About: Laskaris

An Entity of Type: SocialGroup107950920, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Laskaris or Lascaris (Greek: Λάσκαρις, later Λάσκαρης) family was a Byzantine Greek noble family whose members formed the ruling dynasty of the Empire of Nicaea from 1204 to 1261 and remained among the senior nobility up to the dissolution of the Byzantine Empire, whereupon many emigrated to Italy and then to Smyrna (much later). According to George Pachymeres, they were also called Tzamantouros (Tζαμάντουρος). The feminine form of the name is Laskarina (Λασκαρίνα).

Property Value
dbo:abstract
  • La dinastia Làscaris (grec: Λάσκαρις i, posteriorment Λάσκαρης) fou una família romana d'Orient que fou la dinastia regnant de l'Imperi de Nicea entre el 1204 i el 1261. Segons l'historiador Jordi Paquimeres, també es deien Tzamànduros (Tζαμάντουρος). El nom «Làscaris» és documentat per primera vegada el 1059, tot i que no està clar que aquesta menció tingui a veure amb la posterior família imperial, car es referia a uns camperols. A més de Constantí Làscaris, que podria haver estat emperador romà d'Orient durant uns mesos entre el 1204 i el 1205, la nissaga donà quatre emperadors de Nicea: Teodor I, Joan III (per matrimoni), Teodor II i Joan IV. El 1261, Miquel VIII Paleòleg, coemperador amb l'infant Joan IV des del 1259, reconquerí la ciutat de Constantinoble i, tot passant per sobre dels drets successoris de Joan IV Làscaris sense cap mena d'escrúpols, es feu coronar a Santa Sofia per consumar la restauració de l'Imperi Romà d'Orient després de la Quarta Croada. El nen fou cegat i tancat en un monestir, on moriria 44 anys més tard. Tanmateix, altres membres de la família Làscaris continuaren ocupant càrrecs de certa importància en la burocràcia romana d'Orient fins a la caiguda de Constantinoble el 1453. Els , una branca italiana de la família, sorgí del matrimoni entre i Eudòxia Làscaris, filla de l'emperador nicè Teodor II Làscaris. A la mort del seu marit, Eudòxia emigrà a la Corona d'Aragó, on fou acollida amb molt de respecte a la cort del rei Jaume el Conqueridor i on romangué fins a la seva mort a principis del segle xiv. Els seus cinc fills feren fortuna a Catalunya. (ca)
  • Laskarisové byli rodem, který se roku 1204 stal byzantskou panovnickou dynastií, vládnoucí v Nikájském císařství (do roku 1261). Zakladatelem dynastie byl Theodoros I. Laskaris, zeť byzantského císaře Alexia III. Angela, který se roku 1208 nechal korunovat v Nikáji císařem Římanů. Poslední vládnoucí příslušník rodu Jan IV. byl nahrazen po dobytí Konstantinopole roku 1261 svým regentem a spolucísařem Michaelem VIII. Palaiologem. (cs)
  • لاسكاريس أو لاسكارس ((باليونانية: Λάσκαρις, later Λάσκαρης)‏) كانت عائلة نبيلة شكل أعضاؤها السلالة الحاكمة لإمبراطورية نيقية من 1204 إلى 1261 وبقيت بين كبار النبلاء حتى تفكك الإمبراطورية البيزنطية، ثم هاجر العديد منهم إلى إيطاليا ثم إلى سميرنا (بعد ذلك بكثير) . وفقا (George Pachymeres)، كانت تسمى أيضا تزيرميرونتس (Tζαμάντουρος). الشكل الأنثوي للاسم هو لاسكارينيا (Λασκαρίνα). (ar)
