An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The School of Salamanca (Spanish: Escuela de Salamanca) is the Renaissance of thought in diverse intellectual areas by Spanish theologians, rooted in the intellectual and pedagogical work of Francisco de Vitoria. From the beginning of the 16th century the traditional Catholic conception of man and of his relation to God and to the world had been assaulted by the rise of humanism, by the Protestant Reformation and by the new geographical discoveries and their consequences. These new problems were addressed by the School of Salamanca. The name refers to the University of Salamanca, where de Vitoria and other members of the school were based.

Property Value
dbo:abstract
  • El terme Escola de Salamanca s'utilitza de manera genèrica per a designar el renaixement del pensament en diverses àrees que va dur a terme un important grup de professors universitaris espanyols i portuguesos, però especialment els teòlegs, arran de la tasca intel·lectual i pedagògica de Francisco de Vitoria a la Universitat de Salamanca. No hi ha cap dubte que la influència de l'Escola es va haver de sentir a altres nacions, atès que molts dels components de l'Escola van donar classes a universitats de fora d'Espanya.S'inscriu dins del context més ampli del Segle d'Or espanyol, en el qual no només hi va haver una eclosió de les arts, també a Salamanca, on va florir l'Escola de Salamanca, sinó també de les ciències, que es manifesta especialment en aquesta Escola. (ca)
  • Salamanská škola (španělsky Escuela de Salamanca) označuje španělskou filosofickou a teologickou školu 16. století, která navázala na vrcholnou scholastiku Tomáše Akvinského a rozvíjela ji ve změněných poměrech raného novověku. Věnovala velkou pozornost otázkám právní, politické a ekonomické teorie, a to i ve vztahu k mimoevropským národům. Založil ji španělský dominikán Francisco de Vitoria (1483–1546) na univerzitě v Salamance. Salamanská škola a její pokračovatelé se někdy označují jako druhá scholastika, třebaže tento pojem je širší a zahrnuje i mnoho post-středověkých myslitelů, kteří nejsou přímo spjati se Salamankou a navazují i na jiné vrcholně scholastické autory jako je Duns Scotus. Její univerzalismus a některé myšlenky v oblasti práva a ekonomie se těší velké pozornosti i dnes a mnozí ji považují za předchůdce Rakouské školy. (cs)
  • مدرسة سالامانكا (بالإسبانيّة: Escuela de Salamanca) هي نهضة في المجالات الفكرية المتنوعة من قبل علماء الدين واللاهوتيين الإسبان والبرتغاليين، جذورها من العمل الفكري والتربوي لللاهوتي ورجل الدين الإسباني فرانسيسكو دي فيتوريا. منذ بداية القرن السادس عشر تأثر المفهوم الكاثوليكي التقليدي للرجل وعلاقته في الله والعالم من خلال صعود النزعة الإنسانية، والإصلاح البروتستانتي والإكتشافات الجغرافية الجديدة وعواقبها. وتم تناول هذه المشاكل الجديدة من قبل مدرسة سالامانكا. برز عدد من الشخصيات البارزة من مدرسة سالامانكا وكان منهم كوكبة من رجال الدين والفقهاء أمثال فرانسيسكو دي فيتوريا، ودومينغو دي سوتو، وتوماس دي ميركادو، وفرانسيسكو سواريز، والذين كانوا جميعًا علماء في القانون الطبيعي وفي الأخلاق. اعتبرت مدرسة سالامانكا إلى جانب جامعة كويمبرا معقل اللاهوتين والمفكرّين في العالم الكاثوليكي. ابتدأ عصر نهضة المدرسة مع فرانسيسكو دي فيتوريا (1483-1546)، ودومينغو دي سوتو (1494-1560). ومع سيطرة اليسوعيين على المدرسة في نهاية القرن السادس عشر استولى اليسوعيين على القيادة الفكرية في العالم الكاثوليكي بعد الرهبنة الدومينيكانية. قام فقهاء ورجال الدين في مدرسة سالامانكا بصياغة مفهوم القانون الطبيعي. وكان استنتاجهم إلى أن جميع البشر يشتركون في نفس الطبيعة، ويشتركون أيضًا في نفس الحق في الحياة والحرية. (ar)
