An Entity of Type: Abstraction100002137, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Language policy is an interdisciplinary academic field. Some scholars such as Joshua Fishman and Ofelia García consider it as part of sociolinguistics. On the other hand, other scholars such as Bernard Spolsky, Robert B. Kaplan and Joseph Lo Bianco argue that language policy is a branch of applied linguistics. As a field, language policy used to be known as language planning and is related to other fields such as language ideology, language revitalization, language education, among others.

Property Value
dbo:abstract
  • La política lingüística és el conjunt de les polítiques dutes a terme per un Estat o una organització internacional en relació amb un o més idiomes que es parlen als territoris sota la seva sobirania, dictant lleis i estatuts en general per donar suport al seu ús, de vegades per limitar-ne l'expansió, o fins i tot per treballar en la seva erradicació. L'ús de les senyalització bilingüe és probablement l'instrument simbòlic més important de la percepció i la institucionalització de la realitat bilingüe d'un territori. Una política lingüística pot evolucionar el cos d'un idioma mitjançant l'adopció d'un sistema d'escriptura, establir el vocabulari a través del desenvolupament de lèxics o diccionaris i determinar les regles de gramàtica i ortografia mitjançant el foment de la creació de terminologia pròpia per a limitar la influència de les llengües estrangeres en els manlleus lingüístics. També pot modificar el nom d'una llengua en funció del territori en el que es parla per tal de distingir-lo d'un altre (Moldàvia, Montenegro) o bé per diferents referències històriques i culturals (hindi/urdu, Malàisia/Indonèsia, Croàcia/Sèrbia. Encara que en diferents nacions la història evidencia l'aplicació de polítiques lingüístiques encaminades a fomentar un idioma oficial a costa d'uns altres, en l'actualitat molts països mantenen polítiques encaminades a la protecció i promoció de llengües minoritàries i minoritzades, per entendre que la supervivència d'aquests idiomes es trobaria amenaçada. La conservació de la diversitat cultural i lingüística al món contemporani suscita una gran preocupació entre nombrosos científics, artistes, escriptors, polítics, capdavanters de comunitats lingüístiques i defensors dels drets humans en matèria lingüística. S'estima que es troben en perill de desaparèixer en el segle xxi fins a la meitat de les 6000 llengües que es parlen actualment al planeta. L'existència i l'ús d'un idioma humà dau es veuen afectats per diversos factors, incloent la grandària de la població de parlants natius, el seu ús en la comunicació formal així com la dispersió geogràfica i el pes socioeconòmic dels seus parlants. Les polítiques lingüístiques d'àmbit nacional poden mitigar o bé exacerbar els efectes d'alguns d'aquests factors. (ca)
  • تملك العديد من الدول سياسة لغوية مصممة لدعم استخدام لغة معينة أو مجموعة من اللغات أو لتثبيطها. وعلى الرغم من أن الدول كانت تستخدم تاريخيا سياسات اللغة في معظم الأحيان للترويج لإحدى اللغات الرسمية على حساب لغات أخرى إلا أن العديد من الدول الآن لديها سياسات مصممة لحماية وتعزيز لغاتها الإقليمية والعرقية التي تتعرض استمراريتها للخطر. وفي الواقع إن وجود في الولاية القضائية يُعد تهديدا محتملا للتماسك الداخلي. وتدرك الدول أن توفير حقوق لغوية للأقليات قد يكون في مصلحتها طويلة الأمد باعتبارها وسيلة لكسب ثقة المواطنين في الحكومة المركزية. سياسة اللغة هي ما تقوم به الحكومة رسميا إما من خلال التشريعات، أو قرارات المحاكم، أو السياسة لتحديد كيفية استخدام اللغات أو تنمية المهارات اللغوية اللازمة لتلبية الأولويات الوطنية أو لتأسيس حقوق الأفراد أو المجموعات لاستخدام اللغات والحفاظ عليها. ويختلف نطاق سياسة اللغة في الممارسة من ولاية إلى أخرى ويمكن تفسير ذلك من خلال حقيقة أن سياسة اللغة عادة ما تعتمد على أسباب تاريخية مشروطة ، وكذلك أيضا تختلف الدول في درجة الوضوح التي تنفذ بها سياسة لغة ما، كما يعد القانون الفرنسي «» مثلا جيدا على سياسة اللغة الواضحة بالإضافة إلى اللغة الفرنسي في كيبك. (ar)
