About: Astrometry

An Entity of Type: organisation, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Astrometry is a branch of astronomy that involves precise measurements of the positions and movements of stars and other celestial bodies. It provides the kinematics and physical origin of the Solar System and this galaxy, the Milky Way.

Property Value
dbo:abstract
  • علم القياسات الفلكية هو فرع من علم الفلك يختص بدراسة القياسات بين مواقع وتحركات النجوم والأجسام السماوية الأخرى. ساعدت المعلومات التي تم التوصل من خلال القياسات الفلكية على فهم تحركات والأصل الفيزيائي للمجموعة الشمسية ومجرتنا درب التبانة. يرتبط تاريخ علم القياسات الفلكية بتاريخ الفهارس النجمية التي شكلت نقاطًا مرجعية للأجسام في السماء بالنسبة للفلكيين لكي يتمكنوا من تتبع حركاتها. يمكن إرجاع تاريخ هذا إلى أيام أبرخش، الذي استخدم فهرس أسلافه تيموخاريس وأريستلّس حوالي 190 قبل الميلاد لاكتشاف الحركة البدارية للأرض. طوّر عن طريق القيام بذلك مقياس اللمعان الذي ما زال يُستخدم حتى يومنا هذا. جمّع أبرخش فهرسًا يضم 850 نجمًا على الأقل ومواقعها. تضمن فهرس خليفة أبرخش بطليموس 1022 نجم في عمله المجسطي، إذ شمل مواقعها، وإحداثياتها، وسطوعها. رصد عبد الرحمن الصوفي النجوم في القرن العاشر، ووصف مواقعها، ومقاديرها (القدر الظاهري والقدر المطلق)، وألوانها. قام بالإضافة إلى ذلك بتقديم رسوماتٍ لكل كوكبة، وقد صورها في كتابه صور الكواكب الثمانية والأربعين أو صور الكواكب الثابتة. رصد ابن يونس أكثر من عشرة آلاف تدوين لوضعية الشمس لعدة سنوات باستخدام اسطرلاب كبير بقطر يبلغ نحو 1.4 متر تقريبًا. استُخدمت أرصاده حول الكسوفات بعد عدة قرون في أبحاث سيمون نيوكومب حول حركة القمر، في حين ألهمت أرصاده الأخرى لحركات كواكب المشتري وزحل انحراف مسار الشمس والتباين بين المشتري والمريخ الخاص بلابلاس. في القرن الخامس عشر، جمّع الفلكي التيموري أولوغ بيك زيج آي سلطاني (فهرس نجمي)، وقد صنّف فيه 1019 نجم. وبشكل مشابه لفهارس أبرخش وبطليموس الأقدم، يُقدّر فهرس أولوغ بيك أنه كان دقيقًا في حدود 20 دقيقة قوسية تقريبًا. في القرن السادس عشر، استخدم تيخو براهي أدوات محسنة، بما في ذلك الأدوات الجدارية الكبيرة لقياس مواضع النجوم بدقة أكبر من السابق، إذ بلغت الدقة 15-35 ثانية قوسية. قاس تقي الدين الشامي المطلع المستقيم للنجوم في مرصد تقي الدين في القسطنطينية «الساعة الرصدية» الذي قام بابتكاره. عندما أصبحت التلسكوبات شائعة، سرّعت دوائر ضبط الوضع القياسات. حاول جيمس برادلي لأول مرة قياس المنظورات النجمية في عام 1729. أثبتت الحركة النجمية أنها غير مهمة أبدًا بالنسبة لتلسكوبه، لكنه اكتشف عوضًا عن ذلك الزيغ الضوئي، وتمايل محور الأرض. نقّح فريدريش بيسل أبو علم الفلك الحديث فهرسه الذي ضم 3222 نجم. قاس برادلي المنظور النجمي الأول: وقد بلغ 0.3 ثانية قوسية للنظام النجمي الثنائي 61 الطائر. جرى الحصول على 60 منظور نجمي بحلول القرن التاسع عشر فقط، وذلك بسبب صعوبة قياسه، استُخدم في معظمها مقياس مجهري خيطي. سرّع المرسام الفلكي الذي يستخدم الألواح الفلكية الفوتوغرافية العملية في بدايات القرن العشرين. سمحت آليات القياس الآلية التي تستخدم الألواح، بالإضافة لتقنيات الكومبيوتر الأكثر تطورًا في ستينيات القرن العشرين بالمزيد من التجميع الفعال لفهارس النجوم. في ثمانينيات القرن العشرين، حلّت أجهزة اقتران الشحنة مكان الألواح الفوتوغرافية، وقللت من الارتياب البصري إلى ميلي ثانية قوسية واحدة. جعلت هذه التقنية علم القياسات الفلكية أقل تكلفة، وفتحت المجال أمام جمهور الهواة. في عام 1989، أخذ القمر الاصطناعي أبرخش التابع لوكالة الفضاء الأوروبية علم القياسات الفلكية إلى المدار، حيث يكون أقل تأثرًا بقوى الأرض الميكانيكية، وبالتشوهات البصرية الناتجة عن غلافها الجوي. قاس أبرخش الذي جرى تشغيله من عام 1989 إلى عام 1993 الزاويا الكبيرة والصغيرة في السماء بدقة أكبر من أي تلسكوبات بصرية سابقة. حُددت مواضع، ومنظورات، وحركات خاصة لـ118218 نجم بدرجة غير مسبوقة من الدقة خلال أربع سنوات عمل فيها القمر الاصطناعي. ضم «فهرس تيخو» الجديد قاعدة بيانات لـ1058332 نجم بدقة 20-30 إم إيه إس (ميلي ثانية قوسية). صُنِّف في الفهارس الإضافية 23882 من النجوم المزدوجة والمتعددة، و11579 من النجوم المتغيرة، والتي حُللت أيضًا خلال مهمة أبرخش. إنّ الفهرس الأكثر استخدامًا في يومنا هو يو إس إن أو-بي.0، وهو عبارة عن فهرس للسماء ككل يتبع الحركات الخاصة، والمواضع، والمقادير، والخصائص الأخرى لأكثر من مليار جسم نجمي. خلال آخر خمسين عام، استُخدمت 7435 من صفائح تلسكوب شميدت لإكمال مسوحات سماوية متعددة تجعل بيانات يو إس إن أو-بي دقيقة في حدود 0.2 ثانية قوسية. (ar)
