About: Beauty

An Entity of Type: Food, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Beauty is commonly described as a feature of objects that makes these objects pleasurable to perceive. Such objects include landscapes, sunsets, humans and works of art. Beauty, together with art and taste, is the main subject of aesthetics, one of the major branches of philosophy. As a positive aesthetic value, it is contrasted with ugliness as its negative counterpart. Along with truth and goodness it is one of the transcendentals, which are often considered the three fundamental concepts of human understanding.

Property Value
dbo:abstract
  • الجمال هو قيمة مرتبطة بالغريزة والعاطفة والشعور الإيجابي، وهو يعطي معنىً للأشياء الحيوية، ليس له وحدة قياس فكل إنسان يراه بشكل مختلف. مثل: الخصوبة و‌الصحة و‌السعادة والطيبة و‌الحب و‌الإدراك. كما أن الجمال يفسر الأشياء وتوازنها وانسجامها مع الطبيعة ويعتمد على تجارب الانجذاب والعاطفة والبهجة في عمق الوعي الحسي، الجمال ينشأ من تجربة صامتة إيجابية. إن النظريات الحديثة للجمال ترجع مقاييسه إلى أعمال الإغريق الفلسفية قبل فترة سقراط وتربطه بالعلاقة بين علم الرياضيات والجمال، وهذا ما يؤيده بعض الباحثين الجدد. (ar)
  • La bellesa (o bellea) és una característica d'una persona, animal, lloc, objecte o idea, que proporciona una percepció plaent, de valor personal i cultural, o de satisfacció. És una experiència subjectiva. La bellesa és objecte d'estudi en l'estètica, la sociologia, la psicologia social, i la cultura. També es pot definir la bellesa com la percepció sensorial cognitiva que estimula un patró après d'harmonia en percebre una entitat física que ens produeix una sensació de plaer físic, normalment visual o auditiu. D'altra banda, no tot el que causa plaer ha de contenir necessàriament bellesa. Experimentar la bellesa pot implicar interpretar que una entitat està equilibrada i en harmonia amb la natura, la qual cosa porta a trobar-se amb sentiments d'atracció i de benestar emocional. (ca)
  • Krása je abstraktní pojem, s nímž se setkáváme v mnoha oblastech lidského bytí. Významem tohoto pojmu se zabývá především filosofická disciplína zvaná estetika (původně od řeckého aisthésis, smyslové vnímání). Krása je však pouze jednou z tzv. estetických kategorií (další jsou ošklivost, vznešenost aj.) a v rámci estetiky postupně ztrácí dominantní místo.[zdroj?] Krása je buď považována za kvalitu přítomnou v nějakém jsoucnu (člověku, krajině, písni, myšlence, nauce), která v nás budí (podle Immanuela Kanta tzv. nezainteresované zalíbení, vztah, který vylučuje jakýkoli praktický zájem na věci), nebo je krása věcí vnímatelova přístupu k věci („krása je v oku pozorovatele“); pak se ukazuje, jak je krása závislá na konvencích. Krásu jako jsoucí imanentně ve věci chápe tzv. esencialismus, krásu jako věc vnímatelova postoje tzv. . Analogickými pojmy jsou estetický objektivismus a subjektivismus. Objektivismus věří, že schopnost vnímání a posuzování krásy, někdy označovaná jako „smysl pro krásu“, vkus nebo cit, lze u subjektu vycvičit, kultivovat a dosáhnout tak stavu „ideálního pozorovatele“. Pokusem o kompromis mezi objektivismem a subjektivismem je definovat krásu jako intersubjektivní, skupinový jev. Věda se pak pokouší i za pomoci počítačových modelů vytvořit typickou (průměrnou) krásu (například obličeje), výsledky ale někdy budí rozpaky, taková krása bývá někdy označována za "nápadně nezajímavou" či "nedráždivou" - s tím souvisí prastarý poznatek umělců, že k dokonalosti krásy patří její jistá narušenost. V dějinách vzniklo několik přístupů ke kráse. Klasické koncepce, jež našly svůj vrchol v renesanci, např. v dílech italských malířů jako byli Sandro Botticelli a Raffael Santi nebo v architektuře (Andrea Palladio a jiní), ji dávají do souvislosti s harmonií a symetrií. Definují tedy krásu ve vztahu mezi krásným objektem jako celkem a jeho částmi: části by měly stát ve správném poměru k sobě navzájem (např. zlatý řez) a vytvářet tak integrovaný harmonický celek. Hédonistické koncepce vidí nezbytnou souvislost mezi krásou a potěšením - krásný předmět by měl vyvolat nějakou senzuální, slastnou odezvu v organismu. Jiné koncepce definují krásu předmětu jeho hodnotou, funkcí nebo tím, zda je schopen v nás vyvolat láskyplný přístup. Krása je ovšem také sociálním jevem (vztahování se společnosti ke vzhledu, zejména lidí), a ten pak studují sociologie, antropologie, kulturální studia či jiné humanitní a sociální vědy. Zvláštní zájem o krásu mají feminismus a genderová studia). Dobové ideály krásy a snaha se jim přizpůsobit mohou u některých lidí vést k psychickým či zdravotním problémům. Diskriminace na základě vzhledu bývá nazývána lookismus nebo atrakcionismus. (cs)
