About: Mind

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The mind is the set of faculties responsible for all mental phenomena. Often the term is also identified with the phenomena themselves. These faculties include thought, imagination, memory, will, and sensation. They are responsible for various mental phenomena, like perception, pain experience, belief, desire, intention, and emotion. Various overlapping classifications of mental phenomena have been proposed. Important distinctions group them according to whether they are sensory, propositional, intentional, conscious, or occurrent. Minds were traditionally understood as substances but it is more common in the contemporary perspective to conceive them as properties or capacities possessed by humans and higher animals. Various competing definitions of the exact nature of the mind or mentalit

Property Value
dbo:abstract
  • العقل هو مجموعة من القوى الإدراكية التي تتضمن الوعي، المعرفة، التفكير، الحكم، اللغة والذاكرة. هو غالبًا ما يعرف بملكة الشخص الفكرية والإدراكية. يملك العقل القدرة على التخيل، التمييز، والتقدير، وهو مسؤول عن معالجة المشاعر والانفعالات، مؤديًا إلى مواقف وأفعال. هنالك جدال في الفلسفة، الدين، والعلوم الاستعرافية حول ماهية العقل وصفاته المميزة. من الأسئلة المفتوحة التي تتضمن طبيعة العقل هي مسألة العقل-الجسد، والتي تبحث في العلاقة ما بين العقل والدماغ المادي والجهاز العصبي. تضمنت وجهات النظر النزعة الثنائية والمثالية، التي اعتبرت أن العقل شيء معنوي. بينما يدعي البعض بأن العقل هو الدماغ أو من الممكن اختزاله بالظواهر الفيزيائية مثل النشاط العصبي، على الرغم من استمرار امتلاك المذاهب الثنائية والمثالية للكثير من المؤيدين. هنالك سؤال آخر متعلق بأي الأنواع قادرة على امتلاك عقل (نيو ساينتست 8 سبتمبر 2018 الصفحة العاشرة). على سبيل المثال، ما إذا كان العقل حصري للبشر، تملكه أنوع أخرى، أو جميع الحيوانات، سواء ما إذا كان خاصية محددة بصورة مطلقة، أو ما إذا كان من الممكن أن يكون خاصية لبعض أنواع الآلات التي صنعها الإنسان. مهما كانت طبيعته، من المتفق أن العقل هو ما يجعل الشيء يملك وعي ذاتي وقصدية نحو بيئته، يفهم ويستجيب للإيعازات بنوع من الوساطة، وأن يمتلك وعي، والذي يتضمن التفكير والشعور. تفهم فكرة العقل بالعديد من الطرق المختلفة ومن خلال العديد من الثقافات والديانات المختلفة. يرى البعض العقل كملكية خاصة بالبشر، في حين ينسب الآخرون صفات العقل إلى الكيانات الغير حية (الروحية الشاملة والروحانية)، الحيوانات والآلهة. أحد أقدم التخمينات المسجلة ربطت العقل (والذي يوصف في بعض الأحيان على أنه روح) بنظريات متعلقة بالحياة ما بعد الموت، النظام الكوني والطبيعي. (ar)
  • La ment és la construcció psicològica que aglutina els actes de percepció, cognició, emoció, etc., és a dir, el conjunt de les funcions psíquiques —una característica dels humans, però que també pot ser vàlida per a altres formes de vida — i intel·lectuals. És el que dona consistència a les impressions i pensaments del subjecte, cosa que li permet tenir consciència i personalitat diferenciada de la resta. El terme també s'utilitza com un possible sinònim del que considerem intel·ligència. Segons el punt de vista adoptat, la ment pot ser un component del cervell o una entitat separada, pertanyent a un altre pla explicatiu. Existirien tres vies principals d'abordar-ho: * La unitat de tot el cos (la ment no és més que el cervell), com pensen els seguidors del materialisme. * Aquells que defensen un dualisme estricte. * Els partidaris de l'emergentisme, que creuen que la ment pot sorgir d'allò físic i hi està lligada indissolublement, però que ho transcendeix. La ment és l'objecte fonamental d'estudi de la psicologia, tot i que, com a concepte i part distintiva de l'individu, afecta altres disciplines com la filosofia (al segle xx en sorgí una branca específica, la filosofia de la ment, que es defineix com la branca que estudia la naturalesa dels fenòmens i processos mentals, i la relació que aquests tenen amb els diversos comportaments que trobem en l'ésser humà, mitjançant les connexions que es puguin establir amb el sistema nerviós central). Per a la religió, és similar en la naturalesa a l'ànima, és el que permet parlar d'un "jo" racional i únic i s'assimila al principi vital. Antigament rebia el nom d'esperit. Les teories precientífiques basades en la teologia es concentraven en la presumpta relació entre la ment i l'ànima, l'essència sobrenatural, divina o atorgada pels déus a les persones. Hi ha hagut moltes teories sobre la ment i el seu funcionament. Les primeres especulacions documentades són de pensadors com Zoroastre, Buda, Plató, Aristòtil, Adi Shankara i altres antics filòsofs grecs, indis i, posteriorment, musulmans. Tot i que molts d'aquestes filòsofs sovint afirmaven l'existència d'una ment còsmica, comuna a tots els éssers humans o a tot l'univers, aquesta idea ha caigut en desús o ha estat adoptada per altres conceptes, així que modernament s'entén la ment com quelcom sobretot individual (encara que influït pels altres). (ca)
  • Mysl je soubor rozumu, vnímání, vůle, paměti, představivosti a cítění. Termín „mysl“ je do značné míry abstraktní a v různých kontextech se jeho definice a vlastnosti mění. Obvykle[kdy?] se mysl považuje za čistě lidskou záležitost, ale o mysli se někdy[kdy?] uvažuje i u zvířat.[zdroj?!] Často[kdy?] se pojem „mysl“ vztahuje jen k myšlenkovým procesům rozumu.[zdroj?!] Předmětem zájmu je mysl ve filozofii, psychologii, neurovědě a kognitivních vědách obecně. V některých[kdo?] náboženstvích je mysl oddělená od těla, a obvykle se pak ztotožňuje s duší.[zdroj?!] V přírodních vědách se mysl považuje za způsob popsání některých[kde?] částí lidského mozku. (cs)
