An Entity of Type: administrative region, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Shanghai International Settlement (Chinese: 上海公共租界) originated from the merger in the year 1863 of the British and American enclaves in Shanghai, in which British subjects and American citizens would enjoy extraterritoriality and consular jurisdiction under the terms of treaties agreed by both parties. These treaties were abrogated in 1943. It was one of two Chinese international settlements, along with Gulangyu International Settlement.

Property Value
dbo:abstract
  • ظهرت تسوية شنغهاي الدولية من اتحاد حصل عام 1863 بين الأماكن المحصورة البريطانية والأمريكية في شنغهاي، حيث يتمتع الرعايا البريطانيون والمواطنون الأمريكيون بحصانة محلية وسلطة قنصلية بموجب شروط المعاهدات غير المتكافئة الموقعة في القرن التاسع عشر مع سلالة تشينغ الحاكمة. أُلغيت هذه المعاهدات في عام 1943 باتفاق مع الكومينتانغ، الذي كان مقره آنذاك في تشونغتشينغ. أُنشئت التسوية بعد هزيمة جيش تشينغ من قبل البريطانيين في حرب الأفيون الأولى (1839-1842). بموجب شروط معاهدة نانجينغ، افتُتحت معاهدة الموانئ الخمسة بما في ذلك شنغهاي أمام التجار الأجانب، ما أدى إلى قلب الاحتكار تحت سيطرة ميناء كانتون الجنوبي (غوانزو) بموجب نظام كانتون. كما أنشأ البريطانيون قاعدة في هونغ كونغ. وتبع ذلك التدخل الأمريكي والفرنسي عن كثب في أعقاب أنشاء الأماكن المحصورة شمال وجنوب المنطقة البريطانية. على عكس مستعمرات هونغ كونغ وماكاو، حيث تمتعت المملكة المتحدة والبرتغال بالسيادة الكاملة بشكل أبدي، بقيت الامتيازات الأجنبية في الصين تحت السيادة الصينية. في عام 1854، أنشأت الدول الثلاث شؤون بلدية شنغهاي لخدمة جميع مصالحها، ولكن في عام 1862، أُلغي الامتياز الفرنسي من المعاهدة. في العام التالي اتحدت المستوطنات البريطانية والأمريكية رسميًا لإنشاء تسوية شنغهاي الدولية. مع دخول المزيد من القوى الأجنبية في العلاقات التعاهدية مع الصين، أصبح مواطنوها أيضًا جزءًا من إدارة المستوطنة، لكنها بقيت دائمًا ذات هيمنة بريطانية حتى زيادة تدخل اليابان في أواخر ثلاثينيات القرن العشرين. انعكس الطابع الدولي للمستوطنة في العلم. وصلت التسوية الدولية إلى نهاية مفاجئة في ديسمبر 1941 عندما اقتحمت القوات اليابانية مباشرة بعد الهجوم على بيرل هاربور. في أوائل عام 1943، وُقعت معاهدات جديدة من قبل حكومة شيانج كاي شيك الجمهورية أنهت رسميًا الامتيازات الخارجية للأميركيين والبريطانيين، على الرغم من أن شروطها كانت موضع جدل حتى استعادة شنغهاي في أعقاب استسلام اليابان في عام 1945. وفي وقت لاحق، تنازل الفرنسيون عن امتيازاتهم في اتفاق منفصل في فبراير عام 1946. (ar)
  • Das Shanghai International Settlement (chinesisch: 上海公共租界) entstand aus dem Zusammenschluss der britischen und US-amerikanischen Enklaven in der Stadt Shanghai im Jahr 1863, in denen britische Untertanen und amerikanische Bürger gemäß den im neunzehnten Jahrhundert mit der Qing-Dynastie unterzeichneten Verträgen extraterritoriale und konsularische Zuständigkeit genossen. Diese Verträge wurden 1943 durch eine Vereinbarung mit der Kuomintang, die damals ihren Sitz in Chungking hatte, außer Kraft gesetzt. Die Bewohner des Shanghai International Settlement wurden zur Zeit ihrer Existenz Shanghailänder genannt. 1925 lebten in der Zone über eine Million Menschen, die Mehrheit davon waren Chinesen und keine Ausländer. Die Siedlungen wurden nach der Niederlage der Qing-Armee gegen die Briten im Ersten Opiumkrieg (1839–1842) errichtet. Im Vertrag von Nanking wurden die fünf Vertragshäfen, darunter Shanghai, für ausländische Kaufleute geöffnet, wodurch das Monopol des südlichen Hafens von Kanton (Guangzhou) im Rahmen des Kanton-Systems aufgehoben wurde. Die Briten errichteten auch einen Stützpunkt in Hongkong. Die Amerikaner und Franzosen folgten den Briten, und ihre Enklaven wurden nördlich bzw. südlich des britischen Gebiets errichtet. Im Gegensatz zu den Kolonien Hongkong und Macau, wo das Vereinigte Königreich und Portugal die volle Souveränität genossen, blieben die ausländischen Konzessionen in China unter chinesischer Souveränität. Im Jahr 1854 gründeten die drei Länder den Stadtrat von Shanghai (Shanghai Municipal Council), um alle ihre Interessen zu vertreten, doch 1862 schied die französische Konzession aus dieser Vereinbarung aus. Im darauf folgenden Jahr schlossen