  • Astrometrie je odvětví astronomie, které se zabývá přesnými měřeními a vysvětlováním pozice a pohybů hvězd a ostatních nebeských těles. Kvůli omezené přesnosti přístrojů se až do konce 19. století zdálo, že astrometrie bude stát na okraji vědeckého zájmu. Se zlepšujícími se přístroji a nástupem automatizace se informace získávané astrometrií staly velmi důležité při studiu a výzkumu pohybu a fyzikálního původu naší sluneční soustavy a naší galaxie Mléčná dráha. (cs)
  • L'astrometria és la part de l'astronomia que s'encarrega d'estudiar la posició i el moviment dels astres. El seu objecte no és la mesura de la distància a la que es troben els astres, sinó de conèixer la direcció en què són observats, això permet projectar la seva posició real sobre una esfera ideal, anomenada esfera celeste, sobre la que es representen tots els sistemes de coordenades. En combinar aquestes amb les coordenades geogràfiques, mesurades sobre l'esfera terrestre, un representació ideal de la Terra, es podrà obtenir la posició de l'observador. Per a situar un astre a l'espai calen dos plans de referència i una direcció en cadascun dels plans. Un pla de referència en seria l'horitzó, a partir d'aquest es pot determinar, en direcció al zenit o al nadir l'altura, i ,en la direcció determinada, l'azimut. Un altre pla de referència seria l'equador, la seva projecció sobre l'esfera celeste seria l'equador celeste, a partir d'aquest es mesura la declinació i, en la direcció que determina, l'horari (l'arc de l'equador celeste comptat en hores, en sentit retrògrad, des del punt d'intersecció de l'equador amb el pla meridià del lloc fins al cercle horari de l'astre). És una disciplina molt antiga, tant com l'astronomia. A mesura que la tècnica ho ha anat fent possible, s'ha anat guanyant precisió.En èpoques prehistòriques es pensa que es feien servir alineaments de roques o pals per a poder efectuar les primers mesures sobre la posició del sol, la lluna i els planetes. Aquestes mesures eren necessàries per a poder confeccionar els primers calendaris, imprescindibles per al desenvolupament de l'agricultura. Ja en època històrica, gràcies a l'astrolabi el grau de precisió va millorar d'una manera considerable. L'altra gran millora en astrometria va ser sens dubte la invenció del telescopi.I ja més recentment s'utilitza la fotografia química i posteriorment la revolució de les càmeres CCD que han servit per a popularitzar aquesta disciplina entre els astrònoms aficionats. (ca)
  • Η Αστρομετρία είναι ο κλάδος της αστρονομίας που ασχολείται με τις ακριβείς θέσεις των ουράνιων σωμάτων, τις κινήσεις τους και τις αποστάσεις τους, ιδίως τις γωνιακές, με μεθόδους της ουράνιας μηχανικής και της σφαιρικής αστρονομίας. * Η Αστρομετρία δεν θα πρέπει να συγχέεται με την ουρανομετρία που αφορά αστρικό άτλαντα. Η Αστρομετρία είναι από τα αρχαιότερα ερευνητικά πεδία της Αστρονομίας. Μπορεί να θεωρηθεί ως το σήμερα ενεργό ερευνητικά πεδίο της «Κλασικής Αστρονομίας», οριζόμενης σε αντίθεση με την αστροφυσική. Είναι συγγενής και διάδοχος συγχρόνως κλάδος της Σφαιρικής Αστρονομίας. Η απαρχή της Αστρομετρίας χρονολογείται από τη σύνταξη του πρώτου από τον Ίππαρχο. Η σύγχρονη Αστρομετρία μπορεί να ειπωθεί ότι ιδρύθηκε από τον Φρήντριχ Μπέσελ με το έργο του Fundamenta astronomiae, στο οποίο έδινε την ακριβή μέση θέση 3.222 αστέρων που είχαν παρατηρηθεί μεταξύ του 1750 και του 1762 από τον Τζέιμς Μπράντλεϋ. Μία σημαντική πλευρά της Αστρομετρίας είναι η διόρθωση των σφαλμάτων. Διάφοροι παράγοντες υπεισάγουν σφάλματα στην ακριβή μέτρηση των αστρικών θέσεων, όπως η γήινη ατμόσφαιρα, οι ατέλειες των επιστημονικών οργάνων, κλπ., ακόμα και η πεπερασμένη ταχύτητα του φωτός (βλ.). Πολλά από αυτά μπορούν να μειωθούν με τη χρήση διάφορων τεχνικών, τόσο στα όργανα μετρήσεως όσο και μαθηματικών αλγορίθμων. Λαμβάνονται γενικά πολλές μετρήσεις για το ίδιο ζητούμενο και στη συνέχεια τα αποτελέσματα αναλύονται με τη χρήση στατιστικών μεθόδων για τον υπολογισμό της πραγματικής τιμής και του αντίστοιχου σφάλματος. (el)
  • Astrometry is a branch of astronomy that involves precise measurements of the positions and movements of stars and other celestial bodies. It provides the kinematics and physical origin of the Solar System and this galaxy, the Milky Way. (en)
