An Entity of Type: language, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Written Chinese (Chinese: 中文; pinyin: zhōngwén) comprises Chinese characters used to represent the Chinese language. Chinese characters do not constitute an alphabet or a compact syllabary. Rather, the writing system is roughly logosyllabic; that is, a character generally represents one syllable of spoken Chinese and may be a word on its own or a part of a polysyllabic word. The characters themselves are often composed of parts that may represent physical objects, abstract notions, or pronunciation. Literacy requires the memorization of a great number of characters: college-educated Chinese speakers know about 4,000. The large number of Chinese characters has in part led to the adoption of Western alphabets or other complementary systems as auxiliary means of representing Chinese.

Property Value
dbo:abstract
  • اللغة الصينية المكتوبة هي الصورة المكتوبة من الحروف الصينية المستعملة في تمثيل اللغة الصينية المحكيَّة. لا تمثّل الحروف الصينية أبجدية حقيقية ولا نظاماً كتابياً مقطعياً، إنَّما هي رسوم لفظية، بمعنى أن كل حرفٍ في اللغة يمثّل مقطعاً لفظياً كاملاً مستقلاً، فيكون كلُّ حرفٍ ممثلاً لكلمة واحدةٍ فقط أو جزء منها. من هذا المنطلق، لا ترتبط أشكال الحروف الصينية المكتوبة بأي نطقٍ حقيقي، بل هي محض صورٍ ممثلة لكلمات لا بد على متعلّم اللغة من حفظها صورةً صورة (عددها بالآلاف)، وكثيراً ما تكون أشكال هذه الحروف مرتبطة بالمعاني التي تمثلها، كالأجسام الفيزيائية وغيرها. يتطلَّب إتقان اللغة الصينية المكتوبة حفظَ العديد من الحروف، فالرجل الصيني المثقَّف يحفظ بالمتوسط 4,000 حرف، وأما الياباني فنحو 3,000 حرف. أدى عدد الحروف الصينية الكبير إلى استعمال الأبجدية اللاتينية كعاملٍ مساعد في كتابة الحروف - على الحواسيب الإلكترونية مثلاً - بتمثيل أصوات كلماتها المنطوقة. رغم وجود عدد كبير من اللغات المستعملة في الصين، إلا أنَّه لا يوجد سوى نظام كتابة واحد، ولذلك فإن متحدثي اللغات الصينية المختلفة قادرون على التواصل مع بعضهم بعضاً عن طريق الكتابة. مع ذلك، فإن الصينية المكتوبة مبنية على لغة صينية واحدةٍ هي الصينية المندرينية. تعود العديد من الحروف الصينية المستعملة حالياً إلى نهاية عهد مملكة شانغ منذ 1,200 إلى 1,050 سنة قبل الميلاد، ويعتقد أن ابتكار الحروف بدأ قبل ذلك حتى. شهدت الحروف الصينية فترةً طويلة من التغير والتطور حتى بدأ توحيدها تحتَ معايير قياسية في عهد مملكة تشنغ (206 - 221م)، وقد نشأت على مرّ السنين فنون متطورة لكتابتها في فن الخطّ الصيني. بل وقد نقلت بعض الحروف الصينية إلى لغات شرق آسيوية أخرى حيث استعملت لفترةٍ من الزمن، مثل اللغة اليابانية والكورية. حديثاً، أقدمت حكومة جمهورية الصين الشعبية على تطوير شكلٍ مبسَّط من الحروف الصينية لجعلها أقلَّ تعقيداً وجعل تعلُّمها أكثر سهولة، ممَّا أدى إلى ظهور الحروف الصينية المبسَّطة. من جهةٍ أخرى، أدت هذه الخطوة إلى اندلاعٍ جدل واسع، ولا زالت المناطق الصينية خارج بر الصين الرئيسي - وهي هونغ كونغ وماكاو وتايوان - تستعمل الحروف الصينية التقليدية. (ar)
  • Το Κινέζικο σύστημα γραφής περιλαμβάνει κινεζικούς χαρακτήρες (汉字/漢字; χανζί, "χαρακτήρες Χαν") που αναπαριστούν την Κινεζική γλώσσα. Οι Κινέζικοι χαρακτήρες δεν απαρτίζουν ένα αλφάβητο ή ένα συμπαγές συλλαβητάριο. Το σύστημα γραφής είναι μάλλον λογοσυλλαβικό. Δηλαδή, κάθε χαρακτήρας συμβολίζει μια συλλαβή της ομιλούμενης Κινέζικης, και μπορεί να είναι λέξη αυτοτελής ή μέρος μίας πολυσύλλαβης λέξης. Οι χαρακτήρες συντίθενται από συστατικά που συμβολίζουν φυσικά αντικείμενα, αφηρημένες έννοιες, ή προφορά. Η λογοτεχνία απαιτεί την απομνημόνευση πολλών χαρακτήρων: οι μορφωμένοι Κινέζοι