An Entity of Type: Submarine aircraft carrier, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The I-400-class submarine (伊四百型潜水艦, I-yon-hyaku-gata sensuikan) Imperial Japanese Navy (IJN) submarines were the largest submarines of World War II and remained the largest ever built until the construction of nuclear ballistic missile submarines in the 1960s. The IJN called this type of submarine Sentoku type submarine (潜特型潜水艦, Sen-Toku-gata sensuikan, Submarine Special). The type name was shortened to Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦, Special Type Submarine). They were submarine aircraft carriers able to carry three Aichi M6A Seiran aircraft underwater to their destinations. They were designed to surface, launch their planes, then quickly dive again before they were discovered. They also carried torpedoes for close-range combat.

Property Value
dbo:MeanOfTransportation/length
  • 122000.0
dbo:abstract
  • Die I-400- bzw. Sen-Toku-Klasse (japanisch 伊四〇〇型潜水艦 I-yonhyaku-gata sensuikan, deutsch ‚U-Boot-Typ I-400‘ bzw. 潜特型 sentoku-gata, deutsch ‚U-Boot-Spezialausführung‘) war eine Klasse von U-Kreuzern der Kaiserlich japanischen Marine aus dem Zweiten Weltkrieg. Die Boote der Klasse waren die größten je gebauten U-Boote mit konventionellem Antrieb. Neben der AM-Klasse war die Sen-Toku-Klasse die einzige, die mehrere Sturzkampfflugzeuge zum Einsatz bringen konnte. (de)
  • The I-400-class submarine (伊四百型潜水艦, I-yon-hyaku-gata sensuikan) Imperial Japanese Navy (IJN) submarines were the largest submarines of World War II and remained the largest ever built until the construction of nuclear ballistic missile submarines in the 1960s. The IJN called this type of submarine Sentoku type submarine (潜特型潜水艦, Sen-Toku-gata sensuikan, Submarine Special). The type name was shortened to Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦, Special Type Submarine). They were submarine aircraft carriers able to carry three Aichi M6A Seiran aircraft underwater to their destinations. They were designed to surface, launch their planes, then quickly dive again before they were discovered. They also carried torpedoes for close-range combat. The I-400 class was designed with the range to travel anywhere in the world and return. A fleet of 18 boats was planned in 1942, and work started on the first in January 1943 at the Kure, Hiroshima arsenal. Within a year the plan was scaled back to five, of which only three (I-400 at Kure, and I-401 and I-402 at Sasebo) were completed. (en)
  • Los submarinos Clase I-400 (Sen To) fueron diseñados como submarinos portaaviones, por lo tanto, sus dimensiones eran mucho mayores a cualquier submarino existente hasta ese entonces. Eran capaces de transportar en un hangar cilíndrico hasta tres hidroaviones de ataque Aichi M6A Seiran, especialmente diseñados para plegarse y desmontarse con facilidad y viceversa, con regular autonomía de vuelo pero con una excelente maniobrabilidad. Su velocidad máxima en superficie era de casi 19 nudos (6-7 en inmersión), operando a una profundidad máxima de 100 metros. Contaban con una catapulta en la proa para el lanzamiento de los hidroaviones bombarderos, y estaba fuertemente artillado respecto a sus antecesores en lo que se refiere a cañones antiaéreos. El puente estaba desplazado respecto de la línea de crujía y era mucho más elevado que el de sus pares. Supuestamente el submarino llegaba a la zona de operaciones y salía a superficie, la dotación de cubierta tenía 30 minutos para hacer despegar los tres hidroaviones Seiran. Estos estaban alojados con las alas plegadas en el hangar tubular de 28 m de largo y al sacarlos las alas se desplegaban a mano, luego se hacía