  • La astrometrio (laŭvorte stela mezuro) estas la geometria parto de astronomio kaj estas rigardata kiel necesa fundamento de astrofiziko. Ĝi inkluzivas la mezuradon kaj komputadon de astraj pozicioj kaj iliaj movadoj kaj distancoj. Ĝis la granda kreskado de astrofiziko post la invento de spektroskopio je ĉirkaŭ 1850, la astrometrio kaj la sfera geometrio ludis plej ĉefan parton en la astronomio. Ĉiuj branchoj de astronomio uzadas astrometriajn rezultojn, speciale post la lanĉoj de la astrometriaj satelitoj kaj Gaia en respektive 1989 kaj 2013. Gaia jam donis precizajn astrometriajn resultojn por du mil milionoj da steloj. Laŭ Chr. de Vegt, la astrometrio estas la scienco de la geometria konstruo de la universo (pozicio, movado kaj distanco de astroj) aŭ la mezurado de la ĉielo. Plue ĝi donas koordinatan bazon por la geodezio. Taskoj en la nuntaga astrometrio estas tiaj: * konstruado de katalogoj kun precizaj pozicioj, movadoj kaj distancoj de astroj * konstrui spacajn datenbankojn * konstruado de la fundamenta koordinatoj por rilati la sistemon de astronomio kun tiu de tersciencoj * evoluo de mezurmetodoj kaj mezuriloj: unuflanke surtere (optikaj teleskopoj kaj sensoroj, infraruĝ- kaj radioteleskopoj ktp.); aliaflanke per astrometriaj satelitoj kaj interplanedaraj kosmosondiloj * efektivigi koncernajn mezuradojn kaj internaciajn kampanjojn * analizo de mezuradoj kaj normigado de rilataj metodoj (eo)
  • La astrometría o astronomía de posición es la parte de la astronomía que se encarga de medir y estudiar la posición, paralajes y el movimiento propio de los astros. Es una disciplina muy antigua, tanto como la astronomía. A pesar de que casi son sinónimos, normalmente se considera la astrometría como la parte experimental o técnica que permite medir la posición de los astros y los instrumentos que la hacen posible, mientras que la astronomía de posición usa la posición de los astros para elaborar un modelo de su movimiento o definir los conceptos que se usan. Sería pues la parte teórica. Se han englobado las dos partes en la misma categoría. Esta parte de la astronomía no está obsoleta, porque la teoría forma parte de los rudimentos de la ciencia, mientras que la práctica intenta medir cada vez con mayor precisión la posición de los astros usando medios modernos como el satélite Hipparcos o los sistemas de interferometría. Puede dividirse en dos partes: * La astrometría global que se ocupa de la catalogación de posiciones sobre grandes partes del cielo dando lugar a catálogos estelares y a un sistema de referencia de estrellas brillantes, donde las menos brillantes pueden situarse por interpolación. Los instrumentos típicos son el telescopio meridiano y el astrolabio. En la actualidad el uso de interferómetros ópticos mejora la precisión. * La astrometría de campo pequeño, en la que las posiciones relativas eran medidas en el campo observable por medio de placas fotográficas y actualmente en imágenes digitales, manteniéndose la denominación de resolución de placa. La astrometría de campo pequeño usa como marco de referencia los catálogos generados por la astrometría global para calcular los coeficientes de transformación necesarios que permiten el cambio entre coordenadas de imagen (píxeles XY) y coordenadas reales (ecuatoriales). Gracias a las funciones de transformación generadas se pueden identificar objetos y calcular sus posiciones dentro de las imágenes de pequeño campo. Las observaciones hechas a través de la atmósfera tienen el problema de la inestabilidad de la luz recibida. Para evitarla, se inventó la óptica adaptativa, que permite evitar gran parte de la imprecisión que aporta la refracción atmosférica. Para subsanar este problema, se lanzó en 1989 el satélite Hipparcos, que elaboró un catálogo estelar con una precisión desconocida hasta entonces. (es)
  • Die Astrometrie (gr. ἄστρον = Stern und μέτρον, métron = Maß, Messen) ist der geometrische Teilbereich der Astronomie und als solcher das Gegenstück zur Astrophysik. Sie wird auch Positionsastronomie oder klassische Astronomie genannt und umfasst die Messung und Berechnung von Gestirnspositionen (Sternörtern) und ihren Bewegungen in genau definierten Bezugsystemen. Damit ist sie die Grundlage vieler astronomischer Forschungen und insbesondere der Himmelsmechanik. Bis zur Etablierung der Astrophysik, die um 1860 nach Erfindung der Spektroskopie begann, machten Astrometrie und Sphärische Astronomie den Großteil der gesamten Sternkunde aus. Nach de Vegt ist Astrometrie die Wissenschaft vom geometrischen Aufbau des Universums (Ort, Bewegung und Entfernung der Gestirne) oder die Vermessung des Himmels. Gleichzeitig gibt sie eine Koordinaten-Grundlage für die Geodäsie – also die Vermessung der Erde. (de)
