An Entity of Type: anatomical structure, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The large intestine, also known as the large bowel, is the last part of the gastrointestinal tract and of the digestive system in tetrapods. Water is absorbed here and the remaining waste material is stored in the rectum as feces before being removed by defecation. The colon is the longest portion of the large intestine, and the terms are often used interchangeably but most sources define the large intestine as the combination of the cecum, colon, rectum, and anal canal. Some other sources exclude the anal canal.

Property Value
dbo:abstract
  • El budell gruixut, intestí gruixut, intestí cras (del llatí intestinum crassum) és el darrer tros de l'aparell digestiu en els vertebrats. La seva funció és absorbir l'aigua dels residus alimentaris no digeribles, per a la seva posterior expulsió del cos. Està format pel cec i pel còlon, i s'inicia a la regió ilíaca de la pelvis, a l'altura o just per sota de la cintura, on s'uneix amb la part inferior de l'intestí prim. D'aquí, continua fins a l'abdomen, travessa transversalment la cavitat abdominal i, a continuació, es dirigeix cap avall fins a arribar al punt final, que és l'anus. Té una longitud aproximada d'un metre i mig, representa una cinquena part de la longitud total del budell humà. En casos de dolicocòlon congènit, la mida és més grossa i poden existir variacions estructurals de complexitat variable en totes o en alguna de les parts que té. Els pocs nutrients que no han estat digerits prèviament a l'intestí prim, i part de l'aigua, passen al budell gruixut a través de la vàlvula ileocecal, un anell muscular que impedeix que els aliments retornin a l'intestí prim. L'intestí gruixut ha de menester de 10 a 12 hores per a acabar la resta del procés. En aquesta fase, els aliments ja no es processen més; el budell gruixut simplement absorbeix les vitamines creades pels bacteris que habiten al còlon i l'aigua restant, la qual cosa compacta la matèria fecal, la qual es va emmagatzemant al recte fins que serà expulsada amb la defecació. La diferència més òbvia amb l'intestí prim és que és més ample i que presenta una capa muscular longitudinal que es redueix a tres estructures en forma de corretja, d'uns 5 mil·límetres d'amplada, conegudes com a taeniae coli, que comencen a la base de l'apèndix i van del cec fins al recte. La capa mucosa de la paret és formada per epiteli columnar simple i, en comptes de tenir les del budell prim, el gruixut presenta . Tot i que tots dos intestins tenen cèl·lules en forma de calze, a l'intestí gruixut n'hi ha més. La serosa externa és una altra capa molt prima de teixit connectiu que continua focalment amb el peritoneu. L'apèndix, que és unit a la superfície posteromedial de l'intestí gruixut, conté masses de teixit limfoide amb una activitat immunològica similar a la de les del budell prim. L'apendicitis és el resultat d'un blocatge que atrapa material infectat en la cavitat, però l'apèndix, si cal, es pot extirpar sense cap perill ni conseqüència per al pacient, car és una estructura vestigial (un romanent de l'evolució) i no tenir-ne avui dia no altera significativament la funció digestiva. (ca)
  • Tlusté střevo (latinsky: intestinum crassum) je konečný úsek trávicí trubice, kde probíhá konečné zahušťování a vyměšování potravy z těla. V tlustém střevě se vstřebávají zbylé vitamíny a minerály a také voda. Nestravitelné zbytky jsou zahušťovány, vzniklé výkaly odchází konečníkem z těla ven. Na procesu tvorby stolice se významně podílí zde usídlené symbiotické bakterie pomáhající kvašením nestravitelné celulózy a hnitím bílkovin (tzv. střevní mikroflóra). Z čehož vznikají mrtvolné jedy a alkoholy i fenoly. (cs)
  • To παχύ έντερο είναι όργανο του πεπτικού συστήματος το οποίο απορροφά το νερό από την τροφή που δεν χωνεύτηκε στο λεπτό έντερο και στη συνέχεια αποβάλλει από τον οργανισμό το υπόλειμμα. Αποτελεί το προτελευταίο μέρος του πεπτικού σωλήνα, με το τελευταίο να είναι ο πρωκτός. Το παχύ έντερο αποτελείται από τρία ανισομήκη τμήματα, το με τη σκωληκοειδή απόφυση, το (ανιόν, εγκάρσιο, κατιόν και σιγμοειδές) και το απευθυσμένο ή ορθό. Το μήκος του ανθρώπινου παχέος εντέρου είναι ενάμιση μέτρο και έχει διάμετρο 5 με 8 εκατοστά. Αποτελεί το ένα πέμπτο του συνολικού μήκους του πεπτικού σωλήνα. Η εξωτερική επιφάνεια του παχέος εντέρου χαρακτηρίζεται από τις κολικές ταινίες, τις κολικές κυψέλες, τις εγκάρσιες αύλακες και τις επιπλοϊκές αποφύσεις. Το σπουδαιότερο μέρος της πέψης τελείται από το λεπτό έντερο. Στο παχύ έντερο εξακολουθεί η πέψη και η μετουσίωση του περιεχομένου τόσο με ουσίες που προέρχονται από το λεπτό έντερο, όσο και με βακτήρια που ζουν στο παχύ έντερο. Η τροφή στην αρχή του εντέρου είναι σχετικά υγρή, αλλά όσο πλησιάζει στο τέλος, γίνεται πυκνότερη και παίρνει κοπρανώδη υφή, συμβάλλοντας σε αυτό η βλέννα που εκκρίνεται από το παχύ έντερο. (el)
