About: Dialect

An Entity of Type: language, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org:8891

The term dialect (from Latin dialectus, dialectos, from the Ancient Greek word διάλεκτος, diálektos 'discourse', from διά, diá 'through' and λέγω, légō 'I speak') can refer to either of two distinctly different types of linguistic phenomena:

Property Value
dbo:abstract
  • Nářečí neboli dialekt (adj. nářeční, zř. nářečový a dialektní, dialektový, zast. dialektický) je: * většinou označení pro tradiční teritoriální (lokální, místní) dialekt: územně (geograficky) vymezený útvar národního jazyka, který je určen vztahem k jiným teritoriálním útvarům a k jazyku národnímu; * historicko-genealogické označení pro jednotlivé jazykové rodiny odštěpující se ze společného základu, např. indoevropského (dialekty slovanské, dialekty germánské atd.); * označení pro slang (sociální dialekt, sociální nářečí, společenské nářečí, speciální nářečí, vrstvové nářečí); * aj. Jazykový prvek, který patří do systému určitého teritoriálního dialektu (nebo skupiny dialektů), užívaný především v komunikaci mluvené se nazývá dialektismus. V užším (funkčním) vymezení je dialektismus nářečný prvek použitý ve spisovném projevu jako stylistický prostředek. (Použitím nářečí v umělecké literatuře lze dosáhnout přesvědčivější charakteristiky postav, prostředí aj.) Jazykovědná disciplína, která se zabývá zkoumáním dialektů, se nazývá dialektologie. V běžném životě se s nářečím, resp. s dialektismy, setkáváme zpravidla v neformální ústní komunikaci („dej zajcům a nakrm kuťata“, „podej šufánek“ …). (cs)
  • في علم اللغة اللهجة هي مجموعة من الصفات اللغوية التي تنتمي إلى بيئة خاصة، ويشترك في هذه الصفات اللغوية جميع أفراد هذه البيئة. وبيئة اللهجة هي جزء من بيئة أوسع وأشمل تضم عدة لهجات تشترك جميعا في مجموعة من الظواهر اللغوية وهو ما اصطلح على تسميته لغة، ويتيسر للمجموعات التي تتحدث لهجات مختلفة ولغة واحدة التواصل بعضهم ببعض وفهم ما يدور بينهم من حديث بقدر الرابطة التي تربط تلك اللهجات. وتختلف اللهجات بطريقة لفظ كلمات معينة. تخص مجموعة من الأشخاص وتميزهم عن المجموعات الأخرى. (ar)
  • Un dialecte és una varietat d'una llengua, parlada en una certa àrea geogràfica. Els lingüistes l'utilitzen en sentit històric-genètic per referir-se a llengües que deriven d'altres anomenant-les dialectes i en sentit sincrònic-descriptiu per referir-se a una varietat d'una llengua. El nombre de parlants, i l'àrea mateixa, poden ser de qualsevol grandària. Un dialecte d'una àrea gran pot tenir molts subdialectes; alhora, un subdialecte pot tenir subsubdialectes i parlars, i així successivament. Les isoglosses característiques d'un dialecte poden passar la majoria pel mateix lloc o no. En aquest segon cas, l'àrea en la qual es distribueixin serà una i hi trobarem un . Els dialectes també poden procedir de l'evolució in situ d'un idioma anterior, aleshores es parla de dialecte constitutiu. Per contra, si el lloc on es parla un dialecte no és el de la seva formació es parla de dialecte consecutiu. L'estudis dels dialectes s'anomena dialectologia. El concepte de dialecte es distingeix del de sociolecte, pel fet que aquest és una varietat d'un idioma parlada per un cert estrat social, així com un és la varietat d'un grup generacional o la varietat d'un període històric. Totes tres varietats, però, tenen en comú que són varietats d'un grup i, dins ell, d'una persona. El conjunt de varietats amb què s'expressa cada persona, dialectals o no, inclosos els trets personals, formen el seu idiolecte. En oposició als dialectes, d'abast limitat, hi ha la llengua estàndard, que és la varietat que es codifica per als usos públics més formals i generals (per exemple, l'estàndard escrit) i que està, doncs, més aviat relacionada amb els registres. Totes les varietats, dialectals o no, poden distingir-se no sols pel seu lèxic, sinó també per diferències en la gramàtica (morfologia i sintaxi), la fonètica i la prosòdia. No obstant això, una llengua pot tenir més d'una varietat estàndard, com és el cas de l'anglès, en el qual tenim diferent ortografia i vocabulari estàndard per a l'anglès britànic, l'anglès americà i l'anglès de l'Índia. Tots ells es consideren variants estàndards de la mateixa llengua. Aquest tipus de llengües s'anomenen llengües pluricèntriques. En el cas del català s'ha parlat alhora de l'existència d'un estàndard policèntric i d'un estàndard