An Entity of Type: book, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Sibylline Books (Latin: Libri Sibyllini) were a collection of oracular utterances, set out in Greek hexameters, that, according to tradition, were purchased from a sibyl by the last king of Rome, Tarquinius Superbus, and were consulted at momentous crises through the history of the Republic and the Empire. Only fragments have survived, the rest being lost or deliberately destroyed. The Sibylline Books should not be confused with the so-called Sibylline Oracles, twelve books of prophecies thought to be of Judaeo-Christian origin.

Property Value
dbo:abstract
  • Un llibre sibil·lí era un llibre profètic de l'antiga Roma, un recull de respostes oraculars escrits en grec que es conservaven al temple de Júpiter Capitolí, i van ser transferits en temps d'August al temple d'Apol·lo Palatí. Servi Maure Honorat explica que una vegada una sibil·la, potser la Sibil·la de Cumes, segons Virgili, va voler vendre al rei Tarquini Prisc (o potser a Tarquini Superb, segons altres fonts) els nou llibres sibil·lins a un preu molt alt (300 peces d'or). Ell va dir que el preu era molt alt i la sibil·la va cremar-ne tres i li va oferir els llibres restants pel mateix preu. Tarquini s'hi va tornar a negar i la sibil·la en va cremar tres més i li va tornar a oferir els tres que restaven al mateix preu i el rei, encuriosit, va acceptar. Aquests llibres contenien profecies diverses i eren consultats quan algun presagi greu amenaçava el futur de Roma. Aquests llibres, escrits en grec, tenien un origen desconegut. Quan es conservaven al temple de Júpiter Capitolí estaven sota custòdia d'alguns oficials, primer dos, els duumviri sacris faciundis, però més tard es van incrementar a deu i van arribar a ser-ne fins a 15 (quindecemviri sacris faciundis). Els llibres no podien ser vistos pel públic i només podien ser consultats pels patricis encarregats de la seva custòdia o per encàrrec especial del senat romà en casos de prodigis o calamitats. No se sap si contenien prediccions o directives per a algunes circumstàncies, o potser simplement instruccions sobre el tipus de ritu religiós a celebrar en cada ocasió. Un dels seus custodis que va revelar els seus secrets va ser condemnat a mort. Es creu que estaven escrits en fulles de palmera. Els llibres es van destruir en l'incendi del temple durant la Guerra social, i es van enviar llavors ambaixadors a Grècia i Àsia Menor per tractar de trobar nous llibres. Així, van arribar gran nombre de llibres profètics a mans de particulars que finalment August va ordenar reunir (al pretor urbà) i cremar els que considerava falsos i en va prohibir la tinença. Uns dos mil llibres van ser cremats i només alguns considerats genuïns els va preservar l'estat i van ser dipositats a la base de l'estàtua d'Apol·lo al temple del deu al Palatí, i posats sota custòdia dels quindecemvirs. A la fi de l'Imperi Romà d'Occident, probablement a causa de les mesures antipaganes promulgades per Flavi Honori a partir de 404, els cristians van apoderar-se dels Llibres sibil·lins i els van cremar. Rutili Claudi Namacià, prefecte de Roma l'any 417, va denunciar Estilicó com l'instigador d'aquesta acció sacrílega, ocorreguda l'any 408. Els autors cristians sovint diuen que en els llibres hi havia referències al Messies, però això és amb tota probabilitat una falsificació. Junt amb els llibres sibil·lins, es custodiaven alguns llibres profètics més, els Carmina Marciana, de Marci o dels germans Marcis (Marcii), les profecies etrusques de la nimfa Vegoia, i les d'Albunea de Tibur; d'aquestos, els dels Marcis eren en llatí. (ca)