  • Γλωσσική πολιτική ή Γλωσσικός σχεδιασμός (αγγλ.: language policy, language planning) είναι το σύνολο των πρακτικών, των ιδεολογιών και των θεσμών τόσο των κρατών (σε τοπικό, εθνικό και διεθνές επίπεδο) όσο και των κοινωνικών κινημάτων (ανάμεσά τους τα εθνικά κινήματα) για το ποια γλώσσα ή ποια γλωσσική ποικιλία χρησιμοποιείται και πρέπει να χρησιμοποιείται, κυρίως στις δημόσιες, επίσημες περιστάσεις, όπως τα νομοθετικά κείμενα, η κυβέρνηση, η διοίκηση, τα δικαστήρια, η εκπαίδευση, τα ΜΜΕ, οι θρησκευτικές τελετές κ.ά. Αυτό που συγκεφαλαιώνει συνήθως τη γλωσσική πολιτική είναι ο ορισμός της επίσημης γλώσσας του κράτους ή και κάποιας μικρότερης μονάδας του όπως μια περιφέρεια, ένα ομόσπονδο κρατίδιο (ή πολιτεία). Η επίσημη γλώσσα ορίζεται είτε με ρητή αναφορά της στο σύνταγμα ή σε ειδικό νόμο είτε έμμεσα μέσω του ποια γλώσσα χρησιμοποιείται στο σύνταγμα και είναι, κατά συνέπεια, η γλώσσα της κυβέρνησης και της βουλής. Η γλωσσική πολιτική υπάρχει γιατί η κοινωνιογλωσσική κατάσταση είναι πάντα πιο πλουραλιστική από αυτή που αναγνωρίζεται από τα κράτη. Γλωσσική πολιτική ή Γλωσσικός σχεδιασμός είναι επίσης ο κλάδος της κοινωνιογλωσσολογίας (ή της ) που μελετά τη γλωσσική πολιτική ή γλωσσικό σχεδιασμό των κρατικών θεσμών και των κοινωνικών κινημάτων. (el)
  • Lingva politiko estas konscia agado celanta disvolviĝon de certa lingvo aŭ rilaton inter la lingvoj en plurlingva socio. Diversaj difinantoj diverse akcentas la esencon de lingva politiko aŭ kunigas ambaŭ celojn en sia difino. Ekzistas intima ligo inter la nocioj „lingvopolitiko“ kaj lingvoplanado. Lingvopolitiko estas praktikata en ĉiu medio kie elektoj estas farataj pri lingva(j) akcelado, toleremo aŭ limigo. Lingva politiko, laŭ rusia sociolingvisto Avrorin, „estas science bazita kaj celkonscia agado flanke de la socio (ĝiaj klasoj, partioj, gvidorganoj) pri la evoluo de funkcia kaj, kiom eblas, ankaŭ struktura flankoj de lingvo; alivorte, lingva politiko estas celkonscia socia influo al la lingva situacio“. Ne vere estas tiel ke oni libere elektas lingvon laŭ iuj meritoj de la lingvo mem (beleco, precizeco, facileco aŭ ankoraŭ io). Oni elektas lingvon laŭ devigo de cirkonstancoj. Historio de lingva politiko en plej diversaj landoj subtenas tiun ideon. Alia difino: „lingvopolitiko estas teorio kaj praktiko de konscia influo de la socio al la lingva disvolviĝo, do celkonscia kaj science bazita agado pri funkciado de ekzistantaj lingvoj kaj pri kreo kaj perfektigo de la novaj lingvaj komunikmetodoj“. Nikolskij difinas lingvan politikon kiel „aro de rimedoj, plenumantaj de la socio (ŝtato), ellaboritaj por celkonscia reguliga influo al la natura lingva procezo“. En precizigita formo tiu difino aperas en pli posta libro de la sama aŭtoro: „aro de rimedoj, kiujn plenumas ŝtato, partio, klaso aŭ socia grupiĝo por ŝanĝo aŭ konservado de ekzistanta funkcia specialiĝo de lingvoj aŭ lingvaj subsistemoj, por konservado de uzataj lingvaj normoj aŭ por enkonduko de la novaj“ Celo de lingva politiko povas esti vastigo aŭ malvastigo de la funkciaro de certaj lingvoj kaj ĝiaj ekzistoformoj (dialektoj, ĵargonoj ktp.) kaj ankaŭ influo al la lingva strukturo por instigi aŭ malrapidigi ĝian evoluon. Frua ekzemplo de lingvopolitika ago flanke de eŭropa nacia ŝtato estis la edikto de la franca reĝo Francisko la 1-a, per kiu li en la jaro 1539 deklaris la francan oficiala lingvo. Tiu edikto forpuŝis kaj la latinan kaj ĉiujn regionajn popolajn lingvojn krom la pariza (kortega) lingvo (kiu ekde tiam estis la oficiala). Dum la lastaj jarcentoj de la dua jarmilo iuj ŝtatoj kaj organizaĵoj pli kaj pli influis la lingvouzon en aliaj landoj. Oni do parolas ankaŭ pri internacia lingvopolitiko apud naciaj. (eo)