  • Η Δυναστεία των Λασκαριδών ήταν αυτοκρατορική βυζαντινή δυναστεία-οίκος, η οποία βασίλευε την περίοδο λίγο πριν και μετά από την Άλωση από τους Λατίνους το 1204. Είχε ως πρωτευουσα αρχικά την Κωνσταντινούπολη (1204) και έπειτα τη Νίκαια Βιθυνίας και είχε δημιουργήσει την Αυτοκρατορία της Νίκαιας (1205-1261) με διάρκεια 56 χρόνια. Θεωρούνται συνεχιστές της υπό κατάληψη Βυζαντινής Γενάρχης των Λασκαριδών ήταν ο Μανουήλ Λάσκαρης που γεννήθηκε π. το 1140 και ανήκε σε ευγενή οικογένεια. Ενυμφεύθη την Ιωάννα Καράτζαινα (γεν. π. 1148) και είχε τα εξής τέκνα: τον Μανουήλ (απεβ. μετά το 1256), τον Μιχαήλ (απεβ. 1261 ή 1271), τον Γεώργιο (απεβ. 1236), τον Κωνσταντίνο ΙΑ΄ Λάσκαρη αυτοκράτορα Ρωμαίων (1204-05), τον Θεόδωρο Α΄ Λάσκαρη αυτοκράτορα Ρωμαίων Νικαίας (1205-22), τον Αλέξιο, τον Ισαάκιο και ίσως μία κόρη. Κατά την πολιορκία της Κωνσταντινούπολης το 1204 από τους Σταυροφόρους της 4ης Σταυροφορίας, ο Αλέξιος Ε' Δούκας Μούρτζουφλος βλέποντας ότι όλα είχαν χαθεί, εγκατέλειψε την πόλη το βράδυ της 12ης Απριλίου. Καθώς οι Σταυροφόροι θα έμπαιναν το πρωί στην πόλη, ο λαός μαζεύτηκε στην Αγία Σοφία για να εκλέξει νέο αυτοκράτορα. Υποψήφιοι ήταν ο Κωνσταντίνος Λάσκαρης, που είχε συμμετάσχει γενναία στην άμυνα της Πόλης και κάποιος Κωνσταντίνος Δούκας, επίσης ικανός στρατιωτικός. Με κλήρο επιλέχθηκε ο πρώτος, που προσπάθησε να εμψυχώσει τους πολίτες για άμυνα και να χρησιμοποιήσει τη Φρουρά των Βαράγγων. Αλλά όλοι τον εγκατέλειψαν. Έφυγε στις 13 Απριλίου με πλοίο για τη Βιθυνία. Εκεί ο αδελφός του συγκέντρωσε στρατό και έστειλε τον Κωνσταντίνο να καταλάβει το Αδραμύττιο από τον Ερρίκο της Φλάνδρας Λατίνο αυτοκράτορα της Κωνσταντινούπολης. Στη μάχη που έγινε στις 19 Μαρτίου 1205 ο Ρωμαϊκός στρατός ηττήθηκε. Έκτοτε δεν αναφέρεται ο Κωνσταντίνος, μάλλον λοιπόν σκοτώθηκε ή αιχμαλωτίστηκε. Τα γεγονότα περιγράφει ο ιστορικός Νικήτας Χωνιάτης. Αν ο Κωνσταντίνος Λάσκαρης αριθμηθεί ως ΙΑ΄, τότε ο επόμενος Κωνσταντίνος Παλαιολόγος θα είναι ο ΙΒ΄. Ο ιστορικός S.Runciman αμφισβητεί την ακρίβεια του Χωνιάτη και διατύπωσε την άποψη ότι ο Θεόδωρος ήταν που εκλέχθηκε από το 1204 αυτοκράτορας και όχι το 1205 μετά τη μάχη του Αδραμυττίου. Ο Θεόδωρος το 1205 αξίωσε το δικαίωμα να είναι αυτοκράτορας, και έδωσε στα αδέλφια του τον τίτλο του σεβαστοκράτορος όπως συνηθιζόταν. Είχε δύο κόρες, την * Ειρήνη Λασκαρίνα, παντρεύτηκε πρώτα τον Ανδρόνικο Παλαιολόγο και μετά τον Ιωάννη Γ΄ Βατάτζη μετέπειτα αυτοκράτορα των Ρωμαίων και την * Μαρία Λασκαρίνα (π.1206-1270), παντρεύτηκε τον Μπέλα Δ΄ μετέπειτα βασιλιά της Ουγγαρίας (του υιού τους Στεφάνου Ε΄ η κόρη Άννα θα παντρευτεί τον Ανδρόνικο Β΄ Παλαιολόγο αυτοκράτορα των Ρωμαίων). Όταν απεβίωσε το 1222 τον διαδέχθηκε ο Ιωάννης Γ' Βατάτζης, σύζυγος της κόρης του Ειρήνης. Αυτό δυσαρέστησε τα μικρότερα αδέλφια του Θεοδώρου Α', τον Αλέξιο και τον Ισαάκιο. Πήγαν στον Robert de Courtenay λατίνο αυτοκράτορα της Κωνσταντινούπολης, που ήταν αδελφός της Maria de Courtenay συζύγου του Θεοδώρου Α' και ζήτησαν τη βοήθειά του. Αυτός τους δέχθηκε και τους έστειλε ως αρχηγούς του στρατού του να αντιπαρατεθούν στον Ιωάννη Γ' στο Ποιμανηνό το 1224. Στη μάχη ο Ιωάννης Γ' νίκησε, αχμαλώτισε τους δύο αδελφούς και τους τύφλωσε. Οι δύο μεγαλύτεροι αδελφοί Μανουήλ και Μιχαήλ ήταν παρόντες το 1256 στη στέψη του υιού του Ιωάννη Γ', δηλ. του Θεοδώρου Β' Βατάτζη. Ο ιστορικός W.Miller συνάγει ότι υπήρχε και μία κόρη, που παντρεύτηκε τον Μάρκο Σανούντο δούκα της Νάξου (του Αρχιπελάγους), πληροφορία που αμφισβητεί ο M.