An Entity of Type: animal, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Wilhelm II (Friedrich Wilhelm Viktor Albert; 27 January 1859 – 4 June 1941) was the last German Emperor (German: Kaiser) and King of Prussia, reigning from 15 June 1888 until his abdication on 9 November 1918. Despite strengthening the German Empire's position as a great power by building a powerful navy, his tactless public statements and erratic foreign policy greatly antagonized the international community and are considered by many to be one of the underlying causes of World War I. When the German war effort collapsed after a series of crushing defeats on the Western Front in 1918, he was forced to abdicate, thereby marking the end of the German Empire and the House of Hohenzollern's 300-year reign in Prussia and 500-year reign in Brandenburg.

Property Value
dbo:abstract
  • Vilém II. Pruský (27. ledna 1859 Berlín – 4. června 1941 Doorn, Nizozemsko) byl od 15. června 1888 do 9. listopadu 1918 posledním německým císařem a pruským králem. Pocházel z braniborské větve rodu Hohenzollernů, jehož hlavou byl až do své smrti v roce 1941. (cs)
  • فيلهلم الثاني أو ولهلم الثاني (بالألمانية: Wilhelm II) ويسمى في المصادر العربية بـ غليوم الثاني (1859-1941م) كان قيصرا للرايخ الثاني الألماني، إلى جانب كونه ملكا لبروسيا. وهو ينحدر من أسرة هوهنتسولرن، التي حكمت مملكة بروسيا ابتداء من سنة 1701. وهو ابن القيصر فريدريش الثالث، توِّج قيصرا بعد وفاته سنة 1888، وأجبر على التنازل عن العرش في سنة 1918 بعد هزيمة ألمانيا في الحرب العالمية الأولى و نُفي إلى هولندا. وبه سقط الرايخ الثاني الألماني، حيث أسست جمهورية فايمار في ألمانيا بعد سقوطه. وهو آخر ملوك أسرة هوهنتسولرن الذين حكموا بروسيا ابتداء من سنة 1701، وعند قيام الوحدة الألمانية وولادة الرايخ الثاني الألماني في سنة 1871 على يد بسمارك كان جده فيلهلم الأول ملكا لبروسيا فتوِّج قيصرا للرايخ أو القيصرية الجديدة، وجمع بين لقب ملك بروسيا ولقب القيصر الألماني. وتوارث هذين اللقبين ابنه القيصر فريدريش الثالث، الذي حكم بعده، ثم جاء فيلهلم الثاني ابن فريدريش الثالث، وظلَّ على العرش حتى سنة 1918، حين قامت ثورة نوفمبر في ألمانيا والتي أعلنت قيام جمهورية فايمار. تحالف معه السلطان عبد الحميد الثاني، وكان قد دعاه لزيارة القدس ولبّى الإمبراطور الدعوة سنة 1898. (ar)
  • Guillem II de Prússia (Potsdam, 1859 - , Països Baixos, 1941) fou l'últim emperador (Kàiser) de l'Imperi Alemany i Rei de Prússia (1888-1918) i cap de la casa imperial i reial de Prússia (1918-1941). El seu regnat fou caracteritzat per l'expansionisme colonial de l'Imperi i la Gran Guerra, que, un cop finalitzada, provocà la caiguda dels Hohenzollern, la formació de la República de Weimar i el seu exili als Països Baixos. Tot i reforçar la posició de l'Imperi alemany com a gran potència mitjançant la construcció d'una gran flota i la promoció de la innovació científica, les seves declaracions públiques i la política exterior erràtica són considerades per molts com una de les causes subjacents de la Primera Guerra Mundial. Quan l'esforç bèl·lic alemany es va esfondrar després d’una sèrie de derrotes aplastants al front occidental el 1918, va ser forçat a abdicar, posant així fi al regnat de tres-cents anys de la Casa de Hohenzollern. Guillem II era fill del príncep Frederic Guillem de Prússia i de Victòria, princesa reial. El seu pare era fill de Guillem I, emperador alemany, i la seva mare era la filla gran de la reina Victòria del Regne Unit. Amb la mort de l'avi de Guillem el març de 1888, el seu pare es va convertir en emperador alemany i rei de Prússia com a Frederic III. El mateix Frederic va morir el juny d'aquell any i Guillem II va pujar al tron. Al març de 1890, va destituir el poderós canceller de l'Imperi alemany, Otto von Bismarck. Després de la destitució de Bismarck, Guillem II va assumir el control directe sobre les polítiques de la seva nació i va emprendre un bel·licós "Nou curs" per consolidar la seva condició de primera potència mundial. Al llarg del seu regnat, Alemanya va adquirir territoris a la Xina i el Pacífic (com la badia de Kiau Chau, les Illes Mariannes del Nord i les Illes Carolines) i es va convertir en la primera potència industrial d'Europa. No obstant això, Guillem sovint va minar aquest progrés expressant opinions xenòfobes i fent declaracions amenaçadores cap a altres països sense consultar els seus ministres. De la mateixa manera, el seu règim va fer molt per allunyar-se d'altres grans potències ampliant la seva marina de guerra, desafiant el control francès del Marroc i construint un ferrocarril cap a Bagdad que amenaçava el domini de la Gran Bretanya al golf Pèrsic. A la segona dècada del segle xx, Alemanya només podia tenir com aliats nacions significativament més febles, com Àustria-Hongria i el decadent Imperi Otomà. El turbulent regnat de Guillem va culminar amb la garantia alemanya de suport militar a Àustria-Hongria durant la crisi de juliol de 1914, una de les causes directes de la Primera Guerra Mundial. Un líder lax en temps de guerra, Guillem va deixar pràcticament tota la presa de decisions pel que fa a l'estratègia i organització de l'esforç de guerra a l'Estat Major de l'exèrcit alemany. A l’agost de 1916, aquesta delegació de poder va donar lloc a una dictadura militar de facto que va dominar la política nacional durant la resta del conflicte. Tot i sortir victoriosa sobre Rússia i obtenir importants guanys territorials a l’Europa de l’Est, Alemanya es va veure obligada a renunciar a totes les seves conquestes després de la decisiva derrota de les seves forces al front occidental a la tardor de 1918. Al perdre el suport dels militars del seu país i de molts dels seus súbdits, Guillem es va veure obligat a abdicar durant la Revolució Alemanya de 1918-1919 que va convertir la monarquia en un estat democràtic, conegut com la República de Weimar. L'emperador destituït va fugir a l'exili als Països Baixos, on va morir el 1941. (ca)