  • Astrometria argizagien posizioak eta mugimenduak zehaztasunez neurtzeaz arduratzen den astronomiaren adarra da. Ia sinonimoak diren arren, normalean astrometria astroen eta hori ahalbidetzen duten tresnen kokapena neurtzeko aukera ematen duen zati esperimental edo teknikotzat hartzen da; posizio-astronomiak, berriz, astroen posizioa erabiltzen du mugimenduaren eredu bat egiteko edo erabiltzen diren kontzeptuak definitzeko. Beraz, alde teorikoa izango litzateke. Bi zatiak kategoria berean sartzen dira. Astronomiaren zati hau ez dago zaharkituta, teoria zientziaren hastapenen parte delako; praktika, berriz, astroen posizioa gero eta zehaztasun handiagoz neurtzen saiatzen da, Hipparcos satelitea edo interferometria sistemak bezalako bitarteko modernoak erabiliz. (eu)
  • Baintear feidhm as an réaltmhéadracht chun tomhas cruinn agus míniú a dhéanamh ar shuíomh agus ar ghluaiseachtaí na réaltraí agus coirp neamhaí eile. Sa lá atá inniu ann bíonn an t-eolas a aimsítear trí thomhais réaltmhéadrachta an-tábhachtach le haghaidh taighde sa agus i mbunús ár nGrianchórais agus ár réaltra, Bealach na Bó Finne. (ga)
  • Astrometri adalah cabang dari astronomi yang memusatkan perhatian pada posisi bintang dan benda langit lainnya, jarak dan pergerakan mereka. Sebagian astrometri melibatkan pembuatan . Astrometri adalah salah satu sub-bidang ilmu yang paling tua, kembali ke zaman Hipparchus, yang menyusun katalog bintang yang pertama. Hipparchus juga menciptakan skala kecerahan yang masih dipergunakan sampai sekarang. Astrometri modern dirintis oleh Friedrich Bessel dengan 'Fundamenta astronomiae'nya, yang menghitung posisi rata-rata sebanyak 3222 bintang yang diteliti antara 1750 dan 1762 oleh James Bradley. Selain fungsi pokok menyediakan astronom dengan bingkai referensi untuk melaporkan pengamatan mereka, astrometri juga penting bagi bidang seperti mekanika langit, dan astronomi galaksi. Astrometri juga merupakan alat mendasar dalam menentukan waktu, yaitu bahwa UTC, yang pada dasarnya adalah waktu atomik, disinkronkan dengan rotasi Bumi yang ditentukan dari pengamatan yang sangat teliti. Perkembangan-perkembangan dalam astrometri: * efektif dalam mengukur waktu. * Astrolabe diciptakan untuk mengukur sudut di langit. * Penerapan Astrometri menyebabkan berkembangnya ilmu geometri bola. * Pengukuran secara teliti dari oleh Tycho Brahe membuktikan , bahwa Bumi mengelilingi Matahari. * secara dramatis memperbaiki pengukuran sudut-sudut di langit. Astronom mulai meningkatkan ketepatan di teleskop mereka, yang mengizinkan mereka untuk melakukan metode paralaks secara lebih teliti lagi dalam menentukan jarak ke bintang dekat. Ini adalah astrometri tradisional. Hal lainnya adalah penggunaan bintang untuk mengukur jarak ke galaksi lain. Dengan mengukur variabilitas kecemerlangan Cepheids di galaksi, Edwin Hubble dapat menentukan jarak mereka. Hubble memakai Cepheid untuk mengetahui dan menyesuaikan jarak dengan pergeseran merah yang diperlihatkan oleh galaksi-galaksi jauh. Dari 1989 sampai 1993, Badan Antariksa Eropa (ESA) menggunakan satelit Hipparcos dalam melakukan pengukuran astrometrik yang menghasilkan katalog posisi lebih dari satu juta bintang hingga ketepatan 20-30 milidetik busur. (in)
  • L'astrométrie, mieux connue autrefois sous le nom d'astronomie de position, (le spécialiste est un ) est la branche de l'astronomie qui évalue la position, la distance et le mouvement des étoiles et des autres objets célestes. La distance des étoiles est calculée grâce à la mesure de leur parallaxe annuelle. L'astrométrie donne aussi aux astronomes un cadre de référence pour leurs observations et sert à l'élaboration du Temps universel. L'astrométrie est fondamentale dans des domaines comme la mécanique céleste, la dynamique stellaire et l'astronomie galactique. Elle est également la base observationnelle de l'étude de la dynamique des corps du Système solaire, permettant notamment de confirmer le principe de Copernic et l'héliocentrisme. (fr)