  • Geist (altgriechisch πνεῦμα pneuma, νοῦς nous und auch ψυχή psyche, lateinisch spiritus, mens, animus bzw. anima, hebräisch ruach und arabisch rūh, englisch mind, spirit, französisch esprit) ist ein uneinheitlich verwendeter Begriff der Philosophie, Theologie, Psychologie und Alltagssprache. Im Zusammenhang mit Bewusstsein kann man grob zwischen zwei Bedeutungskomponenten des Begriffs „Geist“ unterscheiden: * Bezogen auf die allgemeinsprachlich „geistig“ genannten kognitiven Fähigkeiten des Menschen bezeichnet „Geist“ im Sinne von "Psyche" das Wahrnehmen und Lernen ebenso wie das Erinnern und Vorstellen sowie Phantasieren und sämtliche Formen des Denkens (des "Verstands" oder der "Vernunft") wie Überlegen, Auswählen, Entscheiden, Beabsichtigen und Planen, Strategien verfolgen, Vorher- oder Voraussehen, Einschätzen, Gewichten, Bewerten, Kontrollieren, Beobachten und Überwachen, die dabei nötige Wachsamkeit und Achtsamkeit sowie Konzentration aller Grade bis hin zu hypnotischen und sonstigen tranceartigen Zuständen auf der einen und solchen von Überwachheit und höchster Geistesgegenwärtigkeit auf der anderen Seite. * Mit religiösen Vorstellungen von einer Seele bis hin zu Jenseitserwartungen verknüpft, umfasst „Geist“ die oft als spirituell bezeichneten Annahmen einer nicht an den leiblichen Körper gebundenen, nur auf ihn einwirkenden reinen oder absoluten, transpersonalen oder gar transzendenten Geistigkeit, die als von Gott geschaffen oder ihm gleich oder wesensgleich, wenn nicht sogar mit ihm identisch gedacht wird. Heiliger Geist wird in der christlichen Vorstellungswelt dagegen der „Geist Gottes“ genannt, der als Person der göttlichen Dreieinigkeit verstanden wird. Die Frage nach der „Natur“ des Geistes ist somit ein zentrales Thema der Metaphysik. In der Tradition des deutschen Idealismus bezieht sich der Begriff hingegen auf überindividuelle Strukturen. In diesem Sinne ist etwa die hegelsche Philosophie zu verstehen, aber auch Wilhelm Diltheys Konzeption der Geisteswissenschaften. (de)
  • La termino menso estas uzata por priskribi la pli altajn funkciojn de la homa cerbo, precipe tiujn, pri kiuj homoj subjektive konscias, kiel personeco, penso, racio, memoro, inteligenteco kaj emocio. Kvankam aliaj animaloj havas kelkajn el tiuj kapabloj, la termino kutime estas nur uzata rilate al homoj. Ĝi ankaŭ estas uzata rilate al postulataj supernaturaj estaĵoj, al kiuj oni atribuas homecajn ecojn, kiel en la esprimo "la menso de Dio". Menso estas la aro de kognaj kapabloj kiu ebligas konscion, percepton, penson, juĝon, kaj memoron - karakterizaĵon de homoj, sed kiuj ankaŭ povas validi por aliaj vivoformoj. Longeca tradicio de enketoj en filozofio, religio, psikologio kaj rekonada scienco serĉis evoluigi komprenon de kio menso estas kaj kiuj karakterizaj trajtoj estas. La ĉefa demando koncerne la naturon de menso estas ĝia rilato al la fizika cerbo kaj nerva sistemo - demando kiu ofte estas enkadrigita kiel la psikokorpa problemo, kiu pripensas ĉu menso estas iamaniere aparta de fizika ekzisto (dualismo kaj idealismo), venante de kaj/aŭ reduktebla ĝis fizikaj fenomenoj kiel ekzemple neŭronl agado (fizikismo), aŭ ĉu la menso estas identa kun la cerbo aŭ iu agado de la cerbo. Alia demando koncernas al kiuj specoj de estaĵoj estas kapablaj je havado de mensoj, ekzemple ĉu menso estas ekskluziva al homoj, poseditaj ankaŭ de kelkaj aŭ ĉiuj bestoj, de ĉiuj vivantaj aĵoj, aŭ ĉu menso ankaŭ povas esti posedaĵo de kelkaj specoj de homfaritaj maŝinoj. Iu ajn ĝia rilato al la fizika korpo, estas ĝenerale interkonsentita ke menso estas kio ebligas al estaĵo havi subjektivan konscion kaj intencecon direkte al ilia medio, por percepti kaj reagi al stimuloj per iu speco de instanco, kaj havi konscion, inkluzive de pensado kaj sentado. Gravaj filozofoj de menso inkludas Platono'n, Descartes, Leibniz, Kant, Martin Heidegger, John Searle, Daniel Dennett kaj multajn aliajn. La priskribo kaj difino ankaŭ estas parto de psikologio kie psikologoj kiel ekzemple Sigmund Freud kaj William James evoluigis influajn teoriojn pri la naturo de la homanimo. En la fino de la 20-a kaj komenco de la 21-a jarcentoj la kampo de rekonada scienco aperis kaj evoluigis multajn multfacetajn alirojn al la priskribo de menso kaj ĝiaj rilataj fenomenoj. La ebleco de ne-homaj mensoj ankaŭ estas esplorita en la kampo de artefarita inteligenteco, kiu laboras proksime en rilato kun cibernetiko kaj informa teorio por kompreni laŭ la manierojn en kiuj homaj mensaj fenomenoj povas esti reproduktitaj per nebiologiaj maŝinoj. La koncepto de menso estas komprenita laŭ multaj malsamaj manieroj per multaj malsamaj kulturaj kaj religiaj tradicioj. Kelkaj vidas menson kiel posedaĵo eksklusiva al homoj dum aliaj atribuas trajtojn de menso al ne-vivantaj unuoj (ekz. panpsikismo kaj animismo), al bestoj kaj al diaĵoj. Kelkaj el la plej fruaj registritaj konjektoj interligis menson (foje priskribite kiel identaj kun animo aŭ spirito) al teorioj koncerne al kaj postmorto, kaj al kosmologia kaj natura ordo, ekzemple en la doktrinoj de Zaratuŝtro, la Budho, Platono, Aristotelo, kaj aliaj malnovgrekaj, hindaj kaj, poste, islamaj kaj mezepokaj eŭropaj filozofoj. (eo)