  • Libroj sibilaj estas kolekto de orakolaj libroj, uzitaj en la publika romana religio: aparta sacerdota kolegio, origine dumembra, poste dekmembra kaj pliposte dek-kvinmembra (sacris faciundis... viri = viroj dediĉitaj al sanktaĵoj) estis taskigitaj al la konservado kaj konsultado pri ili okaze de mirindaĵoj aŭ de eventoj malfavoraj kaj riskaj por la ŝtato, aŭ por koni la volon de la dioj aŭ por permesi aŭ malpermesi novajn kultojn. Ilin konsultis, ekzemple, Makcencio antaŭ la batalo kontraŭ Konstantino, kaj oni de ili kredis ricevi profetaĵon favoran antaŭ la dua punika milito. Nenion precizan oni scias pri ilia origino, literatura formo kaj enhavo de tiuj libroj, eĉ ne la metodo de konsultado estas konata. Ni scias nur ke ili estis greklingvaj kaj entenis orakolojn de diversaj sibiloj.Laŭ onidira tradicio ili estus venditaj de la Sibilo de Kuma al la reĝo Prisko kaj al Tarkvinjo la Supera. Tiuj libroj estis garde konservitaj en la kapitola templo en kiu ili estis bruligitaj dum la incendio de 83 a. K. Imperiestro Aŭgusto zorgis pri nova kolekto de tiaj libroj, eble ĉerpante el aliaj temploj kaj lokis ilin en la Palatina templo de Apolo: konsultitaj ĝis la 405, ili estis bruligitaj ordone de generalo , eble puŝite de adeptoj de la nova kristana religio. Pri ili ni konas nur kelkajn erojn, transdonitajn de paganaj kaj kristanaj verkistoj. Pri ili abunde komentas Cicerono kaj kaj . Ofte la librojn sibilajn oni konfuzas kun la orakoloj sibilaj, kiuj havas tutalian originon kaj historion, kvankam samtipan orakolaron, uzitajn tamen malsamcele. (eo)
  • Die Sibyllinischen Bücher waren eine Sammlung von Orakelsprüchen in griechischen Hexametern, die während der gesamten Geschichte des Römischen Reichs in Krisensituationen zu Rate gezogen wurden. (de)
  • Los libros sibilinos eran unos libros mitológicos y proféticos de la antigua Roma. (es)
  • The Sibylline Books (Latin: Libri Sibyllini) were a collection of oracular utterances, set out in Greek hexameters, that, according to tradition, were purchased from a sibyl by the last king of Rome, Tarquinius Superbus, and were consulted at momentous crises through the history of the Republic and the Empire. Only fragments have survived, the rest being lost or deliberately destroyed. The Sibylline Books should not be confused with the so-called Sibylline Oracles, twelve books of prophecies thought to be of Judaeo-Christian origin. (en)
  • Kitab-Kitab Sibilin (bahasa Latin: Libri Sibyllini) adalah kumpulan tulisan orakular, yang dirangkai dalam Yunani, yang menurut tradisi diambil dari seorang oleh raja Romawi terakhir, Tarquinius Superbus, dan menangani berbagai krisis sepanjang sejarah Republik dan Kekaisaran. Hanya beberapa fragmen yang selamat, sisanya hilang atau rusak berat. Kitab-Kitab Sibilin tidak sama dengan , dua belas buku nubuat yang menjadi yang berasal dari Yudeo-Kristen. (in)
  • Les livres sibyllins sont un recueil d'oracles grecs conservé à Rome durant l'Antiquité. Selon une tradition ancienne, ils furent achetés à une sibylle par le roi Tarquin le Superbe. Les dirigeants romains chargeaient des prêtres spécialisés de leur consultation, pour déterminer la conduite à tenir lors de phénomènes extraordinaires, qualifiés de prodiges. (fr)