  • Η ομορφιά γενικά είναι το χαρακτηριστικό ενός ατόμου, ενός τόπου, ενός αντικειμένου ή μιας ιδέας που προσφέρει μια αέναη εμπειρία απόλαυσης, ευχαρίστησης. Η ομορφιά μελετάται ως κλάδος της αισθητικής, της κοινωνιολογίας, της κοινωνικής ψυχολογίας και του πολιτισμού. Ως δημιούργημα του πολιτισμού, έχει εμπορευματοποιηθεί εξαιρετικά με όχι πάντα θετικά αποτελέσματα. Η έννοια του όμορφου συχνά περιλαμβάνει και την περίπτωση όπου μια ύπαρξη βρίσκεται σε πλήρη ισορροπία και αρμονία με την φύση,κατάσταση η οποία μπορεί να οδηγήσει σε αισθήματα έλξης και συναισθηματικής ευημερίας. Επειδή όμως, είναι μια υποκειμενική εμπειρία, συχνά λέγεται ότι η Η ομορφιά είναι στο μάτι του θεατή. Ωστόσο, στην πιο βαθυστόχαστή της έννοια, η ομορφιά μπορεί να δημιουργεί μια περίοπτη εμπειρία θετικής γύρω από το νόημα της ύπαρξης κάθε ατόμου. Υποκείμενο δε της ομορφιάς είναι οτιδήποτε συνηχεί με την προσωπική ολοκλήρωση. Υπάρχουν ενδείξεις ότι οι αντιλήψεις της ομορφιάς καθορίζονται εξελικτικά, ότι τα πράγματα, οι όψεις των ανθρώπων και τα τοπία που θεωρούνται όμορφα βρίσκονται συνήθως σε καταστάσεις που πιθανόν να δώσουν αυξημένη επιβίωση των γονιδίων του ανθρώπου που αντιλαμβάνεται την ομορφιά. (el)
  • Beauty is commonly described as a feature of objects that makes these objects pleasurable to perceive. Such objects include landscapes, sunsets, humans and works of art. Beauty, together with art and taste, is the main subject of aesthetics, one of the major branches of philosophy. As a positive aesthetic value, it is contrasted with ugliness as its negative counterpart. Along with truth and goodness it is one of the transcendentals, which are often considered the three fundamental concepts of human understanding. One difficulty in understanding beauty is because it has both objective and subjective aspects: it is seen as a property of things but also as depending on the emotional response of observers. Because of its subjective side, beauty is said to be "in the eye of the beholder". It has been argued that the ability on the side of the subject needed to perceive and judge beauty, sometimes referred to as the "sense of taste", can be trained and that the verdicts of experts coincide in the long run. This would suggest that the standards of validity of judgments of beauty are intersubjective, i.e. dependent on a group of judges, rather than fully subjective or fully objective. Conceptions of beauty aim to capture what is essential to all beautiful things. Classical conceptions define beauty in terms of the relation between the beautiful object as a whole and its parts: the parts should stand in the right proportion to each other and thus compose an integrated harmonious whole. Hedonist conceptions see a necessary connection between pleasure and beauty, e.g. that for an object to be beautiful is for it to cause disinterested pleasure. Other conceptions include defining beautiful objects in terms of their value, of a loving attitude towards them or of their function. (en)
  • La belo kaj beleco estas abstrakta koncepto rilate al multaj elementoj de homa ekzisto. Tiun ĉi koncepton ekzamenas ĉefe la filozofia disciplino de estetiko, sed ankaŭ aliaj kampoj, kiel historio, sociologio, psikologio, kaj artoteorio. Arto estis la celo de multnombraj artistoj laŭlonge de la jarcentoj. Beleco estas kutime difinita kiel la specifa trajto de aĵo, kiu dum sensa renkontiĝo fidinde donas senton de plezuro aŭ senton de kontentigo al pacienca observanto; la beleco troviĝas en pluraj formoj, sed ĉefe laŭ vida aŭ sona aspekto. Plej ofte la beleco estas koncepto tre aparta disde tiu de utileco: io povas esti ege utila, sed ne bela, aŭ eĉ malbela, dum io bela povas esti tute neutila, ekzemple ruino submara, valorega artaĵo kaŝita en kofro ktp. La distingo inter kio estas bela, kaj kio ne, ege varias laŭ erao kaj laŭ juĝanto. Tamen, ĝenerala konsento ekzistas pri granda nombro da verkoj kaj vidindaĵoj. En la kadro de tiu varieco iam aperis eĉ konceptoj pri la belo de malbelo, ekzemple en kelkaj artistoj aŭ artaĵoj (pentrarto kaj literaturo ĉefe) de la Baroko, moderna arto ktp. (eo)
