About: Ash'ari

An Entity of Type: school, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Ashʿarī theology or Ashʿarism (/æʃəˈriː/; Arabic: الأشعرية: al-ʾAshʿarīyah) is one of the main Sunnī schools of Islamic theology, founded by the Muslim scholar, Shāfiʿī jurist, reformer, and scholastic theologian Abū al-Ḥasan al-Ashʿarī in the 9th–10th century. It established an orthodox guideline based on scriptural authority, rationality, and theological rationalism.

Property Value
dbo:abstract
  • L'aixarisme o escola aixarita (àrab: الأشعرية, al-axʿariyya, o الأشاعرة, al-axāʿira, literalment ‘els aixarites’) va ser una de les primeres escoles teològiques de l'islam, basada en l'ensenyament d'Abu-l-Hàssan al-Aixarí. Sorgit en reacció al mutazilisme, que defensava la importància de la raó i la lògica, aquest corrent negava el lliure albir, considerant el concepte incompatible amb el poder absolut i la voluntat de Déu, rebutjant així mateix que la raó natural humana pogués conduir al coneixement del bé i del mal, ja que les veritats morals són establertes per Déu i només es poden conèixer a través de la revelació divina. Les idees d'Al-Aixarí i la seva escola es van anar imposant amb lentitud entre els musulmans ortodoxos fins a esdevenir predominants dins del sunnisme. L'escola va aparèixer vers l'any 913 i durant les dues dècades següents va reunir un gran nombre de deixebles. Fou atacada pels mutazalites i per grups ortodoxos com els hanbalites, els hanafites i els maturidites, però tot i els atacs va esdevenir l'escola ortodoxa dominant al món àrab musulmà i potser al Khorasan (Pèrsia), sovint cooperant amb els xafiïtes. Van patir persecució sota els buwàyhides, però van obtenir el favor dels seljúcides i van obtenir així l'hegemonia. La reacció hanbalita d'Ibn Taymiyya (mort 1327) fou de poc abast. A partir del segle xvi, després d' (mort en 1490), els grans xeics teòlegs ja no es consideren con aixarites, sinó eclèctics. Els sunnites la consideren una de les tres escoles teològiques o d'aqida tradicionals, junt amb l'atharisme i el maturidisme. (ca)
  • الأشعرية نسبة إلى إمامها ومؤسسها أبي الحسن الأشعري، الذي ينتهي نسبه إلى الصحابي أبي موسى الأشعري، هي مدرسة إسلامية سنية، اتبع منهاجها في العقيدة عدد من العلماء أمثال: البيهقي والباقلاني والقشيري والجويني والغزالي والفخر الرازي والنووي والسيوطي والعز بن عبد السلام والتقي السبكي وابن عساكر وغيرهم. الأشعري والماتريدي قد تبنّوا منهجاً مماثلاً وطبّقوه، وشكّلوا مدرسة كلامية سنية. والأشاعرة هم جماعة من أهل السنة، لا يخالفون إجماع الأئمة الأربعة (أبو حنيفة ومالك والشافعي وأحمد)، ولا يكفرون أحداً من أهل القبلة، ويعتبر أتباعها أنفسهم منهجاً بين دعاة العقل المطلق وبين الجامدين عند حدود النص وظاهره، رغم أنهم قدموا النص على العقل، إلا أنهم جعلوا العقل مدخلاً في فهم النص، كما أشارت إليه الآيات الكثيرة التي حثت على التفكير والتدبر. وهم الذين وقفوا في وجه المعتزلة، فزيفوا أقوالهم، وأبطلوا شبههم، وأعادوا الحق إلى نصابه على طريق سلف الأمة ومنهجهم. وإلإمام الأشعري لم يؤسس في الإسلام مذهباً جديداً في العقيدة، يخالف مذهب السلف، وإنما هداه الله إلى مذهب أهل السنة بعد أن كان على مذهب الاعتزال، عرف من خلالها حقيقة مذهبهم، وتمرس بفنونهم وأساليبهم في الجدال والنقاش والنظر، مما مكّنه من الرد عليهم وإبطال شبههم. فوجد فيه أهل السنة ضالتهم التي طالما بحثوا عنها فاتبعوه، وساروا على نهجه، لما رأوا فيه من القدرة على إفحام خصومهم والدفاع عنهم وتثبيت مذاهبهم. وعقيدة الإمام الأشعري التي سار عليها هي عقيدة الأئمة