About: Maiolica

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Maiolica /maɪˈɒlɪkə/ is tin-glazed pottery decorated in colours on a white background. Italian maiolica dating from the Renaissance period is the most renowned. When depicting historical and mythical scenes, these works were known as istoriato wares ("painted with stories"). By the late 15th century, multiple locations, mainly in northern and central Italy, were producing sophisticated pieces for a luxury market in Italy and beyond. In France maiolica developed as faience, in the Netherlands and England as delftware, and in Spain as talavera. In English the spelling was anglicised to majolica but the pronunciation usually preserved the vowel with an i as in kite (/maɪˈɒlɪkə/).

Property Value
dbo:abstract
  • Majolika je historický termín kdysi užívaný pro keramické výrobky pocházející z ostrova Mallorca, jež byly původně pokryty cínovým smaltovým povrchem.Dnes se termínu „majolika“ užívá především při rozlišení keramiky smaltované a zdobené shora smaltem, od nesmaltované nebo zalité tenkou vrstvou skla. V popisování antické keramiky se často rozlišuje „archaická“ pro jednoduché vyjádření typologie středověké keramiky. (cs)
  • La majòlica (Del it. maiolica, anteriorment majorica, alteració del llatí Majorica, Mallorca) és una ceràmica amb un acabat vidriós especial. La terracota és la base dels treballs de ceràmica i, en aquest cas, s'hi aplica un esmalt metàl·lic compost de sílice, cendres sòdiques calcinades, plom i estany. (ca)
  • Majolika (manchmal auch Maiolica; nach der altitalienischen Bezeichnung für Mallorca) bezeichnet im engeren (kunstwissenschaftlichen) Sprachgebrauch vor allem die farbig bemalte zinnglasierte italienische Keramik des 15. und 16. Jahrhunderts, im weiteren Sinne auch andere Arten farbig glasierter Tonware. (de)
  • Majoliko estas italeca stane glazurita ceramikaĵo disvastigata ĉefe en la Renesanco. Ĝi estas ornamita per brilaj koloroj sur blanka fono, kaj ofte montras historiajn kaj legendajn scenojn. Kvankam la deveno estas prahistoria, ĝi havis hejmon en insuloj Balearoj de Hispanio (termino majoliko devenas el nomo Majorko), kie araboj disvolvigis la teknikon kaj perfektiĝis en Italio. Laŭ Francisko Azorín majoliko estas Ceramiko kovrita per diverskolora emajlo, el hispanmaŭra deveno aŭ ĝin imitanta. Li indikas etimologion el la Majorica (Mallorca) propra latina nomo de hispana insulo, en latina Majorica. (eo)
  • La mayólica (del italiano maiolica, alteración del latín Maiorĭca, Mallorca)​ es el nombre que se da desde el Renacimiento a un tipo de decoración cerámica sobre loza estannífera, con un esmalte de plomo opacificado con estaño y en el cual se decoran los diversos motivos con óxidos sobre la anterior base. La pasta es una arcilla de baja temperatura natural con un coeficiente de absorción de agua elevado, mayor del 10 al 15%,​ siendo las piezas cocidas a baja temperatura, entre 980 °C y 1050 °C.​ La Real Academia Española especifica dentro de su definición que es una loza decorada con reflejos metálicos, al ser este el tipo de pieza que era exportado a Italia en un inicio.​ (es)
  • Maiolika, amaitu beirakara berezi bat duen zeramika mota bat da. Terrakota da zeramika lanen oinarria, eta, kasu honetan, silizio dioxidoz, errauts sodiko erraustuz, berun eta eztainuz osatutako metalezko esmalte bat ematen zaio. (eu)
