An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Svante August Arrhenius (/əˈriːniəs, əˈreɪniəs/ ə-REE-nee-əs, -⁠RAY-, Swedish: [ˈsvânːtɛ aˈrěːnɪɵs]; 19 February 1859 – 2 October 1927) was a Swedish scientist. Originally a physicist, but often referred to as a chemist, Arrhenius was one of the founders of the science of physical chemistry. He received the Nobel Prize for Chemistry in 1903, becoming the first Swedish Nobel laureate. In 1905, he became director of the Nobel Institute, where he remained until his death.

Property Value
dbo:abstract
  • سفانتِ أَوغُسْتْ أرهِنْيُوس (بالسويدية: Svante August Arrhenius) هو عالم سويدي ولد في 19 فبراير 1859 وتوفي في 2 أكتوبر 1927 في ستوكهولم. حصل على جائزة نوبل في الكيمياء لسنة 1903 بسبب نظريته في الموصلية الكهربية الناشئة عن التفكك الأيوني للإلكتروليتات electrolytes، فكان بذلك أول سويدي يحصل على جائزة نوبل. درس أرهنيوس في جامعة أبسالا وتحصل على الدكتوراة سنة 1884. وقد بدأ أرهنيوس في الأصل كفيزيائي، لكن كثيرا ً ما يشار إليه بوصفه عالما ً في الكيمياء. كما يعتبر أرينيوس أحد مؤسسي علم الكيمياء الفيزيائية. في 1889 وضّح أن الكثير من التفاعلات الكيميائية تحتاج طاقة حرارية للقيام بالتفاعل، وهذه الطاقة يجب أن تتجاوز قدرا ً معيناً قبل أن يبدأ التفاعل. المعادلة التي تربط بين الطاقة اللازمة للتفاعل ومعدل حدوث التفاعل تُعرف باسم معادلة أرينيوس. قام في عام 1894 بحساب الزيادة في مستويات الغازات الحرجة بالغلاف الجوي نتيجة العمليات الصناعية وأفاد في عام 1896 أنه لو تضاعفت كمية ثاني أكسيد الكربون في الهواء فسوف ترتفع درجات الحرارة بمقدار 5-6 درجات مئوية وقد أكد على ذلك في كتابه «عوالم قيد الصنع» (بالسويدية: Världarnas utveckling) في عام 1906 والذي ترجم إلى الإنجليزية عام 1908 بعنوان Worlds in the Making، فكان بذلك أول من توقع أن ثاني أكسيد الكربون وغازات الدفيئة الأخرى تتسبب في الاحتباس الحراري للأرض. في عام 1900 ساهم أرهنيوس في تأسيس وجائزة نوبل وتأمين حصول بعض العلماء على الجائزة. وبعد رواج نظرياته الأولى، انتقل للبحث في الفسيولوجيا والفلك والفيزياء الفلكية. وقد كان أرهنيوس ممن آمنوا بأن الحياة قد انتقلت بين الكواكب عبر الأبواغ. اقترح أرهنيوس عمل تعديلات على اللغة الإنجليزية وجعلها لغة ً عالميةً. كان أرهنيوس عضواً في (بالسويدية: Statens institut för rasbiologi) والمجتمع السويدي للصحة العرقية، حيث لعبت السويد دورا ًرائدا ً في هذا المجال الذي وفر الأسس العلمية لبرنامج التعقيم الإجباري في السويد، فضلا ً عن الإلهام الذي منحته هذه الأبحاث لاحقا ً لليوجينيا في ألمانيا النازية. تخليدا ً لاسمه فقد سميت معادلة أرينيوس على القمر في جامعة ستوكهولم على اسمه. (ar)
  • Svante August Arrhenius fou un químic i professor universitari suec guardonat amb el premi Nobel de química l'any 1903. (ca)
  • Svante August Arrhenius (19. února 1859, – 2. října 1927, Stockholm) byl švédský fyzik a chemik, jeden ze zakladatelů fyzikální chemie. V roce 1903 obdržel Nobelovu cenu za elektrolytickou teorii disociace. Udílení Nobelových cen však ovlivňoval ve prospěch přátel a v neprospěch oponentů. Byl jedním z předních vědců, který se zasadil o založení Státního institutu pro rasovou biologii (Statens institut för rasbiologi), který se zabýval eugenikou. V roce 1896 při zkoumání dob ledových a na základě předchozích prací (které například provedli Joseph Fourier, John Tyndall, , ) předpověděl vliv oxidu uhličitého vznikajícího