أحمد بن حنبل والشافعي ومالك وأبي حنيفة وأصحابه، وهي عقيدة السلف الصالح، كما نص على ذلك أئمة أهل العلم ممن سار على هذه العقيدة. بهذا مثّل ظهور الأشاعرة نقطة تحول في تاريخ أهل السنة والجماعة التي تدعمت بنيتها العقدية بالأساليب الكلامية كالمنطق والقياس. وإلى جانب نصوص الكتاب والسنّة، فإن الأشاعرة استخدموا في عدد من الحالات في توضيح بعض مسائل العقيدة، ويقول أبو الحسن الندوي في الاختلاف الكامل بين الأشاعرة والمعتزلة من جهة، وعدم مطابقتهم تمامًا لبعض أهل الحديث والحنابلة واختلافهم معهم في جزئيات منهجية عدّة من جهة أخرى: «وكان الأشعري مؤمنًا بأن مصدر العقيدة هو الوحي والنبوة المحمدية.. وما ثبت عن الصحابة..وهذا مفترق الطريق بينه وبين المعتزلة، فإنه يتجه في ذلك اتجاهًا معارضًا لاتجاه المعتزلة، ولكنه رغم ذلك يعتقد.. أن الدفاع عن العقيدة السليمة، وغرسها في قلوب الجيل الإسلامي الجديد، يحتاج إلى التحدث بلغة العصر العلمية السائدة واستعمال المصطلحات العلمية ومناقشة المعارضين على أسلوبهم العقلي، ولم يكن يسوغ ذلك فقط، بل يعدّه أفضل الجهاد وأعظم القربات في ذلك العصر». (ar)
  • Die Aschʿarīya (arabisch أشعرية, DMG Ašʿarīya) ist eine theologische Richtung des sunnitischen Islams, die historisch aus der Muʿtazila hervorgegangen ist, sich aber sowohl gegenüber dieser Richtung als auch gegenüber dem hanbalitischen Literalismus abgrenzt. Sie wird auf den basrischen Gelehrten Abū l-Hasan al-Aschʿarī (ca. 874–936) zurückgeführt. (de)
  • Ashʿarī theology or Ashʿarism (/æʃəˈriː/; Arabic: الأشعرية: al-ʾAshʿarīyah) is one of the main Sunnī schools of Islamic theology, founded by the Muslim scholar, Shāfiʿī jurist, reformer, and scholastic theologian Abū al-Ḥasan al-Ashʿarī in the 9th–10th century. It established an orthodox guideline based on scriptural authority, rationality, and theological rationalism. Al-Ashʿarī established a middle way between the doctrines of the Aṯharī and Muʿtazila schools of Islamic theology, based both on reliance on the sacred scriptures of Islam and theological rationalism concerning the agency and attributes of God. Ashʿarism eventually became the predominant school of theological thought within Sunnī Islam, and is regarded as the single most important school of Islamic theology in the history of Islam. The disciples of the Ashʿarī school are known as Ashʿarites, and the school is also referred to as the Ashʿarite school, which became one of the dominant theological schools within Sunnī Islam. Ashʿarī theology is considered one of the orthodox creeds of Sunnī Islam, alongside the Aṯharī and Māturīdī. Amongst the most famous Ashʿarite theologians are Imam Nawawi, Ibn Hajar al-Asqalani, Ibn al-Jawzi, al-Ghazali, al-Suyuti, Izz al-Din ibn 'Abd al-Salam, Fakhr al-Din al-Razi, Ibn 'Asakir, al-Subki, al-Taftazani, al-Baqillani and al-Bayhaqi. Scholars and scientists who were affiliated with the Ashari school included Al-Biruni, Ibn al-Haytham, Ibn al-Nafis and Ibn Khaldun. (en)
  • Aŝarijo, literumita ankaŭ kiel Ashariyyah, Ashʽariyyah, teologio Aŝaria, teologio Ash'ari aŭ nomita kiel skolo de Ĥorasano, estas skolo Kalam de la islama teologio, fondita de la iraka teologo, Abu al-Hasan al-Aŝ'ari en la 10-a jarcento. Tiu skolo estas partiana de la uzado de la racio kaj de la konjekta teologio jetural por defendi la kredaron, kvankam ne tion kiom la teologia skolo de la Mutazilistoj pri kvanto de raciismo. Ties simpatiantoj klopodis montri la esencon kaj ekziston de Dio pere de logika rezonado, dum konfirmis la naturon kaj nekreitan