  • Schönheit ist eine als positiv bewertete Empfindung. Das dazugehörige Adjektiv ist „schön“, das begrifflich als Merkmal von Objekten behandelt wird, die einem Menschen gefallen. Die Art der Objekte kann dabei sehr unterschiedlich sein. „Schön“ können Landschaften sein, Sonnenuntergänge, Menschen, Gebrauchsgegenstände oder Kunstwerke. In einem weiteren Sinn werden oft auch abstrakte Objekte wie Ideen, Erkenntnisse, Handlungen, Beziehungen, Situationen oder Erinnerungen als schön bezeichnet, was auch der umgangssprachlichen Verwendung des Begriffs „schön“ entspricht. Schönheit ist Untersuchungsgegenstand sowohl der Philosophie als auch der Psychologie und der Künste und Kunstwissenschaften. Zusammen mit dem Wahren und dem Guten gehört das Schöne seit den Anfängen der Philosophie in der griechischen Antike zu den obersten Werten. Ein weiteres Merkmal von Schönheit ist, dass es sich um ein bewusst getroffenes Werturteil handelt. Das grenzt das Schönheitserleben von anderen positiven Empfindungen wie dem einfachen Wohlfühlen oder Lustempfinden ab.Schönheit ist neben Kunst und Geschmack Hauptgegenstand der Ästhetik. Sie wird üblicherweise, neben anderen Eigenschaften, wie Anmut, Eleganz oder Erhabenheit, als ästhetische Eigenschaft kategorisiert. Als ästhetischer Wert steht der Schönheit die Hässlichkeit gegenüber. Das Phänomen, dass an sich „hässliche“ Attribute gelegentlich dennoch als schön empfunden werden, wird als Paradox der Hässlichkeit bezeichnet. Schönheit hat sowohl objektbezogene als auch subjektive Aspekte: Sie hängt einerseits von Eigenschaften der jeweiligen Objekte ab, andererseits von der ästhetischen Disposition (dem individuellen Geschmack) der urteilenden Person. Der subjektiven Seite entspricht die Redewendung, Schönheit liege „im Auge des Betrachters“. Was in einem alltäglichen Sinne als „schön“ bezeichnet wird, ist zudem großteils von sich wandelnden Schönheitsidealen abhängig, die sich zwischen verschiedenen Kulturen und Epochen teils stark voneinander unterscheiden. In diesem Sinne haben auch Moden (z. B. bei Kleidung, ) und stilistische Veränderungen (z. B. in Kunst, Literatur und Musik) Einfluss auf das ästhetische Empfinden. Über die genannten Aspekte hinaus existiert in Philosophie, Psychologie und den Kunstwissenschaften keine einheitliche Definition für Schönheit. Auch innerhalb dieser Fachgebiete gibt es sehr unterschiedliche Herangehensweisen an das Phänomen des Schönheitserlebens. (de)
  • La belleza se describe comúnmente como una cualidad de los entes que hace que estas sean placenteros de percibir. Tales entes pueden incluir paisajes, atardeceres o amaneceres, cielos nocturnos, personas, animales, plantas, obras de arte, etc. Belleza es una noción abstracta ligada a numerosos aspectos de la existencia humana. La belleza se estudia dentro de la disciplina filosófica de la estética, además de otras disciplinas como la historia, la sociología y la psicología social. La belleza se define como la característica de una cosa que a través de una experiencia sensorial (percepción) procura una sensación de placer o un sentimiento de satisfacción.​ Proviene de manifestaciones tales como la forma, el aspecto visual, el movimiento y el sonido, aunque también se la asocia, en menor medida, a los sabores y los olores. En esta línea y haciendo hincapié en el aspecto visual, Tomás de Aquino define lo bello como aquello que agrada a la vista (quae visa placet).​ La percepción de la «belleza» a menudo implica la interpretación de alguna entidad que está en equilibrio y armonía con la naturaleza, y puede conducir a sentimientos de atracción y bienestar emocional. Debido a que constituye una experiencia subjetiva, a menudo se dice que «la belleza está en el ojo del observador».​ Aunque tal relativismo es exagerado y suele asociarse a cosmovisiones y modas, lo concreto es que existen objetos y seres que dan la impresión de belleza ya desde su objetividad natural porque se corresponden con los requisitos naturales del homo sapiens, por ejemplo: el sabor dulce es preferido al sabor amargo porque el amargo suele corresponder a tóxicos, lo mismo que la fragancia de muchas flores se prefiere naturalmente en gente psíquicamente sana al hedor pútrido. Una dificultad para entender la belleza se debe al hecho de que tiene aspectos tanto objetivos como subjetivos: es vista como una propiedad de las cosas pero también como dependiente de la respuesta emocional de los observadores. Se ha argumentado que la capacidad del sujeto necesaria para percibir y juzgar la belleza, a veces conocida como el "sentido del gusto", puede entrenarse y que los veredictos de los expertos coinciden a largo plazo. Esto sugeriría que los estándares de validez de los juicios de belleza son intersubjetivos, es decir, dependientes de un grupo de jueces, en lugar de completamente subjetivos o completamente objetivos. Las concepciones de la belleza apuntan a captar lo que es esencial en todas las cosas bellas. Las concepciones clásicas definen la belleza en términos de la relación entre el objeto bello como un todo y sus partes: las partes deben estar en la proporción correcta entre sí y así componer un todo armonioso integrado. Las concepciones hedonistas incluyen la relación con el placer en la definición de belleza al sostener que hay una conexión necesaria entre el placer y la belleza, por ejemplo, que para que un objeto sea bello es necesario que cause placer desinteresado. Otras concepciones incluyen definir los objetos bellos en términos de su valor, de una actitud amorosa hacia ellos o de su función. (es)
