This HTML5 document contains 430 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-elhttp://el.dbpedia.org/resource/
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
n33http://tt.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
dbpedia-hehttp://he.dbpedia.org/resource/
n23http://www.turkishculture.org/tapestry/
n14http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dbpedia-mkhttp://mk.dbpedia.org/resource/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
n22https://pbase.com/dosseman/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
dbpedia-azhttp://az.dbpedia.org/resource/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n30http://ba.dbpedia.org/resource/
n4http://dbpedia.org/resource/File:
dbphttp://dbpedia.org/property/
n37https://rugrabbit.com/content/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-huhttp://hu.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
dbpedia-rohttp://ro.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
n29https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n32http://www.shangrilahawaii.org/islamic-art-collection/collection-highlights/textiles-and-carpets/Ottoman-silk-velvets/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fahttp://fa.dbpedia.org/resource/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Anatolian_rug
rdf:type
owl:Thing
rdfs:label
Tappeto anatolico Catifa turca Турецкий ковёр Ανατολίτικο χαλί Anatolischer Teppich Anatolian rug Килими Туреччини Anatolisk matta Tapetes turcos سجاد تركي Alfombra turca
rdfs:comment
Килими Туреччини вважаються одними із найвідоміших ремесел, з давньої історією та традиціями, які займають особливе місце в культурній спадщині Туреччини. Ein anatolischer Teppich (auch: türkischer Teppich) ist ein schwerer textiler Bodenbelag, der in der geographischen Region Anatolien oder Kleinasien und den angrenzenden Gebieten traditionell in Handarbeit für den Eigengebrauch, den lokalen Handel und den Export produziert wird. Anatolische Teppiche bilden einen wichtigen Bestandteil der Kultur und des kulturellen Erbes der heutigen Türkei. La alfombra turca o alfombra de Anatolia es un término de conveniencia, comúnmente usado para designar alfombras tejidas en Anatolia (o en el Asia Menor) y sus regiones adyacentes. Geográficamente, su área de producción se puede comparar con los territorios históricamente dominados por el Imperio otomano. Tiene un tejido anudado con pelo y se produce para uso doméstico y su colocación en suelos o paredes, su venta en locales y también para la exportación. Junto con el kilim de tejido plano, las alfombras turcas representan una parte esencial de la cultura regional, que hoy se conoce oficialmente como la cultura de Turquía,​ y se deriva del pluralismo étnico, religioso y cultural de uno de los centros más antiguos de la civilización humana. Esta mezcla originariamente comenzó como resultado Tapete turco ou tapete da Anatólia é um termo de conveniência, comumente usado para designar tapetes tecidos na Anatólia (Ásia Menor) e em suas regiões adjacentes. Geograficamente, sua área de produção pode ser comparada com os territórios historicamente dominados pelo Império Otomano. Possui um tecido atado com fios e é produzido para uso doméstico, colocação em pisos ou paredes, venda local e também exportação. Juntamente com o kilim de tecido plano, os tapetes turcos representam uma parte essencial da cultura regional, hoje conhecida oficialmente como a cultura da Turquia, que é derivada do pluralismo étnico, religioso e cultural de um dos centros mais antigos da civilização humana. Essa mistura começou originalmente como resultado do encontro dos turcos e de sua cultura com as pessoas Турецкие ковры (тур. Türk halısı) — одно из самых известных ремесел, с древней историей и традициями, которые занимают особое место в культурном наследии Турции. La catifa turca o catifa d'Anatòlia és un terme de conveniència, comunament usat per designar catifes teixides a Anatòlia (o l'Àsia Menor) i les seves regions adjacents. Geogràficament, la seva àrea de producció es pot comparar amb els territoris històricament dominats per l'Imperi Otomà. Té un teixit nuat amb pèl i es produeix per a ús domèstic i la seva col·locació a terres o parets, la seva venda en locals i també per l'exportació. Juntament amb el de teixit pla, les catifes d'Anatòlia representen una part essencial de la cultura regional, que avui es coneix oficialment com la , i es deriva del pluralisme ètnic, religiós i cultural d'un dels centres més antics de la civilització humana. Aquesta barreja originàriament va començar com a resultat de la trobada dels turcs i la seva cultura السجاد التركي هو مصطلح يطلق على الأبسطة والسجاد المنسوج على يد العرقيات المختلفة التي سكنت الأناضول والمناطق القريبة منه التي كانت تحت سلطة الدولة العثمانية. نسج السجاد التركي لتغطية الحوائط والأرضيات، وتتم صناعته للاستخدام المنزلي أو للبيع محليًا أو لتصديره. يتشارك السجاد التركي والكليم كونهما جزءًا أساسيًا من الثقافة الإقليمية، ورغم أنه يعرف اليوم بالسجاد التركي، إلا أنه في الواقع من إنتاج أعراق متعددة. Tappeto anatolico è un termine convenzionale, comunemente usato oggi per indicare i tappeti tessuti in Anatolia (o Asia minore) e le sue regioni adiacenti. Geograficamente, la sua area di produzione può essere paragonata ai territori che erano storicamente dominati dall'Impero ottomano. Denota un tessuto a pelo intrecciato, per pavimento o rivestimento murale, che viene prodotto per uso domestico, vendita locale ed esportazione. Insieme ai tessuti piatti (kilim), i tappeti anatolici rappresentano una parte essenziale della cultura regionale, che è ufficialmente intesa come cultura della Turchia, e deriva dal pluralismo etnico, religioso e culturale di uno dei centri più antichi della civiltà umana. Το ανατολίτικο χαλί είναι ένας όρος ευκολίας, που χρησιμοποιείται σήμερα για να υποδηλώσει χαλιά και μοκέτες που υφαίνονται στην Ανατολία (ή Μικρά Ασία) της Τουρκίας και σε παρακείμενες περιοχές. Γεωγραφικά η περιοχή παραγωγής τους μπορεί να συσχετισθεί με εδάφη που αποτελούσαν ιστορικά το κέντρο της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας. Αυτού του είδους χαλί είναι πλεκτό, που παράγεται για οικιακή χρήση, τοπική πώληση και εξαγωγή. Μαζί με τα υφαντά που αποκαλούνται κιλίμια, τα ανατολίτικα χαλιά αντιπροσωπεύουν ένα ουσιαστικό κομμάτι της περιφερειακής κουλτούρας, η οποία επίσημα νοείται ως σήμερα, και προέρχονται από τον εθνοτικό, θρησκευτικό και πολιτισμικό πλουραλισμό της περιοχής αυτής. Anatolian rug is a term of convenience, commonly used today to denote rugs and carpets woven in Anatolia and its adjacent regions. Geographically, its area of production can be compared to the territories which were historically dominated by the Ottoman Empire. It denotes a knotted, pile-woven floor or wall covering which is produced for home use, local sale, and export. Together with the flat-woven kilim, Anatolian rugs represent an essential part of the regional culture, which is officially understood as the Culture of Turkey today, and derives from the ethnic, religious and cultural pluralism of one of the most ancient centres of human civilisation. Anatoliska mattor är handknutna från Anatolien i Turkiet. Materialet är ull, bomull eller silke och de knyts med . Tidiga exemplar finns avbildade på målningar av Lorenzo Lotto och Hans Holbein den yngre i början av 1500-talet. Deras mönster har efter konstnärerna kommit att kallas Lottomattor och Holbeinmattor. Under en period från 1700-talet fram till omkring 1880, då indigo upphörde att vara tillgängligt på grund av störda handelsförbindelser österut och ersattes av anilinfärger, tillverkades många av de klassiska turkiska bönemattorna som ghiordemattorna, , kulamattorna och melasmattorna.