  • Unter der Schule von Salamanca wird eine juristische Auslegungsmethode des spätscholastischen Naturrechts verstanden. Der Name leitet sich von der Universität von Salamanca ab, an der ihre Vertreter lehrten. In der Theologie gehörten zu ihren wichtigsten Vertretern die Dominikaner Francisco de Vitoria (1492–1546), Domingo de Soto (1494–1560) und Melchior Cano (1509–1560). Von Bedeutung sind auch der Franziskaner Alfonso de Castro (1495–1558) und der Jesuit Francisco Suárez (1548–1617). Unter den Kirchenrechtlern sind Martín de Azpilcueta (1491–1586) und Diego de Covarrubias y Leyva (1512–1577) hervorzuheben. Als Spezialist für Römisches Recht tat sich Fernando Vázquez de Menchaca (1512–1569) hervor. Innerhalb der Schule von Salamanca lassen sich zwei Richtungen unterscheiden: die Salmanticenser (benannt nach der Universität von Salamanca) und die Conimbricenser (benannt nach der Universität von Coimbra in Portugal). Die erste Richtung begann mit Francisco de Vitoria und erreichte ihren Höhepunkt mit Domingo de Soto. Die Conimbricenser hingegen waren Jesuiten, die mit Beginn des 16. Jahrhunderts die intellektuelle Führung in der römisch-katholischen Welt von den Dominikanern übernahmen. Unter ihnen waren u. a. Luis de Molina (1535–1600), Francisco Suárez (1548–1617) und (in Italien) Giovanni Botero (1544–1617). Bedeutung erlangte die Schule von Salamanca durch die Entwicklung eines „internationalen Naturrechts“. Vor dem Hintergrund der Eroberung Süd- und Mittelamerikas durch Spanier und Portugiesen, des Humanismus und der Reformation gerieten die traditionellen Konzeptionen der römisch-katholischen Kirche zu Beginn des 16. Jahrhunderts zunehmend unter Druck. Die sich daraus ergebenden Probleme wurden von der Schule von Salamanca in Angriff genommen. Ihr Ziel war dabei die Harmonisierung der Lehren Thomas von Aquins mit der neuen ökonomisch-politischen Ordnung der Zeit. (de)
  • La termino Salamanka skolo estas ĝenerale uzata por nomumi la renesancon de la pensmaniero en diversaj kampoj fare de gravaj hispanaj kaj portugalaj universitataj profesoroj, sed ĉefe por la teologoj, ekde la intelekta kaj pedagogia laboro de Francisko de Vitorio en la nuna Universitato de Salamanko. La salamanka skolo ankaŭ influis en aliaj nacioj ĉar multaj el tiuj profesoroj ankaŭ instruis ekster Hispanio. (eo)
  • Salamancako Eskola (gaztelaniaz: Escuela de Salamanca) hainbat arlotan pentsamendua berpiztu zuen mugimendua izan zen, espainiar eta portugaldar unibertsitateko irakasle talde garrantzitsu batek, baina Francisco de Vitoriak Salamancako Unibertsitatean egin zuen lan intelektual eta pedagogikoaren ondorioz bereziki teologoek bultzatua. Eskolaren eragina Europako beste herrialde batzuetan ere nabaritu zen, izan ere, Eskolako kide askok Espainiatik kanpoko unibertsitateetan eman zituzten eskolak. Espainiako Urrezko Mendeko testuinguru zabalenean kokatu zen, non arteen eklosio bat ez ezik zientziena ere izan zen. Geroko bilakaera politikoagatik, Espainian Salamancako irakasleek markatutako bideetatik jarraitu nahi ez izateaz gain, bere nazioarteko onarpena oso berantiarra izan da, herrialde protestanteak (XVIII. mendetik aurrera zientzia idatzi dutenen artean gehiengoa direnak) ez baitziren eroso sentitu behar Trentoko kontzilioan parte hartu zuten teologo batzuen modernitatea aitortuz. Hala ere, pixkanaka-pixkanaka, bere lana berreskuratu zuten, eta, adibidez, 1950eko hamarkadan, Joseph Alois Schumpeterrek salmancatarrek zientzia ekonomikoaren jatorriari egindako ekarpena aldarrikatu zuen (arbitrismo izenez ezagutzen den espainiar pentsamendu ekonomikoaren korrontean), eta horri ikerketa zabalak gehitu behar zaizkio. (eu)
  • La expresión Escuela de Salamanca se utiliza de manera genérica para designar el renacimiento del pensamiento en diversas áreas que llevó a cabo un importante grupo de profesores universitarios españoles, pero especialmente los teólogos, a raíz de la labor intelectual y pedagógica de Francisco de Vitoria en la Universidad de Salamanca. No cabe duda de que el influjo de la Escuela se debió sentir en otras naciones, puesto que muchos de los componentes de la Escuela impartieron clases en universidades de fuera de España. Se inscribe dentro del contexto más amplio del Siglo de Oro español, en el que no solamente hubo una eclosión de las artes, también en Salamanca, donde floreció la escuela literaria salmantina, sino también de las ciencias, que se manifiesta especialmente en esta Escuela. En razón de la evolución