  • الأمعاء الغليظة أو القولون هي الجزء الأخير من الجهاز الهضمي في الفقاريات. وظيفتها الرئيسية هي امتصاص الماء من المتبقى من المواد الصلبة ثم تمرير الفضلات الزائدة إلى خارج الجسم. يعرّف كل من الترمينولوجيا أناتوميكا، والمدسكيب، وكتاب غرايز أناتومي الأمعاء الغليظة على أنها تشكل كل من الأعور، والقولون، والمستقيم، والقناة الشرجية. أما مصادر أخرى، مثل قاموس موسبي الطبي وقواميس أكسفورد للطب والبيولوجيا فتستثني القناة الشرجية. في البشر، تبدأ الأمعاء الغليظة في المنطقة الحرقفية اليمنى من الحوض، بالضبط عمد أو تحت الخصر، حيث تتواصل مع نهاية الأمعاء الدقيقة. ومن ثم تتواصل إلى الأعلى في البطن، عبر عرض جوف البطن، وبعد ذلك إلى الأسفل وصولًا إلى نقطة النهاية في فتحة الشرج. يبلغ طول الأمعاء الغليظة في البشر حوالي 1.5 متر (4.9 قدم)، وتمثل حوالي خُمس طول السبيل الهضمي. (ar)
  • Der Dickdarm (lateinisch Intestinum crassum) ist der letzte Teil des Verdauungstraktes der Wirbeltiere und damit auch des Menschen. Er ist der Teil des Darms, der nach dem Dünndarm beginnt und an der Kloake oder am Anus endet. Seine wesentliche Funktion liegt im Transport und in der Speicherung des Stuhls. Der Dickdarm entzieht dem Stuhl Wasser und dickt ihn dadurch ein. Durch seine Fähigkeit, Natrium-, Kalium- und Chlorid-Ionen aufzunehmen oder auszuscheiden, ist er an der Feinregulation des Elektrolyt-Haushaltes beteiligt. Die Darmflora ist vor allem im Dickdarm zu finden. Erkrankungen des Dickdarms sind beim Menschen häufig: Die akute Appendizitis ist ein gängiges Krankheitsbild der Chirurgie, und Darmkrebs gehört zu den häufigsten Krebsdiagnosen. (de)
  • La dika intesto (latine: Intestinum crassum) estas parto de la intesto, kaj konsistigas la lastan parton de la digesta sistemo ĉe homoj kaj multaj bestoj. Ĉi tiu artikolo precipe estas pri la homa intesto, kvankam la informo pri ĝiaj procesoj rekte aplikiĝas al la plejmulto de mamuloj. La homa dika intesto konsistas el 7 partoj nomataj cekumo, ascenda kojlo, transversa kojlo, descenda kojlo, sigmoido, rektumo kaj anuso. Ĝi komenciĝas per la cekumo, en la dekstra parto de la pelvo, ĝuste ĉe aŭ sube de la dekstra talio, kie ĝi ligiĝas al la fundo de la maldika intesto. De tie ĝi pluiras supren la abdomeno, sekve trans la larĝon de al abdomena alveolo, kaj sekve ĝi turniĝas suben kaj havas sian finpunkton ĉe la anuso, la lasta etapo de la nutrokanalo. La celo de la dika intesto estas sorbi akvon el la restintaj nedigesteblaj nutraĵoj, kaj sekve eligi neuzeblajn ekskrementojn el la korpo. La dika intesto longas ĉirkaŭ 1,5 metrojn, kio estas proksimume kvinono de la tuta intesta kanalo. (eo)
  • Heste lodia hestearen azkenengo zatia da, balbula ileozekalean edo ilealean hasi eta uzkian bukatzen dena. Gizaki helduengan 1,5 m luze da gutxi gora behera, eta 5 cmko diametroa du. Heste lodiaren atalak hauek dira: itsua, goranzko kolona, zeharkako kolona, beheranzko kolona, sigmoidea eta ondestea. Digestio hodiaren amaieran uzkia dago. Heste lodiak, heste meharrarekin alderatuta, motzagoa eta zabalagoa da, haustroak eta teniak ditu eta barnealdea estaltzen duen mukosak ez du biloxkarik. Heste meharra baino lodiagoa eta laburragoa da eta digestio-hondakinak deshidratatzen doa eta gorotz bihurtzen ditu. (eu)
  • El intestino grueso es la última porción del tubo digestivo, formada por el ciego, el colon, el recto y el canal anal. El intestino delgado se une al intestino grueso en el abdomen inferior derecho a través de la válvula ileocecal. El intestino grueso es un tubo muscular de aproximadamente un metro y medio de largo. La primera parte del intestino grueso se llama ciego. El intestino grueso continúa absorbiendo agua y nutrientes minerales de los alimentos y sirve como área de almacenamiento de las heces. Desde el intestino delgado, los pocos nutrientes que no han sido digeridos previamente, y parte del agua, pasan al intestino grueso a través de una sortija muscular (válvula ileocecal) que impide que los alimentos vuelvan al intestino delgado. El intestino grueso necesita de 10 a 12 horas para finalizar el resto del proceso. En esta fase, los alimentos ya no se siguen procesando; el intestino grueso simplemente absorbe las vitaminas creadas por las bacterias que habitan al colon y el agua restante, compacta los excrementos y almacena la materia fecal al recto hasta que sea eliminada por el ano.