rdfs:seeAlso
dbr:Early_Anatolian_Animal_carpets
foaf:depiction
n14:Phoenix_and_dragon_carpet_Anatolia_first_half_or_middle_15th_century.jpg n14:CENTRAL_ANATOLIAN_DOUBLE-NICHE_RUG.png n14:Konya_Ethnographical_Museum_-_Carpet_1.png n14:Selimiye-Mosque-interior.jpg n14:Western_Anatolian_knotted_woll_carpet_with_'Lotto'_patern,_16th_century,_Saint_Louis_Art_Museum.jpg n14:Pieter_de_Hooch_019.jpg n14:Bird_Rug_Sighisoara.jpg n14:Transylvanian_carpet_Met_22.100.91.jpg n14:Lower_left_corner_of_a_%22Transylvanian%22_%22Lotto%22_rug,_adorning_the_fortified_church_of_Biertan.jpg n14:Unknown,_Turkey,_11th-13th_Century_-_Carpet_with_Animal_Design_-_Google_Art_Project.jpg n14:Little_world,_Aichi_prefecture_-_Turkish_culture_exhibition_-_Turkish_carpet_-_Made_in_Nuzumla.jpg n14:Carpet_factory.jpg n14:TheSultanAhmetCamiiPrayerRugSaphThe_Blue_Mosque_Istanbul2006creditjancadoret.jpg n14:Carpet_fringes.jpg n14:Inside_the_Harem,_Topkapi_Palace,_Istanbul,_Turkey_(Nov_2009).jpg n14:Holbein_carpet_with_large_medallions_16th_century_Central_Anatolia.jpg n14:Turkish_-_Prayer_Rug_-_Google_Art_Project.jpg n14:MIK_-_Medaillon-Uschak.jpg n14:Vintage_Konya_Prayer_Seccade._CL_Lane_Collection.jpg n14:Turkey.Konya004.jpg n14:Turkey_Prayer_rug.jpg n14:Pile_Rug,_ca_1875;_Southwestern_Anatolia.jpg n14:The_James_F._Ballard_Late_16th_Century_Bursa_Prayer_Rug.jpg n14:9Double-Niche_Carpet_LACMA_M.2004.32_(cropped).jpg n14:Knopen_001.jpg n14:Knopen_002.jpg n14:Turkey.Konya031.jpg n14:Turkey_regions_updated.png n14:Turkish_loom_and_weavers.jpg n14:Antique_Red_Turkish_Oushak_Carpet.jpg n14:Ottoman_cover.jpg n14:Vintage_Anatolian_Konya_Prayer_Rug.jpg n14:Vintage_Central_Anatolian_Tribal_Rug.jpg n14:Vintage_Turkish_Kilim_Geometric_Patterned_Rug.jpg n14:Marby_carpet.jpg n14:Urgup_Region_Rug_with_Kufic_inner_border._CL_Lane_Collection.jpg n14:Small_pattern_Holbein_carpet_Anatolia_16th_century.jpg n14:Prayer_rug,_Turkey,_Bergama,_late_19th_century,_wool_-_Huntington_Museum_of_Art_-_DSC04879.jpg n14:Rare_Eastern_Anatolian_Tribal_Kurdish_Cuval_Circa_1880_Private_Collection.jpg n14:Seljuk_Carpet_Fragment_13th_Century..png n14:Bergama_rug_18th_C.jpg n14:Loomwork.jpg n14:East_Anatolian_rug_(detail),_Şarkişla-Sivas_region.jpg n14:Antique_Gaziantep_Double_Prayer_Rug.jpg n14:Abraham_Grapheus_-_Cornelis_de_Vos_1620-Antwerpen.jpg n14:TownVillageNomads.jpg n14:Dolmabahce_Palacasdfe.jpg
dcterms:subject
dbc:Turkish_culture dbc:Turkish_art dbc:Turkish_rugs_and_carpets dbc:Turkish_inventions dbc:Oriental_rugs_and_carpets
dbo:wikiPageID
6861578
dbo:wikiPageRevisionID
1124781312
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Milas n4:East_Anatolian_rug_(detail),_Şarkişla-Sivas_region.jpg dbr:Turkic_migration dbr:Soumak_rug dbr:Ladik dbr:Kula,_Manisa dbr:Tabriz dbr:Assyrian_people dbr:Tile dbr:Kurds dbr:Mehmed_the_Conqueror dbr:Anatolian_beyliks dbr:Aniline dbr:Uthman dbr:Abd_al-Malik_ibn_Marwan dbr:Ancient_Persia dbr:Alaeddin_Mosque dbr:Byzantine_art dbr:Topkapi_Palace dbr:Sultanate_of_Rum dbr:Kurdish_rugs dbr:Kapalıçarşı dbr:Ayvacık,_Çanakkale dbr:Cappadocia dbr:Sultan_Ahmed_Mosque dbr:Lotto_carpet dbr:Natural_dye dbr:Dyes n4:Knopen_001.jpg n4:Knopen_002.jpg dbr:Brașov dbr:Calligraphy dbr:Culture_of_Turkey dbr:Abdülmecid_I dbr:Bursa dbr:Manisa dbr:Wool dbr:Manisa_Province dbr:Hereke dbr:Bayezid_I dbr:Hereke_carpet dbr:Biserica_Neagră dbr:Brukenthal_National_Museum dbr:Oak dbr:Kilim dbr:Sardis dbr:Mongol_invasions_of_Anatolia dbr:Kufic dbr:Sano_di_Pietro dbr:Saint_Louis_Art_Museum dbr:Timurid_dynasty dbr:Tyrian_purple dbr:Sivas dbr:Cotton dbr:Isparta dbr:Iznik dbr:Persian_carpet dbr:Holbein_carpet dbr:Worship dbr:Troy dbr:Turkey dbr:Virgin_and_Child_with_Canon_van_der_Paele dbr:Cleveland_Museum_of_Art dbr:DOBAG_Carpet_Initiative dbr:Odyssey dbr:Phrygians dbr:Quran dbr:Umayyad_Caliphate dbr:Plying dbr:Fostat dbr:Uşak dbr:Miniature_(illuminated_manuscript) dbr:Mecca n4:Loomwork.jpg n4:Lower_left_corner_of_a_%22Transylvanian%22_%22Lotto%22_rug,_adorning_the_fortified_church_of_Biertan.jpg dbr:Warp_and_woof dbr:Dolmabahçe_Palace dbr:Waqf n4:MIK_-_Medaillon-Uschak.jpg dbr:Kayseri dbr:Ürgüp dbr:Hisham's_Palace dbr:Oak_apple dbr:Selim_I dbr:Dye dbr:Hittites dbr:Ushak_carpet dbr:Ghiordes_knot dbr:Sea_of_Marmara dbr:Konya dbr:Turkmens dbr:Chinese_dragon dbr:Early_Anatolian_Animal_carpets dbr:Indigofera_tinctoria dbr:Seljuk_dynasty dbr:Divriği_Great_Mosque_and_Hospital dbc:Turkish_art dbr:Byzantine_Empire dbc:Turkish_rugs_and_carpets dbr:Euphorbia dbr:Circassians dbr:Byzantine–Seljuq_wars dbr:Gregorio_di_Cecco dbr:Loom dbr:Jan_van_Eyck dbr:Armenian_genocide dbr:Çanakkale dbr:Istanbul dbr:Fenghuang dbr:Beysehir dbr:Savonnerie_manufactory dbr:Pazyryk_rug dbr:Museum_of_Applied_Arts,_Vienna dbr:Taşpınar,_Aksaray dbr:Mauveine dbr:Rhodes dbr:Izmit n4:Vintage_Anatolian_Konya_Prayer_Rug.JPG n4:Vintage_Turkish_Kilim_Geometric_Patterned_Rug.jpg dbr:Fethiye dbr:Abu'l-Fida dbr:Smyrna dbr:Yuan_dynasty dbr:Yürük dbr:Fertek dbr:The_Travels_of_Marco_Polo dbr:Athenaeus n4:The_James_F._Ballard_Late_16th_Century_Bursa_Prayer_Rug.jpg dbr:Yahyalı dbr:Aniconism_in_Islam dbr:William_Henry_Perkin dbr:Onion dbr:Homer dbr:Thomas_de_Keyser dbr:Transylvania dbr:Izmir_Province dbr:Indigo n4:TownVillageNomads.jpg dbr:Cornelis_de_Vos dbr:Eşrefoğlu_Mosque dbr:Tahmasp_I dbr:Balıkesir n4:Turkey_regions_updated.png dbr:Ortaköy,_Aksaray n4:Turkish_loom_and_weavers.jpg dbr:Armenian_carpet dbr:Diyarbakır dbr:Prayer_rug dbr:Kütahya dbr:Metropolitan_Museum_of_Art dbr:Carpet_weaving_in_Isparta dbr:Matricaria_chamomilla dbr:Skokloster_Castle dbr:Palace_of_Versailles dbr:Warp_(weaving) dbr:Ibn_Battuta dbr:Mamluk_Sultanate_(Cairo) dbr:Armenians dbr:Kangal dbr:Zara,_Turkey dbr:Islamic_art dbr:Topkapı_Palace dbr:Çatalhöyük dbr:Mucur dbr:Derbent,_Konya dbr:Anthemis