política posterior, no interesó mucho en España seguir por los caminos marcados por los profesores de Salamanca, su reconocimiento internacional ha sido muy tardío, pues las naciones protestantes (que son mayoría entre las que han escrito la ciencia a partir del siglo XVIII) no debían de sentirse cómodas reconociendo la modernidad de unos teólogos que fueron punteros en el Concilio de Trento. Sin embargo, poco a poco su labor se va rescatando del olvido y, por ejemplo, en los años 50 del siglo XX, Joseph Alois Schumpeter reivindicó la aportación de los salmantinos al origen de la ciencia económica (en la corriente de pensamiento económico español que se conoce con el nombre de arbitrismo), a lo que hay que añadir los amplios estudios de Marjorie Grice-Hutchinson, sobre todos los temas que tocó la Escuela.​ En esa misma década comienza Luciano Pereña la publicación de sus investigaciones sobre Suárez y Vitoria, a partir de las cuales, en 1972, tendrá lugar el inicio de la publicación del monumental "Corpus Hispanorum de Pace". (es)
  • L'École de Salamanque (en espagnol : Escuela de Salamanca) est le nom que des économistes du XXe siècle, notamment Joseph Schumpeter, donnèrent à un groupe de théologiens et juristes espagnols du XVIe siècle liés à l'ancienne université de Salamanque, menés par Francisco de Vitoria, qui réinterprétèrent la pensée de Thomas d'Aquin et postulèrent que les sources de la justice, du droit et de la morale ne doivent plus être recherchées dans les textes sacrés ou les traditions, mais dans l'examen de la nature à la lumière de la raison. (fr)
  • The School of Salamanca (Spanish: Escuela de Salamanca) is the Renaissance of thought in diverse intellectual areas by Spanish theologians, rooted in the intellectual and pedagogical work of Francisco de Vitoria. From the beginning of the 16th century the traditional Catholic conception of man and of his relation to God and to the world had been assaulted by the rise of humanism, by the Protestant Reformation and by the new geographical discoveries and their consequences. These new problems were addressed by the School of Salamanca. The name refers to the University of Salamanca, where de Vitoria and other members of the school were based. The juridical doctrine of the School of Salamanca represented the end of medieval concepts of law, with a revindication of liberty not habitual in Europe of that time. The natural rights of man came to be, in one form or another, the center of attention, including rights as a corporeal being (right to life, economic rights such as the right to own property) and spiritual rights (the right to freedom of thought and to human dignity). The School of Salamanca reformulated the concept of natural law: law originating in nature itself, with all that exists in the natural order sharing in this law. Their conclusion was, given that all humans share the same nature, they also share the same rights to life and liberty. Such views constituted a novelty in European thought and went counter to those then predominant in Spain and Europe that people indigenous to the Americas had no such rights. (en)
  • Il termine scuola di Salamanca è usato genericamente per indicare la scolastica spagnola che rappresenta l'ultima fioritura di teologi che si appoggiano al metodo scolastico. Questi grandi teologi - docenti universitari spagnoli e portoghesi - insieme con il ritorno alle fonti - la Sacra Scrittura e la Sacra Tradizione - [...] realizzarono l’apertura alla nuova cultura che stava nascendo in Europa e ai problemi umani (religiosi, etici e politici) che erano sorti con la scoperta di nuovi mondi in Occidente e in Oriente. L’inviolabile dignità di ogni persona, la prospettiva universale del diritto internazionale (“ius gentium”) e la dimensione etica come normativa delle nuove strutture socio-economiche, entrarono pienamente nel lavoro della teologia e da essa ricevettero la luce della rivelazione cristiana. Padre di tale scuola è considerato Francisco de Vitoria O.P. (c. 