  • Edertasuna izaki, leku, objektu edo ideia batek izan dezakeen ezaugarri bat da zeinak gozamen, transzendentzia eta ongizate sentimenak sortzen dituen. Edertasuna duenari eder deritzo. Ederra zer den eta edertasuna zer den bereizteko ahaleginetan aritu izan da filosofiaren baitan estetika deritzan atala oraindik guztiz argitzeke dagoen arazoa delarik. Edertasuna giza pertzepzio eta sentipenei loturik dago bai eta giza kultura eta pentsamoldeei ere; eta horren ondorio gizakion kultura eta molde guztiekin bat datorren definizioa gauzatzea zilegi da, subjektibotasuna baita edertasunaren ezaugarrietako bat. Gizaki gehienek edertasuna harmonia, atsegin, osotasun, proportzio eta zuzentasun kontzeptuekin erlazionatzen dute ederra denak ezaugarri horiek izan ohi baititu alderantzizkorik esan ez badaiteke ere. (eu)
  • Le beau ou la beauté est une notion abstraite liée à de nombreux aspects de l'existence humaine. Ce concept est étudié principalement par la discipline philosophique de l'esthétique, mais il est également abordé en partie par d'autres domaines (histoire, sociologie, psychologie, art). Le beau est communément défini comme la caractéristique d'une chose qui au travers d'une expérience sensorielle (perception) ou intellectuelle procure une sensation de plaisir ou un sentiment de satisfaction ; en ce sens, la beauté provient par exemple de manifestations telles que la forme, l'aspect visuel, le mouvement, le son. La distinction entre ce qui est beau et ce qui ne l'est pas varie suivant les époques et les individus. Ce que l'on entend même par sentiment du beau diffère selon les penseurs et bien des cultures n'ont pas de mot qui corresponde exactement au « beau » du français actuel. (fr)
  • Saintréith de chuid an ainmhí, an idé, an rud, an duine nó an áit is ea 'an áilleacht,' a sholáthraíonn mothú buan an phléisiúir nó an sásamh. Déantar staidéar ar an áilleacht mar chuidn de aeistéitic, chultúir, shíceolaíocht shóisialta, d'fhealsúnacht agus shocheolaíocht. An "áilleacht idéalach " is is ea an t-eintiteas a bhfuil meas air, nó a bhfuil bhuanna aige gurb é an áilleacht is cúis leis i chultúr ar leith, chun foirfeachta. Mheastar gur a mhalairt ar fad atá sa ghránnacht. (ga)
  • Keindahan atau keelokan adalah sifat orang, hewan, tempat, objek, atau gagasan yang memberikan pengalaman persepsi kesenangan, bermakna, atau kepuasan. Dalam Kamus Besar Bahasa Indonesia, keindahan diartikan sebagai keadaan yang enak dipandang, cantik, bagus benar atau elok. Keindahan dipelajari sebagai bagian dari estetika, sosiologi, psikologi sosial, dan budaya. Pengalaman "keindahan" sering melibatkan penafsiran beberapa entitas yang seimbang dan selaras dengan alam, yang dapat menyebabkan perasaan daya tarik dan ketenteraman emosional. Karena ini adalah pengalaman subyektif, sering dikatakan bahwa beauty is in the eye of the beholder atau "keindahan itu berada pada mata yang melihatnya."" Kata benda Yunani klasik untuk "keindahan " adalah κάλλος, kallos, dan kata sifat untuk "indah" itu καλός, kalos. Kata bahasa Yunani Koine untuk indah itu ὡραῖος, hōraios, kata sifat etimologis berasal dari kata ὥρα, hora, yang berarti "jam." Dalam bahasa Yunani Koine, keindahan demikian dikaitkan dengan "berada di jam (waktu) yang sepatutnya." Sebuah buah yang matang (pada waktunya) dianggap indah, sedangkan seorang wanita muda mencoba untuk tampil lebih tua atau seorang wanita tua mencoba untuk tampil lebih muda tidak akan dianggap cantik. Dalam bahasa Yunani Attic, hōraios memiliki banyak makna, termasuk "muda" dan "usia matang." (in)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 미 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 미적은 여기로 연결됩니다. 미적분에 대해서는 미적분학 문서를 참고하십시오.) 미(美, beauty) 또는 아름다움은 감각적인 기쁨이나 만족을 주는 대상의 특성으로, 마음을 끌어당기는 조화(調和, harmony)의 상태이다. 철학의 분야인 미학에서 자세히 연구되는 대상이다. 아름다움을 고유하게 정의하는 것은 어려우며, 자연의 사물 등에 대해 감각적으로 느끼는 소박한 인상으로부터, 예술 작품에 대해 갖는 감동의 감정, 혹은 인간의 행위의 윤리적 가치에 대한 평가에 이르기까지, 다양한 의미와 해석의 위상을 가지고 있다. (ko)
  • この記事では美(び、希: καλόν カロン、羅: venustas, bellus、仏: beauté、英: beauty)について解説する。 (ja)
  • La bellezza è un concetto astratto legato all'insieme delle qualità, percepite tramite i cinque sensi, che suscitano sensazioni piacevoli e che attribuiamo a elementi dell'universo osservato (come oggetti, persone, suoni, concetti), che si sente istantaneamente durante l'esperienza, si sviluppa spontaneamente e tende a collegarsi a un contenuto emozionale positivo, in seguito a un rapido paragone effettuato. Nel suo senso più profondo, la bellezza genera un senso di riflessione benevola sul significato della propria esistenza dentro il mondo naturale. (it)