sich die britischen und amerikanischen Siedlungen formell zur Shanghai International Settlement zusammen. Da immer mehr ausländische Mächte vertragliche Beziehungen mit China eingingen, wurden auch deren Staatsangehörige Teil der Verwaltung der Siedlung. Die Zahl der Vertragsmächte stieg bis 1918 auf ein Maximum von 19, sank aber bis in die 1930er Jahre auf 14: das Vereinigte Königreich, die Vereinigten Staaten, Japan, Frankreich, Italien, Norwegen, Schweden, Dänemark, die Niederlande, Spanien, Portugal, Peru, Mexiko und die Schweiz. Bis zur zunehmenden Beteiligung Japans in den späten 1930er Jahren blieb es jedoch immer eine vorwiegend britische Angelegenheit. Der internationale Charakter der Siedlung spiegelte sich in der Flagge und dem Siegel des Gemeinderats wider, auf denen die Flaggen mehrerer Länder von Frankreich und den Vereinigten Staaten bis hin zu Italien und Russland abgebildet waren. Die internationale Siedlung fand im Dezember 1941 ein jähes Ende, als japanische Truppen unmittelbar nach dem Angriff auf Pearl Harbor einmarschierten. Anfang 1943 beendeten neue, von der Regierung der Republik China unter Chiang Kai-shek unterzeichnete Verträge formell die extraterritorialen Privilegien der Amerikaner und Briten, obwohl die Bedingungen bis zur Rückeroberung Shanghais nach der Kapitulation Japans 1945 strittig waren. Die Franzosen gaben ihre Privilegien später in einem separaten Abkommen im Februar 1946 auf. (de)
  • La Concesión Internacional de Shanghái (Chino: 上海公共租界; Pinyin: Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè; Dialecto de Shanghái: Zanhae Konkun Tsyga) fue fundada en 1863 al fusionarse los enclaves británico y estadounidense en Shanghái, partes del Imperio Qing que tenían extraterritorialidad bajo una serie de tratados conocidos como tratados desiguales. (es)
  • La Concession internationale de Shanghai est le nom que portait la concession étrangère en Chine située à Shanghai, née en 1863 de la fusion des concessions britannique et américaine. (fr)
  • Permukiman Internasional Shanghai (Hanzi: 上海公共租界; Pinyin: Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè; bahasa Shanghai: Zånhae Konkun Tsyga) berasal dari merger dan Amerika Serikat tahun 1863 di Shanghai, bagian dari penguasaan Kekaisaran Qing secara ekstrateritorialitas berdasarkan syarat-syarat dari serangkaian Perjanjian Tidak Adil. Permukiman tersebut dibentuk setelah kekalahan tentara Qing oleh Britania dalam Perang Candu Pertama (1839 – 1842). Menurut syarat-syarat Perjanjian Nanjing, lima pelabuhan perjanjian termasuk Shanghai dibuka bagi para pedagang asing, menjungkalkan monopoli yang saat itu dimiliki oleh pelabuhan selatan di Kanton (Guangzhou) menurut Sistem Kanton. Britania juga mendirikan sebuah pangkalan di Hong Kong sesuai kontrak sewa ekstensif. Keterlibatan Amerika dan Prancis mengikuti dengan saksama langkah Britania dan enklave mereka didirikan masing-masing di utara dan selatan wilayah Britania. Tidak seperti koloni Hong Kong dan Weihaiwei, yang merupakan wilayah kedaulatan Britania, konsesi-konsesi asing di Shanghai pada mulanya tetap merupakan wilayah kedaulatan Tiongkok. Namun, selama pemberontakan tahun 1853 – 1855, pemerintah Qing menyerahkan kedaulatan konsesi-konsesi tersebut kepada kekuatan asing sebagai imbalan atas dukungan mereka untuk menekan pemberontakan tersebut. Pada tahun 1854, tiga negara tersebut membentuk Dewan Munisipal Shanghai untuk melayani semua kepentingan mereka, tetapi pada tahun 1862, keluar dari dewan ini. Tahun berikutnya permukiman Britania dan Amerika secara resmi bergabung untuk membentuk Permukiman Internasional Shanghai. Seiring semakin banyaknya kekuatan asing yang ikut serta dalam hubungan perjanjian dengan Tiongkok, warga negara mereka juga menjadi bagian dari administrasi pemerintahan permukiman, tetapi tetap menjadi urusan yang didominasi Britania hingga munculnya keterlibatan Jepang di akhir tahun 1930-an. Permukiman internasional ini berakhir secara tiba-tiba pada bulan Desember 1941 ketika pasukan Jepang menyerbu segera setelah serangan terhadap Pearl Harbor. Pada awal tahun 1943, perjanjian baru yang ditandatangani oleh pemerintahan Republik Chiang Kai-shek secara resmi mengakhiri hak istimewa ekstrateritorialitas dari orang Amerika dan Britania, walaupun persyaratannya diperdebatkan hingga pemulihan Shanghai setelah menyerahnya Jepang tahun 1945. Prancis kemudian menyerahkan hak istimewa mereka dalam sebuah perjanjian terpisah tahun 1946. (in)