spalováním uhlí na oteplování celé planety. Arrhenius byl tak první kdo použil základní principy fyzikální chemie k odhadu míry, do jaké je zvýšení koncentrace atmosférického oxidu uhličitého odpovědné za zvyšující se povrchovou teplotu Země. V 60. letech 20. století ukázal, že emise oxidu uhličitého způsobené člověkem jsou dostatečně velké, aby způsobily globální oteplování. Jeho předpověď však byla nepřesná (neuvažovala vliv oblaků a další významné faktory) a tak ji zkritizoval například již roku 1900 Knut Ångström. IPCC dnes zastává názor, že hlavním spouštěčem dob ledových jsou Milankovičovy cykly. (cs)
  • Svante August Arrhenius (Aussprache: [ˌsvanːtə aˈɹeːniɵs]; * 19. Februar 1859 auf Gut Wik bei Uppsala; † 2. Oktober 1927 in Stockholm) war ein schwedischer Physiker und Chemiker. 1903 erhielt er den Nobelpreis für Chemie. Er wies nach, dass in Wasser gelöste Salze als Ionen vorliegen. Die Salze zerfallen im Wasser vielfach nicht vollständig in Ionen, sondern nur – abhängig von der Konzentration – zu einem bestimmten Prozentsatz; Arrhenius prägte hierfür das Wort Aktivitätskoeffizient. 1896 sagte er als Erster eine globale Erwärmung aufgrund der anthropogenen Kohlendioxid-Emission voraus. (de)
  • Ο Σβάντε Άουγκουστ Αρρένιους (Svante August Arrhenius, 19 Φεβρουαρίου 1859 – 2 Οκτωβρίου 1927) ήταν Σουηδός φυσικός και χημικός. (el)
  • Svante August ARRHENIUS (naskiĝis en 1859, mortis en 1927) estis Sveda kemiisto kiu ricevis la Nobel-premion de kemio en 1903 "por signi la specialan signifon de lia teorio de elektroliza disociado por la evoluo de kemio". Li estas tre konata pro siaj laboroj pri acidoj. Li ricevis la Medalon Davy de la Reĝa Societo de Londono en 1902. (eo)
  • Svante August Arrhenius (Wyjk, Uppsala ondoan, Suedia, 1859ko otsailaren 19a - Stockholm, Suedia, 1927ko urriaren 2a) fisikari eta kimikari suediarra izan zen. (eu)
  • Svante August Arrhenius (Viks slott, Suecia, 19 de febrero de 1859 - Estocolmo, 2 de octubre de 1927)​ fue un científico (originalmente físico y más tarde químico) y profesor sueco galardonado con el Premio Nobel de Química de 1903 por su contribución al desarrollo de la química con sus experimentos en el campo de la disociación electrolítica.​ (es)
  • Eolaí a rugadh gar d'Uppsala na Sualainne ab ea Svante August Arrhenius (19 Feabhra 1859 – 2 Deireadh Fómhair 1927). Rinne sé taighde bunúsach ar rátaí imoibrithe ceimiceacha, agus shaothraigh teoiric díthiomsú leictrilítí. Bhuaigh sé Duais Nobel na Ceimice i 1903 as an saothar seo. Bhí Arrhenius ar an dream beag a thuig an iarmhairt cheaptha teasa san atmaisféar go luath. Bhí suim ag Arrhenius sna haeráidí a bhí ag athrú, fiú san am sin. Mheas sé méadú sa teocht an talaimh 5-6 céim Celsius dá mbeadh méadú 100̤% dé-ocsaíd charbóin san atmaisféar. (ga)
