| dbo:abstract
|
- Henry Edward Manning (15 de juliol de 1808 - 14 de gener de 1892) va ser un cardenal anglès de l'Església catòlica romana i el segon arquebisbe de Westminster des de 1865 fins a la seva mort el 1892. (ca)
- Henry Edward Manning (* 15. Juli 1808 in , Hertfordshire; † 14. Januar 1892 in London) war ein englischer katholischer Theologe und Kardinal. Von 1865 bis zu seinem Tod war er Erzbischof von Westminster. (de)
- Henry Edward Manning (15 July 1808 – 14 January 1892) was an English prelate of the Catholic church, and the second Archbishop of Westminster from 1865 until his death in 1892. He was ordained in the Church of England as a young man, but converted to Catholicism in the aftermath of the Gorham judgement. (en)
- Henry Edward Manning, né le 15 juillet 1808 à Totteridge (Hertfordshire, Grande-Bretagne) et mort le 14 janvier 1892 à Londres, est un ecclésiastique anglican qui, devenu catholique en 1851, fut archevêque catholique de Westminster, En 1875 il fut créé cardinal. (fr)
- Henry Edward Manning (15 de julio de 1808 – 14 de enero de 1892) fue un cardenal inglés, arzobispo católico de Westminster desde 1865 hasta 1892. (es)
- Henry Edward Manning (Totteridge, 15 luglio 1808 – Londra, 14 gennaio 1892) fu un pastore della Chiesa anglicana che si convertì al cattolicesimo romano, divenne arcivescovo di Westminster, carica che tenne dal 1865 fino alla sua morte nel 1892, per poi essere nominato cardinale nel 1875. Esponente dell'ala ultramontanista del cattolicesimo inglese, Manning si oppose ai progetti pastorali e teologici di John Henry Newman, suo amico durante gli anni del Movimento di Oxford. Instancabile pastore della sua arcidiocesi, si prodigò in numerose opere di carattere sociale e pastorale. (it)
- Henry Edward Manning (Totteridge, 15 juli 1808 - Londen, 14 januari 1892) was een Brits geestelijke en kardinaal van de Rooms-Katholieke Kerk. Manning was een zoon van , die gedurende veertig jaar lid was van het Lagerhuis voor de Britse Conservatieven en diens tweede vrouw Mary Hunter. Manning studeerde aan Balliol College en Merton College van de Universiteit van Oxford en werd in 1833 priester gewijd in de Anglicaanse Kerk. Hetzelfde jaar trouwde hij met Caroline Sargent. Zijn vrouw stierf in 1837 en toen de kardinaal overleed vond men een medaillon met haar beeltenis aan een ketting om zijn nek. Manning werd, net als zijn tijdgenoot John Henry Newman actief in de , een beweging van Anglicanen die zochten naar volledige communio van de Anglicaanse met de Rooms-Katholieke Kerk. In 1848 bezocht hij Rome, waar hij een privéaudiëntie had met paus Pius IX. In 1851 stapte hij daadwerkelijk over naar de Katholieke Kerk en begon hij een studie aan de Pauselijke Ecclesiastische Academie, de diplomatenopleiding van de Heilige Stoel. Hij werd datzelfde jaar opnieuw priester gewijd door Nicholas Wiseman. In 1857 werd hij proost van het kapittel de Kathedraal van Westminster en pauselijk huisprelaat. In 1865 benoemde Pius IX hem tot aartsbisschop van Westminster. Tien jaar later creëerde de paus hem kardinaal. De Santi Andrea e Gregorio al Monte Celio werd zijn titelkerk. Kardinaal Manning nam deel aan het conclaaf van 1878, dat leidde tot de verkiezing van paus Leo XIII. De kardinaal overleed in 1892. Hij werd eerst begraven op in Kensal Green, waarna zijn lichaam in 1907 werd bijgezet in de crypte van de pas afgewerkte Kathedraal van Westminster. Kardinaal Manning werd als een van de Eminent Victorians geportretteerd in het gelijknamige boek van Lytton Strachey. (nl)
- Henry Edward Manning (Totteridge, Hertfordshire, 15 de Julho de 1808 - Londres, 14 de Janeiro de 1892) foi um Cardeal e Arcebispo da Igreja Católica Apostólica Romana, titular da Catedral de Westminster, Inglaterra. (pt)
- Henry Edward Manning (ur. 15 lipca 1808 roku w Totteridge – zm. 14 stycznia 1892 roku w Londynie) – angielski duchowny katolicki, arcybiskup Westminsteru i kardynał. (pl)
