An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The state of nature, in moral and political philosophy, religion, social contract theories and international law, is the hypothetical life of people before societies came into existence. Philosophers of the state of nature theory deduce that there must have been a time before organized societies existed, and this presumption thus raises questions such as: "What was life like before civil society?"; "How did government first emerge from such a starting position?," and; "What are the hypothetical reasons for entering a state of society by establishing a nation-state?".

Property Value
dbo:abstract
  • حالة الطبيعة : هي مفهوم يستخدم في الفلسفة الاخلاقيه والسياسية، ونظريات العقد الاجتماعي، والقانون الدولي للدلالة علي الظروف الافتراضية لما كانت حياة الناس عليه قبل ان تصبح المجتمعات موجودة.ويستنتج فلاسفة دوله الطبيعة انه يجب ان يكون هناك وقت قبل وجود المجتمعات المنظمة، بالتالي فان هذا الافتراض يثير تساؤلات مثل: «كيف كانت الحياة امام المجتمع المدني؟»؛ «كيف خرجت الحكومة لأول مره من هذا الموقف المنطلق؟»؛ «ما هي الأسباب الافتراضية لدخول دوله المجتمع بإنشاء دولة قوميه؟». في بعض صيغ من نظرية العقد الاجتماعي، لا توجد واجبات في دوله الطبيعة، هنالك حريات فقط، والحرية تكون كالعقد الذي ينشئ الحقوق والتزامات. في إصدارات أخرى يحدث العكس: ويفرض العقد قيودا علي الافراد الذين يحدون من حقوقهم الطبيعية. وتجري حاليا دراسة المجتمعات القائمة قبل أو بدون دوله سياسيه في مجالات مثل تاريخ العصر الحجري القديم، والمجالات مثل علوم الانسان والعلوم الفرعية للآثار، واوعلوم الإنسان الصقافية الثقافية والاجتماعية، وعلم الأجناس، التي تحقق في الاجتماعية هياكل ذات صله بالسلطة للشعوب الاصليه وغير المتصلة بها التي تعيش في المجتمعات القبلية. البعــد الإجرائي لحــالـــة الطبيعة: يتمثل البعد الإجرائي لحالة الطبيعة، في بعدها الفرضي الذي يحاكم طبيعة النتائج. معنى ذلك يتحقق، عندما استطاع البعد التاريخي أن يقوض أسس المجتمع المدني اجرائيا، وليس في الكشف عن طبيعة تشكلاته الأولى فقط، وإنما في التطلع إلى أسس جديدة، وهذه هي قوة الجانب الإجرائي. إذ أنّ فكرة الاجتماع التعاقدي الحقيقي (المراهن عليه سواء في المجتمعات اللاديمقراطية أو الديمقراطية نفسها) ليس فرضية مستبعدة، أو اعتقادا ساذجا بأن الناس اجتمعوا وناقشوا شروط الحكم القويم، فخلصوا إلى مجموعة من القوانين التي توحد بينهم. ليس الأمر بهذا الطابع الشخصي، وبهذه البساطة في النقاش حول التدابير السياسية التي يمكن اتخادها لتدبير شؤون الأفراد، بقدر ما هي توظيف الطبيعة الإجرائية التي يتم من خلالها صياغة القوانين، وبالتالي إعادة أصولها لقاعدة الهرم (الإرادة العامة)، عوض رأسه الذي أصبح في العقد يعكس تلك القوانين فقط. إذا كانت حالة الطبيعة ليس قبولا بشروط الواقع، أو تبريرا للملَكية والملْكية، أو للحاكم المستبدّ، بقدر ماهي أفق ينبغي السعي وراء تحقيقه، فإن الرجوع إلى الوضعية الأصلية كفيل بالبحث عن شروط جديدة، وتقويض للأسس الراهنة، من خلال الشك في جميع الآراء التي تداولت بيننا على أنها حقائق، والمنجزات البشرية التي كان يبجلها الإنسان على أنها ذات نفع عظيم. استطاع البعد الإجرائي اذن أن يقوم بمسح الطاولة، وتعليق الأحكام السياسية، لإعادة تحديد مبادئها من جديد. هو إذ وضع المجتمع المدني بين قوسين، فليس للقطع معه، بعد اكتشاف أسسه، ومن تمّة العودة الرومانسية لحالة الطبيعة، بل هي عودة متعقّلة لتلك الحالة، وفي سياق محايث للراهن السياسي، بحيث استثمره كذلك في بناء عقد اجتماعي. هذ الرجوع مثلا لم يجعل روسو ينادي بالفرد المتفرد، الذي يتحرر من كل القيود، كحالته في الطبيعة، بل إعادة تنظيم شروط حياة الفرد داخل المجتمع، وإعطاء القيمة للقوانين والمصلحة العامة، وتنظيم الملكية، وليس الدعوة إلى مشاعة جديدة. راي جان جاك روسو في حالة الطبيعة: عودة روسو إلى حالة الطبيعة جعلتنا نقرّ بحرية الإنسان، والمساوة بين بني جنسه التي تمّ استنباطها، ومن تعداها فإنما تعدى على حقّ، بقوّة غير مشروعة. هذه المشروعية المزيفة قصد روسو في الفصل الثالث من عقده الاجتماعي إلى إبطالها، وتوضيح