  • Svante August Arrhenius (19 Februari 1859–2 Oktober 1927) ialah seorang ilmuwan Vik, Swedia dengan latar belakang petani anak dari Sanvante Gustav Arrhenius dengan Carolina Christina Thunberg. Sejak kecil ia telah memeperlihatkan kepandaiannya. Dia belajar membaca otodidak di usia 3 tahun dan lulus dari sekolah sebagai murid termuda dan terpandai di kelasnya. Svante salah satu pengagas kimia fisik. Ia mendapat Penghargaan Nobel dalam Kimia atas karyanya mengenai ionisasi pada tahun 1903. Ia mengemukakan bahwa senyawa dalam larutan dapat terurai menjadi ion-ionnya, dan kekuatan asam dalam larutan aqua tergantung pada konsentrasi ion-ion hidrogen di dalamnya. Kepiawaiannya dalam matematika, khususnya aritmetika, dipicu karena sering melihat ayahnya yang seorang ahli surei tanah melakukan penjumlahan ilangan di buku catatannya. Kelak dia senang menggunakan data dalam jumlah nanyak untuk menemukan relasi matematis dan huKum. Ketika menetap di Uppsala, di usia 8 tahun Arrhenius masuk di sekolah katedral dan langsung menempati kelas 5. Dia sangat menyuKai pelajaran matematika dan fisika. Pada 1876, Arrhenius kulia di Uniersitas Uppsala untuk mempelajari matematika, fisika, dan kimia. Pelajaran fisika di kampusnya tidak memuaskannya da membuatnya pindah ke Physical Institute of Swedish Academy of te Swedish Academy of Sciences di Stockholm pada 1881. Di kampus itu dia mendapat bimbingan oleh Profesor E, Edlund, seorang fisikawan. Setelah di Stockholm, pada awalnya Arrhenius membantu Edlund melakukan pengukuran gaya elektromotif pada buangan nyala motor. Namun dia melakukan penelitian yang sesuai seleranya sendiri. Khusunya dia menelii konduktiitas larutan elektrolit, yakni karakteristik listrik di dalam larutan. Pada 1884 disertasinya berisi penjelasan atas hasil penelitian tentang konduktiitas elektrolitik. Arrhenius menyimpulkan bahwa elektrolit, ketika dilarutkan di dalam air, mengalami disosiasi menjadi ion positif dan ion negatif. Menurutnya, derajat disosiasi sepenuhnya tergantung pada sifat dari substansi yang berkonsentrasi dalam larutan. Semakin encer larutan, maka derajat disosiasi yang ada pun semakin besar. Selain diperkirakan sebagai pembawa muaan listrik, ion-ion terseut juga dianggap sebagai pembawa aktivitas kimia. Untuk inilah "konstanta aktivitas" digunakan untuk menghubungkan jumlah aktual dari ion dengan jumlah ion dalam larutan encer. Arrhenius juga menyatakan bahwa juga menyatakan awa garam dan air bukanla konduktor. Yang menjadi konduktor adalah larutan garam. Berbeda tipis dengan michael Faraday yang menyatakan bahwa ion menghasilkan dari proses elektrolisis. Arrhenius berpendapat tanpa keberadaan aliran listrik, larutan garam masih mengandung Ion. Hal ini mendorong untuk menyatakan reaksi kimia di dalam larutan merupakan reaksi antar ion. Di mata para penguji, "teori ionik" milik Arrhenius dinilai terlampau revolusioner untuk ukuran masa itu. Karya ilmiahnya lolos dengan nilai paling rendah, hampir tidak lulus. Peluang untuk karier akademik nyaris pudar. Tidak ada yang dapat memperkirakan bahwa berka disertasinya ini kelak Arrhenius mendapatkan Nobel kimia pada 1903. Arrhenius selain isu sains kimia, ia juga cinta pada alam, seni, dan sastra. Dia ilmuwan yang mahir menulis, penggagas perngubhan bahasa Inggris agar dapat digunakan sebagai bahasa uniersal dan pengamat lingkungan. Arrhenius, orang pertama yang mencetuskan konsep panspermia secari detail. Konsep ini di lontarkannya sebagai benuk protes terhadap gagalnya para biolog dalam menemukan asal mula kehidupan. Di bidang