  • Die Sprachpolitik bezeichnet alle Maßnahmen und Regeln, mit denen der Gebrauch bestimmter Sprachen (Sprachstatusplanung) oder ein bestimmter Sprachgebrauch durch Sprachregelung vorgeschrieben wird. Sprachstatusplanung findet vornehmlich auf politischer Ebene in Staaten und Organisationen statt, Sprachregelung in der Praxis nur innerhalb von Staaten. Maßnahmen und Regeln, die auf den Status und die gesellschaftliche Funktion mehrerer Sprachen, also insbesondere in mehrsprachigen Ländern und internationalen Organisationen, Einfluss nehmen, werden als Sprachenpolitik bezeichnet. Sprachpolitik und Sprachenrecht sind in modernen Staaten unvermeidlich, da wichtige Funktionen des Staatssystems (wie Verwaltung, Justiz und Bildungswesen) auf Sprache zurückgreifen. In mehrsprachigen Staaten und auch angesichts des wachsenden anderssprachigen Bevölkerungsanteils in vielen Ländern birgt sie aber auch Probleme. Deren Gründe sind die enge Bindung jedes Menschen und Kulturareals an seine Sprache; eine Einmischung von außen in diese Beziehung kann sich negativ für das Individuum, aber auch für die gesamte Gruppe von Sprechern einer untergeordneten Sprache auswirken. (de)
  • Hizkuntza-politika herrialde batek lege bidez, epaiketa judizial edota hainbat politiken bidez hizkuntza zein esparrutan erabili behar den arautzen saiatzen deneko politika da. Hizkuntzalaritza-aplikatuaren testuinguruan sartzen den kontzeptu honen barnean, zein esparrutan erabili behar denaz aparte, gizabanakoen eskubideak hizkuntza erabilerarekiko betetzea ere hizkuntza-politikaren xedea da. Herrialde askok hizkuntza bat edo hizkuntza-multzo bat laguntzeko eta sustatzeko hizkuntza-politika bat dute. Hizkuntza-politika baten garapenean bi gauza beharrezko dira: alde batetik, hiztun naturalak edo propioak izan behar dira. Bestetik, estatu bat arautzen duten gobernuen laguntza. Historikoki hainbat herrialdek sustatu izan dute hizkuntza bat, beste bat alboratuz edo beste batzuen kontura. Hala eta guztiz ere, gaur egun hainbat herrialdek bideratzen dute beraien politika edo etniko horiek sustatzeko. Azken denboraldi honetan, herrialde horiek ulertu izan dute hizkuntza txiki horiek sustatzeko garrantzia, kulturalki daukan garrantzia dela eta. Sarrera honetan azaltzen diren gaiak honako hauek dira: hizkuntza-politikaren jatorria; nazioarteko hizkuntza-politiken sailkapen bat, haren azpimultzoekin batera, baita herrialde zerrenda bat mota multzo bakoitzeko. Bukaeran, euskararen erabilera sustatzeko egun dagoen hizkuntza-politika. (eu)
  • Muchos países cuentan con una política lingüística concebida para promover o contener el uso de un idioma concreto o de un conjunto de los mismos. Para su elaboración requiere dos sujetos: el primero, deben de ser los hablantes naturales; el segundo, los gobiernos que realizan los proyectos de una nación. Aunque en distintas naciones la historia evidencia la aplicación de políticas lingüísticas encaminadas a fomentar un idioma oficial a expensas de otros, en la actualidad muchos países mantienen políticas encaminadas a la protección y promoción de idiomas regionales y lenguas de distintos grupos étnicos, por entender que la supervivencia de dichos idiomas se encontraría amenazada. (es)
  • Language policy is an interdisciplinary academic field. Some scholars such as Joshua Fishman and Ofelia García consider it as part of sociolinguistics. On the other hand, other scholars such as Bernard Spolsky, Robert B. Kaplan and Joseph Lo Bianco argue that language policy is a branch of applied linguistics. As a field, language policy used to be known as language planning and is related to other fields such as language ideology, language revitalization, language education, among others. (en)