avanzar el avión sobre su montante y de unos compartimientos laterales se extraían los flotadores que se unían a las alas (en caso de querer recuperar el avión y su piloto). En caso contrario se lanzaba la aeronave sin éstos, ya que le restaban 100 km a su velocidad máxima. Como último paso, se lanzaban desde la catapulta de vapor situada en la proa. Sobre la cubierta también había una grúa plegable de 7 m de alto, para recuperar los aviones. Los sen toku (ataque secreto submarino) fueron concibidos para realizar un ataque aéreo sorpresa basados en la experiencia del I-26 en las costas de Oregón en EE.UU al comienzo del conflicto. Aunque en un principio se pensó en armarlos con bombas bacteriológicas, esa idea se desechó y se cambió a un bombardeo convencional sobre las compuertas del Canal de Panamá, a fin de cortar de raíz el paso de efectivos navales aliados desde el Atlántico norte al Pacífico; Esta operación se llamó Operación Arashi. Los Sen-toku salieron en misión en julio de 1945 junto a dos submarinos tipo AM, el y el , pero descoordinaciones operativas hicieron perder un precioso tiempo. Estando en alta mar y próximos a Truk recibieron un comunicado oficial del cuartel general de la marina en que se les ordenaba retornar y entregarse en puerto japonés a los estadounidenses. Los tripulantes de estos submarinos se deshicieron de los Seiran y retornaron a finales de septiembre izando bandera de rendición negra. Después de su captura, fueron rápidamente estudiados por los estadounidenses, quienes se asombraron por al alto grado de tecnología encontrado en ellos.Estos fueron parte del grupo de cuatro submarinos (los gigantes I-400, I-401, y los veloces I-201, I-203) muy superiores a cuanto se conociera en ese momento, que habían sido llevados a Hawái. Posteriormente se tomó la extraña y apresurada decisión de hundirlos ante la presión rusa por localizarlos. Fueron hundidos en , cerca de Oahu, Hawái, por torpedos del submarino el 31 de mayo de 1946. La razón aparente era que los técnicos soviéticos demandaban acceder a esos submarinos.​ En el año 2000 se descubrió el I-401 a 820 metros de profundidad, cerca de . (es)
  • Kapal selam kelas I-400 (伊四百型潜水艦 I-yon-hyaku-gata sensuikan) merupakan kelas kapal selam induk yang diproduksi oleh Angkatan Laut Kekaisaran Jepang saat Perang Dunia 2, dan tetap menjadi kapal selam terbesar yang pernah dibuat manusia, sampai akhirnya kapal selam nuklir dibangun.Angkatan Laut Kekaisaran Jepang menyerbut kelas ini sebagai Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦 Kapal selam tipe Spesial) atau disingkat Sentoku (潜特) (in)
  • La classe Sen Toku I-400 (伊四〇〇型潜水艦, I-yonhyaku-gata Sensuikan) est une classe de sous-marins de la Marine impériale japonaise. Ces sous-marins furent les plus grands jamais construits pendant la Seconde Guerre mondiale et le restèrent jusqu'à l'arrivée des sous-marins nucléaires lanceurs d'engins des années 1960. La Marine impériale japonaise appella cette classe de sous-marins : "sous-marin de type Sentoku" (潜特型潜水艦, Sen-Toku-gata sensuikan, sous-marin de type spécial). Le nom du type fut raccourci en Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦, Sous-marin spécial). Il s'agissait de porte-avions sous-marins capables de transporter trois hydravions Aichi M6A Seiran sous l'eau jusqu'à leur destination. Conçus pour faire surface, lancer leurs avions et replonger avant d'être découverts, ils étaient également pourvus de tubes lance-torpilles situés à l'avant. La classe I-400 fut aussi dotée d'un très long rayon d'action permettant de rejoindre n'importe quelle destination dans le Monde et d'en revenir. Une flotte de 18 bateaux fut planifiée, les travaux commencèrent en janvier 1943 à l'arsenal de Kure, à Hiroshima. En un an, le plan fut successivement ramené à cinq, dont trois seulement (I-400 à Kure, et I-401 et I-402 à Sasebo) furent achevés. (fr)