γνωρίζουν τουλάχιστο 4.000. Οι Κινεζικοί χαρακτήρες είναι πολλοί, όπου διευκολύνει χρησιμοποιείται συνδυασμός κινέζικων χαρακτήρων με αλφαβητικές λέξεις των Δυτικών. Μερικοί σύγχρονοι Κινεζικοί χαρακτήρες χρονολογούνται από τα τέλη της Δυναστείας Σανγκ περίπου 1200-1050 π. Χ., αλλά η προέλευση των χαρακτήρων θεωρείται μερικούς αιώνες προγενέστερη. Μετά από μια περίοδο αλλαγών και εξέλιξης, οι Κινέζικοι χαρακτήρες τυποποιήθηκαν από την Δυναστεία Τσιν (221-206 Π. χ.). Με το πέρασμα χιλιετιών, οι χαρακτήρες εξελίχθηκαν στις καλά ανεπτυγμένες μορφές της Κινεζικής καλλιγραφίας. Καθώς οι διαφοροποιήσεις μεταξύ των Κινεζικών αμβλύνθηκαν, προέκυψε μια κατάσταση διγλωσσίας, όπου μία διάλεκτος με ακαταλαβίστικες λέξεις υποστηρίζεται με χαρακτήρες της επίσημης Κλασικής Κινεζικής γλώσσας. Στις αρχές του 20ου αιώνα, η Κλασική Κινεζική αντικαταστάθηκε σε αυτό το ρόλο από το σύστημα γραφής της λαϊκής Κινεζικής, που αντιστοιχεί στην καθιερωμένη ομιλούμενη γλώσσα ("Μανδαρινικά"). Αν και πολλές Κινεζικές διάλεκτοι δεν έχουν σύστημα γραφής, υπάρχουν παραδοσιακά συστήματα γραφής για Καντονέζικα, Σανγκαϊνέζικα και Χόκιεν, μεταξύ άλλων. Κάποιοι Κινεζικοί χαρακτήρες έχουν υιοθετηθεί από συστήματα γραφής των άλλων γειτονικών Ανατολικών Ασιατικών γλωσσών, αλλά προς το παρόν βρίσκονται μόνο στα Ιαπωνικά και τα κορεατικά, ενώ το Βιετναμέζικο σύστημα γραφής βασίζεται πλέον σε αλφάβητο. (el)
  • En el plano de la escritura, el chino escrito (en chino, 中文; pinyin, zhōngwén) destaca por el uso de caracteres chinos para representar el idioma chino. Estos no constituyen un alfabeto o un silabario compacto. Más bien, el sistema de escritura es mayormente logosilábico; es decir, un carácter generalmente representa una sílaba del chino hablado y puede ser una palabra por sí sola o parte de una palabra polisilábica. Los caracteres mismos a menudo están compuestos de partes que pueden representar objetos físicos, nociones abstractas, o pronunciación. La alfabetización requiere la memorización de una gran cantidad de caracteres: los chinos con educación conocen alrededor de 4.000. La gran cantidad de caracteres chinos ha llevado en parte al uso de alfabetos occidentales como medio auxiliar para representar la lengua. (es)
  • La langue chinoise écrite (chinois simplifié : 中文 ; chinois traditionnel : 中文 ; pinyin : zhōngwén ; litt. « écrit (de l'Empire) du milieu ») est une langue apparue entre 1200 et 1050 av. J.-C. durant la dynastie Shang, essentiellement pour transcrire la langue chinoise orale. Cinq mille caractères sont couramment employés, représentant chacun un élément du chinois. Certains mots utilisent deux caractères, rarement davantage. La langue écrite chinoise est généralement considérée comme un facteur unificateur dans l'histoire de la Chine, transcendant les différences entre les langues chinoises parlées. Depuis la dynastie Qin, une langue écrite standard (d'abord le chinois classique, puis depuis 1920 le baihua standard) permet la communication officielle et écrite, et la transcription des différentes langues chinoises orales. (fr)