  • On appelle politique linguistique ou aménagement linguistique, toute politique conduite par un État ou une organisation internationale, à propos d'une ou plusieurs langues parlées sur son territoire, pour modifier trois composantes de leur évolution : * Leur statut : langue officielle ou non. * Leur corpus : élaboration ou reconnaissance officielle de dictionnaires, de grammaires. * Leur acquisition, notamment à l'école : obligation d'apprentissage ou limitation de l'expansion de langues minoritaires, ou même parfois éradication. L'emploi de la signalisation routière bilingue est sans doute le principal instrument symbolique de perception et d'institutionnalisation de la réalité bilingue d'un territoire. Une politique linguistique peut consister à planifier le statut d'une langue en attribuant des fonctions particulières à une langue donnée, par exemple en la déclarant langue officielle ou en en faisant la langue unique de l'administration et de la justice, ou bien au contraire, en lui enlevant ces rôles. Il y a plusieurs manières explicites ou implicites de règlementer le statut relatif des langues. Elle peut également consister à planifier le corpus d'une langue en adoptant un système d'écriture, en fixant le vocabulaire par l'établissement de lexiques ou de dictionnaires, en arrêtant des règles grammaticales et orthographiques, en favorisant ou non la création terminologique pour limiter ou non les emprunts aux langues étrangères, etc. Des institutions ont été établies dans beaucoup de pays pour définir les normes linguistiques, comme l'Académie française dès 1635 ou la Real Academia de la Lengua Espanola (1713). Elle peut encore consister à modifier le nom d'une langue, en le calquant sur le nom de la région ou de l'État que l'on veut distinguer (Moldavie, etc.) ou sur des références historiques, culturelles et linguistiques différentes (Hindi/Ourdou, Malais/Indonésien, Bosnien/Croate/Monténégrin/Serbe). Dans l'ex-URSS les noms de la plupart des langues minoritaires avaient été changés (Toungouses = Evenki, Zyrianes = Komi…). Enfin elle peut même aller jusqu'à recréer une langue dont l'usage s'était perdu. Il y a alors modification du statut, du corpus et de l'acquisition. C'est le cas de l'hébreu moderne en Israël. (fr)
  • 言語政策(げんごせいさく 英:Language policy)とは、国家機関が自国民の言語や占領支配地域の言語を対象として実施する政策。 政府レベルで実施する言語計画を指し、言語イデオロギー、 (Language revitalization) 、言語教育などにまたがる学際分野である。 (ja)
  • 언어정책(言語政策)은 국가의 우선사항에 따라 정부가 법률을 통하여 어느 언어를 쓸지 정하는 공식결정 또는 정책으로, 개인 또는 집단의 권리를 확립하기 위하여 필요한 언어능력을 심화하여 그들이 스스로의 언어를 사용할 수 있도록 유지하기 위한 것이다. 많은 나라는 특정 또는 복수의 언어사용울 지지하거나 규제하는 언어정책을 가지고 있다. 역사적으로 보면, 국가는 어떠한 대가를 치러서도 유일한 공용어를 장려해왔으나, 현재는 위기언어를 보호하는 정책을 취하는 국가도 많다. (ko)
  • Taalpolitiek verwijst naar die politieke en andere beleidsmaatregelen die erop gericht zijn het gebruik van een taal te bevorderen of te reguleren, of de status van die taal te beïnvloeden. Tussen politiek en beleid, die vaak in elkaar overvloeien, wordt in dit artikel geen principieel onderscheid gemaakt. (nl)
  • Polityka językowa – ogół świadomych działań mających na celu kształtowanie pożądanych indywidualnych i zespołowych zachowań językowych. Według innej definicji polityka językowa to zbiór zasad i założeń przyjęty przez władze danego państwa w stosunku do języka lub języków obowiązujących bądź używanych na jego terenie. Obejmuje ona przyjęcie języka urzędowego, określenie sposobu jego nauczania, status języków mniejszości narodowych, a także stosunek do ochrony języka przed wpływem obcych kultur. Według innej, bardziej ogólnej definicji, polityka językowa jest to ogół środków stosowanych przez państwo, które służą docelowej regulacji procesów językowych. Polityka językowa może dotyczyć zarówno jednego państwa, jak również organizacji międzynarodowych, np. Unii Europejskiej. (pl)