  • 伊四百型潜水艦(いよんひゃくがたせんすいかん)は、太平洋戦争中の大日本帝国海軍の潜水艦の艦級。特殊攻撃機「晴嵐」3機を搭載し、「潜水空母」とも俗称される。別名潜特型(せんとくがた)とも呼ばれる。なお、本型の計画縮小の補填として、巡潜甲型を改造した伊十三型潜水艦があり外形が似ている。 (ja)
  • La classe I-400 (Sen Toku secondo la classificazione giapponese) era costituita da sommergibili portaerei oceanici di sviluppo e costruzione giapponese, utilizzati durante la seconda guerra mondiale, i più grandi costruiti fino ai sottomarini nucleari. (it)
  • I-400급 잠수함(일본어: 伊四〇〇型潜水艦, 영어: I-400 class submarine)은 태평양전쟁 중의 일본 해군의 잠수함의 함급. 정식으론 이호제사백형잠수함.(伊號第四百型潜水艦) 별명인 센토쿠형(潛特型)이라고도 부른다. 또 이 함급의 계획축소로 인한 벌충으로 준센갑형(巡潜甲型)을 개조한 I-23급 잠수함이 외관 상 매우 흡사하다. (ko)
  • Okręty podwodne typu I-400 (jap. 伊號四百型潜水艦 I-gō yonhyaku-gata sensuikan; także nazywane 特型潜水艦, tokugata sensuikan, okręt podwodny specjalnego typu; w skrócie 潜特型 sen-tokugata; nazwa popularna 潜水空母 sensui kūbo, podwodny lotniskowiec) – typ japońskich okrętów podwodnych z okresu II wojny światowej. W nomenklaturze zachodniej na określenie tego typu okrętów używane są czasem skróty: "STO", "sen-toku" lub "Sen Toku", pochodzące od japońskiej, skróconej nazwy sen-tokugata. Zbudowano tylko 3 okręty tego typu w latach 1944–1945: I-400, I-401 oraz I-402. Każdy mógł przenosić w specjalnym hangarze do 3 wodnosamolotów bombowych typu Aichi M6A1 Seiran. Przed startem przy pomocy katapulty do kadłuba samolotu mocowano pływaki przechowywane osobno. Samoloty po lądowaniu na wodzie były ładowane na pokład przy pomocy dźwigu. Pierwszą operacją, w której planowano użyć okrętów I-400 i I-401 było zbombardowanie śluz na Kanale Panamskim. Plany tej operacji opracowywano od 1943 roku, a pod koniec 1944 rozpoczęto treningi załóg. W połowie 1945 roku operację odwołano. 26 lipca 1945 roku okręty I-400 oraz I-401 zostały wysłane w celu przeprowadzenia samobójczych ataków lotniczych na flotę amerykańską, zakotwiczoną w Ulithi. Atak miał nastąpić 17 sierpnia. Jednak w wyniku przerwania działań wojennych okręty powróciły do Japonii i poddały się Amerykanom, którzy nie zdawali sobie sprawy z ich istnienia. Oba zostały przebadane w USA, a następnie zatopione na Pacyfiku w 1946 roku. I-402 został przerobiony na tankowiec mający przewozić ropę z Indochin do Japonii, ale również nie zdążył wykonać zadania i został zatopiony w pobliżu wysp Gotō w 1946 roku. I-403 został prawie ukończony, lecz miał problemy z silnikami i został zniszczony w doku. Budowę kolejnych okrętów tego typu (I-404 oraz I-405) przerwano, mimo że I-404 był gotowy w 90%. Budowa dalszych 13 okrętów tego typu została odwołana, wobec zakończenia II wojny światowej. (pl)
  • De Sen Toku-klasse (Japans:. 伊四〇〇型潜水艦, I-yonhyaku-gata sensuikan, "Onderzeeboot Type I-400") is de grootste onderzeeboot die tijdens de Tweede Wereldoorlog is gebouwd en bleef dit ook tot in de jaren zestig nucleaire onderzeeboten werden gebouwd. De Type I-400 onderzeeër was een van de wonderwapens van Japan. Het was een onderzeevliegdekschip van de Japanse Keizerlijke Marine. Ze voerden drie watervliegtuigen met zich mee. Daarnaast hadden ze torpedo's voor korteafstandsgevechten. Toen de oorlog was afgelopen hadden de VS en communistisch Rusland een afspraak om alle technologie uit te wisselen. Echter de Amerikanen waren bang dat de Russen de Type I-400 tegen hen zouden gebruiken. Daarom zijn alle onderzeeboten van deze klasse die de Amerikanen in handen hadden in 1946 rondom Hawaï tot zinken gebracht. (nl)