  • Maiolica /maɪˈɒlɪkə/ is tin-glazed pottery decorated in colours on a white background. Italian maiolica dating from the Renaissance period is the most renowned. When depicting historical and mythical scenes, these works were known as istoriato wares ("painted with stories"). By the late 15th century, multiple locations, mainly in northern and central Italy, were producing sophisticated pieces for a luxury market in Italy and beyond. In France maiolica developed as faience, in the Netherlands and England as delftware, and in Spain as talavera. In English the spelling was anglicised to majolica but the pronunciation usually preserved the vowel with an i as in kite (/maɪˈɒlɪkə/). (en)
  • Cré-earraí glónraithe le stán is ea an Maisealaca (Idáilis: Maiolica) a táirgeadh san Iodáil i bhfad roimh 1250 AD. Le linn na hAthbheochana, bhíodh an maisiúchán air an-chosúil le saothar phríomhphéintéirí an ama sin. (ga)
  • Une majolique est le nom générique qui désigne, en français, une faïence, soit hispano-mauresque, soit italienne de la Renaissance, ou l'une des premières faïences françaises, soit fabriquée par des Italiens, soit fabriquée selon la technique et dans le goût italiens aux XVIe et XVIIe siècles. Aujourd'hui, en italien, maiolica (du castillan mallorca) est synonyme de « faïence ». (fr)
  • Maiolica, atau disebut juga sebagai Majolica adalah yang berasal dari periode Renaisans. Karya ini dilukis dengan penuh warna pada latar belakang putih, yang terkadang menggambarkan adegan pada cerita sejarah dan mitos yang dikenal sebagai istoriato ("dilukis dengan cerita"). Pada akhir abad ke-15, di beberapa tempat, terutama kota-kota kecil Italia bagian tengah dan utara, mulai memproduksi barang-barang canggih untuk pasar mewah di Italia dan sekitarnya. (in)
  • 마욜리카(Maiolica)는 르네상스 시기 이탈리아에서 발달한 도기이다. (ko)
  • La maiolica è un tipo di produzione ceramica di vasellame caratterizzato da un corpo poroso rivestito, prevalentemente per immersione, di uno smalto stannifero (o tutt'al più piombico). Il nome italiano deriva da quello dell'isola di Maiorca, uno dei centri più attivi in tale smercio nel Medioevo. All'estero invece è nota spesso come "faïence", dalla città di Faenza, che per secoli ne fu tra i maggiori produttori europei. In senso stretto e specialistico la "maiolica" è solo quella ceramica a smalto stannifero. In senso lato invece, anche sui dizionari, viene considerata maiolica tutta la terracotta smaltata, ossia qualsiasi oggetto in biscotto rivestito di smalto bianco, decorato e ricotto con o senza velature di cristallina. (it)
  • マヨリカ焼き(Maiolica)はイタリアのでルネサンス期に発祥した。白地に鮮やかな彩色を施し、歴史上の光景や伝説的光景を描いたものが多い。地名呼称の表記のゆらぎによりマジョリカ焼、マヨルカ焼、マリョルカ焼、マジョルカ焼とも。 (ja)
  • Majolika – ceramika pokryta nieprzezroczystą polewą ołowiowo-cynową o bogatej kolorystyce. Rodzaj fajansu produkowanego we Włoszech od XIV w. do XVII w. Z majoliki wyrabiano przede wszystkim bogato zdobione naczynia. Produkcja majoliki rozwinęła się pod wpływem ceramiki mauretańsko-hiszpańskiej, importowanej do Włoch przez Majorkę (stąd nazwa). W XV wieku produkcję rozpoczęto także we Florencji (wprowadzono rzeźby z majoliki). Na początku XVI w. rozwinął się styl istoriato (narracyjny), czyli zdobienie scenami mitologicznymi, historycznymi oraz biblijnymi. Malarzami tego stylu byli zazwyczaj wybitni artyści, a inspiracji szukali w dziełach Rafaela i jego uczniów. (pl)
  • Majolica of maiolica is in de oorspronkelijke betekenis een type aardewerk met gekleurde decoraties op een ondoorzichtige witte ondergrond van tin-glazuur. Het bekendst is de Italiaanse maiolica uit de renaissance. Tegen het einde van de 15e eeuw produceerden verschillende plaatsen in Noord- en Midden-Italië verfijnde stukken voor de luxe-markt in Italië en daarbuiten. In Frankrijk ontwikkelde zich de majolica tot faience, in Nederland en Engeland tot Delfts blauw en in Mexico tot talavera. (nl)