  • La politica linguistica è ciò che un governo decide attraverso la legislazione e le decisioni giudiziarie per determinare come vengono utilizzati gli idiomi, e come coltivare le competenze linguistiche necessarie agli atti ufficiali nazionali, o anche per stabilire i diritti di individui e gruppi di utilizzare e mantenere le proprie lingue sul suolo di quello Stato. Lo scopo della politica linguistica varia da Stato a Stato, ciò può essere spiegato dal fatto che sia spesso basata su ragioni storiche. (it)
  • Языковая политика — система мероприятий и законодательных актов, проводимая властями и/или общественными институтами страны, которые ставят перед собой определённые социально-языковые цели. К последним относятся: изменение или сохранение существующих функционально-языковых норм, а также поддержка языков. Языковая политика, как и любой другой вид политики отражает ценности определённого класса, партии, этноса, часто в ущерб интересам других партий, классов, народов или субэтнических групп. Идеологи той или иной языковой политики часто руководствуются целым рядом социально-политических, экономических, идеологических, психологических, эстетических и культурных соображений. (ru)
  • A política linguística (PL) nasceu como área de estudos na década de 1960 e preocupa-se com a relação entre o poder e as línguas, ou mais propriamente, com as grandes decisões políticas sobre as línguas e seus usos na sociedade: que línguas podem ou não podem ser usadas em determinadas situações, oficiais ou não; em como línguas são promovidas ou proibidas, a partir de ações sobretudo do Estado sobre seus falantes (política de status); em como línguas são instrumentalizadas para determinados usos (política de corpus). A política linguística está na base da ação dos Estados a respeito das línguas, já que a presença e os usos das línguas em cada situação é uma questão política e constantemente permeada de conflitos e negociações. A planificação linguística é a área da PL preocupada com as intervenções sobre as línguas, sobretudo a promoção de línguas, isto é, a criação de programas de revitalização, manutenção, escrituração, criação de escolas bilíngues e de legislação específica para a questão das línguas. Preocupa-se também com a questão dos direitos linguísticos e do patrimônio linguístico. No Brasil, as línguas minoritárias podem ser classificadas em dois grupos: Línguas autocinese, ou seja, nativas ou que têm sua origem na terra (por exemplo, caingangue, guarani, língua geral, etc.; e línguas alóctones, ou idiomas que surgiram e resultaram como legados do histórico da imigração do país (por exemplo, hunsrückisch, pomerano, talian, japonês, etc.). Todos os idiomas minoritários do Brasil, da mesma forma que ocorre em outros países do mundo, são influenciados de uma maneira ou outra por sua política linguística nacional. É muito recente a caracterização da política linguística no Brasil como área. Até o ano de 2006, somente um programa de pós-graduação em linguística tinha uma linha de pesquisa em política linguística, o da Universidade Federal de Santa Catarina. Dedica-se ao assunto desde 1999 no Brasil e no Mercosul o IPOL - Instituto de Investigação e Desenvolvimento em Política Lingüística — com sede em Florianópolis, Brasil. Na tribos indígenas é muito grande nos anos recentes a implantação de uma política linguística, porém os estudiosos encontram grandes dificuldades em realizar de maneira eficaz uma política para os nativos, mas muitos estudos estão vendo uma maneira adequada na criação de currículos para a manutenção da língua (pt)