dbr:Arabesque_(Islamic_art) dbr:Beylik_of_Teke dbr:Jämtland dbr:Aegean_Region dbr:Rhus_coriaria dbr:Han_dynasty dbr:Sweden dbr:Mihrab dbr:Osman_I dbr:Louvre dbr:Pliny_the_Elder dbr:Natural_History_(Pliny) dbr:Mosque_lamp dbr:Anatolia dbr:Selvedge dbr:Seljuq_Turks dbr:Transylvanian_rugs dbr:National_Museum,_Warsaw dbr:Aubusson_tapestry n4:9Double-Niche_Carpet_LACMA_M.2004.32_(cropped).jpg dbr:Swedish_History_Museum dbr:Gul_(design) dbr:Iliad dbr:Van_province n4:Bergama_rug_18th_C.JPG dbr:Deipnosophists dbr:Transhumance n4:Bird_Rug_Sighisoara.jpg dbr:Bergama dbr:Qazvin dbr:Erzurum dbr:Ezine,_Çanakkale dbr:Assos dbr:Avanos n4:Abraham_Grapheus_-_Cornelis_de_Vos_1620-Antwerpen.JPG dbr:Murad_II dbr:Yeşilhisar dbr:Pergamon_Museum dbr:Fustat dbr:Museum_of_Islamic_Art,_Doha dbr:Museum_of_Fine_Arts_(Budapest) dbr:Milas_carpet dbc:Turkish_inventions dbr:Suleiman_the_Magnificent dbr:Karapinar dbr:Hand_spinning dbr:Romania dbc:Oriental_rugs_and_carpets dbr:Marco_Polo dbr:Alp_Arslan dbr:Sultan dbr:Denizli dbr:Orientalism dbr:Oriental_carpets_in_Renaissance_painting dbr:Book_of_Dede_Korkut dbr:Cintamani dbr:Power_loom dbr:Oriental_carpet dbr:Knot_count dbr:Kars dbr:Rubia_tinctorum dbr:Kurt_Erdmann dbr:Konya_Carpets_and_Rugs dbr:Izmir dbr:Pieter_de_Hooch dbr:Hakkâri_(city) dbr:Niğde dbr:Romanos_IV dbr:Konya_carpet dbr:Kars_Province dbr:Beyşehir n4:CENTRAL_ANATOLIAN_DOUBLE-NICHE_RUG.png dbr:Yürük_rug dbr:Bandırma dbr:Buddhist_art dbr:History_of_Anatolia dbr:Islamic_calligraphy dbr:Cultural_Revolution n4:Ottoman_cover.jpg dbr:Obruk,_Bor dbr:Silk n4:Carpet_factory.jpg n4:Carpet_fringes.jpg dbr:Yörüks dbr:Marmara_Region dbr:Dardanelles dbr:Ottoman–Mamluk_War_(1516–17) dbr:Persian_rug dbr:İncesu,_Aksaray dbr:Oghuz_Turks dbr:Ottoman_Empire dbr:Mordant dbr:Karaman dbr:Mevlana_Museum dbr:Turkmen_rug dbr:Kırşehir dbr:Pile_rug dbr:Gördes dbr:Ancient_Greeks dbr:Peace_of_Amasya dbr:Selçuk dbr:Turkic_peoples dbr:Ibn_Sa'id_al-Maghribi dbr:Turkish_and_Islamic_Arts_Museum dbr:Bergama_carpet dbc:Turkish_culture dbr:Antioch n4:Dolmabahce_Palacasdfe.jpg dbr:Sasanian_Empire
dbo:wikiPageExternalLink
n22:carpetmuseum n23:anatolian-carpets-kilims-743.htm n32: n37:classical-ottoman-carpets-anatolia-metropolitan-museum-art-new-york
owl:sameAs
wikidata:Q7855340 dbpedia-fa:قالی_ترکی dbpedia-sv:Anatolisk_matta dbpedia-mk:Анадолски_килим dbpedia-el:Ανατολίτικο_χαλί dbpedia-hr:Anatolijski_tepih dbpedia-tr:Türk_halısı dbpedia-it:Tappeto_anatolico dbpedia-ar:سجاد_تركي dbpedia-uk:Килими_Туреччини dbpedia-es:Alfombra_turca dbpedia-ro:Covor_turcesc n29:4wVQA n30:Төрөк_келәмдәре dbpedia-ru:Турецкий_ковёр n33:Анадолу_келәмнәре dbpedia-ca:Catifa_turca dbpedia-pt:Tapetes_turcos dbpedia-az:Türk_xalçası dbpedia-he:שטיח_טורקי dbpedia-de:Anatolischer_Teppich dbpedia-hu:Anatóliai_szőnyeg
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Portal dbt:Multiple_image dbt:Hatnote dbt:Further_information dbt:Cn dbt:Clear dbt:See_also dbt:Culture_of_Turkey dbt:Rugs_and_carpets dbt:Main_article dbt:Reflist dbt:Short_description dbt:Commonscat dbt:Islamic_art
dbo:thumbnail
n14:9Double-Niche_Carpet_LACMA_M.2004.32_(cropped).jpg?width=300
dbp:align
right
dbp:direction
horizontal
dbp:footer
Right image: Tribal Kurdish Cuval, ca. 1880 in traditional design, with harsh synthetic colours. Left image: Pieter de Hooch: Portrait of a family making music, 1663, Cleveland Museum of Art Right image: Animal carpet, around 1500, found in Marby Church, Jämtland, Sweden. Wool, 160 cm x 112 cm, Swedish History Museum, Stockholm Left image: Pile rug, circa 1875; Southwestern Anatolia, with bright but harmonic natural dyes Right image: "Transylvanian" type prayer rug, 17th century, National Museum, Warsaw Left image: Phoenix and Dragon carpet, 164 x 91 cm, Anatolia, circa 1500, Pergamon Museum, Berlin
dbp:footerAlign
left
dbp:headerAlign
left/right/center
dbp:image
Turkey Prayer rug.jpg Pieter de Hooch 019.jpg Marby carpet.jpg Pile Rug, ca 1875; Southwestern Anatolia.jpg Rare Eastern Anatolian Tribal Kurdish Cuval Circa 1880 Private Collection.jpg Phoenix and dragon carpet Anatolia first half or middle 15th century.jpg
dbp:width
200 221 165 187 190 147
dbo:abstract
Турецкие ковры (тур. Türk halısı) — одно из самых известных ремесел, с древней историей и традициями, которые занимают особое место в культурном наследии Турции. La alfombra turca o alfombra de Anatolia es un término de conveniencia, comúnmente usado para designar alfombras tejidas en Anatolia (o en el Asia Menor) y sus regiones adyacentes. Geográficamente, su área de producción se puede comparar con los territorios históricamente dominados por el Imperio otomano. Tiene un tejido anudado con pelo y se produce para uso doméstico y su colocación en suelos o paredes, su venta en locales y también para la exportación. Junto con el kilim de tejido plano, las alfombras turcas representan una parte esencial de la cultura regional, que hoy se conoce oficialmente como la cultura de Turquía,​ y se deriva del pluralismo étnico, religioso y cultural de uno de los centros más antiguos de la civilización humana. Esta mezcla originariamente comenzó como resultado del encuentro de los turcos y su cultura con las de los pueblos que se encontraban en su camino durante su migración desde Asia central a Occidente, así como los armenios, las tribus caucásicas y kurdas que vivían o migraban a Anatolia a diferentes épocas de la historia contribuyeron con sus motivos y ornamentos tradicionales.​​ La llegada del Islam y el desarrollo del arte islámico influyó profundamente en el diseño de la alfombra de Anatolia. Sus ornamentos y patrones reflejan así la historia política y la diversidad social del área. Sin embargo, la investigación científica no pudo, hasta el momento, atribuir ninguna característica de diseño particular a ninguna tradición étnica o regional específica, o también diferenciar entre patrones de diseño nómadas y campesinos.