Δ.Στούρτζας. Οι επόμενοι δύο αυτοκράτορες Θεόδωρος Β΄ και Ιωάννης Δ΄ είναι Βατάτζαι, αλλά κατά τη συνήθεια της εποχής τους προέτασσαν το επίθετο της μητέρας τους, δηλ. είναι Λασκάρεις Βατάτζαι. (el)
  • Als Laskariden wird die Dynastie der byzantinischen Kaiser in Nikaia zwischen 1204 und 1258 aus der Familie Laskaris (Λάσκαρις) bezeichnet. Mit der Eroberung Konstantinopels und der Errichtung des Lateinischen Kaiserreiches durch die Kreuzfahrer im Jahr 1204 aus ihrer Hauptstadt vertrieben, gelang es Theodor I. Laskaris, dem Schwiegersohn des früheren Kaisers Alexios III., seine Herrschaft in Nikaia zu errichten. Sein Nachfolger wurde sein Schwiegersohn Johannes III. Dukas Batatzes, dessen Sohn Theodor II. wieder den Namen Laskaris annahm. Theodors unmündiger Sohn Johannes IV. Laskaris wurde nach drei Jahren von seinem Regenten Michael VIII. aus der Familie Palaiologos abgesetzt und starb geblendet in Gefangenschaft. Seine Schwestern wurden mit italienischen und bulgarischen Ausländern verheiratet, um ihre Nachfahren nicht zu Konkurrenten der Kinder Michaels VIII. (aus der neuen Dynastie der Palaiologen) werden zu lassen. (de)
  • The Laskaris or Lascaris (Greek: Λάσκαρις, later Λάσκαρης) family was a Byzantine Greek noble family whose members formed the ruling dynasty of the Empire of Nicaea from 1204 to 1261 and remained among the senior nobility up to the dissolution of the Byzantine Empire, whereupon many emigrated to Italy and then to Smyrna (much later). According to George Pachymeres, they were also called Tzamantouros (Tζαμάντουρος). The feminine form of the name is Laskarina (Λασκαρίνα). (en)
  • Los Láscaris o Láskaris (en griego: Λάσκαρις/Λάσκαρης) fueron una noble familia bizantina griega cuyos miembros formaron la dinastía gobernante del Imperio de Nicea de 1204 a 1261 y se mantuvieron entre la nobleza superior hasta su disolución por el Imperio Bizantino, con lo cual muchos emigraron a Italia. Según Jorge Paquimeres, también eran llamados Tzamantouros (Tζαμάντουρος). La forma femenina del nombre es Láscarina (Λασκαρίνα). (es)
  • La famille des Lascaris, Laskaris ou Lascarides (en grec, masculin : Λάσκαρης ; féminin : Λασκαρίνα) appartenait à la noblesse grecque byzantine ; elle a régné sur l'Empire de Nicée de 1204 à 1261, date à laquelle elle a été remplacée par les Paléologue lors de la reconquête de Constantinople. Elle est demeurée l'une des familles importantes de l'Empire byzantin jusqu'à sa chute le 29 mai 1453. La famille s'éparpilla alors un peu partout en Europe ; une de ses branches s'établit à la frontière entre la France et l'Italie actuelle. D'après Georges Pachymère, on les appelait également Tzamantouros (Τζαμάντουρος). (fr)