  • Os Submarinos da classe I-400, denominados Sen Toku (伊 四 〇 〇 型 潜水 舰) da Marinha Imperial Japonesa foram os maiores da II Guerra Mundial e permaneceram assim até o desenvolvimento de submarinos de mísseis balísticos na década de 1960. Eles eram os submarinos porta-aviões capazes de transportar três hidro-aviões Aichi M6A "Seiran" para seus destinos. Eles foram concebidos para ir a superfície, lançar os aviões e em seguida mergulhar rapidamente, antes que fossem descobertos. Também levavam torpedos para o combate de perto. A Classe I-400 foi projetada com capacidade para viajar até qualquer parte do mundo e voltar. Em 1942 foi planejada uma frota com 18 embarcações, mas foi em janeiro de 1943 que começou-se a trabalhar sobre a primeira, no Arsenal Naval de Kure. (pt)
  • I-400-klass var en japansk ubåtsklass och världens största under andra världskriget. Det var världens största ubåtsklass ända fram till 1960-talet när de ballistiska robotubåtarna började tillverkas. I-400-klassen tillverkades och användes av den Kejserliga japanska flottan. Den var utvecklad för att klara en färd över haven och vara operativ var som helst i världen och sedan kunna återvända till sin bas. Av arton stycken planerade ubåtar, så byggdes det tre. Ubåten var unik i världen på grund av att den hade möjlighet att ha tre fullt bestyckade attackplan av typen Aichi M6A, också kallat Seiran, som betyder "dimma på en vacker dag". Ubåtsklassen byggdes mellan den 18 januari 1943 och den 24 juli 1945, och var i operativ drift år 1944-1945. Längden var 122 meter och bredden 12 meter. Displacementet var på 6560 ton. Ubåten hade fyra dieselmotorer på 2,250 hästkrafter var och två elektriska motorer 2,100 hästkrafter. Toppfarten var på 34,6 km/h i ytläge och 12 km/h i undervattensläge. Den klarade att dyka till ca 100 meter och hade en besättning på upp till 144 personer. Beväpningen bestod av: 3x Aichi M6A Seiran attackplan, 8x533mm torpedtuber i fören, 20x533mm Typ 95 torpeder, 1x140mm kanon, 3x25mm automatkanon, 1x25mm automatkanon. (sv)
  • Подводные лодки типа I-400 (яп. 伊四〇〇型潜水艦), также известные как тип «Сентоку» или «СТо» — серия японских дизель-электрических подводных лодок периода Второй мировой войны. Спроектированы в 1942—1943 годах на роль подводных авианосцев сверхдальнего радиуса действия для операций в любой точке земного шара, в том числе у побережья США. Подводные лодки типа I-400 были крупнейшими среди построенных во время Второй мировой войны и оставались таковыми до появления АПЛ. Первоначально планировалось построить 18 подводных лодок этого типа, однако в 1943 году это число было сокращено до 9 кораблей, из которых начаты были лишь шесть, а завершены всего три, в 1944—1945 годах. Из-за поздней постройки подводные лодки типа I-400 так и не были применены в бою. После капитуляции Японии, все три подводные лодки были переданы США, и в 1946 году затоплены ими. (ru)
  • 伊四〇〇型潛艦,是第二次世界大戰中大日本帝國海軍建造的一級航空潛艦。正式登錄的艦型名稱為伊號第四百型潛水艦(いごうだいよんひゃくがたせんすいかん),通稱潛特型(せんとっけい)。 (zh)
dbo:length
  • 122.000000 (xsd:double)
dbo:shipBeam
  • 12.000000 (xsd:double)
dbo:shipDraft
  • 7.000000 (xsd:double)
dbo:thumbnail
dbo:topSpeed
  • 34.632400 (xsd:double)
dbo:type
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 497953 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 39569 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122846080 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:builtRange
  • 0001-01-18 (xsd:gMonthDay)
dbp:cost
  • 28861000 (xsd:integer)
dbp:inCommissionRange
  • 1944 (xsd:integer)
dbp:operators
  • Imperial Japanese Navy (en)
dbp:shipArmament
  • *3 Aichi M6A1 Seiran sea-planes *8 × 533 mm forward torpedo tubes *1 × 14 cm/40 11th Year Type naval gun *3 × 25 mm triple-mounted Type 96 autocannon *1 × single-mounted 25 mm Type 96 autocannon (en)