العلاقة المتنافرة بين القوّة والحقّ التي لا تؤسس لشيء ثابت، يضمن الحق لجميع الأفراد. بناء على هذا الفصل يصبح أساس الحق هو القانون التي وافقت عليه الإرادة العامة، وليس مصادرة حرية الآخر بالقوّة. كما هو حال المجتمع المدني، وحال مدننا وأزماننا كذلك. هذا التقويض يعيد مساءلة ملكية الأرض التي أرست قواعد التفاوت، وطبيعة القوانين التي شرّعت له ذلك، حين لم تستند على موافقة من الجنس البشري بأجمعه، وبالتالي إعادة التفكير من جديد في هذه الأسس والمفاهيم. راي جون لوك في حالة الطبيعة: جون لوك، الذي وظف فرضية حالة الطبيعة كذلك، فلم يدفع بهذا المسح نحو حدوده المطلقة، على الرغم من إقراره بالحرية كحق فطري للإنسان. نجد هذه الحدود في المِلْكية التي أقر بها، من خلال حجّته بأنّ من حقّ الفرد أن يمتلك ما عمل عليه، وما كان من كدّه وعرق جبينه، فـ"الماء الجاري في الينابيع ملك لكل إنسان، ولكن من يشك أنّ الماء في الجرّة ملك لمن استقاه؟وهذا يعني أنّ الأرض والخيرات تصبح ملكا لي، لأني قمت بجهد لأجلها، وليس أخذ موافقة صريحة من الناس جمعاء، هي التي من شأنها أن تشرعن لي ذلك، بل هو العمل. تراجعت حال التناسب التي تكون فيها الطبيعة أمّا ترضع البشرية، لينوب عمل الإنسان عنها، وبالتالي كان من يعمل يملك، إضافة إلى اعتباره حرا (من مبادئ الليبرالية). لذلك لم يكن الانتقال عند لوك، بمعنى مسح الطاولة، وإنما تثبيت القوانين، والحفاظ على الملكية والحرية مع تقنينهما، وعدم خرق تلك القوانين لأن الأمر ليس كالمشاع، وتقييد سلطة الحكم الملكي، مع الفصل بين السلطة الأبوية والملكية؛ أي بين خلق آدم وحقه في الحكم. (ar)
  • Der Naturzustand des Menschen ist ein zentraler Diskussionsgegenstand, der sich mit der im 17. Jahrhundert entfaltenden philosophischen Debatte um die Legitimation des von Menschen gesetzten Rechts und der Gesellschaft in ihrem Ist-Zustand beschäftigt. Erste Teilnehmer der Diskussion wurden Thomas Hobbes, Samuel von Pufendorf, John Locke, Johann Heinrich Pestalozzi, Anthony Ashley Cooper, der dritte Earl of Shaftesbury, und Jean-Jacques Rousseau. Im Zentrum der Auseinandersetzung steht der Mensch im Zustand vor dem Aufbau größerer Gemeinwesen. Der Naturzustand kann innerhalb der Debatte unterschiedlich definiert werden: Hobbes sprach vom „Krieg aller gegen alle“. Die menschliche Kultur ist unter dieser Voraussetzung die notdürftige, wenn auch nicht unbedingt glücklich machende Antwort auf die katastrophale Ausgangslage. Er kann genauso gut ideale Züge gewinnen, Züge einer untergegangenen glücklichen Natürlichkeit, zu der wir nicht mehr zurückkönnen, oder die uns, im Gegenteil, den Zielpunkt einer weiteren kulturellen Entwicklung setzen muss. Die Theorien zum Naturzustand verliefen (und verlaufen) an verschiedenen Stellen parallel zur biblischen Schöpfungsgeschichte – vor allem dieser Umstand machte die Debatte brisant: Mit ihr setzte sich eine vorangegangene Diskussion der Religion auf dem Gebiet der Philosophie fort. Sie hat auf der anderen Seite unterschiedliche Ausläufer in der aktuellen wissenschaftlichen Forschung mit ihren Bereichen der Anthropologie, der Ethnologie und der menschlichen Frühgeschichte. (de)
  • Natura stato estas esprimo uzata de politika filozofio en teorioj pri socia kontrakto por priskribi hipotezan staton de homaro antaŭ fondo de la ŝtato kaj ties ekskluziva pravigata perfortumo. Sekve, tiu stato estus antaŭa al estigo de pozitiva juro. (eo)
  • El estado de naturaleza es un concepto de moral y filosofía política, especialmente en ámbito iusnaturalista​ usado en la religión, teorías contractualistas y de ley internacional.​ Es una hipótesis metodológica que consiste en remontarse a la hipotética situación del hombre antes de la instauración del estado civil, esto es, del derecho, de la autoridad política y, según el caso, también de las normas morales. De este modo, se pretende dilucidar la situación natural de los hombres, así como su naturaleza y derechos. (es)