  • Bahasa Tionghoa tertulis (Mandarin: 中文;pinyin: zhōngwén) menggunakan aksara-aksara Han (漢字/汉字 pinyin: hànzì), yang dinamakan dari kebudayaan Han yang merupakan sumber dari bahasa ini. Huruf Tionghoa sepertinya berasal dari dinasti Shang sebagai piktogram yang menggambarkan benda nyata. Contoh-contoh pertama dari huruf Tionghoa adalah tulisan/gambaran pada tulang ramalan (oracle bones), yang kadang-kadang berupa domba scapula tetapi sering kali berupa kura-kura plastron yang digunakan untuk meramal. Dalam periode zaman dinasti Zhou dan Han, huruf-huruf ini berubah menjadi lebih bergaya. Selain itu, terdapat juga komponen-komponen tambahan yang ditambahkan sehingga banyak karakter huruf memiliki satu elemen yang memberikan tanda (atau dulunya memberikan tanda) untuk pengejaan, dan sebuah komponen lain (yang disebut "radikal") memberikan tanda untuk kategori artian umum yang menunjukkan arti dari kata tersebut. Di dalam bahasa Tionghoa modern, mayoritas huruf-huruf berbasis fonetik (bunyi) dan bukan berbasis logografik (gambaran). Sebagai sebuah contoh, karakter huruf 按 àn yang berarti "mendorong ke bawah", mengandung 安 an (damai), yang berfungsi sebagai komponen fonetik dari kata tersebut, dan 手 shǒu (tangan), yang menandakan bahwa itu merupakan suatu pekerjaan yang pada umumnya menggunakan tangan. Terdapat banyak gaya yang berkembang selama berabad-abad, misalnya (篆書), (草書), (隸書) dan kaishu (楷書). Di Jepang dan Korea, aksara Han diadopsi dan diintegrasikan ke dalam bahasa mereka dan menjadi Kanji dan Hanja. Jepang masih menggunakan Kanji sebagai bagian yang penting dalam sistem penulisan mereka namun penggunaan Hanja telah berkurang banyak di Korea (di Korea Utara sudah tidak digunakan sama sekali). Dalam bidang perangkat lunak komputer dan internasionalisasi komunikasi, adalah istilah kolektif untuk bahasa Tionghoa, bahasa Jepang dan bahasa Korea, dan istilah CJKV yang lebih jarang dipakai merujuk kepada kumpulan yang sama ditambah bahasa Vietnam; kesemuanya merupakan bahasa byte-ganda, karena mempunyai lebih dari 256 karakter di dalam "alfabet" mereka. Pemrosesan aksara Tionghoa yang dikomputerisasi melibatkan beberapa masalah khusus di dan skema , karena keyboard standar dengan 100 lebih karakter tidak mampu memasukkan karakter sebanyak itu dengan menekan sebuah tombol sekali. Sistem penulisan bahasa Tionghoa sebagian besar adalah logografis, artinya setiap aksara mengekspresikan sebuah bagian kata yang merupakan suku kata tunggal. 90% daripada bagian-bagian kata dalam bahasa Tionghoa adalah bersuku kata tunggal. Tetapi mayoritas kata-kata modern mempunyai suku kata lebih dari satu (multisyllabic) dan multigrafis. Kata-kata multisyllabic mempunyai logogram terpisah untuk setiap suku kata. Beberapa - bukan semua - aksara Han adalah , tetapi kebanyakan aksara Han mempunyai bentuk yang berdasarkan pengucapannya daripada artinya, jadi mereka tidak langsung mengekspresikan idenya. (in)
  • Written Chinese (Chinese: 中文; pinyin: zhōngwén) comprises Chinese characters used to represent the Chinese language. Chinese characters do not constitute an alphabet or a compact syllabary. Rather, the writing system is roughly logosyllabic; that is, a character generally represents one syllable of spoken Chinese and may be a word on its own or a part of a polysyllabic word. The characters themselves are often composed of parts that may represent physical objects, abstract notions, or pronunciation. Literacy requires the memorization of a great number of characters: college-educated Chinese speakers know about 4,000. The large number of Chinese characters has in part led to the adoption of Western alphabets or other complementary systems as auxiliary means of representing