​ La diferencia más obvia con el intestino delgado es que es más ancho y que presenta una capa muscular longitudinal que se reduce a tres estructuras en forma de correa, de unos 5 milímetros de anchura, conocidas como taeniae coli, que empiezan en la base del apéndice y se extienden desde el ciego hasta el recto.​ La capa mucosa de su pared está formada por y, en vez de tener las vellosidades del intestino delgado, el intestino grueso presenta criptas intestinales.​ A pesar de que los dos intestinos tienen células en forma de cáliz, al intestino grueso son más numerosas. La serosa externa es otra capa de tejido conectivo muy delgada que se continúa focalmente con el peritoneo. El apéndice, que está unido a la superficie posteromedial del intestino grueso, contiene masas de tejido linfoide con una actividad inmunológica similar a la de las placas de Peyer de la tripa delgada.​ La apendicitis es el resultado de un bloqueo que atrapa material infectado en la cavidad, pero el apéndice, si es necesario, se puede extirpar sin ningún peligro ni consecuencia para el paciente ya que no altera significativamente la función digestiva.​ (es)
  • The large intestine, also known as the large bowel, is the last part of the gastrointestinal tract and of the digestive system in tetrapods. Water is absorbed here and the remaining waste material is stored in the rectum as feces before being removed by defecation. The colon is the longest portion of the large intestine, and the terms are often used interchangeably but most sources define the large intestine as the combination of the cecum, colon, rectum, and anal canal. Some other sources exclude the anal canal. In humans, the large intestine begins in the right iliac region of the pelvis, just at or below the waist, where it is joined to the end of the small intestine at the cecum, via the ileocecal valve. It then continues as the colon ascending the abdomen, across the width of the abdominal cavity as the transverse colon, and then descending to the rectum and its endpoint at the anal canal. Overall, in humans, the large intestine is about 1.5 metres (5 ft) long, which is about one-fifth of the whole length of the human gastrointestinal tract. (en)
  • Is ionann an phutóg mhór (nó an stéig mhór ) agus an chuid den chóras díleáite ón b ar aghaidh go dtí an reicteam. (ga)
  • Le gros intestin est le dernier segment du tube digestif des vertébrés. Il fait suite à l’intestin grêle et s’étend de la valvule iléo-cæcale à l’anus ou au cloaque. En anatomie, il est divisé en deux parties : le côlon et le rectum (plus parfois le canal anal). En médecine, ce terme est parfois considéré comme synonyme de « côlon ». (fr)
  • Usus besar atau kolon dalam anatomi adalah bagian usus antara usus buntu dan rektum. Fungsi utama organ ini adalah menyerap air dari feses. Pada mamalia, kolon terdiri dari kolon menanjak (ascending), kolon melintang (transverse), kolon menurun (descending), kolon sigmoid, dan rektum. Bagian kolon dari usus buntu hingga pertengahan kolon melintang sering disebut dengan "kolon kanan", sedangkan bagian sisanya sering disebut dengan "kolon kiri". (in)
  • 큰창자(표준어: 큰창자, 문화어: 굵은밸, 영어: Large intestines, Large bowels, colon) 또는 대장(大腸)은 척추동물의 소화 기관계에서 마지막 기관이다. 대장의 역할은 주로 소화 불가능한 음식물 찌꺼기로부터 수분과 비타민의 일부, 쓸개즙염, 빌리루빈 등을 흡수하고, 찌꺼기를 보관하고 있다가 몸 밖으로 배출하는 것이다. 대장은 맹장과, 결장, 그리고 직장으로 분류된다. 인간에 있어 대장은 골반의 오른쪽 장골(오른쪽 허리 부근)에서 시작되며, 소장과 연결되어 있다. 대장은 전체 1.5 미터정도의 길이를 지닌다. 대장 내에서 음식물은 12-25 시간을 보내게 되며, 더이상의 소화는 이루어지지 않는다. 대장이 불규칙하게 꼬이는 현상을 대장염전이라고 부른다. 서양 및 한국, 일본에서는 대장암에 걸리기 쉽다. (ko)
  • De dikke darm, of intestinum crassum is het gedeelte van de darmen dat via de klep van Bauhin volgt op de dunne darm. In de dikke darm worden voedselresten in het lichaam opgenomen die de dunne darm niet heeft kunnen verwerken. Dit is bijvoorbeeld het geval bij bestanddelen die niet de juiste vorm hebben of die eerst nog moeten worden afgebroken door darmbacteriën. Er wordt vooral veel water met voedingszouten geabsorbeerd. De onverteerbare resten komen ten slotte terecht in het laatste gedeelte van het spijsverteringskanaal, de endeldarm (het rectum). (nl)
  • 大腸(だいちょう、英: large intestine)は、脊椎動物の消化器である消化管の一部で、小腸より肛門に近い部位に位置する器官である。腸管の太さと腸絨毛を欠く点で、小腸と区別される。 消化機能としては、細菌による食物繊維の発酵、および一部の栄養素の吸収と水分の吸収が行われる部位である。また、吸収されずに残ったものが便を形成し、排泄されるまでの間、貯留される部位でもある。何らかの原因で水分の再吸収がうまく機能しないと、水分の多い便が排泄される状態になるが、これを下痢と呼ぶ。 (ja)