1483-1546) che portò avanti un importante lavoro intellettuale e pedagogico prima alla Sorbona e poi, dal 1522 al 1546, presso l'Università di Salamanca. Non vi è dubbio che l'influenza di questa scuola si sia sentita anche in altre nazioni, grazie al fatto che molti dei suoi componenti hanno insegnato in università fuori della Spagna. Essa si posiziona nel più ampio contesto del Siglo de Oro spagnolo, durante il quale non solo si verificò un'esplosione delle arti, anche a Salamanca, dove fiorì la scuola letteraria salmantina, ma anche delle scienze, come è particolarmente evidente in questa Scuola. Il riconoscimento del contributo di questa Scuola è arrivato molto tardi sia a livello nazionale, a causa dei successivi sviluppi politici che hanno reso in Spagna poco incoraggiante seguire il percorso segnato dai professori di Salamanca, sia a livello internazionale, dove le nazioni protestanti – che rappresentano il contributo maggioritario alla scienza dal XVIII secolo – non erano a loro agio nel riconoscere la modernità di alcuni teologi che avrebbero condotto al Concilio di Trento. Tuttavia, a poco a poco, il loro lavoro sta emergendo dall'oblio e, ad esempio, negli anni '50 del XX secolo, Joseph Schumpeter (1883-1950) ha riconosciuto il contributo dei salamantini all'origine della moderna scienza economica. Per l’ampiezza degli argomenti trattati è possibile distinguere due diverse correnti di pensiero successive che compongono in generale la scolastica spagnola: quella dei Salamanticensi (appunto legati propriamente all'Università di Salamanca) e quella dei Conimbricensi (legati all'Università di Coimbra). La prima iniziò con Francisco de Vitoria e raggiunse l’apogeo con Domingo de Soto O.P. (1494-1560). I Conimbricensi erano Gesuiti che, a partire dalla fine del XVI secolo si sostituirono ai Domenicani nella guida intellettuale del mondo Cattolico. Tra questi Gesuiti spiccano Luis de Molina (1535-1600), Francisco Suárez (1548-1617) e Giovanni Botero (1544–1617) che avrebbe poi proseguito gli insegnamenti in Italia. (it)
  • サラマンカ学派(サラマンカがくは / 西:Escuela de Salamanca、英:School of Salamanca)は、16世紀から18世紀にかけてスペイン王国のサラマンカ大学を拠点として活動したスコラ学あるいは神学・哲学の学派である。 (ja)
  • De School van Salamanca werd gevormd door een groep Spaanse denkers in de 16e eeuw die allen doceerden aan de Universiteit van Salamanca. Hun leer wordt vaak aangeduid als in tegenstelling tot de zg. late scholastiek van denkers als Johannes Duns Scotus en Willem van Ockham die tot een veel oudere periode behoren. De Spaanse denkers braken juist met de via moderna en keerden terug naar de leer van Thomas van Aquino. De vormt de overgang van de middeleeuwse filosofie naar de moderne filosofie. "Alle grote denkers van de moderne filosofie: René Descartes en Gottfried Wilhelm Leibniz, Francis Bacon, Thomas Hobbes en John Locke, Hugo Grotius en Samuel von Pufendorf zijn bij de scholastieke leermeesters in de leer geweest," schrijft Hans Welzel. De laat-scholastiek van de School van Salamanca kwam tot ontwikkeling door Pieter Crockaert die zich in 1503 afwendde van het nominalisme en zijn belangstelling richtte op Thomas van Aquino. De meest bekende denkers van deze school waren Francisco de Vitoria, die als de eigenlijke grondlegger wordt gezien, en Francisco Suárez die de laatste van deze school is. In hoofdzaak beriepen zij zich op Thomas van Aquino, wiens leer zij nieuw leven inbliezen (via antiqua), maar op een aantal punten ook op de filosofie van Johannes Duns Scotus en Willem van Ockham (via moderna). Andere denkers van de School van Salamanca waren bijvoorbeeld Fernando Vazquez de Menchaca, Luis de Molina, Domingo de Soto, Diego de Covarrubias y Leyva en Martín de Azpilcueta. Opmerkelijk is dat zij zich zowel met theologie als met rechtsgeleerdheid bezighielden. De juridische doctrine van de School van Salamanca betekende het einde van middeleeuwse rechtsbegrippen, met een herbevestiging van vrijheid die in die tijd niet gebruikelijk was in Europa. De natuurlijke rechten van de mens kwamen op de een of andere