Chinese. Various current Chinese characters have been traced back to the late Shang Dynasty about 1200–1050 BC, but the process of creating characters is thought to have begun some centuries earlier. After a period of variation and evolution, Chinese characters were standardized under the Qin Dynasty (221–206 BC). Over the millennia, these characters have evolved into well-developed styles of Chinese calligraphy. As the varieties of Chinese diverged, a situation of diglossia developed, with speakers of mutually unintelligible varieties able to communicate through writing using Classical Chinese. In the early 20th century, Classical Chinese was replaced in this role by written vernacular Chinese, corresponding to the standard spoken language ("Mandarin"). Although most other varieties of Chinese are not written, there are traditions of written Cantonese, written Shanghainese and written Hokkien, among others. Some Chinese characters have been adopted into writing systems of other neighbouring East Asian languages, but are currently used only in Japanese and to a lesser extent in Korean, as Vietnamese is now written using alphabetic script. (en)
  • La lingua cinese scritta (cinese semplificato: 中文 ; cinese tradizionale: 中文; pinyin: zhōngwén; letteralmente: "scritto (dall'Impero) dal centro") è una lingua che apparve tra il 1200 e il 1050 a.C. durante la dinastia Shang, principalmente per trascrivere la lingua cinese orale. Vari stili di calligrafia cinese Cinquemila caratteri sono comunemente usati, ognuno dei quali rappresenta un elemento di cinese. Alcune parole usano due caratteri, raramente di più. La lingua cinese scritta è ampiamente considerata come un fattore unificante nella storia cinese, trascendendo le differenze tra le lingue cinesi parlate. Sin dalla dinastia Qin, una lingua scritta standard (prima il cinese classico, poi dal 1920 lo standard Baihua) ha consentito la comunicazione ufficiale e scritta e la trascrizione delle varie lingue cinesi orali. (it)
  • Det kinesiska skriftspråket har en historia som sträcker sig nästan 4000 år tillbaka i tiden. Det är ett logografiskt skriftsystem, där tecken används för att teckna ord och morfem. Skriftspråket har varit en enande kraft inom den kinesiska kultursfären som kunnat överbygga språkskillnaderna mellan de olika kinesiska dialekterna. Skriftspråket har varit relativt enat sedan Qindynastin, och har sedan dess förändrats relativt lite – något som gör att även texter som är över 2000 år gamla i stort sett kan förstås av dagens kineser. I folkrepubliken Kina ville man på 1950-talet minska analfabetismen, och stod inför uppgiften att lära hundratals miljoner kineser läsa och skriva. Då gjordes många redan tidigare vanliga förenklingar och förkortningar officiella, vissa tecken slopades och även förenklingar respektive rena nykonstruktioner skapades. Dessa så kallade förenklade kinesiska tecken (简体字 - jiǎntǐzì) används idag inom hela folkrepubliken Kina (och även i Singapore), medan man till exempel på Taiwan, i Macau och i Hongkong officiellt sett använder de fullständiga formerna, som även kallas traditionella kinesiska tecken (正體字 – zhèngtǐ zì) eller gamla tecken (老字 – lǎo zì). Vanligtvis anses man behöva kunna förstå cirka 2 000 kinesiska skrivtecken för att med god behållning tillgodogöra sig dagstidningar och litteratur. Det totala antalet tecken är omdiskuterat. Antal på uppemot 50 000 eller till och med 80 000 skrivtecken förekommer, men då räknas uråldriga tecken och varianter av samma tecken. Sådana uppgifter måste tolkas med ett mått av försiktighet, eftersom moderna datorer endast kan återge upp till cirka 15 000 kinesiska skrivtecken, och moderna kinesiska ordböcker vanligtvis innehåller 6 000 till 8 000 tecken. (sv)