  • I Libri sibillini erano una raccolta di responsi oracolari scritti in lingua greca e conservati nel tempio di Giove Capitolino sul Campidoglio, poi trasferiti da Augusto nel Tempio di Apollo Palatino. (it)
  • 『シビュラの書』(シビュラのしょ、ラテン語: Libri Sibyllini)は、シビュラの神託をまとめたとされる古代ギリシアの六脚韻の詩集である。伝説上、クマエのシビュラから古代ローマ王タルクィニウスが購入し、それ以降共和政期や帝政期を通じ、危機的な局面で参照されてきた。断片のみが現存し、ほとんどが焼失した。 (ja)
  • De Sibillijnse boeken (Latijn: Sibyllini Libri) waren een verzameling van profetische uitspraken, in Griekse hexameters, gekocht van een sibille door de half-legendarische laatste koning van Rome, Tarquinius Superbus en geraadpleegd bij ernstige crises tijdens de Republiek en het Keizerrijk. De Sibillijnse boeken moeten niet verward worden met de Sibillijnse orakelen, twaalf boeken van geveinsde profetieën, geschreven na de feiten of (vergelijk met toevoegingen aan het boek Daniël); zij zijn echter wel een schat van culturele informatie. De oudste verzameling van Sibillijnse orakels schijnt gemaakt te zijn rond de tijd van Solon en Cyrus te Gergis op de Idaberg in Troas; het werd aan het toegeschreven en werd in de tempel van Apollon in Gergis bewaard. Van Gergis ging de verzameling over naar , waar het bekend werd als de orakels van de Erythraeïsche Sibille. Het schijnt deze hele verzameling geweest te zijn, die zijn weg naar Cumae (zie de Sibille van Cumae) vond en van Cumae naar Rome. De anonieme redacteur (vermoedelijk 6de eeuw) van de zogenaamde Sibillijnse orakelen, een veelsoortige verzameling van Joodse en christelijke voortekens van toekomstige rampen, illustreert de verwarringen over sibillen die onder Christenen de ronde deed in de late oudheid: Deze van het Sibille van Cumae, nochtans, werden verborgen en niet aan velen bekendgemaakt, omdat zij meer bepaalde en duidelijke dingen verkondigde die zouden gebeuren in Italië, terwijl de anderen aan iedereen bekend werden gemaakt. Maar die die door de Erythraeïsche Sibille geschreven werden, voegde zowel haar eigen ware naam in haar lied als voorspelde dat zij met de naam van de Erythraeïsche de geschiedenis in zou gaan, hoewel zij in Babylon geboren was; terwijl de andere boeken zonder inscriptie zijn om aan te geven wie de auteur van elkeen is, maar zijn zonder onderscheid (in auteurschap). — (trad. Terry, 1899) Het verhaal van het verkrijgen van de Sibillijnse boeken door de half-legendarisch laatste koning van Rome, Tarquinius Superbus, is een van de bekende mythische verhalen uit de Romeinse geschiedenis. Te Cumae, liet Virgilius Aeneas de Sibille van Cumae raadplegen voordat hij afdaalde naar de onderwereld (Aeneis 10.). De Sibille van Cumae bood Tarquinius de negen boeken met deze voorspellingen aan; en toen de koning weigerde hen te kopen omwille van de overdreven prijs die zij eiste, verbrandde zij er drie en bood de overblijvende zes aan Tarquinius aan voor dezelfde vaste prijs, die hij opnieuw weigerde waarna zij er nog drie meer verbrandde en haar aanbod herhaalde. Tarquinius gaf dan toe en kocht de laatste drie aan voor de volledige oorspronkelijk bedongen prijs en liet hen bewaren in een gewelf onder de Capitolijnse tempel van Jupiter. Op dit verhaal wordt gezinspeeld in Varro's verloren gegane boeken die geciteerd worden in Lactantius' Institutiones Divinae (I 6.) en door Origenes. De Sibillijnse boeken werden aan de zorg van twee patriciërs toevertrouwd; na 367 v.Chr. werden dit tien beheerders (zie Decemviri sacris faciundis); vervolgens (vermoedelijk in de tijd van Sulla) werd hun aantal tot vijftien opgevoerd. Zij waren gewoonlijk ex-consul of