  • Ο Γουλιέλμος Β΄ (Φρειδερίκος Γουλιέλμος Βίκτωρ Αλβέρτος, 27 Ιανουαρίου 1859 - 4 Ιουνίου 1941) ήταν ο τελευταίος Γερμανός Αυτοκράτορας (γερμανικά: Κάιζερ) και Βασιλιάς της Πρωσίας, βρισκόμενος στο θρόνο από τις 15 Ιουνίου του 1888 μέχρι την παραίτησή του στις 9 Νοεμβρίου του 1918. Παρά την εξέλιξη της Γερμανικής Αυτοκρατορίας ως μίας Μεγάλης Δύναμης με την οικοδόμηση ενός ισχυρού ναυτικού, οι άκομψες δημόσιες δηλώσεις του και η ανταγωνιστική εξωτερική πολιτική και θεωρούνται από πολλούς ως μία από τις υποκείμενες αιτίες που οδήγησαν στον Α΄ Παγκόσμιο Πόλεμο. Ο ίδιος αναγκάστηκε να παραιτηθεί, τερματίζοντας έτσι την μακραίωνη βασιλεία του Οίκου του Χοεντσόλλερν. Ο Γουλιέλμος Β΄ ήταν γιος του Φρειδερίκου Γ´ της Γερμανίας και της Βικτωρίας του Ηνωμένου Βασιλείου. Ο πατέρας του ήταν γιος του Γουλιέλμου Α΄ και η μητέρα του ήταν η μεγαλύτερη κόρη της Βικτωρίας του Ηνωμένου Βασιλείου. Ο παππούς του Γουλιέλμου Β΄, ο Γουλιέλμος Α΄, απεβίωσε τον Μάρτιο του 1888. Ο πατέρας του Φρειδερίκος Γ΄ έγινε Αυτοκράτορας, αλλά πέθανε μόλις 99 ημέρες μετά την άνοδό του στο θρόνο. Έτσι, ο Γουλιέλμος Β΄ ανέβηκε στο θρόνο του Δευτέρου Ράιχ το 1888, χρονιά που έμεινε γνωστή ως Έτος των Τριών Αυτοκρατόρων. Τον Μάρτιο του 1890, ο Γουλιέλμος Β΄ απέλυσε τον πανίσχυρο και για πολλά έτη Καγκελάριο της Γερμανικής Αυτοκρατορίας, Όττο φον Μπίσμαρκ, αναλαμβάνοντας τον άμεσο έλεγχο της πολιτικής του έθνους του. Εγκαινίασε την λεγόμενη «Νέα Πορεία» με σκοπό να εδραιώσει την ιδιότητα της Γερμανίας ως μίας ηγετικής παγκόσμιας δύναμης. Κατά τη διάρκεια της βασιλείας του, η Γερμανική Αποικιακή Αυτοκρατορία απέκτησε εδάφη στην Κίνα και τον Ειρηνικό Ωκεανό (όπως ο Κόλπος Κιάουτσου, τα Νησιά Βόρειες Μαριάνες και οι Καρολίνες Νήσοι) και έγινε η σημαντικότερη βιομηχανική χώρα της ηπειρωτικής Ευρώπης. Ωστόσο, ο Γουλιέλμος συχνά υπονόμευε την πρόοδο αυτή, κάνοντας απρόσεκτες δηλώσεις και εξαπολύοντας απειλές προς άλλες, χώρες χωρίς προηγουμένως να έχει συμβουλευτεί τους υπουργούς του. Η Βρετανία εξελίχθηκε σε κύριο εχθρό της Γερμανίας όταν ο Κάιζερ ξεκίνησε μια μαζική αναβάθμιση του Αυτοκρατορικού Γερμανικού Ναυτικού. Στις αρχές του 20ου αιώνα η Γερμανία είχε μόλις δύο σημαντικούς συμμάχους: την Αυστροουγγαρία και την παραπαίουσα Οθωμανική Αυτοκρατορία. Κατά τη διάρκεια της Κρίσης του Ιουλίου του 1914, ο Γουλιέλμος εγγυήθηκε στρατιωτική υποστήριξη στην Αυστροουγγαρία, κάτι που αποτέλεσε μία από τις αφορμές για τον Πρώτο Παγκόσμιο Πόλεμο. Μέσα στα επόμενα δύο χρόνια είχε διαμορφωθεί μια κατ΄ουσίαν στρατιωτική δικτατορία, υπό την ηγεσία του Γουλιέλμου Β΄, που καθόριζε την εθνική πολιτική για το υπόλοιπο μέρος του Πολέμου. Παρά το γεγονός ότι η Γερμανία βγήκε νικήτρια στον πόλεμο εναντίον της Ρωσικής Αυτοκρατορίας και απέκτησε σημαντικά εδαφικά κέρδη στην ανατολική Ευρώπη, αναγκάστηκε να εγκαταλείψει όλες τις κατακτήσεις της μετά από την ήττα που σημείωσε στο Δυτικό Μέτωπο το φθινόπωρο του 1918. Έχοντας χάσει την υποστήριξη του στρατού της χώρας και πολλών από τους υπηκόους του, ο Γουλιέλμος αναγκάστηκε να παραιτηθεί κατά την Γερμανική Επανάσταση του 1918-1919. Η Επανάσταση κατήργησε τη μοναρχία και δημιούργησε ένα ασταθές δημοκρατικό καθεστώς, που έμεινε γνωστό ως Δημοκρατία της Βαϊμάρης. Ο Γουλιέλμος εγκαταστάθηκε στην Ολλανδία, όπου απεβίωσε εκεί το 1941, κατά τη διάρκεια της κατοχής της Ολλανδίας από τη Ναζιστική Γερμανία. (el)
  • Vilhelmo la 2-a, plennome Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht von Hohenzollern (naskiĝis en Potsdam la 27-an de januaro 1859; mortis la 5-an de junio 1941) estis de 1888 ĝis 1918 la lasta Germana Imperiestro kaj la lasta reĝo de Prusio. Lia patro estis kronprinco (Kronprinz, tronheredonto) Frederiko; lia patrino Viktoria estis filino de la reĝino Viktoria de Anglio, kaj do, onklino de la carino Aleksandra (kies edzo estis la caro Nikolao la 2-a de Rusio) kaj fratino de la reĝo de Anglio Eduardo la 7-a. Malgraŭ tiuj parencaj ligoj, neniam li estis anglofilo kaj privilegiis sian prusan devenon. Cetere, li malbone akordiĝis kun siaj gepatroj. Pro komplikaĵoj dum lia naskiĝo lia maldekstra brako restis iom atrofia, kiun kriplaĵon li ĉiam provis kaŝi. Kelkaj historiistoj opinias, ke li eble ankaŭ trafis kranian traŭmaton, kapablan klarigi kelke el liaj karakteraj trajtoj (agresemo, obstinado, impulsiĝemo, krudeco...) Lian handikapon oni sensukcese provis kuraci per dolora elektroŝokterapio, kio verŝajne lasis spuron en lia menso. Lia preceptoro (edukisto) Georg Ernst Hinzpeter estis sendube inteligenta viro, sed ia sparta idealisto, kiu malhavis sensiblokapablon. Laŭ li reĝo estas kondamnita je sensocieta vivo, ekskluzive dediĉita al la devo, kaj, do, ne estu edukata kun aliaj infanoj. Li lernu nek desegnarton, nek muzikon, ne havante tempon por esti diletanto. La barono Stockmar, kuracisto de la estonta reĝo de la Belgoj Leopoldo la 2-a, opiniis tiun preceptoron «stranga ulo». Malgraŭ la ideoj de Hinzpeter la juna Vilhelmo estis dumtempe sendita al la gimnazio de Kassel kaj, post mallonga studado en la Universitato de Bonn, li komencis sian militistan vivon en la 1-a regimento de la Gardaro (gvardio) en Potsdam, kies ano estis ĉiu reĝa princo ieldire tuj ĉe la lulilo. En interesa letero al Bismarck lia patro montras sian maltrankvilon: «Pro la graveco de la tasko atendanta la princon, mi rigardas necesa, ke li studu antaŭ ĉio la enan situacion de sia lando kaj li ĝin konu ĝisfunde, antaŭ ol li sin okupos pri kio ajn en politiko pro lia emo ekopinii rapide kaj eĉ haste. Estas ankoraŭ mankoj en liaj konoj. Nuntempe li malhavas solidan bazon kaj estas absolute necese, ke liaj konoj disvolviĝu kaj kompletiĝu.Tiu celo estus trafita, se oni donus al li ian «civilan instruanton» kaj se, samtempe aŭ poste, oni lin okupus en administradaj ministrejoj. Sed pro la nesufiĉa matureco kaj la sensperteco de mia unuenaskita filo, al kiuj aldoniĝas lia tromemfidemo kaj tro granda memŝato, mi ja rigardas danĝera, lin tuj ekkontaktigi kun la eksterlandaj aferoj.» En 1881 li edziĝis kun princino Augusta Viktoria von Holstein-Sonderburg-Augustenburg (naskita la 22-an de oktobro 1858 kaj mortonta la 11-a de aprilo 1921), sep infanoj naskiĝis el tiu unuiĝo. Estante 29-jara, li fariĝis imperiestro (Kaiser) en junio 1888 («la tri-imperiestra jaro») post la tre mallonga reĝado de lia patro Frederiko la 3-a. Estas malfacile taksi lian reĝadon: oni prave rimarkis, ke mortinta ĵus antaŭ la unua mondmilito, kiun farus lia posteulo, li estus nun rigardata kiel la plej granda monarko de Germanio, ĉar lia lando spertis tiutempe eksterordinaran ekonomian disvolviĝon. Estas riproĉate al li, ke post la demisiigo de Bismarck li ne renovigis la germana-rusan traktaton, sed ĉu estis eble daŭrigi tiun strangan ekvilibron inter Aŭstrio kaj Rusio, kies interesoj