An Entity of Type: organisation, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Sykes–Picot Agreement (/ˈsaɪks ˈpiːkoʊ, - pɪˈkoʊ, - piːˈkoʊ/) was a 1916 secret treaty between the United Kingdom and France, with assent from the Russian Empire and the Kingdom of Italy, to define their mutually agreed spheres of influence and control in an eventual partition of the Ottoman Empire.

Property Value
dbo:abstract
  • Els acords de Sykes-Picot de 1916, oficialment coneguts com l'acord d'Àsia Menor, fou un acord secret entre els governs de França i la Gran Bretanya amb el consentiment de l'Imperi Rus, que definí les seves esferes d'influència i control en l'Orient Mitjà si la Triple Entesa tenia èxit derrotant l'Imperi Otomà durant la Primera Guerra Mundial. La negociació del tractat es va produir entre novembre de 1915 i març de 1916, i l'acord es va signar el 16 maig de 1916. La declaració Balfour de 1917 mostrà el suport britànic a la creació de la «casa nacional jueva» a Palestina. Els termes van ser negociats pel diplomàtic francès François Georges-Picot i el britànic sir Mark Sykes. L'acord divideix efectivament les províncies àrabs de l'Imperi Otomà fora de la península aràbiga en àrees de futur control o influència britànica i francesa. La Gran Bretanya es va assignar el control de les àrees que comprenen aproximadament la franja costanera entre el mar i el riu Jordà, Jordània, el sud de l'Iraq, i una petita àrea que inclou els ports d'Haifa i Acre per permetre l'accés a la Mediterrània. França es va assignar el control del sud-est de Turquia, el nord de l'Iraq, Síria i el Líban. Rússia va aconseguir Istanbul, els estrets turcs i els vilayets armenis otomans. Els poders eren lliures de decidir sobre les fronteres estatals dins d'aquestes àrees. El govern tsarista de Rússia era una part menor en l'acord Sykes-Picot, i arran de la Revolució d'Octubre de 1917 els bolxevics van exposar l'acord. Els termes principals de l'acord van ser reafirmats per la Conferència de San Remo del 19 al 26 d'abril de 1920 i els mandats ratificats pel Consell de la Lliga de les Nacions el 24 juliol de 1922. (ca)
  • Sykesova–Picotova dohoda, oficiálně nazvaná Maloasijská dohoda, byla tajná smlouva mezi Francií, Velkou Británií uzavřená se souhlasem Ruské říše. Dohoda navrhovala budoucí sféry vlivu v jihozápadní Asii. Smlouva byla založena na předpokladu, že země, které podepsaly Trojdohodu v roce 1907, porazí v průběhu první světové války Osmanskou říši. Jednání o smlouvě probíhala mezi listopadem 1915 a březnem 1916 a byla podepsána 16. května 1916, aniž se zvažovalo případné pověření ve formě mandátu od budoucí Společnosti národů. Na veřejnost se dostala po otištění v ruských Izvěstijích a Pravdě 23. listopadu 1917 a v britském Guardianu 26. listopadu 1917. Vzhledem k současnému vývoji situace v tomto regionu je smlouva často zmiňována. Velké Británii byla svěřena kontrola nad pobřežním pásem mezi Středozemním mořem a řekou Jordán, Jordánskem, jižním Irákem a menšími oblastmi kolem přístavů Haifa a Akko kvůli přístupu k moři. Francii byla svěřena kontrola nad jihovýchodní částí Turecka, Sýrií a Libanonem. Rusko mělo dostat Istanbul, turecké úžiny a Arménii. Mocnosti měly volnou ruku při vytyčování hranic jednotlivých států v této oblasti. Předpokládalo se, že proběhnou další konzultace o nevyřešených otázkách s Ruskem a jinými účastníky včetně šerifem z Mekky Hussajnem bin Alím. Po porážce v roce 1918 a následném rozpadu Osmanské říše smlouva efektivně rozdělila Osmanské arabské provincie kromě Arabského poloostrova na oblasti britského a francouzského vlivu. Pro Palestinu byla navržena „mezinárodní správa“. Britové nad ní získali úplnou kontrolu v roce 1920 a jako Mandátní Palestinu ji ovládali až do roku 1948. V letech 1920 až 1932 také ovládali Mandátní Irák. Francouzský mandát nad Sýrií a Libanonem trval v letech 1923 až 1946. Tyto podmínky byly vyjednány dvěma diplomaty, za Francii a za Velkou Británii Sirem . Vlastní dohodu ovšem podepsali ministři zahraničí, za Velkou Británii Edward Grey a za Francii Paul Cambon. Ruská carská vláda byla minoritním účastníkem této dohody a když byla po Říjnové revoluci tato dohoda uveřejněna, byli „Britové rozpačití, Arabi ohromení a Turci potěšení“. Smlouva bývá považována za zlomový bod vztahů mezi Západem a Araby. Popřela britské sliby, kdy vláda prostřednictvím plukovníka T.E.Lawrence (´Lawrence z Arábie´) přislíbila Arabům jejich národní stát v oblasti Velké Sýrie jako odměnu za jejich boj po boku britských sil proti Osmanské říši. V poslední době se objevily argumenty, že geopolitická architektura oblasti založená na Sykesově–Picotově dohodě vyhořela v červenci 2014 spolu s relativní ochranou náboženských a národnostních menšin na Středním Východě. Islámský stát v Iráku a Levantě (ISIL) považuje za jeden z cílů svého boje zrušení důsledků této smlouvy. (cs)