kaj eternan de la Korano. Ili estis akuzitaj de la Mutazilistoj je kreado en antaŭdestinismo, ĉar ili defendis, ke la homa kapablo por konduto estas akirita nur en la momento mem agadi. Inter plej elstaraj aŝarianoj menciindas: Al-Bajhaki, Al-Naŭaŭi, Algazelo, Izz al-Din ibn 'Abd al-Salam, Al-Suĝuti, Ibn 'Asakir, Ibn Hajar al-Askalani, Al-Kurtubi kaj Al-Subki. Tiel ĝi iĝis la pensoskolo kun pli granda nombro de sekvantoj inter la islamaj fakuloj. En Maroko la Aŝarijo, kun la jurskolo de Malikismo, estas la oficiala skolo adoptita de la ŝtato kaj menciita en ĝia konstitucio. (eo)
  • También reconocida como la Ashʽariyyah, teología Asharí, teología Ash'ari o escuela de Khorāsān, es una escuela Kalam de la teología musulmana, fundada por el teólogo iraquí, Abu al-Hasan al-Ash'ari en el siglo x. Es partidaria del uso de la razón y la teología conjetural para defender la fe, aunque no al extremo de la escuela teológica Mu'tazili en cuanto a su racionalismo. Sus simpatizantes procuraron demostrar la esencia y existencia de Dios mediante razonamientos lógicos, mientras afirmaban la naturaleza increada y eterna del Corán. Fueron acusados por los Mu'tazili de creer en la predestinación, debido a que aseguraban que la aptitud humana de comportamiento, se adquiría solamente en el mismo momento de actuar. Entre los Ash'aritas (Asharíes) más destacados: , Al-Nawawi, Al-Ghazali, , , , , Al-Qurtubi and .​ convirtiéndose así en la escuela de pensamiento con mayor adeptos entre los eruditos musulmanes. En Marruecos la Ashariyyah, junto a la escuela de derecho Malikí, es la escuela oficial adoptada por el Estado y mencionada en su Constitución.​​ (es)
  • L'acharisme est une école théologique de l'islam sunnite, fondée par Abu Al-Hasan al-ʾAshʿarī (873-935), descendant d'Abu Musa al-ʾAshʿarī, compagnon de Mahomet, et issu de la tribu yéménite des acharites. Les adhérents à cette école sont nommés les acharites (الأشعرية al-ʾAšʿarīyya ou أشاعرة, ʾašʿarīa). D'après Muhammad Al-Kawtharî, cette école de pensée se répandit très vite et devint une grande école théologique. Après le déclin du mutazilisme, elle devint la principale école de kalâm sunnite. Anciennement Mu'tazilite pendant environ 40 ans de par son beau-père, Abû Al-Hassan Al-Ash'arî finit par se repentir et quitta ces derniers pour finir par adopter un nouveau dogme, celui d'Ibn Kullab. Ce dernier était en réalité le véritable chef de file de la doctrine qu'on appelle aujourd'hui l'ash'arisme[réf. nécessaire], bien que les origines de son dogme remontent encore plus loin. Ce n'est que par la célébrité de son élève, Abû Al-Hassan Al-Ash'arî, et l'immense propagation qu'il a fait, de ce à quoi son shaykh l'avait appelé, que le nom de ce dogme lui fut finalement attribué : le Ash'arisme. (fr)
  • Asy'ariyah adalah mazhab teologi yang disandarkan kepada Imam Abu al-Hasan al-Asy'ari (w.323 H/935 M). Asy'ariyah mengambil dasar keyakinannya dari para salaf, salah satunya yaitu pemikiran Abu Musa Al-Asy'ari dalam meyakini sifat-sifat Allah. Kemudian menyeimbangkan akal (rasional) dengan tekstual ayat (nash) dalam memahami Al-Qur'an dan hadis. (in)