ex-praetors. Zij werden aangesteld voor het leven en waren vrijgesteld van alle andere openbare plichten. Zij waren verantwoordelijk voor de veiligheid en de geheimhouding van de boeken. Ze raadpleegden de Sibillijnse boeken, op bevel van de Senaat, niet zozeer om juiste voorspellingen van duidelijke toekomstige gebeurtenissen te vinden, maar om de godsdienstige inachtnemingen die noodzakelijk zijn om buitengewone ellende af te weren en om voorspellende wonderen (zoals kometen, aardbevingen, plagen) uit te boeten. Het waren enkel de riten van boetedoening voorgeschreven door de Sibillijnse boeken, volgens de interpretatie van het orakel dat naar het publiek werd overgebracht, en niet de orakels zelf. Een scepticus zal de gelegenheden voor misbruik in deze schikking zien. De Decemviri sacris faciundis hadden ook het bijzondere toezicht over de erediensten van Apollo, van de "Grote Moedergodin" Cybele of Magna Mater en van Ceres, die door de Sibillijnse boeken ingevoerd waren. Een belangrijk resultaat van de Sibillijnse boeken was dus hun invloed op het toepassen van Griekse cultusgebruiken en het overzetten van Griekse goden naar de Romeinse godsdienst. Daar de Sibillijnse boeken in Anatolië, in de buurt van Troje, verzameld waren, herkenden zij de godinnen en goden en de riten die daar werden uitgevoerd en hielpen hen in de Romeinse staatsgodsdienst opgenomen te worden, een syncretisch amalgaam van nationale goden met de overeenkomstige goden van Griekenland en een algemene wijziging van de Romeinse godsdienst. Aangezien zij in een hexametervers en in het Grieks geschreven waren, werd het college van curators altijd bijgestaan door twee Griekse interpretatoren. De boeken werden bijgehouden in de Tempel van Jupiter Optimus Maximus op het Capitool en toen de tempel in 83 v.Chr. afbrandde, gingen zij verloren. Met de nuchtere Romeinse kijk op godsdienst stuurde de Senaat eenvoudigweg in 76 v.Chr. gezanten uit om hen te vervangen door een verzameling van gelijkaardige profetische gezegdes, in het bijzonder verzamelde men die van Ilium, en Samos, Sicilië en Afrika. Deze nieuwe Sibillijnse verzameling werd in de herstelde tempel, samen met gelijkaardige gezegdes van inheemse oorsprong, van b.v. die van de Sibille van Tibur (de ), van de gebroeders Marcius en anderen. Van het Capitool werden zij in 12 v.Chr. door de Pontifex maximus Gaius Iulius Caesar Augustus overgebracht naar de tempel van Apollo Patrous op de Palatijn, nadat zij onderzocht en gekopieerd waren; daar bleven zij tot 405. Zij worden gezegd te zijn verbrand door Flavius Stilicho (stierf in 408), die hoewel een Ariaan, het christelijke enthousiasme deelde voor het vernietigen van de lastige heidense literatuur. Sommige echte Sibillijnse verzen zijn bewaard in het Boek van Wonderen of Memorabilia van Phlegon van Tralles (2de eeuw n. Chr.). Deze vertegenwoordigen een orakel of een combinatie van twee orakels, van zeventig hexameters in totaal. Zij berichten over de geboorte van een androgyn en schrijven een lange lijst van rituelen en offers aan de goden voor. (nl)