composicional. L'estàndard català és composicional per la voluntat del seu autor, Pompeu Fabra, de crear una llengua nacional, perquè en la majoria d'aspectes s'ha adoptat per a l'ús general una solució que havia arribat a ser pròpia d'una part del territori, com és el cas de l'ortografia, basada en la fonètica del català occidental. També és el cas, en general, de la fonètica (guaita, guaitar, home i no *goita, *goitar, *homo), amb l'excepció del vocalisme àton (trobaré) i de la vocal tònica procedent de la E llarga i la I breu del llatí (ceba), en què en cada gran dialecte s'admet en la llengua formal o estàndard la solució pròpia. Aquests dos aspectes, però, no són problemàtics perquè pròpiament no hi ha alternatives excloents: les correspondències entre els dialectes són sistemàtiques, no afecten l'ortografia i no entrebanquen gens la comprensió mútua. Per contra, és problemàtica l'admissió de diferents variants en la morfologia verbal (polimorfisme), perquè implica que hi poden haver diferents versions d'un mateix text. Justament, aquest model polimòrfic és el que explica que es parli de l'existència de diferents . (ca)
  • Η διάλεκτος είναι μια παραλλαγή της γλώσσας. Ο όρος μπορεί να αναφέρεται: * στις γεωγραφικές διαλέκτους, δηλαδή τις παραλλαγές της γλώσσας που ομιλούνται σε διαφορετικούς τόπους, όπως οι διάλεκτοι της Κρήτης, της Κέρκυρας, των Ιωαννίνων της ελληνικής γλώσσας. Είναι η πιο συνηθισμένη χρήση. * στις κοινωνικές διαλέκτους (sociolects), όπως είναι η γλώσσα των νέων, των πολιτικών κομμάτων κλπ. (el)
  • Ein Dialekt (lateinisch dialectus und dialectos, altgriechisch διάλεκτος diálektos, deutsch ‚Gespräch/Diskussion‘, ‚Redeweise‘, ‚Dialekt/Mundart‘, ‚Sprache‘, von altgriechisch διαλέγεσθαι dialégesthai, deutsch ‚mit jemandem reden‘), auch als Mundart bezeichnet, ist eine lokale oder regionale Sprachvarietät. Er kann sich von anderen Dialekten wie auch von der Standardsprache (ursprünglich Schriftsprache) in allen Sprachbereichen, wie Phonologie (Lautsystem), Grammatik – (Morphologie) (Formenlehre), Syntax (Satzlehre) – Lexik (Wortschatz) und Idiomatik unterscheiden. Vom Begriff „Dialekt“ ist der Begriff Akzent deutlich abzugrenzen, da dieser sich nur auf die Aussprache und die Betonung bezieht. Derjenige Teil der Sprachwissenschaft, der sich mit der Beschreibung der Dialekte befasst, heißt Dialektologie. In der neueren Linguistik befasst sich auch die Soziolinguistik mit Dialekten. Soweit literarische Werke in einem Dialekt verfasst sind, spricht man von Dialektliteratur. (de)
  • Dialekto estas unu lingva variaĵo rilate al alia variaĵo, ekzemple la maniero en kiu estas parolata la angla en Aŭstralio kaj en Londono. En socia senco, la ĉefa trajto de la dialektoj estas, ke oni povas rilati ilin al oficiala, norma aŭ ideala formo de lingvo. (eo)
  • The term dialect (from Latin dialectus, dialectos, from the Ancient Greek word διάλεκτος, diálektos 'discourse', from διά, diá 'through' and λέγω, légō 'I speak') can refer to either of two distinctly different types of linguistic phenomena: One usage refers to a variety of a language that is a characteristic of a particular group of the language's speakers. Under this definition, the dialects or varieties of a particular language are closely related and, despite their differences, are most often largely mutually intelligible, especially if close to one another on the dialect continuum. The term is applied most often to regional speech patterns, but a dialect may also be defined by other factors, such as social class or ethnicity. A dialect that is associated with a particular social class can be termed a sociolect, a dialect that is associated with a particular ethnic group can be termed an ethnolect, and a geographical/regional dialect may be termed a regiolect (alternative terms include 'regionalect', 'geolect', and 'topolect'). According to this definition, any variety of a given language can be classified as a "dialect", including any standardized varieties. In this case, the distinction between the "standard language" (i.e. the "standard" dialect of a particular language) and the "nonstandard" (vernacular) dialects of the same language is often arbitrary and based on social, political, cultural, or historical considerations or prevalence and prominence. In a similar way, the definitions of the terms "language" and "dialect" may overlap