  • Het asharisme is een theologische school binnen het soennisme, genoemd naar de theoloog (260-324H, 873-935 n. Chr.). Volgelingen van deze theologische school worden Asharieten (Ash'ariyyah of Asha'ira) genoemd. De oprichter keerde zich, rond het jaar (300H, 912 n. Chr.) af van de op dat moment theologisch dominante groep binnen de islam (waartoe hij ook behoorde), het Moetazilisme (een strikt rationele theologische school). Hij beargumenteerde op basis van dezelfde rationele bewijsvoering, in combinatie met de Koran en Soenna, een terugkeer naar de orthodox traditionele soennitische islam (Ahl al-Soenna). Hij manifesteerde zichzelf als de verdediger van de Soenna en werd door de ahl al-Hadith en het merdendeel van de soennieten geaccepteerd. Kritiek kreeg hij met name van bepaalde hanbalieten, vanwege zijn rationele methodologie, en uiteraard van de moetazilieten. Het asharisme werd vervolgens de meest dominante theologische school binnen het soennisme waarbij zij rede (rationeel redeneren) combineerden met de twee authentieke bronnen van de soennitische islam. De invloedrijkste proponenten van de asharieten, na de grondlegger, zijn de bekende theologen en schriftgeleerden: 1. * Imam al-Ghazali (d. 1111 n. Chr.) 2. * Imam al-Baqillani (d. 406H, 1015 n. Chr.) 3. * Imam al-Djuwaini (d. 478H, 1085 n. Chr.) 4. * Imam Fakhr al-Razi (d. 606H, 1210 n. Chr.) 5. * Socioloog, antropoloog, historicus en islamitisch geleerde Ibn Kaldun (1332-1406 n. Chr) De asharieten wezen de aristotelische filosofie af maar stonden een beperkt gebruik van logica en dialectiek toe ten behoeve van de afleiding van de sharia uit de heilige geschriften Koran en Ahadith en de rede. Deze twee bronnen (de rede en de geopenbaarde geschriften) kunnen volgens de asharieten onmogelijk tegenstrijdig zijn omdat beide afkomstig zijn van dezelfde bron, namelijk God. De Asharieten bouwden, naast de Koran en de Soenna, verder ook voort op de leer van de idjma, het principe dat op een eenmaal bereikte consensus niet kan worden teruggekomen. Door de asharieten en met name door al-Ghazali (1058-1111) kregen vanaf eind 10e/begin 11e eeuw de theologische soennieten de overhand op de meer rationeel filosofische stromingen. Al-Ghazali bestreed, in zijn bekende werk “Tahaafoet al-Falasifa” (de verwarring der filosofen, Latijn: Destructio Philosophorum), de islamitische filosofen (zoals Al-Farabi en Avicenna), die zich baseerden op `heidense` Griekse filosofen (Aristoteles en Plato). Al-Ghazali wordt daarom wel het Zegel der filosofen genoemd (afsluiting van de filosofie). Enkele islamitische geleerden, onder wie Ahmad ibn Tajmijja en Mohammed ibn Abdul-Wahhab, hadden openlijk kritiek op de asharieten. Deze kritiek was met name gericht op de omgang van de asharieten met enkele 'eigenschappen' van God. De asharieten waren strikte tegenstanders van het letterlijk interpreteren van eigenschappen van God (bv. 'de hand van God'), genoemd in de Koran en Soenna, die zouden kunnen leiden tot antropomorfisme (het toeschrijven van menselijke eigenschappen aan God). De eerder genoemde tegenstanders stonden echter op een letterlijke lezing van deze eigenschappen, dit conflict tussen asharieten en tegenstanders bestaat vandaag de dag nog steeds o.a. met het salafisme/ wahabisme en sommige hanbalieten. asharieten hebben echter twee manieren waarmee ze omgaan met deze ambigue teksten, ofwel ze laten deze gaan zoals ze zijn gekomen waarbij ze noch letterlijk noch figuurlijk worden geïnterpreteerd, dit is de manier van de grondlegger Abu Hassan al-Ash'ari. De latere geleerden van de asharieten stonden een figuurlijke interpretatie toe, zoals het interpreteren van 'de hand van God' als 'Kracht', dit was de manier van o.a. al-Djuwaini en al-Baghdadi. Een andere soennitische theologische school vertoont vele overeenkomsten met de asharieten, namelijk de , genoemd naar de grondlegger (d. 944 n. Chr.), samen met het atharisme (of hanbalieten) vormen deze drie samen de soennitische theologische stromingen. (nl)