​ Dentro del grupo de alfombras orientales, la alfombra de Anatolia se distingue por las características particulares de sus tintes y colores, motivos, texturas y técnicas. Los ejemplos varían en tamaño desde pequeñas yastik hasta alfombras grandes, del tamaño de una habitación. Los ejemplos más antiguos de alfombras de Anatolia que se conocen datan del siglo XIII. Diferentes tipos de alfombras se han tejido desde entonces en manufacturas y talleres provinciales, hogares de aldeas, asentamientos tribales o en la carpa de los nómadas. Las alfombras se producían simultáneamente en todos los niveles de la sociedad, principalmente con lana de oveja, algodón y tintes naturales. A menudo están ligadas con nudos simétricos, fueron tan ampliamente utilizados en la zona que los comerciantes de alfombras occidentales a comienzos del siglo XX que adoptaron el término nudo «turco» o «Ghiordes» para esta técnica. A partir de 1870, la corte otomana también fabricaba alfombras de seda, a veces con hilos de oro o plata, Pero el material tradicional de la mayoría de las alfombras turcas fue el hilado a mano de lana teñida natural. En Europa, las alfombras turcas se representaban con frecuencia en pinturas renacentistas, a menudo en un contexto de dignidad, prestigio y lujo. Los contactos políticos y el comercio se intensificaron entre Europa occidental y el mundo islámico después del siglo XIII. Cuando se estableció el comercio directo con el Imperio otomano durante el siglo XIV, se dio a todos los tipos de alfombras, indiscriminadamente, la firma de alfombras «turcas», independientemente de su lugar de fabricación real.​ Desde finales del siglo XIX, las alfombras orientales han estado sujetas al interés histórico y científico del arte en el mundo occidental.​​​ El arte y la artesanía de la alfombra de Turquía experimentaron serios cambios con la introducción de tintes sintéticos del último tercio del siglo XIX en adelante. La producción masiva de alfombras baratas diseñadas para el éxito comercial había llevado la antigua tradición a la extinción. A finales del siglo XX, proyectos como la Iniciativa de alfombras DOBAG han revivido con éxito la tradición del tejido de alfombras de Anatolia con hilado de lana a mano y diseños tradicionales.​​ Tappeto anatolico è un termine convenzionale, comunemente usato oggi per indicare i tappeti tessuti in Anatolia (o Asia minore) e le sue regioni adiacenti. Geograficamente, la sua area di produzione può essere paragonata ai territori che erano storicamente dominati dall'Impero ottomano. Denota un tessuto a pelo intrecciato, per pavimento o rivestimento murale, che viene prodotto per uso domestico, vendita locale ed esportazione. Insieme ai tessuti piatti (kilim), i tappeti anatolici rappresentano una parte essenziale della cultura regionale, che è ufficialmente intesa come cultura della Turchia, e deriva dal pluralismo etnico, religioso e culturale di uno dei centri più antichi della civiltà umana. La tessitura dei tappeti rappresenta un mestiere tradizionale che risale alla preistoria. I tappeti sono stati tessuti molto prima di quanto suggerirebbero anche i tappeti più antichi sopravvissuti come il tappeto Pazyryk. Durante la sua lunga storia, l'arte e l'artigianato del tappeto tessuto hanno assorbito e integrato diverse tradizioni culturali. Nei tappeti anatolici si trovano tracce di disegno bizantino. Popoli turchi migranti dall'Asia centrale, armeni, tribù caucasiche e curde che vivevano o migravano in Anatolia in diversi momenti della storia, vi hanno contribuito con i loro motivi e ornamenti tradizionali. L'arrivo dell'Islam e lo sviluppo dell'arte islamica hanno profondamente influenzato il disegno del tappeto anatolico. I suoi ornamenti e motivi riflettono quindi la storia politica e la diversità sociale dell'area. Tuttavia, la ricerca scientifica non è ancora in grado di attribuire una particolare caratteristica di progettazione a una specifica tradizione etnica o regionale, o addirittura di differenziare tra modelli di progettazione nomade e di villaggio. All'interno del gruppo dei tappeti orientali, il tappeto anatolico si distingue per le caratteristiche particolari dei suoi coloranti e colori, motivi, trame e tecniche. Gli esempi variano da piccoli cuscini (yastik) a tappeti di grandi dimensioni. I primi esempi sopravvissuti di tappeti anatolici noti oggi risalgono al XIII secolo. Distinti tipi di tappeti sono stati tessuti sin da quando erano fabbricati nelle corti e laboratori provinciali, case di villaggio, insediamenti tribali o nella tenda di un nomade. I tappeti sono stati prodotti simultaneamente a tutti i diversi livelli della società, principalmente usando lana di pecora, cotone e tinture a colori naturali. I tappeti anatolici sono spesso legati con nodi simmetrici, che erano ampiamente usati nell'area e che i commercianti di tappeti occidentali, all'inizio del XX secolo, chiamarono con il termine "turco" o "Ghiordes". Dal 1870 in poi, la corte ottomana produceva anche tappeti di seta, a volte con fili intrecciati di oro o argento, ma il materiale tradizionale della maggior parte dei tappeti anatolici era lana filata e tinta con colori naturali. In Europa, i tappeti anatolici erano raffigurati nei dipinti del Rinascimento, spesso in un contesto di prestigio e lusso. I contatti politici e il commercio si intensificarono tra l'Europa occidentale e il mondo islamico dopo il XIII secolo, quando ebbe inizio il commercio diretto con l'Impero ottomano durante il XIV secolo. Tutti i tipi di tappeti furono dapprima attribuiti indiscriminatamente al nome commerciale dei tappeti "turchi", indipendentemente dal loro luogo di produzione reale. Dalla fine del XIX secolo, i tappeti orientali furono oggetto di interesse storico e scientifico-artistico nel mondo occidentale. La ricchezza e la diversità culturale della tessitura dei tappeti vennero gradualmente comprese. Più recentemente, anche i tappeti a tessitura piatta (Kilim, Soumak, Cicim e Zili) hanno attratto l'interesse di collezionisti e scienziati. L'arte e l'artigianato del tappeto anatolico subirono gravi cambiamenti con l'introduzione dei coloranti sintetici dall'ultimo terzo del XIX secolo in poi. La produzione in serie di tappeti economici, progettati per il successo commerciale, aveva portato l'antica tradizione vicina all'estinzione. Alla fine del XX secolo, progetti come DOBAG Carpet Initiative hanno riscoperto con successo la tradizione della tessitura di tappeti anatolici usando lana filata a mano, tinte naturali e disegni tradizionali. Килими Туреччини вважаються одними із найвідоміших ремесел, з давньої історією та традиціями, які займають особливе місце в культурній спадщині Туреччини. Anatolian rug is a term of convenience, commonly used today to denote rugs and carpets woven in Anatolia and its adjacent regions. Geographically, its area of production can be compared to the territories which were historically dominated by the Ottoman Empire. It denotes a knotted, pile-woven floor or wall covering which is produced for home use, local sale, and export. Together with the flat-woven kilim, Anatolian rugs represent an essential part of the regional culture, which is officially understood as the Culture of Turkey today, and derives from the ethnic, religious and cultural pluralism of one of the most ancient centres of human civilisation. Rug weaving represents a traditional craft dating back to prehistoric times. Rugs were woven much earlier than even the oldest surviving rugs like the Pazyryk rug would suggest. During its long history, the art and craft of the woven carpet has absorbed and integrated different cultural traditions. Traces of Byzantine design can be observed in Anatolian rugs; Turkic peoples migrating from Central Asia, as well as Armenian people, Caucasian and Kurdic tribes either living in, or migrating to Anatolia at different times in history contributed their traditional motifs and ornaments. The arrival of Islam and the development of the Islamic art has profoundly influenced the Anatolian rug design. Its ornaments and patterns thus reflect the political history and social diversity of the area. However, scientific research was unable, as yet, to attribute any particular design feature to any specific ethnic or regional tradition, or even to differentiate between nomadic and village design patterns. Within the group of oriental carpets, the Anatolian rug is distinguished by particular characteristics of its dyes and colours, motifs, textures and techniques. Examples range in size from small pillows (yastik) to large, room-sized carpets. The earliest surviving examples of Anatolian rugs known today date from the thirteenth century. Distinct types of rugs have been woven ever since in court manufactures and provincial workshops, village homes, tribal settlements, or in the nomad's tent. Rugs were simultaneously produced at all different levels of society, mainly using sheep wool, cotton and natural dyes. Anatolian rugs are most often tied with symmetrical knots, which were so widely used in the area that Western rug dealers in the early 20th century adopted the term "Turkish" or "Ghiordes" knot for the technique. From the 1870s onwards, the Ottoman court manufactures also produced silk-piled rugs, sometimes with inwoven threads of gold or silver, but the traditional material of the majority of Anatolian rugs was hand-spun, naturally-dyed wool. In Europe, Anatolian rugs were frequently depicted in Renaissance paintings, often in a context of dignity, prestige and luxury. Political contacts and trade intensified between Western Europe and the Islamic world after the 13th century AD. When direct trade was established with the Ottoman Empire during the 14th century, all kinds of carpets were at first indiscriminately given the trade name of "Turkish" carpets, regardless of their actual place of manufacture. Since the late nineteenth century, oriental rugs have been subject to art historic and scientific interest in the Western world. The richness and cultural diversity of rug weaving were gradually better understood. More recently, also flat woven carpets (Kilim, Soumak, Cicim, Zili) have attracted the interest of collectors and scientists. The art and craft of the Anatolian rug underwent serious changes by the introduction of synthetic dyes from the last third of the 19th century onwards. The mass production of cheap rugs designed for commercial success had brought the ancient tradition close to extinction. In the late twentieth century, projects like the DOBAG Carpet Initiative have successfully revived the tradition of Anatolian rug weaving using hand-spun, naturally-dyed wool and traditional designs. Tapete turco ou tapete da Anatólia é um termo de conveniência, comumente usado para designar tapetes tecidos na Anatólia (Ásia Menor) e em suas regiões adjacentes. Geograficamente, sua área de produção pode ser comparada com os territórios historicamente dominados pelo Império Otomano. Possui um tecido atado com fios e é produzido para uso doméstico, colocação em pisos ou paredes, venda local e também exportação. Juntamente com o kilim de tecido plano, os tapetes turcos representam uma parte essencial da cultura regional, hoje conhecida oficialmente como a cultura da Turquia, que é derivada do pluralismo étnico, religioso e cultural de um dos centros