  • اتفاقية سايكس بيكو في 1916 هي معاهدة سرية بين فرنسا والمملكة المتحدة بمصادقة من الإمبراطورية الروسية وإيطاليا على اقتسام منطقة الهلال الخصيب بين فرنسا وبريطانيا، ولتحديد مناطق النفوذ في غرب آسيا وتقسيم الدولة العثمانية التي كانت المسيطرة على تلك المنطقة في الحرب العالمية الأولى. اعتمدت الاتفاقية على فرضية أن الوفاق الثلاثي سينجح في هزيمة الدولة العثمانية خلال الحرب العالمية الأولى ويشكل جزءًا من سلسلة من الاتفاقات السرية التي تأمل في تقسيمها. وقد جرت المفاوضات الأولية التي أدت إلى الاتفاق بين 23 نوفمبر 1915 و 3 يناير 1916، وهو التاريخ الذي وقع فيه الدبلوماسي الفرنسي فرانسوا جورج بيكو والبريطاني مارك سايكس على وثائق مذكرات تفاهم بين وزارات خارجية فرنسا وبريطانيا وروسيا القيصرية آنذاك. وصادقت حكومات تلك البلدان على الاتفاقية في 9 و 16 مايو 1916. قسمت الاتفاقية فعلياً الولايات العربية العثمانية خارج شبه الجزيرة العربية إلى مناطق تسيطر عليها بريطانيا وفرنسا أو تحت نفوذها. فخصصت الاتفاقية لبريطانيا ماهو اليوم فلسطين والأردن وجنوب العراق ومنطقة صغيرة إضافية تشمل موانئ حيفا وعكا للسماح بالوصول إلى البحر الأبيض المتوسط. أما فرنسا فتسيطر على جنوب شرق تركيا وشمال العراق وسوريا ولبنان. ونتيجة اتفاق سازونوف-باليولوج المشمول فإن روسيا ستحصل على أرمينيا الغربية بالإضافة إلى القسطنطينية والمضائق التركية الموعودة بالفعل بموجب اتفاقية القسطنطينية (1915). وافقت إيطاليا على هذا الاتفاق سنة 1917 عبر اتفاقية سانت جان دي مورين بحيث يكون لها جنوب الأناضول. أما منطقة فلسطين ذات الحدود الأصغر من فلسطين المنتدبة اللاحقة فإنها ستكون تحت «إدارة دولية». استخدمت الاتفاقية مبدئيًا لتكون الأساس المباشر والتي وافقت على إطار عمل لإدارة أراضي العدو المحتلة في بلاد الشام. وعلى نطاق أوسع كان من المفترض أن تؤدي بشكل غير مباشر إلى تقسيم الدولة العثمانية بعد هزيمتها سنة 1918. بعد فترة وجيزة من الحرب إلى البريطانيين. ووضعت بلاد الشام ومابين النهرين تحت الانتداب في مؤتمر سان ريمو في أبريل 1920 حسب إطار سايكس بيكو؛ استمر الانتداب البريطاني على فلسطين حتى 1948، واستعيض عن الانتداب البريطاني على العراق بمعاهدة مماثلة مع العراق المنتدب، واستمر الانتداب الفرنسي على سوريا ولبنان حتى سنة 1946. وتم تحديد الأجزاء الأناضولية حسب معاهدة سيفر بحلول أغسطس 1920؛ لكن هذه الطموحات أحبطتها حرب الاستقلال التركية 1919-1923. ينظر الكثيرون إلى الاتفاقية على أنها نقطة تحول في العلاقات الغربية العربية. فقد ألغت المملكة المتحدة وعودها للعرب فيما يتعلق بوطن قومي عربي في منطقة سوريا الكبرى مقابل دعمهم لبريطانيا ضد الدولة العثمانية. وانكشفت بنود الاتفاقية بوصول البلاشفة إلى سدة الحكم في روسيا في 23 نوفمبر 1917 وتكررت في صحيفة الجارديان البريطانية في 26 نوفمبر 1917، بحيث «كان البريطانيون محرجين والعرب مستائين والأتراك مسرورين». ولايزال إرث الاتفاقية يلقي بظلاله على النزاعات الحالية في المنطقة. (ar)
  • Η Συμφωνία Σάικς–Πικό (αγγλικά: Sykes–Picot Agreement, γαλλικά: Accords Sykes-Picot) ήταν μυστικό σύμφωνο που συνήφθη τον Μάιο του 1916, ανάμεσα στη Μεγάλη Βρετανία και τη Γαλλία και είχε και τη συναίνεση της Ρωσίας. Με αυτό μοιράζονταν σε σφαίρες επιρροής και ελέγχου της Μεγάλης Βρετανίας, της Γαλλίας και αρχικά και της Ρωσίας, εδάφη της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας στη σημερινή Τουρκία, τη Μέση Ανατολή, το Ιράκ και τη Συρία. Η ονομασία του συμφώνου προέρχεται από τα ονόματα των και , που ήταν οι διπλωμάτες της Μεγάλης Βρετανίας και της Γαλλίας αντίστοιχα και οι οποίοι διαμόρφωσαν τους όρους του. Ειδικότερα το εν λόγω σύμφωνο προέβλεπε ότι μετά το τέλος του Α΄ Παγκοσμίου Πολέμου: α) η Ρωσία θα αποκτούσε την επαρχία του Ερζερούμ, του Βαν, της Τραπεζούντας και του Μπιλίς β) η Γαλλία θα αποκτούσε τον Λίβανο, τα παράλια της Συρίας, τα Άδανα, την Κιλικία, το Γκαζίαντεπ, την Ούρφα, το Μαρντίν, το Ντιγιάρμπακιρ και την Μοσούλη γ) η Μεγάλη Βρετανία θα αποκτούσε την νότια Μεσοποταμία με τη Βαγδάτη και τα λιμάνια της Χάιφας και της Άκρας (σημερινό Ισραήλ) και δ) η Παλαιστίνη θα ετίθετο υπο διεθνές καθεστώς. Επίσης προέβλεπε ότι στις περιοχές που θα ήταν στη βρετανική και στη γαλλική σφαίρα επιρροής θα σχηματιζόταν μια συνομοσπονδία αραβικών κρατών ή ένα ανεξάρτητο αραβικό κράτος. Μετά την Οκτωβριανή Επανάσταση στη Ρωσία (Οκτώβριος 1917) οι Μπολσεβίκοι ανακάλυψαν το μυστικό αυτό σύμφωνο και το δημοσίευσαν στις 23 Νοεμβρίου του 1917 στις εφημερίδες Izvestia και Pravda. Τρεις ημέρες αργότερα δημοσιεύτηκε και στη βρετανική Guardian. (el)
  • Das Sykes-Picot-Abkommen vom 16. Mai 1916 war eine geheime Übereinkunft zwischen den Regierungen Großbritanniens und Frankreichs, durch die deren koloniale Interessengebiete im Nahen Osten nach der erwarteten Niederlage des Osmanischen Reiches im Ersten Weltkrieg festgelegt wurden. Das Abkommen wurde im November 1915 von dem französischen Diplomaten François Georges-Picot und dem britischen Diplomaten Mark Sykes ausgehandelt. Am 3. Januar 1916 wurde ein Entwurf vereinbart, daher wird auch dieses Datum alternativ zum 16. Mai 1916, an dem das Abkommen offiziell geschlossen wurde, genannt. Picot war der deutlich erfahrenere Verhandlungspartner und verstand es, für Frankreich weit mehr als erwartet zu erreichen (militärisch engagiert war im Nahen Osten primär die britische Seite). (de)
  • La interkonsento Sykes-Picot (sa’jks-piko..) – subskribita la 16-an de majo de 1916 - estis sekreta interkonsento inter la registaroj de Britio kaj Francio, kiu difinis la influajn sferojn en la Mezoriento post la unua mondmilito. La interkonsenton faris inter novembro 1915 kaj marto 1916 la franca diplomato kaj la angla . Al Britio estis aljuĝita la regpotenco super la ĉirkaŭ hodiaŭa Jordanio, Irako kaj areo ĉirkaŭ Ĥajfo. Francio ricevis regpovon super sudorienta Turkio, norda Irako, Sirio kaj Libano. Oni rajtis libere difini la landajn limojn ene de la influzono. La pli posta areo, nomata Palestino venis sub internacian administradon. Al la interkonsento aliĝis ankaŭ Italio kaj Rusio. Rusio volis ricevi Armenion kaj partojn de Kurdistano, Italio kelkajn egeajn insulojn (la Dodekanojn) kaj influareon ĉirkaŭ İzmir en sudokcidenta Anatolio. La itala reprezento en Anatolio same kiel la disdivido de la arabaj landoj estis sigelita per la Traktato de Sèvres 1920. La Rusa Revolucio de 1917 kondukis al tio, ke Rusio forĵetis siajn bezonojn je Osmana Imperio. Lenin publikigis tiutempe la interkonsenton Sykes-Picot kaj tiel estiĝis granda koleriĝo inter la Entento-potencoj kaj kreskanta malkonfido de la araboj. (eo)