  • Piękno – pozytywna właściwość estetyczna bytu wynikająca z zachowania proporcji, harmonii barw, dźwięków, stosowności, umiaru i użyteczności, odbierana przez zmysły. Istnieje piękno idealne, duchowe, moralne, naturalne, cielesne, obiektywne i subiektywne. Pojęcie to jest silnie związane z teorią estetyki, prawdy i dobra. W metafizyce, piękno jest jedną z transcendentalnych właściwości bytu, wyrażającą jego scalenie, przejrzystość, proporcję wewnętrzną tworzyw bytu oraz doskonałość. Badaniami nad precyzowaniem terminu piękna zajmują się nie tylko filozofowie i artyści, lecz także teoretycy z dziedzin: historii i krytyki sztuki, antropologii, socjologii, psychologii, a także szkolnictwa. (pl)
  • Schoonheid of mooiheid is de waargenomen of aangevoelde kwaliteit van een object, een levend wezen zoals een plant of dier, een persoon, een idee of een uiting van kunst die aanleiding geeft tot voldoening of waardering. Schoonheid wordt bestudeerd als onderdeel van esthetica, cultuurfilosofie en sociale psychologie. Het gevoel van 'schoonheid' komt voort uit een interpretatie van iets dat samengaat met een zekere aantrekkingskracht en emotioneel welzijn. Dergelijke emotionele effecten zijn subjectief, waardoor men wel beweert dat 'schoonheid zetelt in het oog van de waarnemer'. Desondanks is er in het algemeen sprake van een overeenstemming omtrent een esthetisch ordeel, waardoor er ook een mate van objectiviteit ten grondslag ligt aan schoonheid. Het definiëren van schoonheid is een zeer oud en belangrijk thema in de westerse filosofie. Schoonheid is volgens de filosoof Immanuel Kant iets 'subjectief algemeens'. Hij betoogt dat de eigenschappen van het te beschouwen object ons esthetisch oordeel bepalen, maar legt de volledige nadruk op de waardering en gevoelens van de toeschouwer aangaande het object. Hetgeen men als schoon ervaart, is het gevolg van een samenspel tussen de verschillende kenvermogens die onze ervaringen structureren. (nl)
  • Skönhet är en egenskap hos en person, plats, ett objekt eller en föreställning som åstadkommer en upplevelse av perceptuell njutning, mening eller tillfredsställelse hos betraktaren. Denna upplevelse uppstår från sinnliga manifestationer som form, färg, personlighet, ljud, utformning eller rytm. Skönhet studeras inom estetik, sociologi, socialpsykologi och kulturvetenskap. Skönhet som kulturell skapelse kan vara extremt kommersialiserad. Den subjektiva upplevelsen av skönhet innefattar ofta en tolkning av någon entitets balans eller harmoni med naturen, vilket kan medföra attraktion och känslomässigt välmående. "Skönheten ligger i betraktarens öga" är en vanlig fras som uttrycker denna uppfattning. Huruvida skönhet är en objektiv egenskap hos tingen eller om "skönheten ligger i betraktarens öga" är alltjämt under diskussion. (sv)
  • Краса́ — абстрактна властивість речі, ідеї, місця чи живої істоти, зокрема людини, що приносить відчуття , яке відповідає задоволенню. Краса є неодмінною складовою сприйняття світу людиною. Краса вивчається як категорія естетики, соціології, соціальної психології та культури. Створення красивих речей є одним з прагнень мистецтва. Коли слово краса стосується людини, воно має синонім урода (врода). Антонімами слова краса є потворність, бридкість, бридота. В естетиці красі відповідають категорії прекрасного та величного. Ідеал краси — це взірець, яким захоплюються (чи обожнюють) залежно від особливостей сприймання краси в конкретній культурі. (uk)
  • A beleza é comumente descrita como uma característica de objetos que torna esses objetos prazerosos de perceber. Tais objetos incluem paisagens, pores-do-sol, seres humanos e obras de arte. A beleza, junto com a arte e o gosto, é o tema principal da estética, um dos ramos maiores da filosofia. Como valor estético positivo, ela é contrastada com a fealdade como sua contraparte negativa. Junto com a verdade e o bem, é um dos transcendentais, que muitas vezes são considerados os três conceitos fundamentais da compreensão humana. Uma dificuldade para compreender a beleza é devido ao fato de ela ter aspectos tanto objetivos quanto subjetivos: é vista como uma propriedade das coisas, mas também como dependente da resposta emocional dos observadores. Por causa de seu lado subjetivo, diz-se que a beleza está "nos olhos de quem vê". Argumentou-se que a capacidade do sujeito necessária para perceber e julgar a beleza, às vezes chamada de "sentido de gosto", pode ser treinada e que os veredictos dos especialistas coincidem a longo prazo. Isto sugeriria que os padrões de validade dos julgamentos de beleza são intersubjetivos, ou