| dbo:abstract
|
- Šuani (francouzsky chouans) je ve francouzských dějinách označení pro royalistické povstalce, kteří za Velké francouzské revoluce operovali severně od Loiry, v Bretani, Maine, Normandii a severním Anjou, ale také v departementech jako Aveyron a Lozère. Jejich povstání se nazývá chouannerie. (cs)
- Chouan ("the silent one", or "owl") is a French nickname. It was used as a nom de guerre by the , most notably Jean Cottereau, better known as Jean Chouan, who led a major revolt in Bas-Maine against the French Revolution. Participants in this revolt – and to some extent French anti-Revolutionary activists in general – came to be known as Chouans, and the revolt itself came to be known as the Chouannerie. (en)
- Los chuanes (en francés: les Chouans) fueron los insurgentes realistas que combatieron al norte del Loira, en Bretaña, Maine, Normandía y el sur de Anjou (y además en los departamentos de Aveyron y Lozère) durante la Chuanería. No hay que confundir entre chuanes y vandeanos, estos últimos combatientes de sur del Loira; sin embargo, tanto unos como otros afirmaban conformar el Ejército Católico y Real. (es)
- Les Chouans étaient des insurgés royalistes de Bretagne, du Maine, de Basse-Normandie et du nord de l'Anjou pendant les guerres de la chouannerie. Actifs au nord de la Loire, les chouans sont distincts des « Vendéens », actifs quant à eux au sud du fleuve, dans le Bas-Poitou, le sud de l'Anjou et le Pays de Retz breton. (fr)
- Chouans (a volte italianizzato col plurale Chouani) è il nome che presero gli insorti realisti del dipartimento della Mayenne, o più in generale di tutta la zona nord-occidentale della Francia, in contemporanea alle guerre di Vandea. La "chouannerie" nacque il 15 agosto 1792, quando, durante il sorteggio per la leva "volontaria" in Mayenne, , detto Jean Chouan, con una dozzina di amici sfidò l'autorità, venne alle mani con i gendarmi, proclamò la sua fedeltà al re e poi si nascose in un bosco. Cottereau venne ucciso il 25 luglio 1794, tre giorni prima dell'esecuzione di Robespierre. (it)
- Szuanie (fr. les chouans) – zbuntowani chłopscy uczestnicy powstań zwanych w okresie rewolucji francuskiej, jakie wybuchły w Bretanii i departamencie Mayenne. Nazwa w języku francuskim pochodziła od okrzyku rozpoznawczego, naśladującego głos sowy (fr. chouette). Szuanie często są błędnie utożsamiani z powstańcami wandejskimi (wojny wandejskie). Szuanie walczyli od 1791 do 1800 przeciwko wojskom Republiki Francuskiej. Wywodzili się spośród tych chłopów, którzy sprzeciwiali się polityce władz centralnych, uchylając się od służby wojskowej, zajmując się przemytem, a z czasem przyłączyli się do głównego nurtu antyrewolucyjnego, reprezentowanego przez rojalistów, którzy dążyli do przywrócenia monarchii i dawnej, silnej pozycji Kościoła katolickiego. Szuanie nigdy nie przekształcili się w zorganizowane oddziały wojskowe. Wojska republikańskie tworzyły jednostki fałszywych szuanów chcąc zdyskredytować w oczach francuskiej ludności cywilnej tych „prawdziwych”. Walki zostały zakończone rozejmem podpisanym w 1795, na mocy którego zostali objęci amnestią i pozwolono im emigrować za granicę. W grudniu 1800 szuanie dokonali nieudanego zamachu na Napoleona Bonapartego jako Pierwszego Konsula; następnie do roku 1803 podejmowali próby wywołania powstania przeciwko przyszłemu cesarzowi Francuzów, ale 25 marca 1804 główny przywódca, Georges Cadoudal, został aresztowany i po procesie, w którym wyrok zapadł 10 czerwca, został zgilotynowany 25 czerwca tegoż roku. (pl)
- Chouanerna (franska les chouans) var ett gerillakrigförande, mestadels av bönder och smugglare bestående, romersk-katolskt och rojalistiskt parti i Bretagne, Normandie och Maine under den stora franska revolutionen. Benämningen härleds vanligen från det bretonska ordet chat-huant, förvrängt chuant, nattuggla, som i Bretagne hade blivit ett gängse namn på smugglare, till följd av att de för att varna varandra brukade härma ugglans skri. ¨ Andra håller dock före, att partiet fick sitt namn efter Jean Cottereau, som allmänt kallades Chouan. Denne var född 1757 och son till en smugglare. Han hade av Ludvig XVI benådats från ett utdömt dödsstraff och behöll den nåden i tacksamt minne. För att bekämpa republiken och främja det fallna kungadömets sak, för vilken vendéerna redan stod under vapen söder om Loire, trädde han i förbindelse med åtskilliga uppviglare av det kungliga partiet, samlade i slutet av 1793 en hop löst folk och allmoge norr om Loire, i nedre Maine, och började ett gerillakrig (chouannerie). Från skogarna vid och Fougères spred sig rörelsen västerut över Bretagne - där sedan 1791 det i synnerhet av underblåsta missnöjet med sakernas nya skick givit sig luft i flera våldsgärningar - och åt öster ända till närheten av Paris. Markis Puisaye kom för att på de