  • L'intestino crasso o grande intestino (lat. intestinum crassum) è la seconda e ultima parte del sistema digestivo degli esseri vertebrati. La sua funzione è quella di assorbire l'acqua rimanente dai resti indigestibili del cibo, resti poi espulsi tramite l'ano. Lungo mediamente 170 cm, con un diametro di circa 7 cm, l'intestino crasso è diviso in cieco, colon e retto. L'intestino crasso è circa un quinto dell'intero intestino. Anatomicamente viene suddiviso in sei tratti che vengono rispettivamente chiamati: cieco, colon ascendente, colon trasverso, colon discendente, sigma e retto. (it)
  • Jelito grube (łac. intestinum crassum) – końcowy odcinek jelita kręgowców łączący jelito cienkie z odbytem. W jelicie grubym odbywa się końcowy proces formowania kału. Błona śluzowa jelita grubego nie tworzy kosmków jelitowych. Jest również silnie pofałdowana, co zwiększa jego powierzchnię. W jelicie grubym zachodzi końcowy etap wchłaniania wody, elektrolitów i soli mineralnych z resztek pokarmowych. Występują tutaj także bakterie symbiotyczne, produkujące witaminę K, oraz niektóre witaminy z grupy B. Na jelito grube ssaków składają się następujące części: * jelito ślepe, inaczej kątnica (caecum) – tutaj z przyśrodkowej ściany wychodzi wyrostek robaczkowy (appendix vermiformis); leży wewnątrzotrzewnowo, * okrężnica (colon), która z kolei dzieli się na wstępnicę – colon ascendens (zewnątrzotrzewnowo), poprzecznicę – colon transversus (wewnątrzotrzewnowo), zstępnicę – colon descendens (zewnątrzotrzewnowo) i esicę – colon sigmoideum (wewnątrzotrzewnowo), * odbytnica, czyli (jelito proste) (rectum); leży zewnątrzotrzewnowo. Jelito grube uchodzi na zewnątrz pojedynczym otworem (odbyt). Jelito grube oddzielone jest od jelita cienkiego zastawką krętniczo-kątniczą. U wszystkich kręgowców poza ssakami łożyskowymi końcowy odcinek jelita grubego (odbytnica) tworzy kloakę, do której wydalane są stałe i płynne odpadowe produkty przemiany materii, a także do której otwierają się nasieniowody i jajowody. Wyróżnia się 4 typy skurczów jelita grubego: odcinkowe (segmentowe), propulsywne, perystaltyczne i masowe. Czynność motoryczna jelita grubego jest regulowana w sposób zbliżony do jelita cienkiego. Unerwiane jest przywspółczulnie przez nerw błędny (kątnica, okrężnica wstępująca, zagięcie wątrobowe, prawa część okrężnicy poprzecznej), przez nerw miedniczny (lewa część okrężnicy poprzecznej, dalsze odcinki jelita grubego wzdłuż tętnic) oraz współczulnie przez włókna pochodzące z górnego zwoju krezkowego (część proksymalna jelita), dolny splot krezkowy (część dystalna jelita). W jelicie grubym występują też oba sploty nerwowe śródstępne. (pl)
  • O intestino grosso (simplificadamente e erroneamente chamado de cólon) é a parte final do tubo digestivo. É responsável pelo importante processo de absorção da água, o que determina a consistência do . Possui uma rica flora bacteriana. As funções do intestino grosso são as seguintes: absorção de água e de certos eletrólitos; síntese de determinadas vitaminas pelas bactérias intestinais (e.g. a vitamina K; armazenagem temporária dos resíduos; eliminação de resíduos do corpo (defecação). Possui aproximadamente um metro e meio e nele distinguem-se três partes: o ceco, o cólon e o reto. O ceco é onde desemboca o intestino delgado, e onde se localiza um prolongamento em forma de tubo, o apêndice vermiforme. O cólon subdivide-se em quatro partes: cólon ascendente ou direito; que atravessa a cavidade abdominal da direita para a esquerda; o cólon descendente ou esquerdo; e o cólon sigmoide. O reto, que vai comunicar o cólon com o exterior através do orifício anal (ânus), apresenta uma dilatação chamada , cujo alargamento (pelas fezes) desencadeia o ato de defecação. O ânus encontra-se fechado por um músculo chamado esfíncter anal, situado à sua volta, em forma de anel. No intestino grosso são acumulados os resíduos da digestão, as fezes, sendo-lhes absorvida a água antes de passarem à ampola retal. O intestino grosso absorve a água com grande rapidez: em cerca de 14 horas, o material alimentar toma a consistência típica do bolo fecal. (pt)