and are often subject to debate, with the differentiation between the two classifications often grounded in arbitrary or sociopolitical motives. The term "dialect" is however sometimes restricted to mean "non-standard variety", particularly in non-specialist settings and non-English linguistic traditions. The other usage of the term "dialect", specific to colloquial settings in a few countries like Italy (see dialetto), France (see patois), much of East Central Europe, and the Philippines, carries a pejorative undertone and underlines the politically and socially subordinated status of a non-national language to the country's single official language. In this case, these "dialects" are not actual dialects in the same sense as in the first usage, as they do not derive from the politically dominant language and are therefore not one of its varieties, but they evolved in a separate and parallel way and may thus better fit various parties' criteria for a separate language. These "dialects" may be historically cognate with and share genetic roots in the same subfamily as the dominant national language and may even, to a varying degree, share some mutual intelligibility with the latter. However, in this sense, unlike in the first usage, these "dialects" may be better defined as separate languages from the standard or national language and the standard or national language would not itself be considered a "dialect", as it is the dominant language in a particular state, be it in terms of linguistic prestige, social or political (e.g. official) status, predominance or prevalence, or all of the above. The term "dialect" used this way implies a political connotation, being mostly used to refer to low-prestige languages (regardless of their actual degree of distance from the national language), languages lacking institutional support, or those perceived as "unsuitable for writing". The designation "dialect" is also used popularly to refer to the unwritten or non-codified languages of developing countries or isolated areas, where the term "vernacular language" would be preferred by linguists. Features that distinguish dialects from each other can be found in lexicon (vocabulary) and grammar, as well as in pronunciation (phonology, including prosody). Where the salient distinctions are only or mostly to be observed in pronunciation, the more specific term accent may be used instead of dialect. Differences that are largely concentrated in lexicon may be creoles in their own right. When lexical differences are mostly concentrated in the specialized vocabulary of a profession or other organization, they are jargons; differences in vocabulary that are deliberately cultivated to exclude outsiders or to serve as shibboleths are known as cryptolects (or "cant") and include slangs and argots. The particular speech patterns used by an individual are referred to as that person's idiolect. To classify subsets of language as dialects, linguists take into account linguistic distance. The dialects of a language with a writing system will operate at different degrees of distance from the standardized written form. Some dialects of a language are not mutually intelligible in spoken form, leading to debate as to whether they are regiolects or separate languages. (en)
  • En lingüística, la palabra dialecto geográfico​, geolecto o variedad diatópica hace referencia a una de las posibles variedades de una lengua;​ frecuentemente se usa el término dialecto para referirse a una variante geográfica de una lengua asociada con una determinada zona (de ahí que también se use como término sinónimo la palabra geolecto o, en terminología de Eugenio Coseriu, las expresiones variedad sintópica y norma espacial).[cita requerida] El número de hablantes y el tamaño de la zona dialectal pueden ser variables y un dialecto puede estar, a su vez, dividido en subdialectos (o hablas).[cita requerida] Para el académico y profesor visitante en la Universidad de California, Manuel Alvar, considerado uno de los expertos en «geografía lingüística»,​ alejándose de asociación de «hechos políticos con hechos lingüísticos» busca criterios científicos​ por los cuales considera, tras una larga argumentación, que, a este respecto, es procedente definir varios conceptos que no deben confundirse. A saber:​ 1. * Lengua que define como «sistema lingüístico del que se vale una comunidad hablante y que se caracteriza por estar fuertemente diferenciado, por poseer un alto grado de nivelación, por ser vehículo de una importante tradición literaria y, en ocasiones, por haberse impuesto a sistemas lingüísticos de su mismo origen».