lingkungan, Arrhenius pernah mengembangkan sebuah teori guna menjelaskan zaman es. Dia menyatakan bahwa perubahan kadar karon dioksida di atmosfer dapat mengubah temperatur bumi melalui fenomena greenhouse effect. Berdasarkan hasil perhitungan Arrhenius, peningkatan kadar karbon dioksida sebanyak dua kali dari sebelumnya akan meningkatkan temperatur 5 derajat Celcius. Dia berharap peningkaan tersebut berlangsung dalam 3000 tahun, tetapi aktiitas industri justru menjadikannya hanya berlangsung satu abad. Sebagaimana kita ketahui, kita sekarang memang terhindar dari zaman es. Namun pemanasan global merupakan ancaman yang perlu disikapi sama seriusnya dengan zaman es. (in)
  • Svante August Arrhenius (né le 19 février 1859 au (en), près d'Uppsala et mort le 2 octobre 1927 à Stockholm) est un chimiste suédois, pionnier dans de nombreux domaines. Il reçoit le prix Nobel de chimie en 1903. Il est notamment connu pour avoir formulé en 1889 la loi d'Arrhenius qui décrit la variation de la vitesse d'une réaction chimique en fonction de la température, et pour être le pionnier de l'étude de l'effet de l'augmentation du dioxyde de carbone dans l'atmosphère sur le climat et sur l'effet de serre. Son fils Olof Vilhelm Arrhenius est également un chimiste réputé en Suède. Son petit-fils Gustaf Olof Svante Arrhenius a également fait carrière dans les sciences (océanographe, biogéochimiste, exobiologiste). Tous deux ont étudié et fait progresser des sujets étudiés ou défrichés par leur père et grand-père. (fr)
  • Svante August Arrhenius (/əˈriːniəs, əˈreɪniəs/ ə-REE-nee-əs, -⁠RAY-, Swedish: [ˈsvânːtɛ aˈrěːnɪɵs]; 19 February 1859 – 2 October 1927) was a Swedish scientist. Originally a physicist, but often referred to as a chemist, Arrhenius was one of the founders of the science of physical chemistry. He received the Nobel Prize for Chemistry in 1903, becoming the first Swedish Nobel laureate. In 1905, he became director of the Nobel Institute, where he remained until his death. Arrhenius was the first to use principles of physical chemistry to estimate the extent to which increases in atmospheric carbon dioxide are responsible for the Earth's increasing surface temperature. His work played an important role in the emergence of modern climate science. In the 1960s, Charles David Keeling demonstrated that the quantity of human-caused carbon dioxide emissions into the air is enough to cause global warming. The Arrhenius equation, Arrhenius acid, Arrhenius base, lunar crater Arrhenius, Martian crater Arrhenius, the mountain of Arrheniusfjellet, and the Arrhenius Labs at Stockholm University were so named to commemorate his contributions to science. (en)
  • 스반테 아우구스트 아레니우스(스웨덴어: Svante Arrhenius, /ɑːˈreɪniʊs/;, 1859년 2월 19일 ~ 1927년 10월 2일)는 스웨덴의 화학자, 물리학자이다. 1903년에 전기해리이론을 제창한 공로로 노벨 화학상을 수상했다. (ko)
  • スヴァンテ・アウグスト・アレニウス(アレーニウス、Svante August Arrhenius [ˌsvanːtə aˈɹeːniɵs], 1859年2月19日 - 1927年10月2日)は、スウェーデンの科学者で、物理学・化学の領域で活動した。物理化学の創始者の1人といえる。1903年に電解質の解離の理論に関する業績により、ノーベル化学賞を受賞。アレニウスの式、月のクレーター Arrhenius、ストックホルム大学の研究所名などに名を残している。 (ja)