  • Sykes-Picot Hitzarmena, ofizialki Asia Txikiko Hitzarmena (ingelesez Sykes–Picot Agreement edota Asia Minor Agreement, eta frantsesez Accords Sykes-Picot) Britainia Handia eta Irlandako Erresuma Batua eta Frantziako Hirugarren Errepublikaren arteko ezkutuko hitzarmen bat izan zen, Errusiar Inperioaren onarpena ere izan zuen. Hitzarmen honen helburua Lehen Mundu Gerran Entente Hirukoitzak Otomandar Inperioa garaitzearen kasua emanez gero Ekialde Ertaineko lurralde banaketa zehaztea zen. Hizarmena gauzatzeko negoziaketak 1915eko azarotik 1916ko martxora ezkutuan burutu ziren, eta 1917ko azaroaren 23an Izvestia eta Pravda errusiar egunkari boltxebikeek ezagutzera eman zuten, handik egun gutxira, azaroaren 26an, The Manchester Guardian britainiar egunkariak egiaztatu zuen. Hitzarmen honek berebiziko garrantzia izan zuen, eskualde honi bere orduko eta etorkizuneko egitura eman baitzion. Irak eta Siriaren arteko muga zehaztu zuen, eta ondorengo Israel eta Palestinaren arteko gatazkan eragina ere izan zuen. Aditu eta jende askok Mendebaldeko mundua eta Arabiar munduaren arteko harremanen giltzarri edo inflexio puntutzat jo ohi dute. Alde batetik, Lawrence Arabiakoak arabiarrei Otomandar Inperioaren aurka borrokatu eta Britainiar Inperioaren aldeko aliatu bilakatzearen truk Siria Handiaren eremuan aberri arabiar nazional bakar bat sortzeko egin zien zina hautsi zen, eta bestaldetik, Europako bi potentzia kolonialek eremuaren kontrolaren banaketa burutu zuten: Frantziaren esku Turkiaren hego-ekialdea, Iraken iparraldea, Siria eta Libano gelditu ziren, eta Erresuma Batuaren esku, Mediterraneoaren kostaldetik Jordan ibaira zihoan lurraldea, Jordania, Iraken hegoaldea, eta Haifa eta Akre hiri-portuen arteko lur eremu txiki bat ere bai, Mediterraneorako sarbidea izan zezan. Aldiz, Errusiar Inperioak trukean Istanbul, Turkiar itsasarteak eta Armenia bereganatuko zituen. 1918an jada Otomandar Inperioaren porrota aurreikusten zenez, hitzarmena gauzatzeari eta lur eremuak britainiar eta frantziarren artean banatzeari ekin zitzaion. Aldiz, Errusiar Iraultza jazo eta Errusiar Inperioare eta tsarren gobernuaren desegitea jazo zenez, Errusian boterera iritsi berri ziren boltxebikeek 1917ko azaroaren 23an ezkutuko hitzarmena jendaurrean ezagutzera eman zuten, ondorioz "britainiarrak lotsarazi, arabiarrak haserretu eta turkiarrak poztu egin ziren". (eu)
  • El Acuerdo Sykes-Picot, conocido oficialmente como el Acuerdo de Asia Menor, fue un acuerdo secreto entre Reino Unido de Gran Bretaña e Irlanda y la Tercera República Francesa​ para definir las propuestas esferas de influencia y control de los dos países en el Próximo Oriente en el caso de que la triple entente obtuviera la victoria en contra del Imperio otomano en la Primera Guerra Mundial. Las negociaciones se desarrollaron entre noviembre de 1915 y marzo de 1916,​ se firmó el acuerdo el 16 de mayo de 1916,​ y fue expuesto al público por Izvestia y Pravda el 23 de noviembre de 1917 y por el diario británico The Manchester Guardian el 26 de noviembre de 1917.​​ Se considera que el acuerdo dio forma a la región. Se definieron las fronteras de Irak y Siria, y ha llevado hasta el conflicto actual entre Israel y el pueblo palestino.​ Muchas personas ven el acuerdo como un punto de inflexión en las relaciones entre el mundo del Occidente y el mundo árabe. Se negaron las promesas hechas a los árabes​ por el coronel T. E. Lawrence de una patria nacional y árabe en el área de Gran Siria, a cambio de haberse aliado con los británicos en contra del Imperio otomano. La arquitectura geopolítica fundada por Sykes-Picot favorecería circunstancias que dan lugar a cosas como la protección que disfrutaron las minorías religiosas y étnicas en el Medio Oriente, las cuales son motivos de conflictos.​ Se repartió a los británicos el control de las áreas desde la línea de la costa del mar Mediterráneo hasta el Río Jordan, Jordania, el sur de Irak y una pequeña área que incluyó los puertos de Haifa y Acre para dejar acceso al Mediterráneo.​ Se repartió a los franceses el control del sureste de Turquía, el norte de Irak, Siria y Líbano.​ El Imperio ruso iba a recibir Estambul, los Estrechos Turcos y Armenia.​ Se dejaron libres a los poderes para decidir las fronteras dentro de sus propias áreas.​ Se esperaron más negociaciones con otros poderes incluyendo a Rusia y Husayn ibn Ali, jerife de La Meca para determinar la administración internacional.​ Dada la derrota eventual del 1918 y la subsiguiente partición del Imperio otomano, el acuerdo efectivamente dividió las provincias árabes de los otomanos fuera de la Península arábiga en áreas de influencia y control de los británicos y franceses​ y se propuso una «administración internacional» para Palestina.​ Los británicos formaron el Mandato británico de Palestina entre 1920 y 1948 y el Mandato británico de Irak desde 1920 hasta 1932, mientras el Mandato francés de Siria y Líbano duró desde 1923 hasta 1946. Los diplomáticos británico y franceses Mark Sykes y François Georges-Picot negociaron los términos del acuerdo. El gobierno de los zares en Rusia fue una parte menor en el acuerdo y cuando ocurrió la Revolución rusa, fueron los bolcheviques quienes publicaron el acuerdo el 23 de noviembre de 1917, con el resultado de que «los británicos se avergonzaron, los árabes se consternaron y los turcos se alegraron».​ (es)