  • L’état de nature est une notion de philosophie politique forgée par les théoriciens du contrat à partir du XVIIe siècle qui s'oppose à l'état civil. Elle désigne la situation dans laquelle l'humanité se serait trouvée avant l'émergence de la société, et particulièrement avant l'institution de l'État et du droit positif. Bien que certains aient cru à la réalité de l'état de nature, le concept est d'ordinaire pensé comme une hypothèse méthodologique, utile indépendamment de sa véracité historique. Il existe différentes conceptions de l'état de nature, largement différentes selon leurs auteurs. On retrouve sur les débats au sujet de l'état de nature l'idée du Bon Sauvage (d'une nature innocente ou bonne), et celle de Hobbes (d'une nature mauvaise), entre autres. Dans tous les cas, l'état de nature est situé dans un temps reculé, avant la naissance des sociétés étatiques. Selon le point de vue des partisans d'une nature bonne (ou innocente), le développement des sociétés étatiques met globalement fin à cet état. (fr)
  • Keadaan alamiah (bahasa Inggris: state of nature) adalah konsep yang digunakan dalam teori filsafat politik (khususnya yang berhubungan dengan kontrak sosial) untuk menyebut keadaan masyarakat sebelum adanya pemerintahan atau negara. Para filsuf yang mengemukakan konsep ini mencoba membayangkan kehidupan manusia pada masa itu, dan mereka bertanya-tanya bagaimana pemerintahan pertama bisa muncul dari keadaan seperti itu. Hasil dari penelusuran ini pun berbeda-beda. Thomas Hobbes di dalam karyanya, Leviathan, meyakini bahwa "keadaan alami manusia" itu adalah homo homini lupus atau "manusia adalah serigala bagi sesamanya". Manusia pada masa itu hidup dalam ketakutan dan kekerasan akibat ketiadaan suatu "kekuatan" yang mengendalikan mereka semua, sehingga terjadilah "perang antara semua melawan semua". Manusia pada saat itu hidup "sendiri, miskin, kotor, brutal, dan singkat”. Maka dari itu, manusia membentuk sebuah perjanjian bersama untuk mendirikan negara. Di sisi lain, John Locke percaya bahwa manusia dalam keadaan alamiah hidup damai, saling melindungi, penuh kebebasan, dan tidak memiliki rasa takut. Walaupun begitu, pada dasarnya ciri utama dari "keadaan alamiah" adalah ketiadaan pemerintahan. (in)
  • The state of nature, in moral and political philosophy, religion, social contract theories and international law, is the hypothetical life of people before societies came into existence. Philosophers of the state of nature theory deduce that there must have been a time before organized societies existed, and this presumption thus raises questions such as: "What was life like before civil society?"; "How did government first emerge from such a starting position?," and; "What are the hypothetical reasons for entering a state of society by establishing a nation-state?". In some versions of social contract theory, there are no rights in the state of nature, only freedoms, and it is the contract that creates rights and obligations. In other versions the opposite occurs: the contract imposes restrictions upon individuals that curtail their natural rights. Societies existing before or without a political state are currently studied in such fields as palaeolithic history, and the anthropological subfields of archaeology, cultural anthropology, social anthropology, and ethnology, which investigate the social and power-related structures of indigenous and uncontacted peoples. This has been criticized as an essentialist and othering view, similar to the concept of the noble savage. (en)