  • Svante August Arrhenius (Uppsala, 19 februari 1859 – Stockholm, 2 oktober 1927) was een Zweeds natuur- en scheikundige. Arrhenius heeft de Nobelprijs voor Scheikunde ontvangen in 1903 voor zijn werk aan de elektrolytische dissociatietheorie. (nl)
  • Svante August Arrhenius (Vik, 19 febbraio 1859 – Stoccolma, 2 ottobre 1927) è stato un chimico e fisico svedese, premio Nobel per la chimica nel 1903 per la sua teoria sul trasferimento di ioni visti come responsabili del passaggio di elettricità. (it)
  • Сва́нте А́вгуст Арре́ниус (швед. Svante August Arrhenius; 19 февраля 1859, имение Вик, недалеко от Уппсалы — 2 октября 1927, Стокгольм) — шведский физико-химик, автор теории электролитической диссоциации, лауреат Нобелевской премии по химии (1903). (ru)
  • Svante August Arrhenius (ur. 19 lutego 1859 w Uppsali, zm. 2 października 1927 w Sztokholmie) – szwedzki chemik i fizyk, jeden z twórców chemii fizycznej. (pl)
  • Сва́нте Август Арре́ніус (швед. Svante August Arrhenius; 19 лютого 1859, маєток Вейк, неподалік від Уппсали — 2 жовтня 1927, Стокгольм) — шведський фізик, хімік та астрофізик; професор Стокгольмського університету, потім директор Нобелівського інституту в Стокгольмі; автор теорії електролітичної дисоціації; сформулював основні положення хімічної кінетики; висунув теорію виникнення життя на Землі (теорія панспермії); член Стокгольмської Академії Наук; лауреат Нобелівської премії з хімії 1903 року. (uk)
  • Svante August Arrhenius, född 19 februari 1859 på Viks gods i Balingsta församling (Uppsala län), död 2 oktober 1927 i Stockholm, var en svensk fysiker och kemist som var verksam inom många delar av naturvetenskapen. Han var professor i fysik vid Stockholms högskola 1895–1905 och sedan rektor på högskolan 1897–1902. Han blev den förste svenske nobelpristagaren när han tilldelades Nobelpriset i kemi 1903. Svante Arrhenius brukar tillsammans med Wilhelm Ostwald och Jacobus Henricus van't Hoff räknas som den fysikaliska kemins grundare. (sv)
  • Svante August Arrhenius (Vik, 19 de fevereiro de 1859 — Estocolmo, 2 de outubro de 1927) foi um químico sueco. Recebeu o Nobel de Química de 1903, "em reconhecimento dos serviços extraordinários concedidos ao avanço da Química pela sua teoria electrolítica da dissociação". (pt)
  • 斯万特·奥古斯特·阿伦尼乌斯(瑞典語:Svante August Arrhenius,1859年2月19日-1927年10月2日),瑞典化学家。提出了电解质在水溶液中电离的阿伦尼乌斯理论,研究了温度对化学反应速率的影响,得出阿伦尼乌斯方程。由于在物理化学方面的杰出贡献,被授予1903年诺贝尔化学奖。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 36586 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 36867 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1119982735 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:almaMater
  • Stockholm University (en)
  • Uppsala University (en)
  • (en)
dbp:birthDate
  • 1859-02-19 (xsd:date)
dbp:birthName
  • Svante August Arrhenius (en)
dbp:birthPlace
  • Wik Castle, Sweden, Sweden-Norway (en)
dbp:caption
  • Svante Arrhenius around 1910 (en)
dbp:deathDate
  • 1927-10-02 (xsd:date)
dbp:deathPlace
  • Stockholm, Sweden (en)
dbp:doctoralAdvisor
  • (en)
  • Erik Edlund (en)
  • Per Teodor Cleve (en)
dbp:doctoralStudents
dbp:field
  • Chemistry (en)
  • Physics (en)
  • (en)
dbp:knownFor
  • Acid-base theory (en)
  • Arrhenius equation (en)
  • Theory of ionic dissociation (en)