  • Språkpolitik är språkplanering som bedrivs med politiska medel. Flera länder tillämpar , som föreskriver vilket eller vilka som är landets officiella språk och vilka andra språk som är erkända minoritetsspråk. Det handlar om vilka språk som myndigheterna måste kunna hantera. Även kulturpolitiken kan spela stor roll för att stödja användningen av ett eller flera språk. De flesta europeiska länder ställer krav på kunskaper i landets huvudspråk som villkor för medborgarskap. Sverige, Italien och Irland hör till undantagen genom att inte ställa sådana krav. Denna typ av lagstiftning har blivit kontroversiell i bland annat Estland där den stora ryska minoriteten avkrävs kunskaper i estniska för att få rösträtt. En annan typ av språklagstiftning finns i Frankrike som har språklagar som föreskriver att franska måste användas i vissa fall, vilket betyder att det är förbjudet att använda andra språk, som engelska. (sv)
  • Мовна політика — сукупність ідеологічних постулатів і практичних дій, спрямованих на регулювання мовних відносин у країні або на розвиток мовної системи у певному напрямі. (uk)
  • 許多國家政府制定語言政策來鼓勵或壓抑民眾對某一特定語言的使用。雖然國家經常透過語言政策的制定來推行官方語言,但亦有許多國家借助語言政策來保護地區性語言或瀕危語言。整體而言,少數語言的存在可能構成一個國家內部融合的潛在障礙,但多數國家也同時認識到保障民眾的語言權利將有助於提升公民對中央政府的信任。 國家政府往往會透過制定政策、立法,或法院裁定等手段來培養國民對特定語言的理解與掌握,或是維護個人或團體使用某種語言的權利。由於語言政策的制定通常與該國歷史因素有一定關聯,因此實務上語言政策的範圍往往會因國家而異。同樣的,國家間就特定語言政策的落實明晰度亦不盡相同。法國的《》與加拿大魁北克地區的《》即是語言政策落實明晰度高的範例。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 373867 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 15442 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1115686901 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:isPartOf
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Muchos países cuentan con una política lingüística concebida para promover o contener el uso de un idioma concreto o de un conjunto de los mismos. Para su elaboración requiere dos sujetos: el primero, deben de ser los hablantes naturales; el segundo, los gobiernos que realizan los proyectos de una nación. Aunque en distintas naciones la historia evidencia la aplicación de políticas lingüísticas encaminadas a fomentar un idioma oficial a expensas de otros, en la actualidad muchos países mantienen políticas encaminadas a la protección y promoción de idiomas regionales y lenguas de distintos grupos étnicos, por entender que la supervivencia de dichos idiomas se encontraría amenazada. (es)
  • Language policy is an interdisciplinary academic field. Some scholars such as Joshua Fishman and Ofelia García consider it as part of sociolinguistics. On the other hand, other scholars such as Bernard Spolsky, Robert B. Kaplan and Joseph Lo Bianco argue that language policy is a branch of applied linguistics. As a field, language policy used to be known as language planning and is related to other fields such as language ideology, language revitalization, language education, among others. (en)
  • 言語政策(げんごせいさく 英:Language policy)とは、国家機関が自国民の言語や占領支配地域の言語を対象として実施する政策。 政府レベルで実施する言語計画を指し、言語イデオロギー、 (Language revitalization) 、言語教育などにまたがる学際分野である。 (ja)
  • 언어정책(言語政策)은 국가의 우선사항에 따라 정부가 법률을 통하여 어느 언어를 쓸지 정하는 공식결정 또는 정책으로, 개인 또는 집단의 권리를 확립하기 위하여 필요한 언어능력을 심화하여 그들이 스스로의 언어를 사용할 수 있도록 유지하기 위한 것이다. 많은 나라는 특정 또는 복수의 언어사용울 지지하거나 규제하는 언어정책을 가지고 있다. 역사적으로 보면, 국가는 어떠한 대가를 치러서도 유일한 공용어를 장려해왔으나, 현재는 위기언어를 보호하는 정책을 취하는 국가도 많다. (ko)
  • Taalpolitiek verwijst naar die politieke en andere beleidsmaatregelen die erop gericht zijn het gebruik van een taal te bevorderen of te reguleren, of de status van die taal te beïnvloeden. Tussen politiek en beleid, die vaak in elkaar overvloeien, wordt in dit artikel geen principieel onderscheid gemaakt. (nl)