  • 自然状態(しぜんじょうたい、英: state of nature)とは、政治哲学上の用語としては、政治体を構成する以前の人間たちがどういう状態にあるのかを、仮想的に表現したもの。逆に政治体を構成している人間達は「社会状態」に入ったなどと言われる。以下は政治哲学におけるものに絞った解説である。 (ja)
  • Lo stato di natura è quell'ipotetica condizione in cui gli uomini non sono ancora associati fra di loro e disciplinati da un apparato governativo e dalle relative leggi tipico invece dello stato di diritto. Questa particolare condizione dell'uomo è stata ipotizzata dai filosofi inglesi Thomas Hobbes e John Locke e, in seguito, dallo svizzero Jean-Jacques Rousseau assumendo caratteristiche diverse, anche opposte, nei vari filosofi che lo postulano: se per Hobbes lo stato di natura è uno stato di guerra permanente e universale (bellum omnium contra omnes), per Rousseau gli uomini in questo stato vivono "liberi, sani, buoni, felici". (it)
  • De natuurtoestand is een filosofische voorstelling van een sociale toestand, die voorafgaat aan een georganiseerde staatsvorm. (nl)
  • Stan natury – pojęcie z zakresu filozofii politycznej, używane w teoriach umowy społecznej, oznaczające stosunki międzyludzkie w okresie przed zapoczątkowaniem procesu socjalizacji i powstaniem państw. W szerszym znaczeniu oznacza stosunki między jednostkami, jakie istniały przed powstaniem prawa pozytywnego. Może być niekiedy określany jako anarchia. (pl)
  • O estado de natureza, na filosofia moral e política, na religião, nas teorias do contrato social e no direito internacional, é a vida hipotética das pessoas antes da existência das sociedades. Os filósofos da teoria do estado de natureza deduzem que deve ter havido um tempo antes da existência das sociedades organizadas, e essa presunção levanta questões como: "como era a vida antes da sociedade civil?"; "como o governo emergiu de tal posição inicial?" e; "quais são as razões hipotéticas para entrar em um estado de sociedade estabelecendo um estado-nação?". Em algumas versões da teoria do contrato social, não há direitos no estado de natureza, apenas liberdades, e é o contrato que cria direitos e obrigações. Em outras versões ocorre o contrário: o contrato impõe restrições aos indivíduos que cerceiam seus direitos naturais. Sociedades existentes antes ou sem um estado político são atualmente estudadas em campos como a história paleolítica e os subcampos antropológicos da arqueologia, antropologia cultural, antropologia social e etnologia, que investigam as estruturas sociais e relacionadas ao poder dos povos indígenas e isolados. Isso foi criticado como uma visão essencialista e alterista, semelhante ao conceito de nobre selvagem. (pt)
  • Naturtillståndet betecknar det tillstånd människan befann sig i innan det fanns några stater, eller i vissa fall ens samhällen. Enligt denna definition kan termen bokstavligt sett idag anses hänvisa till de jägar-samlarsamhällen som utgjorde den allenarådande samfundsformen innan den neolitiska revolutionen då jordbruk infördes och mer komplexa, stratifierade samhällsformer möjliggjordes. Skulle dock termen, som den i vissa fall gör, hänvisa till människans tillstånd innan hon över huvud taget samlevde med andra torde människan aldrig ha levat i ett naturtillstånd: vi har ärvt vår natur som flockdjur från de tidiga apdjur som är våra evolutionära föregångare. (sv)
  • 自然狀態是一個道德及政治哲學的概念,廣泛用於宗教、社會契約論、及國際法。自然狀態是一個假想狀況,幻想人類在社會狀態存在以前的生活狀況。這種狀況必定曾經存在,而問題就在於「文明社會開始前的生活是怎麼樣的」?「政府是怎樣開始的」?「為甚麼要由自然狀態過渡到社會狀態」? (zh)
dbo:wikiPageID
  • 278263 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 19749 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1107989793 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Natura stato estas esprimo uzata de politika filozofio en teorioj pri socia kontrakto por priskribi hipotezan staton de homaro antaŭ fondo de la ŝtato kaj ties ekskluziva pravigata perfortumo. Sekve, tiu stato estus antaŭa al estigo de pozitiva juro. (eo)