interkontraŭis? Bismarck eble malpravis lasi sian landon en malsimplega diplomata situacio, en kiu li kapablis elturniĝi, sed prudenta politikisto devas ne forgesi, ke ne nepre liaj posteuloj estos kompetentaj. Plie, la cinikismo de Bismarck (kiun li kapablis se necese formeti) fariĝis ia regadmaniero kaj la germanaj politikuloj opiniis, ke sufiĉas frapi per la pugno sur tablon por timigi la kontraŭanton. Rezultis nekredebla seninteresiĝo pri la aliaj landoj. Bismarck mem skribis kun ia blindeco: «Tiel longe kiel Francio ne havos aliancojn, ĝi ne estos timinda; kaj eĉ se ĝiaj aliancintoj estos la Angloj, ni ĝin tamen venkos.» Aleksandro de Hohenlohe, filo de la kanceliero, rakontis, ke Holstein, ĉiopova pri la eksteraj rilatoj, ne hezitis devigi ambasadoron, kiu sendis ekzaktan kaj gravan rilaton, refari ĝin tute, se ĝi ne kongruis kun la celoj de lia ĉefo en ties enlanda politiko. Kaj Aleksandro de Hohenlohe mem konfesis, ke antaŭ la mondmilito li iam vespermanĝis apud Gordon Bennet, kiu estis direktoro de la gazeto New-York Herald Tribune kaj unu el la homoj plej influaj de Usono. Ĉi-lasta, iom tro drinkinte, ne hezitis diri, ke laŭ li Vilhelmo la 2-a estas homo tre danĝera por la paco kaj ke li ne ripozos antaŭ ol tiu imperiestro estos ĵetita el sia trono. Aŭdinte tiaĵon Aleksandro de Hohenlohe vidis en la momento neniu gravecon. Instruoplene estas, ke en 1905 la pangermanisto Tannenberg publikigis kun granda sukceso libron, en kiu li rakontis la estontan militon, en kiu memkompreneble Germanio venkos. Li montris Germanion invadanta Belgion, dum Anglio rigardas la tutan aferon sen deziro interveni. (daŭrigota) (eo)
  • Wilhelm II., mit vollem Namen Friedrich Wilhelm Albert Viktor von Preußen (* 27. Januar 1859 in Berlin; † 4. Juni 1941 in Doorn, Niederlande), aus dem Haus Hohenzollern war von 1888 bis 1918 letzter Deutscher Kaiser und König von Preußen. Im sogenannten Dreikaiserjahr folgte der 29-jährige Wilhelm II. seinem nur 99 Tage herrschenden, 56-jährigen Vater Friedrich III. und seinem 90-jährigen Großvater Wilhelm I. auf dem Thron Preußens und des Deutschen Reiches. Durch seine Mutter Victoria von Großbritannien und Irland war er Enkel der britischen Königin Victoria. Aufgrund seiner traditionellen Herrschaftsauffassung zeigte Wilhelm II. wenig Verständnis für das Wesen der konstitutionellen Monarchie und bestand darauf, die Regierungspolitik persönlich zu leiten. Durch sein als undiplomatisch und großspurig empfundenes Auftreten verursachte er mehrfach innen- und außenpolitische Krisen. Der von ihm stark forcierte Ausbau der Kaiserlichen Marine und die damit verbundene sogenannte Weltpolitik wurden zum Markenzeichen der wilhelminischen Ära, trugen aber auch zum Konfliktpotenzial bei, das sich im Ersten Weltkrieg entlud. Erst im Oktober 1918, unter dem Eindruck der unabwendbaren Niederlage Deutschlands und der mit ihm verbündeten Mittelmächte, stimmte Wilhelm der Parlamentarisierung des Reiches zu. Nach den Oktoberreformen war der Reichskanzler nicht mehr ihm, sondern dem Reichstag verantwortlich. Im Weltkrieg war der Kaiser von der Obersten Heeresleitung unter den Generälen Paul von Hindenburg und Erich Ludendorff weitgehend kaltgestellt und auf repräsentative Aufgaben beschränkt worden. Er verlor zusehends an Ansehen und angesichts der drohenden Niederlage wurde seine Stellung vollends unhaltbar. Zudem verlangte US-Präsident Woodrow Wilson vor der Aufnahme von Waffenstillstandsverhandlungenden kaum verklausuliert den Thronverzicht des Kaisers. Als die Novemberrevolution am 9. November 1918 auch Berlin erfasste, gab Reichskanzler Max von Baden die Abdankung Wilhelms ohne dessen Zustimmung bekannt. Wenige Stunden später, am Mittag des 9. November erfolgte die Ausrufung der Republik in Deutschland. Am Tag darauf floh der Kaiser vom Großen Hauptquartier im belgischen Spa, wo er sich seit dem 29. Oktober aufgehalten hatte, ins niederländische Exil. Erst dort dankte er am 28. November formell ab. Königin Wilhelmina und die Regierung der Niederlande gewährten ihm Asyl und lehnten 1919 die von den Entente-Mächten verlangte Auslieferung als Kriegsverbrecher ab. Wilhelm II. ließ sich in Haus Doorn nieder und bemühte sich erfolglos um eine Restauration der Monarchie in Deutschland. Er starb 1941 im Alter von 82 Jahren, ohne jemals wieder deutschen Boden betreten zu haben. (de)
  • Guillermo II de Alemania (en alemán: Wilhelm II; Berlín, 27 de enero de 1859 - Doorn, 4 de junio de 1941) fue el último emperador alemán (Deutscher Kaiser) y rey de Prusia, reinando desde 1888 hasta su abdicación en 1918. Como nieto mayor de la reina Victoria, sus primos hermanos incluían al rey Jorge V del Reino Unido, a la zarina Alejandra de Rusia y a la reina Victoria Eugenia de España. Fue segundo en la línea sucesoria, por detrás de su padre Federico de Prusia de su abuelo el emperador Guillermo I, por lo que al morir ambos con pocos meses de diferencia en 1888, el año de los tres emperadores, Guillermo ascendió al trono como emperador alemán y rey de Prusia. Entre sus primeras decisiones, estuvo el despido del canciller Otto von Bismarck el 20 de marzo de 1890, a raíz de su oposición a leyes antisocialistas que quería aprobar el canciller. El nuevo emperador dio una impronta personal a su reinado, caracterizado por una gran puesta en escena (el guillerminismo), constantes viajes al extranjero (destacando el de Oriente Próximo en 1898), una importante promoción de la técnica y ciencia y discursos grandilocuentes con frecuencia controvertidos debido a su lenguaje exagerado y retórica propia de otra época. A pesar de sus grandes dotes para la oratoria, el contenido de sus discursos fue ampliamente discutido por la prensa y objeto de constantes controversias debido a su falta de tacto y por escapar a la supervisión del gobierno. El escándalo del Daily Telegraph en 1908, en la que el gobierno falló en corregir o matizar varias declaraciones incendiarias sobre política internacional, obligó al emperador a controlar sus discursos y conllevó la dimisión del canciller Bernhard von Bülow. Aunque no afectó a las relaciones internacionales, fue lo que dijo y no lo que hizo, lo que deterioró la reputación de Guillermo II.