dbp:shipComplement
  • 144 (xsd:integer)
dbp:shipPropulsion
  • *4 diesels: each, surface *2 electric motors: each, submerged (en)
dbp:shipRange
  • 43123 (xsd:integer)
dbp:shipSpeed
  • *, surfaced *, submerged (en)
dbp:shipType
dbp:totalShipsCancelled
  • 15 (xsd:integer)
dbp:totalShipsCompleted
  • 3 (xsd:integer)
dbp:totalShipsLost
  • 3 (xsd:integer)
dbp:totalShipsPlanned
  • 18 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Die I-400- bzw. Sen-Toku-Klasse (japanisch 伊四〇〇型潜水艦 I-yonhyaku-gata sensuikan, deutsch ‚U-Boot-Typ I-400‘ bzw. 潜特型 sentoku-gata, deutsch ‚U-Boot-Spezialausführung‘) war eine Klasse von U-Kreuzern der Kaiserlich japanischen Marine aus dem Zweiten Weltkrieg. Die Boote der Klasse waren die größten je gebauten U-Boote mit konventionellem Antrieb. Neben der AM-Klasse war die Sen-Toku-Klasse die einzige, die mehrere Sturzkampfflugzeuge zum Einsatz bringen konnte. (de)
  • Kapal selam kelas I-400 (伊四百型潜水艦 I-yon-hyaku-gata sensuikan) merupakan kelas kapal selam induk yang diproduksi oleh Angkatan Laut Kekaisaran Jepang saat Perang Dunia 2, dan tetap menjadi kapal selam terbesar yang pernah dibuat manusia, sampai akhirnya kapal selam nuklir dibangun.Angkatan Laut Kekaisaran Jepang menyerbut kelas ini sebagai Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦 Kapal selam tipe Spesial) atau disingkat Sentoku (潜特) (in)
  • 伊四百型潜水艦(いよんひゃくがたせんすいかん)は、太平洋戦争中の大日本帝国海軍の潜水艦の艦級。特殊攻撃機「晴嵐」3機を搭載し、「潜水空母」とも俗称される。別名潜特型(せんとくがた)とも呼ばれる。なお、本型の計画縮小の補填として、巡潜甲型を改造した伊十三型潜水艦があり外形が似ている。 (ja)
  • La classe I-400 (Sen Toku secondo la classificazione giapponese) era costituita da sommergibili portaerei oceanici di sviluppo e costruzione giapponese, utilizzati durante la seconda guerra mondiale, i più grandi costruiti fino ai sottomarini nucleari. (it)
  • I-400급 잠수함(일본어: 伊四〇〇型潜水艦, 영어: I-400 class submarine)은 태평양전쟁 중의 일본 해군의 잠수함의 함급. 정식으론 이호제사백형잠수함.(伊號第四百型潜水艦) 별명인 센토쿠형(潛特型)이라고도 부른다. 또 이 함급의 계획축소로 인한 벌충으로 준센갑형(巡潜甲型)을 개조한 I-23급 잠수함이 외관 상 매우 흡사하다. (ko)
  • 伊四〇〇型潛艦,是第二次世界大戰中大日本帝國海軍建造的一級航空潛艦。正式登錄的艦型名稱為伊號第四百型潛水艦(いごうだいよんひゃくがたせんすいかん),通稱潛特型(せんとっけい)。 (zh)
  • The I-400-class submarine (伊四百型潜水艦, I-yon-hyaku-gata sensuikan) Imperial Japanese Navy (IJN) submarines were the largest submarines of World War II and remained the largest ever built until the construction of nuclear ballistic missile submarines in the 1960s. The IJN called this type of submarine Sentoku type submarine (潜特型潜水艦, Sen-Toku-gata sensuikan, Submarine Special). The type name was shortened to Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦, Special Type Submarine). They were submarine aircraft carriers able to carry three Aichi M6A Seiran aircraft underwater to their destinations. They were designed to surface, launch their planes, then quickly dive again before they were discovered. They also carried torpedoes for close-range combat. (en)
  • Los submarinos Clase I-400 (Sen To) fueron diseñados como submarinos portaaviones, por lo tanto, sus dimensiones eran mucho mayores a cualquier submarino existente hasta ese entonces. Eran capaces de transportar en un hangar cilíndrico hasta tres hidroaviones de ataque Aichi M6A Seiran, especialmente diseñados para plegarse y desmontarse con facilidad y viceversa, con regular autonomía de vuelo pero con una excelente maniobrabilidad. Los Sen-toku salieron en misión en julio de 1945 junto a dos submarinos tipo AM, el y el , pero descoordinaciones operativas hicieron perder un precioso tiempo. (es)