  • *Calculation of warming for double carbon dioxide in the atmosphere. (en)
dbp:name
  • Svante Arrhenius (en)
dbp:nationality
  • Swedish (en)
dbp:page
  • 648 (xsd:integer)
dbp:prizes
  • (en)
  • Davy Medal (en)
  • ForMemRS (en)
  • Franklin Medal (en)
  • Nobel Prize for Chemistry (en)
  • Willard Gibbs Award (en)
  • Faraday Lectureship Prize (en)
dbp:volume
  • 2 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dbp:wstitle
  • Arrhenius, Svante August (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
schema:sameAs
rdf:type
rdfs:comment
  • Svante August Arrhenius fou un químic i professor universitari suec guardonat amb el premi Nobel de química l'any 1903. (ca)
  • Svante August Arrhenius (Aussprache: [ˌsvanːtə aˈɹeːniɵs]; * 19. Februar 1859 auf Gut Wik bei Uppsala; † 2. Oktober 1927 in Stockholm) war ein schwedischer Physiker und Chemiker. 1903 erhielt er den Nobelpreis für Chemie. Er wies nach, dass in Wasser gelöste Salze als Ionen vorliegen. Die Salze zerfallen im Wasser vielfach nicht vollständig in Ionen, sondern nur – abhängig von der Konzentration – zu einem bestimmten Prozentsatz; Arrhenius prägte hierfür das Wort Aktivitätskoeffizient. 1896 sagte er als Erster eine globale Erwärmung aufgrund der anthropogenen Kohlendioxid-Emission voraus. (de)
  • Ο Σβάντε Άουγκουστ Αρρένιους (Svante August Arrhenius, 19 Φεβρουαρίου 1859 – 2 Οκτωβρίου 1927) ήταν Σουηδός φυσικός και χημικός. (el)
  • Svante August ARRHENIUS (naskiĝis en 1859, mortis en 1927) estis Sveda kemiisto kiu ricevis la Nobel-premion de kemio en 1903 "por signi la specialan signifon de lia teorio de elektroliza disociado por la evoluo de kemio". Li estas tre konata pro siaj laboroj pri acidoj. Li ricevis la Medalon Davy de la Reĝa Societo de Londono en 1902. (eo)
  • Svante August Arrhenius (Wyjk, Uppsala ondoan, Suedia, 1859ko otsailaren 19a - Stockholm, Suedia, 1927ko urriaren 2a) fisikari eta kimikari suediarra izan zen. (eu)
  • Svante August Arrhenius (Viks slott, Suecia, 19 de febrero de 1859 - Estocolmo, 2 de octubre de 1927)​ fue un científico (originalmente físico y más tarde químico) y profesor sueco galardonado con el Premio Nobel de Química de 1903 por su contribución al desarrollo de la química con sus experimentos en el campo de la disociación electrolítica.​ (es)
  • Eolaí a rugadh gar d'Uppsala na Sualainne ab ea Svante August Arrhenius (19 Feabhra 1859 – 2 Deireadh Fómhair 1927). Rinne sé taighde bunúsach ar rátaí imoibrithe ceimiceacha, agus shaothraigh teoiric díthiomsú leictrilítí. Bhuaigh sé Duais Nobel na Ceimice i 1903 as an saothar seo. Bhí Arrhenius ar an dream beag a thuig an iarmhairt cheaptha teasa san atmaisféar go luath. Bhí suim ag Arrhenius sna haeráidí a bhí ag athrú, fiú san am sin. Mheas sé méadú sa teocht an talaimh 5-6 céim Celsius dá mbeadh méadú 100̤% dé-ocsaíd charbóin san atmaisféar. (ga)
  • 스반테 아우구스트 아레니우스(스웨덴어: Svante Arrhenius, /ɑːˈreɪniʊs/;, 1859년 2월 19일 ~ 1927년 10월 2일)는 스웨덴의 화학자, 물리학자이다. 1903년에 전기해리이론을 제창한 공로로 노벨 화학상을 수상했다. (ko)
  • スヴァンテ・アウグスト・アレニウス(アレーニウス、Svante August Arrhenius [ˌsvanːtə aˈɹeːniɵs], 1859年2月19日 - 1927年10月2日)は、スウェーデンの科学者で、物理学・化学の領域で活動した。物理化学の創始者の1人といえる。1903年に電解質の解離の理論に関する業績により、ノーベル化学賞を受賞。アレニウスの式、月のクレーター Arrhenius、ストックホルム大学の研究所名などに名を残している。 (ja)