  • The Shanghai International Settlement (Chinese: 上海公共租界) originated from the merger in the year 1863 of the British and American enclaves in Shanghai, in which British subjects and American citizens would enjoy extraterritoriality and consular jurisdiction under the terms of treaties agreed by both parties. These treaties were abrogated in 1943. The British settlements were established following the victory of the British in the First Opium War (1839–1842). Under the terms of the Treaty of Nanking, the five treaty ports including Shanghai were opened to foreign merchants, overturning the monopoly then held by the southern port of Canton (Guangzhou) under the Canton System. The British also established a base on Hong Kong. American and French involvement followed closely on the heels of the British and their enclaves were established north and south, respectively, of the British area. Unlike the colonies of Hong Kong and Macau, where the United Kingdom and Portugal enjoyed full sovereignty in perpetuity, the foreign concessions in China remained under Chinese sovereignty. In 1854, the three countries created the Shanghai Municipal Council to serve all their interests, but, in 1862, the French concession dropped out of the arrangement. The following year the British and American settlements formally united to create the Shanghai International Settlement. As more foreign powers entered into treaty relations with China, their nationals also became part of the administration of the settlement. The number of treaty powers had climbed to a high of 19 by 1918 but was down to 14 by the 1930s: the United Kingdom, the United States, Japan, France, Italy, Norway, Sweden, Denmark, the Netherlands, Spain, Portugal, Peru, Mexico, and Switzerland. Nonetheless, the SMC remained a predominantly British affair until the growth of Japan's involvement in the late 1930s. The international character of the Settlement was reflected in the flag and seal of the Municipal Council, which featured the flags of several countries. The international settlement came to an abrupt end in December 1941 when Japanese troops stormed in immediately following the Japanese attack on Pearl Harbor. In early 1943, new treaties signed formally ended the extraterritorial privileges of Americans and Britons, although its terms were not met until the recovery of Shanghai following Japan's 1945 surrender. The French later surrendered their privileges in a separate agreement in February 1946. It was one of two Chinese international settlements, along with Gulangyu International Settlement. (en)
  • 上海共同租界(シャンハイきょうどうそかい、英: Shanghai International Settlement、中: 上海公共租界)は、中華民国上海市に置かれていた上海租界のうち、フランス租界を除いた数カ国が管理していた共同租界。1842年の南京条約にもとづき同11月から12月にかけて設定され1943年まで続いた。 (ja)
  • 상하이 공공조계(上海公共租界, 영어: Shanghai International Settlement)은 미국과 영국을 중심으로 공동의 행정 및 무역, 생활이 이루어지던 구역으로서, 공공조계라는 명칭을 사용하기 시작한 시점을 기준으로 하여 1863년부터 1945년까지 존속하였다. 반대로 단일 국가에 의해 행정 및 무역, 생활이 이루어진 조계를 전관조계(專管租界)라고 불렀다. 난징 조약과 톈진 조약에 의해 기본적으로는 청의 영토 주권이 인정되었으나, 이것은 실질적으로 지켜내기에는 청의 지방 행정의 문제와 치외법권의 문제, 상하이 공부국과 같은 조계 행정 기구의 이권 추구 등의 문제가 존재하였다. 이에 따라 대단히 독특한 형태의 사회가 형성되었으며, 조계가 철폐된 1945년이후에도 그 영향이 크게 미치게 되었다. (ko)
