (en)
  • Adjektivo (eo)
  • Adjetivo (es)
  • Adjektibo (eu)
  • Aidiacht (ga)
  • Adjektiva (in)
  • Adjectif (fr)
  • Aggettivo (it)
  • 形容詞 (ja)
  • 형용사 (ko)
  • Bijvoeglijk naamwoord (nl)
  • Przymiotnik (pl)
  • Adjetivo (pt)
  • Adjektiv (sv)
  • Имя прилагательное (ru)
  • Прикметник (uk)
  • 形容词 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License