  • Perjanjian Sykes-Picot yang ditandatangani pada tahun 1916 adalah perjanjian rahasia antar pemerintah Britania Raya dengan pemerintahan Prancis yang diikuti dan disetujui oleh Kerajaan Rusia, di mana dalam perjanjian ini ketiga negara mendiskusikan pengaruh dan kendali di Asia Barat setelah jatuhnya Kerajaan Utsmaniyah pada Perang Dunia I yang telah diprediksi sebelumnya. Perjanjian ini secara efektif membelah daerah-daerah Arab dibawah Kerajaan Otoman di luar Jazirah Arab sehingga di masa depan dapat ditentukan di mana kendali atau pengaruh Inggris atau Prancis akan berlaku. Perjanjian ini ditandatangani pada tanggal 16 Mei 1916 dan diberi nama sesuai dengan diplomat Prancis François Georges-Picot dan diplomat Inggris Sir Mark Sykes. Karena pecahnya Revolusi Bolshevik, Rusia mengundurkan diri dari perjanjian ini. Pada Revolusi Rusia di bulan Oktober 1917, para pejuang Bolsheviks mempublikasikan perjanjian ini dan mempermalukan Inggris, membuat Arab marah, dan Turki senang. (in)
  • Les accords Sykes-Picot sont des accords secrets signés le 16 mai 1916, après négociations entre novembre 1915 et mars 1916, entre la France et le Royaume-Uni (avec l'aval de l'Empire russe et du royaume d'Italie), prévoyant le découpage du Proche-Orient à la fin de la guerre en plusieurs zones d'influence au profit de ces puissances, ce qui revenait à dépecer l'Empire ottoman. Les accords s'inscrivent dans le contexte d'une domination coloniale par laquelle deux pays exercent une action déterminante et durable sur les peuples d'une région étrangère. En rupture avec des promesses antérieures d'indépendance faites au porte-parole de la nation arabe, le chérif Hussein, le Royaume-Uni et la France morcellent le Moyen-Orient en cinq zones. Chacun de ces deux pays se réserve une zone «d'administration directe» et une zone «d'influence» ; à ces quatre zones s'ajoute une cinquième, la Palestine, censée devenir une zone internationale. A l'issue de la première guerre mondiale, les zones seront, pour certaines, modifiées. La Palestine sera cédée au Royaume-Uni, au lieu d'être internationalisée. Les Kurdes de Mossoul se retrouveront non pas en Syrie comme il était prévu mais, dès 1925, dans le nouvel Etat d'Irak créé par les Britanniques, la région de Mossoul ayant été cédée par la France au Royaume-Uni. Les accords Sykes-Picot, relevant de la diplomatie secrète, n'ont pas valeur légale. Le Royaume-Uni et la France mettent en application ces accords ultérieurement dans le cadre de la Société des Nations, qui leur accorde un mandat pour « conduire à l'indépendance » les peuples du Moyen-Orient « non encore capables de se diriger eux-mêmes », selon le texte de la S.D.N., en prenant en compte les voeux de ces peuples. En réalité, le Royaume-Uni et la France n'ont pas tenu compte des voeux des populations et ont réprimé dans le sang les révoltes qui ont éclaté pendant leur mandat, notamment, en Irak, en Palestine et en Syrie. (fr)
  • The Sykes–Picot Agreement (/ˈsaɪks ˈpiːkoʊ, - pɪˈkoʊ, - piːˈkoʊ/) was a 1916 secret treaty between the United Kingdom and France, with assent from the Russian Empire and the Kingdom of Italy, to define their mutually agreed spheres of influence and control in an eventual partition of the Ottoman Empire. The agreement was based on the premise that the Triple Entente would achieve success in defeating the Ottoman Empire during World War I and formed part of a series of secret agreements contemplating its partition. The primary negotiations leading to the agreement took place between 23 November 1915 and 3 January 1916, on which date the British and French diplomats, Mark Sykes and François Georges-Picot, initialled an agreed memorandum. The agreement was ratified by their respective governments on 9 and 16 May 1916. The agreement effectively divided the Ottoman provinces outside the Arabian Peninsula into areas of British and French control and influence. The British- and French-controlled countries were divided by the Sykes–Picot line. The agreement allocated to the UK control of what is today southern Israel and Palestine, Jordan and southern Iraq, and an additional small area that included the ports of Haifa and Acre to allow access to the Mediterranean. France was to control southeastern Turkey, the Kurdistan Region, Syria and Lebanon. As a result of the included Sazonov–Paléologue Agreement, Russia was to get Western Armenia in addition to Constantinople and the Turkish Straits already promised under the 1915 Constantinople Agreement. Italy assented to the agreement in 1917 via the Agreement of Saint-Jean-de-Maurienne and received southern Anatolia. The Palestine region, with a smaller area than the later Mandatory Palestine, was to fall under an "international administration". The agreement was initially used directly as the basis for the 1918 Anglo–French Modus Vivendi, which provided a framework for the Occupied Enemy Territory Administration in the Levant. More broadly it was to lead, indirectly, to the subsequent partitioning of the Ottoman Empire following Ottoman defeat in 1918. Shortly after the war, the French ceded Palestine and Mosul to the British. Mandates in the Levant and Mesopotamia were assigned at the April 1920 San Remo conference following the Sykes–Picot framework; the British Mandate