  • アシュアリー学派(アラビア語: الأشعرية‎ al-Asha`riyya、الأشاعرة al-Ashā`irah)とは、イスラム教の神学の学派である。9世紀から10世紀にかけて活躍した神学者(en)を祖とし、マートゥリーディー学派と並ぶスンナ派を代表する学派となっている。 (ja)
  • Gli ashariti (in arabo: الأشاعرة ‎, al-ashāʾira) sono esponenti di un movimento teologico, fondato ai primordi delle speculazioni teologiche musulmane, al quale aderisce la gran parte del mondo islamico sunnita (soprattutto dal Malikismo e dallo Sciafeismo).Il fondatore è stato il teologo Abu al-Hasan al-Ash'ari proveniente da una tribù yemenita. Le varie discipline affrontate nella scuola sono conosciute come asharite, e la scuola viene spesso citata come "scuola asharita" o "degli ashariti". (it)
  • Aszaryci (arab. الأشاعرة) – najważniejszy z odłamów sunnickiego kalamu. Nazwa kierunku pochodzi od nazwiska teologa Al-Aszariego (ok. 874–936). Był to swego rodzaju kompromis między naukami mutazylitów a poglądami ortodoksyjnego islamu, do zderzenia których doszło na początku IX wieku. Najważniejsi przedstawiciele aszaryzmu to: (zm. 1013), Al-Dżuwajni (zm. 1085) i Al-Ghazali (zm. 1111). (pl)
  • Den asharitiska skolan grundades under 900-talet av den muslimske teologen och filosofen Al-Ashari. Han tillhörde under första hälften av sitt liv den mu’tazilitiska skolan men kom att bryta med denna och skapa en ny. Den asharitiska skolan förklarade Guds suveränitet och menade att Guds vilja är inplanterad i varje människas handling. Människans handlingar är skapade av Gud men människan är i sin tur kapabel att avgöra om handlingen skall utföras eller inte. Människan kan alltså avfärda den av Gud skapade handling. Detta ger människan ett visst mått av fri vilja trots att handlingen är inplanterad av Gud. Dock är valet att överta Guds handlande till sitt eget handlande egentligen också ett uttryck för Guds vilja. , författare till en av den asharitiska skolans viktigaste verk, menade att allt som var känt för människan kunde kategoriseras under två fält, antingen som något existerande eller som icke-existerande. Allt det som kan kategoriseras som existerande kan också benämnas ett föremål. Allt som existerar är ett föremål eller ting. Denna syn skiljer sig från den mu’tazilitiska skolan som påstod att allt, vare sig existerande eller icke-existerande, kan benämnas föremål. På detta sätt menade mu’taziliterna att historien och framtiden var sammankopplade, den icke-existerande framtiden var kopplad till den existerande nutiden. Enligt asharitiska skolan var detta omöjligt då endast den existerande nutiden kunde förstås och analyseras som ett ting. Det som inte existerar är inte ett ting eller föremål. Giltigheten hos den asharitiska skolan erkänns i Ammanbudskapet. (sv)