​ Tras la partida de Bismarck, la Alemania guillermina emprendió una política exterior más asertiva destinada a reclamar su "lugar bajo el Sol" como nueva potencia mundial, cuestionando así la hegemonía de potencias tradicionales como el Reino Unido, Francia o Rusia. Entre las políticas internacionales cabe destacar la creación de una Flota de Alta Mar para competir con la Royal Navy, o la oposición a que Marruecos se convirtiera en colonia francesa, hecho que originaría la primera y la segunda crisis marroquí. El progresivo enfriamiento de las relaciones con el Reino Unido y Francia obligaron a Alemania a buscar alianzas con potencias en declive como Austria-Hungría, hecho que la enemistaría con Rusia debido a los conflictos balcánicos; y con el Imperio otomano, donde se proyectó la construcción del ferrocarril Berlín-Bagdad que crearía más fricciones con el Reino Unido.​​ La influencia real de Guillermo II en el desarrollo de dichas políticas sigue siendo motivo de debate, aunque recientemente se ha cuestionado su intervención directa, dada su personalidad a veces volátil y su falta de focalización en una política coherente. La política exterior alemana, en ocasiones contraria a los propios deseos del emperador, fue en gran medida obra de Leo von Caprivi (canciller entre 1890-94) y Bernhard von Bülow (secretario de exteriores desde 1897 y canciller entre 1900-1909).​ Tras el estallido de la Primera Guerra Mundial, Guillermo II fue progresivamente apartado por la cúpula militar, que consideraba sus intervenciones disruptivas. Con el nombramiento de Hindenburg y Ludendorff como líderes del Estado Mayor del Ejército Imperial Alemán, Alemania se fue convirtiendo progresivamente en una dictadura militar de facto. No obstante, el emperador aún conservó parte de su poder e influencia y hasta enero de 1917 se opuso firmemente a la guerra submarina a ultranza.​ Tras el estallido de la Revolución alemana, Guillermo II, abandonado por sus generales y sus súbditos, partió al exilio en los Países Bajos durante la madrugada del 10 de noviembre de 1918. El 28 del mismo mes abdicó formalmente, poniendo fin a más de quinientos años de gobierno de la casa de Hohenzollern. Vivió exiliado en Huis Doorn hasta su muerte en 1941. (es)
  • Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Hohenzollern, Gilen II.a, (1859ko urtarrilaren 27 – 1941eko ekainaren 4) Alemaniako azken enperadorea (Kaiser) izan zen eta Prusiako azken erregea (König), 1888 urtetik 1918 urtera bitartean. Gilen I.aren biloba zen. Agintea bere eskuetan hartu eta Bismarck egotzi zuen, ez baitzetorren bat harekin, ez barneko, ez atzerriko politikan. Lurralde aurreratu bateko buruzagi izan nahirik, "bide berria" (neue Kurs) ireki zuen, Alemania Europako industriaren gidari bihur zedin; baina lege aurrerakoiak bultzatu bazituen ere, ezin izan zion aurre egin langileen ezinegonari. Politika kolonial konkistatzailea bideratu zuen Bülow kantzilerraren eraginez. Errusiarekin zuen hitzarmena hautsi eta Austriari eta Italiari hurbildu zitzaien (Hitzarmen Hirukoitzaz, 1907 eta 1912an). 1918an agintea utzi behar izan zuen eta Holandara erretiratu. Lehen Mundu Gerra piztu izana berari egotzi zitzaion. Pastoral bat hari buruz egin da. (eu)
  • Guillaume II (en allemand : Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht, en français : Frédéric Guillaume Victor Albert), né le 27 janvier 1859 à Berlin et mort le 4 juin 1941 à Doorn, aux Pays-Bas, est le troisième et dernier empereur allemand (Deutscher Kaiser) ainsi que le neuvième roi de Prusse, de 1888 à son abdication en 1918. Membre de la maison de Hohenzollern, il était le petit-fils de Guillaume Ier (premier empereur allemand) et le fils de Frédéric III, qui ne régna que 99 jours et à qui il succéda. Sa réputation a souffert des critiques des élites allemandes sous son règne, de la propagande étrangère avant et pendant la Première Guerre mondiale, ainsi que de la remise en cause de l'identité allemande depuis 1945. Les historiens décrivent un homme « intelligent, cultivé et ouvert », mais parfois indécis et prêt à s'emballer pour revenir en arrière peu de temps après, défaut utilisé contre lui par la diplomatie européenne. (fr)
  • Ba é Uilliam II (27 Eanáir 1859 - 4 Meitheamh 1941) impire deireanach na Gearmáine (Kaiser). Bhí sé ina rí ar an bPrúis. Bhí sé i gceannas ar Impireacht na Gearmáine agus Ríocht na Prúise ón 15ú Meitheamh 1888 go dtí an 9ú Samhain 1918. Ba é an garpháiste is sinne ag Banríon Victoria na Breataine agus bhí sé gaolta le go leor de mhonarcaí agus prionsaí na hEorpa. Rinneadh rí de in 1888, bhris sé an Seansailéir, Otto Von Bismarck, as a phost in 1890 agus chur sé an Ghearmáin ar "Chúrsa Nua" trodach i ngóthaí eachtracha a chríochnaigh le eisean ag tabhairt tacaíocht don Ostair-Ungair ins an ghéarchéim i mí Iúil 1914 a chur tús leis an gCéad Chogadh Domhanda laistigh de chúpla lá. Bhí pearsa bladhmannach agus luathintinneach aige rinne sé cinntí agus ráítís místuama ar ábhair conspóideacha uaireanta gan chomhairle a fháil óna airí, ag críochnú le hagallamh tubaisteach leis an Daily Telegraph i 1908 agus chaill sé formhór a thioncar dá bharr. Shochraigh a chuid príomhghinearál, Paul von Hindenburg agus Erich Ludendorff, polasaithe i rith an Cheád Chogadh Domhanda le beagán meas ar an rialtas sibhialtach. Ba cheannaire cogaidh neamhéifeachtach é agus chaill sé tacaíocht an airm. Thug sé suas coróin i mí na Samhna 1918 agus theith sé ar deoraíocht go dtí an Ísiltír. (ga)
  • Wilhelm II (bahasa Jerman: Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht; 27 Januari 1859 – 4 Juni 1941) adalah Kaisar Jerman (Kaiser) dan Raja Prusia terakhir. Ia berkuasa dari 15 Juni 1888 sampai turun takhta pada 9 November 1918 tak lama sebelum kekalahan Jerman dalam Perang Dunia I. Sebagai cucu tertua Ratu Victoria, sepupu pertama Wilhelm termasuk Raja George V dari Britania Raya dan banyak putri termasuk adik Wilhelm, Sophia, menjadi permaisuri di kerajaan-kerajaan Eropa. Hampir sepanjang hidupnya sebelum menjadi kaisar, ia berada di urutan kedua untuk menggantikan kakeknya Wilhelm I di takhta Jerman dan Prusia setelah ayahnya, Frederick. Kakek dan ayahnya meninggal pada tahun 1888, dan Wilhelm naik takhta sebagai kaisar dan raja. Ia memberhentikan kanselir lama negara itu, Otto von Bismarck, pada tahun 1890. Pemerintahannya yang bergejolak akhirnya memuncak dalam jaminan absolutnya akan dukungan militer ke Austria-Hongaria selama krisis Juli 1914 yang memunculkan Perang Dunia I. Seorang pemimpin perang yang lemah, ia meninggalkan hampir semua pengambilan keputusan mengenai strategi militer dan organisasi upaya perang di tangan Staf Umum Jerman . Delegasi wewenang yang luas ini memunculkan kediktatoran militer de facto yang kebijakan luar negerinya yang berperang menyebabkan masuknya Amerika Serikat ke dalam perang pada tanggal 6 April 1917. Setelah kehilangan dukungan militer Jerman dan rakyatnya pada November 1918, Wilhelm turun tahta dan melarikan diri ke pengasingan di Belanda . Dia tetap di sana selama , dan meninggal pada tahun 1941. (in)
