| dbo:abstract
|
- The Jew clause (Norwegian: Jødeparagrafen) is in the vernacular name of the second paragraph of the Constitution of Norway from 1814 to 1851. The clause, in its original form, banned Jews from entering Norway, and also forbade Jesuits and monastic orders. An exception was made for so-called Portuguese Jews. The penultimate sentence of the same paragraph is known as the Jesuit clause (Norwegian: Jesuittparagrafen). The clause roughly translates as: The Evangelical-Lutheran religion is the state's public religion. The inhabitants who practice it are obliged to raise their children in the same. Jesuits and monastic orders must not be tolerated. Jews are excluded from access to the Kingdom. Christian Magnus Falsen, Georg Sverdrup and Nicolai Wergeland were the central delegates behind the wording of the section's final paragraph. The wording was adopted on May 4, 1814. Those behind the law were highly educated and among the country's most well-read men. This paragraph was finalized in Constitutional Committee and adopted after discussion, but without changes in the plenary. (en)
- Judeparagrafen är det folkliga namnet på den andra paragrafen i Norges grundlag från 1814 till 1851. Paragrafen förbjöd i sin ursprungliga form judar, jesuiter och munkordnar att komma till Norge. Paragraftexten löd: Den evangelisk-lutherske Religion forbliver Statens offentlige Religion. De Indvaanere, der bekjende seg til den, ere forpligtede til at opdrage sine Børn i samme. Jesuitter og Munkeordener maae ikke taales. Jøder ere fremdeles udelukkede fra Adgang til Riget. Paragrafen kan ses som en vidareföring av Kristian V:s norska lag från 1687, där blev det bestämt att inga judar fick uppehålla sig i Norge utan tillstånd (leidebrev). Det är dock en skärpning av den tidigare lagen då grundlagen var absolut och gav inga legala möjligheter till undantag. Judar som likväl kom till Norge, som handelsresande eller på grund av skeppsbrott, blev arresterade och utvisade, i vissa fall bötfällda. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- The Jew clause (Norwegian: Jødeparagrafen) is in the vernacular name of the second paragraph of the Constitution of Norway from 1814 to 1851. The clause, in its original form, banned Jews from entering Norway, and also forbade Jesuits and monastic orders. An exception was made for so-called Portuguese Jews. The penultimate sentence of the same paragraph is known as the Jesuit clause (Norwegian: Jesuittparagrafen). The clause roughly translates as: (en)
- Judeparagrafen är det folkliga namnet på den andra paragrafen i Norges grundlag från 1814 till 1851. Paragrafen förbjöd i sin ursprungliga form judar, jesuiter och munkordnar att komma till Norge. Paragraftexten löd: Den evangelisk-lutherske Religion forbliver Statens offentlige Religion. De Indvaanere, der bekjende seg til den, ere forpligtede til at opdrage sine Børn i samme. Jesuitter og Munkeordener maae ikke taales. Jøder ere fremdeles udelukkede fra Adgang til Riget. (sv)
|
.jpg?width=300)
.jpg){kind=link}
.jpg){kind=link}