  • Ашари́ты (араб. الأشاعرة‎‎) — мутакаллимы, представители одного из основных направлений мусульманской теологии (суннитского калама). Основатель и эпоним — выдающийся мусульманский мыслитель и мутакаллим Абу-ль-Хасан Али аль-Ашари (873/874—935), после которого видными представителями данного направления в первые века его существования были аль-Бакиллани, Ибн Фурак, аль-Джувайни, Абу Исхак аль-Исфарайини, аль-Багдади, аш-Шахрастани и др. Идеи ашаритов получали распространение преимущественно в среде шафиитов и маликитов. После X века ашаризм стал основной школой калама. Ашаризм представлял решение теологических вопросов между позицией мутазилитов и асаритов, сторонников свободы воли (кадаритов) и сторонников предопределения (джабаритов), номинализма и реализма в осмыслении божественных атрибутов, направленных на смягчение последствия деятельности «абсолютного разума» мутазилитов. Ашариты отвергали слепое следование религиозным авторитетам (таклид) в вопросах вероубеждения. Они отрицали существование естественных причинно-следственных связей между явлениями, считая, что происходящие в мире процессы идут в согласии с введённым Аллахом порядком, который предопределён Его извечным знанием. (ru)
  • 艾什尔里派(/æʃəˈriː/; 阿拉伯语:الأشعرية‎ al-ʾAšʿarīyya or الأشاعرة‎ )逊尼派伊斯兰教中最重要的神学学派,建立了基于神职人员的正统教义方针,由阿拉伯神学家艾什尔里建立。知名艾什尔里派有安萨里。 (zh)
  • Ашарити (араб. الأشاعرة‎ — мутакалими, представники одного з основних напрямків мусульманської теології (сунітського калама). Засновник — видатний мусульманський мислитель і філософ Абуль-Хасан аль-Ашарі (873 або 874—935). Ідеї ашаритів отримували поширення переважно в середовищі шафіїтів і маликітів. Після X століття ашаризм став основною школою калама. Ашаризм представляв рішення теологічних питань між позицією мутазалитів і асаритів, прихильників свободи волі (кадаритів) і прихильників приречення (джабаритів), номіналізму і реалізму в осмисленні божественних атрибутів, спрямованих на пом'якшення наслідки діяльності «абсолютного розуму» мутазалитів. Ашарити відкидали таклід (сліпе слідування релігійним авторитетам). Вони заперечували існування природних причинно-наслідкових зв'язків між явищами, вважаючи, що відбуваючись в світі процеси йдуть згідно з введеним Аллахом порядком, який зумовлений Його одвічним знанням. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 179645 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 28482 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123314791 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • September 2020 (en)
dbp:reason
  • poor grammar renders this sentence incomprehensible (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Die Aschʿarīya (arabisch أشعرية, DMG Ašʿarīya) ist eine theologische Richtung des sunnitischen Islams, die historisch aus der Muʿtazila hervorgegangen ist, sich aber sowohl gegenüber dieser Richtung als auch gegenüber dem hanbalitischen Literalismus abgrenzt. Sie wird auf den basrischen Gelehrten Abū l-Hasan al-Aschʿarī (ca. 874–936) zurückgeführt. (de)
  • Asy'ariyah adalah mazhab teologi yang disandarkan kepada Imam Abu al-Hasan al-Asy'ari (w.323 H/935 M). Asy'ariyah mengambil dasar keyakinannya dari para salaf, salah satunya yaitu pemikiran Abu Musa Al-Asy'ari dalam meyakini sifat-sifat Allah. Kemudian menyeimbangkan akal (rasional) dengan tekstual ayat (nash) dalam memahami Al-Qur'an dan hadis. (in)
  • アシュアリー学派(アラビア語: الأشعرية‎ al-Asha`riyya、الأشاعرة al-Ashā`irah)とは、イスラム教の神学の学派である。9世紀から10世紀にかけて活躍した神学者(en)を祖とし、マートゥリーディー学派と並ぶスンナ派を代表する学派となっている。 (ja)