  • Gogamena pertzepzioa, pentsamendua, kontzientzia, oroimena, irudimena, etab. bezalako prozesuak biltzen dituzten gaitasun kognitiboen multzoa da. Horietako batzuk gizakiaren ezaugarriak dira eta beste batzuk beste izaki bizidun batzuekin partekatzen dira. Gogamena, prozesu-multzo hori, bereizi behar da, hala nola desira, min-sentsazioa edo sinesmenak, prozesu horien instantzia, mota edo adibideak baitira. Historian zehar, gogamenaren kontzeptu hori hainbat kategoriatan sortu da ontologikoki (gorputza ez den substantzia bat, parte bat, prozesu bat edo propietate bat). Hala ere, gaur egungo ikuskera nagusiak, biak materialistak, teorian eta funtzionalismoan sartzen dira. Adimena hiru prozesu motatzat hartzen da: kontzienteak, inkontzienteak eta prozedurazkoak. Zientzialari batzuek ideia hau iradokitzen dute: gogamena burmuinaren jardueraren emaitza dela, gizabanakoaren zenbait prozesu eskualde jakin batzuetan, hala nola hipokanpoan, non kalteak oroimenaren prozesuan kalteak eragiten baititu. Hala ere, arazoa ez da konpondu, neurri batean, gogamenak, kategoria gisa, hainbat prozesu eta egoera biltzen dituelako, eta horietako baten izaera berresteak ez duelako guztiona inplikatzen. Aztergai gisa, psikologiak hasieratik landu du gogamena, eta haren kontzeptualizazioa ia teoria psikologiko guztietan ageri da. (eu)
  • The mind is the set of faculties responsible for all mental phenomena. Often the term is also identified with the phenomena themselves. These faculties include thought, imagination, memory, will, and sensation. They are responsible for various mental phenomena, like perception, pain experience, belief, desire, intention, and emotion. Various overlapping classifications of mental phenomena have been proposed. Important distinctions group them according to whether they are sensory, propositional, intentional, conscious, or occurrent. Minds were traditionally understood as substances but it is more common in the contemporary perspective to conceive them as properties or capacities possessed by humans and higher animals. Various competing definitions of the exact nature of the mind or mentality have been proposed. Epistemic definitions focus on the privileged epistemic access the subject has to these states. Consciousness-based approaches give primacy to the conscious mind and allow unconscious mental phenomena as part of the mind only to the extent that they stand in the right relation to the conscious mind. According to intentionality-based approaches, the power to refer to objects and to represent the world is the mark of the mental. For behaviorism, whether an entity has a mind only depends on how it behaves in response to external stimuli while functionalism defines mental states in terms of the causal roles they play. Central questions for the study of mind, like whether other entities besides humans have minds or how the relation between body and mind is to be conceived, are strongly influenced by the choice of one's definition. Mind or mentality is usually contrasted with body, matter or physicality. The issue of the nature of this contrast and specifically the relation between mind and brain is called the mind-body problem. Traditional viewpoints included dualism and idealism, which consider the mind to be non-physical. Modern views often center around physicalism and functionalism, which hold that the mind is roughly identical with the brain or reducible to physical phenomena such as neuronal activity though dualism and idealism continue to have many supporters. Another question concerns which types of beings are capable of having minds. For example, whether mind is exclusive to humans, possessed also by some or all animals, by all living things, whether it is a strictly definable characteristic at all, or whether mind can also be a property of some types of human-made machines. Different cultural and religious traditions often use different concepts of mind, resulting in different answers to these questions. Some see mind as a property exclusive to humans whereas others ascribe properties of mind to non-living entities (e.g. panpsychism and animism), to animals and to deities. Some of the earliest recorded speculations linked mind (sometimes described as identical with soul or spirit) to theories concerning both life after death, and cosmological and natural order, for example in the doctrines of Zoroaster, the Buddha, Plato, Aristotle, and other ancient Greek, Indian and, later, Islamic and medieval European philosophers. Psychologists such as Freud and James, and computer scientists such as Turing developed influential theories about the nature of the mind. The possibility of nonbiological minds is explored in the field of artificial intelligence, which works closely in relation with cybernetics and information theory to understand the ways in which information processing by nonbiological machines is comparable or different to mental phenomena in the human mind. The mind is also sometimes portrayed as the stream of consciousness where sense impressions and mental phenomena are constantly changing. (en)