mais antigos da civilização humana. Essa mistura começou originalmente como resultado do encontro dos turcos e de sua cultura com as pessoas que estavam em seu caminho durante a migração da Ásia Central para o Ocidente, bem como com as tribos armênias, caucasianas e curdas que viveram ou migraram para a Anatólia em diferentes momentos da história, contribuíram com seus temas e ornamentos tradicionais. A chegada do Islã e o desenvolvimento da arte islâmica influenciaram profundamente o design dos tapete anatolianos. Seus ornamentos e padrões refletem a história política e a diversidade social da região. No entanto, pesquisas científicas ainda não puderam atribuir nenhuma característica específica de design a nenhuma tradição étnica ou regional específica, nem também diferenciar entre padrões de design nômade e camponês. Dentro do grupo de tapetes orientais, os tapetes da Anatólia se distinguem pelas características particulares de seus corantes e cores, temas, texturas e técnicas. Os exemplos variam em tamanho; desde pequenos yastik até tapetes grandes, do tamanho de uma sala. Os exemplos mais antigos de tapetes da Anatólia datam do século XIII. Diferentes tipos de tapetes eram tecidos em fábricas e oficinas provinciais, casas de aldeia, assentamentos tribais ou em tendas de nômades. Os tapetes eram produzidos simultaneamente em todos os níveis da sociedade, principalmente com lã de ovelha, algodão e corantes naturais. Eles são frequentemente amarrados com nós simétricos, e eram tão amplamente utilizados na área que os comerciantes de tapetes ocidentais no início do século XX adotaram o termo de "turco" ou "guiordes" para essa técnica de nó. A partir de 1870, a corte otomana também fabricava tapetes de seda, às vezes com fios de ouro ou prata, mas o material tradicional da maioria das fiações de tapetes turcos era a lã natural tingida à mão. Na Europa os tapetes turcos eram frequentemente retratados em pinturas renascentistas, geralmente em um contexto de dignidade, prestígio e luxo. Os contatos políticos e o comércio se intensificaram entre a Europa Ocidental e o mundo islâmico após o século XIII. Quando o comércio direto com o Império Otomano foi estabelecido durante o século XIV, todos os tipos de tapetes receberam indiscriminadamente a assinatura de tapetes "turcos", independentemente de seu local de fabricação real. Desde o final do século XIX, os tapetes orientais estão sujeitos ao interesse histórico e científico da arte no mundo ocidental. Ein anatolischer Teppich (auch: türkischer Teppich) ist ein schwerer textiler Bodenbelag, der in der geographischen Region Anatolien oder Kleinasien und den angrenzenden Gebieten traditionell in Handarbeit für den Eigengebrauch, den lokalen Handel und den Export produziert wird. Anatolische Teppiche bilden einen wichtigen Bestandteil der Kultur und des kulturellen Erbes der heutigen Türkei. Das Teppichknüpfen ist ein traditionelles Kunsthandwerk, das weit in die präislamische Zeit zurückreicht. Im Lauf der langen Geschichte Anatoliens und des Kunsthandwerks der Teppichherstellung wurden unterschiedliche kulturelle Einflüsse in die Gestaltung integriert. Spuren byzantinischer Ornamente haben sich in den Teppichmustern ebenso erhalten wie die traditionellen Muster und Dekors der Turkvölker, die aus Zentralasien einwanderten. Auch Griechen, Armenier, kaukasische und kurdische Stämme, die in Anatolien leben oder zu unterschiedlichen Zeiten dorthin einwanderten, haben ihre traditionellen Muster eingebracht. Die Übernahme des Islam und die Entwicklung der islamischen Kunst beeinflussten die Gestaltung tiefgreifend. Aus den Mustern der Teppichknüpferei lässt sich somit die politische und ethnische Geschichte und Vielfalt Kleinasiens ablesen. Etwa ab dem 12. Jahrhundert n. Chr., als die politischen und Handelsbeziehungen zwischen Westeuropa und der islamischen Welt intensiver wurden, wurden anatolische Knüpfteppiche auch in Europa bekannt. Weil sich der direkte Handel zuerst zwischen dem Osmanischen Reich und Europa etablierte, waren Orientteppiche in Europa zunächst nur unter dem Handelsnamen „türkische“ Teppiche bekannt, unabhängig von ihrem tatsächlichen Ursprungsland. Erst nachdem im späten 19. Jahrhundert das wissenschaftliche Interesse westeuropäischer Kunsthistoriker erwacht war, wurde die künstlerische und kulturelle Vielfalt des anatolischen Teppichs besser verstanden. Innerhalb der Gruppe der Orientteppiche zeichnet sich der anatolische Teppich durch charakteristische Farben, Muster, Strukturen und Techniken aus. Meist aus Wolle und Baumwolle, manchmal auch aus Seide bestehend, werden anatolische Teppiche meist mit dem symmetrischen („türkischen“ oder „Gördes“-Knoten) geknüpft. Die Formate reichen vom kleinen Kissen (yastik) bis hin zu großen, den Raum ausfüllenden Teppichen. Die frühesten erhaltenen türkischen Teppiche datieren aus dem 13. Jahrhundert. Seitdem wurden kontinuierlich bis heute unterschiedliche Teppichtypen in Manufakturen, eher provinziellen Werkstätten, in Dörfern, kleinen Siedlungen oder von Nomaden hergestellt. Jede soziale Gruppe kennt dabei charakteristische Techniken und verwendet charakteristische Materialien. Wissenschaftliche Versuche, ein bestimmtes Muster einer ethnischen, regionalen, oder auch nur der nomadischen oder dörflichen Tradition zuzuordnen, blieben aufgrund des kontinuierlichen Austauschs von Mustern im Rahmen der ausgedehnten Migrationen und des Einflusses der kommerziellen Produktion bislang erfolglos. Traditionelle türkische Teppiche wurden nicht nur in ihrem Ursprungsland, sondern auch in Westeuropa als Kunstwerke geschätzt. Schon auf europäischen Gemälden aus der Renaissancezeit werden Orientteppiche dargestellt. Seit dem 19. Jahrhundert werden sie auch