  • 위치천문학(位置天文学, astrometry)은 별을 비롯한 천체들의 정확한 위치를 측정하는 것을 목적으로 하는 천문학의 하위분야이다. (ko)
  • L'astrometria è il settore dell'astronomia che si occupa delle misurazioni, delle posizioni, delle distanze e dei movimenti delle stelle e di altri corpi celesti. Tra i vari obiettivi dell'astrometria, vi è quello di costruire una scala delle distanze cosmiche. (it)
  • De astrometrie is een deelgebied van de astronomie en behandelt de posities van sterren en andere hemellichamen, hun afstanden en bewegingen. Het is een van de oudste deelgebieden van de wetenschap, de opvolger van de meer kwalitatieve (niet-kwantitatieve) . Astrometrie dateert op zijn minst uit de tijd van Hipparchus, die de eerste stercatalogus van de voor hem zichtbare sterren samenstelde en zodoende een helderheidsschaal uitvond die tegenwoordig nog wordt gebruikt. De moderne astrometrie werd in 1818 ingeluid door de bevindingen die Friedrich Bessel publiceerde in zijn baanbrekende werk Fundamenta astronomiae, waarin hij de gemiddelde positie vastlegde van 3222 sterren die tussen 1750 en 1762 door James Bradley waren waargenomen. Behalve als grondslag en referentiekader voor astronomische observaties is de astrometrie ook van groot belang voor vakgebieden zoals luchtvaartnavigatie, en . (nl)
  • 位置天文学 (いちてんもんがく、英語:position(al) astronomy) は、天文学の一分野。恒星や他の天体の位置、距離、運動を扱う。位置天文学の成果の一部は宇宙の距離梯子を決めるのに役立っている。 位置天文学には天文学者が観測結果を記述する際の座標系を与えるという基本的な役割があるが、これとは別に、天体力学、、銀河天文学といった分野において根本的に重要な役割を果たしている。観測天文学においては、移動する恒星状天体を同定する際に位置天文学の手法が欠かせない。位置天文学はまた時刻を管理する際にも使われる。現在の協定世界時 (UTC) は、国際原子時 (TAI) を地球の自転に同期させることで得られているが、この地球の自転は位置天文学の手法を用いて精密に観測されている。 (ja)
  • Astrometria (astronomia pozycyjna) – najstarszy dział astronomii zajmujący się pomiarami pozornych położeń i ruchów ciał niebieskich. Dzieli się na astronomię sferyczną, zawierającą matematyczną teorię potrzebną do opisywania ruchów ciał na sferze niebieskiej oraz astronomię praktyczną, obejmującą teorię przyrządów astrometrycznych, metody obserwacji i ich opracowywania. Niemal do końca XX w. astrometria posługiwała się głównie instrumentami naziemnymi wykorzystującymi w swej konstrukcji obrót Ziemi wokół własnej osi, do dokładnego wyznaczania względnych położeń ciał na sferze niebieskiej. W ten sposób powstały liczne katalogi astrometryczne gwiazd, zawierające ich położenia i ruchy własne. Inną często stosowaną metodą pomiarową było użycie fotografii i wykonywanie pomiarów położeń obiektów na kliszy fotograficznej. W ten sposób powstał (ang. Guide Stars Catalogue), wykorzystywany przy naprowadzaniu Kosmicznego Teleskopu Hubble'a na właściwe miejsce na niebie. Obecnie do pomiarów pozycji wykorzystuje się także specjalnie w tym celu skonstruowane instrumenty orbitalne, jak na przykład satelita Hipparcos, przy pomocy którego powstały katalogi Hipparcos i . (pl)
  • Астроме́трия (от др.-греч. ἄστρον — «звезда» и μετρέω — «измеряю») — раздел астрономии, главной задачей которого является изучение геометрических и кинематических свойств небесных тел. Основная задача астрометрии более развёрнуто формулируется как высокоточное определение местонахождения небесных тел и векторов их скоростей в данный момент времени. Полное описание этих двух величин дают шесть : * небесные экваториальные координаты, или положения, — прямое восхождение и склонение; * собственные движения, то есть экваториальные скорости по прямому восхождению и склонению; * параллаксы; * лучевые скорости. Точное измерение этих астрометрических параметров позволяет получить об астрономическом объекте дополнительную информацию, такую как: * абсолютная светимость объекта; * масса и возраст объекта; * классификация местонахождения объекта: в Солнечной системе, в Галактике, за её пределами, и т. п.; * классификация семейства небесных тел, к которому принадлежит объект; * отсутствие/наличие у объекта невидимых спутников. Многие из этих сведений необходимы для того, чтобы делать выводы о физических свойствах и внутреннем строении наблюдаемого объекта, а также давать ответы и на более фундаментальные вопросы — об объёме, массе и возрасте всей Вселенной. Таким образом, астрометрия является одним из важнейших разделов астрономии, дающим экспериментальную информацию, необходимую для развития остальных разделов (астрофизики, космологии, космогонии, небесной механики, и т. п.). (ru)