  • Maiólica ou majólica é a faiança italiana do Renascimento, inspirada a princípio na tradição hispano-mourisca. O termo, provavelmente advindo da ilha de Maiorca no Mar Mediterrâneo, também designa as primitivas faianças européias executadas segundo a tradição italiana. (pt)
  • Majolika är tenn- (oftast även bly-) glaserat lergods i starkeldsfärger som producerades sedan 1500-talet. Namnet majolika härstammar troligtvis från ön Mallorca (enligt gammal italiensk stavning – Majolika). Denna ö var under 1300- och 1400-talen en stapelplats för spansk keramik, avsedd för vidarebefordran till städerna i Italien. Spanska fajanskärl skattades i Italien högt vid denna tid, och inspirerade av dessa började man här med anknytning till en inhemsk tradition att tillverka en typ av keramik som sedan kallades majolika. De äldsta kärlen, med ofta ganska primitiv dekorteknik, brukar benämnas mezzo-majolika, för att kunna skilja dessa från dem som senare tillverkades av renässansens majolikamästare. Vissa anser inte mezzo-majolikan vara verklig majolika och begreppet oegentigt. Omkring 1470 börjar den italienska keramiken att allt tydligare skilja sig från de Spanska förlagorna. Det gotiska formspråket med lövverk och inskriptioner med gotiska minuskler tog upp dekorelement från renässansen som granatäppelmönster, rosetter, akantusslingor, arabesker och porträttbyster i samtidens stil. Runt 1500 blommade majolikakonsten ut i full blom. Från att tidigare främst bestått av (en sorts smala apotekskärl), kannor och krus började man nu skapa allt fler former, och alltmer påkostade föremål, samtidigt som färgprakten ökade. Utvecklingen gick efter två linjer: ornamental och figurisk. Den ornamentala kännetecknas främst av grotesker. I Faenza utvecklades stilen till en spröd växtornamentik med palmetter och lövverk av akantus, avslutade med maskaroner eller delfinkroppar, festonger, kransar och vaser. Höjdpunkten för stilen betecknas av verkstad i Faeza omkring 1525, där man använde tekniken "a berettino" - med en ljusblå tennglasyr i stället för en vit och utsparade motivet på en i mörkblått målad botten. I huset Medicis verkstad i Caffagiolo anknöt man till groteskstilen i Faenza. Urbino och blev centrum figurmåleriet, som anses representera höjdpunkten i majolikatillverkningen. Här lade man an på figurala scener med historiska och mytologiska motiv eller genrebilder. Bilden fick ofta täcka hela kärlens yta så att ormanetet helt försvann. Bland framstående kostner märks som arbetade i Castel Durante, blanda annat hos sin son , som senare öppnade verkstad i Urbino. Nicola Pellipario kom att utöva stort inflytande på målarna i sonens verksat, ssåon Francesco Xanto Avelli och . Bland andra kända majolikamålare i Urbinoskolan märks . I övriga italienska städer skapades ofta en medelväg mellan de båda skolorna. Omkring 1550 uppkom en motreaktion mot den färgstarka Urbinostilen och under inflytande från det kinesiska porslinet som via Venedig kommit till Italien, där Faenza kom att inta den ledande platsen. På vit tennglaserad botten utförde man en enkel dekor i blått och gult av enkla motiv med puttis, byster eller schematiska rankor, kallad stilo compendario. Omkring 1600 inträdde en viss stagnation och produktionen inriktades framför allt på export av vit majolika. (sv)