for Palestine ran until 1948, the British Mandate for Mesopotamia was to be replaced by a similar treaty with Mandatory Iraq, and the French Mandate for Syria and the Lebanon lasted until 1946. The Anatolian parts of the agreement were assigned by the August 1920 Treaty of Sèvres; however, these ambitions were thwarted by the 1919–23 Turkish War of Independence and the subsequent Treaty of Lausanne. The agreement is seen by many as a turning point in Western and Arab relations. It reneged upon the UK's promises to Arabs regarding a national Arab homeland in the area of Greater Syria in exchange for supporting the British against the Ottoman Empire. The agreement, along with others, was made public by the Bolsheviks in Moscow on 23 November 1917 and repeated in The Manchester Guardian on 26 November 1917, such that "the British were embarrassed, the Arabs dismayed and the Turks delighted". The agreement's legacy has led to much resentment in the region, among Arabs in particular but also among Kurds who were denied an independent state. (en)
  • L'accordo Sykes-Picot (ufficialmente, accordo sull'Asia Minore) è un trattato segreto stipulato tra il governo del Regno Unito di Gran Bretagna e Irlanda e quello della Repubblica francese, che definiva le rispettive sfere di influenza nel Medio Oriente in seguito alla sconfitta dell'impero ottomano nella prima guerra mondiale. (it)
  • 공식적으로 소아시아 협정(Asia Minor Agreement)으로 알려진 사이크스 피코 협정(Sykes–Picot Agreement)은 러시아 제국의 동의와 함께 대영제국, 프랑스간에 맺어진 비밀 합의로 제1차 세계 대전 이후 협상국이 오스만 제국을 격파한 이후 중동의 세력권을 나누기 위한 협정이다. 이 조약은 1915년 11월부터 1916년 3월까지 협상했다. 1916년 5월 16일에는 조약을 결론지었다. 이 협정은 오스만 제국의 아라비아 반도 외 아랍 지역을 미래의 영국과 프랑스 지역으로 분할했다. 이 협정은 협상을 맡은 프랑스 외교관 와 영국 외교관 의 이름을 따서 만들어졌다. 러시아 제국은 사이크스-피코 협정에서 거의 끼어들지 못했으나, 1917년 10월 혁명으로 볼셰비키가 이 협정을 폭로하면서 "영국은 당황했고 아랍은 경악했으며 터키는 기뻐했다."라고 전해졌다. (ko)
  • サイクス・ピコ協定(サイクス・ピコきょうてい、英: Sykes-Picot Agreement、仏: Accords Sykes-Picot、露: Соглашение Сайкса — Пико)は、第一次世界大戦中の1916年5月16日にイギリス、フランス、ロシアの間で結ばれたオスマン帝国領の分割を約した秘密協定。イギリスの中東専門家 (Mark Sykes) とフランスの外交官フランソワ・ジョルジュ=ピコ(François Marie Denis Georges-Picot)によって原案が作成され、この名がついた。 (ja)
  • Het Sykes-Picotverdrag was een geheime overeenkomst tussen het Verenigd Koninkrijk en Frankrijk in mei 1916 waarin zij afspraken maakten over hun invloedssfeer in Zuidwest-Azië als de Triple Entente erin zou slagen het Ottomaanse Rijk te verslaan tijdens de Eerste Wereldoorlog. Het was opgesteld door de Franse onderhandelaar Georges Picot en de Brit Mark Sykes. De Italianen en de Russen gingen ermee akkoord. De verdeling van het gebied tussen de twee overwinnaars had grote gevolgen voor de relaties tussen het Westen en de Arabische bevolking. Sykes-Picot leidde tot weerzin van de Arabische tegen de Westerse wereld. (nl)
  • Umowa Sykes-Picot – tajne porozumienie pomiędzy rządami Wielkiej Brytanii i Francji z 16 maja 1916 roku odnoszące się do podziału Bliskiego Wschodu na strefy wpływów po zakończeniu I wojny światowej. Jego nazwa wywodzi się od dwóch negocjatorów i sygnatariuszy tego paktu − , reprezentującego Wielką Brytanię, i , reprezentanta Francji. Układ Sykes-Picot, w swoich założeniach, dzieli Bliski Wschód na pięć stref: * strefę administrowaną bezpośrednio przez Francję, utworzoną przez Liban, rejon Adany (Cylicję) i wybrzeże syryjsko-libańskie. * strefę zależną bezpośrednio od Wielkiej Brytanii, utworzoną przez Dolną Mezopotamię. * strefę A, złożoną z dzisiejszej Syrii i rejonu Mosulu, w której uznaje się suwerenność arabską, ale która znajdowałaby się pod protekcją Francji. * strefę B, rozciągającą się od granicy z Egiptem aż po Irak, również obiecaną niezależnemu państwu arabskiemu lub konfederacji państw arabskich, ale będącą pod protekcją Wielkiej Brytanii. * strefę złożoną z terytorium palestyńskiego od Morza Śródziemnego aż po Jordanię, która znajdowałaby się pod kontrolą międzynarodową, z wyjątkiem portów w Hajfie i Akce, przeznaczonych dla Wielkiej Brytanii. Granice Bliskiego Wschodu, zarysowane w taki sposób przez Brytyjczyków i Francuzów, nie tylko zredukowały obietnice złożone szarifowi Husajnowi, ale również wyłączyły Palestynę spod jakiejkolwiek kontroli arabskiej. (pl)
  • Sykes-Picot avtalet var ett hemligt avtal som slöts 16 maj 1916 mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det innehöll ett utkast till en uppdelning av det Osmanska riket i brittiska, franska, italienska och ryska intressesfärer efter första världskriget. Avtalet gavs namn efter sir Mark Sykes, en brittisk underrättelseofficer, och den franske diplomaten . Avtalet offentliggjordes när bolsjevikerna öppnade de tsarryska arkiven. Avslöjandet av innehållet publicerades först i Izvestija och Pravda den 23 november 1917. Några dagar senare återgavs avtalstexten i The Manchester Guardian. För de inblandade parterna var avslöjandet pinsamt och väckte tilltagande misstroende mellan parterna och araberna. Araberna hade lovats, eller i vart fall av engelsmännen förespeglats, en självständig arabisk statsbildning om de gjorde uppror mot osmanska riket. Stöd för detta fick de av bland andra översten T.E. Lawrence. I avtalet tillerkändes Frankrike bland annat nuvarande Syrien, Libanon, norra Irak (inklusive Mosul). Ryssland skulle erhålla Konstantinopel, de turkiska sunden och det osmanska Armenien. Storbritannien fick området som idag motsvarar Jordanien, södra Irak samt ett litet område kring Haifa. Av övriga arabiska områden som ingått i det sammanfallande Osmanska riket skulle det bildas en konfederation av arabiska stater (zonerna "A" och "B" i kartan till höger). Vem som skulle få kontrollen över området omfattande Palestina skulle avgöras senare. Avtalet låg till grund för freden i Sèvres men förverkligades inte helt. Freden i Lausanne 1923 innebar ytterligare korrigeringar av det ursprungliga avtalet. De händelser som föregick avtalet och händelserna därefter är än idag mycket omstridda och bildar bakgrunden till dagens situation i Mellanöstern. Ty parallellt med förhandlingarna med bland andra arabledaren sharif Hussein ibn Ali och emiren Faisal pågick det förhandlingar med företrädare för sioniströrelsen Chaim Weizmann om en palestinsk stat, vilka ledde fram till Balfourdeklarationen. (sv)