  • Astrometria ou astronomia de posição é o ramo da astronomia que lida com a medida precisa da posição das estrelas e de outros corpos celestes, assim como de suas distâncias e seus movimentos. (pt)
  • Astrometri är en gren av astronomin som har med stjärnors och andra himlakroppars positioner, avstånd och rörelser att göra. Den är en av de äldsta grenarna av astronomin och är känd tillbaka till Hipparchos som författade den första stjärnkatalogen över de stjärnor som han själv kunde iaktta. Även om fältet en gång ansågs esoteriskt med få användbara resultat för framtiden anses numera fältet som viktigt i forskningen om kinematiken och ursprunget av vårt solsystem och galax. Utöver den grundläggande funktionen, att ge astronomer en referensram i vilken deras observationer kan rapporteras, är astrometrin nödvändig för celest mekanik, och galaktisk astronomi. (sv)
  • 天体测量学或測天學(astrometry)是天文学中最古老也是最基礎的一個分支,主要以測量恆星的位置和其他會運動天體的距離和動態。他是傳統科學中的一個子科目,後來發展出以定性研究為主體的位置天文學。天文測量學的歷史,在西方可以追溯到喜帕恰斯,他編輯了第一本的星表,列出了肉眼可見的恆星並發明了到今天仍沿用的視星等的尺標。現代的天體測量學建立在白塞耳的基本星表上,這是以在西元1750至1762年間的測量為基礎,提供了3,222顆恆星的平均位置。 除了提供天文學家基本的作為他們在天文觀測報告之用外,天文測量學也是天體力學、恆星動力學和星系天文學等學門的基礎。在觀測天文學中,天文測量的技術協助鑑別出各種天體獨特的運動。他的設備也用於(keeping time),因為協調世界時(UTC)是在確切觀測地球自轉的基礎上,以閏秒的調整與原子時間取得協調與一致。天文測量學也與極端複雜的宇宙距離尺度有所關聯,因為他用於建立視差以估計銀河系內恆星的距離。 (zh)
  • Астроме́трія (грец. αστρον — зоря, μεχρεω — вимірюю) — розділ астрономії, завданням якого є визначення геометричних та кінематичних характеристик як окремих небесних тіл, так і їхніх комплексів, а також Всесвіту в цілому; розташування світил на небесній сфері та у просторі, визначення їхніх власних рухів, вимірювання діаметрів небесних тіл і взаєморозташування деталей на їхній поверхні, визначення географічних координат і азимутів на земній поверхні, вимірювання часу. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1181 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 18150 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1114484173 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2015-08-26 (xsd:date)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Astrometrie je odvětví astronomie, které se zabývá přesnými měřeními a vysvětlováním pozice a pohybů hvězd a ostatních nebeských těles. Kvůli omezené přesnosti přístrojů se až do konce 19. století zdálo, že astrometrie bude stát na okraji vědeckého zájmu. Se zlepšujícími se přístroji a nástupem automatizace se informace získávané astrometrií staly velmi důležité při studiu a výzkumu pohybu a fyzikálního původu naší sluneční soustavy a naší galaxie Mléčná dráha. (cs)
  • Astrometry is a branch of astronomy that involves precise measurements of the positions and movements of stars and other celestial bodies. It provides the kinematics and physical origin of the Solar System and this galaxy, the Milky Way. (en)
  • Astrometria argizagien posizioak eta mugimenduak zehaztasunez neurtzeaz arduratzen den astronomiaren adarra da. Ia sinonimoak diren arren, normalean astrometria astroen eta hori ahalbidetzen duten tresnen kokapena neurtzeko aukera ematen duen zati esperimental edo teknikotzat hartzen da; posizio-astronomiak, berriz, astroen posizioa erabiltzen du mugimenduaren eredu bat egiteko edo erabiltzen diren kontzeptuak definitzeko. Beraz, alde teorikoa izango litzateke. Bi zatiak kategoria berean sartzen dira. Astronomiaren zati hau ez dago zaharkituta, teoria zientziaren hastapenen parte delako; praktika, berriz, astroen posizioa gero eta zehaztasun handiagoz neurtzen saiatzen da, Hipparcos satelitea edo interferometria sistemak bezalako bitarteko modernoak erabiliz. (eu)
  • Baintear feidhm as an réaltmhéadracht chun tomhas cruinn agus míniú a dhéanamh ar shuíomh agus ar ghluaiseachtaí na réaltraí agus coirp neamhaí eile. Sa lá atá inniu ann bíonn an t-eolas a aimsítear trí thomhais réaltmhéadrachta an-tábhachtach le haghaidh taighde sa agus i mbunús ár nGrianchórais agus ár réaltra, Bealach na Bó Finne. (ga)
  • 위치천문학(位置天文学, astrometry)은 별을 비롯한 천체들의 정확한 위치를 측정하는 것을 목적으로 하는 천문학의 하위분야이다. (ko)