  • Майолика (итал. Maiolica) — разновидность керамических изделий, изготовляемых из белой или серой обожжённой глины с пористым «черепком», в отличие от обычной керамики, покрытым не одним, а двумя слоями глазури. Вначале — непрозрачным слоем белой, оловянной, что позволяло расписывать поверхность изделия яркими красками по белому «сырому» фону ещё до обжига, аналогично фреске в архитектуре, а затем, поверх росписи, — прозрачным слоем блестящей свинцовой глазури, с последующим обжигом около 1000 °С. Кроме настоящей майолики существует меццо-майолика (итал. mezzo — средний, полу-), или полуфаянс (название «фаянс» возникло по одному из центров производства — городу Фаэнца, Эмилия-Романья, в Средней Италии). Меццо-майолика имеет черепок красного цвета, который покрыт слоем белого ангоба. Для меццо-майолики характерен декор типа сграффито — процарапывания верхнего, белого слоя глины до красной основы, после чего такое изделие покрывается слоем прозрачной свинцовой глазури и подвергается обжигу при той же температуре. В популярной литературе словом «майолика» часто называют самые разные керамические изделия: облицовочные плитки, изразцы, любую «поливную» (глазурованную) керамику. Однако настоящая майолика представляет собой итальянское изобретение, и поэтому правильнее столь специфичную технику двойного глазурования под роспись связывать с изделиями, имеющими конкретное место происхождения — ренессансную Италию. (ru)
  • Майо́ліка (від італ. Maiolica — Мальорка) — різновид кераміки, що виготовляється з випаленої глини з використанням розписної глазурі. Майоліка (названа також глазурованим фаянсом або глазурованою теракотою) — пресована керамічна плитка з кольоровою основою, покрита прозорою або непрозорою глазур'ю, на яку нанесений яскравий малюнок. Майоліка досить міцна, має м'які, округлі форми, але має високопористу основу, що обмежує її застосування — для обробки стін приміщень за винятком ванної кімнати. (uk)
  • 錫釉彩陶(英語:Maiolica,/maɪˈɒlɪkə/)是指在表面上色的。義大利文藝復興時期的意大利錫釉彩陶最為知名。人們會在錫釉彩陶表面進行繪畫創作,主題大多與歷史和神話故事有關。15世纪後期,意大利北部和中部的小城市是意大利錫釉彩陶的主要生產基地。錫釉彩陶的英語名稱Maiolica來自於中世紀意大利語詞彙Majorca,意思為馬略卡島。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1862297 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 20646 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121989361 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Majolika je historický termín kdysi užívaný pro keramické výrobky pocházející z ostrova Mallorca, jež byly původně pokryty cínovým smaltovým povrchem.Dnes se termínu „majolika“ užívá především při rozlišení keramiky smaltované a zdobené shora smaltem, od nesmaltované nebo zalité tenkou vrstvou skla. V popisování antické keramiky se často rozlišuje „archaická“ pro jednoduché vyjádření typologie středověké keramiky. (cs)
  • La majòlica (Del it. maiolica, anteriorment majorica, alteració del llatí Majorica, Mallorca) és una ceràmica amb un acabat vidriós especial. La terracota és la base dels treballs de ceràmica i, en aquest cas, s'hi aplica un esmalt metàl·lic compost de sílice, cendres sòdiques calcinades, plom i estany. (ca)
  • Majolika (manchmal auch Maiolica; nach der altitalienischen Bezeichnung für Mallorca) bezeichnet im engeren (kunstwissenschaftlichen) Sprachgebrauch vor allem die farbig bemalte zinnglasierte italienische Keramik des 15. und 16. Jahrhunderts, im weiteren Sinne auch andere Arten farbig glasierter Tonware. (de)
  • Maiolika, amaitu beirakara berezi bat duen zeramika mota bat da. Terrakota da zeramika lanen oinarria, eta, kasu honetan, silizio dioxidoz, errauts sodiko erraustuz, berun eta eztainuz osatutako metalezko esmalte bat ematen zaio. (eu)