​ 2. * Dialecto que define como «un sistema de signos desgajado de una lengua común viva o desaparecida, normalmente, con una concreta limitación geográfica, pero sin una fuerte diferenciación frente a otros de origen común».​​ 3. * Habla regional que define como «las peculiaridades expresivas propias de una región determinada cuando carezcan de la coherencia que tiene el dialecto».​ 4. * Habla local que define como «estructuras lingüísticas de rasgos poco diferenciados, pero con matices característicos dentro de la estructura regional a la que pertenecen y cuyos usos están limitados a pequeñas circunscripciones geográficas, normalmente con carácter administrativo (municipio, parroquia, valle)».​ (es)
  • Dialektoa, batzuetan aldaera diatopiko eta geolekto ere deitua, sistema fonetiko, lexiko eta morfosintaktikoan ezaugarri bereziak dituen hizkuntza aldaera da, lurralde mugatu batean mintzatzen dena. Zenbaitetan, hizkuntzalaritzatik kanpora, gizarte-prestigioko arrazoiak direla tarteko, dialektoa "hizkuntza baino maila apalagoa duen mintzaira" dela jotzen da. (eu)
  • Un dialecte (du bas latin dialectus, du grec διάλεκτος / diálektos, de διαλέγομαι / dialégomai « parler ensemble ») est, au sens large, une variété linguistique propre à un groupe d'utilisateurs déterminés. Toute langue naturelle d'une certaine extension démographique et géographique possède des dialectes. (fr)
  • An bhrí atá le canúint ná modh cainte a bhaineann le ceantar nó le haicme ar leith. (ga)
  • Dialek (bahasa Yunani: διάλεκτος, dialektos) adalah varietas bahasa yang melingkupi suatu kelompok penutur. Dialek berkontras dengan ragam bahasa, yaitu bentuk bahasa yang diperbedakan menurut konteks pemakaian. Variasi ini memiliki perbedaan satu sama lain, tetapi masih banyak menunjukkan kemiripan linguistik sehingga belum pantas disebut bahasa yang berbeda. Walaupun begitu, pembedaan konsep dialek dan bahasa tersendiri sering kali dilatarbelakangi oleh faktor simbolis dan sosiopolitik, bukan ilmu bahasa. Menurut definisi yang lebih terbatas, dialek merupakan varietas bahasa yang berkontras dengan bahasa baku. Dalam pengertian populer, istilah dialek juga digunakan untuk merujuk kepada bahasa yang tidak digunakan dalam bentuk tulis. Definisi ini umumnya tidak diterima dalam ilmu linguistik. Biasanya pemerian dialek dilakukan berdasarkan geografi dan faktor sosial. Jika pembedaannya hanya berdasarkan pengucapan, istilah yang tepat menurut terminologi linguistik ialah aksen dan bukan dialek. Guna mengukur seberapa jauh perbedaan dan persamaan yang terdapat di tempat yang diteliti melalui perbandingan sejumlah bahan yang dikumpulkan dari tempat-tempat yang bersangkutan, dipergunakan sarana pengukuran statistik yang disebut dialektometri. (in)
  • 方言(ほうげん、英: accent, dialect)は、ある言語が地域によって別々な発達をし、音韻・文法・語彙などの上で相違のあるいくつかの言語圏に分かれた、と見なされたときの、それぞれの地域の言語体系のこと。ある地域での(他の地域とは異なった面をもつ)言語体系のこと。地域方言とも言い、普通、「方言」は地域方言を指す。一方、同一地域内にあっても、社会階層や民族の違いなどによって言語体系が異なる場合は社会方言と言う。 (ja)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 방언 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 방언(方言, 영어: dialect) 또는 표준어가 아닌 지역의 방언인 사투리는 특정 집단에서 사용하는 언어를 일컫는 말이다. 대개 지역 방언을 의미하지만, 언어학에서는 사회 계층별, 연령대별로도 방언을 나누기도 한다. 극단적인 경우 개개인이 사용하는 개인어(idiolect)까지도 방언으로 볼 수 있다. 방언과 언어를 구분하는 기준은 뚜렷하게 정의내리기 힘들다. 민족, 문학작품의 존재 여부, 타 언어나 타 방언과의 의사소통가능성 등을 기준으로 삼을 수 있으나, 국가 권력에 의해 언어의 지위와 명칭이 결정되는 일도 있기에 “언어란 육군과 해군을 가진 방언”이라는 말도 있다. 예를 들면, 힌디어와 우르두어는 서로 어휘의 차이가 있을 뿐 근본으로 같은 언어이지만, 인도와 파키스탄의 국경의 차이 때문에 서로 다른 언어로 분류된다. 한편, 중국어는 서로 의사소통이 불가능한 여러 언어나 방언들을 하나로 묶은 용어라고도 볼 수 있지만, 중화인민공화국, 베트남, 라오스, 쿠바에서는 정치·이념상의 이유로 하나의 언어로 분류하고 있다. (ko)
  • Dialect is in de taalkunde de benaming voor een talige variëteit die niet als standaardtaal geldt. De term kan op minstens drie verschillende manieren worden gebruikt. (nl)