  • L'astrometria è il settore dell'astronomia che si occupa delle misurazioni, delle posizioni, delle distanze e dei movimenti delle stelle e di altri corpi celesti. Tra i vari obiettivi dell'astrometria, vi è quello di costruire una scala delle distanze cosmiche. (it)
  • 位置天文学 (いちてんもんがく、英語:position(al) astronomy) は、天文学の一分野。恒星や他の天体の位置、距離、運動を扱う。位置天文学の成果の一部は宇宙の距離梯子を決めるのに役立っている。 位置天文学には天文学者が観測結果を記述する際の座標系を与えるという基本的な役割があるが、これとは別に、天体力学、、銀河天文学といった分野において根本的に重要な役割を果たしている。観測天文学においては、移動する恒星状天体を同定する際に位置天文学の手法が欠かせない。位置天文学はまた時刻を管理する際にも使われる。現在の協定世界時 (UTC) は、国際原子時 (TAI) を地球の自転に同期させることで得られているが、この地球の自転は位置天文学の手法を用いて精密に観測されている。 (ja)
  • Astrometria ou astronomia de posição é o ramo da astronomia que lida com a medida precisa da posição das estrelas e de outros corpos celestes, assim como de suas distâncias e seus movimentos. (pt)
  • 天体测量学或測天學(astrometry)是天文学中最古老也是最基礎的一個分支,主要以測量恆星的位置和其他會運動天體的距離和動態。他是傳統科學中的一個子科目,後來發展出以定性研究為主體的位置天文學。天文測量學的歷史,在西方可以追溯到喜帕恰斯,他編輯了第一本的星表,列出了肉眼可見的恆星並發明了到今天仍沿用的視星等的尺標。現代的天體測量學建立在白塞耳的基本星表上,這是以在西元1750至1762年間的測量為基礎,提供了3,222顆恆星的平均位置。 除了提供天文學家基本的作為他們在天文觀測報告之用外,天文測量學也是天體力學、恆星動力學和星系天文學等學門的基礎。在觀測天文學中,天文測量的技術協助鑑別出各種天體獨特的運動。他的設備也用於(keeping time),因為協調世界時(UTC)是在確切觀測地球自轉的基礎上,以閏秒的調整與原子時間取得協調與一致。天文測量學也與極端複雜的宇宙距離尺度有所關聯,因為他用於建立視差以估計銀河系內恆星的距離。 (zh)
  • Астроме́трія (грец. αστρον — зоря, μεχρεω — вимірюю) — розділ астрономії, завданням якого є визначення геометричних та кінематичних характеристик як окремих небесних тіл, так і їхніх комплексів, а також Всесвіту в цілому; розташування світил на небесній сфері та у просторі, визначення їхніх власних рухів, вимірювання діаметрів небесних тіл і взаєморозташування деталей на їхній поверхні, визначення географічних координат і азимутів на земній поверхні, вимірювання часу. (uk)
  • علم القياسات الفلكية هو فرع من علم الفلك يختص بدراسة القياسات بين مواقع وتحركات النجوم والأجسام السماوية الأخرى. ساعدت المعلومات التي تم التوصل من خلال القياسات الفلكية على فهم تحركات والأصل الفيزيائي للمجموعة الشمسية ومجرتنا درب التبانة. في القرن السادس عشر، استخدم تيخو براهي أدوات محسنة، بما في ذلك الأدوات الجدارية الكبيرة لقياس مواضع النجوم بدقة أكبر من السابق، إذ بلغت الدقة 15-35 ثانية قوسية. قاس تقي الدين الشامي المطلع المستقيم للنجوم في مرصد تقي الدين في القسطنطينية «الساعة الرصدية» الذي قام بابتكاره. عندما أصبحت التلسكوبات شائعة، سرّعت دوائر ضبط الوضع القياسات. (ar)
  • L'astrometria és la part de l'astronomia que s'encarrega d'estudiar la posició i el moviment dels astres. El seu objecte no és la mesura de la distància a la que es troben els astres, sinó de conèixer la direcció en què són observats, això permet projectar la seva posició real sobre una esfera ideal, anomenada esfera celeste, sobre la que es representen tots els sistemes de coordenades. En combinar aquestes amb les coordenades geogràfiques, mesurades sobre l'esfera terrestre, un representació ideal de la Terra, es podrà obtenir la posició de l'observador. (ca)
  • Η Αστρομετρία είναι ο κλάδος της αστρονομίας που ασχολείται με τις ακριβείς θέσεις των ουράνιων σωμάτων, τις κινήσεις τους και τις αποστάσεις τους, ιδίως τις γωνιακές, με μεθόδους της ουράνιας μηχανικής και της σφαιρικής αστρονομίας. * Η Αστρομετρία δεν θα πρέπει να συγχέεται με την ουρανομετρία που αφορά αστρικό άτλαντα. (el)
  • Die Astrometrie (gr. ἄστρον = Stern und μέτρον, métron = Maß, Messen) ist der geometrische Teilbereich der Astronomie und als solcher das Gegenstück zur Astrophysik. Sie wird auch Positionsastronomie oder klassische Astronomie genannt und umfasst die Messung und Berechnung von Gestirnspositionen (Sternörtern) und ihren Bewegungen in genau definierten Bezugsystemen. Damit ist sie die Grundlage vieler astronomischer Forschungen und insbesondere der Himmelsmechanik. Bis zur Etablierung der Astrophysik, die um 1860 nach Erfindung der Spektroskopie begann, machten Astrometrie und Sphärische Astronomie den Großteil der gesamten Sternkunde aus. (de)
  • La astrometrio (laŭvorte stela mezuro) estas la geometria parto de astronomio kaj estas rigardata kiel necesa fundamento de astrofiziko. Ĝi inkluzivas la mezuradon kaj komputadon de astraj pozicioj kaj iliaj movadoj kaj distancoj. Ĝis la granda kreskado de astrofiziko post la invento de spektroskopio je ĉirkaŭ 1850, la astrometrio kaj la sfera geometrio ludis plej ĉefan parton en la astronomio. Taskoj en la nuntaga astrometrio estas tiaj: (eo)