  • L'esprit est la totalité des phénomènes et des facultés mentales : perception, affectivité, intuition, pensée, jugement, morale, etc. Dans de nombreuses traditions religieuses, il s'agit d'un principe de la vie incorporelle de l'être humain. En philosophie, la notion d'esprit est au cœur des traditions dites spiritualistes. On oppose en ce sens corps et esprit (nommé plus volontiers conscience par la philosophie et âme par certaines religions). En psychologie contemporaine, le terme devient synonyme de l'ensemble des activités mentales humaines, conscientes et non-conscientes. * En métaphysique et dans les religions, le mot esprit désigne normalement l'élément immatériel incarné en l'être humain. * Par extension se dit aussi de tous les êtres immatériels supposés doués d'intelligence : Dieu, les anges, les démons, etc. : voir esprit (surnaturel). * En psychologie, le mot esprit désigne les processus mentaux et la faculté de penser propre à l'homme. Ce terme fut parfois rejeté pour les connotations religieuses ou spiritualistes qu'il convoyait, les auteurs, en particulier dans l'école psychanalytique, lui préférant celui, plus neutre, de psyché. Depuis la fin du XXe siècle, sous l'influence des écrits anglophones, le mot esprit a retrouvé un usage plus fréquent comme traduction du terme mind. On retrouve, par exemple, l'expression dans le titre français d'un ouvrage de vulgarisation par Steven Pinker, (en). * Dans le langage ordinaire, le mot esprit renvoie non seulement à l'activité mentale mais aussi à certaines facultés ou dons intellectuels, particulièrement de vivacité, de finesse, d'humour. (fr)
  • La mente es el conjunto de capacidades cognitivas (i.e., mentales) que engloban procesos como la percepción, el pensamiento, la conciencia, la memoria, imaginación, etc., algunas de las cuales son características del humano y otras son compartidas con otras formas de vida. La mente, este conjunto de procesos, debe ser diferenciado del estado mental, tal como el deseo, la sensación de dolor o las creencias, que son instancias, tipos o ejemplos de dichos procesos.​ A lo largo de la historia este concepto de mente ha sido concebido ontológicamente en diferentes categorías (como una sustancia distinta del cuerpo, una parte, un proceso o una propiedad).​​ Sin embargo, las concepciones dominantes actuales, ambas materialistas, se engloban en la teoría de la identidad mente-cerebro y el funcionalismo. La mente es concebida o tratada como tres tipos de procesos: los conscientes, los inconscientes y los procedimentales. Algunos científicos sugieren la idea de que la mente es un resultado de la actividad del cerebro, por poder localizar ciertos procesos del individuo en regiones concretas, tales como el hipocampo, cuyos daños implican un daño en el proceso de la memoria.​ Sin embargo, la cuestión no ha sido zanjada, en parte debido al hecho de que la mente como categoría engloba distintos procesos y estados, y corroborar la naturaleza de uno de ellos no implica a la de todos. Como objeto de estudio, la mente ha sido tratada por la psicología desde sus inicios, y su conceptualización está presente en casi todas las teorías psicológicas. (es)
  • Beith a mheastar a bheith i gcodarsnacht leis an gcolainn fhisiciúil agus ábhar fisiciúil, ach tugtar brí nó ciall éagsúil di i gcomhthéacsanna éagsúla. Mar sin, is airí sainiúil de chuid an duine í a bhaineann le féinchomhfhiosacht agus aitheantas. Déanann síceolaithe, eolaithe cognaíocha, dlí-eolaithe, ríomheolaithe, oideachasóirí is eile iarrachtaí í a shainmhíniú i leith na hinchinne, iompar an duine agus airíonna feiceálacha eile. (ga)
  • Budi adalah serangkaian kemampuan kognitif yang memungkinkan kesadaran, persepsi, pertimbangan, dan ingatan pada manusia dan organisme lain. Berbagai tradisi dalam filsafat, agama, psikologi, dan sains kognitif telah berupaya untuk memahami budi dan properti-propertinya. Permasalahan utama yang terkait dengan budi adalah hubungannya dengan otak dan sistem saraf, yang biasa disebut masalah budi-tubuh. Berbagai pendekatan telah diajukan, seperti dualisme yang menyatakan bahwa budi terpisah dari tubuh dan fisikalisme yang menekankan bahwa budi berasal dari dan dapat direduksi ke fenomena fisik seperti proses neurologis. Permasalahan lain terkait dengan keberadaan budi seperti yang ada pada hewan atau kecerdasan buatan. Beberapa filsuf budi yang penting adalah Plato, Descartes, Leibniz, Kant, Martin Heidegger, John Searle, dan Daniel Dennett. Psikolog seperti Sigmund Freud dan William James juga telah mengembangkan teori budi manusia yang berpengaruh. Pada akhir abad ke-20 dan awal abad ke-21, sains kognitif berkembang dan menyebabkan munculnya berbagai pendekatan baru. Budi atau mentalitas biasanya dikontraskan dengan tubuh, materi, atau fisik. Masalah sifat kontras ini dan khususnya hubungan antara pikiran dan otak disebut masalah pikiran-tubuh. Sudut pandang tradisional termasuk dualisme dan idealisme, yang menganggap pikiran sebagai non-fisik. Pandangan modern sering berpusat pada fisikalisme dan fungsionalisme, yang berpendapat bahwa pikiran secara kasar identik dengan otak atau dapat direduksi menjadi fenomena fisik seperti aktivitas saraf. Psikolog seperti Freud dan James, dan ilmuwan komputer seperti Turing mengembangkan teori yang berpengaruh tentang sifat pikiran. Kemungkinan pikiran nonbiologis dieksplorasi di bidang kecerdasan buatan, yang bekerja erat dalam kaitannya dengan sibernetika dan teori informasi untuk memahami cara pemrosesan informasi oleh mesin nonbiologis sebanding atau berbeda dengan fenomena mental dalam pikiran manusia. Pikiran juga terkadang digambarkan sebagai aliran kesadaran di mana kesan indera dan fenomena mental terus berubah. Mayoritas dari pikiran dan budi manusia bersifat 'sub-kritis'. Hal ini karena ide yang disajikan kepada pikiran seperti itu rata-rata akan memunculkan kurang dari satu ide sebagai jawaban, tetapi sebagian kecil sangat kritis. Pikiran yang sebenarnya harus dikupas mendalam untuk mendapatkan ide inti dari pikiran seseorang. (in)