  • El estado de naturaleza es un concepto de moral y filosofía política, especialmente en ámbito iusnaturalista​ usado en la religión, teorías contractualistas y de ley internacional.​ Es una hipótesis metodológica que consiste en remontarse a la hipotética situación del hombre antes de la instauración del estado civil, esto es, del derecho, de la autoridad política y, según el caso, también de las normas morales. De este modo, se pretende dilucidar la situación natural de los hombres, así como su naturaleza y derechos. (es)
  • 自然状態(しぜんじょうたい、英: state of nature)とは、政治哲学上の用語としては、政治体を構成する以前の人間たちがどういう状態にあるのかを、仮想的に表現したもの。逆に政治体を構成している人間達は「社会状態」に入ったなどと言われる。以下は政治哲学におけるものに絞った解説である。 (ja)
  • Lo stato di natura è quell'ipotetica condizione in cui gli uomini non sono ancora associati fra di loro e disciplinati da un apparato governativo e dalle relative leggi tipico invece dello stato di diritto. Questa particolare condizione dell'uomo è stata ipotizzata dai filosofi inglesi Thomas Hobbes e John Locke e, in seguito, dallo svizzero Jean-Jacques Rousseau assumendo caratteristiche diverse, anche opposte, nei vari filosofi che lo postulano: se per Hobbes lo stato di natura è uno stato di guerra permanente e universale (bellum omnium contra omnes), per Rousseau gli uomini in questo stato vivono "liberi, sani, buoni, felici". (it)
  • De natuurtoestand is een filosofische voorstelling van een sociale toestand, die voorafgaat aan een georganiseerde staatsvorm. (nl)
  • Stan natury – pojęcie z zakresu filozofii politycznej, używane w teoriach umowy społecznej, oznaczające stosunki międzyludzkie w okresie przed zapoczątkowaniem procesu socjalizacji i powstaniem państw. W szerszym znaczeniu oznacza stosunki między jednostkami, jakie istniały przed powstaniem prawa pozytywnego. Może być niekiedy określany jako anarchia. (pl)
  • Naturtillståndet betecknar det tillstånd människan befann sig i innan det fanns några stater, eller i vissa fall ens samhällen. Enligt denna definition kan termen bokstavligt sett idag anses hänvisa till de jägar-samlarsamhällen som utgjorde den allenarådande samfundsformen innan den neolitiska revolutionen då jordbruk infördes och mer komplexa, stratifierade samhällsformer möjliggjordes. Skulle dock termen, som den i vissa fall gör, hänvisa till människans tillstånd innan hon över huvud taget samlevde med andra torde människan aldrig ha levat i ett naturtillstånd: vi har ärvt vår natur som flockdjur från de tidiga apdjur som är våra evolutionära föregångare. (sv)
  • 自然狀態是一個道德及政治哲學的概念,廣泛用於宗教、社會契約論、及國際法。自然狀態是一個假想狀況,幻想人類在社會狀態存在以前的生活狀況。這種狀況必定曾經存在,而問題就在於「文明社會開始前的生活是怎麼樣的」?「政府是怎樣開始的」?「為甚麼要由自然狀態過渡到社會狀態」? (zh)
  • حالة الطبيعة : هي مفهوم يستخدم في الفلسفة الاخلاقيه والسياسية، ونظريات العقد الاجتماعي، والقانون الدولي للدلالة علي الظروف الافتراضية لما كانت حياة الناس عليه قبل ان تصبح المجتمعات موجودة.ويستنتج فلاسفة دوله الطبيعة انه يجب ان يكون هناك وقت قبل وجود المجتمعات المنظمة، بالتالي فان هذا الافتراض يثير تساؤلات مثل: «كيف كانت الحياة امام المجتمع المدني؟»؛ «كيف خرجت الحكومة لأول مره من هذا الموقف المنطلق؟»؛ «ما هي الأسباب الافتراضية لدخول دوله المجتمع بإنشاء دولة قوميه؟». البعــد الإجرائي لحــالـــة الطبيعة: راي جان جاك روسو في حالة الطبيعة: راي جون لوك في حالة الطبيعة: (ar)