  • Księgi sybillińskie (łac.: Libri Sibyllini) były w starożytnym Rzymie spisem przepowiedni, zapisanych heksametrem w języku greckim. W Księgach szukano rady, gdy państwu rzymskiemu zagrażało niebezpieczeństwo. Zazwyczaj rada ta polegała na przyjęciu do rzymskiego panteonu nowego boga i rozpoczęciu oddawania mu czci. Legenda głosi, że księgi kupił od Sybilli z Kyme Tarkwiniusz Pyszny. Sybilla zaoferowała królowi dziewięć ksiąg, mówiąc, że ten, kto prawidłowo zinterpretuje ich tekst, pozna przyszłość. Tarkwiniusz odpowiedział, że cena żądana za księgi jest zbyt wysoka, wtedy Sybilla spaliła trzy z nich i zażądała za resztę tej samej ceny. Tarkwiniusz znowu odmówił zakupu, a Sybilla spaliła kolejne trzy i powtórzyła tę samą cenę. Król kupił wreszcie trzy księgi za cenę, za którą oferowano mu dziewięć ksiąg. Przechowywano je w świątyni Jowisza na Kapitolu i zaglądano do nich na polecenie senatu. W 83 p.n.e. zaginęły w pożarze Kapitolu. Sprowadzono wtedy nowe z Grecji i Azji. Złożono je w świątyni Apollina na Palatynie; zniszczono je ok. 400 roku na rozkaz Stylichona (zachowały się tylko nieliczne fragmenty). Księgi konsultowano tylko w chwilach największego zagrożenia dla Rzymu: * 399 p.n.e. – podczas zarazy, jedna z przepowiedni kazała wprowadzić ceremonię lectisternium (uczty bogów) (Liwiusz 5,13) * 295 p.n.e. – ponownie podczas zarazy, w rezultacie przy Circus Maximus wybudowano świątynię Wenus (Liwiusz 10,31) * 293 p.n.e. – ponownie podczas zarazy, księgi nakazały "sprowadzić do Rzymu z Epidauros Asklepiosa", ale Senat zarządził jedynie jeden dzień modłów do Asklepiosa (Liwiusz 10,47) * 216 p.n.e. – kiedy Hannibal pokonał Rzymian pod Kannami, księgi nakazały pochować żywcem na forum dwóch Galów i dwóch Greków, * 204 p.n.e. – podczas II wojny punickiej, w rezultacie Scypion Afrykański sprowadził do Rzymu kult bogini Kybele * 63 p.n.e. – Publiusz Korneliusz Lentulus Sura przyłączył się do spisku Katyliny po tym, jak przeczytał w księgach o trzech Korneliuszach, którzy przejmą władzę w Rzymie (Plutarch, Życie Cycerona, XVII) * ok. 55 p.n.e. – kiedy Rzymianie wahali się czy wysłać wojska, aby przywróciły na tron króla Egiptu - Ptolemeusza XII (Kasjusz Dion Historia rzymska 39:15) * 44 p.n.e. – według Swetoniusza, przepowiednia "tylko król może zatriumfować nad Partią" wywołała plotki, że Juliusz Cezar chce się ogłosić królem Rzymu (Cezar, 79) * 15 – kiedy Tyber zalał dolne części miasta, jeden z kapłanów zaproponował konsultację z księgami, ale cesarz Tyberiusz odmówił (Tacyt, Annales I, 72) * 271 – kiedy Rzym został pokonany w bitwie pod Placentią przez Alamanów * 312 – Maksencjusz skonsultował się z księgami przed bitwą z Konstantynem * 363 – Julian Apostata konsultował księgi przed marszem na Sasanidów (Ammianus Marcellinus, Historia Rzymu, XIII, 7) (pl)
  • Os Livros Sibilinos são uma compilação de declarações do oráculo comprados da Sibila de Cumas por Tarquínio, o Soberbo. Segundo James Frazer em palestra proferida em Liverpool (1908): Sibila (profetisa) quis vender ao imperador nove livros que continham todo o conhecimento do futuro. Ele achou alto o preço, e não quis comprar. Ela queimou três, voltou com os restantes e pediu o mesmo preço. Ele recusou, e ela queimou mais três. Voltando com os últimos, pediu, novamente, o mesmo preço. Intrigado, o imperador comprou os livros, e, ao examiná-los, lamentou todo o conhecimento irremediavelmente perdido. (pt)