  • Wilhelm II (Friedrich Wilhelm Viktor Albert; 27 January 1859 – 4 June 1941) was the last German Emperor (German: Kaiser) and King of Prussia, reigning from 15 June 1888 until his abdication on 9 November 1918. Despite strengthening the German Empire's position as a great power by building a powerful navy, his tactless public statements and erratic foreign policy greatly antagonized the international community and are considered by many to be one of the underlying causes of World War I. When the German war effort collapsed after a series of crushing defeats on the Western Front in 1918, he was forced to abdicate, thereby marking the end of the German Empire and the House of Hohenzollern's 300-year reign in Prussia and 500-year reign in Brandenburg. Wilhelm II was the son of Prince Frederick William of Prussia and Victoria, German Empress Consort. His father was the son of Wilhelm I, German Emperor, and his mother was the eldest daughter of Queen Victoria of the United Kingdom and Prince Albert of Saxe-Coburg and Gotha. Wilhelm's grandfather, Wilhelm I, died in March 1888. His father became Emperor Frederick III, but died just 99 days later; in what is called the Year of the Three Emperors, Wilhelm II ascended the throne of the German Empire in June 1888. In March 1890, Wilhelm II dismissed the German Empire's powerful longtime Chancellor, Otto von Bismarck, and assumed direct control over his nation's policies, embarking on a bellicose "New Course" to cement its status as a leading world power. Over the course of his reign, the German colonial empire acquired new territories in China and the Pacific (such as Kiautschou Bay, the Northern Mariana Islands, and the Caroline Islands) and became Europe's largest manufacturer. However, Wilhelm often undermined such progress by threatening and making tactless statements towards other countries without first consulting his ministers. Likewise, his regime did much to alienate itself from other great powers by initiating a massive naval build-up, contesting French control of Morocco, and building a railway through Baghdad that challenged Britain's dominion in the Persian Gulf. By the second decade of the 20th century, Germany could rely only on significantly weaker nations such as Austria-Hungary and the declining Ottoman Empire as allies. Wilhelm's reign culminated in Germany's guarantee of military support to Austria-Hungary during the crisis of July 1914, one of the immediate causes of World War I. A lax wartime leader, Wilhelm left virtually all decision-making regarding strategy and organisation of the war effort to the German Army's Great General Staff. By August 1916, this broad delegation of power gave rise to a de facto military dictatorship that dominated national policy for the rest of the conflict. Despite emerging victorious over Russia and obtaining significant territorial gains in Eastern Europe, Germany was forced to relinquish all its conquests after a decisive defeat on the Western Front in the fall of 1918. Losing the support of his country's military and many of his subjects, Wilhelm was forced to abdicate during the German Revolution of 1918–1919. The revolution converted Germany from a monarchy into an unstable democratic state known as the Weimar Republic. Wilhelm fled to exile in the Netherlands where he remained during its occupation by Nazi Germany in 1940. He died there in 1941. (en)
  • ヴィルヘルム2世(Wilhelm II., 1859年1月27日 - 1941年6月4日)は、第9代プロイセン国王・第3代ドイツ皇帝(在位:1888年6月15日 - 1918年11月9日)。全名はフリードリヒ・ヴィルヘルム・ヴィクトル・アルベルト・フォン・プロイセン(Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Preußen)。史上最後のドイツ君主。 (ja)
  • Guglielmo II di Germania e Prussia (in tedesco: Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht von Hohenzollern; Berlino, 27 gennaio 1859 – Doorn, 4 giugno 1941) è stato il terzo e ultimo imperatore tedesco (in tedesco: Deutscher Kaiser) e il nono e ultimo re di Prussia (in tedesco: König von Preußen). Guglielmo II rimase sul trono con entrambi i titoli dal 1888 al 1918. Il suo regno fu contraddistinto dal riarmo, soprattutto navale, e da una politica estera che portò la Germania ad allontanarsi sempre di più, oltre che dalla Francia, anche dal Regno Unito e dalla Russia. Guglielmo II abbandonò il sistema bismarckiano e attuò una politica estera contraddittoria, accompagnata da iniziative personali che lo misero in contrasto soprattutto con il cancelliere Bernhard von Bülow. Conservatore, era un convinto sostenitore del militarismo e della tradizione monarchica prussiana. Si considerò sovrano assoluto per diritto divino fino alla morte. Per l'appoggio dato all'Austria nella sua politica nei Balcani e per l'assenso dato all'apertura delle ostilità della Germania contro la Russia nel 1914, è considerato fra i principali responsabili dello scoppio della prima guerra mondiale. Dopo la sconfitta fu costretto a vivere in esilio nei Paesi Bassi fino alla morte. Guglielmo II di Germania e il re d'Inghilterra Giorgio V erano cugini in quanto la madre di Guglielmo II, Vittoria di Sassonia-Coburgo-Gotha era sorella del padre di Giorgio V, Edoardo VII. Erano quindi tra loro cugini primi e nipoti abiatici della regina Vittoria. (it)
  • ( 같은 이름을 가진 다른 사람에 대해서는 빌헬름 2세 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 빌헬름 2세(Wilhelm II, 1859년 1월 27일 ~ 1941년 6월 4일)는 독일 제국 황제 겸 프로이센의 카이저이었다. 본명은 "프리드리히 빌헬름 빅토어 알베르트(Friedrich Wilhelm Victor Albert)"이며 독일의 빌헬름 1세의 손자이다. 아버지는 프리드리히 3세이고, 어머니는 영국의 빅토리아 여왕의 장녀인 빅토리아 공주이다. (ko)