  • Keluarga Laskaris atau Lascaris (bahasa Yunani: Λάσκαρις/Λάσκαρης) adalah sebuah keluarga bangsawan Yunani Bizantium yang anggota-anggotanya membentuk dinasti pemerintahan dari Kekaisaran Nikea dari 1204 sampai 1261 dan masih menjadi salah satu bangsawan senior sampai pembubaran Kekaisaran Bizantium, ketika beberapa anggota diantaranya berpindah ke Italia dan kemudian berganti marga menjadi Smyrna. Menurut , mereka juga disebut Tzamantouros (Tζαμάντουρος). Bentuk feminim dari nama tersebut adalah Laskarina (Λασκαρίνα). (in)
  • 라스카리스 가문 (Λάσκαρις, 이후 Λάσκαρης)은 1204년부터 1261년까지 니케아 제국의 통치 가문이였던 비잔티움 그리스인 귀족 가문이며, 비잔티움 제국 멸망까지 고위 귀족 가문으로 남았고, 멸망 후에는 가문의 많은 이들이 이탈리아와 스미르나 (훨씬 이후)로 이주했다. 에 따르면 그들은 차만투로스 (Tζαμάντουρος)라 불렸다. 라스카리스의 여성형은 라스카리나 (Λασκαρίνα)이다. (ko)
  • I Lascaris o Lascaridi (in greco Λάσκαρις, al maschile, e Λασκαρίνα, al femminile) furono una dinastia nobiliare greco-bizantina, che scalò il potere nell'impero bizantino, grazie alla loro importanza militare, arrivarono fino a regnare dal 1204 al 1261 sull'impero di Nicea, diretto successore dell'impero bizantino, e dopo essere stata rimpiazzata dai Paleologi in occasione della riconquista di Costantinopoli, è risultata di fatto una delle famiglie importanti dell'impero bizantino, fino alla sua caduta il 29 maggio 1453. La famiglia si sparpagliò allora un po' dappertutto in Europa. Un ramo di essa s'insediò a Tenda nelle Alpi Marittime, alla frontiera tra la Francia e l'Italia attuali, dove fondò la Contea di Tenda. Per Giorgio Pachimero (in greco: Γεώργιος Παχυμέρης) (1242 - verso il 1310), uno storico bizantino ed autore di diverse (...), li si chiamava anche Tzamantouros (Τζαμάντουρος). (it)
  • Laskarysowie (gr. Λάσκαρις) – dynastia panująca w Cesarstwie Nicejskim w latach 1204–1261. (pl)
  • A família Láscaris (em grego: Λάσκαρις/Λάσκαρης; romaniz.: Laskaris/Lascaris) foi um família nobre bizantina cujos membros formaram a dinastia reinante do Império de Niceia de 1204 a 1261 e permaneceu entre a nobreza sênior até a dissolução do Império Bizantino, ao que muitos emigraram para a Itália e então para Esmirna (muito depois). De acordo com Jorge Paquimeres, foram também chamados Tzamantoros (em grego: Tζαμάντουρος). A forma feminina do nome era Lascarina (em grego: Λασκαρίνα). (pt)
  • Laskaris eller Lascaris var en gammal förnäm bysantinsk ätt, som i början av 1200-talet nådde stor politisk betydelse då Theodor I Lascaris, som var gift med Anna Komnena Angelina, en dotter till Alexios III Angelos, efter att ha med stor tapperhet deltagit i Konstantinopels försvar mot venetianerna, trädde fram som ledare för de greker, som vägrade underkasta sig "latinarnas" välde. Som kejsare av Nicaea efterträddes Teodoros av sin svärson, Johannes III Ducas Vatatzes. Dennes son, Theodor II kallades efter sin mor Laskaris. Då han 1258 dog, lämnade han sin son Johannes IV Lascaris som kejsare under förmynderskap av Mikael VIII Palaiologos, vilken dock undanträngde Johannes från tronen. Om, och i sådana fall författarna , och Laskaris Kananos tillhörde denna ätt eller om släkerna senare tagit kejsarnas berömda namn är okänt. (sv)