  • La politica linguistica è ciò che un governo decide attraverso la legislazione e le decisioni giudiziarie per determinare come vengono utilizzati gli idiomi, e come coltivare le competenze linguistiche necessarie agli atti ufficiali nazionali, o anche per stabilire i diritti di individui e gruppi di utilizzare e mantenere le proprie lingue sul suolo di quello Stato. Lo scopo della politica linguistica varia da Stato a Stato, ciò può essere spiegato dal fatto che sia spesso basata su ragioni storiche. (it)
  • Языковая политика — система мероприятий и законодательных актов, проводимая властями и/или общественными институтами страны, которые ставят перед собой определённые социально-языковые цели. К последним относятся: изменение или сохранение существующих функционально-языковых норм, а также поддержка языков. Языковая политика, как и любой другой вид политики отражает ценности определённого класса, партии, этноса, часто в ущерб интересам других партий, классов, народов или субэтнических групп. Идеологи той или иной языковой политики часто руководствуются целым рядом социально-политических, экономических, идеологических, психологических, эстетических и культурных соображений. (ru)
  • Мовна політика — сукупність ідеологічних постулатів і практичних дій, спрямованих на регулювання мовних відносин у країні або на розвиток мовної системи у певному напрямі. (uk)
  • 許多國家政府制定語言政策來鼓勵或壓抑民眾對某一特定語言的使用。雖然國家經常透過語言政策的制定來推行官方語言,但亦有許多國家借助語言政策來保護地區性語言或瀕危語言。整體而言,少數語言的存在可能構成一個國家內部融合的潛在障礙,但多數國家也同時認識到保障民眾的語言權利將有助於提升公民對中央政府的信任。 國家政府往往會透過制定政策、立法,或法院裁定等手段來培養國民對特定語言的理解與掌握,或是維護個人或團體使用某種語言的權利。由於語言政策的制定通常與該國歷史因素有一定關聯,因此實務上語言政策的範圍往往會因國家而異。同樣的,國家間就特定語言政策的落實明晰度亦不盡相同。法國的《》與加拿大魁北克地區的《》即是語言政策落實明晰度高的範例。 (zh)
  • تملك العديد من الدول سياسة لغوية مصممة لدعم استخدام لغة معينة أو مجموعة من اللغات أو لتثبيطها. وعلى الرغم من أن الدول كانت تستخدم تاريخيا سياسات اللغة في معظم الأحيان للترويج لإحدى اللغات الرسمية على حساب لغات أخرى إلا أن العديد من الدول الآن لديها سياسات مصممة لحماية وتعزيز لغاتها الإقليمية والعرقية التي تتعرض استمراريتها للخطر. وفي الواقع إن وجود في الولاية القضائية يُعد تهديدا محتملا للتماسك الداخلي. وتدرك الدول أن توفير حقوق لغوية للأقليات قد يكون في مصلحتها طويلة الأمد باعتبارها وسيلة لكسب ثقة المواطنين في الحكومة المركزية. (ar)
  • La política lingüística és el conjunt de les polítiques dutes a terme per un Estat o una organització internacional en relació amb un o més idiomes que es parlen als territoris sota la seva sobirania, dictant lleis i estatuts en general per donar suport al seu ús, de vegades per limitar-ne l'expansió, o fins i tot per treballar en la seva erradicació. L'ús de les senyalització bilingüe és probablement l'instrument simbòlic més important de la percepció i la institucionalització de la realitat bilingüe d'un territori. (ca)
  • Die Sprachpolitik bezeichnet alle Maßnahmen und Regeln, mit denen der Gebrauch bestimmter Sprachen (Sprachstatusplanung) oder ein bestimmter Sprachgebrauch durch Sprachregelung vorgeschrieben wird. Sprachstatusplanung findet vornehmlich auf politischer Ebene in Staaten und Organisationen statt, Sprachregelung in der Praxis nur innerhalb von Staaten. Maßnahmen und Regeln, die auf den Status und die gesellschaftliche Funktion mehrerer Sprachen, also insbesondere in mehrsprachigen Ländern und internationalen Organisationen, Einfluss nehmen, werden als Sprachenpolitik bezeichnet. (de)
  • Γλωσσική πολιτική ή Γλωσσικός σχεδιασμός (αγγλ.: language policy, language planning) είναι το σύνολο των πρακτικών, των ιδεολογιών και των θεσμών τόσο των κρατών (σε τοπικό, εθνικό και διεθνές επίπεδο) όσο και των κοινωνικών κινημάτων (ανάμεσά τους τα εθνικά κινήματα) για το ποια γλώσσα ή ποια γλωσσική ποικιλία χρησιμοποιείται και πρέπει να χρησιμοποιείται, κυρίως στις δημόσιες, επίσημες περιστάσεις, όπως τα νομοθετικά κείμενα, η κυβέρνηση, η διοίκηση, τα δικαστήρια, η εκπαίδευση, τα ΜΜΕ, οι θρησκευτικές τελετές κ.ά. (el)