  • Wilhelm II (ur. 27 stycznia 1859 w Berlinie, zm. 4 czerwca 1941 w Doorn) – ostatni król Prus i cesarz niemiecki, przedstawiciel dynastii Hohenzollernów. Honorowy Großadmiral Kaiserliche Marine. Jego panowanie charakteryzowało się militaryzmem i dążeniem do uczynienia z Niemiec światowej potęgi. Po zakończeniu I wojny światowej abdykował i osiadł w Holandii. (pl)
  • Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Preußen, in het Nederlands Frederik Willem Victor Albert van Pruisen (Berlijn, 27 januari 1859 – Doorn, 4 juni 1941) uit het Huis Hohenzollern was als Wilhelm II de laatste Duitse keizer (Duits: Kaiser) en koning van Pruisen. Hij was het erfelijke staatshoofd van het Duitse Keizerrijk en het koninkrijk Pruisen van 15 juni 1888 tot 9 november 1918. Deze periode in de Duitse geschiedenis wordt ook het wilhelminische tijdperk genoemd. (nl)
  • Вильгельм II (Фридрих Вильгельм Виктор Альберт Прусский, нем. Wilhelm II.; 27 января 1859 года, Дворец кронпринцев, Берлин — 4 июня 1941 года, Дорн (усадьба), Дорн, Нидерланды) — последний германский император и король Пруссии с 15 июня 1888 года по 9 ноября 1918 года. Сын принца и впоследствии императора Германии Фридриха Прусского и Виктории Великобританской. В марте 1890 года Вильгельм II отправил в отставку могущественного канцлера Отто фон Бисмарка и взял на себя прямой контроль над политикой страны. За время его правления Германская колониальная империя приобрела новые территории в Китае и Тихом океане. Спорные внешнеполитические решения Вильгельма привели к объединению иностранных оппонентов и гарантии Германией военной поддержки Австро-Венгрии во время кризиса в июле 1914 года. Кульминацией стало свержение германской монархии в ходе Ноябрьской революции и последующее отречение от престола. Эпоху правления Вильгельма II называют вильгельмовской. (ru)
  • Vilhelm II (tyska Wilhelm II.; fullständigt namn Friedrich Wilhelm Victor Albert), född 27 januari 1859 i Berlin, död 4 juni 1941 i Doorn i Nederländerna, var tysk kejsare och den siste kungen av Preussen, från år 1888 till sin abdikation, år 1918. Vilhelm II blev, som den siste preussiske kungen, symbol för Preussens militarism och förde en aktiv kolonialistisk expansionspolitik. Han tvingades abdikera i november 1918 under Tyska novemberrevolutionen på grund av missnöjet med stats- och militärledningen efter nederlaget i Första världskriget, och tvingades till exil i Nederländerna. (sv)
  • Вільге́льм II (нім. Wilhelm II.; 27 січня 1859 — 4 червня 1941) — останній німецький імператор і прусський король (1888–1918). Представник німецької династії Гогенцоллернів. Народився в Берліні, Пруссія. Син Фрідріха III. З 1890 року вів активну зовнішню політику за переділ колоній. Разом з іншими європейськими монархами сприяв розв'язанню Першої світової війни. Зрікся престолу внаслідок Революції (1918), яка повалила німецьку монархію. Виїхав до Нідерландів, де й помер. У січні 1918 року Вільгельм ІІ наполягав на підписанні мирного договору з Україною. 19.1(1.2).1918 Німеччина разом з іншими країнами Четверного Союзу визнала Українську Народну Республіку незалежною державою. За Вільгельма ІІ між УНР і Німеччиною та її союзниками було укладено Берестейський мир 1918 року, який ратифікувала німецька сторона в липні 1918 року. 2 червня 1918 року Вільгельм ІІ визнав гетьманом України Павла Скоропадського. 6 вересня 1918 року в замку Вільгельмгоге відбулися переговори, в ході яких обговорювалися актуальні проблеми тогочасних українсько-німецьких відносин. (uk)
  • Guilherme II (em alemão: Wilhelm II; Berlim, 27 de janeiro de 1859 – Doorn, 4 de junho de 1941) foi o último Imperador alemão e Rei da Prússia de 1888 até sua abdicação em 1918 no final da Primeira Guerra Mundial. Era o filho mais velho do imperador Frederico III e sua esposa Vitória, Princesa Real do Reino Unido. Era neto da rainha Vitória do Reino Unido e parente de várias casas reais europeias, como o rei Jorge V do Reino Unido e o czar Nicolau II, seus primos. Guilherme dispensou o chanceler Otto von Bismarck, em 1890, e liderou o Império Alemão para uma política bélica, que ficou conhecida internacionalmente como "Novo Rumo", culminando no seu apoio a Áustria-Hungria, durante a crise política de julho de 1914, que levou à Primeira Guerra Mundial. Bombástico e impetuoso, por vezes Guilherme pronunciava-se de forma pouco cuidadosa sobre assuntos de grande sensibilidade, sem consultar os seus ministros, uma atitude que culminou numa entrevista desastrosa ao Daily Telegraph em 1908, e custou-lhe grande parte de sua influência, autoestima e manchando sua imagem em toda Europa. Paul von Hindenburg e Erich Ludendorff ficaram como os responsáveis políticos do país durante a guerra e deram pouca importância ao governo civil. Guilherme era um líder pouco eficiente, levando a perder o apoio do exército e à sua abdicação em novembro de 1918. Passou os seus restantes anos de sua vida em exílio, nos Países Baixos. (pt)
  • 腓特烈·威廉·维克托·阿尔贝特·冯·普鲁士(德語:Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Preußen,1859年1月27日-1941年6月3日),史称威廉二世(德語:Wilhelm II),末代德意志皇帝兼普鲁士国王,1888年至1918年在位。 (zh)
dbo:activeYearsEndYear
  • 1918-01-01 (xsd:gYear)
dbo:activeYearsStartYear
  • 1888-01-01 (xsd:gYear)
dbo:child
dbo:parent
dbo:predecessor
dbo:soundRecording
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 50450 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 139017 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124147509 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:after
dbp:alt
  • Photograph of a middle-aged Wilhelm II with a moustache (en)
dbp:as
dbp:author
  • Kaiser Wilhelm II (en)
dbp:before
dbp:birthDate
  • 1859-01-27 (xsd:date)
dbp:birthPlace
dbp:burialDate
  • 1941-06-09 (xsd:date)
dbp:burialPlace
  • Huis Doorn, Doorn (en)
dbp:caption
  • Portrait by T. H. Voigt, 1902 (en)
dbp:deathDate
  • 1941-06-04 (xsd:date)
dbp:deathPlace
dbp:description
  • 0001-08-06 (xsd:gMonthDay)
dbp:father
dbp:filename
  • Wilhelm II 6-8-1914.ogg (en)
dbp:format
dbp:house
dbp:id
  • O5OI5NC_WC8 (en)
dbp:issue
  • (en)
  • Prince Oskar (en)
  • Prince Adalbert (en)
  • Prince Joachim (en)
  • Prince Eitel Friedrich (en)
  • Wilhelm, German Crown Prince (en)
  • Prince August Wilhelm (en)
  • Viktoria Luise, Duchess of Brunswick (en)
dbp:mother
dbp:name
  • Wilhelm II (en)
dbp:predecessor
dbp:reason
dbp:regType
dbp:reign
  • 0001-06-15 (xsd:gMonthDay)