  • Dialekt, narzecze – wieloznaczny termin lingwistyczny. W najogólniejszym znaczeniu dialekt to odmiana języka, która odznacza się swoistymi cechami fonetycznymi, leksykalnymi czy gramatycznymi, odróżniającymi ją od innych form tego języka. Wszystkie dialekty w jednakowy sposób rządzą się zespołem zasad gramatycznych, choć ich systemy bywają silnie zróżnicowane. Różnice dialektalne wykazują zasadniczo wszystkie języki świata, przy czym tylko niektóre z nich mają swoją odmianę ogólną, tzw. dialekt standardowy. Pewną formą dialektu (wariantem językowym o ustalonej strukturze) posługuje się każdy użytkownik języka. Czynniki społeczne prowadzą jednak do porzucania środków gwarowych na rzecz elementów języka standardowego, uważanych za neutralne geograficznie. Zakres odrębności dialektalnych różni się w zależności od języka. Niektóre języki, jak np. rosyjski, przejawiają je w stosunkowo niewielkim stopniu, a istniejące dialekty mają dość szeroki zasięg geograficzny. W przypadku innych języków, takich jak niemiecki, można wyróżnić dużą liczbę wciąż żywych dialektów. Same dialekty mogą być zróżnicowane wewnętrznie i wykazywać drobne różnice na poziomie lokalnym (w języku polskim mówi się wówczas o gwarach). Granice między poszczególnymi dialektami bywają nieostre i trudne do wyznaczenia. Badaniem dialektów (zwłaszcza regionalnych) zajmuje się dział językoznawstwa – dialektologia. W rozumieniu dialektologii tradycyjnej dialekt to byt przeciwstawiany językowi standardowemu. (pl)
  • Il termine dialetto può indicare, a seconda del contesto d'uso: * in senso linguistico, una varietà di una lingua; * in senso genealogico, una lingua che si è evoluta da un'altra lingua; * in senso sociolinguistico, una lingua sociologicamente subordinata ad una lingua politicamente dominante. In quest'ultima accezione, parlandosi di lingua in rapporto ad un'altra lingua, dialetto può essere anche una lingua regionale che ha perduto autonomia rispetto ad un'altra, divenuta socio-politicamente dominante e riconosciuta come ufficiale, con cui spesso ha una certa affinità e origini simili, la quale viene definita come lingua tetto: in questo senso, la parola dialetto viene utilizzata nella linguistica italiana, in analogia al francese patois, per riferirsi alle lingue regionali italiane evolutesi autonomamente dal latino (ossia i dialetti italo-romanzi, che diversi autori definiscono infatti come lingue sorelle dell'italiano). (it)
  • En dialekt (av grekiska διάλεκτος; diálektos) eller ett mål (folkmål, sockenmål, bygdemål, allmogemål) är en språklig varietet med regional (geografisk) bas och viss tidsmässig konstans i motsats till sociolekter som har sin bas i en social grupp, till exempel en samhällsklass. Slang och jargong är andra varieteter. Idiolekter är enskilda individers språk. Begreppet dialekt används även om specifika varianter av språk som inte avser mänsklig kommunikation, exempelvis datorprogrammeringsspråk. Dialekt står i motsättning till standardspråk, men det finns ett kontinuum från neutralt och regionalt standardspråk via utjämnad dialekt till genuin dialekt (folkmål, bygdemål). (sv)
  • Um dialeto (AO 1945: dialecto) (do grego διάλεκτος, translit. diálektos: 'conversa, conversação, discussão por perguntas e respostas; maneira de falar, linguagem própria de um país) é a forma como uma língua é realizada numa região específica. Trata-se de uma variedade ou variante linguística. A variante dialetal é também chamada diatópica ou geolinguística. Falantes de uma mesma língua apresentam diferenças nos seus modos de falar, de acordo com o lugar em que estão (variação diatópica), com a situação de fala ou registro (variação diafásica) ou, ainda, de acordo com o nível socioeconômico do falante (variação diastrática). Dialeto é uma variante linguística constituída por características fonológicas, sintáticas, semânticas e morfológicas próprias. Uma língua pode-se dividir em inúmeras variedades dialetais, desde as mais abrangentes (e. g. português europeu e português brasileiro) até às subvariedades mais específicas - a exemplo do grupo dialetal transmontano-alto-minhoto, que se inclui nos dialetos portugueses setentrionais eo grupo dialetal gaúcho, que se inclui no grupo dialetal do sul do Brasil. Os critérios que levam a que um conjunto de dialetos seja considerado uma língua autônoma e não uma variedade de outra língua são complexos e frequentemente subvertidos por motivos políticos. A Linguística considera os seguintes critérios para determinar que um conjunto de dialetos faz parte de uma língua: * Critério da compreensão mútua: se duas comunidades conseguem facilmente compreender-se ao usarem o seu sistema linguístico, então