seja, dependentes de um grupo de juízes, em vez de completamente subjetivos ou completamente objetivos. Concepções de beleza visam captar o que é essencial para todas as coisas belas. As concepções clássicas definem a beleza em termos da relação entre o belo objeto como um todo e suas partes: as partes devem estar na proporção correta entre si e, assim, compor um todo harmonioso integrado. As concepções hedonistas incluem a relação com o prazer na definição de beleza, argumentando que existe uma conexão necessária entre prazer e beleza, por exemplo, que para que um objeto seja belo é necessário que ele cause prazer desinteressado. Outras concepções incluem definir objetos belos em termos de seu valor, de uma atitude amorosa para com eles ou de sua função. (pt)
  • Красота́ — эстетическая (неутилитарная, непрактическая) категория, обозначающая совершенство, гармоничное сочетание аспектов объекта, при котором последний вызывает у наблюдателя эстетическое наслаждение. Красота является одной из важнейших категорий культуры. Противоположностью красоты является безобразие. (ru)
  • 美,哲学概念,汉字“美”是由“羊”和“大”所组成的,由此而延伸出其它美的含义但是各个时代或者民族对于美的定义是不同的在甲骨文中,美写作戴羽毛头饰的妇女,与“每”同源,都表示漂亮、好看的意思。美可以描述為一種特徵,若有人感知到有此特徵的客體(可能是風景、日落、藝術品或是人),此人會因此而愉悅。美和藝術、品味一樣,都是美學主要探討的主題。美是「正面」的美學價值,和醜相對。美和「真」(真理)、「善」(價值觀)一樣,都是人類認知中的基本概念。 要理解美,有一個困難之處:美既是客觀的,也是主觀的,美是一個客體所有的特質,但也會受到觀賞者情緒反應的影響。因為美有主觀的成份,因此英文諺語中有:「Beauty is in the eye of the beholder」(情人眼裏出西施)。有研究指出,感知及評斷美的能力(或稱為sense of taste)是可以被訓練的,而且長期來看,和專家的評斷是一致的。因此有關評斷美的標準,是共識主觀(intersubjective)的,也就是會依一群人的判斷而定,不是完全主觀或是完全客觀的。 美的概念(Conceptions of beauty)試圖要找到所有美的客體當中的關鍵特質。古典概念(Classical conceptions)定義美是美的事物其整體和各部份之間的關係:各部份應之間要維持適當的比例,因此可以形成一個和諧的整體。享樂主義概念(Hedonist conceptions)認為美和愉悅之間有必要的關係,也就是一個客體的美是因為此一客體會帶來單純的愉悅,和興趣、利益等因素無關。其他的概念包括以一客體的價值、對客體(或其功能)喜愛的程度來定義美。 一般認為美是和感官可以感知到的「具體物體」有關,人們多半認為事物的美随附在其感官特性上,不過也有論點認為抽象事物(例如故事或數學證明)也可以是美的。美是藝術品的核心特質之一,但也有一些美是和藝術品無關的,特別是有關大自然的美。伊曼努尔·康德的理論區分了「從屬的美」(dependent beauty)和「自由的美」(free beauty)。從屬的美是指一事物的美是和對事物的認知和功能有關。從屬的美的例子是一隻公牛以公牛的標準來看是美的,但是以馬的標準來看則不然了,或是一張照片主題是美麗的建築,但因為其拍攝品質不佳,因此就失去美感了。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 4431 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 77232 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123045690 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • الجمال هو قيمة مرتبطة بالغريزة والعاطفة والشعور الإيجابي، وهو يعطي معنىً للأشياء الحيوية، ليس له وحدة قياس فكل إنسان يراه بشكل مختلف. مثل: الخصوبة و‌الصحة و‌السعادة والطيبة و‌الحب و‌الإدراك. كما أن الجمال يفسر الأشياء وتوازنها وانسجامها مع الطبيعة ويعتمد على تجارب الانجذاب والعاطفة والبهجة في عمق الوعي الحسي، الجمال ينشأ من تجربة صامتة إيجابية. إن النظريات الحديثة للجمال ترجع مقاييسه إلى أعمال الإغريق الفلسفية قبل فترة سقراط وتربطه بالعلاقة بين علم الرياضيات والجمال، وهذا ما يؤيده بعض الباحثين الجدد. (ar)
  • Saintréith de chuid an ainmhí, an idé, an rud, an duine nó an áit is ea 'an áilleacht,' a sholáthraíonn mothú buan an phléisiúir nó an sásamh. Déantar staidéar ar an áilleacht mar chuidn de aeistéitic, chultúir, shíceolaíocht shóisialta, d'fhealsúnacht agus shocheolaíocht. An "áilleacht idéalach " is is ea an t-eintiteas a bhfuil meas air, nó a bhfuil bhuanna aige gurb é an áilleacht is cúis leis i chultúr ar leith, chun foirfeachta. Mheastar gur a mhalairt ar fad atá sa ghránnacht. (ga)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 미 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 미적은 여기로 연결됩니다. 미적분에 대해서는 미적분학 문서를 참고하십시오.) 미(美, beauty) 또는 아름다움은 감각적인 기쁨이나 만족을 주는 대상의 특성으로, 마음을 끌어당기는 조화(調和, harmony)의 상태이다. 철학의 분야인 미학에서 자세히 연구되는 대상이다. 아름다움을 고유하게 정의하는 것은 어려우며, 자연의 사물 등에 대해 감각적으로 느끼는 소박한 인상으로부터, 예술 작품에 대해 갖는 감동의 감정, 혹은 인간의 행위의 윤리적 가치에 대한 평가에 이르기까지, 다양한 의미와 해석의 위상을 가지고 있다. (ko)
  • この記事では美(び、希: καλόν カロン、羅: venustas, bellus、仏: beauté、英: beauty)について解説する。 (ja)
  • La bellezza è un concetto astratto legato all'insieme delle qualità, percepite tramite i cinque sensi, che suscitano sensazioni piacevoli e che attribuiamo a elementi dell'universo osservato (come oggetti, persone, suoni, concetti), che si sente istantaneamente durante l'esperienza, si sviluppa spontaneamente e tende a collegarsi a un contenuto emozionale positivo, in seguito a un rapido paragone effettuato. Nel suo senso più profondo, la bellezza genera un senso di riflessione benevola sul significato della propria esistenza dentro il mondo naturale. (it)
  • Красота́ — эстетическая (неутилитарная, непрактическая) категория, обозначающая совершенство, гармоничное сочетание аспектов объекта, при котором последний вызывает у наблюдателя эстетическое наслаждение. Красота является одной из важнейших категорий культуры. Противоположностью красоты является безобразие. (ru)