manier in het middelpunt van de belangstelling te staan, waaronder rechten als recht op leven, economische rechten zoals het recht op eigendom en spirituele rechten (het recht op vrijheid van denken en de menselijke waardigheid). De School van Salamanca herformuleerde het concept van de natuurwet: wet die voortkomt uit de natuur zelf, waarbij alles wat in de natuurlijke orde bestaat in deze wet deelt. Hun conclusie was dat, aangezien alle mensen dezelfde natuur delen, ze ook dezelfde rechten op leven en vrijheid delen. Dergelijke opvattingen vormden een noviteit in het Europese denken en druisten in tegen de opvattingen die destijds in Spanje en Europa overheersten, namelijk dat de inheemse bevolking van Amerika dergelijke rechten niet had. (nl)
  • Саламáнкская школа — одно из направлений поздней схоластики, сформировавшееся в Саламанкском университете в XVI веке, представители которого развивали учение Фомы Аквинского и, в частности, уделяли большое внимание объяснению экономических явлений. (ru)
  • Salamancaskolan var en teologisk, rättsfilosofisk och ekonomisk skola vid universitetet i Salamanca under renässansen, med rötter i Francisco de Vitorias intellektuella och pedagogiska teorier. Salamancaskolan uppstod till följd av konflikten mellan romersk-katolska kyrkan och humanismen, reformationen, och inte minst upptäckten av Amerika. Bland dess mest framträdande personer fanns förutom Francisco de Vitoria, Domingo de Soto, Martín de Azpilcueta, och Francisco Suárez. Samtliga hade en bakgrund som naturrättsfilosofer och etiker, och föresatte sig att anpassa Thomas av Aquinos lära till de nya förutsättningarna i världen. Skolans lära och målsättningar spreds till andra universitet. En mycket snarlik skola utvecklades vid Coimbras universitet i Portugal av jesuiterna, som därigenom trängde undan dominikanerna från den intellektuella makten i den romersk-katolska kyrkan. Bland dessa fanns Luis de Molina, den ovan nämnde Suárez, samt Giovanni Botero, som skulle sprida skolan till Italien. (sv)
  • Salmanticenses, Complutenses e Escola de Salamanca são os nomes latinos (e, depois, sedes episcopais) que designam os autores espanhóis católicos dos cursos de filosofia e teologia escolástica e da teologia moral publicados pelos docentes do colégio filosófico dos Carmelitas Descalços em Alcalá de Henares, e da faculdade de teologia em Salamanca. O termo Escola de Salamanca é usado genericamente para designar o renascimento intelectual em diversas áreas de conhecimento. Contudo a influência da Escola estendeu-se para outras nações, pois muitos membros da escola lecionaram aulas em universidades estrangeiras, nomeadamente na Universidade de Coimbra e na Universidade de Évora, dando origem aos chamados Conimbricenses. (pt)
  • Саламанкською школою (ісп. Escuela de Salamanca) називають ренесанс думки серед іспанських та португальських богословів, що працювали в різних областях інтелектуальної сфери, спираючись на інтелектуальний та педагогічний доробок Франсиска де Віторія. З початку XVI століття традиційна католицька концепція людини та її відношення до Бога і світу стали зазнавати дедалі більшого тиску з боку гуманізму, протестантської Реформації та нових географічних відкриттів з їхніми наслідками. Нове мислення школи допомагало впоратися з цими проблемами. Школа отримала назву за Університетом Саламанки, де працювали де Віторія й інші представники школи. Провідні діячі школи, богослови та юристи Франсиско де Віторія, , (або Аспілікуета), і , були дослідниками природного права і моралі, що заповзялися примирити вчення Томи Аквінського з новим політико-економічним порядком. Їхні дослідження були зосереджені на людині та її практичних проблемах (моралі, економіці, юриспруденції тощо). Кожен з них мав конкретний обсяг спільної роботи, і ще було ристалищем, на якому випробовувалися розбіжності, що часом викликали палкі дебати в рамках школи. Школу Саламанки в широкому сенсі можна розділити на дві вужчі: «Salmanticenses» та «Conimbricenses» з Університету Коїмбри. Першу