  • O Acordo Sykes-Picot de 16 de maio de 1916 foi um ajuste secreto entre os governos do Reino Unido e da França que definiu as suas respectivas esferas de influência no Oriente Médio, considerando-se a hipótese de derrota do Império Otomano na Primeira Guerra Mundial. O acordo estabeleceu limites que ainda permanecem na maior parte da fronteira comum entre a Síria e o Iraque. (pt)
  • Соглашение Сайкса — Пико (англ. Sykes–Picot Agreement) от 16 мая 1916 года — тайное соглашение между правительствами Великобритании, Франции, Российской империи и позднее Италии, в котором были разграничены сферы интересов на Ближнем Востоке на период после Первой мировой войны. (ru)
  • Угода Сайкса — Піко — угода, укладена між Великою Британією та Францією про розподіл азійських, переважно арабських, володінь Османської імперії. Підготовлена англійським дипломатом Марком Сайксом та французьким дипломатом Франсуа Жорж-Піко. Угода була узгоджена із російським царським урядом у березні 1916 р., укладена в Лондоні у формі обміну нотами 9—16 травня 1916 р. (uk)
  • 賽克斯-皮科協定(英語:Sykes-Picot Agreement)是在第一次世界大戰時期的1916年5月16日,英國、法國、俄羅斯之間簽訂的瓜分鄂圖曼帝國的秘密協定。這份協議的草案是由英國的中東專家和法國外交官弗朗索瓦·皮科制定的,故有此名。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 266410 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 99742 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124819786 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:bgcolor
  • #c6dbf7 (en)
dbp:caption
  • 1923 (xsd:integer)
  • 0001-03-18 (xsd:gMonthDay)
  • 0001-04-26 (xsd:gMonthDay)
  • January 1919 British Foreign Office memorandum (en)
  • Map of the agreement, signed by Balfour in August 1917 (en)
  • The agreement ratified between the Allies, subject to the consent of Russia , in August 1917 (en)
dbp:date
  • 2017-10-12 (xsd:date)
dbp:dateCreated
  • 1916-01-03 (xsd:date)
dbp:datePresented
  • 0001-11-23 (xsd:gMonthDay)
dbp:dateRatified
  • 0001-05-16 (xsd:gMonthDay)
dbp:documentName
  • Sykes–Picot Agreement (en)
dbp:footer
  • The Agreement of Saint-Jean-de-Maurienne (en)
  • Maps of the wartime secret treaties regarding partitioning of the Ottoman Empire (en)
dbp:image
  • 1919 (xsd:integer)
  • Ray Stannard Baker's diagram of the six secret agreements which were used in the negotiations to partition the Ottoman Empire.jpg (en)
  • Agreement of Saint-Jean-de-Maurienne; version ratified between the Allies, subject to the consent of Russia, in August 1917.png (en)
  • Sfera italiana Turchia 1917.jpg (en)
  • Vilayet of Adalia in 1890.png (en)
  • Peace-conference-memoranda-respecting-syria-arabia-palestine5.jpg (en)
dbp:image2Caption
  • Bottom: Paul Cambon and Edward Grey (en)
  • Top: Mark Sykes and François Georges-Picot (en)
dbp:imageCaption
  • 0001-05-09 (xsd:gMonthDay)
dbp:purpose
  • Defining proposed spheres of influence and control in the Middle East should the Triple Entente succeed in defeating the Ottoman Empire (en)
dbp:quote
  • Great Britain requires to assure her position in the Persian Gulf, opportunity to develop Lower Mesopotamia, commercial and military communication between the Persian Gulf and the Mediterranean by land, influence in an area sufficient to provide the personnel engaged in Mesopotamia irrigation work with suitable sanatoria, and hill stations, and containing an adequate native recruiting ground for administrative purposes, to obtain commercial facilities in the area under discussion. (en)
  • Lastly, such a settlement has to be worked in with an arrangement satisfactory to the conscientious desires of Christianity, Judaeism, and Mohammedanism in regard to the status of Jerusalem and the neighboring shrines." (en)
  • "The main problem to be solved is to discover a middle course which will harmonise with the requirements of the various parties, which are as follows: (en)
  • The Arabs require recognition of their nationality, protection of their race from alien oppression, and an opportunity of re-establishing their position as a contributing factor in the world's progress. (en)
  • France requires a settlement which while compensating her for the inconvenience and loss attendant upon the disruption of the Ottoman Empire, will safeguard her historic and traditional position in Syria, assure her of full opportunity of realising her economic aspirations in the Near East. (en)
dbp:signers
  • (en)
  • Edward Grey (en)
  • Paul Cambon (en)
dbp:source
  • 0001-01-03 (xsd:gMonthDay)
dbp:url
dbp:width
  • 132 (xsd:integer)
  • 150 (xsd:integer)
  • 180 (xsd:integer)
  • 225 (xsd:integer)
  • 252 (xsd:integer)
  • 256 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wikisource
  • The Sykes–Picot Agreement (en)
dbp:writer
  • (en)