  • Ласкарисы (Ласкариды) (греч. Λάσκαρις/Λάσκαρης) — знатный византийский род, правивший Никейской империей в 1204—1261 годах. Один их ведущих феодальных кланов поздней Византии вплоть до её падения в 1453 году. По одной из версий, название рода происходит от персидского асгари (перс. عسگری‎), что означает воин, солдат, по другой — от греко-каппадокийского зацкарис (греч. δάσκαρης), что означает учитель. (ru)
  • 拉斯卡里斯(希臘語:Λάσκαρις或Λάσκαρης,英語:Laskaris或Lascaris)是一个东罗马贵族家族,其成员自1204至1261年统治着尼西亚帝国,并一直作为高级贵族直至拜占庭帝国解体,随后许多人移居意大利,又在很久以后迁往士麦那。根据的说法,拉斯卡里斯又称贾曼图罗斯(Tζαμάντουρος),这一名字的阴性形式是拉斯卡里娜(Λασκαρίνα)。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 5523388 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 10299 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123835206 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:coatOfArmsSize
  • 150 (xsd:integer)
dbp:country
dbp:finalRuler
dbp:founder
dbp:name
  • House of Lascaris (en)
dbp:surname
  • Lascaris (en)
dbp:titles
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Laskarisové byli rodem, který se roku 1204 stal byzantskou panovnickou dynastií, vládnoucí v Nikájském císařství (do roku 1261). Zakladatelem dynastie byl Theodoros I. Laskaris, zeť byzantského císaře Alexia III. Angela, který se roku 1208 nechal korunovat v Nikáji císařem Římanů. Poslední vládnoucí příslušník rodu Jan IV. byl nahrazen po dobytí Konstantinopole roku 1261 svým regentem a spolucísařem Michaelem VIII. Palaiologem. (cs)
  • لاسكاريس أو لاسكارس ((باليونانية: Λάσκαρις, later Λάσκαρης)‏) كانت عائلة نبيلة شكل أعضاؤها السلالة الحاكمة لإمبراطورية نيقية من 1204 إلى 1261 وبقيت بين كبار النبلاء حتى تفكك الإمبراطورية البيزنطية، ثم هاجر العديد منهم إلى إيطاليا ثم إلى سميرنا (بعد ذلك بكثير) . وفقا (George Pachymeres)، كانت تسمى أيضا تزيرميرونتس (Tζαμάντουρος). الشكل الأنثوي للاسم هو لاسكارينيا (Λασκαρίνα). (ar)
  • The Laskaris or Lascaris (Greek: Λάσκαρις, later Λάσκαρης) family was a Byzantine Greek noble family whose members formed the ruling dynasty of the Empire of Nicaea from 1204 to 1261 and remained among the senior nobility up to the dissolution of the Byzantine Empire, whereupon many emigrated to Italy and then to Smyrna (much later). According to George Pachymeres, they were also called Tzamantouros (Tζαμάντουρος). The feminine form of the name is Laskarina (Λασκαρίνα). (en)
  • Los Láscaris o Láskaris (en griego: Λάσκαρις/Λάσκαρης) fueron una noble familia bizantina griega cuyos miembros formaron la dinastía gobernante del Imperio de Nicea de 1204 a 1261 y se mantuvieron entre la nobleza superior hasta su disolución por el Imperio Bizantino, con lo cual muchos emigraron a Italia. Según Jorge Paquimeres, también eran llamados Tzamantouros (Tζαμάντουρος). La forma femenina del nombre es Láscarina (Λασκαρίνα). (es)
  • La famille des Lascaris, Laskaris ou Lascarides (en grec, masculin : Λάσκαρης ; féminin : Λασκαρίνα) appartenait à la noblesse grecque byzantine ; elle a régné sur l'Empire de Nicée de 1204 à 1261, date à laquelle elle a été remplacée par les Paléologue lors de la reconquête de Constantinople. Elle est demeurée l'une des familles importantes de l'Empire byzantin jusqu'à sa chute le 29 mai 1453. La famille s'éparpilla alors un peu partout en Europe ; une de ses branches s'établit à la frontière entre la France et l'Italie actuelle. D'après Georges Pachymère, on les appelait également Tzamantouros (Τζαμάντουρος). (fr)