  • То́лстая кишка́ (лат. intestinum crassum) — нижняя, оконечная часть пищеварительного тракта, а именно нижняя часть кишечника, в которой происходит формирование из пищевой кашицы (химуса) оформленного кала. Является производным . Толстая кишка — наиболее широкая часть кишок у млекопитающих, в том числе и человека, располагается в брюшной полости и в полости малого таза, состоит из слепой (caecum), ободочной и прямой кишки. В дуговой кишке человека различают: восходящую часть, составляющую непосредственное продолжение слепой кишки; поперечно лежащую часть; нисходящую часть, соединяющуюся с прямой кишкой посредством сегмента, образующего изгиб в виде буквы S — flexura sigmoidea seu S romanum. Colon ascendens восходит вертикально, ложась над crista ossi s ilei и прикрывая нижнюю треть почки. Здесь она поворачивает круто и переходит в colon transversum, которая в левом подреберье обыкновенно образует S-образный изгиб, а потом круто загибается вниз и переходит в colon descendens. Flexura sigmoidea образует, в сущности, петлю различной длины и формы и часто глубоко свешивается в малый таз, иногда поднимается вверх, достигая до желудка и печени. Эта часть и colon transversum имеют собственную брыжейку, тогда как нисходящая и восходящие ветви только отчасти прикрыты брюшинным покровом. Местами этот последний образует маленькие листовидные, иногда рассеченные на лопасти, наполненные жиром придатки (appendices epiploicae).Длина толстых кишок варьирует от 120 до 227 см и в среднем равна 158,4 см. Только прямая кишка имеет гладкую внутреннюю поверхность, остальная же часть содержит в стенке на всем своем протяжении три плоских плотных мышечных утолщения (taeniae coli), между которыми стенка представляется вздутой, но вследствие неравномерного развития поперечной мускулатуры эти вздутия рядом поперечных перетяжек (plicae sigmoideae) делятся на многочисленные округлые выступы (haustra coli). Стенка толстой кишки состоит из серозной оболочки (не везде) мышечного слоя. Его продольные волокна образуют вышеупомянутые taeniae coli из слизистой оболочки, не имеющей ворсинок и покрытой цилиндрическим эпителием. В стенке толстой кишки имеются многочисленные либеркюновы железы и лимфатические узлы.У прочих позвоночных характер толстой кишки носит только конечная выводная часть, физиологически соответствующая прямой, а прочие части носят характер тонких кишок. (ru)
  • Tjocktarm, grovtarm eller intestinum crassum är en av tarmkanalens huvuddelar. Den är cirka 1,5 meter lång i en människa. En av tjocktarmens huvudsakliga uppgifter är att absorbera natriumjoner och vatten. Tjocktarmen innehåller även ett stort antal bakterier som är viktiga för människokroppen. Dessa bakterier är bland annat delaktiga i kroppens immunförsvar, och en del syntetiserar K-vitaminer eller vissa B-vitaminer. Bakterierna bryter även ned en del kolhydrater som resten av matspjälkningssystemet inte kunnat ta hand om, såsom cellulosa. Det mesta av energin som utvinns ur dessa används dock av tarmbakterierna själva. Tjocktarmen består av blindtarmen (caecum), blindtarmsbihanget (appendix vermiformis) och den egentliga tjocktarmen (colon). Den egentliga tjocktarmen delas i sin tur in i tre delar: 1. * Den uppåtstigande tjocktarmen (colon ascendens) 2. * Den tvärgående tjocktarmen (colon transversum) 3. * Den nedåtgående tjocktarmen (colon descendens) 4. * Colon sigmoideum, det s-formade slutet av tjocktarmen Antalet bakterier i tjocktarmen kan variera. När vi äter mycket fibrer, om vi har brist på laktas, om nedbrytningen av fibrer eller proteiner inte är effektiv nog, så ökar antalet bakterier i tjocktarmen. Vid antibiotikabehandling minskar antalet bakterier i tjocktarmen. Tjocktarmens muskler ligger i tre parallella muskelband, som är kortare än tjocktarmen i utsträckt läge. Detta är vad som gör att tjocktarmen har ett flertal utbuktningar. Dessa muskler utför huvudsakligen tre typer av kontraktioner: , och antiperistaltiska rörelser. Dessa kontraktioner blandar tarmens innehåll, och förflyttar det långsamt mot ändtarmen. Segmenteringsrörelserna är de vanligaste, som ser till att tarmens innehåll långsamt förflyttas mot ändtarmen. 2–4 gånger per dag utförs kraftiga kontraktioner i början av tjocktarmen, kallade massrörelser, oftast i samband med måltid. Peristaltiska rörelser är ovanliga i tjocktarmen, men antiperistaltiska förekommer oftare. Dessa pressar tarmens innehåll i motsatt riktning, för att se till att mer vatten och natrium kan absorberas upp ur tarminnehållet. Ett antal körtlar i tjocktarmen producerar ett slem som smörjer innehållet i tarmen, fungerar som ett skydd för epitelcellerna och binder ihop avföringen. Ungefär 500–1 500 ml kymus når tjocktarmen varje dag. 1–2 liter gas bildas i tjocktarmen varje dag, varav det mesta absorberas av epitelcellerna i tjocktarmen. Produkterna, som når tjocktarmen, stannar i tjocktarmen i tre till tio timmar. (sv)