wissenschaftlich von Kunsthistorikern in Westeuropa und der Türkei erforscht. Seit einiger Zeit haben auch die Flachgewebe (Kelim, Sumak, Cicim, Zili) das Interesse von Sammlern und Wissenschaftlern gefunden. In den 1980er Jahren entstanden Initiativen wie die DOBAG-Initiative, in den 2000er Jahren dann die Turkish Cultural Foundation, deren Ziel es ist, die traditionelle Kunst des Teppichknüpfens mit handgesponnener, in Naturfarben gefärbter Wolle und in traditionellen Mustern wiederzubeleben. Anatoliska mattor är handknutna från Anatolien i Turkiet. Materialet är ull, bomull eller silke och de knyts med . Tidiga exemplar finns avbildade på målningar av Lorenzo Lotto och Hans Holbein den yngre i början av 1500-talet. Deras mönster har efter konstnärerna kommit att kallas Lottomattor och Holbeinmattor. Under en period från 1700-talet fram till omkring 1880, då indigo upphörde att vara tillgängligt på grund av störda handelsförbindelser österut och ersattes av anilinfärger, tillverkades många av de klassiska turkiska bönemattorna som ghiordemattorna, , kulamattorna och melasmattorna. Omkring 1880–1922 tillverkades mattor av varierande kvalitet, främst , och Sivasmattor. Efter 1922 skedde en tillbakagång för tillverkningen av handknutna mattor och ersattes av maskinknutna mattor. Enklare by- och nomadmattor fortsatte dock fram till omkring 1950 att tillverkas enligt traditionell teknik. En lyxproduktion av silkesmattor, hovmanufakturmattor som kum-, kapu- och har skett parallellt. Το ανατολίτικο χαλί είναι ένας όρος ευκολίας, που χρησιμοποιείται σήμερα για να υποδηλώσει χαλιά και μοκέτες που υφαίνονται στην Ανατολία (ή Μικρά Ασία) της Τουρκίας και σε παρακείμενες περιοχές. Γεωγραφικά η περιοχή παραγωγής τους μπορεί να συσχετισθεί με εδάφη που αποτελούσαν ιστορικά το κέντρο της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας. Αυτού του είδους χαλί είναι πλεκτό, που παράγεται για οικιακή χρήση, τοπική πώληση και εξαγωγή. Μαζί με τα υφαντά που αποκαλούνται κιλίμια, τα ανατολίτικα χαλιά αντιπροσωπεύουν ένα ουσιαστικό κομμάτι της περιφερειακής κουλτούρας, η οποία επίσημα νοείται ως σήμερα, και προέρχονται από τον εθνοτικό, θρησκευτικό και πολιτισμικό πλουραλισμό της περιοχής αυτής. Η ύφανση χαλιών αντιπροσωπεύει μια παραδοσιακή τέχνη που χρονολογείται από τους προϊστορικούς χρόνους. Χαλιά υφάθηκαν πολύ νωρίτερα ακόμα και από εκείνα που έχουν εντοπιστεί από τον πολιτισμό Πάζιρικ. Κατά τη διάρκεια της μακράς ιστορίας τους, η τέχνη και η δεξιότητα του πλεκτού χαλιού έχει απορροφηθεί και ενσωματωθεί σε διαφορετικές πολιτιστικές παραδόσεις. Ίχνη από Βυζαντινών σχεδίων μπορούν να παρατηρηθούν στα ανατολίτικα χαλιά. Οι τουρκικοί λαοί που μετανάστευσαν από την Κεντρική Ασία, καθώς και Αρμένιοι, και Κούρδοι που είτε ζούσαν είτε μετανάστευσαν στην Ανατολία σε διαφορετικές χρονικές περιόδους συνέβαλαν με τα παραδοσιακά τους μοτίβα και στολίδια. Η άφιξη του Ισλάμ και η ανάπτυξη της ισλαμικής τέχνης επηρέασε βαθιά τον σχεδιασμό του ανατολίτικου χαλιού. Τα στολίδια και τα σχέδια αυτά αντικατοπτρίζουν έτσι την πολιτική ιστορία και την κοινωνική ποικιλομορφία της περιοχής. Ωστόσο, η διαχρονική επιστημονική έρευνα δεν μπόρεσε μέχρι στιγμής να αποδώσει κανένα συγκεκριμένο χαρακτηριστικό σχεδιασμού σε κάποια συγκεκριμένη εθνοτική ή περιφερειακή παράδοση ή ακόμη και να διαφοροποιήσει τα σχέδια μεταξύ νομαδικής και χωροταξικής σχεδίασης. Εντός της ομάδας των χαλιών της Ασίας, τα ανατολίτικα χαλιά διακρίνονται από ιδιαίτερα χαρακτηριστικά στις βαφές, τα χρώματα, τα μοτίβα, τις υφές και τις τεχνικές τους. Η μεγεθολογία τους κυμαίνεται από μικρά μαξιλάρια (yastik) μέχρι μεγάλα, μεγέθους δωματίου, χαλιά. Το πιο πρώιμο ανατολίτικο χαλί που σώζεται σήμερα κατασκευάστηκε τον δέκατο τρίτο αιώνα. Διάφοροι τύποι χαλιών έχουν υφανθεί σε ανάκτορα, επαρχιακά εργαστήρια, σπίτια χωρικών, φυλετικούς οικισμούς ή σε σκηνές νομάδων. Τα χαλιά παράγονταν ταυτόχρονα σε όλες τις βαθμίδες της κοινωνίας, με τη χρήση κυρίως μαλλιού προβάτου, βαμβακιού και φυσικών βαφών. Τα ανατολίτικα χαλιά είναι συχνά συνδεδεμένα με συμμετρικούς κόμπους, που χρησιμοποιούνταν τόσο ευρύτερα στην περιοχή της Τουρκίας, ώστε οι Δυτικοί πωλητές χαλιών στις αρχές του 20ού αιώνα υιοθέτησαν τον όρο «τουρκικός» ή «γκιόρδες» κόμπος για την τεχνική αυτή. Από τη δεκαετία του 1870 και έπειτα, η οθωμανική αυλή κατασκεύαζε και μεταξωτά χαλιά, που μερικές φορές περιείχαν νήματα χρυσού ή ασημιού. Ωστόσο, το παραδοσιακό υλικό της πλειοψηφίας των ανατολίτικων χαλιών ήταν πλεκτό στο χέρι, από φυσικά βαμμένο μαλλί. Στην Ευρώπη τα ανατολίτικα χαλιά απεικονίζονταν τακτικά σε αναγεννησιακούς πίνακες, συχνά σε ένα πλαίσιο αξιοπρέπειας, κύρους και πολυτέλειας. Οι πολιτικές επαφές και το εμπόριο εντάθηκαν μεταξύ της Δυτικής Ευρώπης και του ισλαμικού κόσμου μετά τον 13ο αιώνα μ.Χ. Όταν καθιερώθηκε το άμεσο εμπόριο με την Οθωμανική Αυτοκρατορία κατά τον 14ο αιώνα, όλα τα είδη χαλιών είχαν αδιακρίτως την εμπορική ονομασία «τουρκικά χαλιά», ανεξάρτητα από τον πραγματικό τόπο κατασκευής τους. Από τα τέλη του δέκατου ένατου αιώνα, τα ανατολίτικα χαλιά έχουν βρεθεί στο ιστορικό και επιστημονικό ενδιαφέρον της τέχνης του Δυτικού κόσμου. Ο πλούτος και η πολιτισμική ποικιλομορφία της ύφανσης των χαλιών ήταν σταδιακά καλύτερα κατανοητά. Πιο πρόσφατα, επίσης, επίπεδα υφαντά χαλιά έχουν προσελκύσει το ενδιαφέρον συλλεκτών και επιστημόνων. السجاد التركي هو مصطلح يطلق على الأبسطة والسجاد المنسوج على يد العرقيات المختلفة التي سكنت الأناضول والمناطق القريبة منه التي كانت تحت سلطة الدولة العثمانية. نسج السجاد التركي لتغطية الحوائط والأرضيات، وتتم صناعته للاستخدام المنزلي أو للبيع محليًا أو لتصديره. يتشارك السجاد التركي والكليم كونهما جزءًا أساسيًا من الثقافة الإقليمية، ورغم أنه يعرف اليوم بالسجاد التركي، إلا أنه في الواقع من إنتاج أعراق متعددة. يعد نسج السجاد من