  • Keluarga Laskaris atau Lascaris (bahasa Yunani: Λάσκαρις/Λάσκαρης) adalah sebuah keluarga bangsawan Yunani Bizantium yang anggota-anggotanya membentuk dinasti pemerintahan dari Kekaisaran Nikea dari 1204 sampai 1261 dan masih menjadi salah satu bangsawan senior sampai pembubaran Kekaisaran Bizantium, ketika beberapa anggota diantaranya berpindah ke Italia dan kemudian berganti marga menjadi Smyrna. Menurut , mereka juga disebut Tzamantouros (Tζαμάντουρος). Bentuk feminim dari nama tersebut adalah Laskarina (Λασκαρίνα). (in)
  • 라스카리스 가문 (Λάσκαρις, 이후 Λάσκαρης)은 1204년부터 1261년까지 니케아 제국의 통치 가문이였던 비잔티움 그리스인 귀족 가문이며, 비잔티움 제국 멸망까지 고위 귀족 가문으로 남았고, 멸망 후에는 가문의 많은 이들이 이탈리아와 스미르나 (훨씬 이후)로 이주했다. 에 따르면 그들은 차만투로스 (Tζαμάντουρος)라 불렸다. 라스카리스의 여성형은 라스카리나 (Λασκαρίνα)이다. (ko)
  • Laskarysowie (gr. Λάσκαρις) – dynastia panująca w Cesarstwie Nicejskim w latach 1204–1261. (pl)
  • A família Láscaris (em grego: Λάσκαρις/Λάσκαρης; romaniz.: Laskaris/Lascaris) foi um família nobre bizantina cujos membros formaram a dinastia reinante do Império de Niceia de 1204 a 1261 e permaneceu entre a nobreza sênior até a dissolução do Império Bizantino, ao que muitos emigraram para a Itália e então para Esmirna (muito depois). De acordo com Jorge Paquimeres, foram também chamados Tzamantoros (em grego: Tζαμάντουρος). A forma feminina do nome era Lascarina (em grego: Λασκαρίνα). (pt)
  • Ласкарисы (Ласкариды) (греч. Λάσκαρις/Λάσκαρης) — знатный византийский род, правивший Никейской империей в 1204—1261 годах. Один их ведущих феодальных кланов поздней Византии вплоть до её падения в 1453 году. По одной из версий, название рода происходит от персидского асгари (перс. عسگری‎), что означает воин, солдат, по другой — от греко-каппадокийского зацкарис (греч. δάσκαρης), что означает учитель. (ru)
  • 拉斯卡里斯(希臘語:Λάσκαρις或Λάσκαρης,英語:Laskaris或Lascaris)是一个东罗马贵族家族,其成员自1204至1261年统治着尼西亚帝国,并一直作为高级贵族直至拜占庭帝国解体,随后许多人移居意大利,又在很久以后迁往士麦那。根据的说法,拉斯卡里斯又称贾曼图罗斯(Tζαμάντουρος),这一名字的阴性形式是拉斯卡里娜(Λασκαρίνα)。 (zh)
  • La dinastia Làscaris (grec: Λάσκαρις i, posteriorment Λάσκαρης) fou una família romana d'Orient que fou la dinastia regnant de l'Imperi de Nicea entre el 1204 i el 1261. Segons l'historiador Jordi Paquimeres, també es deien Tzamànduros (Tζαμάντουρος). El nom «Làscaris» és documentat per primera vegada el 1059, tot i que no està clar que aquesta menció tingui a veure amb la posterior família imperial, car es referia a uns camperols. A més de Constantí Làscaris, que podria haver estat emperador romà d'Orient durant uns mesos entre el 1204 i el 1205, la nissaga donà quatre emperadors de Nicea: Teodor I, Joan III (per matrimoni), Teodor II i Joan IV. (ca)