  • François Georges-Picot (en)
  • Mark Sykes (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • L'accordo Sykes-Picot (ufficialmente, accordo sull'Asia Minore) è un trattato segreto stipulato tra il governo del Regno Unito di Gran Bretagna e Irlanda e quello della Repubblica francese, che definiva le rispettive sfere di influenza nel Medio Oriente in seguito alla sconfitta dell'impero ottomano nella prima guerra mondiale. (it)
  • 공식적으로 소아시아 협정(Asia Minor Agreement)으로 알려진 사이크스 피코 협정(Sykes–Picot Agreement)은 러시아 제국의 동의와 함께 대영제국, 프랑스간에 맺어진 비밀 합의로 제1차 세계 대전 이후 협상국이 오스만 제국을 격파한 이후 중동의 세력권을 나누기 위한 협정이다. 이 조약은 1915년 11월부터 1916년 3월까지 협상했다. 1916년 5월 16일에는 조약을 결론지었다. 이 협정은 오스만 제국의 아라비아 반도 외 아랍 지역을 미래의 영국과 프랑스 지역으로 분할했다. 이 협정은 협상을 맡은 프랑스 외교관 와 영국 외교관 의 이름을 따서 만들어졌다. 러시아 제국은 사이크스-피코 협정에서 거의 끼어들지 못했으나, 1917년 10월 혁명으로 볼셰비키가 이 협정을 폭로하면서 "영국은 당황했고 아랍은 경악했으며 터키는 기뻐했다."라고 전해졌다. (ko)
  • サイクス・ピコ協定(サイクス・ピコきょうてい、英: Sykes-Picot Agreement、仏: Accords Sykes-Picot、露: Соглашение Сайкса — Пико)は、第一次世界大戦中の1916年5月16日にイギリス、フランス、ロシアの間で結ばれたオスマン帝国領の分割を約した秘密協定。イギリスの中東専門家 (Mark Sykes) とフランスの外交官フランソワ・ジョルジュ=ピコ(François Marie Denis Georges-Picot)によって原案が作成され、この名がついた。 (ja)
  • O Acordo Sykes-Picot de 16 de maio de 1916 foi um ajuste secreto entre os governos do Reino Unido e da França que definiu as suas respectivas esferas de influência no Oriente Médio, considerando-se a hipótese de derrota do Império Otomano na Primeira Guerra Mundial. O acordo estabeleceu limites que ainda permanecem na maior parte da fronteira comum entre a Síria e o Iraque. (pt)
  • Соглашение Сайкса — Пико (англ. Sykes–Picot Agreement) от 16 мая 1916 года — тайное соглашение между правительствами Великобритании, Франции, Российской империи и позднее Италии, в котором были разграничены сферы интересов на Ближнем Востоке на период после Первой мировой войны. (ru)
  • Угода Сайкса — Піко — угода, укладена між Великою Британією та Францією про розподіл азійських, переважно арабських, володінь Османської імперії. Підготовлена англійським дипломатом Марком Сайксом та французьким дипломатом Франсуа Жорж-Піко. Угода була узгоджена із російським царським урядом у березні 1916 р., укладена в Лондоні у формі обміну нотами 9—16 травня 1916 р. (uk)
  • 賽克斯-皮科協定(英語:Sykes-Picot Agreement)是在第一次世界大戰時期的1916年5月16日,英國、法國、俄羅斯之間簽訂的瓜分鄂圖曼帝國的秘密協定。這份協議的草案是由英國的中東專家和法國外交官弗朗索瓦·皮科制定的,故有此名。 (zh)
  • اتفاقية سايكس بيكو في 1916 هي معاهدة سرية بين فرنسا والمملكة المتحدة بمصادقة من الإمبراطورية الروسية وإيطاليا على اقتسام منطقة الهلال الخصيب بين فرنسا وبريطانيا، ولتحديد مناطق النفوذ في غرب آسيا وتقسيم الدولة العثمانية التي كانت المسيطرة على تلك المنطقة في الحرب العالمية الأولى. اعتمدت الاتفاقية على فرضية أن الوفاق الثلاثي سينجح في هزيمة الدولة العثمانية خلال الحرب العالمية الأولى ويشكل جزءًا من سلسلة من الاتفاقات السرية التي تأمل في تقسيمها. وقد جرت المفاوضات الأولية التي أدت إلى الاتفاق بين 23 نوفمبر 1915 و 3 يناير 1916، وهو التاريخ الذي وقع فيه الدبلوماسي الفرنسي فرانسوا جورج بيكو والبريطاني مارك سايكس على وثائق مذكرات تفاهم بين وزارات خارجية فرنسا وبريطانيا وروسيا القيصرية آنذاك. وصادقت حكومات تلك البلدان على الاتفاقية في 9 و 16 مايو 1916. (ar)
  • Els acords de Sykes-Picot de 1916, oficialment coneguts com l'acord d'Àsia Menor, fou un acord secret entre els governs de França i la Gran Bretanya amb el consentiment de l'Imperi Rus, que definí les seves esferes d'influència i control en l'Orient Mitjà si la Triple Entesa tenia èxit derrotant l'Imperi Otomà durant la Primera Guerra Mundial. La negociació del tractat es va produir entre novembre de 1915 i març de 1916, i l'acord es va signar el 16 maig de 1916. La declaració Balfour de 1917 mostrà el suport britànic a la creació de la «casa nacional jueva» a Palestina. (ca)
  • Sykesova–Picotova dohoda, oficiálně nazvaná Maloasijská dohoda, byla tajná smlouva mezi Francií, Velkou Británií uzavřená se souhlasem Ruské říše. Dohoda navrhovala budoucí sféry vlivu v jihozápadní Asii. Smlouva byla založena na předpokladu, že země, které podepsaly Trojdohodu v roce 1907, porazí v průběhu první světové války Osmanskou říši. Jednání o smlouvě probíhala mezi listopadem 1915 a březnem 1916 a byla podepsána 16. května 1916, aniž se zvažovalo případné pověření ve formě mandátu od budoucí Společnosti národů. Na veřejnost se dostala po otištění v ruských Izvěstijích a Pravdě 23. listopadu 1917 a v britském Guardianu 26. listopadu 1917. (cs)
  • Das Sykes-Picot-Abkommen vom 16. Mai 1916 war eine geheime Übereinkunft zwischen den Regierungen Großbritanniens und Frankreichs, durch die deren koloniale Interessengebiete im Nahen Osten nach der erwarteten Niederlage des Osmanischen Reiches im Ersten Weltkrieg festgelegt wurden. (de)
  • Η Συμφωνία Σάικς–Πικό (αγγλικά: Sykes–Picot Agreement, γαλλικά: Accords Sykes-Picot) ήταν μυστικό σύμφωνο που συνήφθη τον Μάιο του 1916, ανάμεσα στη Μεγάλη Βρετανία και τη Γαλλία και είχε και τη συναίνεση της Ρωσίας. Με αυτό μοιράζονταν σε σφαίρες επιρροής και ελέγχου της Μεγάλης Βρετανίας, της Γαλλίας και αρχικά και της Ρωσίας, εδάφη της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας στη σημερινή Τουρκία, τη Μέση Ανατολή, το Ιράκ και τη Συρία. Η ονομασία του συμφώνου προέρχεται από τα ονόματα των και , που ήταν οι διπλωμάτες της Μεγάλης Βρετανίας και της Γαλλίας αντίστοιχα και οι οποίοι διαμόρφωσαν τους όρους του. (el)