  • La bellesa (o bellea) és una característica d'una persona, animal, lloc, objecte o idea, que proporciona una percepció plaent, de valor personal i cultural, o de satisfacció. És una experiència subjectiva. La bellesa és objecte d'estudi en l'estètica, la sociologia, la psicologia social, i la cultura. També es pot definir la bellesa com la percepció sensorial cognitiva que estimula un patró après d'harmonia en percebre una entitat física que ens produeix una sensació de plaer físic, normalment visual o auditiu. D'altra banda, no tot el que causa plaer ha de contenir necessàriament bellesa. (ca)
  • Krása je abstraktní pojem, s nímž se setkáváme v mnoha oblastech lidského bytí. Významem tohoto pojmu se zabývá především filosofická disciplína zvaná estetika (původně od řeckého aisthésis, smyslové vnímání). Krása je však pouze jednou z tzv. estetických kategorií (další jsou ošklivost, vznešenost aj.) a v rámci estetiky postupně ztrácí dominantní místo.[zdroj?] Krása je buď považována za kvalitu přítomnou v nějakém jsoucnu (člověku, krajině, písni, myšlence, nauce), která v nás budí (podle Immanuela Kanta tzv. nezainteresované zalíbení, vztah, který vylučuje jakýkoli praktický zájem na věci), nebo je krása věcí vnímatelova přístupu k věci („krása je v oku pozorovatele“); pak se ukazuje, jak je krása závislá na konvencích. Krásu jako jsoucí imanentně ve věci chápe tzv. esencialismus, krá (cs)
  • Η ομορφιά γενικά είναι το χαρακτηριστικό ενός ατόμου, ενός τόπου, ενός αντικειμένου ή μιας ιδέας που προσφέρει μια αέναη εμπειρία απόλαυσης, ευχαρίστησης. Η ομορφιά μελετάται ως κλάδος της αισθητικής, της κοινωνιολογίας, της κοινωνικής ψυχολογίας και του πολιτισμού. Ως δημιούργημα του πολιτισμού, έχει εμπορευματοποιηθεί εξαιρετικά με όχι πάντα θετικά αποτελέσματα. (el)
  • Beauty is commonly described as a feature of objects that makes these objects pleasurable to perceive. Such objects include landscapes, sunsets, humans and works of art. Beauty, together with art and taste, is the main subject of aesthetics, one of the major branches of philosophy. As a positive aesthetic value, it is contrasted with ugliness as its negative counterpart. Along with truth and goodness it is one of the transcendentals, which are often considered the three fundamental concepts of human understanding. (en)
  • La belo kaj beleco estas abstrakta koncepto rilate al multaj elementoj de homa ekzisto. Tiun ĉi koncepton ekzamenas ĉefe la filozofia disciplino de estetiko, sed ankaŭ aliaj kampoj, kiel historio, sociologio, psikologio, kaj artoteorio. Arto estis la celo de multnombraj artistoj laŭlonge de la jarcentoj. (eo)
  • Schönheit ist eine als positiv bewertete Empfindung. Das dazugehörige Adjektiv ist „schön“, das begrifflich als Merkmal von Objekten behandelt wird, die einem Menschen gefallen. Die Art der Objekte kann dabei sehr unterschiedlich sein. „Schön“ können Landschaften sein, Sonnenuntergänge, Menschen, Gebrauchsgegenstände oder Kunstwerke. In einem weiteren Sinn werden oft auch abstrakte Objekte wie Ideen, Erkenntnisse, Handlungen, Beziehungen, Situationen oder Erinnerungen als schön bezeichnet, was auch der umgangssprachlichen Verwendung des Begriffs „schön“ entspricht. Schönheit ist Untersuchungsgegenstand sowohl der Philosophie als auch der Psychologie und der Künste und Kunstwissenschaften. Zusammen mit dem Wahren und dem Guten gehört das Schöne seit den Anfängen der Philosophie in der griec (de)
  • Edertasuna izaki, leku, objektu edo ideia batek izan dezakeen ezaugarri bat da zeinak gozamen, transzendentzia eta ongizate sentimenak sortzen dituen. Edertasuna duenari eder deritzo. Ederra zer den eta edertasuna zer den bereizteko ahaleginetan aritu izan da filosofiaren baitan estetika deritzan atala oraindik guztiz argitzeke dagoen arazoa delarik. Edertasuna giza pertzepzio eta sentipenei loturik dago bai eta giza kultura eta pentsamoldeei ere; eta horren ondorio gizakion kultura eta molde guztiekin bat datorren definizioa gauzatzea zilegi da, subjektibotasuna baita edertasunaren ezaugarrietako bat. Gizaki gehienek edertasuna harmonia, atsegin, osotasun, proportzio eta zuzentasun kontzeptuekin erlazionatzen dute ederra denak ezaugarri horiek izan ohi baititu alderantzizkorik esan ez bad (eu)
  • La belleza se describe comúnmente como una cualidad de los entes que hace que estas sean placenteros de percibir. Tales entes pueden incluir paisajes, atardeceres o amaneceres, cielos nocturnos, personas, animales, plantas, obras de arte, etc. Belleza es una noción abstracta ligada a numerosos aspectos de la existencia humana. La belleza se estudia dentro de la disciplina filosófica de la estética, además de otras disciplinas como la historia, la sociología y la psicología social. La belleza se define como la característica de una cosa que a través de una experiencia sensorial (percepción) procura una sensación de placer o un sentimiento de satisfacción.​ Proviene de manifestaciones tales como la forma, el aspecto visual, el movimiento y el sonido, aunque también se la asocia, en menor med (es)