  • La classe Sen Toku I-400 (伊四〇〇型潜水艦, I-yonhyaku-gata Sensuikan) est une classe de sous-marins de la Marine impériale japonaise. Ces sous-marins furent les plus grands jamais construits pendant la Seconde Guerre mondiale et le restèrent jusqu'à l'arrivée des sous-marins nucléaires lanceurs d'engins des années 1960. La Marine impériale japonaise appella cette classe de sous-marins : "sous-marin de type Sentoku" (潜特型潜水艦, Sen-Toku-gata sensuikan, sous-marin de type spécial). Le nom du type fut raccourci en Toku-gata Sensuikan (特型潜水艦, Sous-marin spécial). Il s'agissait de porte-avions sous-marins capables de transporter trois hydravions Aichi M6A Seiran sous l'eau jusqu'à leur destination. Conçus pour faire surface, lancer leurs avions et replonger avant d'être découverts, ils étaient également (fr)
  • De Sen Toku-klasse (Japans:. 伊四〇〇型潜水艦, I-yonhyaku-gata sensuikan, "Onderzeeboot Type I-400") is de grootste onderzeeboot die tijdens de Tweede Wereldoorlog is gebouwd en bleef dit ook tot in de jaren zestig nucleaire onderzeeboten werden gebouwd. De Type I-400 onderzeeër was een van de wonderwapens van Japan. Het was een onderzeevliegdekschip van de Japanse Keizerlijke Marine. Ze voerden drie watervliegtuigen met zich mee. Daarnaast hadden ze torpedo's voor korteafstandsgevechten. (nl)
  • Okręty podwodne typu I-400 (jap. 伊號四百型潜水艦 I-gō yonhyaku-gata sensuikan; także nazywane 特型潜水艦, tokugata sensuikan, okręt podwodny specjalnego typu; w skrócie 潜特型 sen-tokugata; nazwa popularna 潜水空母 sensui kūbo, podwodny lotniskowiec) – typ japońskich okrętów podwodnych z okresu II wojny światowej. W nomenklaturze zachodniej na określenie tego typu okrętów używane są czasem skróty: "STO", "sen-toku" lub "Sen Toku", pochodzące od japońskiej, skróconej nazwy sen-tokugata. I-403 został prawie ukończony, lecz miał problemy z silnikami i został zniszczony w doku. (pl)
  • Os Submarinos da classe I-400, denominados Sen Toku (伊 四 〇 〇 型 潜水 舰) da Marinha Imperial Japonesa foram os maiores da II Guerra Mundial e permaneceram assim até o desenvolvimento de submarinos de mísseis balísticos na década de 1960. Eles eram os submarinos porta-aviões capazes de transportar três hidro-aviões Aichi M6A "Seiran" para seus destinos. Eles foram concebidos para ir a superfície, lançar os aviões e em seguida mergulhar rapidamente, antes que fossem descobertos. Também levavam torpedos para o combate de perto. (pt)
  • I-400-klass var en japansk ubåtsklass och världens största under andra världskriget. Det var världens största ubåtsklass ända fram till 1960-talet när de ballistiska robotubåtarna började tillverkas. I-400-klassen tillverkades och användes av den Kejserliga japanska flottan. Den var utvecklad för att klara en färd över haven och vara operativ var som helst i världen och sedan kunna återvända till sin bas. Av arton stycken planerade ubåtar, så byggdes det tre. Ubåten var unik i världen på grund av att den hade möjlighet att ha tre fullt bestyckade attackplan av typen Aichi M6A, också kallat Seiran, som betyder "dimma på en vacker dag". (sv)
  • Подводные лодки типа I-400 (яп. 伊四〇〇型潜水艦), также известные как тип «Сентоку» или «СТо» — серия японских дизель-электрических подводных лодок периода Второй мировой войны. Спроектированы в 1942—1943 годах на роль подводных авианосцев сверхдальнего радиуса действия для операций в любой точке земного шара, в том числе у побережья США. Подводные лодки типа I-400 были крупнейшими среди построенных во время Второй мировой войны и оставались таковыми до появления АПЛ. (ru)
rdfs:label
  • I-400-Klasse (de)
  • Clase I-400 (es)
  • Kapal selam kelas I-400 (in)
  • Classe I-400 (fr)
  • I-400-class submarine (en)
  • Classe I-400 (it)
  • 伊四百型潜水艦 (ja)
  • 이400형 잠수함 (ko)
  • Okręty podwodne typu I-400 (pl)
  • Sen Toku-klasse (nl)
  • Classe I-400 (pt)
  • Подводные лодки типа I-400 (ru)
  • I-400-klass (sv)
  • 伊四百型潛艦 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License