  • (en)
dbp:religion
  • Lutheranism (en)
dbp:signature
  • Wilhelm II, German Emperor Signature-.svg (en)
dbp:succession
dbp:successor
  • Monarchy abolished (en)
dbp:text
  • In the face of all the courtesies extended to us here, I feel that I must thank you, in my name as well as that of the Empress, for them, for the hearty reception given us in all the towns and cities we have touched, and particularly for the splendid welcome extended to us by this city of Damascus. Deeply moved by this imposing spectacle, and likewise by the consciousness of standing on the spot where held sway one of the most chivalrous rulers of all times, the great Sultan Saladin, a knight sans peur et sans reproche, who often taught his adversaries the right conception of knighthood, I seize with joy the opportunity to render thanks, above all to the Sultan Abdul Hamid for his hospitality. May the Sultan rest assured, and also the three hundred million Mohammedans scattered over the globe and revering in him their caliph, that the German Emperor will be and remain at all times their friend. (en)
dbp:title
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dbp:years
  • 0001-06-15 (xsd:gMonthDay)
  • 0001-11-09 (xsd:gMonthDay)
dcterms:subject
gold:hypernym
schema:sameAs
rdf:type
rdfs:comment
  • Vilém II. Pruský (27. ledna 1859 Berlín – 4. června 1941 Doorn, Nizozemsko) byl od 15. června 1888 do 9. listopadu 1918 posledním německým císařem a pruským králem. Pocházel z braniborské větve rodu Hohenzollernů, jehož hlavou byl až do své smrti v roce 1941. (cs)
  • ヴィルヘルム2世(Wilhelm II., 1859年1月27日 - 1941年6月4日)は、第9代プロイセン国王・第3代ドイツ皇帝(在位:1888年6月15日 - 1918年11月9日)。全名はフリードリヒ・ヴィルヘルム・ヴィクトル・アルベルト・フォン・プロイセン(Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Preußen)。史上最後のドイツ君主。 (ja)
  • ( 같은 이름을 가진 다른 사람에 대해서는 빌헬름 2세 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 빌헬름 2세(Wilhelm II, 1859년 1월 27일 ~ 1941년 6월 4일)는 독일 제국 황제 겸 프로이센의 카이저이었다. 본명은 "프리드리히 빌헬름 빅토어 알베르트(Friedrich Wilhelm Victor Albert)"이며 독일의 빌헬름 1세의 손자이다. 아버지는 프리드리히 3세이고, 어머니는 영국의 빅토리아 여왕의 장녀인 빅토리아 공주이다. (ko)
  • Wilhelm II (ur. 27 stycznia 1859 w Berlinie, zm. 4 czerwca 1941 w Doorn) – ostatni król Prus i cesarz niemiecki, przedstawiciel dynastii Hohenzollernów. Honorowy Großadmiral Kaiserliche Marine. Jego panowanie charakteryzowało się militaryzmem i dążeniem do uczynienia z Niemiec światowej potęgi. Po zakończeniu I wojny światowej abdykował i osiadł w Holandii. (pl)
  • Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Preußen, in het Nederlands Frederik Willem Victor Albert van Pruisen (Berlijn, 27 januari 1859 – Doorn, 4 juni 1941) uit het Huis Hohenzollern was als Wilhelm II de laatste Duitse keizer (Duits: Kaiser) en koning van Pruisen. Hij was het erfelijke staatshoofd van het Duitse Keizerrijk en het koninkrijk Pruisen van 15 juni 1888 tot 9 november 1918. Deze periode in de Duitse geschiedenis wordt ook het wilhelminische tijdperk genoemd. (nl)
  • Vilhelm II (tyska Wilhelm II.; fullständigt namn Friedrich Wilhelm Victor Albert), född 27 januari 1859 i Berlin, död 4 juni 1941 i Doorn i Nederländerna, var tysk kejsare och den siste kungen av Preussen, från år 1888 till sin abdikation, år 1918. Vilhelm II blev, som den siste preussiske kungen, symbol för Preussens militarism och förde en aktiv kolonialistisk expansionspolitik. Han tvingades abdikera i november 1918 under Tyska novemberrevolutionen på grund av missnöjet med stats- och militärledningen efter nederlaget i Första världskriget, och tvingades till exil i Nederländerna. (sv)
  • 腓特烈·威廉·维克托·阿尔贝特·冯·普鲁士(德語:Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Preußen,1859年1月27日-1941年6月3日),史称威廉二世(德語:Wilhelm II),末代德意志皇帝兼普鲁士国王,1888年至1918年在位。 (zh)
  • فيلهلم الثاني أو ولهلم الثاني (بالألمانية: Wilhelm II) ويسمى في المصادر العربية بـ غليوم الثاني (1859-1941م) كان قيصرا للرايخ الثاني الألماني، إلى جانب كونه ملكا لبروسيا. وهو ينحدر من أسرة هوهنتسولرن، التي حكمت مملكة بروسيا ابتداء من سنة 1701. وهو ابن القيصر فريدريش الثالث، توِّج قيصرا بعد وفاته سنة 1888، وأجبر على التنازل عن العرش في سنة 1918 بعد هزيمة ألمانيا في الحرب العالمية الأولى و نُفي إلى هولندا. تحالف معه السلطان عبد الحميد الثاني، وكان قد دعاه لزيارة القدس ولبّى الإمبراطور الدعوة سنة 1898. (ar)
  • Guillem II de Prússia (Potsdam, 1859 - , Països Baixos, 1941) fou l'últim emperador (Kàiser) de l'Imperi Alemany i Rei de Prússia (1888-1918) i cap de la casa imperial i reial de Prússia (1918-1941). El seu regnat fou caracteritzat per l'expansionisme colonial de l'Imperi i la Gran Guerra, que, un cop finalitzada, provocà la caiguda dels Hohenzollern, la formació de la República de Weimar i el seu exili als Països Baixos. (ca)
  • Ο Γουλιέλμος Β΄ (Φρειδερίκος Γουλιέλμος Βίκτωρ Αλβέρτος, 27 Ιανουαρίου 1859 - 4 Ιουνίου 1941) ήταν ο τελευταίος Γερμανός Αυτοκράτορας (γερμανικά: Κάιζερ) και Βασιλιάς της Πρωσίας, βρισκόμενος στο θρόνο από τις 15 Ιουνίου του 1888 μέχρι την παραίτησή του στις 9 Νοεμβρίου του 1918. Παρά την εξέλιξη της Γερμανικής Αυτοκρατορίας ως μίας Μεγάλης Δύναμης με την οικοδόμηση ενός ισχυρού ναυτικού, οι άκομψες δημόσιες δηλώσεις του και η ανταγωνιστική εξωτερική πολιτική και θεωρούνται από πολλούς ως μία από τις υποκείμενες αιτίες που οδήγησαν στον Α΄ Παγκόσμιο Πόλεμο. Ο ίδιος αναγκάστηκε να παραιτηθεί, τερματίζοντας έτσι την μακραίωνη βασιλεία του Οίκου του Χοεντσόλλερν. (el)
  • Vilhelmo la 2-a, plennome Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht von Hohenzollern (naskiĝis en Potsdam la 27-an de januaro 1859; mortis la 5-an de junio 1941) estis de 1888 ĝis 1918 la lasta Germana Imperiestro kaj la lasta reĝo de Prusio. Malgraŭ la ideoj de Hinzpeter la juna Vilhelmo estis dumtempe sendita al la gimnazio de Kassel kaj, post mallonga studado en la Universitato de Bonn, li komencis sian militistan vivon en la 1-a regimento de la Gardaro (gvardio) en Potsdam, kies ano estis ĉiu reĝa princo ieldire tuj ĉe la lulilo. En interesa letero al Bismarck lia patro montras sian maltrankvilon: (eo)
  • Wilhelm II., mit vollem Namen Friedrich Wilhelm Albert Viktor von Preußen (* 27. Januar 1859 in Berlin; † 4. Juni 1941 in Doorn, Niederlande), aus dem Haus Hohenzollern war von 1888 bis 1918 letzter Deutscher Kaiser und König von Preußen. Im sogenannten Dreikaiserjahr folgte der 29-jährige Wilhelm II. seinem nur 99 Tage herrschenden, 56-jährigen Vater Friedrich III. und seinem 90-jährigen Großvater Wilhelm I. auf dem Thron Preußens und des Deutschen Reiches. Durch seine Mutter Victoria von Großbritannien und Irland war er Enkel der britischen Königin Victoria. (de)