започаткував Франсиско де Віторія (1483–1546), вона досяла своєї вищої точки при Домінго де Сото (1494-1560). «Conimbricenses» були єзуїтами, які, з кінця XVI століття перехопили у домініканців інтелектуальне керівництво католицького світу. До єзуїтів належали Луїс де Моліна (1535–1600), Франсиско Суарес (1548–1617) та Джованні Ботеро (1544–1617), який продовжив традицію школи в Італії. Юридична доктрина Саламанкської школа покінчила із середньовічним поняттям права, висуваючи поняття свободи, незвичне в тогочасній Європі. Природні права людини опинилися, в тій чи іншій формі, в центрі уваги, зокрема права людини як тілесної істоти (право на життя, економічні права такі як право на власність) і права людини як духовної істоти (право на свободу думки і людську гідність). Школа Саламанки переглянула концепцію природного права: це право, породжене самою природою, йому підпорядковане все, що є в природному порядку речей. Висновок такий: оскільки всі люди мають однакову природу, вони мають однакові права на життя і свободу. Такі погляди були новими в Європейській думці і йшли врозріз з поширеною в Іспанії та Європі думкою, що люди корінних народів американського континенту не мають таких прав. (uk)
  • 薩拉曼卡學派(西班牙語:Escuela de Salamanca)是一個在文藝復興時期由西班牙神學家們所發展集合而成的學術流派,以神學家弗朗西斯科·維多利亞等人的著作為主要根基。自從16世紀初期開始,隨著世俗人文主義、宗教改革、和地理大發現的出現,傳統天主教教會所一貫抱持的世界觀、以及有關人類和上帝啟示的概念逐漸受到挑戰。薩拉曼卡學派便是為了解決這些問題而形成的。學派的名子來源於薩拉曼卡大學,維多利亞等人都在此大學任教。 包括弗朗西斯科·維多利亞、多明戈·索托(Domingo de Soto)、弗朗西斯科·蘇亞雷斯等自然法和倫理學的學者,建構了一個以神學和法學為基礎的學派,試圖將托馬斯·阿奎納的學說與新出現的經濟秩序相融合。學派研究的重點在於人類以及個人所面臨的實際問題(道德、經濟學、法律學等等),但學派內部在不同議題上也經常產生分歧,有時則導致相當激烈的爭議。 依據時間先後,薩拉曼卡學派又可以被分為兩個主要流派,薩拉曼卡派(Salmanticenses)以及科英布拉派(Conimbricenses),薩拉曼卡派開始於弗朗西斯科·維多利亞(1483–1546),並且在多明戈·索托(1494–1560)時達到最高峰。科英布拉派則是源於耶穌會信徒,當時耶穌會已經逐漸取代道明會成為天主教的主流修道會。來自耶穌會的成員包括了路易斯·德·莫利纳(1535–1600)、弗朗西斯科·蘇亞雷斯(1548–1617)、以及吉歐瓦尼·波特羅(Giovanni Botero)。科英布拉派的名稱是來自於葡萄牙的科英布拉大學。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1062850 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 35553 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123865237 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • El terme Escola de Salamanca s'utilitza de manera genèrica per a designar el renaixement del pensament en diverses àrees que va dur a terme un important grup de professors universitaris espanyols i portuguesos, però especialment els teòlegs, arran de la tasca intel·lectual i pedagògica de Francisco de Vitoria a la Universitat de Salamanca. No hi ha cap dubte que la influència de l'Escola es va haver de sentir a altres nacions, atès que molts dels components de l'Escola van donar classes a universitats de fora d'Espanya.S'inscriu dins del context més ampli del Segle d'Or espanyol, en el qual no només hi va haver una eclosió de les arts, també a Salamanca, on va florir l'Escola de Salamanca, sinó també de les ciències, que es manifesta especialment en aquesta Escola. (ca)
  • La termino Salamanka skolo estas ĝenerale uzata por nomumi la renesancon de la pensmaniero en diversaj kampoj fare de gravaj hispanaj kaj portugalaj universitataj profesoroj, sed ĉefe por la teologoj, ekde la intelekta kaj pedagogia laboro de Francisko de Vitorio en la nuna Universitato de Salamanko. La salamanka skolo ankaŭ influis en aliaj nacioj ĉar multaj el tiuj profesoroj ankaŭ instruis ekster Hispanio. (eo)
  • L'École de Salamanque (en espagnol : Escuela de Salamanca) est le nom que des économistes du XXe siècle, notamment Joseph Schumpeter, donnèrent à un groupe de théologiens et juristes espagnols du XVIe siècle liés à l'ancienne université de Salamanque, menés par Francisco de Vitoria, qui réinterprétèrent la pensée de Thomas d'Aquin et postulèrent que les sources de la justice, du droit et de la morale ne doivent plus être recherchées dans les textes sacrés ou les traditions, mais dans l'examen de la nature à la lumière de la raison. (fr)
  • サラマンカ学派(サラマンカがくは / 西:Escuela de Salamanca、英:School of Salamanca)は、16世紀から18世紀にかけてスペイン王国のサラマンカ大学を拠点として活動したスコラ学あるいは神学・哲学の学派である。 (ja)