  • De Internationale Concessie van Shanghai (Engels: Shanghai International Settlement) was een gebied in de Chinese stad Shanghai dat bestuurd werd door de Shanghai Municipal Council, en zodoende de facto niet onder Chinese jurisdictie viel. De concessie ontstond in 1863 toen de Britse en Amerikaanse concessies in Shanghai werden samengevoegd tot de Internationale Concessie. De Chinezen behielden officieel gedurende de gehele bestaansperiode van de Internationale Concessie de soevereiniteit over het gebied. In feite bepaalden de Britten, en vanaf de jaren 1930 de Japanners wat er gebeurde in het gebied. Aan de concessie kwam tijdens de Tweede Wereldoorlog een abrupt einde toen Japanse troepen in 1941 het gebied bezetten. Een in 1943 gesloten verdrag met Kwomintang-China maakte uiteindelijk een officieel einde aan de extraterritoriale rechten van de Amerikanen en Britten die zij honderd jaar hadden genoten. Tegenwoordig is de langdurige westerse overheersing van delen van Shanghai nog goed te zien aan de vele westerse gebouwen, met name aan de Bund. (nl)
  • La Concessione internazionale di Shangai (in cinese: 上海公共租界S, Shànghǎi Gōnggòng ZūjièP) fu un'area a controllo internazionale, creata nel 1863 a seguito dell'unione delle precedenti concessioni inglesi e americane a cui si unirono successivamente altri stati. La creazione di questa concessione è avvenuta durante il cosiddetto periodo dei trattati ineguali. Gli insediamenti sono stati stabiliti in seguito alla sconfitta dell'esercito Qing dagli inglesi durante la Prima Guerra dell'Oppio (1839-1842). Secondo i termini del trattato di Nanchino, cinque porti tra cui Shanghai venivano aperti ai mercanti stranieri, ribaltando il monopolio detenuto al tempo dal solo dal porto di Canton (Guangzhou). Il governo britannico inoltre ottenne la realizzazione di una base strategica nei pressi di Hong Kong mediante un contratto di concessione estremamente favorevole. A differenza delle colonie di Hong Kong e , che erano a tutti gli effetti territori britannici, le concessioni straniere di Shanghai dovevano originariamente rimanere territorio sovrano cinese. Tuttavia, durante la rivolta della Small Swords Society tra il 1853-1855, il governo Qing rinunciò alla propria sovranità sulle concessioni, cedendola alle potenze straniere in cambio del loro sostegno per sopprimere la ribellione. Nel 1854, Gran Bretagna, Stati Uniti d'America e Francia, intestatari delle prime concessioni nell'area, proposero la creazione del primo Consiglio municipale della città di Shanghai, principalmente allo scopo di servire i propri interessi nella città. Mappa della concessione nel 1935 Dopo alcune divergenze all'interno del consiglio, nel 1862 la Francia decise di abbandonarlo e di amministrare autonomamente la propria concessione. A seguito dell'uscita della Francia dal consiglio cittadino l'anno successivo gli inglesi e gli americani decisero di unire le proprie concessioni, creando così il "Shanghai International Settlement". A seguito di tale unione e con la crescente ingerenza delle potenze straniere sulla Cina mediante stipulazione di nuovi accordi commerciali, entrarono a far parte della Concessione Internazionale anche altre potenze straniere, tra cui: Italia, Russia, Portogallo, Olanda, Svezia e Danimarca. Dopo l'attacco giapponese alla base navale statunitense di Pearl Harbor, il 7 dicembre 1941, il Giappone decise di attaccare la Concessione internazionale di Shanghai, la quale non era ancora stata occupata dopo la seconda guerra sino-giapponese del 1937. Durante l'occupazione giapponese la città divenne una zona isolata dal conflitto, accogliendo circa 400.000 rifugiati cinesi, e venne anche affidata allo stato fantoccio della Repubblica di Nanchino, che la trattò come capitale de facto. Alla fine della seconda guerra mondiale, la Concessione venne soppressa a favore della Repubblica di Cina, per poi essere occupata dalle forze comuniste il 27 maggio del 1949. (it)
  • Shanghai International Settlement (kinesiska :上海公共租界) var det internationellt styrda koncession i Shanghai som bildades när den brittiska och den amerikanska koncessionen i staden slogs samman 1863 (den franska koncessionen fortsatte att styras separat). Den varade fram till 1943 och lade grunden för det moderna Shanghai. Upprättandet av utländska koncessioner i Shanghai var en konsekvens av de handelsfördrag som Qingimperiet slutit med en rad västmakter efter det första opiumkriget, vilka gav utlänningar rätt att bosätta sig i fem hamnar längs den kinesiska kusten. 