  • Gli ashariti (in arabo: الأشاعرة ‎, al-ashāʾira) sono esponenti di un movimento teologico, fondato ai primordi delle speculazioni teologiche musulmane, al quale aderisce la gran parte del mondo islamico sunnita (soprattutto dal Malikismo e dallo Sciafeismo).Il fondatore è stato il teologo Abu al-Hasan al-Ash'ari proveniente da una tribù yemenita. Le varie discipline affrontate nella scuola sono conosciute come asharite, e la scuola viene spesso citata come "scuola asharita" o "degli ashariti". (it)
  • Aszaryci (arab. الأشاعرة) – najważniejszy z odłamów sunnickiego kalamu. Nazwa kierunku pochodzi od nazwiska teologa Al-Aszariego (ok. 874–936). Był to swego rodzaju kompromis między naukami mutazylitów a poglądami ortodoksyjnego islamu, do zderzenia których doszło na początku IX wieku. Najważniejsi przedstawiciele aszaryzmu to: (zm. 1013), Al-Dżuwajni (zm. 1085) i Al-Ghazali (zm. 1111). (pl)
  • 艾什尔里派(/æʃəˈriː/; 阿拉伯语:الأشعرية‎ al-ʾAšʿarīyya or الأشاعرة‎ )逊尼派伊斯兰教中最重要的神学学派,建立了基于神职人员的正统教义方针,由阿拉伯神学家艾什尔里建立。知名艾什尔里派有安萨里。 (zh)
  • الأشعرية نسبة إلى إمامها ومؤسسها أبي الحسن الأشعري، الذي ينتهي نسبه إلى الصحابي أبي موسى الأشعري، هي مدرسة إسلامية سنية، اتبع منهاجها في العقيدة عدد من العلماء أمثال: البيهقي والباقلاني والقشيري والجويني والغزالي والفخر الرازي والنووي والسيوطي والعز بن عبد السلام والتقي السبكي وابن عساكر وغيرهم. الأشعري والماتريدي قد تبنّوا منهجاً مماثلاً وطبّقوه، وشكّلوا مدرسة كلامية سنية. (ar)
  • L'aixarisme o escola aixarita (àrab: الأشعرية, al-axʿariyya, o الأشاعرة, al-axāʿira, literalment ‘els aixarites’) va ser una de les primeres escoles teològiques de l'islam, basada en l'ensenyament d'Abu-l-Hàssan al-Aixarí. Sorgit en reacció al mutazilisme, que defensava la importància de la raó i la lògica, aquest corrent negava el lliure albir, considerant el concepte incompatible amb el poder absolut i la voluntat de Déu, rebutjant així mateix que la raó natural humana pogués conduir al coneixement del bé i del mal, ja que les veritats morals són establertes per Déu i només es poden conèixer a través de la revelació divina. Les idees d'Al-Aixarí i la seva escola es van anar imposant amb lentitud entre els musulmans ortodoxos fins a esdevenir predominants dins del sunnisme. (ca)
  • Ashʿarī theology or Ashʿarism (/æʃəˈriː/; Arabic: الأشعرية: al-ʾAshʿarīyah) is one of the main Sunnī schools of Islamic theology, founded by the Muslim scholar, Shāfiʿī jurist, reformer, and scholastic theologian Abū al-Ḥasan al-Ashʿarī in the 9th–10th century. It established an orthodox guideline based on scriptural authority, rationality, and theological rationalism. (en)
  • Aŝarijo, literumita ankaŭ kiel Ashariyyah, Ashʽariyyah, teologio Aŝaria, teologio Ash'ari aŭ nomita kiel skolo de Ĥorasano, estas skolo Kalam de la islama teologio, fondita de la iraka teologo, Abu al-Hasan al-Aŝ'ari en la 10-a jarcento. Tiu skolo estas partiana de la uzado de la racio kaj de la konjekta teologio jetural por defendi la kredaron, kvankam ne tion kiom la teologia skolo de la Mutazilistoj pri kvanto de raciismo. Ties simpatiantoj klopodis montri la esencon kaj ekziston de Dio pere de logika rezonado, dum konfirmis la naturon kaj nekreitan kaj eternan de la Korano. (eo)
  • También reconocida como la Ashʽariyyah, teología Asharí, teología Ash'ari o escuela de Khorāsān, es una escuela Kalam de la teología musulmana, fundada por el teólogo iraquí, Abu al-Hasan al-Ash'ari en el siglo x. Es partidaria del uso de la razón y la teología conjetural para defender la fe, aunque no al extremo de la escuela teológica Mu'tazili en cuanto a su racionalismo. Sus simpatizantes procuraron demostrar la esencia y existencia de Dios mediante razonamientos lógicos, mientras afirmaban la naturaleza increada y eterna del Corán. (es)