  • Η Δυναστεία των Λασκαριδών ήταν αυτοκρατορική βυζαντινή δυναστεία-οίκος, η οποία βασίλευε την περίοδο λίγο πριν και μετά από την Άλωση από τους Λατίνους το 1204. Είχε ως πρωτευουσα αρχικά την Κωνσταντινούπολη (1204) και έπειτα τη Νίκαια Βιθυνίας και είχε δημιουργήσει την Αυτοκρατορία της Νίκαιας (1205-1261) με διάρκεια 56 χρόνια. Θεωρούνται συνεχιστές της υπό κατάληψη Βυζαντινής Ο ιστορικός S.Runciman αμφισβητεί την ακρίβεια του Χωνιάτη και διατύπωσε την άποψη ότι ο Θεόδωρος ήταν που εκλέχθηκε από το 1204 αυτοκράτορας και όχι το 1205 μετά τη μάχη του Αδραμυττίου. (el)
  • Als Laskariden wird die Dynastie der byzantinischen Kaiser in Nikaia zwischen 1204 und 1258 aus der Familie Laskaris (Λάσκαρις) bezeichnet. Mit der Eroberung Konstantinopels und der Errichtung des Lateinischen Kaiserreiches durch die Kreuzfahrer im Jahr 1204 aus ihrer Hauptstadt vertrieben, gelang es Theodor I. Laskaris, dem Schwiegersohn des früheren Kaisers Alexios III., seine Herrschaft in Nikaia zu errichten. Sein Nachfolger wurde sein Schwiegersohn Johannes III. Dukas Batatzes, dessen Sohn Theodor II. wieder den Namen Laskaris annahm. Theodors unmündiger Sohn Johannes IV. Laskaris wurde nach drei Jahren von seinem Regenten Michael VIII. aus der Familie Palaiologos abgesetzt und starb geblendet in Gefangenschaft. Seine Schwestern wurden mit italienischen und bulgarischen Ausländern ver (de)
  • I Lascaris o Lascaridi (in greco Λάσκαρις, al maschile, e Λασκαρίνα, al femminile) furono una dinastia nobiliare greco-bizantina, che scalò il potere nell'impero bizantino, grazie alla loro importanza militare, arrivarono fino a regnare dal 1204 al 1261 sull'impero di Nicea, diretto successore dell'impero bizantino, e dopo essere stata rimpiazzata dai Paleologi in occasione della riconquista di Costantinopoli, è risultata di fatto una delle famiglie importanti dell'impero bizantino, fino alla sua caduta il 29 maggio 1453. La famiglia si sparpagliò allora un po' dappertutto in Europa. Un ramo di essa s'insediò a Tenda nelle Alpi Marittime, alla frontiera tra la Francia e l'Italia attuali, dove fondò la Contea di Tenda. (it)
  • Laskaris eller Lascaris var en gammal förnäm bysantinsk ätt, som i början av 1200-talet nådde stor politisk betydelse då Theodor I Lascaris, som var gift med Anna Komnena Angelina, en dotter till Alexios III Angelos, efter att ha med stor tapperhet deltagit i Konstantinopels försvar mot venetianerna, trädde fram som ledare för de greker, som vägrade underkasta sig "latinarnas" välde. Som kejsare av Nicaea efterträddes Teodoros av sin svärson, Johannes III Ducas Vatatzes. Dennes son, Theodor II kallades efter sin mor Laskaris. Då han 1258 dog, lämnade han sin son Johannes IV Lascaris som kejsare under förmynderskap av Mikael VIII Palaiologos, vilken dock undanträngde Johannes från tronen. (sv)
rdfs:label
  • Laskaris (en)
  • لاسكاريس (ar)
  • Dinastia Làscaris (ca)
  • Laskarisové (cs)
  • Laskariden (de)
  • Δυναστεία των Λασκαριδών (el)
  • Láscaris (es)
  • Laskaris (in)
  • Lascaris (it)
  • Lascaris (fr)
  • 라스카리스 왕조 (ko)
  • Laskarysowie (pl)
  • Família Láscaris (pt)
  • Laskaris (sv)
  • Ласкарисы (ru)
  • 拉斯卡里斯家族 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:house of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License