1845 skrev den brittiske konsuln Sir George Balfour i Shanghai under en överenskommelse med kretsförvaltaren i Shanghai, Gong Mujiu, att brittiska undersåtar skulle få rätt att köpa land av kinesiska jordägare för att skapa en brittisk bosättning norr om den kinesiska staden och söder om Suzhouån. 1849 skrev den franske konsuln under ett liknande fördrag med de lokala kinesiska myndigheterna, vilket ledde till att en fransk koncession grundades i området söder om . Mellan 1848 och 1854 grundade amerikanska medborgare en liknande bosättning vid Suzhouåns vänstra bank dock utan någon överenskommelse med de lokala myndigheterna. De utländska koncessionerna var formellt under kinesisk suveränitet, men de utländska konsulerna grundade egna lokala myndigheter och utövade exterritoriell domsrätt över sina egna medborgare, vilket innebar att koncessionerna utvecklades till utländska enklaver Sedan Taipingupproret erövrat den närliggande staden Nanking 1853 flydde tiotusentals kineser in i de utländska bosättningarna, vilka nu fick en kinesisk majoritetsbefolkning som var utesluten från formellt politiskt inflytande men spelade en viktig ekonomisk roll. 1863 slogs de brittiska och amerikanska bosättningarna samman och bildade den internationella koncessionen i Shanghai, Shanghai International Settlement, där de utländska invånare som betalade fastighetsskatt valde en stadsfullmäktige (工部局) på nio man, vilken fick ansvar för koncessionens administration och infrastruktur. Inga kineser kunde dock delta i valen eller väljas in i stadsfullmäktige. Under slutet av 1800-talet utvidgades International Settlement och fick 1896 sin största utsträckning. Vid den här tiden hade Shanghai blivit en internationell metropol och viktig knutpunkt för handeln mellan Östasien, Europa och Amerika. Staden fick en omfattande utländsk arkitektur och landremsan kring Huangpu-floden, The Bund, blev en symbol för stadens finansiella makt. 1932 hade den internationella koncessionen 1.074.794 innevånare varav 44.240 var utlänningar, främst britter, japaner, amerikaner, fransmän italienare och ryssar. Under det andra kinesisk-japanska kriget ockuperades den internationella koncessionen av japanska trupper och 1943 avskaffades koncessionen formellt och överlämnades till Wang Jingweis regim. (sv)
  • A Concessão Internacional de Xangai ou Settlement Internacional de Xangai (chinês: 上海公共租界, pinyin: Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè) foi uma concessão estrangeira na China que existiu entre 1845 e 1943 na cidade de Xangai. A Concessão Internacional de Xangai teve origem após a derrota da Dinastia Qing da China pelo Império Britânico na Primeira Guerra do Ópio (1839–1842) e subsequente assinatura do Tratado de Nanquim. Segundo os termos do tratado, a cidade chinesa de Xangai, juntamente com outros quatro , ficavam disponíveis ao comércio estrangeiro, derrubando o anterior monopólio do porto meridional de Cantão sob o . Os britânicos, já então activos em Hong Kong, que lhes havia sido cedido sob os termos do Tratado de Nanquim, rapidamente estabeleceram um assentamento ao longo das margens do Rio Huangpu por forma a levarem a cabo os seus interesses comerciais. Imediatamente após os britânicos, os americanos e os franceses estabeleceram-se no mesmo local, os primeiros a norte do assentamento britânico, e os segundos a sul. Em 1854, os três países criaram o Conselho Municipal de Xangai por forma a servir os seus interesses mas, em 1862, a abandonou esse acordo. Nos anos seguintes os assentamentos britânico e americano uniram-se formalmente para criar a Concessão Internacional de Xangai. Ao contrário das colónias de Hong Kong e Weiheiwei, que eram territórios soberanos britânicos, as concessões estrangeiras de Xangai originalmente permaneceram território soberano chinês. No entanto, durante a revolta da em 1853–55, a administração Qing prescindiu da soberania nas concessões a favor dos potentados estrangeiros, em troca do seu apoio na supressão da rebelião. À medida que mais poderes estrangeiros estabeleciam relações e tratados com a China, os seus cidadãos também se