  • Товста́ ки́шка (лат. Intestinum crassum) — кінцева ділянка шлунково-кишкового тракту людини. Тут відбувається в основному всмоктування води і формування з харчової кашки (хімуса) оформленого калу. Товста кишка — похідна . У інших хребетних характер товстої кишки носить лише кінцева вивідна частина, фізіологічно відповідна прямій, а інші частини кишок носять характер тонких кишок. Загальна довжина кишечника дорівнює 1,5-2 м. Його слизова оболонка не має ворсинок. (uk)
  • 大肠(英語:large intestine;拉丁語:Intestinum crassum)是脊椎动物消化系统的最后一部分。大肠的作用是从肠道内剩余的可消化物质中吸取水分与电解质,将剩余的无用部分形成粪便并作暂时储存以及最终排出粪便。 人体大肠按《格雷氏解剖学》定义包括盲肠、结肠、直肠以及,结肠并不等同大肠;但许多书籍与学者将之视为同义词,且将盲肠视为升结肠的一部分。 大肠始于骨盆右髂骨处,即腰的右侧或略低于腰的右侧,在那里大肠衔接在小肠之后,在横贯腹腔后向下弯折延伸至直肠与肛门处。大肠的长度约为1.5米,直径约6.5厘米,是整个肠道长度的五分之一。 (zh)
dbo:artery
dbo:latinName
  • Colon or intestinum crassum
dbo:lymph
dbo:thumbnail
dbo:vein
dbo:wikiPageID
  • 59366 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 47478 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1118207881 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:artery
  • Superior mesenteric, inferior mesenteric and iliac arteries (en)
dbp:caption
  • Front of abdomen, showing surface markings for the liver , and the stomach and large intestine . The large intestine is like an upside down U. (en)
  • Front of abdomen, showing the large intestine, with the stomach and small intestine in gray. (en)
dbp:image
  • Gray1223.png (en)
dbp:latin
  • Colon or intestinum crassum (en)
dbp:lymph
dbp:name
  • Large Intestine (en)
dbp:partof
dbp:system
dbp:vein
  • Superior and inferior mesenteric vein (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Tlusté střevo (latinsky: intestinum crassum) je konečný úsek trávicí trubice, kde probíhá konečné zahušťování a vyměšování potravy z těla. V tlustém střevě se vstřebávají zbylé vitamíny a minerály a také voda. Nestravitelné zbytky jsou zahušťovány, vzniklé výkaly odchází konečníkem z těla ven. Na procesu tvorby stolice se významně podílí zde usídlené symbiotické bakterie pomáhající kvašením nestravitelné celulózy a hnitím bílkovin (tzv. střevní mikroflóra). Z čehož vznikají mrtvolné jedy a alkoholy i fenoly. (cs)
  • الأمعاء الغليظة أو القولون هي الجزء الأخير من الجهاز الهضمي في الفقاريات. وظيفتها الرئيسية هي امتصاص الماء من المتبقى من المواد الصلبة ثم تمرير الفضلات الزائدة إلى خارج الجسم. يعرّف كل من الترمينولوجيا أناتوميكا، والمدسكيب، وكتاب غرايز أناتومي الأمعاء الغليظة على أنها تشكل كل من الأعور، والقولون، والمستقيم، والقناة الشرجية. أما مصادر أخرى، مثل قاموس موسبي الطبي وقواميس أكسفورد للطب والبيولوجيا فتستثني القناة الشرجية. في البشر، تبدأ الأمعاء الغليظة في المنطقة الحرقفية اليمنى من الحوض، بالضبط عمد أو تحت الخصر، حيث تتواصل مع نهاية الأمعاء الدقيقة. ومن ثم تتواصل إلى الأعلى في البطن، عبر عرض جوف البطن، وبعد ذلك إلى الأسفل وصولًا إلى نقطة النهاية في فتحة الشرج. يبلغ طول الأمعاء الغليظة في البشر حوالي 1.5 متر (4.9 قدم)، وتمثل حوالي خُمس طول السبيل الهضمي. (ar)
  • Der Dickdarm (lateinisch Intestinum crassum) ist der letzte Teil des Verdauungstraktes der Wirbeltiere und damit auch des Menschen. Er ist der Teil des Darms, der nach dem Dünndarm beginnt und an der Kloake oder am Anus endet. Seine wesentliche Funktion liegt im Transport und in der Speicherung des Stuhls. Der Dickdarm entzieht dem Stuhl Wasser und dickt ihn dadurch ein. Durch seine Fähigkeit, Natrium-, Kalium- und Chlorid-Ionen aufzunehmen oder auszuscheiden, ist er an der Feinregulation des Elektrolyt-Haushaltes beteiligt. Die Darmflora ist vor allem im Dickdarm zu finden. Erkrankungen des Dickdarms sind beim Menschen häufig: Die akute Appendizitis ist ein gängiges Krankheitsbild der Chirurgie, und Darmkrebs gehört zu den häufigsten Krebsdiagnosen. (de)
  • Is ionann an phutóg mhór (nó an stéig mhór ) agus an chuid den chóras díleáite ón b ar aghaidh go dtí an reicteam. (ga)
  • Le gros intestin est le dernier segment du tube digestif des vertébrés. Il fait suite à l’intestin grêle et s’étend de la valvule iléo-cæcale à l’anus ou au cloaque. En anatomie, il est divisé en deux parties : le côlon et le rectum (plus parfois le canal anal). En médecine, ce terme est parfois considéré comme synonyme de « côlon ». (fr)