elas falam a mesma língua. * Critério da existência de um corpus linguístico comum: se entre duas comunidades existe um conjunto de obras literárias que são consideradas patrimônio de ambas (sem que haja necessidade de tradução), então elas falam a mesma língua. Um dialeto, para ser considerado como tal, tem de ser falado por uma comunidade regional. As características da língua que não são específicas de um grupo regional são consideradas socioletos (variedades próprias de diferentes grupos sociais, etários ou profissionais) ou idioletos (variedades próprias de cada indivíduo). As regiões dialetais são estabelecidas por linhas de fronteira virtuais a que se dá o nome de isoglossas. (pt)
  • Диале́кт (др.-греч. διάλεκτος — наречие, от διαλέγομαι — говорить, изъясняться) — разновидность языка, которая употребляется как средство общения между людьми, связанными между собой одной территорией. Диалект является полноценной системой речевого общения (устной или знаковой, но не обязательно письменной) со своим собственным словарём и грамматикой. Традиционно под диалектами понимались прежде всего сельские территориальные диалекты. В последнее время появилось немало работ и о городских диалектах; в частности, к ним относят речь афроамериканского городского населения США, чей английский язык существенно отличается от других разновидностей американского английского. Французские лингвисты наряду с термином «диалект» (фр. dialecte) используют термин «патуа» (patois), который также обозначает локально ограниченную речь определённых групп населения, главным образом сельского. (ru)
  • Діале́кт (або діялект, грец. διαλέγομαι, dialegomai «розмовляти, спілкуватись, вести розмову одне з одним» звідки διάλεκτος), також відомий українською як говір — лінгвістична одиниця територіальної диференціації діалектичної мови, що становить об'єднання субдіалект/говірка. Структуровий зв'язок між всіма діалектичними підвидами наступний: мова → супрадіалект/наріччя → діалект/говір → субдіалект/говірка. Розвиток суспільства неабияк впливає на діалектне мовлення народу. (uk)
  • 方言(dialect)指的是一個某種語言的變體。然而,值得注意的是,在對所謂的「語言」和「方言」進行定義時,無論是採用社會語言學者「相互理解性」的判別標準,或者是歷史語言學者「歷史發展關係」的判別標準,我們都無可避免會碰到準則上相當程度的任意和困難。因此,多數人同意,實際上,判別語言和方言的標準往往是政治性的,如果某種語言完成标准化(特別是指書面標準化)的程序,我們通常將其稱之為「語言」;如果某種語言沒有完成這個程序,則我們通常將其稱為「方言」(本質上可以被視為是一種「非標準化方言」)。方言的語音則為「方音」。通常情况下,方言来自传授者的学习偏差,且带去某地造成。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 8128 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 60868 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122266657 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • في علم اللغة اللهجة هي مجموعة من الصفات اللغوية التي تنتمي إلى بيئة خاصة، ويشترك في هذه الصفات اللغوية جميع أفراد هذه البيئة. وبيئة اللهجة هي جزء من بيئة أوسع وأشمل تضم عدة لهجات تشترك جميعا في مجموعة من الظواهر اللغوية وهو ما اصطلح على تسميته لغة، ويتيسر للمجموعات التي تتحدث لهجات مختلفة ولغة واحدة التواصل بعضهم ببعض وفهم ما يدور بينهم من حديث بقدر الرابطة التي تربط تلك اللهجات. وتختلف اللهجات بطريقة لفظ كلمات معينة. تخص مجموعة من الأشخاص وتميزهم عن المجموعات الأخرى. (ar)
  • Η διάλεκτος είναι μια παραλλαγή της γλώσσας. Ο όρος μπορεί να αναφέρεται: * στις γεωγραφικές διαλέκτους, δηλαδή τις παραλλαγές της γλώσσας που ομιλούνται σε διαφορετικούς τόπους, όπως οι διάλεκτοι της Κρήτης, της Κέρκυρας, των Ιωαννίνων της ελληνικής γλώσσας. Είναι η πιο συνηθισμένη χρήση. * στις κοινωνικές διαλέκτους (sociolects), όπως είναι η γλώσσα των νέων, των πολιτικών κομμάτων κλπ. (el)
  • Dialekto estas unu lingva variaĵo rilate al alia variaĵo, ekzemple la maniero en kiu estas parolata la angla en Aŭstralio kaj en Londono. En socia senco, la ĉefa trajto de la dialektoj estas, ke oni povas rilati ilin al oficiala, norma aŭ ideala formo de lingvo. (eo)
  • Dialektoa, batzuetan aldaera diatopiko eta geolekto ere deitua, sistema fonetiko, lexiko eta morfosintaktikoan ezaugarri bereziak dituen hizkuntza aldaera da, lurralde mugatu batean mintzatzen dena. Zenbaitetan, hizkuntzalaritzatik kanpora, gizarte-prestigioko arrazoiak direla tarteko, dialektoa "hizkuntza baino maila apalagoa duen mintzaira" dela jotzen da. (eu)
  • Un dialecte (du bas latin dialectus, du grec διάλεκτος / diálektos, de διαλέγομαι / dialégomai « parler ensemble ») est, au sens large, une variété linguistique propre à un groupe d'utilisateurs déterminés. Toute langue naturelle d'une certaine extension démographique et géographique possède des dialectes. (fr)