tornaram parte da administração da concessão, mas esta permaneceu sempre com influência predominantemente britânica, pelo menos até ao final da década de 1930 quando o envolvimento do Japão começou a ganhar importância. A concessão internacional acabou abruptamente em Dezembro de 1941 ao ser invadida por tropas japonesas após o ataque de Pearl Harbor. No início de 1943, novos tratados assinados pelo governo chinês de Chiang Kai-shek com a Grã-Bretanha e os Estados Unidos acabaram com os privilégios extraterritoriais de que haviam gozado os súbditos britânicos e os cidadãos americanos durante um século. (pt)
  • Шанхайский международный се́тлмент (Шанхайское международное поселение; англ. Shanghai International Settlement, кит. 上海公共租界) — территория Шанхая, находившаяся под международным управлением с 1842 по 1943 годы. Изначально это был один из пяти «договорных портов», открытых Китаем для внешней торговли в соответствии с положениями Нанкинского договора, который Цинская империя была вынуждена подписать после поражения в Первой опиумной войне в 1842 году. Порт находился под британским управлением. Вскоре поблизости разместились американский и французский сетлменты, и в 1854 году для управления тремя сетлментами был создан объединённый Муниципальный совет. В 1862 году Шанхайская французская концессия решила, что лучше существовать независимо, а британский и американский сетлменты в следующем году формально объединились в Шанхайский международный сетлмент. К концу 1918 года в сетлмент входили поселенцы из 17 стран мира: Великобритании, США, Японии, России, Италии, Бельгии, Нидерландов, Германии, Австро-Венгрии, Дании, Швеции, Норвегии, Испании, Португалии, Перу, Мексики и Швейцарии. В отличие от таких британских владений, как Гонконг или Вэйхайвэй, Шанхайский международный сетлмент оставался суверенной китайской территорией, и, к примеру, когда в 1939 году Великобритания вступила в войну с Германией, немецкие граждане свободно продолжали свою деятельность на его территории. Международный сетлмент был занят японскими войсками в декабре 1941 года, после нападения Японии на Пёрл-Харбор. Так как Японская империя официально передала сетлмент марионеточному китайскому правительству, для того, чтобы удержать правительство Чан Кайши от заключения сепаратного мира с Японией, правительства США и Великобритании в начале 1943 года подписали с ним соглашения об отказе от привилегий для своих подданных. Тем самым Шанхайский международный сетлмент был официально ликвидирован. (ru)
  • 上海公共租界(英語:Shanghai International Settlement)是近代中国两个公共租界之一(另一个是鼓浪屿公共租界)、以及上海的两个租界之一(另一个是上海法租界)。上海公共租界在中国租界史上是开辟最早、存在时间最长、面积最大、管理机构最庞大、发展最为充分的一个租界。 租界於第一次鴉片戰爭(1839年至1842年)時英軍擊敗清軍後設立。根據《南京條約》,包括上海在內的五個條約港口均向外國商人開放,推翻了當時廣州港口的一口通商壟斷地位。美國和法國亦分別緊隨在英國之後於上海設立租界,分別建於英租界的之南北。不同於英國擁有香港的主權,上海租界跟澳門一樣,主權仍屬於中國。 1854年,英美法三國租界聯合成立了上海公共租界工部局,以維護其所有權利。1862年,法國租界退出了這項安排。次年,英美正式聯合成立上海公共租界。隨著越來越多的國家與大清簽訂條約,他們的國民也成為租界管理的一部分,其國際性體於工部局旗幟上可見一斑——上印奧匈帝國、丹麥、法蘭西第三共和國、意大利王國、荷蘭、瑞典和挪威聯合王國、葡萄牙王國、俄羅斯帝國、西班牙王國、英國及美國的國旗。 1941年12月,珍珠港事件後,日軍佔據上海公共租界。1943年初,國民政府(重庆)簽署條約正式終止了美國和英國的域外特權。法國後來在1946年的另一份協議中放棄了權利。 (zh)
dbo:demonym
  • Shanghailander (en)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 2273535 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 52626 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124102393 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:c
  • 上海公共租界 (en)
dbp:commonName
  • Shanghai International Settlement (en)
dbp:conventionalLongName
  • Shanghai International Settlement (en)
dbp:demonym
dbp:flagP
  • Flag of the United States .svg (en)
  • Flag of the United Kingdom.svg (en)
dbp:flagS
  • Flag of the Republic of China-Nanjing .svg (en)
dbp:flagType
  • Flag of the Shanghai Municipality after World War I (en)
dbp:imageCoat
  • Seal of the Shanghai International Settlement.svg (en)
dbp:imageFlag
  • Flag of the Shanghai International Settlement.svg (en)
dbp:imageMap
  • Location Map of Shanghai International Settlement.svg (en)
dbp:imageMapCaption
  • Location of Shanghai International Settlement relative to the French Concession and the Chinese zone (en)