kungliga prinsarnas uppdrag leda det hela. Konventet sände mot chouanerna general Beaufort, som i början av 1794 sprängde flera upprorsskaror och sedermera även överväldigade Cottereaus band, varvid Cottereau själv, förrådd och tagen i bakhåll, dödligt sårades (29 juli 1794). Puisaye samlade emellertid folk på nytt och var nära att överrumpla den republikanska arméns högkvarter i Rennes. Men så snart Hoche i spetsen för fyra armékårer upptagit striden mot honom, lämnade han landet för att söka bistånd i England och hos de franska emigranterna. Under hans frånvaro uppträdde som chouanernas anförare , vilken i , 9 april 1795, ingick ett fördrag, enligt vilket chouanerna skulle nedlägga vapnen och erkänna republiken. Men då Hoche lät arrestera Cormatin, började gerillakriget i Bretagne ånyo. Chouanernas främsta anförare var nu Georges Cadoudal och . Kampen fördes av dem med stor energi, men med svikande lycka, och chouanerna var i största trångmål, då Puisaye kom med undsättning på en engelsk flotta. Chouanerna samlades från alla håll kring hjälphären, som i juni 1795 landstigit vid Quiberon i södra Bretagne. Men olikhet i åsikter bland expeditionens ledare och det översitteri, varmed chouanerna behandlades, hindrade alla kraftiga åtgärder. Den engelska flottans avsegling, grevens av Artois uteblivande samt ständiga nederlag fråntog chouanerna modet, och när sedan Hoche, efter att ha tillintetgjort resningen söder om Loire, kastade hela sin styrka över på högra Loirestranden, blev upproret i augusti 1796 kuvat. År 1799 upplågade det ånyo, men Bonaparte skickade då general Brune med 30 000 man mot insurgenterna, varefter dessa under loppet av år 1800 nedlade sina vapen. Åren 1814 och 1815 visade sig ännu en gång chouaner - under befäl av , , med flera - på ömse sidor om Loire; men när efter slaget vid Waterloo (1815) deras mål var hunnet och det katolska kungadömet återställt, följde freden av sig själv. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Šuani (francouzsky chouans) je ve francouzských dějinách označení pro royalistické povstalce, kteří za Velké francouzské revoluce operovali severně od Loiry, v Bretani, Maine, Normandii a severním Anjou, ale také v departementech jako Aveyron a Lozère. Jejich povstání se nazývá chouannerie. (cs)
- Chouan ("the silent one", or "owl") is a French nickname. It was used as a nom de guerre by the , most notably Jean Cottereau, better known as Jean Chouan, who led a major revolt in Bas-Maine against the French Revolution. Participants in this revolt – and to some extent French anti-Revolutionary activists in general – came to be known as Chouans, and the revolt itself came to be known as the Chouannerie. (en)
- Los chuanes (en francés: les Chouans) fueron los insurgentes realistas que combatieron al norte del Loira, en Bretaña, Maine, Normandía y el sur de Anjou (y además en los departamentos de Aveyron y Lozère) durante la Chuanería. No hay que confundir entre chuanes y vandeanos, estos últimos combatientes de sur del Loira; sin embargo, tanto unos como otros afirmaban conformar el Ejército Católico y Real. (es)
- Les Chouans étaient des insurgés royalistes de Bretagne, du Maine, de Basse-Normandie et du nord de l'Anjou pendant les guerres de la chouannerie. Actifs au nord de la Loire, les chouans sont distincts des « Vendéens », actifs quant à eux au sud du fleuve, dans le Bas-Poitou, le sud de l'Anjou et le Pays de Retz breton. (fr)
- Chouans (a volte italianizzato col plurale Chouani) è il nome che presero gli insorti realisti del dipartimento della Mayenne, o più in generale di tutta la zona nord-occidentale della Francia, in contemporanea alle guerre di Vandea. La "chouannerie" nacque il 15 agosto 1792, quando, durante il sorteggio per la leva "volontaria" in Mayenne, , detto Jean Chouan, con una dozzina di amici sfidò l'autorità, venne alle mani con i gendarmi, proclamò la sua fedeltà al re e poi si nascose in un bosco. Cottereau venne ucciso il 25 luglio 1794, tre giorni prima dell'esecuzione di Robespierre. (it)
- Szuanie (fr. les chouans) – zbuntowani chłopscy uczestnicy powstań zwanych w okresie rewolucji francuskiej, jakie wybuchły w Bretanii i departamencie Mayenne. Nazwa w języku francuskim pochodziła od okrzyku rozpoznawczego, naśladującego głos sowy (fr. chouette). Szuanie często są błędnie utożsamiani z powstańcami wandejskimi (wojny wandejskie). (pl)
- Chouanerna (franska les chouans) var ett gerillakrigförande, mestadels av bönder och smugglare bestående, romersk-katolskt och rojalistiskt parti i Bretagne, Normandie och Maine under den stora franska revolutionen. Benämningen härleds vanligen från det bretonska ordet chat-huant, förvrängt chuant, nattuggla, som i Bretagne hade blivit ett gängse namn på smugglare, till följd av att de för att varna varandra brukade härma ugglans skri. ¨ (sv)
|