  • Maiolica /maɪˈɒlɪkə/ is tin-glazed pottery decorated in colours on a white background. Italian maiolica dating from the Renaissance period is the most renowned. When depicting historical and mythical scenes, these works were known as istoriato wares ("painted with stories"). By the late 15th century, multiple locations, mainly in northern and central Italy, were producing sophisticated pieces for a luxury market in Italy and beyond. In France maiolica developed as faience, in the Netherlands and England as delftware, and in Spain as talavera. In English the spelling was anglicised to majolica but the pronunciation usually preserved the vowel with an i as in kite (/maɪˈɒlɪkə/). (en)
  • Cré-earraí glónraithe le stán is ea an Maisealaca (Idáilis: Maiolica) a táirgeadh san Iodáil i bhfad roimh 1250 AD. Le linn na hAthbheochana, bhíodh an maisiúchán air an-chosúil le saothar phríomhphéintéirí an ama sin. (ga)
  • Une majolique est le nom générique qui désigne, en français, une faïence, soit hispano-mauresque, soit italienne de la Renaissance, ou l'une des premières faïences françaises, soit fabriquée par des Italiens, soit fabriquée selon la technique et dans le goût italiens aux XVIe et XVIIe siècles. Aujourd'hui, en italien, maiolica (du castillan mallorca) est synonyme de « faïence ». (fr)
  • Maiolica, atau disebut juga sebagai Majolica adalah yang berasal dari periode Renaisans. Karya ini dilukis dengan penuh warna pada latar belakang putih, yang terkadang menggambarkan adegan pada cerita sejarah dan mitos yang dikenal sebagai istoriato ("dilukis dengan cerita"). Pada akhir abad ke-15, di beberapa tempat, terutama kota-kota kecil Italia bagian tengah dan utara, mulai memproduksi barang-barang canggih untuk pasar mewah di Italia dan sekitarnya. (in)
  • 마욜리카(Maiolica)는 르네상스 시기 이탈리아에서 발달한 도기이다. (ko)
  • マヨリカ焼き(Maiolica)はイタリアのでルネサンス期に発祥した。白地に鮮やかな彩色を施し、歴史上の光景や伝説的光景を描いたものが多い。地名呼称の表記のゆらぎによりマジョリカ焼、マヨルカ焼、マリョルカ焼、マジョルカ焼とも。 (ja)
  • Majolika – ceramika pokryta nieprzezroczystą polewą ołowiowo-cynową o bogatej kolorystyce. Rodzaj fajansu produkowanego we Włoszech od XIV w. do XVII w. Z majoliki wyrabiano przede wszystkim bogato zdobione naczynia. Produkcja majoliki rozwinęła się pod wpływem ceramiki mauretańsko-hiszpańskiej, importowanej do Włoch przez Majorkę (stąd nazwa). W XV wieku produkcję rozpoczęto także we Florencji (wprowadzono rzeźby z majoliki). Na początku XVI w. rozwinął się styl istoriato (narracyjny), czyli zdobienie scenami mitologicznymi, historycznymi oraz biblijnymi. Malarzami tego stylu byli zazwyczaj wybitni artyści, a inspiracji szukali w dziełach Rafaela i jego uczniów. (pl)
  • Majolica of maiolica is in de oorspronkelijke betekenis een type aardewerk met gekleurde decoraties op een ondoorzichtige witte ondergrond van tin-glazuur. Het bekendst is de Italiaanse maiolica uit de renaissance. Tegen het einde van de 15e eeuw produceerden verschillende plaatsen in Noord- en Midden-Italië verfijnde stukken voor de luxe-markt in Italië en daarbuiten. In Frankrijk ontwikkelde zich de majolica tot faience, in Nederland en Engeland tot Delfts blauw en in Mexico tot talavera. (nl)
  • Maiólica ou majólica é a faiança italiana do Renascimento, inspirada a princípio na tradição hispano-mourisca. O termo, provavelmente advindo da ilha de Maiorca no Mar Mediterrâneo, também designa as primitivas faianças européias executadas segundo a tradição italiana. (pt)