  • 書面中文,又稱书面漢文,是由代表中文的汉字组成书面文,以文言文或白话文行文。汉字不由字母表或紧凑的音节表构成。它的书写系统大致是文字音节——即一个字通常代表汉语口语中的一个音节,它本身可以是一个词,也可以是一个的一部分。春秋時代的「雅言」和當時的口語差別不大,但口語和書面文這兩套系統大約在東漢開始分離,言文分離後的文言文是「仿古的書面文」。北宋的話本和章回小說是在口語基礎上加工的書面文,基於宋代汴洛官話口語的官話白話文萌芽。粵語白話文萌芽於明末,在清末高速發展。吳語白話文和臺語白話文亦同。不同漢語的母語者在口語較難溝通,但他們書寫的文言能互相溝通。民國初年,白話文運動倡導「我手寫我口」後,官話口語入文取代文言,成為現代最常用的文字(官話白話文),不過夾雜文言或使用較為書面化的詞彙、文法、成語的行文仍存在不少。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 91225 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 43205 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1117355143 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:c
  • 中文 (en)
dbp:date
  • 2007-01-02 (xsd:date)
dbp:p
  • zhōngwén (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • 書面中文,又稱书面漢文,是由代表中文的汉字组成书面文,以文言文或白话文行文。汉字不由字母表或紧凑的音节表构成。它的书写系统大致是文字音节——即一个字通常代表汉语口语中的一个音节,它本身可以是一个词,也可以是一个的一部分。春秋時代的「雅言」和當時的口語差別不大,但口語和書面文這兩套系統大約在東漢開始分離,言文分離後的文言文是「仿古的書面文」。北宋的話本和章回小說是在口語基礎上加工的書面文,基於宋代汴洛官話口語的官話白話文萌芽。粵語白話文萌芽於明末,在清末高速發展。吳語白話文和臺語白話文亦同。不同漢語的母語者在口語較難溝通,但他們書寫的文言能互相溝通。民國初年,白話文運動倡導「我手寫我口」後,官話口語入文取代文言,成為現代最常用的文字(官話白話文),不過夾雜文言或使用較為書面化的詞彙、文法、成語的行文仍存在不少。 (zh)
  • اللغة الصينية المكتوبة هي الصورة المكتوبة من الحروف الصينية المستعملة في تمثيل اللغة الصينية المحكيَّة. لا تمثّل الحروف الصينية أبجدية حقيقية ولا نظاماً كتابياً مقطعياً، إنَّما هي رسوم لفظية، بمعنى أن كل حرفٍ في اللغة يمثّل مقطعاً لفظياً كاملاً مستقلاً، فيكون كلُّ حرفٍ ممثلاً لكلمة واحدةٍ فقط أو جزء منها. من هذا المنطلق، لا ترتبط أشكال الحروف الصينية المكتوبة بأي نطقٍ حقيقي، بل هي محض صورٍ ممثلة لكلمات لا بد على متعلّم اللغة من حفظها صورةً صورة (عددها بالآلاف)، وكثيراً ما تكون أشكال هذه الحروف مرتبطة بالمعاني التي تمثلها، كالأجسام الفيزيائية وغيرها. (ar)
  • Το Κινέζικο σύστημα γραφής περιλαμβάνει κινεζικούς χαρακτήρες (汉字/漢字; χανζί, "χαρακτήρες Χαν") που αναπαριστούν την Κινεζική γλώσσα. Οι Κινέζικοι χαρακτήρες δεν απαρτίζουν ένα αλφάβητο ή ένα συμπαγές συλλαβητάριο. Το σύστημα γραφής είναι μάλλον λογοσυλλαβικό. Δηλαδή, κάθε χαρακτήρας συμβολίζει μια συλλαβή της ομιλούμενης Κινέζικης, και μπορεί να είναι λέξη αυτοτελής ή μέρος μίας πολυσύλλαβης λέξης. Οι χαρακτήρες συντίθενται από συστατικά που συμβολίζουν φυσικά αντικείμενα, αφηρημένες έννοιες, ή προφορά. Η λογοτεχνία απαιτεί την απομνημόνευση πολλών χαρακτήρων: οι μορφωμένοι Κινέζοι γνωρίζουν τουλάχιστο 4.000. Οι Κινεζικοί χαρακτήρες είναι πολλοί, όπου διευκολύνει χρησιμοποιείται συνδυασμός κινέζικων χαρακτήρων με αλφαβητικές λέξεις των Δυτικών. (el)
  • En el plano de la escritura, el chino escrito (en chino, 中文; pinyin, zhōngwén) destaca por el uso de caracteres chinos para representar el idioma chino. Estos no constituyen un alfabeto o un silabario compacto. Más bien, el sistema de escritura es mayormente logosilábico; es decir, un carácter generalmente representa una sílaba del chino hablado y puede ser una palabra por sí sola o parte de una palabra polisilábica. Los caracteres mismos a menudo están compuestos de partes que pueden representar objetos físicos, nociones abstractas, o pronunciación. La alfabetización requiere la memorización de una gran cantidad de caracteres: los chinos con educación conocen alrededor de 4.000. La gran cantidad de caracteres chinos ha llevado en parte al uso de alfabetos occidentale (es)