الفنون التقليدية التي يعود تاريخها إلى عصور ما قبل الإسلام. خلال تاريخه الطويل، دمج فن وحرفة السجاد المنسوج بين ثقافات مختلفة، حيث دمج بين التصميم البيزنطي والترك المهاجر من آسيا الوسطى، والأرمني والقوقازي والكردي. ومع دخول الإسلام وتطوّر الفن الإسلامي، تأثر تصميم السجاد التركي بالفن الإسلامي. تعكس تصاميم وزخارف السجاد التركي التاريخ السياسي والعرقي والتنوع في منطقة آسيا الصغرى. ومع ذلك، فشلت المحاولات العلمية حتى الآن، في تمييز تصاميمه بحسب العرق أو المنطقة أو حتى بين الأنماط الحضرية والبدوية. عندما نشط الاتصال بين أوروبا الغربية والعالم الإسلامي خلال فترة الحروب الصليبية، أصبح السجاد المنسوجة معروفًا أيضًا في أوروبا. وبعد تأسيس خط تجاري مباشر بين أوروبا والدولة العثمانية، أصبح جميع أنواع السجاد يعرف في أوروبا باسم السجاد التركي، بغض النظر عن أصله الفعلي. ومن بين أنواع السجاد الشرقي، يتميز السجاد التركي بخصائص معينة من حيث الأصباغ والألوان والتصاميم، والقوام والتقنيات، فهو عادةً ما يصنع من الصوف والقطن، ويترابط بواسطة عُقد تركية أو متناظرة. وتختلف أحجامه بداية من حجم الوسادة إلى حجم الغرفة. وترجع أقدم قطعه المعروفة إلى القرن الثالث عشر الميلادي، وكان يُنسج في ورش العمل أو في القرى أو بين القبائل والبدو الرحل، كما كان يصنع لاستخدام طبقات المجتمع المختلفة، من مواد متعددة مثل صوف الأغنام والقطن. ولا دلائل على صناعته من الحرير قبل سنة 1870 م، حيث نُسج سجاد حريري تركي في مطلع القرن العشرين تزينه زخارف بخيوط من الذهب والفضة. ولا يعد السجاد التركي من الفنون في تركيا فقط، بل وفي أنحاء العالم الغربي. ففي أوروبا، ظهر السجاد التركي في رسومات عصر النهضة كدلالة على الهيبة والكرامة، ولا يزال ذلك سائدًا إلى اليوم. ومنذ نهاية القرن التاسع عشر، اهتم مؤرخي الفنون والعلماء في العالم الغربي بدراسة السجاد التركي والشرقي. حديثًا، جذبت أنواع السجاد المنسوج كالكليم والسوماك والسيسيم والزيلي اهتمام جامعي الفنون والعلماء. وفي أواخر القرن العشرين، بدأت مشاريع لإحياء فن نسج السجاد التركي التقليدي باستخدام النسج اليدوي، والأصواف المصبوغة طبيعيًا والتصاميم التقليدية. La catifa turca o catifa d'Anatòlia és un terme de conveniència, comunament usat per designar catifes teixides a Anatòlia (o l'Àsia Menor) i les seves regions adjacents. Geogràficament, la seva àrea de producció es pot comparar amb els territoris històricament dominats per l'Imperi Otomà. Té un teixit nuat amb pèl i es produeix per a ús domèstic i la seva col·locació a terres o parets, la seva venda en locals i també per l'exportació. Juntament amb el de teixit pla, les catifes d'Anatòlia representen una part essencial de la cultura regional, que avui es coneix oficialment com la , i es deriva del pluralisme ètnic, religiós i cultural d'un dels centres més antics de la civilització humana. Aquesta barreja originàriament va començar com a resultat de la trobada dels turcs i la seva cultura amb les dels pobles que es trobaven en el seu camí durant la seva migració des d'Àsia central a Occident, així com els armenis, les tribus caucàsiques i kurdes que vivien o migraven a Anatòlia a diferents èpoques de la història van contribuir amb els seus motius i ornaments tradicionals. L'arribada de l'islam i el desenvolupament de l'art islàmic va influir profundament en el disseny de la catifa d'Anatòlia. Els seus ornaments i patrons reflecteixen així la història política i la diversitat social de l'àrea. Tanmateix, la recerca científica no va poder, fins al moment, atribuir cap característica de disseny particular a cap tradició ètnica o regional específica, o també diferenciar entre patrons de disseny nòmades i camperols. Dintre del grup de catifes orientals, la catifa d'Anatòlia es distingeix per les característiques particulars dels seus tints i colors, motius, textures i tècniques. Els exemples varien en mida des de petites yastik fins catifes grans, de la mida d'una cambra. Els exemples més antics de catifes d'Anatòlia que es coneixen daten del segle xiii. Diferents tipus de catifes s'han teixit de llavors ençà en manufactures i tallers provincials, llars de llogarets, assentaments tribals o en la carpa dels nòmades. Les catifes es produïen simultàniament en tots els nivells de la societat, principalment amb llana d'ovella, cotó i tints naturals. Sovint estan lligades amb nusos simètrics, que van ser tan àmpliament utilitzats en la zona que els comerciants de catifes occidentals a començaments del segle xx van adoptar el terme nus «turc» o «Ghiordes» per a aquesta tècnica. A partir de 1870, la cort otomana també fabricava catifes de seda, de vegades amb fils d'or o plata, però el material tradicional de la majoria de les catifes d'Anatòlia va ser la filatura a mà de llana tenyida natural. A Europa, les catifes d'Anatòlia es representaven amb freqüència en pintures renaixentistes, sovint en un context de dignitat, prestigi i luxe. Els contactes polítics i el comerç es van intensificar entre Europa occidental i el món islàmic després del segle xiii. Quan es va establir el comerç directe amb l'Imperi Otomà durant el segle xiv, es va donar a tots els tipus de catifes, indiscriminadament, la firma de catifes «turques», independentment del seu lloc de fabricació real. Des de finals del segle xix, les catifes orientals han estat subjectes a l'interès històric i científic de l'art en el món occidental. L'art i l'artesania de la catifa de Turquia van experimentar seriosos canvis amb la introducció de tints sintètics de l'últim terç del segle xix en endavant. La producció massiva de catifes barates dissenyades per a l'èxit comercial havia portat l'antiga tradició a l'extinció. A la fi del segle xx, projectes com la Iniciativa de catifes DOBAG han reviscut amb èxit la tradició del teixit de catifes d'Anatòlia amb filatura de llana a mà i dissenys tradicionals.
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Anatolian_rug?oldid=1124781312&ns=0
dbo:wikiPageLength
100529
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Anatolian_rug