  • Саламáнкская школа — одно из направлений поздней схоластики, сформировавшееся в Саламанкском университете в XVI веке, представители которого развивали учение Фомы Аквинского и, в частности, уделяли большое внимание объяснению экономических явлений. (ru)
  • Salmanticenses, Complutenses e Escola de Salamanca são os nomes latinos (e, depois, sedes episcopais) que designam os autores espanhóis católicos dos cursos de filosofia e teologia escolástica e da teologia moral publicados pelos docentes do colégio filosófico dos Carmelitas Descalços em Alcalá de Henares, e da faculdade de teologia em Salamanca. O termo Escola de Salamanca é usado genericamente para designar o renascimento intelectual em diversas áreas de conhecimento. Contudo a influência da Escola estendeu-se para outras nações, pois muitos membros da escola lecionaram aulas em universidades estrangeiras, nomeadamente na Universidade de Coimbra e na Universidade de Évora, dando origem aos chamados Conimbricenses. (pt)
  • مدرسة سالامانكا (بالإسبانيّة: Escuela de Salamanca) هي نهضة في المجالات الفكرية المتنوعة من قبل علماء الدين واللاهوتيين الإسبان والبرتغاليين، جذورها من العمل الفكري والتربوي لللاهوتي ورجل الدين الإسباني فرانسيسكو دي فيتوريا. منذ بداية القرن السادس عشر تأثر المفهوم الكاثوليكي التقليدي للرجل وعلاقته في الله والعالم من خلال صعود النزعة الإنسانية، والإصلاح البروتستانتي والإكتشافات الجغرافية الجديدة وعواقبها. وتم تناول هذه المشاكل الجديدة من قبل مدرسة سالامانكا. (ar)
  • Salamanská škola (španělsky Escuela de Salamanca) označuje španělskou filosofickou a teologickou školu 16. století, která navázala na vrcholnou scholastiku Tomáše Akvinského a rozvíjela ji ve změněných poměrech raného novověku. Věnovala velkou pozornost otázkám právní, politické a ekonomické teorie, a to i ve vztahu k mimoevropským národům. Založil ji španělský dominikán Francisco de Vitoria (1483–1546) na univerzitě v Salamance. Salamanská škola a její pokračovatelé se někdy označují jako druhá scholastika, třebaže tento pojem je širší a zahrnuje i mnoho post-středověkých myslitelů, kteří nejsou přímo spjati se Salamankou a navazují i na jiné vrcholně scholastické autory jako je Duns Scotus. Její univerzalismus a některé myšlenky v oblasti práva a ekonomie se těší velké pozornosti i dnes (cs)
  • Unter der Schule von Salamanca wird eine juristische Auslegungsmethode des spätscholastischen Naturrechts verstanden. Der Name leitet sich von der Universität von Salamanca ab, an der ihre Vertreter lehrten. (de)
  • La expresión Escuela de Salamanca se utiliza de manera genérica para designar el renacimiento del pensamiento en diversas áreas que llevó a cabo un importante grupo de profesores universitarios españoles, pero especialmente los teólogos, a raíz de la labor intelectual y pedagógica de Francisco de Vitoria en la Universidad de Salamanca. No cabe duda de que el influjo de la Escuela se debió sentir en otras naciones, puesto que muchos de los componentes de la Escuela impartieron clases en universidades de fuera de España. (es)
  • Salamancako Eskola (gaztelaniaz: Escuela de Salamanca) hainbat arlotan pentsamendua berpiztu zuen mugimendua izan zen, espainiar eta portugaldar unibertsitateko irakasle talde garrantzitsu batek, baina Francisco de Vitoriak Salamancako Unibertsitatean egin zuen lan intelektual eta pedagogikoaren ondorioz bereziki teologoek bultzatua. Eskolaren eragina Europako beste herrialde batzuetan ere nabaritu zen, izan ere, Eskolako kide askok Espainiatik kanpoko unibertsitateetan eman zituzten eskolak. (eu)
  • The School of Salamanca (Spanish: Escuela de Salamanca) is the Renaissance of thought in diverse intellectual areas by Spanish theologians, rooted in the intellectual and pedagogical work of Francisco de Vitoria. From the beginning of the 16th century the traditional Catholic conception of man and of his relation to God and to the world had been assaulted by the rise of humanism, by the Protestant Reformation and by the new geographical discoveries and their consequences. These new problems were addressed by the School of Salamanca. The name refers to the University of Salamanca, where de Vitoria and other members of the school were based. (en)