  • Il termine mente è comunemente utilizzato per descrivere l'insieme delle funzioni superiori del cervello e delle emozioni e, in particolare, quelle di cui si può avere soggettivamente coscienza in diverso grado, quali la sensazione, il pensiero, l'intuizione, la ragione, la memoria, la volontà. Sebbene molte specie animali condividano con l'uomo alcune di queste facoltà, il termine è di solito impiegato a proposito degli esseri umani. Molte di queste facoltà, rintracciabili a livello neurofisiologico nell'attività della corteccia cerebrale, danno forma nel complesso all'intelligenza. Il termine psiche fa riferimento invece alla mente nel suo complesso cioè comprendendo la dimensione irrazionale cioè istinti e dimensione del profondo (inconscio). All'utilizzo in senso tecnico neurofisiologico si è anche affiancato un utilizzo di tipo metafisico. In tale prospettiva la mente diventa qualche cosa di divino, e tale presunta entità soprannaturale, come ad esempio nell'espressione "la mente di Dio", assume qualità pensanti che alludono a una mente superiore com'era il Dio di Spinoza. (it)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 마음 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 마음은 사람이 다른 사람이나 사물에 대하여 생각, 인지, 기억, 감정, 의지, 그리고 상상력의 복합체로 드러나는 지능과 의식의 단면을 가리킨다. 이것은 모든 뇌의 인지 과정을 포함한다. "마음"은 가끔 이유를 생각하는 과정을 일컫기도 한다. 보통은 어떠한 실체의 생각과 의식의 능력으로 정의된다. (ko)
  • 心(こころ)は、非常に多義的・抽象的な概念であり文脈に応じて多様な意味をもつ言葉であり、人間(や生き物)の精神的な作用や、それのもとになるものなどを指し、感情、意志、知識、、情などを含みつつ指している。 (ja)
  • Umysł – termin ogólny oznaczający ogół aktywności mózgu ludzkiego, przede wszystkim takich, których posiadania człowiek jest świadomy: spostrzeganie, myślenie, zapamiętywanie, odczuwanie emocji, uczenie się, czy regulowanie uwagi. Wyrażenie bliskoznaczne do psychiki, świadomość wyrażenie kooperujące: osobowość. Chociaż inne gatunki również przejawiają niektóre z tych funkcji, słowo to jest używane zazwyczaj w związku z człowiekiem. (pl)
  • Psyke (av grekiskans ψυχή psȳchē, 'själ', 'liv') är ett psykologiskt begrepp och en sammanfattande benämning som betecknar en individs själ eller medvetande samt företeelser såsom upplevelser och beteenden. Det inkluderar alla hjärnans högre funktioner, det vill säga de aspekter av intellekt och medvetande som manifesteras i kombinationer av tänkande, perception, minne, emotion, vilja och fantasi, samt alla omedvetna kognitiva processer. Termen används ofta underförstått för att hänvisa till förnuftets tankeprocesser. Psyke är flödet av medvetande. Det finns många teorier och definitioner av psyket och dess funktion. De första kända spekulationerna i ämnet härstammar från Zarathustra, Buddha, Platon, Aristoteles, Adi Shankara och andra grekiska, indiska, och senare muslimska, antika filosofer. Förvetenskapliga teologiska teorier fokuserade ofta på den antagna relationen mellan psyket och själen, människans övernaturliga, gudomliga väsen. De flesta nutida teorierna, som kommer från vetenskapliga studier av hjärnan, teoretiserar att psyket är ett epifenomen till hjärnan som har både medvetna och undermedvetna aspekter. Vad som utgör psyket är ett mycket omtvistat ämne. Några argumenterar att bara de högre intellektuella funktionerna utgör psyket, huvudsakligen förnuft och minne. Enligt den här synvinkeln är känslorna, kärlek, hat, rädsla och lycka, mer primitiva eller subjektiva i naturen och bör därför skiljas från psyket som sådant. Andra anser att olika rationella och emotionella tillstånd inte kan åtskiljas, att de av naturen och ursprung är samma, och därför borde alla anses vara delar av det som kallas psyket. I folkmun är psyke ofta synonymt med tanke, det vill säga den privata konservation som man för med sig själv "inne i huvudet". Ett antal engelska uttryck, såsom "make up our minds" (bestämma oss) och "change our minds" (ändra uppfattning), visar på detta, emedan mind betyder psyke men i uttrycken har med vad man tycker att göra. I de här fallen är ett av huvudattributen i psyket att det är en privat sfär som endast den personliga individen har tillgång till.Vetenskapen om det normala psyket kallas för psykologi och läran om avvikelser i det normala psyket för psykopatologi, vilken även är utgångspunkten för psykiatrin. (sv)
  • Розум (лат. ratio; грец. νους) — сукупність пізнавальних та аналітичних здібностей людини, завдяки яким формується інтелект особистості. Не існує загальноприйнятого визначення, що саме є розумом, тому що у релігійних, філософських і наукових текстах це поняття сприймається по різному, і у кожній з цих галузей існує довга традиція того чи іншого використання. Вивченням розуму займається когнітивістика. (uk)