  • Usus besar atau kolon dalam anatomi adalah bagian usus antara usus buntu dan rektum. Fungsi utama organ ini adalah menyerap air dari feses. Pada mamalia, kolon terdiri dari kolon menanjak (ascending), kolon melintang (transverse), kolon menurun (descending), kolon sigmoid, dan rektum. Bagian kolon dari usus buntu hingga pertengahan kolon melintang sering disebut dengan "kolon kanan", sedangkan bagian sisanya sering disebut dengan "kolon kiri". (in)
  • 큰창자(표준어: 큰창자, 문화어: 굵은밸, 영어: Large intestines, Large bowels, colon) 또는 대장(大腸)은 척추동물의 소화 기관계에서 마지막 기관이다. 대장의 역할은 주로 소화 불가능한 음식물 찌꺼기로부터 수분과 비타민의 일부, 쓸개즙염, 빌리루빈 등을 흡수하고, 찌꺼기를 보관하고 있다가 몸 밖으로 배출하는 것이다. 대장은 맹장과, 결장, 그리고 직장으로 분류된다. 인간에 있어 대장은 골반의 오른쪽 장골(오른쪽 허리 부근)에서 시작되며, 소장과 연결되어 있다. 대장은 전체 1.5 미터정도의 길이를 지닌다. 대장 내에서 음식물은 12-25 시간을 보내게 되며, 더이상의 소화는 이루어지지 않는다. 대장이 불규칙하게 꼬이는 현상을 대장염전이라고 부른다. 서양 및 한국, 일본에서는 대장암에 걸리기 쉽다. (ko)
  • De dikke darm, of intestinum crassum is het gedeelte van de darmen dat via de klep van Bauhin volgt op de dunne darm. In de dikke darm worden voedselresten in het lichaam opgenomen die de dunne darm niet heeft kunnen verwerken. Dit is bijvoorbeeld het geval bij bestanddelen die niet de juiste vorm hebben of die eerst nog moeten worden afgebroken door darmbacteriën. Er wordt vooral veel water met voedingszouten geabsorbeerd. De onverteerbare resten komen ten slotte terecht in het laatste gedeelte van het spijsverteringskanaal, de endeldarm (het rectum). (nl)
  • 大腸(だいちょう、英: large intestine)は、脊椎動物の消化器である消化管の一部で、小腸より肛門に近い部位に位置する器官である。腸管の太さと腸絨毛を欠く点で、小腸と区別される。 消化機能としては、細菌による食物繊維の発酵、および一部の栄養素の吸収と水分の吸収が行われる部位である。また、吸収されずに残ったものが便を形成し、排泄されるまでの間、貯留される部位でもある。何らかの原因で水分の再吸収がうまく機能しないと、水分の多い便が排泄される状態になるが、これを下痢と呼ぶ。 (ja)
  • L'intestino crasso o grande intestino (lat. intestinum crassum) è la seconda e ultima parte del sistema digestivo degli esseri vertebrati. La sua funzione è quella di assorbire l'acqua rimanente dai resti indigestibili del cibo, resti poi espulsi tramite l'ano. Lungo mediamente 170 cm, con un diametro di circa 7 cm, l'intestino crasso è diviso in cieco, colon e retto. L'intestino crasso è circa un quinto dell'intero intestino. Anatomicamente viene suddiviso in sei tratti che vengono rispettivamente chiamati: cieco, colon ascendente, colon trasverso, colon discendente, sigma e retto. (it)
  • Товста́ ки́шка (лат. Intestinum crassum) — кінцева ділянка шлунково-кишкового тракту людини. Тут відбувається в основному всмоктування води і формування з харчової кашки (хімуса) оформленого калу. Товста кишка — похідна . У інших хребетних характер товстої кишки носить лише кінцева вивідна частина, фізіологічно відповідна прямій, а інші частини кишок носять характер тонких кишок. Загальна довжина кишечника дорівнює 1,5-2 м. Його слизова оболонка не має ворсинок. (uk)
  • 大肠(英語:large intestine;拉丁語:Intestinum crassum)是脊椎动物消化系统的最后一部分。大肠的作用是从肠道内剩余的可消化物质中吸取水分与电解质,将剩余的无用部分形成粪便并作暂时储存以及最终排出粪便。 人体大肠按《格雷氏解剖学》定义包括盲肠、结肠、直肠以及,结肠并不等同大肠;但许多书籍与学者将之视为同义词,且将盲肠视为升结肠的一部分。 大肠始于骨盆右髂骨处,即腰的右侧或略低于腰的右侧,在那里大肠衔接在小肠之后,在横贯腹腔后向下弯折延伸至直肠与肛门处。大肠的长度约为1.5米,直径约6.5厘米,是整个肠道长度的五分之一。 (zh)
  • El budell gruixut, intestí gruixut, intestí cras (del llatí intestinum crassum) és el darrer tros de l'aparell digestiu en els vertebrats. La seva funció és absorbir l'aigua dels residus alimentaris no digeribles, per a la seva posterior expulsió del cos. Està format pel cec i pel còlon, i s'inicia a la regió ilíaca de la pelvis, a l'altura o just per sota de la cintura, on s'uneix amb la part inferior de l'intestí prim. D'aquí, continua fins a l'abdomen, travessa transversalment la cavitat abdominal i, a continuació, es dirigeix cap avall fins a arribar al punt final, que és l'anus. Té una longitud aproximada d'un metre i mig, representa una cinquena part de la longitud total del budell humà. En casos de dolicocòlon congènit, la mida és més grossa i poden existir variacions estructurals (ca)
  • To παχύ έντερο είναι όργανο του πεπτικού συστήματος το οποίο απορροφά το νερό από την τροφή που δεν χωνεύτηκε στο λεπτό έντερο και στη συνέχεια αποβάλλει από τον οργανισμό το υπόλειμμα. Αποτελεί το προτελευταίο μέρος του πεπτικού σωλήνα, με το τελευταίο να είναι ο πρωκτός. (el)
  • La dika intesto (latine: Intestinum crassum) estas parto de la intesto, kaj konsistigas la lastan parton de la digesta sistemo ĉe homoj kaj multaj bestoj. Ĉi tiu artikolo precipe estas pri la homa intesto, kvankam la informo pri ĝiaj procesoj rekte aplikiĝas al la plejmulto de mamuloj. La homa dika intesto konsistas el 7 partoj nomataj cekumo, ascenda kojlo, transversa kojlo, descenda kojlo, sigmoido, rektumo kaj anuso. La celo de la dika intesto estas sorbi akvon el la restintaj nedigesteblaj nutraĵoj, kaj sekve eligi neuzeblajn ekskrementojn el la korpo. (eo)