  • An bhrí atá le canúint ná modh cainte a bhaineann le ceantar nó le haicme ar leith. (ga)
  • 方言(ほうげん、英: accent, dialect)は、ある言語が地域によって別々な発達をし、音韻・文法・語彙などの上で相違のあるいくつかの言語圏に分かれた、と見なされたときの、それぞれの地域の言語体系のこと。ある地域での(他の地域とは異なった面をもつ)言語体系のこと。地域方言とも言い、普通、「方言」は地域方言を指す。一方、同一地域内にあっても、社会階層や民族の違いなどによって言語体系が異なる場合は社会方言と言う。 (ja)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 방언 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 방언(方言, 영어: dialect) 또는 표준어가 아닌 지역의 방언인 사투리는 특정 집단에서 사용하는 언어를 일컫는 말이다. 대개 지역 방언을 의미하지만, 언어학에서는 사회 계층별, 연령대별로도 방언을 나누기도 한다. 극단적인 경우 개개인이 사용하는 개인어(idiolect)까지도 방언으로 볼 수 있다. 방언과 언어를 구분하는 기준은 뚜렷하게 정의내리기 힘들다. 민족, 문학작품의 존재 여부, 타 언어나 타 방언과의 의사소통가능성 등을 기준으로 삼을 수 있으나, 국가 권력에 의해 언어의 지위와 명칭이 결정되는 일도 있기에 “언어란 육군과 해군을 가진 방언”이라는 말도 있다. 예를 들면, 힌디어와 우르두어는 서로 어휘의 차이가 있을 뿐 근본으로 같은 언어이지만, 인도와 파키스탄의 국경의 차이 때문에 서로 다른 언어로 분류된다. 한편, 중국어는 서로 의사소통이 불가능한 여러 언어나 방언들을 하나로 묶은 용어라고도 볼 수 있지만, 중화인민공화국, 베트남, 라오스, 쿠바에서는 정치·이념상의 이유로 하나의 언어로 분류하고 있다. (ko)
  • Dialect is in de taalkunde de benaming voor een talige variëteit die niet als standaardtaal geldt. De term kan op minstens drie verschillende manieren worden gebruikt. (nl)
  • En dialekt (av grekiska διάλεκτος; diálektos) eller ett mål (folkmål, sockenmål, bygdemål, allmogemål) är en språklig varietet med regional (geografisk) bas och viss tidsmässig konstans i motsats till sociolekter som har sin bas i en social grupp, till exempel en samhällsklass. Slang och jargong är andra varieteter. Idiolekter är enskilda individers språk. Begreppet dialekt används även om specifika varianter av språk som inte avser mänsklig kommunikation, exempelvis datorprogrammeringsspråk. Dialekt står i motsättning till standardspråk, men det finns ett kontinuum från neutralt och regionalt standardspråk via utjämnad dialekt till genuin dialekt (folkmål, bygdemål). (sv)
  • Діале́кт (або діялект, грец. διαλέγομαι, dialegomai «розмовляти, спілкуватись, вести розмову одне з одним» звідки διάλεκτος), також відомий українською як говір — лінгвістична одиниця територіальної диференціації діалектичної мови, що становить об'єднання субдіалект/говірка. Структуровий зв'язок між всіма діалектичними підвидами наступний: мова → супрадіалект/наріччя → діалект/говір → субдіалект/говірка. Розвиток суспільства неабияк впливає на діалектне мовлення народу. (uk)
  • 方言(dialect)指的是一個某種語言的變體。然而,值得注意的是,在對所謂的「語言」和「方言」進行定義時,無論是採用社會語言學者「相互理解性」的判別標準,或者是歷史語言學者「歷史發展關係」的判別標準,我們都無可避免會碰到準則上相當程度的任意和困難。因此,多數人同意,實際上,判別語言和方言的標準往往是政治性的,如果某種語言完成标准化(特別是指書面標準化)的程序,我們通常將其稱之為「語言」;如果某種語言沒有完成這個程序,則我們通常將其稱為「方言」(本質上可以被視為是一種「非標準化方言」)。方言的語音則為「方音」。通常情况下,方言来自传授者的学习偏差,且带去某地造成。 (zh)
  • Un dialecte és una varietat d'una llengua, parlada en una certa àrea geogràfica. Els lingüistes l'utilitzen en sentit històric-genètic per referir-se a llengües que deriven d'altres anomenant-les dialectes i en sentit sincrònic-descriptiu per referir-se a una varietat d'una llengua. El nombre de parlants, i l'àrea mateixa, poden ser de qualsevol grandària. Un dialecte d'una àrea gran pot tenir molts subdialectes; alhora, un subdialecte pot tenir subsubdialectes i parlars, i així successivament. Les isoglosses característiques d'un dialecte poden passar la majoria pel mateix lloc o no. En aquest segon cas, l'àrea en la qual es distribueixin serà una i hi trobarem un . Els dialectes també poden procedir de l'evolució in situ d'un idioma anterior, aleshores es parla de dialecte constitutiu. (ca)
  • Nářečí neboli dialekt (adj. nářeční, zř. nářečový a dialektní, dialektový, zast. dialektický) je: * většinou označení pro tradiční teritoriální (lokální, místní) dialekt: územně (geograficky) vymezený útvar národního jazyka, který je určen vztahem k jiným teritoriálním útvarům a k jazyku národnímu; * historicko-genealogické označení pro jednotlivé jazykové rodiny odštěpující se ze společného základu, např. indoevropského (dialekty slovanské, dialekty germánské atd.); * označení pro slang (sociální dialekt, sociální nářečí, společenské nářečí, speciální nářečí, vrstvové nářečí); * aj. (cs)
  • The term dialect (from Latin dialectus, dialectos, from the Ancient Greek word διάλεκτος, diálektos 'discourse', from διά, diá 'through' and λέγω, légō 'I speak') can refer to either of two distinctly different types of linguistic phenomena: (en)