  • La interkonsento Sykes-Picot (sa’jks-piko..) – subskribita la 16-an de majo de 1916 - estis sekreta interkonsento inter la registaroj de Britio kaj Francio, kiu difinis la influajn sferojn en la Mezoriento post la unua mondmilito. La interkonsenton faris inter novembro 1915 kaj marto 1916 la franca diplomato kaj la angla . La Rusa Revolucio de 1917 kondukis al tio, ke Rusio forĵetis siajn bezonojn je Osmana Imperio. Lenin publikigis tiutempe la interkonsenton Sykes-Picot kaj tiel estiĝis granda koleriĝo inter la Entento-potencoj kaj kreskanta malkonfido de la araboj. (eo)
  • El Acuerdo Sykes-Picot, conocido oficialmente como el Acuerdo de Asia Menor, fue un acuerdo secreto entre Reino Unido de Gran Bretaña e Irlanda y la Tercera República Francesa​ para definir las propuestas esferas de influencia y control de los dos países en el Próximo Oriente en el caso de que la triple entente obtuviera la victoria en contra del Imperio otomano en la Primera Guerra Mundial. Las negociaciones se desarrollaron entre noviembre de 1915 y marzo de 1916,​ se firmó el acuerdo el 16 de mayo de 1916,​ y fue expuesto al público por Izvestia y Pravda el 23 de noviembre de 1917 y por el diario británico The Manchester Guardian el 26 de noviembre de 1917.​​ (es)
  • Sykes-Picot Hitzarmena, ofizialki Asia Txikiko Hitzarmena (ingelesez Sykes–Picot Agreement edota Asia Minor Agreement, eta frantsesez Accords Sykes-Picot) Britainia Handia eta Irlandako Erresuma Batua eta Frantziako Hirugarren Errepublikaren arteko ezkutuko hitzarmen bat izan zen, Errusiar Inperioaren onarpena ere izan zuen. Hitzarmen honen helburua Lehen Mundu Gerran Entente Hirukoitzak Otomandar Inperioa garaitzearen kasua emanez gero Ekialde Ertaineko lurralde banaketa zehaztea zen. Hizarmena gauzatzeko negoziaketak 1915eko azarotik 1916ko martxora ezkutuan burutu ziren, eta 1917ko azaroaren 23an Izvestia eta Pravda errusiar egunkari boltxebikeek ezagutzera eman zuten, handik egun gutxira, azaroaren 26an, The Manchester Guardian britainiar egunkariak egiaztatu zuen. (eu)
  • Perjanjian Sykes-Picot yang ditandatangani pada tahun 1916 adalah perjanjian rahasia antar pemerintah Britania Raya dengan pemerintahan Prancis yang diikuti dan disetujui oleh Kerajaan Rusia, di mana dalam perjanjian ini ketiga negara mendiskusikan pengaruh dan kendali di Asia Barat setelah jatuhnya Kerajaan Utsmaniyah pada Perang Dunia I yang telah diprediksi sebelumnya. Perjanjian ini secara efektif membelah daerah-daerah Arab dibawah Kerajaan Otoman di luar Jazirah Arab sehingga di masa depan dapat ditentukan di mana kendali atau pengaruh Inggris atau Prancis akan berlaku. Perjanjian ini ditandatangani pada tanggal 16 Mei 1916 dan diberi nama sesuai dengan diplomat Prancis François Georges-Picot dan diplomat Inggris Sir Mark Sykes. (in)
  • The Sykes–Picot Agreement (/ˈsaɪks ˈpiːkoʊ, - pɪˈkoʊ, - piːˈkoʊ/) was a 1916 secret treaty between the United Kingdom and France, with assent from the Russian Empire and the Kingdom of Italy, to define their mutually agreed spheres of influence and control in an eventual partition of the Ottoman Empire. (en)
  • Les accords Sykes-Picot sont des accords secrets signés le 16 mai 1916, après négociations entre novembre 1915 et mars 1916, entre la France et le Royaume-Uni (avec l'aval de l'Empire russe et du royaume d'Italie), prévoyant le découpage du Proche-Orient à la fin de la guerre en plusieurs zones d'influence au profit de ces puissances, ce qui revenait à dépecer l'Empire ottoman. Les accords s'inscrivent dans le contexte d'une domination coloniale par laquelle deux pays exercent une action déterminante et durable sur les peuples d'une région étrangère. (fr)
  • Het Sykes-Picotverdrag was een geheime overeenkomst tussen het Verenigd Koninkrijk en Frankrijk in mei 1916 waarin zij afspraken maakten over hun invloedssfeer in Zuidwest-Azië als de Triple Entente erin zou slagen het Ottomaanse Rijk te verslaan tijdens de Eerste Wereldoorlog. Het was opgesteld door de Franse onderhandelaar Georges Picot en de Brit Mark Sykes. De Italianen en de Russen gingen ermee akkoord. (nl)
  • Umowa Sykes-Picot – tajne porozumienie pomiędzy rządami Wielkiej Brytanii i Francji z 16 maja 1916 roku odnoszące się do podziału Bliskiego Wschodu na strefy wpływów po zakończeniu I wojny światowej. Jego nazwa wywodzi się od dwóch negocjatorów i sygnatariuszy tego paktu − , reprezentującego Wielką Brytanię, i , reprezentanta Francji. Układ Sykes-Picot, w swoich założeniach, dzieli Bliski Wschód na pięć stref: (pl)
  • Sykes-Picot avtalet var ett hemligt avtal som slöts 16 maj 1916 mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det innehöll ett utkast till en uppdelning av det Osmanska riket i brittiska, franska, italienska och ryska intressesfärer efter första världskriget. Avtalet gavs namn efter sir Mark Sykes, en brittisk underrättelseofficer, och den franske diplomaten . (sv)
rdfs:label
  • Sykes–Picot Agreement (en)
  • اتفاقية سايكس بيكو (ar)
  • Acords de Sykes-Picot (ca)
  • Sykesova–Picotova dohoda (cs)
  • Sykes-Picot-Abkommen (de)
  • Συμφωνία Σάικς–Πικό (el)
  • Interkonsento Sykes-Picot (eo)
  • Sykes-Picot Hitzarmena (eu)
  • Acuerdo Sykes-Picot (es)
  • Accords Sykes-Picot (fr)
  • Perjanjian Sykes-Picot (in)
  • Accordo Sykes-Picot (it)
  • 사이크스–피코 협정 (ko)
  • サイクス・ピコ協定 (ja)
  • Sykes-Picotverdrag (nl)
  • Umowa Sykes-Picot (pl)
  • Acordo Sykes-Picot (pt)
  • Соглашение Сайкса — Пико (ru)
  • Sykes-Picot-avtalet (sv)
  • Угода Сайкса — Піко (uk)
  • 賽克斯-皮科協定 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License