  • Le beau ou la beauté est une notion abstraite liée à de nombreux aspects de l'existence humaine. Ce concept est étudié principalement par la discipline philosophique de l'esthétique, mais il est également abordé en partie par d'autres domaines (histoire, sociologie, psychologie, art). La distinction entre ce qui est beau et ce qui ne l'est pas varie suivant les époques et les individus. Ce que l'on entend même par sentiment du beau diffère selon les penseurs et bien des cultures n'ont pas de mot qui corresponde exactement au « beau » du français actuel. (fr)
  • Keindahan atau keelokan adalah sifat orang, hewan, tempat, objek, atau gagasan yang memberikan pengalaman persepsi kesenangan, bermakna, atau kepuasan. Dalam Kamus Besar Bahasa Indonesia, keindahan diartikan sebagai keadaan yang enak dipandang, cantik, bagus benar atau elok. Keindahan dipelajari sebagai bagian dari estetika, sosiologi, psikologi sosial, dan budaya. (in)
  • Schoonheid of mooiheid is de waargenomen of aangevoelde kwaliteit van een object, een levend wezen zoals een plant of dier, een persoon, een idee of een uiting van kunst die aanleiding geeft tot voldoening of waardering. Schoonheid wordt bestudeerd als onderdeel van esthetica, cultuurfilosofie en sociale psychologie. (nl)
  • Piękno – pozytywna właściwość estetyczna bytu wynikająca z zachowania proporcji, harmonii barw, dźwięków, stosowności, umiaru i użyteczności, odbierana przez zmysły. Istnieje piękno idealne, duchowe, moralne, naturalne, cielesne, obiektywne i subiektywne. Pojęcie to jest silnie związane z teorią estetyki, prawdy i dobra. W metafizyce, piękno jest jedną z transcendentalnych właściwości bytu, wyrażającą jego scalenie, przejrzystość, proporcję wewnętrzną tworzyw bytu oraz doskonałość. (pl)
  • Skönhet är en egenskap hos en person, plats, ett objekt eller en föreställning som åstadkommer en upplevelse av perceptuell njutning, mening eller tillfredsställelse hos betraktaren. Denna upplevelse uppstår från sinnliga manifestationer som form, färg, personlighet, ljud, utformning eller rytm. Skönhet studeras inom estetik, sociologi, socialpsykologi och kulturvetenskap. Skönhet som kulturell skapelse kan vara extremt kommersialiserad. (sv)
  • A beleza é comumente descrita como uma característica de objetos que torna esses objetos prazerosos de perceber. Tais objetos incluem paisagens, pores-do-sol, seres humanos e obras de arte. A beleza, junto com a arte e o gosto, é o tema principal da estética, um dos ramos maiores da filosofia. Como valor estético positivo, ela é contrastada com a fealdade como sua contraparte negativa. Junto com a verdade e o bem, é um dos transcendentais, que muitas vezes são considerados os três conceitos fundamentais da compreensão humana. (pt)
  • 美,哲学概念,汉字“美”是由“羊”和“大”所组成的,由此而延伸出其它美的含义但是各个时代或者民族对于美的定义是不同的在甲骨文中,美写作戴羽毛头饰的妇女,与“每”同源,都表示漂亮、好看的意思。美可以描述為一種特徵,若有人感知到有此特徵的客體(可能是風景、日落、藝術品或是人),此人會因此而愉悅。美和藝術、品味一樣,都是美學主要探討的主題。美是「正面」的美學價值,和醜相對。美和「真」(真理)、「善」(價值觀)一樣,都是人類認知中的基本概念。 要理解美,有一個困難之處:美既是客觀的,也是主觀的,美是一個客體所有的特質,但也會受到觀賞者情緒反應的影響。因為美有主觀的成份,因此英文諺語中有:「Beauty is in the eye of the beholder」(情人眼裏出西施)。有研究指出,感知及評斷美的能力(或稱為sense of taste)是可以被訓練的,而且長期來看,和專家的評斷是一致的。因此有關評斷美的標準,是共識主觀(intersubjective)的,也就是會依一群人的判斷而定,不是完全主觀或是完全客觀的。 (zh)
  • Краса́ — абстрактна властивість речі, ідеї, місця чи живої істоти, зокрема людини, що приносить відчуття , яке відповідає задоволенню. Краса є неодмінною складовою сприйняття світу людиною. Краса вивчається як категорія естетики, соціології, соціальної психології та культури. Створення красивих речей є одним з прагнень мистецтва. Коли слово краса стосується людини, воно має синонім урода (врода). Антонімами слова краса є потворність, бридкість, бридота. В естетиці красі відповідають категорії прекрасного та величного. (uk)
rdfs:label
  • Beauty (en)
  • جمال (ar)
  • Bellesa (ca)
  • Krása (cs)
  • Schönheit (de)
  • Ομορφιά (el)
  • Belo (eo)
  • Belleza (es)
  • Edertasun (eu)
  • Áilleacht (ga)
  • Keindahan (in)
  • Bellezza (it)
  • Beau (fr)
  • (ja)
  • (ko)
  • Schoonheid (nl)
  • Piękno (pl)
  • Beleza (pt)
  • Красота (ru)
  • Skönhet (sv)
  • Краса (uk)
  • (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:industry of
is dbo:literaryGenre of
is dbo:product of
is dbo:type of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:category of
is dbp:genre of
is dbp:industry of
is dbp:products of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License