  • Ein Dialekt (lateinisch dialectus und dialectos, altgriechisch διάλεκτος diálektos, deutsch ‚Gespräch/Diskussion‘, ‚Redeweise‘, ‚Dialekt/Mundart‘, ‚Sprache‘, von altgriechisch διαλέγεσθαι dialégesthai, deutsch ‚mit jemandem reden‘), auch als Mundart bezeichnet, ist eine lokale oder regionale Sprachvarietät. Er kann sich von anderen Dialekten wie auch von der Standardsprache (ursprünglich Schriftsprache) in allen Sprachbereichen, wie Phonologie (Lautsystem), Grammatik – (Morphologie) (Formenlehre), Syntax (Satzlehre) – Lexik (Wortschatz) und Idiomatik unterscheiden. (de)
  • En lingüística, la palabra dialecto geográfico​, geolecto o variedad diatópica hace referencia a una de las posibles variedades de una lengua;​ frecuentemente se usa el término dialecto para referirse a una variante geográfica de una lengua asociada con una determinada zona (de ahí que también se use como término sinónimo la palabra geolecto o, en terminología de Eugenio Coseriu, las expresiones variedad sintópica y norma espacial).[cita requerida] El número de hablantes y el tamaño de la zona dialectal pueden ser variables y un dialecto puede estar, a su vez, dividido en subdialectos (o hablas).[cita requerida] (es)
  • Dialek (bahasa Yunani: διάλεκτος, dialektos) adalah varietas bahasa yang melingkupi suatu kelompok penutur. Dialek berkontras dengan ragam bahasa, yaitu bentuk bahasa yang diperbedakan menurut konteks pemakaian. Variasi ini memiliki perbedaan satu sama lain, tetapi masih banyak menunjukkan kemiripan linguistik sehingga belum pantas disebut bahasa yang berbeda. Walaupun begitu, pembedaan konsep dialek dan bahasa tersendiri sering kali dilatarbelakangi oleh faktor simbolis dan sosiopolitik, bukan ilmu bahasa. Menurut definisi yang lebih terbatas, dialek merupakan varietas bahasa yang berkontras dengan bahasa baku. Dalam pengertian populer, istilah dialek juga digunakan untuk merujuk kepada bahasa yang tidak digunakan dalam bentuk tulis. Definisi ini umumnya tidak diterima dalam ilmu linguist (in)
  • Il termine dialetto può indicare, a seconda del contesto d'uso: * in senso linguistico, una varietà di una lingua; * in senso genealogico, una lingua che si è evoluta da un'altra lingua; * in senso sociolinguistico, una lingua sociologicamente subordinata ad una lingua politicamente dominante. (it)
  • Dialekt, narzecze – wieloznaczny termin lingwistyczny. W najogólniejszym znaczeniu dialekt to odmiana języka, która odznacza się swoistymi cechami fonetycznymi, leksykalnymi czy gramatycznymi, odróżniającymi ją od innych form tego języka. Wszystkie dialekty w jednakowy sposób rządzą się zespołem zasad gramatycznych, choć ich systemy bywają silnie zróżnicowane. Badaniem dialektów (zwłaszcza regionalnych) zajmuje się dział językoznawstwa – dialektologia. W rozumieniu dialektologii tradycyjnej dialekt to byt przeciwstawiany językowi standardowemu. (pl)
  • Um dialeto (AO 1945: dialecto) (do grego διάλεκτος, translit. diálektos: 'conversa, conversação, discussão por perguntas e respostas; maneira de falar, linguagem própria de um país) é a forma como uma língua é realizada numa região específica. Trata-se de uma variedade ou variante linguística. A variante dialetal é também chamada diatópica ou geolinguística. Dialeto é uma variante linguística constituída por características fonológicas, sintáticas, semânticas e morfológicas próprias. As regiões dialetais são estabelecidas por linhas de fronteira virtuais a que se dá o nome de isoglossas. (pt)
  • Диале́кт (др.-греч. διάλεκτος — наречие, от διαλέγομαι — говорить, изъясняться) — разновидность языка, которая употребляется как средство общения между людьми, связанными между собой одной территорией. Диалект является полноценной системой речевого общения (устной или знаковой, но не обязательно письменной) со своим собственным словарём и грамматикой. (ru)
rdfs:label
  • Dialect (en)
  • لهجة (ar)
  • Dialecte (ca)
  • Nářečí (cs)
  • Dialekt (de)
  • Διάλεκτος (el)
  • Dialekto (eo)
  • Dialecto (es)
  • Dialekto (eu)
  • Canúint (ga)
  • Dialek (in)
  • Dialecte (fr)
  • Dialetto (it)
  • 방언 (ko)
  • 方言 (ja)
  • Dialect (nl)
  • Dialekt (pl)
  • Диалект (ru)
  • Dialeto (pt)
  • Dialekt (sv)
  • Діалект (uk)
  • 方言 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:language of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:demographics1Title of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License