  • Friedrich Wilhelm Viktor Albert von Hohenzollern, Gilen II.a, (1859ko urtarrilaren 27 – 1941eko ekainaren 4) Alemaniako azken enperadorea (Kaiser) izan zen eta Prusiako azken erregea (König), 1888 urtetik 1918 urtera bitartean. (eu)
  • Guillaume II (en allemand : Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht, en français : Frédéric Guillaume Victor Albert), né le 27 janvier 1859 à Berlin et mort le 4 juin 1941 à Doorn, aux Pays-Bas, est le troisième et dernier empereur allemand (Deutscher Kaiser) ainsi que le neuvième roi de Prusse, de 1888 à son abdication en 1918. Membre de la maison de Hohenzollern, il était le petit-fils de Guillaume Ier (premier empereur allemand) et le fils de Frédéric III, qui ne régna que 99 jours et à qui il succéda. (fr)
  • Guillermo II de Alemania (en alemán: Wilhelm II; Berlín, 27 de enero de 1859 - Doorn, 4 de junio de 1941) fue el último emperador alemán (Deutscher Kaiser) y rey de Prusia, reinando desde 1888 hasta su abdicación en 1918. Como nieto mayor de la reina Victoria, sus primos hermanos incluían al rey Jorge V del Reino Unido, a la zarina Alejandra de Rusia y a la reina Victoria Eugenia de España. Fue segundo en la línea sucesoria, por detrás de su padre Federico de Prusia de su abuelo el emperador Guillermo I, por lo que al morir ambos con pocos meses de diferencia en 1888, el año de los tres emperadores, Guillermo ascendió al trono como emperador alemán y rey de Prusia. Entre sus primeras decisiones, estuvo el despido del canciller Otto von Bismarck el 20 de marzo de 1890, a raíz de su oposició (es)
  • Ba é Uilliam II (27 Eanáir 1859 - 4 Meitheamh 1941) impire deireanach na Gearmáine (Kaiser). Bhí sé ina rí ar an bPrúis. Bhí sé i gceannas ar Impireacht na Gearmáine agus Ríocht na Prúise ón 15ú Meitheamh 1888 go dtí an 9ú Samhain 1918. Ba é an garpháiste is sinne ag Banríon Victoria na Breataine agus bhí sé gaolta le go leor de mhonarcaí agus prionsaí na hEorpa. (ga)
  • Wilhelm II (bahasa Jerman: Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht; 27 Januari 1859 – 4 Juni 1941) adalah Kaisar Jerman (Kaiser) dan Raja Prusia terakhir. Ia berkuasa dari 15 Juni 1888 sampai turun takhta pada 9 November 1918 tak lama sebelum kekalahan Jerman dalam Perang Dunia I. (in)
  • Wilhelm II (Friedrich Wilhelm Viktor Albert; 27 January 1859 – 4 June 1941) was the last German Emperor (German: Kaiser) and King of Prussia, reigning from 15 June 1888 until his abdication on 9 November 1918. Despite strengthening the German Empire's position as a great power by building a powerful navy, his tactless public statements and erratic foreign policy greatly antagonized the international community and are considered by many to be one of the underlying causes of World War I. When the German war effort collapsed after a series of crushing defeats on the Western Front in 1918, he was forced to abdicate, thereby marking the end of the German Empire and the House of Hohenzollern's 300-year reign in Prussia and 500-year reign in Brandenburg. (en)
  • Guglielmo II di Germania e Prussia (in tedesco: Friedrich Wilhelm Viktor Albrecht von Hohenzollern; Berlino, 27 gennaio 1859 – Doorn, 4 giugno 1941) è stato il terzo e ultimo imperatore tedesco (in tedesco: Deutscher Kaiser) e il nono e ultimo re di Prussia (in tedesco: König von Preußen). Guglielmo II rimase sul trono con entrambi i titoli dal 1888 al 1918. (it)
  • Вильгельм II (Фридрих Вильгельм Виктор Альберт Прусский, нем. Wilhelm II.; 27 января 1859 года, Дворец кронпринцев, Берлин — 4 июня 1941 года, Дорн (усадьба), Дорн, Нидерланды) — последний германский император и король Пруссии с 15 июня 1888 года по 9 ноября 1918 года. Сын принца и впоследствии императора Германии Фридриха Прусского и Виктории Великобританской. (ru)
  • Guilherme II (em alemão: Wilhelm II; Berlim, 27 de janeiro de 1859 – Doorn, 4 de junho de 1941) foi o último Imperador alemão e Rei da Prússia de 1888 até sua abdicação em 1918 no final da Primeira Guerra Mundial. Era o filho mais velho do imperador Frederico III e sua esposa Vitória, Princesa Real do Reino Unido. Era neto da rainha Vitória do Reino Unido e parente de várias casas reais europeias, como o rei Jorge V do Reino Unido e o czar Nicolau II, seus primos. (pt)
  • Вільге́льм II (нім. Wilhelm II.; 27 січня 1859 — 4 червня 1941) — останній німецький імператор і прусський король (1888–1918). Представник німецької династії Гогенцоллернів. Народився в Берліні, Пруссія. Син Фрідріха III. З 1890 року вів активну зовнішню політику за переділ колоній. Разом з іншими європейськими монархами сприяв розв'язанню Першої світової війни. Зрікся престолу внаслідок Революції (1918), яка повалила німецьку монархію. Виїхав до Нідерландів, де й помер. (uk)
rdfs:label
  • Wilhelm II, German Emperor (en)
  • فيلهلم الثاني (ar)
  • Guillem II de Prússia (ca)
  • Vilém II. Pruský (cs)
  • Wilhelm II. (Deutsches Reich) (de)
  • Γουλιέλμος Β΄ της Γερμανίας (el)
  • Vilhelmo la 2-a (Germana Regno) (eo)
  • Gilen II.a Alemaniakoa (eu)
  • Guillermo II de Alemania (es)
  • Uilliam II na Gearmáine (ga)
  • Guillaume II (empereur allemand) (fr)
  • Wilhelm II dari Jerman (in)
  • Guglielmo II di Germania (it)
  • 빌헬름 2세 (ko)
  • ヴィルヘルム2世 (ドイツ皇帝) (ja)
  • Wilhelm II van Duitsland (nl)
  • Wilhelm II Hohenzollern (pl)
  • Guilherme II da Alemanha (pt)
  • Вильгельм II (император Германии) (ru)
  • Vilhelm II av Tyskland (sv)
  • Вільгельм II (німецький імператор) (uk)
  • 威廉二世 (德国) (zh)
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Wilhelm II (en)
is dbo:child of
is dbo:commander of
is dbo:country of
is dbo:monarch of
is dbo:owner of
is dbo:parent of
is dbo:predecessor of
is dbo:spouse of
is dbo:successor of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:before of
is dbp:caption of
is dbp:client of
is dbp:father of
is dbp:head of
is dbp:lastMonarch of
is dbp:leader of
is dbp:monarch of
is dbp:predecessor of
is dbp:shipNamesake of
is dbp:shipOwner of
is dbp:spouse of
is dbp:stateHead of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License