  • Svante August Arrhenius (Uppsala, 19 februari 1859 – Stockholm, 2 oktober 1927) was een Zweeds natuur- en scheikundige. Arrhenius heeft de Nobelprijs voor Scheikunde ontvangen in 1903 voor zijn werk aan de elektrolytische dissociatietheorie. (nl)
  • Svante August Arrhenius (Vik, 19 febbraio 1859 – Stoccolma, 2 ottobre 1927) è stato un chimico e fisico svedese, premio Nobel per la chimica nel 1903 per la sua teoria sul trasferimento di ioni visti come responsabili del passaggio di elettricità. (it)
  • Сва́нте А́вгуст Арре́ниус (швед. Svante August Arrhenius; 19 февраля 1859, имение Вик, недалеко от Уппсалы — 2 октября 1927, Стокгольм) — шведский физико-химик, автор теории электролитической диссоциации, лауреат Нобелевской премии по химии (1903). (ru)
  • Svante August Arrhenius (ur. 19 lutego 1859 w Uppsali, zm. 2 października 1927 w Sztokholmie) – szwedzki chemik i fizyk, jeden z twórców chemii fizycznej. (pl)
  • Сва́нте Август Арре́ніус (швед. Svante August Arrhenius; 19 лютого 1859, маєток Вейк, неподалік від Уппсали — 2 жовтня 1927, Стокгольм) — шведський фізик, хімік та астрофізик; професор Стокгольмського університету, потім директор Нобелівського інституту в Стокгольмі; автор теорії електролітичної дисоціації; сформулював основні положення хімічної кінетики; висунув теорію виникнення життя на Землі (теорія панспермії); член Стокгольмської Академії Наук; лауреат Нобелівської премії з хімії 1903 року. (uk)
  • Svante August Arrhenius, född 19 februari 1859 på Viks gods i Balingsta församling (Uppsala län), död 2 oktober 1927 i Stockholm, var en svensk fysiker och kemist som var verksam inom många delar av naturvetenskapen. Han var professor i fysik vid Stockholms högskola 1895–1905 och sedan rektor på högskolan 1897–1902. Han blev den förste svenske nobelpristagaren när han tilldelades Nobelpriset i kemi 1903. Svante Arrhenius brukar tillsammans med Wilhelm Ostwald och Jacobus Henricus van't Hoff räknas som den fysikaliska kemins grundare. (sv)
  • Svante August Arrhenius (Vik, 19 de fevereiro de 1859 — Estocolmo, 2 de outubro de 1927) foi um químico sueco. Recebeu o Nobel de Química de 1903, "em reconhecimento dos serviços extraordinários concedidos ao avanço da Química pela sua teoria electrolítica da dissociação". (pt)
  • 斯万特·奥古斯特·阿伦尼乌斯(瑞典語:Svante August Arrhenius,1859年2月19日-1927年10月2日),瑞典化学家。提出了电解质在水溶液中电离的阿伦尼乌斯理论,研究了温度对化学反应速率的影响,得出阿伦尼乌斯方程。由于在物理化学方面的杰出贡献,被授予1903年诺贝尔化学奖。 (zh)
  • سفانتِ أَوغُسْتْ أرهِنْيُوس (بالسويدية: Svante August Arrhenius) هو عالم سويدي ولد في 19 فبراير 1859 وتوفي في 2 أكتوبر 1927 في ستوكهولم. حصل على جائزة نوبل في الكيمياء لسنة 1903 بسبب نظريته في الموصلية الكهربية الناشئة عن التفكك الأيوني للإلكتروليتات electrolytes، فكان بذلك أول سويدي يحصل على جائزة نوبل. درس أرهنيوس في جامعة أبسالا وتحصل على الدكتوراة سنة 1884. وقد بدأ أرهنيوس في الأصل كفيزيائي، لكن كثيرا ً ما يشار إليه بوصفه عالما ً في الكيمياء. كما يعتبر أرينيوس أحد مؤسسي علم الكيمياء الفيزيائية. في عام 1900 ساهم أرهنيوس في تأسيس وجائزة نوبل وتأمين حصول بعض العلماء على الجائزة. (ar)