  • A mente é o conjunto de faculdades responsáveis pelos fenômenos mentais e abrangendo a estes em sua estrutura. Muitas vezes, o termo também é identificado com os próprios fenômenos. Essas faculdades incluem sensação, pensamento, imaginação, memória e vontade. Eles são responsáveis por vários fenômenos mentais, como percepção, experiência de dor, crença, desejo, intenção e emoção. Em sentido estrito, é um conceito inicialmente desenvolvido para descrever a experiência subjetiva própria da expressão da natureza humana, em consciência ou subconsciência. Assim, passa a se relacionar com as funções superiores do cérebro humano que possibilitam sua cognição e comportamento. Particularmente, a mente humana se refere àquelas funções que tornam os seres humanos sencientes, tais como os sentidos, a linguagem, imaginação, bem como a qualidades mais inconscientes que foram conceituadas no desenvolvimento da história da psicologia e filosofia, como o intelecto ou capacidade de entendimento, as relações lógicas inerentes da razão, a personalidade, temperamento, a memória, a inteligência e a intuição. Mente ou mentalidade é geralmente contrastada com corpo, matéria ou fisicalidade. A questão da natureza desse contraste e especificamente a relação entre mente e cérebro é chamada de problema mente-corpo. Os pontos de vista tradicionais incluíam o dualismo e o idealismo, que consideram a mente como não-física. As visões modernas geralmente se concentram no fisicalismo e no funcionalismo, que sustentam que a mente é aproximadamente idêntica ao cérebro ou redutível a fenômenos físicos, como atividade neuronal, embora o dualismo e o idealismo continuem a ter muitos adeptos. Outra questão diz respeito a quais tipos de seres são capazes de ter mentes. Por exemplo, se a mente é exclusiva dos humanos, possuída também por alguns ou todos os animais, por todas as coisas vivas, se é uma característica estritamente definível, ou se a mente também pode ser uma propriedade de alguns tipos de máquinas feitas pelo homem. Diferentes tradições culturais e religiosas muitas vezes usam diferentes conceitos de mente, resultando em diferentes respostas a essas perguntas. Alguns vêem a mente como uma propriedade exclusiva dos humanos, enquanto outros atribuem propriedades da mente a animais, a divindades, a entidades não vivas ou a todos os entes do universo (por exemplo, animismo e pampsiquismo , que atribui propriedades mentais até mesmo a micropartículas). Algumas das primeiras especulações registradas ligaram a mente (às vezes descrita como idêntica à alma ou espírito) a teorias relativas tanto à vida após a morte quanto à ordem cosmológica e natural, por exemplo nas doutrinas de Zoroastro, Buda, Platão, Aristóteles e outros antigos filósofos gregos, indianos e, mais tarde, e medievais europeus. (pt)
  • Ум — это совокупность способностей к мышлению, познанию, пониманию, восприятию, запоминанию, обобщению, и принятию решения кем-либо. Ум определяется ощущениями, эмоциональными процессами, пониманием, памятью, желаниями, индивидуальными особенностями и мотивами, а также бессознательным. В русском языке термин прослеживается со времени «Слова о полку Игореве» (Спала князю умь похоти или туга умь полонила). В синодальном переводе Библии словом ум (ум Божий) переводится то, что в церковнославянском обозначено как сердце (лат. cor) (Иез. 28:2). Однако термин ум (оумъ, лат. sensum) встречается и в церковнославянском переводе Библии (1Кор. 2:16; 1Кор. 14:20; Фил. 4:7). Ум (лат. mens, др.-греч. νοῦς) противопоставляется духу как способность понимания (1Кор. 14:14). Русское слово «ум» в переводной литературе часто используется как перевод санскритского термина «читта», английского mind и немецких терминов Geist (дух). Слово «ум» использовано при переводе сочинения Декарта «Правила для руководства ума» (лат. Regulae ad directionem ingenii). К латинским синонимам может быть отнесён «интеллект» (от лат. intellectus «понимание, познание») — это разум, рассудок, умственные способности: учиться из опыта, приспосабливаться, применять знание, чтобы управлять окружающей средой или мыслить абстрактно. Часто умами называют учёных, нобелевских лауреатов, советников, аналитиков и специалистов, которые занимаются умственным трудом. Считается, что среди всего наблюдаемого, ум является свойством, присущем исключительно человеку, тем не менее существуют теории, допускающие ум у других животных. Некоторые теории предполагают существование единственного надчеловеческого ума (Абсолютного разума), одна теория считает ум всеобщим свойством материи. (ru)
  • 心灵或稱心智(英語:mind)指一系列认知能力组成的总体,这些能力可以让个体具有意识、感知外界、进行思考、做出判断以及记忆事物。心灵是人类的特征,但是其它的生物可能也具有心灵。 很长的时间里面人们都试图从哲学、宗教、心理学和认知科学的角度来试图理解心灵究竟是什么,并尝试探究心灵的独特性质。围绕心灵的本质所产生的问题主要是它与大脑和神经系统的关系,这个问题也构建了心身二分法的观念。心身二分法讨论了心灵是否在某一程度上独立于人体的肉体(二元论与唯心主义),而肉体来自于并且可以被认作是包括神经活动在内的物理现象(物理主义),也讨论了心灵是不是与我们的大脑以及大脑活动保持一致。另一个问题则讨论是否只有人类才拥有心灵,或者是部分或全部动物以及所有生物也拥有心灵,或者甚至人造机器也可能拥有心灵。 无论心灵与肉体的关系究竟如何,人们普遍都认为心灵使个体具有主观察觉,并且对其周围环境存在意向性,可以通过一定的感知并回应,同时拥有意识,可以进行思考和感觉。 研究心灵的著名哲学家包括柏拉图、笛卡儿、莱布尼茨、康德、马丁·海德格尔、约翰·罗杰斯·希尔勒和丹尼尔·丹尼特等人。包括西格蒙德·弗洛伊德和威廉·詹姆士在内的心理学家也从心理学的角度建立了有关人类心灵本质的一系列有影响力的理论,以便对心灵进行描述和定义。在20世纪晚期和21世纪初期的认知科学领域内,科学家已经建立并发展了多种途径和方法来对心灵和与心灵有关的现象进行描述。在人工智能领域也开始尝试结合控制论和信息论来对非人类心灵存在的可能性进行探索,并尝试研究将人类精神现象在机器上实现的方法。 有关于心灵的概念,不同的文化和宗教传统都对其有着不同的理解。有一些认为心灵是人类特有的一种特质,而其他则认为动物、神祇以及非生命物体都具有心灵(泛心论和泛灵论)。早期的一些记录将心灵(有时也被描述为与灵魂和精神相同的东西)与包括来世、宇宙学和自然规律在内的理论联系在一起。这样的例子包括琐罗亚斯德、释迦牟尼、柏拉图、亚里士多德以及其它古希腊、印度和后来伊斯兰与中世纪欧洲哲学家所提出的教义。