  • El intestino grueso es la última porción del tubo digestivo, formada por el ciego, el colon, el recto y el canal anal. El intestino delgado se une al intestino grueso en el abdomen inferior derecho a través de la válvula ileocecal. El intestino grueso es un tubo muscular de aproximadamente un metro y medio de largo. La primera parte del intestino grueso se llama ciego. El intestino grueso continúa absorbiendo agua y nutrientes minerales de los alimentos y sirve como área de almacenamiento de las heces. (es)
  • Heste lodia hestearen azkenengo zatia da, balbula ileozekalean edo ilealean hasi eta uzkian bukatzen dena. Gizaki helduengan 1,5 m luze da gutxi gora behera, eta 5 cmko diametroa du. Heste lodiaren atalak hauek dira: itsua, goranzko kolona, zeharkako kolona, beheranzko kolona, sigmoidea eta ondestea. Digestio hodiaren amaieran uzkia dago. Heste lodiak, heste meharrarekin alderatuta, motzagoa eta zabalagoa da, haustroak eta teniak ditu eta barnealdea estaltzen duen mukosak ez du biloxkarik. (eu)
  • The large intestine, also known as the large bowel, is the last part of the gastrointestinal tract and of the digestive system in tetrapods. Water is absorbed here and the remaining waste material is stored in the rectum as feces before being removed by defecation. The colon is the longest portion of the large intestine, and the terms are often used interchangeably but most sources define the large intestine as the combination of the cecum, colon, rectum, and anal canal. Some other sources exclude the anal canal. (en)
  • Jelito grube (łac. intestinum crassum) – końcowy odcinek jelita kręgowców łączący jelito cienkie z odbytem. W jelicie grubym odbywa się końcowy proces formowania kału. Błona śluzowa jelita grubego nie tworzy kosmków jelitowych. Jest również silnie pofałdowana, co zwiększa jego powierzchnię. W jelicie grubym zachodzi końcowy etap wchłaniania wody, elektrolitów i soli mineralnych z resztek pokarmowych. Występują tutaj także bakterie symbiotyczne, produkujące witaminę K, oraz niektóre witaminy z grupy B. Na jelito grube ssaków składają się następujące części: (pl)
  • O intestino grosso (simplificadamente e erroneamente chamado de cólon) é a parte final do tubo digestivo. É responsável pelo importante processo de absorção da água, o que determina a consistência do . Possui uma rica flora bacteriana. As funções do intestino grosso são as seguintes: absorção de água e de certos eletrólitos; síntese de determinadas vitaminas pelas bactérias intestinais (e.g. a vitamina K; armazenagem temporária dos resíduos; eliminação de resíduos do corpo (defecação). (pt)
  • Tjocktarm, grovtarm eller intestinum crassum är en av tarmkanalens huvuddelar. Den är cirka 1,5 meter lång i en människa. En av tjocktarmens huvudsakliga uppgifter är att absorbera natriumjoner och vatten. Tjocktarmen innehåller även ett stort antal bakterier som är viktiga för människokroppen. Dessa bakterier är bland annat delaktiga i kroppens immunförsvar, och en del syntetiserar K-vitaminer eller vissa B-vitaminer. Bakterierna bryter även ned en del kolhydrater som resten av matspjälkningssystemet inte kunnat ta hand om, såsom cellulosa. Det mesta av energin som utvinns ur dessa används dock av tarmbakterierna själva. (sv)
  • То́лстая кишка́ (лат. intestinum crassum) — нижняя, оконечная часть пищеварительного тракта, а именно нижняя часть кишечника, в которой происходит формирование из пищевой кашицы (химуса) оформленного кала. Является производным . Толстая кишка — наиболее широкая часть кишок у млекопитающих, в том числе и человека, располагается в брюшной полости и в полости малого таза, состоит из слепой (caecum), ободочной и прямой кишки. (ru)
rdfs:label
  • Large intestine (en)
  • أمعاء غليظة (ar)
  • Budell gruixut (ca)
  • Tlusté střevo (cs)
  • Dickdarm (de)
  • Παχύ έντερο (el)
  • Dika intesto (eo)
  • Intestino grueso (es)
  • Heste lodi (eu)
  • Gros intestin (fr)
  • Putóg mhór (ga)
  • Usus besar (in)
  • Intestino crasso (it)
  • 큰창자 (ko)
  • 大腸 (ja)
  • Dikke darm (nl)
  • Jelito grube (pl)
  • Intestino grosso (pt)
  • Толстая кишка (ru)
  • Tjocktarm (sv)
  • 大肠 (zh)
  • Товста кишка (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:closeMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Large Intestine (en)
is dbo:supplies of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:partOf of
is dbp:partof of
is dbp:supplies of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License