  • Bahasa Tionghoa tertulis (Mandarin: 中文;pinyin: zhōngwén) menggunakan aksara-aksara Han (漢字/汉字 pinyin: hànzì), yang dinamakan dari kebudayaan Han yang merupakan sumber dari bahasa ini. Huruf Tionghoa sepertinya berasal dari dinasti Shang sebagai piktogram yang menggambarkan benda nyata. Contoh-contoh pertama dari huruf Tionghoa adalah tulisan/gambaran pada tulang ramalan (oracle bones), yang kadang-kadang berupa domba scapula tetapi sering kali berupa kura-kura plastron yang digunakan untuk meramal. Dalam periode zaman dinasti Zhou dan Han, huruf-huruf ini berubah menjadi lebih bergaya. Selain itu, terdapat juga komponen-komponen tambahan yang ditambahkan sehingga banyak karakter huruf memiliki satu elemen yang memberikan tanda (atau dulunya memberikan tanda) untuk pengejaan, dan sebuah kom (in)
  • Written Chinese (Chinese: 中文; pinyin: zhōngwén) comprises Chinese characters used to represent the Chinese language. Chinese characters do not constitute an alphabet or a compact syllabary. Rather, the writing system is roughly logosyllabic; that is, a character generally represents one syllable of spoken Chinese and may be a word on its own or a part of a polysyllabic word. The characters themselves are often composed of parts that may represent physical objects, abstract notions, or pronunciation. Literacy requires the memorization of a great number of characters: college-educated Chinese speakers know about 4,000. The large number of Chinese characters has in part led to the adoption of Western alphabets or other complementary systems as auxiliary means of representing Chinese. (en)
  • La langue chinoise écrite (chinois simplifié : 中文 ; chinois traditionnel : 中文 ; pinyin : zhōngwén ; litt. « écrit (de l'Empire) du milieu ») est une langue apparue entre 1200 et 1050 av. J.-C. durant la dynastie Shang, essentiellement pour transcrire la langue chinoise orale. (fr)
  • La lingua cinese scritta (cinese semplificato: 中文 ; cinese tradizionale: 中文; pinyin: zhōngwén; letteralmente: "scritto (dall'Impero) dal centro") è una lingua che apparve tra il 1200 e il 1050 a.C. durante la dinastia Shang, principalmente per trascrivere la lingua cinese orale. Vari stili di calligrafia cinese (it)
  • Det kinesiska skriftspråket har en historia som sträcker sig nästan 4000 år tillbaka i tiden. Det är ett logografiskt skriftsystem, där tecken används för att teckna ord och morfem. Skriftspråket har varit en enande kraft inom den kinesiska kultursfären som kunnat överbygga språkskillnaderna mellan de olika kinesiska dialekterna. Skriftspråket har varit relativt enat sedan Qindynastin, och har sedan dess förändrats relativt lite – något som gör att även texter som är över 2000 år gamla i stort sett kan förstås av dagens kineser. (sv)
rdfs:label
  • صينية مكتوبة (ar)
  • Κινέζικο σύστημα γραφής (el)
  • Chino escrito (es)
  • Bahasa Tionghoa tertulis (in)
  • Chinois écrit (fr)
  • Lingua cinese scritta (it)
  • Written Chinese (en)
  • Kinesiskt skriftspråk (sv)
  • 中文書面語 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:language of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:language of
is dbp:origLangCode of
is dbp:script of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License