  • La astrometría o astronomía de posición es la parte de la astronomía que se encarga de medir y estudiar la posición, paralajes y el movimiento propio de los astros. Es una disciplina muy antigua, tanto como la astronomía. Puede dividirse en dos partes: (es)
  • L'astrométrie, mieux connue autrefois sous le nom d'astronomie de position, (le spécialiste est un ) est la branche de l'astronomie qui évalue la position, la distance et le mouvement des étoiles et des autres objets célestes. La distance des étoiles est calculée grâce à la mesure de leur parallaxe annuelle. L'astrométrie donne aussi aux astronomes un cadre de référence pour leurs observations et sert à l'élaboration du Temps universel. (fr)
  • Astrometri adalah cabang dari astronomi yang memusatkan perhatian pada posisi bintang dan benda langit lainnya, jarak dan pergerakan mereka. Sebagian astrometri melibatkan pembuatan . Astrometri adalah salah satu sub-bidang ilmu yang paling tua, kembali ke zaman Hipparchus, yang menyusun katalog bintang yang pertama. Hipparchus juga menciptakan skala kecerahan yang masih dipergunakan sampai sekarang. Astrometri modern dirintis oleh Friedrich Bessel dengan 'Fundamenta astronomiae'nya, yang menghitung posisi rata-rata sebanyak 3222 bintang yang diteliti antara 1750 dan 1762 oleh James Bradley. (in)
  • Astrometria (astronomia pozycyjna) – najstarszy dział astronomii zajmujący się pomiarami pozornych położeń i ruchów ciał niebieskich. Dzieli się na astronomię sferyczną, zawierającą matematyczną teorię potrzebną do opisywania ruchów ciał na sferze niebieskiej oraz astronomię praktyczną, obejmującą teorię przyrządów astrometrycznych, metody obserwacji i ich opracowywania. Obecnie do pomiarów pozycji wykorzystuje się także specjalnie w tym celu skonstruowane instrumenty orbitalne, jak na przykład satelita Hipparcos, przy pomocy którego powstały katalogi Hipparcos i . (pl)
  • De astrometrie is een deelgebied van de astronomie en behandelt de posities van sterren en andere hemellichamen, hun afstanden en bewegingen. Het is een van de oudste deelgebieden van de wetenschap, de opvolger van de meer kwalitatieve (niet-kwantitatieve) . Astrometrie dateert op zijn minst uit de tijd van Hipparchus, die de eerste stercatalogus van de voor hem zichtbare sterren samenstelde en zodoende een helderheidsschaal uitvond die tegenwoordig nog wordt gebruikt. De moderne astrometrie werd in 1818 ingeluid door de bevindingen die Friedrich Bessel publiceerde in zijn baanbrekende werk Fundamenta astronomiae, waarin hij de gemiddelde positie vastlegde van 3222 sterren die tussen 1750 en 1762 door James Bradley waren waargenomen. (nl)
  • Astrometri är en gren av astronomin som har med stjärnors och andra himlakroppars positioner, avstånd och rörelser att göra. Den är en av de äldsta grenarna av astronomin och är känd tillbaka till Hipparchos som författade den första stjärnkatalogen över de stjärnor som han själv kunde iaktta. (sv)
  • Астроме́трия (от др.-греч. ἄστρον — «звезда» и μετρέω — «измеряю») — раздел астрономии, главной задачей которого является изучение геометрических и кинематических свойств небесных тел. Основная задача астрометрии более развёрнуто формулируется как высокоточное определение местонахождения небесных тел и векторов их скоростей в данный момент времени. Полное описание этих двух величин дают шесть : Точное измерение этих астрометрических параметров позволяет получить об астрономическом объекте дополнительную информацию, такую как: (ru)
rdfs:label
  • Astrometry (en)
  • علم القياسات الفلكية (ar)
  • Astrometria (ca)
  • Astrometrie (cs)
  • Astrometrie (de)
  • Αστρομετρία (el)
  • Astrometrio (eo)
  • Astrometría (es)
  • Astrometria (eu)
  • Astrométrie (fr)
  • Réaltmhéadracht (ga)
  • Astrometri (in)
  • Astrometria (it)
  • 위치천문학 (ko)
  • 位置天文学 (ja)
  • Astrometria (pl)
  • Astrometrie (nl)
  • Astrometria (pt)
  • Astrometri (sv)
  • Астрометрия (ru)
  • Астрометрія (uk)
  • 天体测量学 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:genre of
is dbo:knownFor of
is dbo:type of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:discoveryMethod of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:genre of
is dbp:knownFor of
is dbp:missionType of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License