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 19378 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 110942 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122588422 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Beith a mheastar a bheith i gcodarsnacht leis an gcolainn fhisiciúil agus ábhar fisiciúil, ach tugtar brí nó ciall éagsúil di i gcomhthéacsanna éagsúla. Mar sin, is airí sainiúil de chuid an duine í a bhaineann le féinchomhfhiosacht agus aitheantas. Déanann síceolaithe, eolaithe cognaíocha, dlí-eolaithe, ríomheolaithe, oideachasóirí is eile iarrachtaí í a shainmhíniú i leith na hinchinne, iompar an duine agus airíonna feiceálacha eile. (ga)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 마음 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 마음은 사람이 다른 사람이나 사물에 대하여 생각, 인지, 기억, 감정, 의지, 그리고 상상력의 복합체로 드러나는 지능과 의식의 단면을 가리킨다. 이것은 모든 뇌의 인지 과정을 포함한다. "마음"은 가끔 이유를 생각하는 과정을 일컫기도 한다. 보통은 어떠한 실체의 생각과 의식의 능력으로 정의된다. (ko)
  • 心(こころ)は、非常に多義的・抽象的な概念であり文脈に応じて多様な意味をもつ言葉であり、人間(や生き物)の精神的な作用や、それのもとになるものなどを指し、感情、意志、知識、、情などを含みつつ指している。 (ja)
  • Umysł – termin ogólny oznaczający ogół aktywności mózgu ludzkiego, przede wszystkim takich, których posiadania człowiek jest świadomy: spostrzeganie, myślenie, zapamiętywanie, odczuwanie emocji, uczenie się, czy regulowanie uwagi. Wyrażenie bliskoznaczne do psychiki, świadomość wyrażenie kooperujące: osobowość. Chociaż inne gatunki również przejawiają niektóre z tych funkcji, słowo to jest używane zazwyczaj w związku z człowiekiem. (pl)
  • Розум (лат. ratio; грец. νους) — сукупність пізнавальних та аналітичних здібностей людини, завдяки яким формується інтелект особистості. Не існує загальноприйнятого визначення, що саме є розумом, тому що у релігійних, філософських і наукових текстах це поняття сприймається по різному, і у кожній з цих галузей існує довга традиція того чи іншого використання. Вивченням розуму займається когнітивістика. (uk)
  • العقل هو مجموعة من القوى الإدراكية التي تتضمن الوعي، المعرفة، التفكير، الحكم، اللغة والذاكرة. هو غالبًا ما يعرف بملكة الشخص الفكرية والإدراكية. يملك العقل القدرة على التخيل، التمييز، والتقدير، وهو مسؤول عن معالجة المشاعر والانفعالات، مؤديًا إلى مواقف وأفعال. هنالك جدال في الفلسفة، الدين، والعلوم الاستعرافية حول ماهية العقل وصفاته المميزة. مهما كانت طبيعته، من المتفق أن العقل هو ما يجعل الشيء يملك وعي ذاتي وقصدية نحو بيئته، يفهم ويستجيب للإيعازات بنوع من الوساطة، وأن يمتلك وعي، والذي يتضمن التفكير والشعور. (ar)
  • La ment és la construcció psicològica que aglutina els actes de percepció, cognició, emoció, etc., és a dir, el conjunt de les funcions psíquiques —una característica dels humans, però que també pot ser vàlida per a altres formes de vida — i intel·lectuals. * La unitat de tot el cos (la ment no és més que el cervell), com pensen els seguidors del materialisme. * Aquells que defensen un dualisme estricte. * Els partidaris de l'emergentisme, que creuen que la ment pot sorgir d'allò físic i hi està lligada indissolublement, però que ho transcendeix. (ca)
  • Mysl je soubor rozumu, vnímání, vůle, paměti, představivosti a cítění. Termín „mysl“ je do značné míry abstraktní a v různých kontextech se jeho definice a vlastnosti mění. Obvykle[kdy?] se mysl považuje za čistě lidskou záležitost, ale o mysli se někdy[kdy?] uvažuje i u zvířat.[zdroj?!] Často[kdy?] se pojem „mysl“ vztahuje jen k myšlenkovým procesům rozumu.[zdroj?!] (cs)
  • Geist (altgriechisch πνεῦμα pneuma, νοῦς nous und auch ψυχή psyche, lateinisch spiritus, mens, animus bzw. anima, hebräisch ruach und arabisch rūh, englisch mind, spirit, französisch esprit) ist ein uneinheitlich verwendeter Begriff der Philosophie, Theologie, Psychologie und Alltagssprache. Im Zusammenhang mit Bewusstsein kann man grob zwischen zwei Bedeutungskomponenten des Begriffs „Geist“ unterscheiden: Die Frage nach der „Natur“ des Geistes ist somit ein zentrales Thema der Metaphysik. (de)
  • La termino menso estas uzata por priskribi la pli altajn funkciojn de la homa cerbo, precipe tiujn, pri kiuj homoj subjektive konscias, kiel personeco, penso, racio, memoro, inteligenteco kaj emocio. Kvankam aliaj animaloj havas kelkajn el tiuj kapabloj, la termino kutime estas nur uzata rilate al homoj. Ĝi ankaŭ estas uzata rilate al postulataj supernaturaj estaĵoj, al kiuj oni atribuas homecajn ecojn, kiel en la esprimo "la menso de Dio". (eo)
  • Gogamena pertzepzioa, pentsamendua, kontzientzia, oroimena, irudimena, etab. bezalako prozesuak biltzen dituzten gaitasun kognitiboen multzoa da. Horietako batzuk gizakiaren ezaugarriak dira eta beste batzuk beste izaki bizidun batzuekin partekatzen dira. Gogamena, prozesu-multzo hori, bereizi behar da, hala nola desira, min-sentsazioa edo sinesmenak, prozesu horien instantzia, mota edo adibideak baitira. Aztergai gisa, psikologiak hasieratik landu du gogamena, eta haren kontzeptualizazioa ia teoria psikologiko guztietan ageri da. (eu)
  • L'esprit est la totalité des phénomènes et des facultés mentales : perception, affectivité, intuition, pensée, jugement, morale, etc. Dans de nombreuses traditions religieuses, il s'agit d'un principe de la vie incorporelle de l'être humain. En philosophie, la notion d'esprit est au cœur des traditions dites spiritualistes. On oppose en ce sens corps et esprit (nommé plus volontiers conscience par la philosophie et âme par certaines religions). En psychologie contemporaine, le terme devient synonyme de l'ensemble des activités mentales humaines, conscientes et non-conscientes. (fr)