  • Майо́ліка (від італ. Maiolica — Мальорка) — різновид кераміки, що виготовляється з випаленої глини з використанням розписної глазурі. Майоліка (названа також глазурованим фаянсом або глазурованою теракотою) — пресована керамічна плитка з кольоровою основою, покрита прозорою або непрозорою глазур'ю, на яку нанесений яскравий малюнок. Майоліка досить міцна, має м'які, округлі форми, але має високопористу основу, що обмежує її застосування — для обробки стін приміщень за винятком ванної кімнати. (uk)
  • 錫釉彩陶(英語:Maiolica,/maɪˈɒlɪkə/)是指在表面上色的。義大利文藝復興時期的意大利錫釉彩陶最為知名。人們會在錫釉彩陶表面進行繪畫創作,主題大多與歷史和神話故事有關。15世纪後期,意大利北部和中部的小城市是意大利錫釉彩陶的主要生產基地。錫釉彩陶的英語名稱Maiolica來自於中世紀意大利語詞彙Majorca,意思為馬略卡島。 (zh)
  • Majoliko estas italeca stane glazurita ceramikaĵo disvastigata ĉefe en la Renesanco. Ĝi estas ornamita per brilaj koloroj sur blanka fono, kaj ofte montras historiajn kaj legendajn scenojn. Kvankam la deveno estas prahistoria, ĝi havis hejmon en insuloj Balearoj de Hispanio (termino majoliko devenas el nomo Majorko), kie araboj disvolvigis la teknikon kaj perfektiĝis en Italio. (eo)
  • La mayólica (del italiano maiolica, alteración del latín Maiorĭca, Mallorca)​ es el nombre que se da desde el Renacimiento a un tipo de decoración cerámica sobre loza estannífera, con un esmalte de plomo opacificado con estaño y en el cual se decoran los diversos motivos con óxidos sobre la anterior base. La pasta es una arcilla de baja temperatura natural con un coeficiente de absorción de agua elevado, mayor del 10 al 15%,​ siendo las piezas cocidas a baja temperatura, entre 980 °C y 1050 °C.​ (es)
  • La maiolica è un tipo di produzione ceramica di vasellame caratterizzato da un corpo poroso rivestito, prevalentemente per immersione, di uno smalto stannifero (o tutt'al più piombico). Il nome italiano deriva da quello dell'isola di Maiorca, uno dei centri più attivi in tale smercio nel Medioevo. All'estero invece è nota spesso come "faïence", dalla città di Faenza, che per secoli ne fu tra i maggiori produttori europei. (it)
  • Majolika är tenn- (oftast även bly-) glaserat lergods i starkeldsfärger som producerades sedan 1500-talet. Namnet majolika härstammar troligtvis från ön Mallorca (enligt gammal italiensk stavning – Majolika). Denna ö var under 1300- och 1400-talen en stapelplats för spansk keramik, avsedd för vidarebefordran till städerna i Italien. Spanska fajanskärl skattades i Italien högt vid denna tid, och inspirerade av dessa började man här med anknytning till en inhemsk tradition att tillverka en typ av keramik som sedan kallades majolika. (sv)
  • Майолика (итал. Maiolica) — разновидность керамических изделий, изготовляемых из белой или серой обожжённой глины с пористым «черепком», в отличие от обычной керамики, покрытым не одним, а двумя слоями глазури. Вначале — непрозрачным слоем белой, оловянной, что позволяло расписывать поверхность изделия яркими красками по белому «сырому» фону ещё до обжига, аналогично фреске в архитектуре, а затем, поверх росписи, — прозрачным слоем блестящей свинцовой глазури, с последующим обжигом около 1000 °С. (ru)
rdfs:label
  • Majòlica (ca)
  • Majolika (cs)
  • Majolika (de)
  • Maiolica (en)
  • Majoliko (eo)
  • Mayólica (es)
  • Maiolika (eu)
  • Maisealaca (ga)
  • Maiolica (in)
  • Maiolica (it)
  • Majolique (fr)
  • 마욜리카 (ko)
  • Majolica (nl)
  • マヨリカ焼き (ja)
  • Majolika (pl)
  • Maiólica (pt)
  • Майолика (ru)
  • Majolika (sv)
  • Майоліка (uk)
  • 錫釉彩陶 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:field of
is dbo:movement of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:field of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License