- Генри Эдуард Мэннинг (англ. Henry Edward Manning; 15 июля 1808, Тоттридж, Англия, Соединённое королевство Великобритании и Ирландии — 14 января 1892, Лондон, Соединённое королевство Великобритании и Ирландии) — английский кардинал, бывший с 1833 года англиканским священником и перешедший в католичество в 1851 году. Архиепископ Вестминстера с 15 мая 1865 по 14 января 1892. Кардинал-священник с 15 марта 1875, с титулом церкви Санти-Андреа-э-Грегорио-Маньо-аль-Челио с 31 марта 1875 до своей смерти в 1892 году. (ru)
- Henry Edward Manning, född den 15 juli 1808 i England av protestantiska föräldrar, död den 14 januari 1892, var en engelsk kardinal. Manning blev 1832 präst, 1833 kyrkoherde och 1840 ärkedjäkne i stiftet Chichester i engelska kyrkan. År 1845 lärde han känna Pusey och indrogs i Oxfordrörelsen, inom vilken det från 1840 förekommit många övergångar till romersk-katolska kyrkan. På en resa genom kontinenten till Italien, där han hade audiens hos Pius IX, närmades Manning ytterligare katolicismen, och efter hemkomsten bortstöttes han från episkopalkyrkan även genom dess beroende av staten (Gorhamska dopstriden 1847-50], då den av Oxfordmännen bekämpade, i dopläran antikatolske prästen genom Privy council bekräftades i sitt ämbete, och Denisonska nattvardsstriden från och med 1851, då en som romaniserande uppfattad nattvardslära genom världslig myndighet avvisades). År 1851 tog Manning, bestämd genom Newmans Development, steget över till katolska kyrkan, prästvigdes där samma år, avancerade raskt och blev efter kardinal Wisemans död (1865) ärkebiskop av Westminster och därmed chef för den 1850 återupprättade engelska katolska kyrkan och hierarkin. Utrustad med sällsynt härskarbegåvning och vad många såg som härsklystnad, blev han en ivrig agitator för ultramontanismen; på Första vatikankonsiliet 1869-71 var han måhända den talangfullaste förkämpen för dogmen och bidrog mycket genom diplomatisk smidighet, energi och vältalighet till dess seger. Även i sitt hemland beredde han den ultramontana katolicismen framgångar; sedan han 1874 fått ett romersk-katolskt universitet upprättat i London, blev han 1875 kardinal. Vid Pius IX:s dödsbädd och i var han närvarande. Den nye påven, Leo XIII, visade dock mera sympati för den andre store engelske konvertiten, Newman, som nu också blev kardinal och mot vars vetenskapliga intresse och tendens till religiös självständighet stod Mannings kyrkopolitiska intresse och fientlighet mot varje form av andlig frihet. Från omkring 1880 vände också Manning alltmera sin verksamhet från det teologiska och politiska till det sociala området, varvid han förstod att genom arbete för de lägre klassernas lyftande även öppna nya vägar för ultramontan katolicism i England. Bland annat bildade han en stor förening för absolut nykterhet. Höjden av socialt inflytande nådde han som medlare under den stora i London 1889. Manning var en av de män, vars inflytande var avgörande för den romersk-katolska kyrkans inriktning mellan de båda Vatikankonsilierna. Av hans många skrifter (de politiska tillfällighetsskrifterna har ansetts talangfullare än de dogmatiska och asketiska) må nämnas från anglikanska tiden Sermons (1843-48) och från den romersk-katolska Grounds of faith (1852; 8:e upplagan 1890), The temporal power of the vicar of Jesus Christ (1862; 3:e upplagan 1880), The reunion of christendom (1866), England and christendom (1867), The true story of the Vatican council (1877), Miscellanies (3 band, 1877-88; med hans värdefullare tidskriftsartiklar), The independence of the Holy see (2 upplagor 1877), The catholic church and modern society (1880), som betecknar övergången till sociala perioden, Eternal priesthood (1883), Religio viatoris (4 upplagor 1887), National education (1888) och Pastime papers (postumt utgiven 1893). (sv)
- 亨利·爱德华·曼宁（Henry Edward Manning，1808年7月15日－1892年1月14日），天主教英国总主教，枢机主教。 (zh)
|
| rdfs:comment
|
- Henry Edward Manning (15 de juliol de 1808 - 14 de gener de 1892) va ser un cardenal anglès de l'Església catòlica romana i el segon arquebisbe de Westminster des de 1865 fins a la seva mort el 1892. (ca)