  • The mind is the set of faculties responsible for all mental phenomena. Often the term is also identified with the phenomena themselves. These faculties include thought, imagination, memory, will, and sensation. They are responsible for various mental phenomena, like perception, pain experience, belief, desire, intention, and emotion. Various overlapping classifications of mental phenomena have been proposed. Important distinctions group them according to whether they are sensory, propositional, intentional, conscious, or occurrent. Minds were traditionally understood as substances but it is more common in the contemporary perspective to conceive them as properties or capacities possessed by humans and higher animals. Various competing definitions of the exact nature of the mind or mentalit (en)
  • La mente es el conjunto de capacidades cognitivas (i.e., mentales) que engloban procesos como la percepción, el pensamiento, la conciencia, la memoria, imaginación, etc., algunas de las cuales son características del humano y otras son compartidas con otras formas de vida. La mente, este conjunto de procesos, debe ser diferenciado del estado mental, tal como el deseo, la sensación de dolor o las creencias, que son instancias, tipos o ejemplos de dichos procesos.​ (es)
  • Budi adalah serangkaian kemampuan kognitif yang memungkinkan kesadaran, persepsi, pertimbangan, dan ingatan pada manusia dan organisme lain. Berbagai tradisi dalam filsafat, agama, psikologi, dan sains kognitif telah berupaya untuk memahami budi dan properti-propertinya. Permasalahan utama yang terkait dengan budi adalah hubungannya dengan otak dan sistem saraf, yang biasa disebut masalah budi-tubuh. Berbagai pendekatan telah diajukan, seperti dualisme yang menyatakan bahwa budi terpisah dari tubuh dan fisikalisme yang menekankan bahwa budi berasal dari dan dapat direduksi ke fenomena fisik seperti proses neurologis. Permasalahan lain terkait dengan keberadaan budi seperti yang ada pada hewan atau kecerdasan buatan. (in)
  • Il termine mente è comunemente utilizzato per descrivere l'insieme delle funzioni superiori del cervello e delle emozioni e, in particolare, quelle di cui si può avere soggettivamente coscienza in diverso grado, quali la sensazione, il pensiero, l'intuizione, la ragione, la memoria, la volontà. (it)
  • A mente é o conjunto de faculdades responsáveis pelos fenômenos mentais e abrangendo a estes em sua estrutura. Muitas vezes, o termo também é identificado com os próprios fenômenos. Essas faculdades incluem sensação, pensamento, imaginação, memória e vontade. Eles são responsáveis por vários fenômenos mentais, como percepção, experiência de dor, crença, desejo, intenção e emoção. (pt)
  • Psyke (av grekiskans ψυχή psȳchē, 'själ', 'liv') är ett psykologiskt begrepp och en sammanfattande benämning som betecknar en individs själ eller medvetande samt företeelser såsom upplevelser och beteenden. Det inkluderar alla hjärnans högre funktioner, det vill säga de aspekter av intellekt och medvetande som manifesteras i kombinationer av tänkande, perception, minne, emotion, vilja och fantasi, samt alla omedvetna kognitiva processer. Termen används ofta underförstått för att hänvisa till förnuftets tankeprocesser. Psyke är flödet av medvetande. Det finns många teorier och definitioner av psyket och dess funktion. De första kända spekulationerna i ämnet härstammar från Zarathustra, Buddha, Platon, Aristoteles, Adi Shankara och andra grekiska, indiska, och senare muslimska, antika filoso (sv)
  • 心灵或稱心智(英語:mind)指一系列认知能力组成的总体,这些能力可以让个体具有意识、感知外界、进行思考、做出判断以及记忆事物。心灵是人类的特征,但是其它的生物可能也具有心灵。 很长的时间里面人们都试图从哲学、宗教、心理学和认知科学的角度来试图理解心灵究竟是什么,并尝试探究心灵的独特性质。围绕心灵的本质所产生的问题主要是它与大脑和神经系统的关系,这个问题也构建了心身二分法的观念。心身二分法讨论了心灵是否在某一程度上独立于人体的肉体(二元论与唯心主义),而肉体来自于并且可以被认作是包括神经活动在内的物理现象(物理主义),也讨论了心灵是不是与我们的大脑以及大脑活动保持一致。另一个问题则讨论是否只有人类才拥有心灵,或者是部分或全部动物以及所有生物也拥有心灵,或者甚至人造机器也可能拥有心灵。 无论心灵与肉体的关系究竟如何,人们普遍都认为心灵使个体具有主观察觉,并且对其周围环境存在意向性,可以通过一定的感知并回应,同时拥有意识,可以进行思考和感觉。 (zh)
  • Ум — это совокупность способностей к мышлению, познанию, пониманию, восприятию, запоминанию, обобщению, и принятию решения кем-либо. Ум определяется ощущениями, эмоциональными процессами, пониманием, памятью, желаниями, индивидуальными особенностями и мотивами, а также бессознательным. В русском языке термин прослеживается со времени «Слова о полку Игореве» (Спала князю умь похоти или туга умь полонила). В синодальном переводе Библии словом ум (ум Божий) переводится то, что в церковнославянском обозначено как сердце (лат. cor) (Иез. 28:2). Однако термин ум (оумъ, лат. sensum) встречается и в церковнославянском переводе Библии (1Кор. 2:16; 1Кор. 14:20; Фил. 4:7). Ум (лат. mens, др.-греч. νοῦς) противопоставляется духу как способность понимания (1Кор. 14:14). Русское слово «ум» в переводной (ru)
rdfs:label
  • Mind (en)
  • عقل (ar)
  • Ment (ca)
  • Mysl (cs)
  • Geist (de)
  • Menso (eo)
  • Gogamen (eu)
  • Mente (es)
  • Intinn (ga)
  • Budi (in)
  • Mente (it)
  • Esprit (fr)
  • (ja)
  • 마음 (ko)
  • Menselijke geest (nl)
  • Umysł (pl)
  • Mente (pt)
  • Ум (ru)
  • Psyke (sv)
  • Розум (uk)
  • 心灵 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:mainInterest of
is dbo:notableIdea of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:fields of
is dbp:keyconcepts of
is dbp:mainInterests of
is dc:subject of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License