  • Il termine scuola di Salamanca è usato genericamente per indicare la scolastica spagnola che rappresenta l'ultima fioritura di teologi che si appoggiano al metodo scolastico. Questi grandi teologi - docenti universitari spagnoli e portoghesi - insieme con il ritorno alle fonti - la Sacra Scrittura e la Sacra Tradizione - [...] realizzarono l’apertura alla nuova cultura che stava nascendo in Europa e ai problemi umani (religiosi, etici e politici) che erano sorti con la scoperta di nuovi mondi in Occidente e in Oriente. L’inviolabile dignità di ogni persona, la prospettiva universale del diritto internazionale (“ius gentium”) e la dimensione etica come normativa delle nuove strutture socio-economiche, entrarono pienamente nel lavoro della teologia e da essa ricevettero la luce della rivelaz (it)
  • De School van Salamanca werd gevormd door een groep Spaanse denkers in de 16e eeuw die allen doceerden aan de Universiteit van Salamanca. Hun leer wordt vaak aangeduid als in tegenstelling tot de zg. late scholastiek van denkers als Johannes Duns Scotus en Willem van Ockham die tot een veel oudere periode behoren. De Spaanse denkers braken juist met de via moderna en keerden terug naar de leer van Thomas van Aquino. De vormt de overgang van de middeleeuwse filosofie naar de moderne filosofie. "Alle grote denkers van de moderne filosofie: René Descartes en Gottfried Wilhelm Leibniz, Francis Bacon, Thomas Hobbes en John Locke, Hugo Grotius en Samuel von Pufendorf zijn bij de scholastieke leermeesters in de leer geweest," schrijft Hans Welzel. (nl)
  • Salamancaskolan var en teologisk, rättsfilosofisk och ekonomisk skola vid universitetet i Salamanca under renässansen, med rötter i Francisco de Vitorias intellektuella och pedagogiska teorier. Salamancaskolan uppstod till följd av konflikten mellan romersk-katolska kyrkan och humanismen, reformationen, och inte minst upptäckten av Amerika. Bland dess mest framträdande personer fanns förutom Francisco de Vitoria, Domingo de Soto, Martín de Azpilcueta, och Francisco Suárez. Samtliga hade en bakgrund som naturrättsfilosofer och etiker, och föresatte sig att anpassa Thomas av Aquinos lära till de nya förutsättningarna i världen. (sv)
  • 薩拉曼卡學派(西班牙語:Escuela de Salamanca)是一個在文藝復興時期由西班牙神學家們所發展集合而成的學術流派,以神學家弗朗西斯科·維多利亞等人的著作為主要根基。自從16世紀初期開始,隨著世俗人文主義、宗教改革、和地理大發現的出現,傳統天主教教會所一貫抱持的世界觀、以及有關人類和上帝啟示的概念逐漸受到挑戰。薩拉曼卡學派便是為了解決這些問題而形成的。學派的名子來源於薩拉曼卡大學,維多利亞等人都在此大學任教。 包括弗朗西斯科·維多利亞、多明戈·索托(Domingo de Soto)、弗朗西斯科·蘇亞雷斯等自然法和倫理學的學者,建構了一個以神學和法學為基礎的學派,試圖將托馬斯·阿奎納的學說與新出現的經濟秩序相融合。學派研究的重點在於人類以及個人所面臨的實際問題(道德、經濟學、法律學等等),但學派內部在不同議題上也經常產生分歧,有時則導致相當激烈的爭議。 (zh)
  • Саламанкською школою (ісп. Escuela de Salamanca) називають ренесанс думки серед іспанських та португальських богословів, що працювали в різних областях інтелектуальної сфери, спираючись на інтелектуальний та педагогічний доробок Франсиска де Віторія. З початку XVI століття традиційна католицька концепція людини та її відношення до Бога і світу стали зазнавати дедалі більшого тиску з боку гуманізму, протестантської Реформації та нових географічних відкриттів з їхніми наслідками. Нове мислення школи допомагало впоратися з цими проблемами. Школа отримала назву за Університетом Саламанки, де працювали де Віторія й інші представники школи. (uk)
rdfs:label
  • School of Salamanca (en)
  • مدرسة سلامنكا (ar)
  • Escola de Salamanca (ca)
  • Salamanská škola (cs)
  • Schule von Salamanca (de)
  • Salamanka skolo (eo)
  • Escuela de Salamanca (es)
  • Salamancako Eskola (eu)
  • Scuola di Salamanca (it)
  • École de Salamanque (fr)
  • サラマンカ学派 (ja)
  • School van Salamanca (nl)
  • Escola de Salamanca (pt)
  • Саламанкская школа (ru)
  • Salamancaskolan (sv)
  • Саламанкська школа (uk)
  • 薩拉曼卡學派 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:philosophicalSchool of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:schoolTradition of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License