- Henry Edward Manning (* 15. Juli 1808 in , Hertfordshire; † 14. Januar 1892 in London) war ein englischer katholischer Theologe und Kardinal. Von 1865 bis zu seinem Tod war er Erzbischof von Westminster. (de)
- Henry Edward Manning (15 July 1808 – 14 January 1892) was an English prelate of the Catholic church, and the second Archbishop of Westminster from 1865 until his death in 1892. He was ordained in the Church of England as a young man, but converted to Catholicism in the aftermath of the Gorham judgement. (en)
- Henry Edward Manning, né le 15 juillet 1808 à Totteridge (Hertfordshire, Grande-Bretagne) et mort le 14 janvier 1892 à Londres, est un ecclésiastique anglican qui, devenu catholique en 1851, fut archevêque catholique de Westminster, En 1875 il fut créé cardinal. (fr)
- Henry Edward Manning (15 de julio de 1808 – 14 de enero de 1892) fue un cardenal inglés, arzobispo católico de Westminster desde 1865 hasta 1892. (es)
- Henry Edward Manning (Totteridge, 15 luglio 1808 – Londra, 14 gennaio 1892) fu un pastore della Chiesa anglicana che si convertì al cattolicesimo romano, divenne arcivescovo di Westminster, carica che tenne dal 1865 fino alla sua morte nel 1892, per poi essere nominato cardinale nel 1875. Esponente dell'ala ultramontanista del cattolicesimo inglese, Manning si oppose ai progetti pastorali e teologici di John Henry Newman, suo amico durante gli anni del Movimento di Oxford. Instancabile pastore della sua arcidiocesi, si prodigò in numerose opere di carattere sociale e pastorale. (it)
- Henry Edward Manning (Totteridge, Hertfordshire, 15 de Julho de 1808 - Londres, 14 de Janeiro de 1892) foi um Cardeal e Arcebispo da Igreja Católica Apostólica Romana, titular da Catedral de Westminster, Inglaterra. (pt)
- Henry Edward Manning (ur. 15 lipca 1808 roku w Totteridge – zm. 14 stycznia 1892 roku w Londynie) – angielski duchowny katolicki, arcybiskup Westminsteru i kardynał. (pl)
- Генри Эдуард Мэннинг (англ. Henry Edward Manning; 15 июля 1808, Тоттридж, Англия, Соединённое королевство Великобритании и Ирландии — 14 января 1892, Лондон, Соединённое королевство Великобритании и Ирландии) — английский кардинал, бывший с 1833 года англиканским священником и перешедший в католичество в 1851 году. Архиепископ Вестминстера с 15 мая 1865 по 14 января 1892. Кардинал-священник с 15 марта 1875, с титулом церкви Санти-Андреа-э-Грегорио-Маньо-аль-Челио с 31 марта 1875 до своей смерти в 1892 году. (ru)
- 亨利·爱德华·曼宁（Henry Edward Manning，1808年7月15日－1892年1月14日），天主教英国总主教，枢机主教。 (zh)
- Henry Edward Manning (Totteridge, 15 juli 1808 - Londen, 14 januari 1892) was een Brits geestelijke en kardinaal van de Rooms-Katholieke Kerk. Manning was een zoon van , die gedurende veertig jaar lid was van het Lagerhuis voor de Britse Conservatieven en diens tweede vrouw Mary Hunter. Manning studeerde aan Balliol College en Merton College van de Universiteit van Oxford en werd in 1833 priester gewijd in de Anglicaanse Kerk. Hetzelfde jaar trouwde hij met Caroline Sargent. Zijn vrouw stierf in 1837 en toen de kardinaal overleed vond men een medaillon met haar beeltenis aan een ketting om zijn nek. Manning werd, net als zijn tijdgenoot John Henry Newman actief in de , een beweging van Anglicanen die zochten naar volledige communio van de Anglicaanse met de Rooms-Katholieke Kerk. In 1848 b (nl)
- Henry Edward Manning, född den 15 juli 1808 i England av protestantiska föräldrar, död den 14 januari 1892, var en engelsk kardinal. Manning blev 1832 präst, 1833 kyrkoherde och 1840 ärkedjäkne i stiftet Chichester i engelska kyrkan. År 1845 lärde han känna Pusey och indrogs i Oxfordrörelsen, inom vilken det från 1840 förekommit många övergångar till romersk-katolska kyrkan. På en resa genom kontinenten till Italien, där han hade audiens hos Pius IX, närmades Manning ytterligare katolicismen, och efter hemkomsten bortstöttes han från episkopalkyrkan även genom dess beroende av staten (Gorhamska dopstriden 1847-50], då den av Oxfordmännen bekämpade, i dopläran antikatolske prästen genom Privy council bekräftades i sitt ämbete, och Denisonska nattvardsstriden från och med 1851, då en som ro (sv)
|