dbp:imageP
  • Flag of the Shanghai International Settlement pre-WWI.svg (en)
dbp:l
  • Shanghai communal concession territories (en)
dbp:lmz
  • Zånhae Konkun Tsyga (en)
dbp:motto
  • ("All Joined into One") (en)
dbp:p
  • American Concession (en)
  • British Concession (en)
  • Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè (en)
dbp:s
  • Reorganized National Government of the Republic of China (en)
dbp:statArea
  • 22.590000 (xsd:double)
dbp:statPop
  • 501561 (xsd:integer)
  • 1137298 (xsd:integer)
dbp:statYear
  • 1910 (xsd:integer)
  • 1925 (xsd:integer)
dbp:statusText
dbp:symbolType
  • Seal of the Shanghai Municipality after World War I (en)
dbp:today
  • * Huangpu District, Jing'an District, Hongkou District and Yangpu District, Shanghai Municipality (en)
dbp:w
  • Shang-hai Kung-kung Tsu-chieh (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:yearEnd
  • 1941 (xsd:integer)
dbp:yearStart
  • 1863 (xsd:integer)
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • La Concesión Internacional de Shanghái (Chino: 上海公共租界; Pinyin: Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè; Dialecto de Shanghái: Zanhae Konkun Tsyga) fue fundada en 1863 al fusionarse los enclaves británico y estadounidense en Shanghái, partes del Imperio Qing que tenían extraterritorialidad bajo una serie de tratados conocidos como tratados desiguales. (es)
  • La Concession internationale de Shanghai est le nom que portait la concession étrangère en Chine située à Shanghai, née en 1863 de la fusion des concessions britannique et américaine. (fr)
  • 上海共同租界(シャンハイきょうどうそかい、英: Shanghai International Settlement、中: 上海公共租界)は、中華民国上海市に置かれていた上海租界のうち、フランス租界を除いた数カ国が管理していた共同租界。1842年の南京条約にもとづき同11月から12月にかけて設定され1943年まで続いた。 (ja)
  • 상하이 공공조계(上海公共租界, 영어: Shanghai International Settlement)은 미국과 영국을 중심으로 공동의 행정 및 무역, 생활이 이루어지던 구역으로서, 공공조계라는 명칭을 사용하기 시작한 시점을 기준으로 하여 1863년부터 1945년까지 존속하였다. 반대로 단일 국가에 의해 행정 및 무역, 생활이 이루어진 조계를 전관조계(專管租界)라고 불렀다. 난징 조약과 톈진 조약에 의해 기본적으로는 청의 영토 주권이 인정되었으나, 이것은 실질적으로 지켜내기에는 청의 지방 행정의 문제와 치외법권의 문제, 상하이 공부국과 같은 조계 행정 기구의 이권 추구 등의 문제가 존재하였다. 이에 따라 대단히 독특한 형태의 사회가 형성되었으며, 조계가 철폐된 1945년이후에도 그 영향이 크게 미치게 되었다. (ko)
  • 上海公共租界(英語:Shanghai International Settlement)是近代中国两个公共租界之一(另一个是鼓浪屿公共租界)、以及上海的两个租界之一(另一个是上海法租界)。上海公共租界在中国租界史上是开辟最早、存在时间最长、面积最大、管理机构最庞大、发展最为充分的一个租界。 租界於第一次鴉片戰爭(1839年至1842年)時英軍擊敗清軍後設立。根據《南京條約》,包括上海在內的五個條約港口均向外國商人開放,推翻了當時廣州港口的一口通商壟斷地位。美國和法國亦分別緊隨在英國之後於上海設立租界,分別建於英租界的之南北。不同於英國擁有香港的主權,上海租界跟澳門一樣,主權仍屬於中國。 1854年,英美法三國租界聯合成立了上海公共租界工部局,以維護其所有權利。1862年,法國租界退出了這項安排。次年,英美正式聯合成立上海公共租界。隨著越來越多的國家與大清簽訂條約,他們的國民也成為租界管理的一部分,其國際性體於工部局旗幟上可見一斑——上印奧匈帝國、丹麥、法蘭西第三共和國、意大利王國、荷蘭、瑞典和挪威聯合王國、葡萄牙王國、俄羅斯帝國、西班牙王國、英國及美國的國旗。 1941年12月,珍珠港事件後,日軍佔據上海公共租界。1943年初,國民政府(重庆)簽署條約正式終止了美國和英國的域外特權。法國後來在1946年的另一份協議中放棄了權利。 (zh)
  • ظهرت تسوية شنغهاي الدولية من اتحاد حصل عام 1863 بين الأماكن المحصورة البريطانية والأمريكية في شنغهاي، حيث يتمتع الرعايا البريطانيون والمواطنون الأمريكيون بحصانة محلية وسلطة قنصلية بموجب شروط المعاهدات غير المتكافئة الموقعة في القرن التاسع عشر مع سلالة تشينغ الحاكمة. أُلغيت هذه المعاهدات في عام 1943 باتفاق مع الكومينتانغ، الذي كان مقره آنذاك في تشونغتشينغ. (ar)
  • Das Shanghai International Settlement (chinesisch: 上海公共租界) entstand aus dem Zusammenschluss der britischen und US-amerikanischen Enklaven in der Stadt Shanghai im Jahr 1863, in denen britische Untertanen und amerikanische Bürger gemäß den im neunzehnten Jahrhundert mit der Qing-Dynastie unterzeichneten Verträgen extraterritoriale und konsularische Zuständigkeit genossen. Diese Verträge wurden 1943 durch eine Vereinbarung mit der Kuomintang, die damals ihren Sitz in Chungking hatte, außer Kraft gesetzt. Die Bewohner des Shanghai International Settlement wurden zur Zeit ihrer Existenz Shanghailänder genannt. 1925 lebten in der Zone über eine Million Menschen, die Mehrheit davon waren Chinesen und keine Ausländer. (de)
  • The Shanghai International Settlement (Chinese: 上海公共租界) originated from the merger in the year 1863 of the British and American enclaves in Shanghai, in which British subjects and American citizens would enjoy extraterritoriality and consular jurisdiction under the terms of treaties agreed by both parties. These treaties were abrogated in 1943. It was one of two Chinese international settlements, along with Gulangyu International Settlement. (en)