  • Der Naturzustand des Menschen ist ein zentraler Diskussionsgegenstand, der sich mit der im 17. Jahrhundert entfaltenden philosophischen Debatte um die Legitimation des von Menschen gesetzten Rechts und der Gesellschaft in ihrem Ist-Zustand beschäftigt. Erste Teilnehmer der Diskussion wurden Thomas Hobbes, Samuel von Pufendorf, John Locke, Johann Heinrich Pestalozzi, Anthony Ashley Cooper, der dritte Earl of Shaftesbury, und Jean-Jacques Rousseau. Im Zentrum der Auseinandersetzung steht der Mensch im Zustand vor dem Aufbau größerer Gemeinwesen. (de)
  • L’état de nature est une notion de philosophie politique forgée par les théoriciens du contrat à partir du XVIIe siècle qui s'oppose à l'état civil. Elle désigne la situation dans laquelle l'humanité se serait trouvée avant l'émergence de la société, et particulièrement avant l'institution de l'État et du droit positif. Bien que certains aient cru à la réalité de l'état de nature, le concept est d'ordinaire pensé comme une hypothèse méthodologique, utile indépendamment de sa véracité historique. Il existe différentes conceptions de l'état de nature, largement différentes selon leurs auteurs. On retrouve sur les débats au sujet de l'état de nature l'idée du Bon Sauvage (d'une nature innocente ou bonne), et celle de Hobbes (d'une nature mauvaise), entre autres. Dans tous les cas, l'état de n (fr)
  • The state of nature, in moral and political philosophy, religion, social contract theories and international law, is the hypothetical life of people before societies came into existence. Philosophers of the state of nature theory deduce that there must have been a time before organized societies existed, and this presumption thus raises questions such as: "What was life like before civil society?"; "How did government first emerge from such a starting position?," and; "What are the hypothetical reasons for entering a state of society by establishing a nation-state?". (en)
  • Keadaan alamiah (bahasa Inggris: state of nature) adalah konsep yang digunakan dalam teori filsafat politik (khususnya yang berhubungan dengan kontrak sosial) untuk menyebut keadaan masyarakat sebelum adanya pemerintahan atau negara. Para filsuf yang mengemukakan konsep ini mencoba membayangkan kehidupan manusia pada masa itu, dan mereka bertanya-tanya bagaimana pemerintahan pertama bisa muncul dari keadaan seperti itu. Hasil dari penelusuran ini pun berbeda-beda. Thomas Hobbes di dalam karyanya, Leviathan, meyakini bahwa "keadaan alami manusia" itu adalah homo homini lupus atau "manusia adalah serigala bagi sesamanya". Manusia pada masa itu hidup dalam ketakutan dan kekerasan akibat ketiadaan suatu "kekuatan" yang mengendalikan mereka semua, sehingga terjadilah "perang antara semua melawa (in)
  • O estado de natureza, na filosofia moral e política, na religião, nas teorias do contrato social e no direito internacional, é a vida hipotética das pessoas antes da existência das sociedades. Os filósofos da teoria do estado de natureza deduzem que deve ter havido um tempo antes da existência das sociedades organizadas, e essa presunção levanta questões como: "como era a vida antes da sociedade civil?"; "como o governo emergiu de tal posição inicial?" e; "quais são as razões hipotéticas para entrar em um estado de sociedade estabelecendo um estado-nação?". (pt)
rdfs:label
  • حالة الطبيعة (ar)
  • Naturzustand (de)
  • Natura stato (eo)
  • Estado de naturaleza (es)
  • État de nature (fr)
  • Keadaan alamiah (in)
  • Stato di natura (it)
  • State of nature (en)
  • 自然状態 (ja)
  • Natuurtoestand (nl)
  • Stan natury (filozofia) (pl)
  • Estado natural (pt)
  • Naturtillstånd (sv)
  • 自然狀態 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:notableIdea of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:notableIdeas of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License