  • L'acharisme est une école théologique de l'islam sunnite, fondée par Abu Al-Hasan al-ʾAshʿarī (873-935), descendant d'Abu Musa al-ʾAshʿarī, compagnon de Mahomet, et issu de la tribu yéménite des acharites. Les adhérents à cette école sont nommés les acharites (الأشعرية al-ʾAšʿarīyya ou أشاعرة, ʾašʿarīa). D'après Muhammad Al-Kawtharî, cette école de pensée se répandit très vite et devint une grande école théologique. Après le déclin du mutazilisme, elle devint la principale école de kalâm sunnite. Anciennement Mu'tazilite pendant environ 40 ans de par son beau-père, Abû Al-Hassan Al-Ash'arî finit par se repentir et quitta ces derniers pour finir par adopter un nouveau dogme, celui d'Ibn Kullab. Ce dernier était en réalité le véritable chef de file de la doctrine qu'on appelle aujourd'hui l' (fr)
  • Het asharisme is een theologische school binnen het soennisme, genoemd naar de theoloog (260-324H, 873-935 n. Chr.). Volgelingen van deze theologische school worden Asharieten (Ash'ariyyah of Asha'ira) genoemd. De oprichter keerde zich, rond het jaar (300H, 912 n. Chr.) af van de op dat moment theologisch dominante groep binnen de islam (waartoe hij ook behoorde), het Moetazilisme (een strikt rationele theologische school). Hij beargumenteerde op basis van dezelfde rationele bewijsvoering, in combinatie met de Koran en Soenna, een terugkeer naar de orthodox traditionele soennitische islam (Ahl al-Soenna). Hij manifesteerde zichzelf als de verdediger van de Soenna en werd door de ahl al-Hadith en het merdendeel van de soennieten geaccepteerd. Kritiek kreeg hij met name van bepaalde hanbali (nl)
  • Ашари́ты (араб. الأشاعرة‎‎) — мутакаллимы, представители одного из основных направлений мусульманской теологии (суннитского калама). Основатель и эпоним — выдающийся мусульманский мыслитель и мутакаллим Абу-ль-Хасан Али аль-Ашари (873/874—935), после которого видными представителями данного направления в первые века его существования были аль-Бакиллани, Ибн Фурак, аль-Джувайни, Абу Исхак аль-Исфарайини, аль-Багдади, аш-Шахрастани и др. Идеи ашаритов получали распространение преимущественно в среде шафиитов и маликитов. (ru)
  • Den asharitiska skolan grundades under 900-talet av den muslimske teologen och filosofen Al-Ashari. Han tillhörde under första hälften av sitt liv den mu’tazilitiska skolan men kom att bryta med denna och skapa en ny. Giltigheten hos den asharitiska skolan erkänns i Ammanbudskapet. (sv)
  • Ашарити (араб. الأشاعرة‎ — мутакалими, представники одного з основних напрямків мусульманської теології (сунітського калама). Засновник — видатний мусульманський мислитель і філософ Абуль-Хасан аль-Ашарі (873 або 874—935). Ідеї ашаритів отримували поширення переважно в середовищі шафіїтів і маликітів. (uk)
rdfs:label
  • Ash'ari (en)
  • أشعرية (ar)
  • Aixarisme (ca)
  • Aschʿarīya (de)
  • Aŝarijo (eo)
  • Ashariyyah (es)
  • Acharisme (fr)
  • Asy'ariyah (in)
  • Ashariti (it)
  • アシュアリー学派 (ja)
  • Aszaryci (pl)
  • Asharisme (nl)
  • Ашариты (ru)
  • Ашарити (uk)
  • Asharitiska skolan (sv)
  • 艾什爾里派 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:creed of
is dbp:influences of
is dbp:movement of
is dbp:schoolTradition of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License