  • Permukiman Internasional Shanghai (Hanzi: 上海公共租界; Pinyin: Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè; bahasa Shanghai: Zånhae Konkun Tsyga) berasal dari merger dan Amerika Serikat tahun 1863 di Shanghai, bagian dari penguasaan Kekaisaran Qing secara ekstrateritorialitas berdasarkan syarat-syarat dari serangkaian Perjanjian Tidak Adil. (in)
  • La Concessione internazionale di Shangai (in cinese: 上海公共租界S, Shànghǎi Gōnggòng ZūjièP) fu un'area a controllo internazionale, creata nel 1863 a seguito dell'unione delle precedenti concessioni inglesi e americane a cui si unirono successivamente altri stati. La creazione di questa concessione è avvenuta durante il cosiddetto periodo dei trattati ineguali. Mappa della concessione nel 1935 (it)
  • De Internationale Concessie van Shanghai (Engels: Shanghai International Settlement) was een gebied in de Chinese stad Shanghai dat bestuurd werd door de Shanghai Municipal Council, en zodoende de facto niet onder Chinese jurisdictie viel. De concessie ontstond in 1863 toen de Britse en Amerikaanse concessies in Shanghai werden samengevoegd tot de Internationale Concessie. Tegenwoordig is de langdurige westerse overheersing van delen van Shanghai nog goed te zien aan de vele westerse gebouwen, met name aan de Bund. (nl)
  • A Concessão Internacional de Xangai ou Settlement Internacional de Xangai (chinês: 上海公共租界, pinyin: Shànghǎi Gōnggòng Zūjiè) foi uma concessão estrangeira na China que existiu entre 1845 e 1943 na cidade de Xangai. Ao contrário das colónias de Hong Kong e Weiheiwei, que eram territórios soberanos britânicos, as concessões estrangeiras de Xangai originalmente permaneceram território soberano chinês. No entanto, durante a revolta da em 1853–55, a administração Qing prescindiu da soberania nas concessões a favor dos potentados estrangeiros, em troca do seu apoio na supressão da rebelião. (pt)
  • Шанхайский международный се́тлмент (Шанхайское международное поселение; англ. Shanghai International Settlement, кит. 上海公共租界) — территория Шанхая, находившаяся под международным управлением с 1842 по 1943 годы. К концу 1918 года в сетлмент входили поселенцы из 17 стран мира: Великобритании, США, Японии, России, Италии, Бельгии, Нидерландов, Германии, Австро-Венгрии, Дании, Швеции, Норвегии, Испании, Португалии, Перу, Мексики и Швейцарии. (ru)
  • Shanghai International Settlement (kinesiska :上海公共租界) var det internationellt styrda koncession i Shanghai som bildades när den brittiska och den amerikanska koncessionen i staden slogs samman 1863 (den franska koncessionen fortsatte att styras separat). Den varade fram till 1943 och lade grunden för det moderna Shanghai. Sedan Taipingupproret erövrat den närliggande staden Nanking 1853 flydde tiotusentals kineser in i de utländska bosättningarna, vilka nu fick en kinesisk majoritetsbefolkning som var utesluten från formellt politiskt inflytande men spelade en viktig ekonomisk roll. (sv)
rdfs:label
  • Shanghai International Settlement (en)
  • تسوية شنغهاي الدولية (ar)
  • Shanghai International Settlement (de)
  • Concesión Internacional de Shanghái (es)
  • Permukiman Internasional Shanghai (in)
  • Concession internationale de Shanghai (fr)
  • Concessione internazionale di Shanghai (it)
  • 上海共同租界 (ja)
  • 상하이 공공 조계 (ko)
  • Internationale Concessie van Shanghai (nl)
  • Concessão Internacional de Xangai (pt)
  • Shanghai International Settlement (sv)
  • Шанхайский международный сетлмент (ru)
  • 上海公共租界 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Shanghai International Settlement (en)
is dbo:birthPlace of
is dbo:country of
is dbo:deathPlace of
is dbo:location of
is dbo:territory of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:birthPlace of
is dbp:country of
is dbp:deathPlace of
is dbp:legaljuris of
is dbp:location of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License