  • De sibyllinska böckerna eller sibyllinerna (latin Libri Sibyllini) var en samling av orakelmässiga uttalanden köpta från Sibyllan i Cumae, av den sista kungen av Rom, Tarquinius Superbus. Böckerna rådfrågades vid betydelsefulla kriser under republikens och kejsardömets historia. Endast fragment har överlevt, medan resten försvunnit eller avsiktligt förstörts. Den sibyllinska böckerna togs om hand av två medlemmar av patricierna. Senare ökades antalet till femton, inklusive fem bland dem som representerade folket. Böckerna innehöll mest råd om vad man skulle göra för att stilla gudarnas vrede och rådfrågades också när ogynnsamma varsel av olika slag hade uppträtt. De förvarades i Jupitertempelet på Capitolium.Böckerna förstördes i en brand år 83 f.Kr., men de rekonstruerades genom framletade texter i andra tempel och helgedomar. Dessa placerades i Apollontemplet på Palatinen. De brändes 408 e.Kr. då kristendomen erkänts som statsreligion. (sv)
  • Книги Сивилл — название нескольких античных стихотворных сборников, написанных гексаметром на древнегреческом языке, которые, как считалось, содержали произнесённые сивиллами пророчества. Дошедший до наших дней сборник содержит около 4000 стихов, составляющих 14 песен и написанных во II—III веках н. э. с использованием фрагментов, восходящих ко II веку до н. э. (ru)
  • 西卜林书(拉丁語:Libri Sibyllini)是古罗马神谕,以希腊语写成,相传由罗马最后一任国王卢基乌斯·塔奎尼乌斯·苏培布斯从一位西卜林处购买,并时常在遇到危机时查阅。 注意此书并不等于西比拉神谕。 (zh)
  • Сивілині книги (лат. Libri Sibyllini) — 9 книг, написаних грецькою мовою, які згідно з легендою, Кумська сивіла запропонувала купити цареві Тарквінієві Гордому. Відповідно до легенди, Тарквіній відмовився від їх придбання. Тоді сивіла кинула у вогонь три книги й запропонувала цареві купити решту. При повторній відмові царя сивіла спалила ще три книги і знову запропонувала купити за ту саму ціну три книги, які залишилися. Порадившись з авгурами, Тарквіній купив ці книги й віддав до Капітолійського храму. Охороняти книги доручили двом патриціям і ще двом грекам, які їх перекладали й тлумачили. Згодом до трьох книг додали віщування Тібурської сивіли Альбунеї, які, за переказом, були занесені в Рим водами Тибру, а також «Книги братів Мартіїв», укладені латинською мовою. Після пожежі Капітолійського храму у 83 р. до н. е. сенат відрядив до , Іліону й Самосу послів, які зібрали там новий збірник сивілиних пророцтв. За переказом, пророцтва були записані на пальмових листках і зберігались у суворій таємниці; навіть римляни, крім колегії жерців (квідецімвірів), не мали до них доступу. За Сулли колегія жерців — зберігачів і тлумачів сивілиних книг — складалася з 15 членів. Жерці були звільнені від усіх державних повинностей і на вимогу сенату мусили в присутності службових осіб відкривати сивілині книги й дізнаватися, що означають ті чи інші прикмети, яка жертва найприємніша богам, чим закінчиться той чи той важливий захід. Майже всі нові обряди й культи, встановлені в історичну епоху римської держави, завдячують своїм походженням книгам Сивіли. Сюди належить уведення до римського пантеону нових божеств — Аполлона, Латони, Великої матері, Ескулапа, а також перенесення на римські божества атрибутів і рис грецьких богів: Діану ототожнено з Артемідою, Кереру з Деметрою, Прозерпіну з Персефоною, Геркулеса з Гераклом тощо.Сивілині книги, які збереглися до нашого часу, на думку вчених, походять з II ст. н. е. У них знаходять сліди гебрейського та християнського впливів пізніших часів. У переносному значенні сивілині книги — пророцтво. Вислів «читати сивілині книги» означає «передбачати майбутнє». (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 537541 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 16854 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123379871 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Die Sibyllinischen Bücher waren eine Sammlung von Orakelsprüchen in griechischen Hexametern, die während der gesamten Geschichte des Römischen Reichs in Krisensituationen zu Rate gezogen wurden. (de)