  • Svante August Arrhenius (19. února 1859, – 2. října 1927, Stockholm) byl švédský fyzik a chemik, jeden ze zakladatelů fyzikální chemie. V roce 1903 obdržel Nobelovu cenu za elektrolytickou teorii disociace. Udílení Nobelových cen však ovlivňoval ve prospěch přátel a v neprospěch oponentů. Byl jedním z předních vědců, který se zasadil o založení Státního institutu pro rasovou biologii (Statens institut för rasbiologi), který se zabýval eugenikou. V roce 1896 při zkoumání dob ledových a na základě předchozích prací (které například provedli Joseph Fourier, John Tyndall, , ) předpověděl vliv oxidu uhličitého vznikajícího spalováním uhlí na oteplování celé planety. (cs)
  • Svante August Arrhenius (19 Februari 1859–2 Oktober 1927) ialah seorang ilmuwan Vik, Swedia dengan latar belakang petani anak dari Sanvante Gustav Arrhenius dengan Carolina Christina Thunberg. Sejak kecil ia telah memeperlihatkan kepandaiannya. Dia belajar membaca otodidak di usia 3 tahun dan lulus dari sekolah sebagai murid termuda dan terpandai di kelasnya. Svante salah satu pengagas kimia fisik. Ia mendapat Penghargaan Nobel dalam Kimia atas karyanya mengenai ionisasi pada tahun 1903. Ia mengemukakan bahwa senyawa dalam larutan dapat terurai menjadi ion-ionnya, dan kekuatan asam dalam larutan aqua tergantung pada konsentrasi ion-ion hidrogen di dalamnya. (in)
  • Svante August Arrhenius (/əˈriːniəs, əˈreɪniəs/ ə-REE-nee-əs, -⁠RAY-, Swedish: [ˈsvânːtɛ aˈrěːnɪɵs]; 19 February 1859 – 2 October 1927) was a Swedish scientist. Originally a physicist, but often referred to as a chemist, Arrhenius was one of the founders of the science of physical chemistry. He received the Nobel Prize for Chemistry in 1903, becoming the first Swedish Nobel laureate. In 1905, he became director of the Nobel Institute, where he remained until his death. (en)
  • Svante August Arrhenius (né le 19 février 1859 au (en), près d'Uppsala et mort le 2 octobre 1927 à Stockholm) est un chimiste suédois, pionnier dans de nombreux domaines. Il reçoit le prix Nobel de chimie en 1903. Il est notamment connu pour avoir formulé en 1889 la loi d'Arrhenius qui décrit la variation de la vitesse d'une réaction chimique en fonction de la température, et pour être le pionnier de l'étude de l'effet de l'augmentation du dioxyde de carbone dans l'atmosphère sur le climat et sur l'effet de serre. (fr)
rdfs:label
  • سفانت أرينيوس (ar)
  • Svante August Arrhenius (ca)
  • Svante Arrhenius (cs)
  • Svante Arrhenius (de)
  • Σβάντε Αρρένιους (el)
  • Svante August Arrhenius (eo)
  • Svante August Arrhenius (es)
  • Svante Arrhenius (eu)
  • Svante Arrhenius (ga)
  • Svante August Arrhenius (in)
  • Svante August Arrhenius (fr)
  • Svante Arrhenius (it)
  • 스반테 아레니우스 (ko)
  • Svante Arrhenius (en)
  • スヴァンテ・アレニウス (ja)
  • Svante Arrhenius (pl)
  • Svante Arrhenius (nl)
  • Svante Arrhenius (pt)
  • Svante Arrhenius (sv)
  • Аррениус, Сванте Август (ru)
  • Сванте Август Арреніус (uk)
  • 斯万特·奥古斯特·阿伦尼乌斯 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:influencedBy of
is dbo:nobelLaureates of
is dbo:notableStudent of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:eponym of
is dbp:event of
is dbp:influences of
is dbp:notableStudents of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License