  • Lingva politiko estas konscia agado celanta disvolviĝon de certa lingvo aŭ rilaton inter la lingvoj en plurlingva socio. Diversaj difinantoj diverse akcentas la esencon de lingva politiko aŭ kunigas ambaŭ celojn en sia difino. Ekzistas intima ligo inter la nocioj „lingvopolitiko“ kaj lingvoplanado. Lingvopolitiko estas praktikata en ĉiu medio kie elektoj estas farataj pri lingva(j) akcelado, toleremo aŭ limigo. Dum la lastaj jarcentoj de la dua jarmilo iuj ŝtatoj kaj organizaĵoj pli kaj pli influis la lingvouzon en aliaj landoj. Oni do parolas ankaŭ pri internacia lingvopolitiko apud naciaj. (eo)
  • Hizkuntza-politika herrialde batek lege bidez, epaiketa judizial edota hainbat politiken bidez hizkuntza zein esparrutan erabili behar den arautzen saiatzen deneko politika da. Hizkuntzalaritza-aplikatuaren testuinguruan sartzen den kontzeptu honen barnean, zein esparrutan erabili behar denaz aparte, gizabanakoen eskubideak hizkuntza erabilerarekiko betetzea ere hizkuntza-politikaren xedea da. (eu)
  • On appelle politique linguistique ou aménagement linguistique, toute politique conduite par un État ou une organisation internationale, à propos d'une ou plusieurs langues parlées sur son territoire, pour modifier trois composantes de leur évolution : * Leur statut : langue officielle ou non. * Leur corpus : élaboration ou reconnaissance officielle de dictionnaires, de grammaires. * Leur acquisition, notamment à l'école : obligation d'apprentissage ou limitation de l'expansion de langues minoritaires, ou même parfois éradication. (fr)
  • Polityka językowa – ogół świadomych działań mających na celu kształtowanie pożądanych indywidualnych i zespołowych zachowań językowych. Według innej definicji polityka językowa to zbiór zasad i założeń przyjęty przez władze danego państwa w stosunku do języka lub języków obowiązujących bądź używanych na jego terenie. Obejmuje ona przyjęcie języka urzędowego, określenie sposobu jego nauczania, status języków mniejszości narodowych, a także stosunek do ochrony języka przed wpływem obcych kultur. (pl)
  • A política linguística (PL) nasceu como área de estudos na década de 1960 e preocupa-se com a relação entre o poder e as línguas, ou mais propriamente, com as grandes decisões políticas sobre as línguas e seus usos na sociedade: que línguas podem ou não podem ser usadas em determinadas situações, oficiais ou não; em como línguas são promovidas ou proibidas, a partir de ações sobretudo do Estado sobre seus falantes (política de status); em como línguas são instrumentalizadas para determinados usos (política de corpus). (pt)
  • Språkpolitik är språkplanering som bedrivs med politiska medel. Flera länder tillämpar , som föreskriver vilket eller vilka som är landets officiella språk och vilka andra språk som är erkända minoritetsspråk. Det handlar om vilka språk som myndigheterna måste kunna hantera. Även kulturpolitiken kan spela stor roll för att stödja användningen av ett eller flera språk. En annan typ av språklagstiftning finns i Frankrike som har språklagar som föreskriver att franska måste användas i vissa fall, vilket betyder att det är förbjudet att använda andra språk, som engelska. (sv)
rdfs:label
  • Language policy (en)
  • سياسة اللغات (ar)
  • Política lingüística (ca)
  • Sprachpolitik (de)
  • Γλωσσική πολιτική (el)
  • Lingvopolitiko (eo)
  • Política lingüística (es)
  • Hizkuntza-politika (eu)
  • Politique linguistique (fr)
  • Politica linguistica (it)
  • 言語政策 (ja)
  • 언어정책 (ko)
  • Taalpolitiek (nl)
  • Polityka językowa (pl)
  • Política linguística (pt)
  • Языковая политика (ru)
  • Språkpolitik (sv)
  • Мовна політика (uk)
  • 語言政策 (zh)
owl:sameAs
skos:closeMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:service of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License