  • Los libros sibilinos eran unos libros mitológicos y proféticos de la antigua Roma. (es)
  • The Sibylline Books (Latin: Libri Sibyllini) were a collection of oracular utterances, set out in Greek hexameters, that, according to tradition, were purchased from a sibyl by the last king of Rome, Tarquinius Superbus, and were consulted at momentous crises through the history of the Republic and the Empire. Only fragments have survived, the rest being lost or deliberately destroyed. The Sibylline Books should not be confused with the so-called Sibylline Oracles, twelve books of prophecies thought to be of Judaeo-Christian origin. (en)
  • Kitab-Kitab Sibilin (bahasa Latin: Libri Sibyllini) adalah kumpulan tulisan orakular, yang dirangkai dalam Yunani, yang menurut tradisi diambil dari seorang oleh raja Romawi terakhir, Tarquinius Superbus, dan menangani berbagai krisis sepanjang sejarah Republik dan Kekaisaran. Hanya beberapa fragmen yang selamat, sisanya hilang atau rusak berat. Kitab-Kitab Sibilin tidak sama dengan , dua belas buku nubuat yang menjadi yang berasal dari Yudeo-Kristen. (in)
  • Les livres sibyllins sont un recueil d'oracles grecs conservé à Rome durant l'Antiquité. Selon une tradition ancienne, ils furent achetés à une sibylle par le roi Tarquin le Superbe. Les dirigeants romains chargeaient des prêtres spécialisés de leur consultation, pour déterminer la conduite à tenir lors de phénomènes extraordinaires, qualifiés de prodiges. (fr)
  • I Libri sibillini erano una raccolta di responsi oracolari scritti in lingua greca e conservati nel tempio di Giove Capitolino sul Campidoglio, poi trasferiti da Augusto nel Tempio di Apollo Palatino. (it)
  • 『シビュラの書』(シビュラのしょ、ラテン語: Libri Sibyllini)は、シビュラの神託をまとめたとされる古代ギリシアの六脚韻の詩集である。伝説上、クマエのシビュラから古代ローマ王タルクィニウスが購入し、それ以降共和政期や帝政期を通じ、危機的な局面で参照されてきた。断片のみが現存し、ほとんどが焼失した。 (ja)
  • Os Livros Sibilinos são uma compilação de declarações do oráculo comprados da Sibila de Cumas por Tarquínio, o Soberbo. Segundo James Frazer em palestra proferida em Liverpool (1908): Sibila (profetisa) quis vender ao imperador nove livros que continham todo o conhecimento do futuro. Ele achou alto o preço, e não quis comprar. Ela queimou três, voltou com os restantes e pediu o mesmo preço. Ele recusou, e ela queimou mais três. Voltando com os últimos, pediu, novamente, o mesmo preço. Intrigado, o imperador comprou os livros, e, ao examiná-los, lamentou todo o conhecimento irremediavelmente perdido. (pt)
  • Книги Сивилл — название нескольких античных стихотворных сборников, написанных гексаметром на древнегреческом языке, которые, как считалось, содержали произнесённые сивиллами пророчества. Дошедший до наших дней сборник содержит около 4000 стихов, составляющих 14 песен и написанных во II—III веках н. э. с использованием фрагментов, восходящих ко II веку до н. э. (ru)
  • 西卜林书(拉丁語:Libri Sibyllini)是古罗马神谕,以希腊语写成,相传由罗马最后一任国王卢基乌斯·塔奎尼乌斯·苏培布斯从一位西卜林处购买,并时常在遇到危机时查阅。 注意此书并不等于西比拉神谕。 (zh)
  • Un llibre sibil·lí era un llibre profètic de l'antiga Roma, un recull de respostes oraculars escrits en grec que es conservaven al temple de Júpiter Capitolí, i van ser transferits en temps d'August al temple d'Apol·lo Palatí. Servi Maure Honorat explica que una vegada una sibil·la, potser la Sibil·la de Cumes, segons Virgili, va voler vendre al rei Tarquini Prisc (o potser a Tarquini Superb, segons altres fonts) els nou llibres sibil·lins a un preu molt alt (300 peces d'or). Ell va dir que el preu era molt alt i la sibil·la va cremar-ne tres i li va oferir els llibres restants pel mateix preu. Tarquini s'hi va tornar a negar i la sibil·la en va cremar tres més i li va tornar a oferir els tres que restaven al mateix preu i el rei, encuriosit, va acceptar. Aquests llibres contenien profecie (ca)
  • Libroj sibilaj estas kolekto de orakolaj libroj, uzitaj en la publika romana religio: aparta sacerdota kolegio, origine dumembra, poste dekmembra kaj pliposte dek-kvinmembra (sacris faciundis... viri = viroj dediĉitaj al sanktaĵoj) estis taskigitaj al la konservado kaj konsultado pri ili okaze de mirindaĵoj aŭ de eventoj malfavoraj kaj riskaj por la ŝtato, aŭ por koni la volon de la dioj aŭ por permesi aŭ malpermesi novajn kultojn. Ilin konsultis, ekzemple, Makcencio antaŭ la batalo kontraŭ Konstantino, kaj oni de ili kredis ricevi profetaĵon favoran antaŭ la dua punika milito. (eo)
  • De Sibillijnse boeken (Latijn: Sibyllini Libri) waren een verzameling van profetische uitspraken, in Griekse hexameters, gekocht van een sibille door de half-legendarische laatste koning van Rome, Tarquinius Superbus en geraadpleegd bij ernstige crises tijdens de Republiek en het Keizerrijk. De Sibillijnse boeken moeten niet verward worden met de Sibillijnse orakelen, twaalf boeken van geveinsde profetieën, geschreven na de feiten of (vergelijk met toevoegingen aan het boek Daniël); zij zijn echter wel een schat van culturele informatie. (nl)
  • Księgi sybillińskie (łac.: Libri Sibyllini) były w starożytnym Rzymie spisem przepowiedni, zapisanych heksametrem w języku greckim. W Księgach szukano rady, gdy państwu rzymskiemu zagrażało niebezpieczeństwo. Zazwyczaj rada ta polegała na przyjęciu do rzymskiego panteonu nowego boga i rozpoczęciu oddawania mu czci. Księgi konsultowano tylko w chwilach największego zagrożenia dla Rzymu: (pl)
  • De sibyllinska böckerna eller sibyllinerna (latin Libri Sibyllini) var en samling av orakelmässiga uttalanden köpta från Sibyllan i Cumae, av den sista kungen av Rom, Tarquinius Superbus. Böckerna rådfrågades vid betydelsefulla kriser under republikens och kejsardömets historia. Endast fragment har överlevt, medan resten försvunnit eller avsiktligt förstörts. (sv)
  • Сивілині книги (лат. Libri Sibyllini) — 9 книг, написаних грецькою мовою, які згідно з легендою, Кумська сивіла запропонувала купити цареві Тарквінієві Гордому. Відповідно до легенди, Тарквіній відмовився від їх придбання. Тоді сивіла кинула у вогонь три книги й запропонувала цареві купити решту. При повторній відмові царя сивіла спалила ще три книги і знову запропонувала купити за ту саму ціну три книги, які залишилися. Порадившись з авгурами, Тарквіній купив ці книги й віддав до Капітолійського храму. Охороняти книги доручили двом патриціям і ще двом грекам, які їх перекладали й тлумачили. Згодом до трьох книг додали віщування Тібурської сивіли Альбунеї, які, за переказом, були занесені в Рим водами Тибру, а також «Книги братів Мартіїв», укладені латинською мовою. (uk)
rdfs:label
  • Llibre sibil·lí (ca)
  • Sibyllinische Bücher (de)
  • Libroj sibilaj (eo)
  • Libros sibilinos (es)
  • Kitab-Kitab Sibilin (in)
  • Livres sibyllins (fr)
  • Libri sibillini (it)
  • シビュラの書 (ja)
  • Sibillijnse boeken (nl)
  • Księgi sybillińskie (pl)
  • Livros Sibilinos (pt)
  • Sibylline Books (en)
  • Sibyllinska böckerna (sv)
  • Книги Сивилл (ru)
  • Сивілині книги (uk)
  • 西卜林书 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License